Det er mange år siden, et skuddrab i Sverige var ‘blogstof’. Der er gerne et drab hver 2 dag og nogle skyderier om ugen. Dette døgn blev tre skudt i Stockholm og tre i Malmø. En er død, – det var en uskyldig fremmed – men det ser alvorligt ud for en til. Den døde i Stockholm hedder Ali Nani, han kom til at udtale sig til politiet. Der blev også skudt i Örebro, men vistnok uden ofre.

Svenske medier har en kunstig neutral, lidt for optimistisk måde at rapportere disse forbrydelser på. Det er en overfriskhed, som svenskerne skal aflæse “multikulturen er alligevel det hele værd. Tæl kun de lyse stunder, øvrigheden vil jer det vel.” Når det går højt siger nogle på gaden “der är tråkigt” eller “det är för jävligt”, og så går livet og døden videre. Vi dvæler ikke ved det, nogen kunne blive vred. Dette er Danmark om ti-femten år. En person skjuten till döds i Stockholm,Tre skadade i skottdrama i Malmö. Dansk politi rykkede ud til tredobbelt drabsforsøg.

Statsindividualism

Henrik Day Poulsen skriver om Sverige i dag, Sverige – en fejlslagen stat, men det er overfladisk sammenlignet med Karl Olof Arnstbergs analyse. Det burde stå i DN i stedet for så det pubertære pjat, avisen afkvalificerer den offentlige diskussion med.

Så här skriver till exempel Roland Huntford, som var korrespondent för den anrika brittiska tidningen Observer. Huntford var stationerad i Stockholm och gav 1971 ut en förbisedd bok om Sverige, ”The New Totalitarians”:

Hela den svenska maffian av massinformatorer, kommentatorer, vägledare och uppfostrare uppträder som en kollektiv enhet och följer ögonblickets tendenser. De är konformister till övermått och önskar bara befordra det allmänna samförståndet – en tradition som förstärks av skolutbildningen. Partiideologerna säger att det nya skolsystemet har konditionerat den uppväxande generationen att tänka som ideologerna vill att de ska tänka. Indoktrineringen i skolorna har ständigt avancerat sedan 1950-talet, och systemets produkter dominerar nu medierna.

Och så här skriver författaren Karl-Ove Knausgård i del 2 av Min kamp:

Exakt hur konformt landet är går inte att beskriva. Också för att konformiteten visar sig som en frånvaro; det finns faktiskt inga andra åsikter i offentligheten än de förhärskande. Det tar tid att upptäcka sådana saker. Statsindividualism