fra den 14 december i fire afsnit og her er brugt stativ. Vi var nogle danske, som var så heldige at være inviteret. At vi af forskellige grunde ikke kunne komme til Jerusalem, er så ærgerligt at jeg skal forsøge at forbigå det, når vi når til den 31.12 og status over 2008. Robert Spencer indleder:
Bo Pällnäs: “Förlorar vi gäller det snart både liv och död för många människor i vårt land”
Pällnäs´bekymring lyder ægte. Han optimisme virker derimod ikke overbevisende. Han ved fra Balkan bedre end de fleste, hvor alvorligt det meget let kan blive, ikke mindst med en Riksdag der opfører sig som kommandoen på Titanic i en julebrandert. Han er er af Sveriges mest erfarne senior officerer.
Vi är i en djup lågkonjunktur och det brinner i Rosengård. Där har problemen ökat trots att vi tills nyligen har haft den längsta högkonjunkturen i vårt land sedan femtiotalet. Vi har alltså inte förmått bryta trenden under den tid då vi hade som mest resurser till vårt förfogande. Fortsätter utvecklingen kan vi snart ställas inför allvarliga motsättningar mellan befolkningsgrupper i flera svenska städer.Varje sten som kastas mot en polisbil i dessa städers problemområden blir också en sten kastad till stöd för sverigedemokraterna.
Det är lätt att gripas av förtvivlan, underbyggd av både vrede och sorg, över att Sverige inte bättre lyckas hantera de problem som invandringen för med sig. Det politiska Sverige vaggar till synes opåverkbart framåt i gamla fåror och allt vad man hittills gjort har haft ringa effekt. Men när inte ens stora kommuner som Malmö på egen hand kan hantera problemen har dessa nått den nivå där de blir nationella och måste lösas med gemensamma krafter.
Två beslut behöver tas. För det första att några av de värsta problemområdena i Sverige betecknas somnationella krisområden. Som sådana skall de hanteras vid sidan av gängse rutiner och ges särskilda resurser. För det andra måste vi besluta oss för att verkligen vinna kampen om dessa områdens framtid. Det är en strid som gäller livet och livsvillkoren för deras innevånare. Förlorar vi gäller det snart både liv och död för många människor i vårt land, ty då lämnar vi över områdena som ostörda rekryteringsbaser till den organiserade brottsligheten. Det brinner i Rosengård
»Mænd kan ikke voldtages«
hed det i Märtha Tikkanens feminist-thriller fra 1975. Det er selvfølgelig løgn. En af litteraturens berømte mandevoldtægtter, er den af T.E.Lawrence, begået af tyrkerne for at fornedre ham. Om den historie også var en Lawrence løgn, ved jeg ikke. Men man må sige at Tikkanen på nogle felter er radikalt overhalet af virkeligheden. Man ser faktisk avishistorier som nedenstående ikke så helt sjældent. De to forrige skete i Stockholm for kun 16 dage siden. Beskrivelserne er mere kortfattede og anonymiserede, end de af kvindevoldtægter, hvoraf man må slutte at de er endnu mere tabuiserede og skamfulde at tale åbent om. Det afslører bare endnu et pikant afspekt af den statlige vulgærfeminismes flugt fra virkeligheden ind i ideologien: Voldtager de mænd ? Uha,uha, et åndeligt jordskælv! Hvor er vi så henne ? Tusindvis af ødelagte kvinder, det ved vi dog hvad er. Ergo – nye forskningskroner til genus-branchen, her skal tænkes universitært, og det koster penge, det som enhver jungmand på 17, der har været i Beirut, Agadir og Tanger kan fortælle dem helt gratis. Det er nemlig ikke bare et fravær af for mange bedækbare kvinder, geder eller hvad man nu ellers foretrækker, det er en af klankultur kuet, fornedret og forskruet persons magtmanifestation gennem (seksuel) vold. Og der er intet terapiberedskab på plads, virksom som uvirksom.
Mandevoldtægterne henligger altså i mørke og mystik, vi ved ikke noget videre om fænomenet, og jeg mener heller ikke der findes en statistik på området. (ghettoområderne og “svarttaxi” mere end antyder, hvilken slags voldtægtsmænd vi taler om, hvad ingen der kender Mellemøsten og dens almindelige homopraksis blandt ellers heteroseksuelle, forundres det fjerneste over. )
En man våldtogs under natten till juldagen. Han dumpades sedan i Biskopsgården.Mannen hade varit ute på stan, och skulle få skjuts hem till Mariaplan av en annan man.
– Det verkar som att det var någon form av svarttaxi, säger Christer Fuxborg på polisens ledningscentral. Mannen uppger att han blivit våldtagen inne i bilen. Sedan kördes han till Biskopsgården, där han slängdes av.- Han visste inte ens var han var när han ringde oss, säger Fuxborg.
Polisen har hittat bilen, och har gott hopp om att kunna gripa gärningsmannen. Man våldtagen i natt
Og hvad angår kvindevoldtægterne, så kommer BRÅ´s 2008 statistik omkring d .17 januar. Antallet vil have passeret 5000, det vil næsten ikke få spalteplads i aviserne, i al fald kun i sløret form, men vi skal huske at slå det nøjagtige tal op ligesom sidste år.
