“Nationalisme, populisme, dæmonisering og fremmedfjendlighed”.En hård debatt mellan Sydsvenskan och Skånska Dagbladet har seglat upp på ledarsidorna. Efter att Skånska Dagbladet igår skrev om att begränsa invandringen till Sverige och EU, anklagade idag Sydsvenskans Per Tedin Skånska Dagbladet för att driva resonemang som är främlingsfientliga.I dagens Skåne Direkt fick Sydsvenskans och Skånska Dagbladets politiska chefredaktörer möjlighet att debattera frågan ytterligare. Sydsvenskans politiska chefredaktör Heidi Avellan backade inte från anklagelserna om att resonemangen i Skånskans ledare hämtar retorik från nationalism och främlingfientliga organisationer.- Släktskapet med Sverigedemokraterna är ju rätt tydligt. Ni talar om massinvandring. Massinvandring är just ett sådant ord som man plockat från populistkretsar, högerextrema kretsar i hela Europa.

Hvem læser overhovedet Heidi Avellan, en “indvandret, statssubventioneret finne”, uden begreb om andet end at tjekke hvilken vej vinden blæser? Interviewet viser, hvor svær og håbløs en fri diskussion er i Sverige, med sabotører og intellektuelle debat- sanitører som Avellan. Vi har dem ikke rigtig i Danmark længere, tak og lov. Danmark imod ny asylpolitik i EU, Sweden: ‘Legal channel’ for immigration might be a solution.

Tilståelse: Rapteksten skrevet af læreren

Jeg er ikke sikker på at dette rigtig er kommet rundt, og det er en afgørende nyhed: Den famøse raptekst var ikke et autentisk udtryk for en ’11-årig der vil spille sej’. Den var derimod skrevet af en offentligt ansat lærer med et ansvar som rollemodel for en særdeles problematisk gruppe af børn og unge (LFPC).

Rapperen Carthage Beck McGosh siger, at hans kontroversielle raptekst handler om mere end kun den meget omtalte patron til Morten Messerschmidt.

Debatten om en rap-tekst, der truede Morten Messerschmidt, er kørt helt af sporet, mener ophavsmanden Carthage Beck McGosh.

Han underviste på en rapskole, der var en del af et stort sommerprogram i boligkvarteret Rosenhøj i Århus. Den blev lukket, da det kom frem, at han i en tekst til en 11-årig dreng havde skrevet:

»Jeg har en enkelt patron for Messerschmidt, for han snakker masser shit. Han sku’ komme og sut’ min pik.« […] Rapper: Trusselstekst er misforstået

Den egyptiske slamkiste af had hvor Obama holdt sin tale

Slamkisten hedder Al-Azhar Universitetet, og er den førende institution i sunni-islam. Her oplever man også de Tantalus-kvaler jeg nævnte nedenunder, idet der på universitetets hjemmeside findes tekster der siger lige netop det vi i blogverdenen prøver at formidle, og for hvilket vi bliver udskammet som islamofober og racister. Når Al-Azhar bekræfter disse ting, så er det kun os der læser dem. Det store flertal af vantro kender formentlig kun Al-Azhar fra Obamas tale der i juni, hvor den amerikanske præsident hyldede ‘universitetet’ med denne lyrik: “For over a thousand years, Al-Azhar has stood as a beacon of Islamic learning“. Kigger man på Al-Azhars hjemmeside, finder man denne ‘lærdom’ om os vantro (LFPC):

[…] Peaceful relations and mutual respect among us can only be achieved through strength. We must cease indulging in apologetics and present the Islamic message to the world honestly and forthrightly. Before we can hope to succeed with Tabligh on a large scale, we must first convert the nominal Muslims into true believers. We must establish a full-blooded Islamic state where the world will witness our precepts translated into action. Finally, we must crush the conspiracies of Zionism, free-masonry, Orientalism and foreign missions both with the pen and with the sword. We cannot afford peace and reconciliation with the Ahl al Kitab until we can humble them and gain the upper hand . DR. Maryam Jameelah: ISLAM VERSUS AHL AL KITAB PAST AND PRESENT

Misshandel inkl. grov mot barn 0-6 år 1981-2006

Den store forskel

Medlem af den konservative hovedbestyrelse Peter Norsk, der også er medicinprofessor og forhåbentlig mere nøgtern i sine vurderinger som videnskabsmand, end han er som politiker, trækker i Berlingskes »Breve fra læserne« en direkte parallel mellem udvisningen af de afviste irakiske asylsøgere og afvisningen af de tyske jøder i 1930erne. Han er, som han skriver, deprimeret over, at historien gentager sig: vi sender »folk tilbage over grænsen, hvis eneste forbrydelse består i at ville leve som du og jeg«. Som videnskabsmand burde Norsk forstå, at når man undersøger et problem, så interesserer man sig ikke kun for ligheder, men også for forskelle. Den store forskel er, at de tyske jøder, der flygtede for nazisterne i 1930erne og blev afvist ved alle europæiske grænser, ikke ville leve »som du og jeg«; de flygtede fra et land, der med Nürnberglovene og den efterhånden iværksatte følgelovgivning fratog dem alle borgerrettigheder og systematisk trin for trin, kulminerende med drab og deportationer, gjorde det umuligt for dem at opretholde livet i Tyskland. Men Norsk har ganske ret i, at de afviste irakere bare vil »leve som du og jeg«. Det er der en hel del millioner, der gerne vil, og hvis Peter Norsk mener, at det ønske skal vi da åbne grænserne for, så var det måske ikke Det Konservative Folkeparti, men snarere Enhedslisten eller en eller anden sekt af drømmere, han skulle tilslutte sig. Claes Kastholm Hansen

Vold i Firminy

The website of François Desouche posts crime news on a daily basis. Crime appears to be getting worse, not only in France, but in America as well, where there has been a frightening number of murders, beatings and rapes, mostly black against white. It is not possible to post all the crimes, or even the major ones, but here is a report on a recent riot in Firminy, near the city of Saint-Etienne in the department of the Loire. It is an echo of dozens of other reports I have read over the past many months. Le Parisien reports: Violence in Firminy

Vet du vad oikofobi är ?

”Jag och min broder mot vår kusin. Jag och min kusin mot världen”

Den brittiske filosofen Roger Scruton anser att nationalstaterna i Europa är under attack både inifrån och utifrån. Han är mycket kritisk till utvecklingen av de mångkulturella samhällen med globala ambitioner, som framför allt folket på vänsterkanten undan för undan genomför med tvång i Europa. Alla senare försök att omdana nationalstaten till något slags transnationell politisk ordning har, enligt Scruton, alltid slutat med totalitära diktaturer, såsom forna Sovietunionen, eller i jättelika byråkratier, såsom EU. Han menar i sin lilla bok, The Need for Nations, att nation och nationalitet är en direkt förutsättning för demokrati och fredlig utveckling. “Bara om människor har en stark känsla för vilka de är och inser varför de handlar på ett visst sätt och varför de handlat på rätt eller på fel sätt, då kan individen bli så engagerad i kollektiva beslut att den kan acceptera dem som sina egna”, skriver han. Det handlar således om grundläggande mänskliga rättigheter såsom åsikts- , yttrande- och mötesfrihet i första hand.

Om en demokrati skall kunna fungera är dessa tre friheter en förutsättning för känslan av delaktighet och solidaritet. Människor i demokratiska nationer ser därför varandra som grannar medan människor i stamsamhällen, där blodsband ofta gäller, endast ser varandra som de troende och de enda rättrogna, menar Scruton. Stamsamhällets mentalitet finns bra beskrivet i det arabiska ordspråket: ”Jag och min broder mot vår kusin. Jag och min kusin mot världen” . Scruton menar att detta ordspråk på ett tydligt sätt fångar den historiska erfarenheten i det muslimska Arabien. Och det ger en sammanfattande förklaring till varför demokrati aldrig slagit rot i den muslimska världen.

Scrutons poäng är att när familjeintressen eller religiös lydnad (s k ”creeed communities”) tar överhanden i ett samhälle då bäddar det för konflikter och att just detta varit motorn i muslimska samhällen ända från början. Det är mot den bakgrunden han diskuterar faran med den stora muslimska invandringen till Europa under senare tid och våra makthavares aningslösa kulturrelativism. De gör ju gällande att alla kulturer har lika värde och att mångkulturalism är något gott att sträva efter. De konflikter som detta medför gynnar bara dynamiken och kreativiteten, tycker de. Och skulle det bli riktigt stökigt då kan alltid den starka staten gripa in slå ner bråkmakarna. En sådan diktatorisk inställning uppifrån gör t ex att svenskarna inte får tala väl om sin egen kultur eller göra gällande att den är att föredra framför andra kulturer. Ty det kan, enligt mångkulturalisterna, leda till nationalism och främlingsfientlighet och i sin förlängning till rasism. Men vi får gärna prisa invandrarnas kulturer såsom “berikande världskultur”. Det är helt politiskt korrekt. Vi har t o m fått ett Världskulturmuseum i Göteborg där man propagerar för det s k “mångkulturella samhället”. I en utställning kallad “Den afrikanska förintelsen” försökte man bl a göra gällande att vi svenskar var en av de ansvariga för den afrikanska slavhandeln. Ett fullkomligt bisarrt påstående. Och under valet 1998 var det någon i en svensk tidning som kallade svenska folkdräkter ”färgglad fascism” medan t ex turkiska och romska folkdräkter och danser var ”världskultur” och “berikande mångfald i det nya, mångkulturella samhället”. Sådana yttringar, som förnekar arv och hem, kallar Roger Scruton för oikofobi från grekiskans oiko, hem, och fobi, sjukdom. Oikofobi är således ett sjukligt behov av att nedvärdera sin egen kultur och nationella identitet i jämförelse med alla andra. Det är motsatsen till xenofobi.

Ständigt påstår oikofoberna i våra massmedia att vi inte har någon kultur som är specifikt svensk utan att vi, i stort sett, har fått allt utifrån. Och ”Vad fan är svensk identitet”, frågade nyligen en amerikan på bruten svenska i radio P1. Han var föreståndare för Interkulturellt Centrum. Ja, hur fan skall han kunna veta det som inte är svensk? Jag vet ju för fan inte vad engelsk eller arabisk identitet är heller! Och jag undrar om han vet det? Samtidigt får vi även ständigt höra att svenskar i gemen är både “homofober” och “islamofober” d v s att vi har en sjuklig inställning till homosexuella och muslimer, vilka av oikofoberna betraktas som kollektiva “etniska grupper”. Det vet alltså inte ens vad etnicitet är! De begrepp som de sprider är inget annat än slagord, vilka flitigt används för att tysta kritiker till den politiskt korrekta idén om det “mångkulturella samhället”. Begreppet islamofobi är dessutom ett uttryck som de radikala islamisterna hittat på för att stärka sin ställning i Europa.

Oikofobi är en farsot, som särskilt drabbat många intellektuella, akademiker, politiker och journalister som upplever sig själva vara förmer än andra, stå över alla andra moraliskt. De är mer toleranta och generösa än alla andra, särskilt med våra skattepengar. Man har beräknat att det kostar mellan 65 – 240 miljarder per år, summan varierar i storlek beroende på vad man vill ta med. Oikofoberna tar naturligtvis inte med allt “… för då finns det risk för att främlingsfientligheten ökar”. Deras favoritprofessor, Ekberg, tog bara med ca 40 miljarder. För den tjänstvilligheten fick han ett fint pris från Invandrarinstitutet i Borås!

Med hjälp av enorma summor från skattemedel anser sig således oikofoberna ha rätt att förvandla Sverige till ett s k “mångkulturellt samhälle”, dessutom med tvång – trots att svenskarna i alla opinionsundersökningar sagt ifrån att de inte vill ha en sådan samhällsutveckling. DN citerade någon som för flera år sedan (1998) skrev att: ” Detta är första gången i världshistorien som en demokratiskt vald regering tvingar sitt eget folk att bekosta sin egen kolonisering”. Så sant, så sant! Oikofoberna genomför med tvång historiens största omdaning av Sverige utan att svenska folket givit sitt medgivande till det i ett demokratiskt val. Vi får inte ens ifrågasätta det på sakliga grunder!

Jag kommer osökt att tänka på en av de värsta av dem, Pierre Schori, som i riksdagen krävde att alla som var kritiska till invandringspolitiken skulle ”kriminaliseras och jagas” , särskilt akademiker! Varken de borgerliga eller massmedia reagerade på detta fascistiska uttalande! Och när man ser på utvecklingen har de socialdemokratiska makthavarna hittills lyckats ganska bra att med nazistisk precision kväsa all opposition . Mona Sahlin anser att det t ex var bra att sverigedemokrater får yrkesförbud och blir utkastade ur sina fackföreningar. Det liknar exakt den Berufsverbot som de tyska nazisterna använde sig av mot oliktänkande, bland dem socialdemokraterna, på 30-talet.

Socialdemokrater, av Sahlins sort, tycks helt ha glömt bort att demokratin endast existerar tack vare en åsikts- och yttrandefrihet som är baserad på öppen debatt och nationell lojalitet. Socialisterna i det nya triumviratet uppträder nämligen allt oftare som radikala oikofober genom att förneka den egna nationens kulturella fördelar och deras egen svenska identitet och nationalitet. Mona Sahlin är ett bra exempel på en radikal oikofob när hon pläderade för ett s k “mångkulturellt samhälle” i Sverige och kallade detta “berikande mångfald”, samtidigt som hon nedvärderade den svenska kulturen och de svenska traditionerna. Detta gjorde hon bland annat för att fiska väljare bland människor med turkisk bakgrund. Man hör henne också ofta att med sin släpiga söderjargong kalla Sverige för “de hä lanne”. Det är ett mycket respektlöst, obildat och slarvigt sätt att i uttrycka sig på. Men även Reinfeldt har varit ute i liknande ärenden när han nyligen kallade oss svenskar för “barbarer” i jämförelse med de invandrare från Mellanöstern som han träffade. Dessa muslimska invandrare, ofta med stora familjer, har fått uppehållstillstånd här av olika skäl. Skälen får vi svenskar dessutom aldrig reda på. Oikofoberna har nämligen sett till att hemligstämpla alla uppgifter om invandrare i 50 år!

Oikofoberna hetsar dessutom ofta upp dessa invandrare mot den svenska majoritetsbefolkningen. Det gör de genom att ständigt påstå att det är så synd om invandrarna. Vi tvingar dem att bo i ”utsatta områden”. De lider av ”utanförskap”. De blir ständigt ”diskriminerade av majoritetsbefolkningen”. De utsätts för ”främlingsfientlighet och rasism”. Allt detta är, enligt oikofoberna, orsaken till de allvarliga förortsproblemen, de ökande våldtäkterna mot svenska kvinnor och den omfattande, ofta grova, kriminaliteten bland invandrare. Och framför allt är det svenskarnas fel att så många utomeuropeiska invandrare är arbetslösa och att deras barn inte sköter sig i skolan. Men alla dessa anklagelser och bortförklaringar är bara rena undanflykter för att slippa ta ansvar för de konsekvenser som oikofobernas misslyckade invandringspolitik orsakat. Inget annat!

Jag kommer osökt att tänka på imamen, Abu Hamsa, i London som vrålade ut sitt hat mot det engelska samhällssystemet :”När vi muslimer snart kommer att ta makten genom vårt flertal skall vi utrota liberalerna och slänga Parlamentet i havet!” Det skriker en man som kommer från ett antidemokratiskt, muslimskt samhälle där han dessutom är efterlyst för uppvigling och mord. I det liberaldemokratiska England har han trots detta fått både skydd, uppehälle och rätten att tala fritt. Han kan inte utlämnas för brott i sitt eget land eftersom han då riskerar tortyr. Vi har många liknande personer även i Sverige idag. Då och då får vi läsa att importerade imamer från strängt muslimska länder sprider hatpropaganda mot svenskar och det svenska samhället i moskéerna. Men oikofoberna, som har makten både över riksdag och media, vägrar att se sanningen i vitögat. De fortsätter istället att importera allt fler!

De har nämligen bestämt i Riksdagen att majoritetsbefolkningen inte kan utsättas för rasism och främlingsfientlighet. Det är endast invandrade minoriteter som kan utsättas för sådana hemska saker. När invandrare t ex kallar svenska flickor för ”horor” och svenskar i allmänhet för ”för blonda och blåögda svennejävlar” då tiger oikofoberna och samtycker. Men kallar någon svensk en svart afrikan för neger, då skriker oikofoberna i högan sky att det är rasism och ”hets mot folkgrupp”. Konditorierna får inte ens ha sina Negerbollar ifred. Och t o m när GB-glass döpte en glass till Nogger blev det himla liv! Men när en svart afrikan i en förort kallar oss svenskar för ”jävla hundar” och”vita grisar” (white pigs) då lyser oikofoberna med sin frånvaro i massmedia. När en invandrare blir misshandlad av svenskar då blir det alltid ett enormt rabalder. Men när en svensk blir misshandlad, ja t o m mördad, av invandrare, då väcker det inget större intresse från medias sida. Det här har vi sett många exempel på under årens lopp. Invandrare blir nämligen misshandlade av “svenska rasister” medan svenskar bara blir misshandlade av “förtryckta invandrarungdomar i förortsgettona”.

Oikofoberna påstår också att det egentligen inte finns något som kan kallas svensk mat, utan alla maträtter har vi kopierat från andra folk. Man tar gärna kåldolmar som bevis! Att svenska kockar och svensk mat nu är oerhört eftertraktade i hela världen och att svenska kockar allt som oftast vinner internationella tävlingar, det talar man tyst om. Men att nästan alla samhällen i Sverige nu har en kebab- eller pizzabar det ses däremot som ett stort och berikande framsteg för svensk matkultur. De är levande bevis för ”invandrarnas företagaranda och kreativitet”. När jag bläddrar bland hundratals underbara recept i min mammas gamla, svenska kokbok då inser jag ännu mer att det är oikofoberna som är den stor faran för Sverige och svenskarna – och inte i första hand invandrarna. Åtminstone inte än. Och jag fasar för att super-oikofoben Mona Sahlin kanske blir vår nästa statsminister, uppbackad av likasinnade kommunister och miljöpartister.

Men observera att detta socialistiska triumvirat endast kan komma till makten i Sverige med hjälp av invandrarröster – det står helt klart när man analyserar rösterna efter förra valet. Cirka 80% röstade på dessa partierna då, vilket kanske är rätt naturligt eftersom triumviratet lovade invandrarna ännu mer guld och gröna skogar. Och invandrarna är förstås kloka nog att rösta på den gren de sitter på. Det skulle jag också göra.

Men vilket parti är bäst för oss andra, som tvingas betala för detta mångmiljardkalas? Fundera på det. Valet 2010 närmar sig med stormsteg!

Jag är tacksam mot professor Roger Scruton för hans analys och varning för oikofobin i våra samhällen. Och jag kan varmt rekommerndera några av hans böcker.

Roger Scruton, THE NEED FOR NATIONS

Jag kan också varmt rekommendera poeten och fotografen Anders Johanssons lilla, men innehållsrika, bok:

SANNINGEN ÄR ORIGINELL

ÄNG BOK & BILD, Kalmar 2005

ISBN 91-975468-0-1

Ord mot Ord – skribenten er  kendt af os, og vi respekterer hans ønske om at være anonym.