Eric Zemmour er forfatter og journalist på Le Fiagro, han er kronikør på France 2 og RTL og har algierske rødder. Han får støtte under sin retssag fra blandt andre 30 UMP medlemmer i Nationalforsamlingen, tidligere indenrigsminister Jean-Pierre Chevènement og JADF (unge asiater i Frankrig). Zemmour er lidt af en kultfigur: “Touche pas à mon Zemmour!”, Éric Zemmour – le blog de ceux qui láiment, men der er da også dem der mener, at han er “en fascist, der står til højre for marskal Pétain,” frelseren fra Verdun.

Ifølge Niels Erik Hansen fra racisme-centret har vi kun en 5-6 af den slags sager i Danmark om året, men når vi nu snart – takket være det Konservative såkaldte Folkeparti –  får en rød regering, er der SF ére der har lovet os lidt flere. Det bliver et fremskridt for den høviske tale i landet, og det er en ægte konservativ dyd. – Vi har tidligere omtalt Zemmour: “Mélancolie française – Frankrig har beseglet sin skæbne”. Her er bemærkningerne, der kan koste Zemmour penge og personlig frihed:

“French immigrants are more closely monitored than others because most drug dealers are blacks or Arabs… It’s a fact.” “Employers have the right to refuse Arabs or blacks.”

Retssagen mod Eric Zemmour begyndte tirsdag den 11 januar og slutter fredag d. 15. François Desouche opsummerer første dag:

Journalist Eric Zemmour (…) vigorously defended his position, insisting he was not a “provocateur” but an honest observer of reality. “When you describe reality, you are criminalized,” the journalist said regretfully, his jaws clenched and his tone combative. “I do not provoke and I am for freedom of expression,” declared Eric Zemmour, one of the most famous “polemicists” in France, who believes that anti-racist organizations do nothing except “criminalize words that do not bow down to political correctness.”

“Reality does not exist for these gentlemen,” he added, speaking of the organization leaders. “They have to take refuge inside the ideologies they created thirty years ago (…) Those who leave are treated as provocateurs at best, or as Nazis at worst.” Eric Zemmour On Trial – Der er ikke faldet dom endnu kl 15, men vi holder øje med det.

Japanerna väljer bort mångkulturen

Frågan är inte vilka, utan snarare vad, som ska rädda Japan ifrån de demografiska utmaningar landet står inför. Invandring har inte varit en tänkbar lösning för japanerna, trots en minskad befolkning som lett till omfattande problem i landet. Detta har varit särskilt tydligt i invandringspolitiken. Under 2006 beviljades 34 flyktingar och 2010 har 30 individer fått uppehållstillstånd. I detta fall 30 burmeser som ska fördelas på tre år fram till år 2013. Japan är det första rika land vars befolkning minskar, där världens minsta andel av barn är under 15 år och största andel är över 65 år. Detta beror på att den moderna japanska kvinnan inte vill skaffa barn i samma utsträckning som tidigare. Framgång mäts monetärt snarare än hur många döttrar och söner hon har fött. Om trenden står sig, kommer befolkningen att minska från 128 miljoner till omkring 90 miljoner inom 50 år. Detta leder naturligtvis till problem för landets ekonomi och sysselsättning. [..]

Ska man då tycka att japanerna är rasister eller nazister och att dem är helt fel ute? Nej. Jag förstår japanerna. De ska vara stolta över sin kultur och ska i största möjliga mån sträva efter att behålla det unika som fortfarande finns kvar i detta fantastiska ö-rike. Mer löjligt blir det om vi svenskar ska börja lära upp japanerna, om någon över huvudtaget ska börja lära ett av världens mest beundransvärda folk hur man ska leva och handla.
Ta kriminaliteten exempelvis. Japan är ett av världens säkraste länder. Det är väldigt sällsynt att skåda ett slagsmål, trots sena nätter i nattvimlet, mitt i Tokyo. Småbrottslighet existerar överhuvudtaget inte. Våldtäkter, misshandel, knivbrott, skottlossningar och oprovocerat våld finns knappt alls och visar sitt uttryck i brottsstatistiken. Detta kan emellertid tyda på att det till vissa delar finns en mycket organiserad kriminell rörelse som är mer omfattande än i många andra länder. Men det är en organisation som vuxit fram under flera hundra år och som i dag i det närmaste styrs som ett företag och verkar i symbios med polisen. Den organiserade brottsligheten håller småbrotten borta från gatan och i gengäld låter polisen dem administrera den beskärda del av droger, prostitution och spel som oundvikligen dyker upp i alla mänskliga samhällen. Den organiserade brottsligheten ger sig inte på någon utan anledning. Det är en hederssak. Jessica Axelsson. Studerar på Meiji University i Tokyo

USA: ‘Retssag’ mod Koranen

Desværre er anklagemyndigheden den famøse pastor Terry Jones fra Gainesville, Florida, kendt verden over for sin ikke-afbrænding af samme værk for nylig. Det havde formentlig været bedre hvis initiativet havde været ledet af Jones’ navnebror fra Monty Python, men selvfølgelig håber man en dag at der et eller andet sted i den civiliserede verden vil blive udtalt en form for autoriseret dom over denne bog for dens tilskyndelse til jødehad, kvindediskrimination, vold og drab på vantro, og løgn og bedrag. Dette har vi stadig til gode, og trods åbenlyse sikkerhedsaspekter ved en sådan sag kan det virke utænkeligt at så meget had og undergravende virksomhed til tid og evighed kan gå fri for rettens ord i en eller anden form. Bemærk i øvrigt den foreslåede strafudmålings slående lighed med en lignende kampagne forestået af kunstneren Firoozeh Bazrafkan (LFPC).

The Rev. Terry Jones, who made an international name for himself last year when he announced he was going to burn the Quran at his Gainesville church, now is staging an “International Judge the Quran Day.”

“Yes, we’re going to do it,” Jones said on a YouTube address announcing the event. “We have decided to do it on March 20 starting at 6 p.m. It’s your opportunity, all you so-called peaceful Muslims. On that day the Quran will be put on trial.

“We are accusing the Quran of murder, rape, deception,” he said, “and being responsible for terrorist activities all over the world.” […]

“They say the Quran is a book of peace and a religion of peace,” he said. “We are asking them to present to us a defense person who will try to defend the Quran.” […]

He said a jury of about 30 people, made up of Christians and Muslims, will decide. “If found guilty,” he said, “there are four forms of punishment: burning, drowning, shredding or firing squad.” […] Rev. Jones to hold ‘Judge the Quran Day’

Socialdemokrat: ”Är allt våld fel?

Insändare av Varmt Konservativ: Hur desperata och radikaliserade är vanliga socialdemokrater i mittfåran?

I en artikel i SSU:s organ Tvärdrag 5/2008 vill Jens Lundberg, som redan i rubriken ställer frågan ”Är allt våld fel?”, slå ett slag för Frantz Fanon, en av inspiratörerna bakom 70-talets terrorvåg i Europa och som bland mycket annat hävdade att ”sanning är det som kan bidra till att störta regimen”. Artikelförfattaren summerar sina intryck av Fanon med följande ord:

”Men det är inte för att förstå historien som det är viktigt att läsa Fanon, det är för att förstå att det inte är enskilda misstag i kapitalismens natur som skapat kolonialismen, rasismen och andra förtryck. Det är inbyggt i dess natur och nya orättvisor och förtryck kommer att uppstå till dess att det ersätts. Fanon menar att våld krävs för att åstadkomma denna förändring. Ett är säkert, samma våld som Fanon demaskerade för snart 50 år sedan används fortfarande för att upprätthålla samma orättvisa system.” (Tvärdrag)

Det här är ingen småsak. I SSU:s tidskrift, inte i SKP:s, inte i Vänsterpartiets, kan man ta del av uppfattningen att marknadsekonomin och demokratin upprätthålls med våld, även i Sverige får man anta, och det antyds att författaren håller med Fanons slutsats att det krävs revolutionärt våld för att krossa ”kapitalismen”.

Som om inte det skulle räcka, här finns även ett glättigt resereportage från de indiska maoistiska naxaliternas värld och en artikel om Ulrike Meinhof med den käcka titeln ’Ulrike med hela världen’, som på en och samma gång tycks alludera på en titel på ”ett standardverk” om politisk islam, ’Bin Ladin i våra hjärtan’, och utgöra förlaga till Al Qaidas nya livsstilsmagasin, Inspire.
Även Per Wirtén, chefredaktör för idétidskriften Arena och flitig gäst i kulturradion har ägnat en hyllning till Fanon:

”Jag önskar att jag slapp Frantz Fanon. Men han tvingar sig alltid på. Och varje gång sliter han sönder mina förhoppningar om den goda politiken och reformismen. Dystert hör jag Dagens eko om nya självmordsbomber I Bagdad, krigshot mot Iran och varje gång står han där med sin förfärande uppriktighet. ”Dream on,” säger han med ett sarkastiskt leende och försvinner bort.”

När delar av vänstern blickar framåt tycks man samtidigt blicka bakåt till dessa rötter:1919 United States anarchist bombings och Wall Street bombing.Samtidiga bombningar i åtta olika städer. Känns tillvägagångssättet bekant? Vem är det som inspirerar vem i denna korsbefruktningens tid?

Olika åsikter om det berättigade i att använda våld ledde i början av 1900-talet till uppdelningen av den socialistiska rörelsen i världen mellan kommunistiska partier å ena sidan och socialdemokratiska å den andra, och S arbetade länge hårt för att hålla partiet rent från kommunister och kommunistiska uppfattningar, men efter IB-affären tycks det försvaret fullständigt ha rasat samman.

Frågan är om socialdemokratiska väljare vet vad de röstar för idag. Partiet i sin helhet tycks dra allt längre åt den extrema vänsterkanten och den kvarvarande ledningen kan bara med lika låg trovärdighet som Helena Benaouda kalla sig aningslös. Vi har fått lära oss av olika journalister och forskare att radikalisering och extremism är en naturlig reaktion på maktlöshet och desperation. Vad har gjort vanliga socialdemokrater så desperata? Ingen naturlag säger väl att förlusten av regeringsmakten under en period eller två automatiskt skulle framkalla sådana här reaktioner? Eller handlar det helt enkelt istället om att redan etablerade extremister har sökt sig till partiet i avsikt att ge det en radikalare inriktning? Har avhoppade och bortmotade socialdemokrater som Gunnel Wallström, Thomas Bodström och Ulrica Messing någon värdefull information att delge allmänheten?

I närheten av socialdemokratins centrum ställs nu frågan om det verkligen är fel att krossa marknadsekonomin, demokratin och dess anhängare med våld. Partiet samarbetar dessutom genom Broderskapsrörelsen med den mäktiga islamistorganisationen Muslimska Brödraskapet som står bakom Sveriges Muslimska Råd och Stockholmsmoskén. Broderskapsrörelsen har här dessutom utan att tveka visat sig beredd att göra avkall på principer som tidigare har framställts som ”heliga”, såsom lika rättigheter för HBT-personer. Till råga på allt visar sig ledaren för SMR ha släktband till en terrorist – och får trots det fortsatt förtroende från den övriga ledningen, och från organisationens medlemmar kommer inga tydliga signaler om ett begynnande uppror mot detta beslut. Allt det här sammantaget betyder att Sverige och svenska folket har problem. Stora problem.

De flesta känner vid det här laget till att Muslimska Brödraskapet är en organisation som växte fram parallellt med övriga totalitära ideologier under 30-talet. Dess båda främsta ideologer var Sayyid Qutb och Hassan al Banna. Sayyid Qutb skriver följande i sitt standardverk, Milstolpar (1964), som på många sätt uppvisar paralleller till Fanons verk och utgör islamisternas egen Mein Kampf:

”Den vite mannen i Europa och Amerika är vår främste fiende. Den vite mannen krossar oss och förtrycker oss medan vi undervisar våra barn om hans civilisation, om hans universella principer och ädla syften…Vi fyller våra barn med förundran och respekt för den mästare som trampar på vår heder och förslavar oss. Låt oss istället plantera hatets, avsmakens och vedergällningens frön i dessa barns själar. Låt oss lära dessa barn från den tid då deras naglar ännu är mjuka att den vite mannen är mänsklighetens fiende, och att de ska förgöra honom vid första bästa tillfälle.”

Bland de citat som har odödliggjort Hassan al Banna står följande ut: ”Det ligger i islams natur att dominera, inte domineras, att införa sina lagar hos alla folk och att utvidga sin makt till hela jorden.”

Detta tillhör alltså värdegrunden för Stockholmsmoskén, och av utvecklingen i Europa under de senaste decennierna att döma har dessa idéer redan börjat omsättas i praktiken.

I det gamla folkhemmet kokas nu en häxbrygd på Marx, Bakunin, Lenin, Trotskij, Sartre, Fanon, Qutb och Koranen. De för svenskt vidkommande viktigaste frågor som vi bör ställa oss är om det finns en dold agenda bakom det ivriga och långvariga propagerandet för en ”generös” flyktingpolitik? Har flera inflytelserika politiker och opinionsbildare på vänsterkanten i själva verket länge haft betydligt radikalare mål än de har gett tydligt uttryck för offentligt? Har ett fåtal föregivet borgerliga aktörer i verkligheten haft helt andra sympatier och uppdragsgivare? Planeras det folkmord i Europa, på européer?

Det finns skrämmande många indikationer bland allt det som har sagts och skrivits de senaste decennierna som talar för att svaret på alla dessa frågor är: Ja. Och att de allra mest radikala tankarna från det radikala -68 nu har blivit allmängods i en alltmer radikal vänsterrörelse. I den moderna vänsterns globala perspektiv tycks alla västerlänningar vara ”borgarsvin” och islam den slutliga lösningen på borgarfrågan.

Af Varmt Konservativ