Ifølge nettavisen for Universitetet i Bergen (UiB) var det i desember at bildet «Boken» av kunstneren Margareta Bergman ble hengt opp i lokalene til Bergen ressurssenter for internasjonal utvikling. Men der fikk det et kort liv. –
“Vi har ofte gjester fra forskjellige kulturer. Besøkende fra enkelte kulturer har reagert på bildet fordi det ble for mye nakenhet. Noen av våre forskere har sett seg nødt til å dekke til bildet.” Muslimer fikk sensurert kunst ved UiB, En bok og en menneskekropp.

Venstrefløjens egne homo- og jødehadere

Man ser at Manu Sareen, Kamal Qureshi, Karen Hækkerup, Elmas Berke (Qfreedom) Jaleh Tavakoli (Frit Iran), Serdal Benli skal demonstrere mod Islamisk Trossamfunds egen husislamist/muslim (vælg selv) foran Korsgade Hallen den 17. Hvordan føles det mon at skulle demonstrere imod konsekvenserne af ens egne fejltagelser ? Så meget kan ingen vel skyde sig selv i foden og stadig bevare sit selvbillede? Jo da, med absurde bortforklaringer klarer man sit sorgarbejde ligesom Rønn Hornbech – “Bilal Phillips er en forvrængning af islam”. Hun ved sikkert bedre, men det ville “skade integrationen, hvis hun sagde det højt.” Så var der betydelig mere logik i prædikantens eget ræsonnement: “Mine holdninger er ikke unikke for mig, men for islam, så når de siger, at mine holdninger er ekstreme, så siger de, at islam er ekstrem. Så det er islam, der ikke skulle være tilladt i Danmark,” siger han, og det er jo en kattepine, hvis det passer. While Europe Slept installerede ignoranter en reaktionær, revolutionær politisk kraft, de intet anede om og stadig ikke gider undersøge, for det de finder, udstiller deres manglende……kompetencer. – Lars Hedegaard skriver bla. :

Trine Pertou Mach udspreder absurditeter om sin afstandtagen fra Bilal Philips’ besøg…Bilal er rigtig nok en skidt karl, der vil have homoseksuelle slået ihjel og går ind for vold mod kvinder, men heldigvis er dette blot en »reaktionær udlægning af sharialovgivningen.« Der findes med andre ord også en progressiv udlægning.

Som ekspert i islam skulle det være en smal sag for Mach at udpege skriftsteder, hvor man finder en sådan moderat udlægning. Hun kunne f.eks. tage udgangspunkt i shariaens mest autoritative lovbog, der på engelsk har fået titlen ”Reliance of the Traveller”, og som er sanktioneret af sunniislams mest anerkendte retslærde fra al-Azhar Universitetet i Kairo. Min kopi er trykt i 2008, så den må altså regnes for gangbar. Bogen er på 1.232 sider, så der skulle være masser af stof, der kan underbygge Trine Pertou Machs påstand om en tolerant og fremskridtsvenlig version af shariaen.

Jeg må imidlertid advare hende mod at give sig i kast med værket. Hvis hun gør, vil hun nemlig komme til den konklusion, at Bilal Philips er i bedste overensstemmelse med islamisk lov.Uden at hun i øvrigt har forklaret, hvad han har at gøre med besøget.Det har hun formentlig en mistanke om, så for at bortlede opmærksomheden fra den triste omstændighed, at også Islamisk Trossamfunds ungdom utvivlsomt er lige så shariafikseret som Bilal Philips, iler hun med at kaste smuds på – Geert Wilders. Lars Hedegaard: SF-leder som sharia-akrobat

Nu er eftertanke og selvopgør måske ikke de nævntes stærkeste side, andre kan så læse en hel aktuel artikel om deres dilemma The Symbiosis Between Islam and Multiculturalism. – Ført er Phillips dog i Sverige, jøder, homoseksuelle og kvinders bedste ven, hvis man nøjes med at holde sig til retorikken. Ën dag for optræder han for kvinder, en dag for mænd. Herovre er der som bekendt flere køn end i andre lande, så han burde vel blive en uges tid. Ligesom Danmark giver Islamisk Trossamfund tilskud, er han også i Sverige financieret af offentlige midler. Sig ikke, det ikke er sjovt at betale skat. Nalin Pekgul, der nylig brokkede sig over at blive interviewet af en “dansk islamofob”, får sit eget akutte anfald af “islamofobi” og udvandrer fra P 1 studiet under denne udsendelse om Phillips: En kontroversiell muslim. “Kontroversiel” igen, jeg sagde det ikke.

Hatpredikanten Bilal Philips är huvudgäst i dagarna när den islamiska ungdomsföreningen TUFF (Troende unga framtida förebilder) håller konferens i Göteborg. Philips, som försvarar självmordsbombare, uttrycker antisemitiska ståndpunkter och förespråkar dödsstraff för homosexualitet, framträder under två dagar, inför en könsseparerad publik, varefter han åker till Danmark för ett liknande evenemang.
Att det finns en så extrem muslimsk ungdomsrörelse att Bilal Philips blir inbjuden är naturligtvis ett problem i sig. Men lika illa är att det är skattepengar som finansierar evenemanget – skattepengar som egentligen var avsedda att bekämpa intolerans. Hatpredikanten hos TUFF – Ungdomsstyrelsen gav halv miljon ( Homohataren får tala i kommunens lokaler, TUFF ökar islamofobin. – Se også Sharia-propaganda og europæisk frisind Af Helle Merete Brix.)

Den gode muslim Bilal Phillips

Vi har bragt denne dokumentation før, men når det endnu en gang bevidstløst hævdes at Bilal Phillips repræsenterer en “forvrængning” af islam eller en særligt streng tolkning af sharia må den gentages. Det er så let at hævde og at antage uden den mindste dokumentation. Imidlertid er det lige så let at dokumentere den overvældende teologiske dogmatik der dømmer homoseksuelle til grov vold eller døden.

Sura 7 (De høje stader) vers 80 :Og Lot! Da han sagde til sit folk: “Vil I bedrive skamløshed som intet menneske i verden før jer?

Sura 7 (De høje stader) vers 81: I går til mænd med jeres begær, i stedet for til kvinder. Nej, I er folk, der går for vidt!”

Sura 26 (Digterne) vers 165-66: Går I til mænd af alle mennesker og lader de hustruer, som jeres Herre har skabt til jer, være? Nej, I er sandelig folk, der går for vidt!”

Der er bred enighed i islam om dødsstraf til homoseksuelle. Her fra Yusuf al-Qaradawis Islamonline.net:

“Islam emphatically forbids this deed [homosexual sex] and prescribes a severe punishment for it in this world and the next. How could it be otherwise, when the Prophet of Islam (peace and blessings be upon him) said: ‘Whoever you find committing the sin of the people of Lut, kill them, both the one who does it and the one to whom it is done.’ (At-Tirmidhi: 1376) That is, if it is done with consent.”

The scholars of Islam, such as Malik, Ash-Shafi`i [Abdul Wahid Pedersens lovskole, LFPC], Ahmad and Ishaaq said that (the person guilty of this crime) should be stoned, whether he is married or unmarried.Homosexuality and Lesbianism: Sexual Perversions

Her er hvad Reliance of the Traveller foreskriver for Abdul Wahid Pedersens retsskole shafi’i (LFPC):

*2*Chapter O12.0: The Penalty for Fornication or Sodomy

[…] @O12.2 If the offender is someone with the capacity to remain chaste, then he or she is stoned to death […]

If the offender is not someone with the capacity to remain chaste, then the penalty consists of being scourged (def: o12.5) one hundred stripes and banished to a distance of at least 81 km./50 mi. for one year. […]

@O12.5 An offender is not scourged in intense heat or bitter cold, or when he is ill and recovery is expected (until he recovers), or in a mosque, or when the offender is a woman who is pregnant, until she gives birth and has recovered from childbed pains. The whip used should be neither new nor old and worn-out, but something in between. The offender is not stretched out when scourged, or bound (O: as his hands are left loose to fend off blows), or undressed (O: but rather an ankle-length shirt is left upon him or her), and the scourger does not lay the stripes on hard (O: by raising his arm, such that he draws blood). The scourger distributes the blows over various parts of the body, avoiding the vital points and the face. A man is scourged standing; a woman, sitting and covered (O: by a garment wrapped around her). If the offender is emaciated, or sick from an illness not expected to improve, then he or she is scourged with a single date palm frond (O: upon which there are a hundred strips, or fifty. If a hundred, such an offender is struck once with it, and if fifty, then twice), or with the edge of a garment.

@O12.6 If the penalty is stoning, the offender is stoned even in severe heat or cold, and even if he has an illness from which he is expected to recover. A pregnant woman is not stoned until she gives birth and the child can suffice with the milk of another. Reliance of the Traveller

Hizbollah planlægger terrorangreb som afledning

Hezbollah is planning an attack on Western targets, a Lebanese news website reported on Tuesday, basing its claims on information intercepted by a Western intelligence agency.

According to the Beirut Observer article published Tuesday, Western intelligence officials believe Hezbollah intends to strike Western targets, citing the unusual movement of suspected Hezbollah and Iranian Revolutionary Guards operatives.

The report said the intention of such an attack is to divert global public opinion from the indictments expected to be issued by a special United Nations tribunal dealing with the assassination of former Lebanese PM Rafik Hariri. […] ‘Hezbollah intends to attack Western targets ahead of Hariri killing indictments’

Jacob W.F. Sundberg: Minnen

Med den samlede og kompromisløse titel:“Minnen från landet där den offentliga lögnen fått en svindlande omfattning.” Det var da jeg læste Mikael Jalvings Om at være kontroversiel 14.04.11, at jeg blev mindet på en gammel penneven og ved en tilfældig søgning fandt, hvad der må være hans erindringer online. Kun 64 sider, men med høj vægtfylde. Noget er decideret juridisk stof, men det meget er samfundsbetragtninger og erindringsstof. DSM skrev i 2002: “Sverigehatare och Sverigekritiker: Den ihärdigaste av de kritiker, vars existens man idag inte vill låtsas om, är också den mest nertystade: professorn i allmän rättslära, Jacob Sundberg.” Det er på tide at hilse professoren fra Danmark igen og bringe hans skrift ud til en større kreds.
Jeg stødte på professor Sundbergs navn, da jeg for lidt over ti år siden læste Roland Huntfords The New Totalitarians. Sundberg formidlede den udgivet. Det var dengang jeg stadig skrev i danske aviser (svenske var aldrig en mulighed, fire forsøg overbeviste mig for altid,) Sundberg havde læst en kronik af mig i Jyllands Posten. Jeg forsynede i de følgende år hans instituts bibliotek med danske bøger, der ikke er omtalt og ikke udkommet i Sverige, for eksempel Jespersen og Pittelkows. Man ser nedenfor, hvordan det kan gå til, at bøger bliver til ikke-bøger i Sverige. Huntford optræder 37 gange, men jeg har plukket afsnittet der bærer hans navn samt lidt fra indledningen:

I. Inledning 1. Orwell och damnatio memoriae

År 2002 hade jag en angenäm upplevelse. Jag blev invald i amerikanska vetenskapsakademin. Vid en högtidlig ceremoni i Boston 2.10.2002 blev jag immatrikulerad som Foreign Honorary Member av American Academy of Arts and Sciences. Jag fick sedan vänliga gratulationer från supporters i US Supreme Court, New York University Law School, Harvard Law School och Europadomstolen i Strasbourg. Men från min egen fakultet i Stockholm hördes intet. Det var så besynnerligt att jag blev nyfiken på vad läget kunde vara. Följaktligen undersökte jag vad slags vitsord jag kunde ha förvärvat mig. I tidskriften Den Svenska Marknaden kunde jag inhämta att jag var ”i Sverige nedtystad och betraktad som paria”.[..]

9. Roland Huntford
Roland Huntford i sin beundransvärda bok om Sverige och svenskarna, – The New Totalitarians – som utkom 1971, påpekade icke-personens roll i det nya Sverige: han gjorde i dess svenska utgåva Det blinda Sverige iakttagelsen:

Det som saknas i det svenska samhället är inte uppskattningen av outsidern (…) utan erkännandet av hans existens. I västerländska stater kan han väl ofta nog bli illa omtyckt, men man erkänner åtminstone att han finns till. … Endast i Sverige förvägras outsidern rätten att existera.

1971 var erfarenheten med min inauguralföreläsning 1970 färsk, och det märkliga med den var den totala tystnad om den och dess författare som uppstod. Journalisten, som täckt föreläsningen för Svenska Dagbladets räkning, fick t.o.m. försvinna från tidningen. Saken var ytterst uppseendeväckande. Det var i alla fall professorsinstallation vid rikets enda metropolitana universitet. Det är svårt att tro att Huntford som vid denna tid arbetade på sin bok inte tagit notis. Vad han skrev om icke-personen passade så väl in på den nye professorn i allmän rättslära.Bokens spridning i Sverige saboterades brett. ’Man tyckte inte om tonen.’ Huntford gör i boken en iakttagelse beträffande den svenska mentaliteten som gäller vad jag kallar icke-temata. Enligt Huntford hade den också tillämpning på den svenska juridiken.

“Också de normalt sett självfallnaste frågor är tabu för den svenska oppositionen.” “Kontroversiella och politiskt brännbara ämnen försvinner från den offentliga scenen och överlämnas till byråkraterna.” skrev han.

Att det blivit så torde sammanhänga med avsaknaden i Sverige av akademisk dialog. I de akademiska kretsarna : där var tabu och icke-personer normalfenomen. Huntford har berört det svenska förträngningssystemet med orden :

“It is virtually impossible for anybody opposing the government to get a hearing . There is only one ‘objective’ truth to fit given data. – The critic becomes a heretic, and is thereby neutralized.”

Man har med sådana metoder lyckats rensa ut alla obekväma oliktänkande. Denna den svenska förträngningskulturen har fått till följd att diskursen försvunnit i icke-personer och icke-temata. Det har uppstått en konstlad consensus, skapad icke minst av svenska massmedia genom denna nya svenska förträngningskultur.

Under sådana förhållanden kan de vara av visst intresse att taga del av hur den svenska förträngningen administrerats när förlagen konfronterats med ”kritik som inte är väl-kammad, systemanpassad”. Tack vare Ann Nordberg har vi fullt uppriktiga avslöjanden från förläggarvärlden av vad man upplevde när man fick Roland Huntfords bok ”The New Totalitarians” i handen. ”Ingen ville ge ut den, det var ’dödsnobben’, boken var ’het gröt’,’en järnklump som brann’.”

En liknande reaktion ett tjugutal år senare beskrivs av Ulf Nilsson, som konfronterat sina förläggare med manuskriptet till sin bok ”Sverige : sluten anstalt”.”Faen, det här går för hårt åt sossarna!” Om varje systemkritisk bok i ledande förläggarkretsar upplevs som ’ en järnklump som brann’ är det kanske inte så överraskande att påträffa karakteristiken ’landet där den offentliga lögnen fått en svindlande omfattning’.Minnen från landet där den offentliga lögnen fått en svindlande omfattning av professor emeritus Jacob W.F. Sundberg, pdf 64 sider

(DSM Hade Huntford rätt,  Institutet för Offentlig och Internationell Rätt (IOIR), Huntford – The New Totalitarians (Brave New Sweden) (1980).pdf (senere revideret version)