Af Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gÀrna delar av texten men iaktta gott bloggskick och lÀnka till Snaphanen!
De var unga idealister som drömde om en bÀttre vÀrld. Bakom dem lÄg andra vÀrldskriget och nazismens grymheter. Nu ville de vara med och skapa det goda, antifascistiska samhÀllet. De bars av en ideologisk-moralisk övertygelse om att de hade valt den rÀtta sidan i kampen mellan tvÄ samhÀllssystem som stod emot varandra; socialism och kapitalism. Det kalla kriget sÄgs som en strid mellan det goda och det onda. Socialismen var god, kapitalism och USA-imperialism representerade ondskan. Det gÀllde att rÀdda freden och socialismen och avslöja imperialism och kapitalism. SÄ sÄg de viktigaste drivkrafterna ut för majoriteten av dem som lÀt sig vÀrvas som agenter för den östtyska sÀkerhetstjÀnsten Stasi.
För att slippa kĂ€nna sig som simpla tjallare kallades de IM, Inoffiziell Mitarbeiter. Det var de âsmĂ„ diskreta fiskarnaâ som vĂ€rvades av den östtyska diktaturen DDR för att förrĂ„da sitt land â Sverige. Strategin att vĂ€lja vanliga unga personer som inte vĂ€ckte uppmĂ€rksamhet och dĂ€rmed riskerade att avslöjas var mycket medveten. Vad de âstora fiskarnaâ anbelangar behövde Stasi aldrig anstrĂ€nga sig. Politiker och kulturpersonligheter gav under större delen av DDR:s existens 1949-1990 alldeles öppet sitt massiva stöd till landets totalitĂ€ra kommunistregim. Svenska ministrar stod pĂ„ rad för att besöka diktaturen och utöva vĂ€nskap och samarbete.
DDR i upplösning, alla spÄr brÀnns
Det Ă€r januari 1990. DDR Ă€r i upplösning och kaos. Ăver kolonitrĂ€dgĂ„rdarna i Ăstberlin ligger brandröken tĂ€t. TvĂ„ mĂ„nader tidigare har Berlinmuren fallit. Sedan Walter Ulbricht lĂ€t bygga muren 1961 har den i 28 Ă„r skilt Ăst- och VĂ€sttyskland Ă„t. De som har försökt fly till VĂ€st har skjutits till döds av bevĂ€pnade vakter i murens bevakningstorn.
I januari 1990 har Ministerium fĂŒr Statssicherheit, MfS som var Stasis egentliga namn, upplösts. I rasande tempo förstör Stasiofficerarna sĂ„ mycket arkivmaterial de hinner. Det har utgĂ„tt order om att alla âoperativa dokumentâ ska tillintetgöras. Varje spĂ„r av Stasis verksamhet mĂ„ste utplĂ„nas. Men de dokumentförstörande apparaterna i Stasis högkvarter pĂ„ Normannenstrasse klarar inte av den enorma pappersmĂ€ngden. Lass efter lass körs ut till Stasiofficerarnas trĂ€dgĂ„rdar och brĂ€nns. Dokumenten över drygt 40 Ă„r av mĂ€nskligt lidande, av kommunistiskt förtryck, angiveri, fĂ€ngslande av och mord pĂ„ regimkritiker och oliktĂ€nkande gĂ„r upp i rök. NĂ€r ondska brinner kĂ€nns lukten genom tid och rum.
UtÄt presenterade sig DDR som liberalt, humanistiskt och progressivt. Men sedan Walter Ulbricht (1893-1973) 1971 avlösts som statschef av Erich Honecker (1912-1994) och DDR erkÀnts av allt fler stater hÄrdnade förtrycket mot regimkritiker och oliktÀnkande. 1989, strax före DDR:s sammanbrott, fanns det totalt 189 000 IM (Inoffizielle Mitarbeiter) i DDR. Det fanns med andra ord en IM pÄ var Ättionionde DDR-medborgare. Under hela DDR:s drygt 40-Äriga existens fanns det cirka 620 000 IM.
Kartotek hamnade hos CIA
Det mÀrkliga hÀnder denna januari. Stasis högkvarter stormas, och filialer ute i landet ockuperas av uppretade ungdomar som lyckas rÀdda mÀngder av dokument. Mycket av originalrapporterna som gÀller Sverige förstörs, men inte allt. 1998 Äterfinns sÀkerhetskopior av de stora elektroniska databaser, SIRA, som innehÄller information om DDR:s utlandsspionage 1969-1989. NÀr forskare lyckas dechiffrera SIRA-data kan DDR:s vÀstspionage till största delen rekonstrueras.
I turbulensen vid DDR:s sammanbrott försvinner det sÄ kallade Rosenholzkartoteket med namn och persondata frÄn Stasis utlandsspionage. PÄ mystiska vÀgar hamnar det hos amerikanska CIA i deras högkvarter i Virginia, USA. Exakt hur det gick till Àr fortfarande höljt i dunkel. De mÀn som skulle kunna bringa klarhet i frÄgan Àr alla döda. CIA har efter kraftiga pÄtryckningar sent omsider börjat lÀmna tillbaka Rosenholzkartoteken till berörda lÀnder. NÀr Tyskland 1993 fick tillgÄng till kartoteket ledde det till att 253 agenter frÄn VÀsttyskland och 23 före detta DDR-medborgare dömdes.
Deras namn skyddas av regeringen
I Sverige lÀt sig bland annat journalister, lÀrare, ingenjörer, företagare och kulturarbetare vÀrvas som agenter för Stasi. De förrÄdde sitt land mot betalning. Obegripligt nog skyddas deras namn fortfarande av den borgerliga alliansregeringen.
Birgitta Almgren, professor i tyska vid Södertörns högskola har efter mĂ„nga överklaganden genom en dom i regeringsrĂ€tten i augusti 2010 fĂ„tt ta del av SĂ€pos hemligstĂ€mplade handlingar över de svenskar som lĂ€t sig vĂ€rvas som IM eller kontaktperson för Stasi. Men hennes hĂ€nder Ă€r bakbundna. UtlĂ€mnandet av handlingarna har ett stort förbehĂ„ll. Om hon röjer namnen pĂ„ dem som samarbetade med Stasi kan hon straffas med fĂ€ngelse. Hon fĂ„r inte heller kontakta de personer som SĂ€pos utredning omfattar. I den nyutkomna boken âInte bara spioner⊠Stasi-infiltration i Sverige under kalla krigetâ redovisar Birgitta Almgren det hon genom mĂ„nga Ă„rs forskning har fĂ„tt fram, dels frĂ„n Stasiarkivet i Berlin, dels genom SĂ€pos undersökning 2000/2001 av svenska Stasiagenter som hon har fĂ„tt ta del av.
Ă r 1969-1989 hade Stasi cirka 32 IM plus 21 kontaktpersoner bosatta i Sverige som stod i âstabil kontaktâ med Ministerium fĂŒr Statssicherheit. Till detta kommer de cirka 71 tyska agenter som sĂ€ndes till Sverige pĂ„ kortare uppdrag. AlltsĂ„ cirka 124 personer som samarbetade med eller hade kontakt med Stasi. Hur mĂ„nga totalt som arbetade för Stasi i Sverige Ă€r Ă€nnu okĂ€nt. Rosenholzkartoteket ligger fortfarande hos CIA, och mĂ€ngder av sĂ€ckar med sönderrivna Stasidokument vĂ€ntar pĂ„ att rekonstrueras med hjĂ€lp av avancerad datateknik.
LandsförrÀdaren som brann för DDR
Ett av agentnamnen Ă€r offentligt sedan lĂ€nge â den socialdemokratiske journalisten Björn Jensen, född 1923. Han arbetade bland annat pĂ„ Arbetarbladet och Aktuellt i Politiken (tillsammans med den socialdemokratiska politikern Birgitta Dahls man Enn Kokk).
Under tĂ€cknamnet âKönigâ och registreringsnumret XV/2924/77 blev han en av de viktigaste IM som verkade i Sverige. Siffrorna 77 i registreringsnumret visar att han började arbeta för Stasi 1977.
SĂ€po ansĂ„g sig inte ha nĂ„gra bevis för att Björn Jensens verksamhet ocksĂ„ omfattat Sverige, och gick aldrig vidare till Stasiarkivet i Berlin, dĂ€r uppgifter visar att han var en av de mest produktiva IM som opererade i Sverige. SjĂ€lv har han ihĂ€rdigt förnekat att han spionerat pĂ„ Sverige men sĂ€ger att han âbrann för DDRâ. Enligt Christian Halbrock, historiker vid Stasiarkivet, begick Björn Jensen otvivelaktigt landsförrĂ€deri, bland annat genom att lĂ€mna ut den svenska regeringens interna telefonlista. Hans informationer fyller mĂ„nga pĂ€rmar i Stasiarkivet. Han har aldrig Ă„talats.
Med nuvarande lagstiftning kan frÀmmande makt bedriva industriellt och politiskt spionage mot Sverige utan att det bedöms som straffbart. Det pÄgÄr en utredning som ska vara klar i april nÀsta Är som ska visa om Sverige har tillrÀckligt skydd mot frÀmmande makts underrÀttelseverksamhet eller om det behövs en lagÀndring.
LĂ€rare, journalister, företagareâŠ
Birgitta Almgren har kunnat faststÀlla yrke för 54 av de 57 misstÀnkta personer som har utretts av SÀpo. Den största gruppen Àr tolv lÀrare/utbildare/forskare, följda av nio journalister, nio företagare, sex sekreterare, fyra jurist/prÀst/lÀkare/socialarbetare, tvÄ kulturarbetare och tvÄ utbildade yrkesarbetare.
Deras spionage riktade sig mot:
ï§ Industri, teknologi och handel (17 agenter).
ï§ MilitĂ€rt spionage (5 agenter).
ï§ Politik och samhĂ€lle (26 agenter).
ï§ Skolor och universitet (5 agenter).
âVi vill ju inte skada enskilda personerâ
Inte frÄn nÄgot annat nordiskt land kom sÄ mÄnga Stasirapporter som frÄn Sverige, nÀstan 3 000 stycken. De 57 personer som omfattades av SÀpos utredning Àr födda 1921-1960 och Àr i dag alltsÄ mellan 51 och 90 Är gamla. Flera Àr avlidna. Samtliga förhörda har medgivit att de haft kontakter med Stasi. Tio erkÀnner att de har arbetat för Stasi. De enda agenter som har dömts dömdes redan 1971. Det var ett par, man och hustru, som dömdes till sex mÄnaders fÀngelse för Stasisamarbete. Efter överklagande sÀnkte hovrÀtten straffet till fyra respektive tre mÄnader. SÀpos prioritering var inte att lagföra personer utan att förhindra olovlig verksamhet. I en intervju med Birgitta Almgren sÀger kriminalkommissarie Birgitta Persson vid SÀpo som pÄ 1980-talet ledde spaningarna kring Stasis infiltration i Sverige:
âVi vill ju inte skada enskilda personer.â
Vid flera tillfÀllen noterar Birgitta Almgren att dokument och material saknas i SÀpos handlingar, dokument som normalt borde ha funnits dÀr. Har de gallrats ut till exempel av hÀnsyn till rikets sÀkerhet?
Det utesluter kriminalkommissarie Birgitta Persson men svarar egentligen inte pÄ frÄgan:
âSĂ€pos uppdrag Ă€r att förhindra och förebygga brottslig verksamhet.â
Det kalla kriget mellan Ăst och VĂ€st
BerÀttelsen om de svenska Stasiagenterna utspelar sig mot en mörk fond: det kalla kriget som pÄgick frÄn andra vÀrldskrigets slut 1945 till Sovjetunionens sammanbrott 1991.
Det kalla kriget var inget krig i vanlig mening. Men i psykologisk mening befann sig vĂ€rlden stĂ€ndigt pĂ„ randen av ett krig i en 46 Ă„r lĂ„ng kylskĂ„psvandring av djupfrysta relationer, terrorbalans och kapprustning mellan östblockets Warszawapakt och vĂ€stalliansen Nato. BĂ„da maktblocken utvecklade tillrĂ€ckliga kĂ€rnvapen för att kunna förinta varandra. SkrĂ€ck och Ă„ngest för ett kĂ€rnvapenkrig lĂ„g som en vĂ„t filt över alla som orkade ta del av de mullrande hoten i nyhetssĂ€ndningarna. SprĂ„ket anvĂ€ndes av bĂ„da sidor som symbolladdat vapen. I vĂ€st kallades Berlinmuren âskammens murâ och i öst âantifascistisk skyddsvallâ. Bakom den antifascistiska skyddsvallen hölls 17 miljoner östtyskar fĂ„ngna som i ett jĂ€ttelikt koncentrationslĂ€ger i nĂ€stan 30 Ă„r.
âDen tappre journalisten Jan Guillouâ
Spionaget och den politiska propagandan blev viktiga och avgörande delar av den psykologiska krigföringen.
NĂ€st efter sovjetiska KGB var östtyska Stasi den största underrĂ€ttelse- och sĂ€kerhetstjĂ€nsten i Ăsteuropa med 91 000 heltidsanstĂ€llda och 189 000 inofficiella medarbetare, IM. Stasi hade byggts upp 1950 efter sovjetiskt mönster och var KGB:s förlĂ€ngda arm. Deras verksamhet styrdes av det envĂ€ldiga partiet SED (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands) och dess politbyrĂ„.
Sverige försökte gĂ„ balansgĂ„ng och ville representera en tredje vĂ€g mellan de bĂ„da supermakterna. Men Boris Grigorjev, överste inom den sovjetiska underrĂ€ttelsetjĂ€nsten KGB och stationerad i Sverige 1977-1982, hĂ€vdar att Sveriges neutralitet och alliansfrihet under det kalla kriget var ensidig. Sovjetunionen misstĂ€nkte att svenskt territorium anvĂ€ndes som bas för spionage mot Sovjet. Men de hade inga sĂ€kra upplysningar om detta förrĂ€n, som Grigorjev skriver âden tappre journalisten Jan Guillouâ gjorde âutomordentligt braâ researcharbeten som 1973 resulterade i artiklar i FiB/Kulturfront (om bland annat IB-affĂ€ren). Grigorjev berömmer Guillou och understryker att hans avslöjanden âgjorde stor nytta för ossâ.
Sveriges intima förbindelser med DDR
Under den tid som DDR existerade, 1949-1990, hade Sverige socialdemokratiska regeringar med undantag för Ären 1976-1982, dÄ borgerliga regeringar leddes av Thorbjörn FÀlldin (c) och Ola Ullsten (fp). FÀrgen pÄ de svenska regeringarna spelade ingen större roll för Sveriges förbindelser med diktaturen DDR. Men i synnerhet sedan Olof Palme blivit statsminister (s) 1969 var de ytterst vÀnskapliga, för att inte sÀga intima. I juni 1986 besökte Erich Honecker Sverige, och Äret dessförinnan hade hans hustru, folkbildningsminister Margot Honecker entusiastiskt tagits emot i Stockholm.
En rad svenska ministrar reste till DDR för ömsesidigt utbyte. Olof Palme reste som statsminister (s) 1984, och Ingvar Carlsson gjorde samma sak 1989. Under en och samma augustivecka 1987 besökte tre socialdemokratiska ministrar, jordbruksminister Mats Hellström, miljö- och energiminister Birgitta Dahl och bostadsminister Hans Gustafsson DDR för samarbetsmöten. Men det var inte bara socialdemokrater som gÀstade DDR. Som första svenska utrikesminister besökte centerpartisten Karin Söder landet 1977. Man talade om och utövade vÀnskap, kulturutbyte och samarbete. DDR:s censur, förföljelse av oliktÀnkande, regimkritiker som fÀngslats eller alla som mördats nÀr de försökt fly talade man inte om.
Den svenska grundskolan skapades efter DDR-modell
DDR:s skolsystem, âett av de progressivaste och modernasteâ, blev modell för den svenska grundskolan genom insatser av framför allt tvĂ„ DDR-propagandister. Den ene var Stellan Arvidson (1902-1997), litteraturforskare, rektor och riksdagsman (s) samt under mĂ„nga Ă„r ordförande i VĂ€nskapsförbundet Sverige – DDR. Den andra var Britta Stenholm (1916-2002), skolinspektör i Stockholm, statlig utredare av skolsystemet och senare skoldirektör i TĂ€by.
VĂ€nskapsförbundet Sverige-DDR:s syfte var som namnet antyder att skapa vĂ€nskapliga förbindelser mellan de bĂ„da lĂ€nderna och att âmotverka antisovjetiska stĂ€mningar och hetsen mot de socialistiska staternaâ. Förbundet hade grundats redan 1956 efter sovjetisk förebild, initiativet och finansieringen kom frĂ„n DDR. Under sin mĂ„ngĂ„rige ordförande Stellan Arvidson bedrev förbundet energisk och framgĂ„ngsrik propaganda för att stĂ€lla DDR i sĂ„ positiv dager som möjligt. Han var den som briefade alla svenska ministrar inför deras resor till DDR. 1987 avlöstes han som ordförande av biskop Lars Carlzon (1918-2004). I styrelsen för vĂ€nskapsförbundet satt ocksĂ„ chefen för byggföretaget SIAB, Kurt Nordgren., med omfattande affĂ€rsintressen i DDR. Han hörde till förbundets inre krets av DDR-vĂ€nner. Vid en medlemsvĂ€rvningskampanj 1988 skickade han ut vĂ€rvningsbrev till 650 SIAB-anstĂ€llda. MĂ„nga fina middagar pĂ„ Grand Hotell i Stockholm och Foresta pĂ„ Lidingö blev det med Kurt Nordgren som vĂ€rd.
KulturvÀnstern var lobbyister för diktaturen
Sverige erkĂ€nde DDR diplomatiskt i december 1972. DĂ„ hade en svensk âerkĂ€nnandekommittĂ©â av kulturaktivister lobbat hĂ„rt och utövat politiska pĂ„tryckningarâ i tre Ă„r. I kommittĂ©n ingick författarna Sara Lidman, Peter Weiss, Sivar ArnĂ©r, Per Wahlöö och Thomas von Vegesack. Stora delar av den svenska kulturvĂ€nstern med en lĂ„ng rad kĂ€nda namn var mycket vĂ€nskapligt sinnad till DDR och entusiastisk inför diktaturens progressiva politik.
I december 1967 öppnade DDR Kulturcentrum pĂ„ Upplandsgatan 32 i Stockholm. Det styrdes helt enligt direktiv frĂ„n det östtyska regeringspartiet SED och hade bland annat i uppdrag att âavslöja imperialismens förbrytelser och kritisera det kapitalistiska systemetâ samt: âpĂ„visa det socialistiska systemets överlĂ€gsenhet i den fredliga samexistensenâ. Verksamheten finansierades till mycket stor del av kommuner, det vill sĂ€ga de svenska skattebetalarna. (foto: Sara Lidman)
Kulturen anvĂ€ndes som vapen, och kulturarbetarna sĂ„gs som soldater i diktaturens tjĂ€nst. Det som förenade de svenska kulturradikalerna var enligt DDR Kulturcentrums förestĂ„ndare Jan Peters âövertygelsen om att konst och kultur hade ett (underförstĂ„tt socialistiskt) uppdrag i samhĂ€lletâ. Studieförbundet ABF blev en dörröppnare för DDR i Sverige, och arbetarrörelsens Folkets Husföreningar rullade ut röda mattan. 1974 undertecknades ett avtal med ABF och dess studieorganisationer inom vuxenutbildningen. Medborgarskolan ville inte vara sĂ€mre utan hakade pĂ„ samarbetet med DDR.
Den östtyske pressattachén och hans journalistvÀnner
France’s run-down city suburbs are becoming âseparate Islamic societiesâ cut off from the state, a report has warned.
