4
nov
Seneste opdatering: 4/11-14 kl. 1433
13 kommentarer - Tryk for at kommentere!

av Sigurd Skirbekk,, professor emeritus i sociologi vid Oslo Universitet

DSM (Debatt Sanningsökande Mediakritik) Boks 99 563 GrÀnna, 2005 ; Volum 60.(6) s. 5-13

Jag har kallat detta inlĂ€gg för “Tio tabubelagda tema i invandringsdebatten”. Med “invandringsdebatt” menar jag den offentliga och mediaanpassade debatt pĂ„ senare tid nĂ€r det gĂ€ller invandring och integration av folk frĂ„n fjĂ€rran lĂ€nder och kulturer, inte varje, generell debatt om dessa spörsmĂ„l i mer speciella och stĂ€ngda miljöer. Med “tabu” menar jag det samma om detta begrepp som det som stĂ„r i lexika: en förestĂ€llning om att vissa ting och spörsmĂ„l icke mĂ„ omtalas eller beröras, eftersom detta kunde utlösa farliga krafter.

I den ursprungliga polynesiska förestÀllningen om tabun, gick det ut pÄ att mÀnniskan var understÀlld heliga krafter som kunde utlösa straffande reaktioner om dessa tabun blev berörda. I vÄrt sammanhang Àr det gÀrna rasism och nynazism som har fÄtt status som de farliga och straffande krafterna som vi kan slÀppa lös om debatten slÀpps lös.

Jag Àmnar hÀr visa att vanliga pÄstÄenden frÄn centralt hÄll i invandringsdebatten Àr formulerade pÄ sÄ sÀtt att de skapar emotionella barriÀrer mot att ta upp och vÀrdera motförestÀllningar. Och detta gör man trots att motförestÀllningarna kunde ha bidragit till en större förstÄelse för de realiteter som vi stÄr inför och till en mer förnuftig anpassning Àn det som följer pÄ de vanliga, officiella pÄstÄendena.

Detta ger grund till att se tabuiseringen i ett maktperspektiv. Personer och grupper som har fÄtt makt genom nÀringsliv, organisationer, media och utbredda tankemönster i vÄr kultur, vill inte utan vidare öppna för motförestÀllningar som kan undergrÀva trovÀrdigheten av uppfattningar som utgör grunden för deras makt och position.

PÄ den politiska högersidan finner vi mÀktiga multinationella sÀllskap och mÄnga typer av firmor med ekonomiska intressen knutna till migration av billig arbetskraft. PÄ den politiska vÀnstersidan finner vi andra grupper med en annan typ av makt, knuten till en status som moralisk elit. Denna status Àr ofta baserad pÄ en stark och enkel moralisering av rasism och fascism Àn pÄ djupare analyser av de strukturella verkningar som den ena eller den andra politiken orsakar.

Ofta kan tilslutnad til populÀra pÄstÄende bero pÄ önsktÀnkande mer Àn pÄ realitetstÀnkande. DÀtta kan föra til frÄnvaro av viktig information och perspektiv. Den hÀr skriften har vore skrivit som en serie med motförestÀllningar til utbrÀdda pÄstÄende, Àven om den refererade statistik kan vara nogra Är gamla. Tekset skriver sig frÄn 2005 dÄ den första gÄngen blev presenterad pÄ norska.

PÄstÄende 1:  -Den rika vÀrlden har en plikt att ta emot alla mÀnniskor som lider nöd, antingen denna nöd beror pÄ naturkatastrofer, underutveckling, vanstyre eller generell överbefolkning.

Tabu:
De ekologiska ramarna för folk och förbrukning sÀger att vi inte kan lÄta en antropocentrisk humanism vara den enda mÄttstocken för en ansvarig befolkningspolitik.

PÄstÄende 1 blir emotionellt pÄ sÄ sÀtt att alla motförestÀllningar blir tabubelagda. PÄstÄendet begrÀnsar vÄra valmöjligheter till att endast kunna vÀlja mellan humanism och en girighet parad med inhumanitet. Detta Àr ett ofritt stÀllningstagande som hindrar en öppen dialog om de dilemman i vÀrlden som orsakas av överbefolkning och överkonsumtion.

FrĂ„gor om moralisk plikt kan inte bara ses i ljuset av en antropocentrisk sinnelagsetik, allra minst i vĂ„ra dagar. BĂ„de rika lĂ€nders förbrukning och fattiga lĂ€nders födelsetal har ekologiska dimensioner, som det pĂ„ sikt kan vara ödelĂ€ggande att ignorera eller sĂ€tta sig över. En forskargrupp har kommit fram till att redan med nuvarande befolkningstal och nuvarande förbrukning sĂ„ förbrukar vi 1,2 gĂ„nger sĂ„ mĂ„nga resurser som naturen Ă€r i stĂ„nd att förnya varje Ă„r. En annan forskargrupp som lade fram sina resultat i slutet av mars i Ă„r, har pĂ„visat att vi överbelastar naturens ekosystem, det som skulle ha förnyat vĂ„ra resurser. VĂ€sterlandet har, i ett ekologiskt perspektiv, visserligen mĂ„nga moraliska förpliktelser att ta hĂ€nsyn till. Men nĂ„gon plikt att ta emot alla lĂ€nders födelseöverskott hör inte till dessa förpliktelser. Vi skall i detta sammanhanget komma ihĂ„g att vĂ„rt eget land genomgick en tĂ€mligen brutal period innan vi utvecklade vĂ„r form av vĂ€lstĂ„nd – pĂ„ 1700-talet kunde sĂ„ mycket som en tredjedel av alla födda dö som barn, och bara en tredjedel fick chansen att föra slĂ€kten vidare. Även icke-vĂ€stliga lĂ€nder, som har lyckats fĂ„ fĂ„tt bukt med sin skenande överbefolkning, har fĂ„tt ta till hĂ„rda medel – Kina Ă€r ett typexempel. Jag kĂ€nner indiska samhĂ€llsforskare som beklagar att man i Indien inte ges möjlighet att till att föra en lika stram befolkningspolitik som i de östasiatiska staterna. Det Ă€r sĂ€rskilt i den vĂ€stasiatiska regionen och i stora delar av Afrika som vi idag finner en helt oförsvarlig reproduktion – i ökenlandet Jemen har man t.ex. rĂ€knat ut att varje kvinna föder i genomsnitt Ă„tta barn. Traditionen med ett stort antal barn kan man inte försvara i samband med en modern hĂ€lsopolitik som gĂ€ller dödligheten pĂ„ alla livsstadier och med en liberal migrationspolitik som en lösning.

Ekologen Bredo Berntsen har i antologin, Gode formĂ„l – gale fölger, kritisk lys pĂ„ norsk innvandringspolitikk (Cappelen akademisk forlag, Oslo 2003/2004), skrevet följande pĂ„ s. 57.: “Hur Ă€r dĂ„ prognoserna för befolkningstillvĂ€xten i en mĂ€ngd lĂ€nder som redan har stora miljöproblem? Dessa prognoser Ă€r med förlov sagt helt chockerande om vi tar hĂ€nsyn till den befolkningssituation, som demograferna kommit fram till. Om vi gör tre tidssprĂ„ng, Ă„r 2000 – 2025 – 2050, i en del av dessa lĂ€nderna sĂ„ sĂ€ger de rena talen oerhört mycket. För Egypten skulle det bli 68 (millioner) 97 och 117, för Etiopien 64, 98 och 159, för Mexiko 100, 141och 167, för Pakistan 141, 211 och 260, för Turkiet 65, 89 och 103.(The world almanack and Book of facts 2001:861-862) Det kan inte kallas moraliskt av dessa lĂ€nders politiska, religiösa och kulturella elit att lĂ„ta sina befolkningar vĂ€xa ohĂ€mmat och sedan pressa sina befolkningsöverskott pĂ„ andra lĂ€nder”.

Europeiska stater, dĂ€ribland Norge, har tidigare i sin historia avvisat tyskarna dĂ„ dessa anvĂ€nde sig av argumentet “lebensraum” som skĂ€l för sin expansionspolitik. Detsamma bör vi göra nĂ€r andra lĂ€nder Ă„beropar att de har för liten plats för sina befolkningar. Det finns idag en omfattande litteratur som behandlar de ekologiska problem som vĂ€rlden stĂ„r inför under nuvarande Ă„rhundrade. En liberal invandringspolitik som syftar till att undgĂ„ obehagliga moraliska frĂ„gor idag Ă€r inte nĂ„got sunt svar pĂ„ sikt. Vi kommer i sĂ„ fall bara att skyffla över de oundvikliga problemen pĂ„ vĂ„ra barn och barnbarn.

LITTERATUR: Michel Dobkowski och Isidor Williams (red): The Age of Scarcity. Preventing Mass Death and Genocide in the Twenty-first century. Syracue Univrsity Press, N.Y. 1998. °William Ophuls: Ecology and the Politics of Scarcity revisited. The unraveling of the American Dream. FReman, N.Y. 1992. °Paul R. Ehrlich: Betrayal of Science and Reason. How Anti-Environmental Rhetoric Threatens Our Future, Island Press, Washington D.C. 1996. °Beyond Malthus:Sixteen Dimensions of the Population Problem, Worldwatch Paper 143 by Lester R. Brown, Gary Gardner and Brian Halweil. °Eduardo Farah: Ökologisk ideologi 1. Opgang og nedgang for mensklige samfunn som en ökologisk proces. Savnsaker/ÖKOS, Köpenhamn 1987. °Garrett Hardin: Living Within Limits, Ecology and Population Taboos, Oxford Universitey Press 1993. ° Fred Hirsch: Social Limits to Growth, Routledge. London 1995. °R.J. Johnson och P.J. Taylor: A World in Crisis. Geographical Perspectives, Basil Blackwell, London 1989. °Paul Kennedy, Preparing for the 21 Century, Harper Collins, NY 1993 (I norsk översĂ€ttning: Åaul Kennedy, Foran det 21. Ă„rhundrade , Gyldendal, Oslo 1993). °Christopher Caldwell, Reflections on the Revolution In EuropĂ©. Immigration, islam and the West. London 2009. Norsk overs.: Betraktninger over revousjonen i i Europa. Innvandring, islam og Vesten . Oslo 2009.

PÄstÄende 2: Norge bÀr pÄ ett moraliskt ansvar för tidigare försyndelser. Som vÀrldens rikaste land, Àr vi förpliktade att ta emot invandrare frÄn fattiga lÀnder.

Tabu:
Ur ekologisk synpunkt kan Norges optimala befolkning vara nĂ„gonstans mellan 3 – 4 miljoner. Referenser till tidigare slavhandel Ă€r inget moraliskt skĂ€l för oss att ta emot folk frĂ„n andra vĂ€rldsdelar.

PÄstÄende 2 försöker inskrÀnka det politiska valet i vÄr samtid till en frÄga om moraliskt samvete, inte minst som en moralisk uppgörelse med tidigare synder. Det emotionella innehÄllet i frÄgestÀllningen döljer en mÀngd viktiga förhÄllanden som sakligt sett borde ha varit en viktig del i den offentliga debatten i landet.

För det första: PÄstÄendet att Norge skulle vara vÀrldens rikaste land Àr inte riktigt Àven om det stÀndigt framförs. Och dels hÀnvisas det till förpliktelser nÀr det gÀller internationella avtal. Men det finns större lÀnder med betydligt större resurser och nationalförmögenhet, och det finns flera lÀnder i vÄr nÀrhet dÀr folk fÄr mer varor för sina löner Àn vi fÄr i Norge. Enligt Lars Svenneby i Statistisk CentralbyrÄ (Aftenposten 230405) fÄr bÄde danskar, belgare, hollÀndare, tyskar, engelsmÀn, schweizare och luxemburgare mer i varukassen för sina genomsnittslöner Àn vi fÄr i Norge. NÀr det gÀller internationellt bistÄnd ligger emellertid Norge i toppskiktet.

Men ekonomi utgör inte alla ramar för vilken befolkningspolitik ett land skall föra, jfr den hollĂ€ndska framstĂ€llningen om att landet nu Ă€r “fullt”. Även norsk befolkningspolitik borde sĂ€ttas in i ekologiska ramar. PĂ„ 1970-talet sade man att Norges optimala befolkning, Ă€r en balans mellan differentierat yrkesliv och en befolkning som inte var beroende av andra lĂ€nders resurser för att överleva, skulle ligga mellan 3 till 4 miljoner. Efter denna tid har vi tagit emot mellan 300.000 och 500.000 invandrare, beroende av definitionen, enligt Statistiska CentralbyrĂ„n (SSB). Siffran beror lite pĂ„ hur man definierar en “invandrare”. Under samma tidsperiod har vi fĂ„tt flera indikationer pĂ„ klimatförĂ€ndringar i norr dĂ€r landet Ă€r beroende av Golfströmmen. Det beror pĂ„ den stora issmĂ€ltningen. Om det norra fjĂ€llomrĂ„det i Norge skulle fĂ„ Alaskaklimat om nĂ„gra och tio Ă„r betyder det att vi inte idag kan ”spela Flotta Viktor” pĂ„ grund av en tidsbestĂ€md oljeförmögenhet.

För att göra vÄrt val i invandringspolitiken till enkla frÄgor om moral, spelas det gÀrna pÄ tre strÀngar: Dels pÄ medkÀnsla för individer som gÀrna framstÀlls som grÄtande i media (Jag skall komma tillbaka till denna frÄga om representativiteten av denna elÀndighetsbeskrivelse), dels spelar man pÄ tidigare försyndelser. I detta sammanhanget Àr det sig inte minst VÀsterlandets deltagande i kolonialismen och slavhandeln som slÄs fram.

NĂ€r det gĂ€ller det europeiska deltagandet i slavhandeln mellan Afrika och Amerika sĂ„ var visserligen skepp med danska flagg och norska matroser med pĂ„ galejan. EngelsmĂ€nnen hade flest slavskepp medan Danmark-Norge sĂ€gs ha kommit pĂ„ Ă„ttonde plats under en viss period. Det har berĂ€knats att under 300 Ă„r blev sĂ„ mĂ„nga som tio miljoner afrikaner fraktade över havet mot vĂ€st. Men detta Ă€r inte hela historien om slaveriet som företeelse. Historikern Finn Fuglestad har i ett par artiklar frĂ„n 1983 i Historisk Tidskrift, bd. 62, Ă„beropat franska experter som har rĂ€knat ut att arabiska slavhandlare drog ivĂ€g med i runt tal fjorton miljoner afrikanska slavar under de Ă„rhundraden som de bedrev slavhandel. (Jfr. Raymond Mauny: Les SiĂšcles obscurs de lÂŽAfrique noire: histoire et archeologie, Paris 1970.) Araberna nöjde sig för övrigt inte med att ta slavar frĂ„n Afrika söder om Sahara. De rövade handelsskepp och gjorde ocksĂ„ rĂ€der Ă€nda upp till Island (Ă„r 1697). Aftenpostens söndagsupplaga den 25 april 2004 kunde berĂ€tta att mellan Ă„ren 1500 och 1830 blev i runt tal en million europĂ©er hĂ„llna som slavar eller gisslan i Afrika. Av dessa var cirka 2000 nordiska och kanske sĂ„ mĂ„nga som 1000 norska. Sjöfolk frĂ„n Norge var lĂ€nge överrepresenterade pĂ„ nordiska handelsfartyg under denna tidsrymd. “Att hamna i Turkiet” var en gĂ„ng ansett som vĂ€rre Ă€n att förlisa. (Jfr. Lars Diderichs, Sandferdige Fortellinger Om de Christnes ynkverdige Slaveri udi barbariet, frĂ„n 1796.)

Kort sagt, hÀnvisning till nordiskt deltagande i atlantisk slavtrafik för flera hundra Är sedan ger inte nÄgra moraliska argument för att vi idag bör ta emot ett stort antal nordafrikaner och vÀstasiater. Norge borde ha lite att skÀmmas över i internationellt sammanhang idag, antingen det gÀller ekonomiskt bistÄnd eller social hjÀlp till tidigare slavlÀnder.

Vi Àr heller inte bundna till att ta emot sÄ mÄnga som vi gör utifrÄn internationella juridiska förpliktelser. FNs generalkommissarie för flyktingfrÄgor har utarbetat en översikt över procenten beviljade uppehÄllstillstÄnd i europeiska stater för Är 2000. Denna visar pÄ mycket stora variationer vilka Àr lÄngt större Àn vad som kan förklaras nÀr det gÀller antalet asylsökande i de olika lÀnderna. PÄ Irland var det bara 5% av asylsökarna som fick asyl. I Italien var det 7% och i Spanien 10%. I den motsatta Àndan pÄ skalan lÄg de nordiska lÀnderna. Danmark hade den gÄngen den mest liberala beviljningsprocenten. HÀr fick hela 43% asyl, Sverige följde hack i hÀl med hela 40% beviljade asylansökningar. Norge följde upp med 26%, vilket Àr gott över genomsnittet.

PÄstÄende 3: Utan invandrare stoppar Norge! Behovet av arbetskraft i nÀringsliv och socialomsorg sÀger att vi bör öka invandringen.

Tabu:
Norge kan fylla de enkla jobben med egna resurser: genom upplÀrning av arbetslösa och med mindre generositet med pensionsreglerna. Det vi behöver av invandrare rör sig först och frÀmst om specialister.

PÄstÄende 3 appellerar till hÀnsyn till nÀringsliv och Àldreomsorg. Den som vÄgade att gÄ emot pÄstÄendet kommer dÀrmed att kunna stÀmplas som bÄde reaktionÀr och inhuman. Likafullt kan det hÀvdas att pÄstÄendet verkar döljande.

Det kan nog hĂ€vdas att landet behöver en del specialister, liksom mĂ„nga norska specialister reser utomlands. Men detta förhĂ„llande ger inga argument för att vi skall bedriva en generellt generös invandringspolitik i vĂ„ra dagar. Tidigare, den gĂ„ngen nĂ€r samfundet behövde mĂ„nga arbetare med muskelkraft, kunde en omfattande invandring bli sedd som ett bidrag till ökad produktion och vĂ€lstĂ„nd. Men, som bland annat den amerikanske ekonomen Georg Borjas har visat, har samhĂ€llet Ă€ndrat sig radikalt och blivit mer specialiserat, kunskapsbaserat och automatiserat inom arbetslivet. Medan kravet pĂ„ lönsamma arbetare har ökat har inte kunskapsnivĂ„erna pĂ„ dem som vill in i det rika VĂ€sterlandet ökat i samma takt. Amerikanska ekonomer Ă€r inte ensamma om att mena att dagens invandring Ă€r mer en frĂ„ga om ekonomisk börda Ă€n om ekonomisk vinst – Ă€ven om det hĂ€r kan tillĂ€ggas att de som velat motsĂ€tta sig sĂ„ kallade “invandringsrĂ€kenskaper, lĂ€nge har klarat att förhindra en öppen debatt om sĂ„dana analyser.

I Danmark hör ekonomiprofessor Eskil Wadensjö och Helena Örrje (Invandring och offentlig ekonomi) gjort en studie som visar att medan varje dansk i genomsnitt bidrog med 24.500 kronor till landets hushĂ„llning sĂ„ kostade varje invandrare frĂ„n icke-vĂ€stliga lĂ€nder 50.000 kronor om Ă„ret. I Norge finns det flera studier om vad invandrarfamiljer kostar samhĂ€llet pĂ„ grund av bland annat deras överförbrukning av socialhjĂ€lp. FAFO har i en undersökning funnit att 47% av invandrarna behövde socialhjĂ€lp Ă„r 2001. Motsvarade tal för norska familjer var 5,5%. Det har annars hĂ€vdats att 15.000 asylsökare kostade staten 1,2 miljarder Ă„r 2001, utan att jag vill stĂ„ som garant för att detta stĂ€mmer.

Den 5 september 2005 kom meddelandet om att en ny undersökning, som genomförts av ekonomer vid Frisch-centret Universitet i Oslo, slagit fast att den icke-vÀstliga invandringen till Norge blivit dyr, eftersom bruket av offentligt stöd och trygghet ökat över tiden istÀllet för att minska. HÀnvisning till denna viktiga undersökning har gjorts i artiklar i Aftenposten. Se nedan.

Det Àr nog sant att mÄnga invandrare idag mÄste ta jobb som inte Àr speciellt attraktiva för norrmÀn. Men det betyder inte att inte norrmÀn kan utföra dessa jobb. Vi har i vÄrt land i runt tal hundra tusen som kunde varit satta i arbete istÀllet för att leva pÄ bidrag. Och vi kunde varit mindre snabba pÄ att ge sjuk- eller förtidspensionering. Det hade inte varit orimligt att hÀvda att pensionsÄldern borde stiga i takt med att levnadsÄlder och hÀlsotillstÄnd. Dessutom kunde fler gifta sig och fÄ fler barn Àn ett. Ett folk som inte klarar att reproducera sig har inte satt sig i en klok situation.

PĂ„stĂ„ende 4: Fruktan för ökad invandring beror bara pĂ„ okunskap och fördomar. Folk frĂ„n alla kulturer har samma förutsĂ€ttningar för att anpassa sig – spruckna kĂ€rl finns i alla lĂ€nder.

Tabu: RÀdsla för att invandringen frÄn frÀmmande kulturer Àr för stor Àr vÀlgrundad. Alla kulturer Àr inte lika, varken nÀr det gÀller normer för arbetsinsats, nÀr det gÀller solidaritetsmönstren eller nÀr det gÀller disposition för att besvara frustration med vÄld.

Återigen ett pĂ„stĂ„ende som spelar upp till ett tabu som Ă€r knutet till fruktan och fördomar. Associationerna gĂ„r till det som psykologer kallat “den auktoritĂ€ra personligheten”, med vidare associationer till fascistoida hĂ„llningar.

Men, det kan finnas bĂ„de rationella och irrationella grunder för fruktan och rĂ€dsla. NĂ„got kan skyllas pĂ„ fruktan för det okĂ€nda; folk med frĂ€mmande utseende eller klĂ€dedrĂ€kter kan utlösa instinktiva försvarsreaktioner: Är dessa som oss, kan vi lita pĂ„ dem? Detta Ă€r gĂ€rna den första reaktionen. Efter det att folk har mött en del individer med frĂ€mmande ursprung som inte visar sig vara speciellt farliga kommer nĂ€sta reaktion att vara att man slappnar av, kanske ocksĂ„ med en översittaraktig och fördömande hĂ„llning till dem som fortfarande Ă€r rĂ€dda. I en tredje fas i en pĂ„gĂ„ende invandring kan det dyka upp en ny typ av fruktan; nykomlingarna kan ta vĂ„ra jobb ifrĂ„n oss, prĂ€gla vĂ„rt vardagsliv och med tiden kanske bli dominerande i hela landet. Dem amerikanska immigrationsforskaren Lincoln Quillian pĂ„stĂ„r sig ha kunnat dokumentera att nĂ€r invandringsbefolkningen överstiger ca 20% sĂ„ börjar den tredje typen av reaktioner breda ut sig.

FrĂ„gan om rĂ€dsla för invandring Ă€r irrationell eller ej kan inte besvaras oberoende av vilken typ av invandring det rör sig om. Är det frĂ„ga om folk som antingen reser igen eller som blir som oss efter en generation eller sĂ„ – jfr. de i runt tal hundra tusen svenskar som flyttat till Norge frĂ„n slutet av nittonhundratalet – dĂ„ Ă€r det kanske inte nĂ„gon grund till fruktan. Men dĂ„ det rör sig om stora grupper med andra traditioner och lojalitetsband, och som inte har tĂ€nkt att bli som oss, dĂ„ Ă€r det grund till att ta fruktan pĂ„ allvar.

Det Àr inte bara utseende och klÀdvanor som gör att stora invandrargrupper skiljer sig frÄn oss norrman. NorrmÀn Àr som vi pÄ grund av en lÄng gemensam kulturhistoria. Folk med andra kulturhistoriska erfarenheter Àr annorlunda. Culture Matters (Kultur har betydning) satte de tvÄ redaktörerna Harrison och Huntington som titel pÄ en antologi för nÄgra Är sedan, dÀr det lÀt ledande amerikanska kulturforskare berÀtta hur olika kulturer kunde disponera för olika hÄllningar och handlingar.

MÄnga frÄn icke-vÀstliga kulturer har ofta en annan primÀrlojalitet Àn den som finns bland vÀstliga invandrare. Lojalitet till familj och vÀnner kan betyda mer Àn en abstrakt, universell laglydighet. Idén om umma, det stora islamska broderskapet, kan för mÄnga betyda mer Àn lojalitet till nationalstaten och dess historia.

Aftenposten kunde 17-09-04 referera till en undersökning som visade att 47 av 51 undersökta invandrarbutiker i Oslo undandrog sig skatt. Butiksinnehavarnas lojalitet gick först och frÀmst till den egna gruppen, bara i andra hand till den norska staten. Denna form av identitetsavhÀngig lojalitet kan för övrigt ocksÄ pÄvisas i sammanband med studier som gjorts i Rotterdam av en av Hollands mest berömda invandrarforskare, Hans Enzingen. Han fann att bland tredje generationens invandrare i Rotterdam var deras första lojalitet till islam, deras andra lojalitet till hemlandet, och lojaliteten till Holland kom först pÄ tredje plats.

En svag lojalitet till en stat kan ta sig flera uttryck, Àven uttryck som Àr i strid mot invandrarnas ursprungskulturer. En pakistanare skrev en förklarande krönika i Aftenposten 04-04-05:

“ – jeg jobbet for en pakistansk butikk, men arbeidet der er helt “uoffisielt”: Verken sjefen eller jeg betaler skatt til norske myndigheter. Jeg har videre 100 prosent ufĂžretrygd og mottar full stĂžnad fra trygdebudsjettet, og jeg skammet meg ikke over det. Jeg mĂ„ vĂŠre lur for Ă„ tjene mest mulig penger, fordi dette er det eneste formĂ„let mitt med Ă„ vĂŠre i Norge. Allah, derimot, er alltid imot penger som er tjent ved hjelp av knep, og sier at den slags penger ikke er lovlig i det hele tatt for en muslim. NĂ„r det gjelder kjĂžringen min, er jeg ogsĂ„ litt sleip, for jeg kjĂžrer uten fĂžrerkort og narrer myndighetene nĂ„r jeg blir spurt om Ă„ vise fĂžrerkortet. Da svarer jeg alltid til politiet: “Å, beklager – lommeboken med fĂžrerkortet ligger igjen hjemme, men vĂŠr snill Ă„ sjekke personnummeret mitt!” Navnet mitt stĂ„r ikke skrevet i ansiktet mitt og avslĂžrer hvem jeg er, sĂ„ jeg bruker Ă„ gi dem navnet og personnummeret til vennen min som har gyldig fĂžrerkort. Etter en mild advarsel bruker jeg Ă„ slippe unna hver gang.”

Slutsats: Skepsis mot folk som inte har signalerat en klar lojalitet med norska vÀrderingar behöver inte bara var baserat pÄ fördomar.

PÄstÄende 5: Mötet med frÀmmande kulturer Àr alltid berikande. MÄngfald ger styrka.

Tabu:
Kulturvariationer leder oftare till konflikt Àn det motsatta. Stora kulturella olikheter försvagar den nationella lojaliteten, med följder bland för uppslutningen kring de allmÀnna vÀlfÀrdsrÀttigheterna.

Återigen ett pĂ„stĂ„ende som sĂ€tter skeptikerna i ett tvivelsamt ljus utan att först lĂ„ta dem fĂ„ komma till tals.

Norge har historiskt sett varit ett förhÄllandevis homogent samhÀlle, bÄde nÀr det gÀller religion och kulturella referenser. Ekonomiskt har heller inte olikheterna varit sÄ stora som i mÄnga andra lÀnder. Detta bör vi i det stora hela se som en styrka och som en viktig bakgrund för att förstÄ den norska fredligheten, Äterigen i jÀmförelse med andra lÀnder.

Den finske statsvetaren Tatu Vanhanen har försökt att sÀtta upp en översikt över sammanhanget mellan kulturella olikheter i olika lÀnder och inrapporterade konflikter. Av 183 samfund som han fick uppgifter om fann han att det fanns klara samband mellan konflikter och mÄngkultur i 171 av dem. (Jfr. Journal of Peace Research 1/199) Andra civilisationsforskare, som Paul Kennedy och Samuel Huntington, har pekat pÄ samma sak: Kulturella olikheter behövde inte alltid leda till konflikter, men konflikter Àr betydligt vanligare i lÀnder med blandade kulturer.

HÀr kan vi gÀrna lÀgga in nÄgra erfarenheter frÄn norsk historia. PÄ senmedeltiden och lÄngt in pÄ 1500-talet var Bergen kÀnt för den ort i Norge dÀr det var mest konflikter mellan mÀnniskor. Bergen var pÄ den tiden Norges största stad, en tid till och med större Àn Köpenhamn. Men denna Hansastad i vÀst, med mycket folk frÄn andra lÀnder, var ocksÄ lÀnge det stÀlle i Norge dÀr det rapporterades om mest konflikter. Senare blev det Finnmark, det fylke som har bÄde norsk, finsk och samisk befolkning, som var kÀnt för att ha flest konflikter. I vÄra dagar Àr det etniskt sammansatta OsloomrÄdet som toppar konfliktstatistiken.

NÀr det gÀller Oslo kan det noteras att myndigheterna rÀknat med att vid Ärsskiftet 2004/2005 kunde ca. 114.000 av Oslos invÄnare kallas invandrare, det motsvarar 21,8% av befolkningen. I första Ärsklassen i Oslos skolor har i genomsnitt 38% av eleverna ett annat sprÄk Àn norska som modersmÄl. Ytterligare berÀkningar visar att folk med etnisk och kulturell norsk anknytning kan komma att bli minoritet i den norska huvudstaden i mitten av detta Ärhundrade.

Olika lojalitetsmönster kan ocksĂ„ föra med sig olika trösklar för att lĂ„ta frustrationen slĂ„ ut i lagbrott, av delvis vĂ„ldsam art. Kriminologen PĂ„l Frogner har i antologin Gode formĂ„l – Gale fölger genomgĂ„tt alla tĂ€nkbara invĂ€ndningar mot olikheter i registrerad kriminalitet inte skulle avspegla sig verkliga skillnader. Han kom fram till att, i genomsnitt hade invandrare frĂ„n andra nordiska lĂ€nder en kriminalitetsprofil som motsvarade norrmĂ€nnens, vilket Ă€r 17 registrerade per 1000 individer. Invandrare frĂ„n Asien, Afrika och Sydamerika har en kriminalitetsfrekvens pĂ„ hela 33 per 1000. Invandrare frĂ„n Östeuropa har en kriminalitetsfrekvens pĂ„ 26 per 1000. VĂ€steuropĂ©er uppvisar en nĂ„got lĂ€gre kriminalitetsfrekvens Ă€n norrmĂ€n med 14 per 1000 medan folk frĂ„n Nordamerika och StillhavsomrĂ„det Ă€r bara representerade med 7 per 1000. Dessa skillnader Ă€r för stora och genomgripande för att man skall kunna överse med dem i en vĂ€rdering av invandringens positive och negativa effekter. (Enstaka personer med anknytning till det nĂ„got pk-orienterade NOVA-institutet i Oslo har naturligtvis försökt att bortförklara dessa statistiska skillnader; men deras försök i den vĂ€gen har blivit tillbakavisade av statistiskt orienterade forskare vid Polishögskolan – Jfr. PĂ„l Frogner, Ferdinand NĂ€shagen och Ragnhild Björnebekk)

I tillÀgg till olikheter mellan olika grupper nÀr det gÀller andelen som har varit registrerade hos polisen, kommer ocksÄ olikheter i i den grova brottligheten. Kripos-chefen Arne Huuse har flera gÄnger gett uttryck för att det Àr grupperingar av kriminella med utlÀndsk bakgrund som stÄr bakom mÄnga av de mest spektakulÀra och vÄldsamma rÄnen i Norge. enligt siffror frÄn Kriminalpolisen var 59% av alla gÀrningsmÀn som blev anmÀlda för rÄn i Oslo Är 2003 var av icke-vÀstlig bakgrund.

Men det Ă€r inte bara den relativa norska fridsamheten som kan hotas av stora invandrarpopulationer med andra livsformer och livsideal. Flera kulturer i ett omrĂ„de leder lĂ€tt till det som kallas “parallellsamfund”, dĂ€r den ömsesidiga solidariteten blir lidande Ă€ven om det inte alltid leder till öppna konflikter.

Redaktör David Goodhart i den brittiska tidningen The Prospect, skrev i februari i fjol en artikel som han kallade “Too Diverse” som betyder “alltför olikartat”. Undertiteln löd: ”Is Brittain becoming too diverse to sustain the mutual obligations behind a good society and the welfare state?” OcksĂ„ pĂ„ norskt hĂ„ll har det skrivits analyser av motsĂ€ttningen mellan mĂ„ngkulturalitet och uppslutningen kring en nationell vĂ€lfĂ€rdspolitik. – Jfr. Ole Jörgen Stffenrud Ranglund,: Mer velferd – mindre nationalisme. En selvmotsigende utvikling?, avhandling i sociologi, UiO 2002.

FrĂ„n tysk sida skrivs det idag mĂ„nga artiklar om naiviteten vid det som kallas “multi-kulti”. I Amerika har det publicerats mĂ„nga böcker om hoten frĂ„n mĂ„ngkulturalismen – Jfr: Alvin J. Smith: The Menace of Multiculturalism, Trojan Horse in Amerika. Paeger, London och New York 1997 och Arthus J. Schesinger: The Disuniting of America. Reflections in Multucultural Society, Norton, N.Y. 1991.

PÄstÄende 6: DÄlig integrering av invandrare beror pÄ tidigare frustrerande upplevelser i deras hemland kombinerat med diskriminering i vÄrt land.

Tabu:
Invandrare har det bÀttre stÀllt Àn mÄnga av deras företrÀdare hÀvdar. MÄnga av dem ser ner pÄ vÄr kultur och vill undgÄ den sÄsom nÄgot omoraliskt och mindervÀrdigt.

PĂ„stĂ„ende 6 Ă€r ett typexempel pĂ„ en appell till dem som kallas “de svagaste bland oss” och som ger ett moraliskt krav pĂ„ sĂ€rbehandling och överseende. Trots alla emotionella barriĂ€rer mot att stĂ€lla sig skeptisk till sĂ„dana grupper och deras talesmĂ€n bör vi föra fram vĂ„r kritik.

Kriminologen PÄl Frogner har, i sin genomgÄng av forskarlitteraturen om kriminaliteten bland invandrare pekat pÄ tre huvudhypoteser fÄr att förklara den statistiska överrepresentationen av kriminalitet och oacceptabel anpassning bland invandrare frÄn frÀmmande kulturer. En hypotes gÄr pÄ demografi, eller befolkningslÀra: invandrare Àr överrepresenterade nÀr det gÀller andelen ogifta, yngre mÀn, och detta Àr ett kÀnnetecken som ofta hÀnger samman med överrepresentation i vÄldsam kriminalitet. Detta kan vara en liten förklaring men kan inte pÄ lÄngt nÀr förklara hela den statistiska variation som vi finner. En annan hypotes gÄr pÄ invandrarnas frustrerade livssituation, antingen som förföljda flyktingar i sitt hemland eller som diskriminerade i det nya landet. En tredje hypotes gÄr pÄ kulturella förklaringar och det Àr sÀrskilt denna förklaring som Àr mest tabubelagd i den offentliga debatten.

Det Àr bara en liten del av invandrarna i landet som kan betecknas som förföljda flyktingar, de allra flesta har kommit hit som ekonomiska migranter eller via en sÄ kallad familjeanknytning. Det Àr heller inte riktigt att invandrare ofta rapporterar om en sÄ stark diskriminering i vÄrt land att detta kan rÀttfÀrdiga asociala upptrÀdanden. SjÀlvklart blir nykomlingar bemötta med en viss reservation, det gÀller nykomlingar av alla kategorier. SjÀlvklart förekommer ocksÄ grov diskriminering, men mycket tyder pÄ att detta Àr mindre utbrett Àn vad flera intresseorganisationer vill göra gÀllande.

Andelen invandrare med stress Àr inte vÀsentligt större bland invandrare Àn bland etniska norrmÀn. Psykiatern Raman Dhawan vid Dale asylmottagning i Rogaland genomgick för en tid sedan journalerna till 203 personer över 17 Är som uppsökt lÀkare vid denna mottagning. Bara 17% av dessa hade psykiska problem som huvuddiagnos. Det Àr samma andel som bland vanliga norska patienter.

Enligt Dagsavisen 21-10-04 Àr det inte heller nÄgra traumatisk stress pÄ grund av upplevelser i hemlandet som Àr orsak till att en del uppsöker lÀkare. Reaktionerna Àr sÀllan knutna till tortyr, övergrepp eller andra traumatiska upplevelser i hemlandet, men hellre till stress som Àr knutet till en Àndrad livssituation, bland annat osÀkerheten för om de kan kvalificera sig till att fÄ uppehÄllstillstÄnd pÄ humanitÀra grunder, allt enligt Dagsavisen.

“Ungdomar med invandrarbakgrund Ă€r minst lika nöjda med livet som etniskt norska ungdomar. Mor och far har lĂ€rt dem nĂ„gra nyttiga knep”, skrev Ingrid WĂ€rp och Olga Stokke i en rapport: “Familjen har varit en god skyddsfaktor för ungdomar med minoritetsbakgrund. FörĂ€ldrarna har bidragit till att förstĂ€rka den etniska identiteten pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att de framstĂ„r som stolta över att ha pakistanskt eller turkiskt ursprung. Ungdomar med invandrarbakgrund uppger att de Ă€r nöjs med livet. Det Ă€r gott för sjĂ€lvbilden att tillhöra en grupp, och de lĂ„ter inte nedlĂ„tande hĂ„llningar fĂ„ nĂ„gon inverkan pĂ„ deras liv.”

Inte heller nÀr det gÀller erfarenheter frÄn arbetslivet Àr situationen sÄ svart som nÄgra gÀrna vill hÀvda. PÄ danskt hÄll (Berlingske Tidende 12-01-04, sektion, s. 12) hÀvdas det att invandrare som har varit uthÄlliga och tagit examen fÄr lika bra jobb som infödda danskar. Efter fem Är uppges det att 72% av danskarna och 70% av invandrarna med högre utbildning har fÄtt ett jobb som motsvarar nivÄn pÄ deras respektive utbildning.

Trots detta har politiserade invandrarorganisationer hÀr i landet, i gott samarbete med tidningar och TV, fÄtt politikerna at tro att det bör göras egna lagar mot diskriminering av invandrare. Lagskrivarna har till och med gÄtt sÄ lÄngt att föreslÄ att bevisbördan i diskrimineringsÀrende skall ligga pÄ den anklagade hellre Àn pÄ den som anklagar, vilket gÄr stick i stÀv mot norsk rÀttspraxis pÄ andra omrÄden.

De mÄnga talesmÀn för uppfattningen att invandrare bör betraktas som stackars klienter borde bli konfronterade med en motsatt uppfattning :

Det Ă€r inte invandrare frĂ„n Mellersta Östern som i ett historiskt perspektiv framstĂ„r som svaga, utan det Ă€r vi som svaga! NormĂ€nnen representerar 4,5 miljoner invĂ„nare, pakistanarna 160 miljoner! Och medan den asiatiska och afrikanska befolkningen ökar sĂ„ gĂ„r den europeiska befolkningen tillbaka bĂ„de i absolut och relativt. Europa hade 1900 ca 27,5% av vĂ€rldens folkmĂ€ngd, Ă„r 200 ca 12%, och det berĂ€knas att andelen kommer att bli ca 7% Ă„r 2050.

Trots detta, Àr det talesmÀn för invandrargrupperna som fÄr statligt understöd för att frÀmja sin syn. Det har inte varit norsk politik pÄ senare Är att bevilja pengar till organisationer som vill vara specifika sprÄkrör för en utsatt norsk och europeisk befolkning.

PÄstÄende 7: Alla motsÀttningar kommer att gÄ över med tiden. Exemplet med norrmÀn i Amerika visar att efter en generation eller tvÄ blir invandrare i huvudsak som de infödda.

Tabu:
Stora delar av invandrarna frÄn andra civilisationer kommer inte till Norge för att bli som oss. Historiska erfarenheter tyder inte pÄ att alla folkgrupper tjÀnar pÄ en invandring.

HÀnvisning till norska invandrare i Amerika Àr samtidigt en moralisk hÀnvisning till vi nu har plikt att göra nÄgot i gengÀld. PÄstÄendet uttrycker samtidigt en populÀr uppfattning som kan tjÀna till att lugna ner bekymren i mÄnga kretsar. Trebandsverket Norsk invandringshistorie Àr i hög grad byggd pÄ sÄdana förhoppningar.

DessvÀrre Àr inte alla data frÄn vÀrldshistorien lika hoppfulla. Det kan visserligen ges mÄnga exempel pÄ att invandring gÄtt bra. Den stora invandringen av svenskar till Norge i loppet av en hundraÄrsperiod, frÄn slutet av 1800-talet till slutet av 1900-talet, kan i allt sÀgas ha gÄtt relativt smÀrtfritt. I stort sett kan man ocksÄ sÀga det om integreringen av norrmÀn i USA. Men, vi kan inte generalisera för mycket utifrÄn dessa exempel. HÀr rör det sig om folk som önskat att gÄ upp i sitt nya samfund, som ville arbeta hÄrt för det, och som i sin utgÄngspunkt tillhörde samma kulturella ramar som gÀllde i det nya samfundet.

NĂ€r det gĂ€ller USA, skall vi inte gĂ„ mer Ă€n hundra Ă„r lĂ€ngre tillbaka i tiden för att stöta pĂ„ en helt annan bild. De engelsmĂ€n – och fransmĂ€n, spanjorer och hollĂ€ndare – som kom till Nordamerika pĂ„ sjuttonhundratalet kom inte dit för att integreras med urbefolkningen. Indianerna tillhörde andra kulturkretsar och blev klassade som mindervĂ€rdiga. DĂ€rmed ansĂ„g sig immigranterna ha moralisk rĂ€tt till att fördriva dem, och eventuellt placera dem i reservat, sĂ„ att de europeiska kolonisatörerna kunde göra det stora amerikanska landomrĂ„det till sitt.

Dagens invandrare, frÄn VÀstasien och Nordafrika, kommer frÄn andra kulturkretsar eller civilisationsomrÄden Àn den vÀstliga, europeiska. De önskar kanske inte att utrota eller fördriva oss men rÀtt mÄnga önskar heller inte att bli en del av vÄr kultur. De stÄr pÄ mÄnga sÀtt i en mellanstÀllning mellan engelsmÀnnen hÄllning till indianernas kultur Är 1800 och norrmÀnnens hÄllning till den engelsksprÄkiga kulturen i Amerika Är 1900. Det Àr inte alls givet att denna utveckling leder till nÄgot som alla blir nöjda med.

Zorica Mitic, med erfarenheter frĂ„n den serbiska delen av tidigare Jugoslavien skrev den 15 mars 2004 en krönika i Dagbladet med titeln: GÅR DET BRA TILL SLUT? HĂ€r tog hon som utgĂ„ngspunkt pĂ„stĂ„endet att “Invandringens historia visar att det gĂ„r bra till slut” men stĂ€llde frĂ„gan: för vem?

Hon skrev:

“Det har gĂ„tt sĂŠrdeles bra for USA og Canada etter at blekeansiktene innvandret, men jeg tviler pĂ„ at indianerne i reservatene deler denne oppfatningen. Indianerne som stammer fra Aztekerriket eller Inkariket i SĂžr-Amerika vil vel ogsĂ„ vĂŠre uenige. Likeledes zuluene i SĂžr-Afrika, aborginerne i Australia og maoriene i New Zealand. Det er betegnende at vi i Europa ikke kaller denne enorme folkeflyttingen til andre verdensdeler under kolonitiden som innvandring, men som utvandring fra det overbefolkede Europa.”

Och vidare:

“Europa var utsatt for det samme tidligere i historien. Da ble det heller ikke kalt innvandring, men folkevandring! Men det gikk jo bra til slutt, fordi historien om denne innvandringen ble skrevet av innvandrerne selv.”

[
..]

.Det som nÄ foregÄr er en folkevandring fra overbefolkede fattige land til Skandinavia og Europa. FÞdselsoverskuddet og befolkningspresset er blitt sÄ stort, spesielt i muslimske land, at vi opplever en folkevandring vi bare har sett en liten begynnelse av.
Kosovo kan tjene som en bedre parallell til det som er dagens realitet. Der har befolkningsflertallet variert mellom serbere og albanere opp gjennom tidene og med stadige konflikter. Religion, kultur, etnisk tilhĂžrighet og skikker har vĂŠrt forskjellige, og resultatet har ikke vĂŠrt det “fargerike fellesskapet” som norske naivister tror er det naturlige.

Under 2. verdenskrig mistet 10,8 prosent av den serbiske befolkning livet, antakelig den stÞrste Ärelating noe europeisk folk hadde. Tito Äpnet Kosovo etter krigen for 350-400 000 albanere. med et fÞdselsoverskudd pÄ linje med mange muslimske land, ble befolkningen overveiende albansk. I dag er det bare seks prosent serbere tilbake (EUs UNMIK fra oktober 2002), og de lever i noen enklaver med internasjonal beskyttelse. Resten er flyktninger i Serbia og Montenegro.

Mitt anliggende er Ă„ pĂ„vise at nĂ„r etnisk, kulturell og religiĂžs innvandring blir en maktfaktor i det samfunnet som tar imot innvandringen, sĂ„ blir “det fargerike fellesskapet” konflikter om makt, og samfunnet en ustabil kruttĂžnne.

HovedspĂžrsmĂ„let dreier seg derfor ikke om fremmedfrykt og rasisme, men om hvor stor innvandring et samfunn kan tĂ„le fĂžr det mister stabilitet og kontroll. 4,5 millioner nordmenn er ikke sĂ„ mange. Hvor stor innvandring tĂ„ler dette samfunnet fĂžr livet i Norge blir svĂŠrt annerledes enn det nordmenn er vant til ? Det er trist at all debatt om dette kveles av beskyldninger om fremmedhat og rasisme”

PÄstÄende 8: Invandrare blir integrerade bara vi visar dem respekt och lÄter dem dyrka sina egna, kulturella traditioner.

Tabu:

Kulturell integrering lĂ„ter sig inte ersĂ€ttas av tolerans för ett s.k. “flerkulturellt samhĂ€lle”

Det kan knytas mÄnga tabun till en motförestÀllning till detta pÄstÄende: Kritikerna kan dÄ misstÀnkas att se ner pÄ andra mÀnniskor och behandla dem med tvÄng. De vanligaste argumenten som anvÀnds för att legitimera detta pÄstÄende Àr av negativ art. Det kan till exempel visas att invandrare har mist sjÀlvrespekt och avskÀrmat sig frÄn det sociala livet efter att ha varit utsatta för diskriminering. Men ett sÄdant konstaterande ger inget grundlag för att tro att olika kulturer skall kunna förenas i ett slags fredlig universalism, bara vi likstÀller alla kulturer pÄ deras egna premisser.

FörestĂ€llningen om att kulturella olikheter kan upphĂ€vas vid psykologiserande hĂ„llningar för tolerans Ă€r dels tĂ€mligen naiv, dessutom tĂ€mligen arrogant. Den förutsĂ€tter att vi sitter inne med en universell kultur som alla andra i huvudsak skall kunna ansluta sig till bara vi visar dem tolerans. Det Ă€r ingenting som sĂ€ger att vi fĂ„r fredliga och funktionsmĂ€ssiga samhĂ€llstillstĂ„nd om vi gĂ„r in för en politik om att likstĂ€lla alla religioner, etiska system och olika uppfattningar om vad som Ă€r rimliga “trafikregler” i ett samhĂ€lle.

USA Ă€r det vĂ€stliga land som har mest erfarenheter bĂ„de av lyckad och misslyckad integrering. Den gĂ„ngen som amerikansk kultur fungerade som en smĂ€ltdegel – a melting pot – klarade det resursrika landet att ta hand om ganska mĂ„nga invandrare varje Ă„r. Men situationen har Ă€ndrat sig sedan pluralismen blev ett kulturellt ideal och bilden av smĂ€ltdegeln har blivit ersatt av “salladsbowlen”. (Jfr. Ole Moen, “Smeltedigel” eller “saltbolle”? USA som pluralistisk samfunn, s. 67-96 i Per Bakke och Per Saugstad: Innvandring – fakta och problemer, AdNotam/Gyldendal 1993.)

En av de saker vi kunde ha lĂ€rt av amerikanska erfarenheter Ă€r att en integreringsprocess mĂ„ste föregĂ„s av en stegvis belöning för grader av integrering: en invandrare som kan försörja sig skall mötas med större respekt Ă€n en som lever pĂ„ vad andra gör, en som kan sprĂ„ket och Ă€r socialt deltagande förtjĂ€nar flera tecken pĂ„ erkĂ€nnande Ă€n en som inte bryr sig om detta. Under första vĂ€rldskriget blev ett deltagande i kriget rĂ€knat som “the ultimate test” pĂ„ amerikansk lojalitet; de som reste till vĂ€stfronten som tysk-amerikanare kom tillbaka som amerikanare!

Men en sĂ„dan stegvis accepterings- och belöningsstrategi innebĂ€r att inte alla behandlas lika vid varje tidpunkt och det Ă€r en olikhetsbehandling, nĂ„gra skulle kalla det “diskriminering”. Men tanken att en viss typ av diskriminering kan vara en av förutsĂ€ttningarna för en lyckad integrering har smĂ„ möjligheter att slĂ„ igenom i en kultur dĂ€r likabehandling Ă€r ett absolut ideal. Emellertid ocksĂ„ en antitvĂ„ng och anti-diskrimineringspolitik leda till en ovĂ€ntad diskriminering.

Om vi ser pÄ den inre norska historien frÄn slaget vid Hafrsfjord och till idag, sÄ Àr största delen av den historieskrivningen en historia om tvÄng. Först blev vi understÀllda en samlande kung med yxa och svÀrd, sÄ fick vi kungliga förordningar och undan för undan alltmer stabila lagar att hÄlla oss till. DÀrefter blev det en kyrklig förmedling av kristen moral som var förpliktande för bÄde kungar och undersÄtar, och dÀrefter fick vi en friare religionsutövning och utvecklade en gemensam, nationell kultur som alla skulle lÀra sig i skola och arbetsliv. Det var först efter tusen Ärs disciplinering som norrmÀnnen blev sÄ starkt socialiserade in i en gemensam kultur och moral att vi kunde slÀppas fria sÄ att alla fick sina röster hörda nÀr det gÀller landets styrelse.

NÀr sÄ invandrare som aldrig har gÄtt igenom den norska socialiseringsprocessen skall ges lika rÀttigheter med norrmÀnnen, i antidiskrimineringens namn, Àr detta egentligen en förolÀmpning och en diskriminering mot det folk som har gÄtt igenom en tusenÄrig disciplineringsprocess.

Vi kan undra över vad som gÄr Ät dagens europeiska politiker, som utan hÀnsyn varken till historia, ekologi eller framtida kulturutveckling sÀtter upp ideal för en kulturfri vÀrdering av folk, ett ideal som kan passa gott för en massproducerande industrikultur, men som kan vara direkt ödelÀggande för europeisk kulturöverföring. Den franska filosofen Alain Finkielkraut har i Dagbladet 01-25-05 uttryckt sig sÄlunda:

– Jag tror att det som Ă€r oroande för Europa idag, kanske mer Ă€n vĂ€rlden utanför, Ă€r Europas egen önskan om att göra sig lös frĂ„n sig sjĂ€lv, frĂ„n sin historia och sina traditioner, bara till fördel för mĂ€nniskorĂ€ttigheterna. Det Ă€r en lĂ„ngvarigt hot eller en allvarlig fara. Utvecklingen av ett sĂ„dant Europa utan substans Ă€r inte bara postnationellt, utan ocksĂ„ posteuropeiskt. Jag föredrar ett europeiskt Europa mer Ă€n detta posteuropeiska som utvecklas framför vĂ„ra ögon, ett Europa som ersĂ€tter idĂ©er med kosmopolitism. Europa har inga grĂ€nser, det Ă€r oĂ€ndligt: DĂ€rför ser vi frĂ„gan om Turkiets medlemskap dyka upp, Turkiet som aldrig varit en del av Europa: förbereder att straffa Europa. Om Europa inte Ă€r nĂ„got sĂ„ varför skulle inte Turkiet kunna vara europeiskt? Jag förstĂ„r den rörelse av Ă„ngest som leder Europa till denna definition, men den Ă„ngest gĂ„r för lĂ„ngt. Det Ă€r en alldeles för stor gĂ„va att förĂ€ra Hitler att i efterhand förkasta allt som förde honom till makten.”

PÄstÄende 9: Bakom fruktan för det frÀmmande och för kulturella olikheter döljer sig en rasism, som inte har nÄgot vetenskapligt stöd och som bara bör fördömas.

Tabu:
Ordet “rasism” anvĂ€nds i den politiska debatten som ett ideologiskt vapen för att kriminalisera kritik. Forskningen Ă€r inte alls entydig nĂ€r det gĂ€ller betydelsen av arvsmĂ€ssiga olikheter mellan olika populationer.

“Rasism” Ă€r antagligen det ord som i största utstrĂ€ckningen bidragit till att begrĂ€nsa en öppen debatt om invandringen och dess implikationer. Ordet kan associeras till nazism, judeförföljelse och folkmord eller med en generell diskriminering av folk som pĂ„ ett eller annat sĂ€tt Ă€r annorlunda. Alla de negativa associationer som kan knytas till ordet har gjort det tabubelagt: Ingen vill bli kallad “rasist” eller fĂ„ sina synpunkter stĂ€mplade som “rasistiska”.

Ordet har varit mycket anvÀnt i politisk och kulturell debatt, sÄ mycket att nÄgra menar att det blivit alltför slitet. Professor Finn Erik Vinje har menat att ordet har blivit ett allmÀnt skÀllsord i linje med dumskalle och idiot. Men ordet Àr nÄgot mer Àn ett vanligt skÀllsord. Det Àr ett politiskt vapen, som anvÀnds för att neutralisera politiska motstÄndare. De som sitter i politisk/ideologiska maktpositioner kan bruka ordet, och uttryck som Àr associerade med ordet, till att tÀppa till munnen pÄ dem som Àr i opposition eller som Àr obehagligt kritiska.

Det Ă€r utan tvivel sĂ„ att det nazistiska rastĂ€nkandet bidrog till folkmord, och att deras pĂ„stĂ„dda, vetenskapliga legitimering för deras indelning i folkgrupper inte hĂ„ller mĂ„ttet utifrĂ„n moderna krav pĂ„ vetenskaplig auktoritet. Men det betyder inte att varje s.k. “antirasist” representerar vetenskaplighet, demokrati eller fredliga lösningar pĂ„ konflikter. VĂ„ldsforskaren Ragnhild Björnebekk skriver, pĂ„ s. 103, i en bok som nyligen kommit ut som nummer XXXII i NRK/P2-akademins bok pĂ„ Transit förlag, om tre huvudtyper av vĂ„ldsamma ungdomar. En av grupper beskrivs pĂ„ följande sĂ€tt: “Bland de unga jag har intervjuat, finns mĂ„nga exempel pĂ„ pojkar och flickor frĂ„n ockulta death-metal-miljöer, frĂ„n nynazistiska grupper och frĂ„n multietniska, antirasistiska grupper”!

Den ideologiska och moraliskt indignerade antirasismen Ă€r heller inte den bĂ€sta utgĂ„ngspunkten för att skilja vetenskap frĂ„n pseudovetenskap nĂ€r det gĂ€ller forskningsresultat om genomgĂ„ende genetiska olikheter mellan etniska populationer. Medical School vid Stanford University har en tung vetenskaplig miljö som arbetat med sĂ„dana frĂ„gor – jfr. forskarna Joanna L. Mountain och Neil Risch. Men ocksĂ„ i populĂ€rvetenskapliga sammanhang kan vi lĂ€sa om detta – jfr. huvudartikeln i Scientific American december 2003: “Does Race Exist?”, eller Illustrerat Vetenskap, juli 2004. HĂ€r verkar budskapet vara att vi inte kan fĂ„ fram diskreta olikheter mellan etniska populationer, sĂ„som nazisterna utgick ifrĂ„n, men att vi med en riktig kategorisering kan finna signifikanta statistiska olikheter. Det tycks för övrigt ha föregĂ„tt en viss förskjutning i fokus pĂ„ vad som har störst förklaringskraft av observerbara biologiska olikheter, frĂ„n fysiologiska karakteriseringar till genkombinationer och till fokuseringen pĂ„ hela DNS-komplexet.

Den biologiskt orienterade rasforskningen har tidigare hĂ„llit sig till en klassisk definition av rasism sĂ„som vi finner ordet omtalat i Encyclopedia Brittanica: “Rasism Ă€r den teori eller idĂ© som gĂ„r ut pĂ„ att det finns ett orsakssammanhang mellan medfödda fysiska kĂ€nnetecken och vissa kĂ€nnetecken i personlighet, intellekt eller kultur och i samband med detta en uppfattning om att nĂ„gra raser stĂ„r över andra pĂ„ medfödda grunder”.

PĂ„ senare tid har det varit mindre fokusering pĂ„ att försöka ha som mĂ„l att finna nĂ„gra skulle stĂ„ â€œĂ¶ver” andra. IstĂ€llet har man fokuserat pĂ„ genomgĂ„ende olikheter mellan olika populationer nĂ€r det gĂ€ller kroppens reaktion pĂ„ medicinska behandling. I det sammanhanget har det sagts att mediciner som utvecklas för vita inte alltid passar för svarta, liksom att mediciner utvecklade för mĂ€n inte alltid passar för kvinnor. Det har ocksĂ„ framhĂ€vts att de som av ideologiska grunder nekar till sĂ„dana olikheter kan göra sig skyldiga till att förkorta livet pĂ„ sina medmĂ€nniskor. Jfr. Sarah Tate och David Goldstein: “Will tomorrowÂŽs medicine work for everyone?”, Nature Genetics 36, ss 34 – 42, oktober 2004.

PĂ„ biologiskt hĂ„ll Ă€r det en utbredd uppfattning, at vi bör skilja mellan politiskt och vetenskapligt tĂ€nkande nĂ€r det gĂ€ller dessa frĂ„gor. Genetikern Kenneth Kidd har i den brittiska tidningen The Guardian uttalat följande: ”Jag reagerar mot att det uppfattas som politiskt korrekt att förneka att det finns nĂ„got som kan kallas raser”. NĂ€r det stĂ„r i den amerikanska oavhĂ€ngighetsförklaringen att alla mĂ€nniskor Ă€r skapade lika, šÀr det ett moraliskt argument, inte et vetenskapligt”. ”Studie efter studie visar att genetiken inte Ă€r lika mellan olika folkgrupper men det har ingenting med en individs vĂ€rde som mĂ€nniska att göra”.

Sammanblandningen av vetenskap och ideologi kan för övrigt inte enbart skyllas pĂ„ populistisk politik. OcksĂ„ pĂ„ forskarhĂ„ll finns det flera som bidragit till förvirringen, genom att införa nya begrepp pĂ„ rasism – samtidigt som de gamla associationsmönstret bibehĂ„lls. Det kan hĂ€r vara pĂ„ sin plats att nĂ€mna den brittiske samhĂ€llsteoretikern Martin Baker, som i sin bok The New Racism frĂ„n 1981 definierar rasism i social termer pĂ„ sĂ„ sĂ€tt att det i det nĂ€rmaste blir synonymt med social diskriminering.

PÄstÄende 10: Det Àr en kristen plikt att ta emot alla mÀnniskor som behöver skydd. Den samaritiska moralen talar entydigt för en generös invandringspolitik.

Tabu:
Kristen moral handlar först och frÀmst om en individuell etik och kan inte utan vidare ge facitsvar pÄ olika politiska fordringar. Bibelns ord Àr inte entydiga nÀr det gÀller plikten att ta emot frÀmmande.

Visserligen har religion, och dÀrmed ocksÄ kristen lÀra och moral sina kollektiva sidor. Inom sociologin finn et manga eksempel pÄ religionens sociale och sammanhÀnger. I en viss mening kan man sÀga at religionen formar kulturen, som i sin tur pÄverkar alla i et samhÀlle, bÄda troende och icke-troende. För at upprÀtthÄlla kristen etik i samhÀllet krÀvs bÄde mÀnskor som Àr troende och som Àr medvetna om detta sammanhang.
Det Àr likavÀl inte sÄ at det Àr mögligt i varje situation att utleda en bestÀmt etik, i varje fall inte om man som lekman fÀster sig vid speciella skriftstÀllen som kan tyckes vara entydiga, men som mÄste förstÄs ut frÄn sitt sammanhang. Budordet Du kal inte slÄ ihjal har visserligen mening i en individuell sammanhÀng, inte nödvÀndigtvis i et samhallsmÀssig sammanhang. Men har skal man vara mycket försiktig at utleda bestÀmda slutsatser. Detta Àr frÀmst en sak för teologerna, som oftast hÄller fram at Bibeln sÀtter rammar för kristlig moral och sÀger vad man inte fÄr göra. Bibeln moral Àr dÀrför i et viss förstÄnd en negative moral.

I andra sammanheng kan olika bibliska berĂ€ttelser tilsynlatande stĂ„ mot hvaranda. Det gĂ€ller til eksempel den moraliska berĂ€ttelsen om den barmhĂ€rtiga samaritan. Å anda sidan kan man lĂ€sa i aposteln Johannes andra brevet vers 10: “Dersom noen kommer til eder og ikke fĂžrer denne lĂŠre (Kristi lĂŠre), da ta ikke imot ham i eders hus, og by ham ikke velkommen. (HĂ€r i en Ă€ldre norsk sprĂ„kdrakt.)

NÀr det ena och det andra Bibelordet kommer til anvÀnding, beror pÄ samanhanget det stÄr i. I första hand kommer hÀr teologerna inn i bilden, Àven om ochsÄ dom kan vara usamda i sina tolkningar. Men i varje fall Àr det Àr inte specielt kristligt att bara vÀktlÀgga det förste av dessa to berÀttelserne, och sÄ nytta detta til eksempel i innvandrardebatten.

Bibelen Àr inte en kokbok. Den gir mÀnskan frihet til att tolka bÄdskapen, innom visa ramer.

0 0 vote
Article Rating


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

13 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
Angela
Angela
5 years ago

LĂ€gg mĂ€rke till hur SR och SVT förĂ€ndrats. Plötsligt stĂ€lls frĂ„gor om invandringen och reportage om USA:s politikerförakt och brist pĂ„ demokrati. Angreppen pĂ„ medelklassen vĂ„gar man ocksĂ„ ta upp. Man sĂ€nder intervjuer frĂ„n USA t ex dĂ€r folk sĂ€ger vad de tycker utan att de censureras. Alla frĂ„gor som var tabubelagda i samhĂ€llsdebatten och dĂ€rmed höljt i okunskap och förlöjligandets skimmer. Den som vĂ„gade nysa om det gavs epitet som överdriven, okunnig och dum. Men pass pĂ„. Det Ă€r bara ny taktik eftersom man vet att folk vet. Man förstĂ„r att man tappat greppet om folks medvetande och Ă€r… Read more »

Angela
Angela
5 years ago

Utdrag ur Arnstbergs blogg: “Det som den svenska journalistkĂ„ren inte kan hantera och dĂ€rför vĂ€grar att ta till sig Ă€r att vi har rĂ€tt empiri. Vi har, vilket för övrigt ocksĂ„ Ă€r förklaringen till Sverigedemokraternas framgĂ„ngar, verkligheten pĂ„ vĂ„r sida. En gĂ„ng till: Vi har verkligheten pĂ„ vĂ„r sida. Det sorgliga Ă€r att det Ă€r en vetskap med ett alltför högt pris. NĂ€r massinvandringen knĂ€ckt ryggraden pĂ„ vĂ€lfĂ€rdsstaten, dĂ„ Ă€r det liksom inte lĂ€ge för att korka upp champagnen.”

https://morklaggning.wordpress.com/2014/11/03/vilka-ar-dumma/#more-12439

Angela
Angela
5 years ago

Det skall vĂ€l vara en 80-Ă„rig erfaren professor emeritus i sociologi som vĂ„gar sĂ€ga vĂ€rlden ett sanningens ord. Att inte fler uttalar sig kan bero pĂ„ bĂ„de feghet, att sumpa sina möjligheter till karriĂ€r i det rĂ„dande antiintellektuella klimatet eller att det Ă€r sĂ„ illa att kunskapsnivĂ„n numera Ă€r sĂ„ lĂ„g hos dagens “professorer” att ingen har förmĂ„gan att göra analyser, att se samband och sammanhang eller ens förstĂ„ verkligheten och varför det Ă€r som det Ă€r. DessvĂ€rre behövs inte sĂ€rskilt mycket för att fĂ„ en professorstitel idag. Det rĂ€cker med att vara “rĂ€tt” person för etablissemanget. I början av… Read more »

Angela
Angela
5 years ago
Reply to  Angela

LĂ€ser mera pĂ„ samma blogg: “Hur mĂ„r forskningen?” Vi Ă€r nog mĂ„nga som gjort samma erfarenheter. Flum skrev jag han sĂ€ger “dekadent”. “Högskolorna med sin forskning och sina samlade kunskaper Ă€r den överlĂ€gset mest centrala förklaringen till den vĂ€stliga civilisationens framgĂ„ng. Det hindrar inte att dĂ€r intrigeras och maktkĂ€mpas alldeles vĂ„deligt. Klyftiga mĂ€nniskor Ă€r tyvĂ€rr inte mer moraliskt högstĂ„ende Ă€n andra (möjligen tvĂ€rtom). Det gĂ€ller att ansluta sig till det forskningsparadigm som Ă€r pĂ„ modet och har makten, om man vill sĂ€kra fina examina med Ă„tföljande titlar, tjĂ€nster, forskningsanslag och stipendier. Det Ă€r en vĂ€rld dĂ€r den som tĂ€nker alltför… Read more »

Bjovulf
Bjovulf
5 years ago

Tja, Darwin havde Ă„benbart helt ret 😀 Turkish cosmetic company apologises after unwittingly using photograph of Al Qaeda’s 9/11 mastermind to promote hair removal product http://www.dailymail.co.uk/news/article-2821783/Smooth-criminal-Turkish-cosmetic-company-apologises-unwittingly-using-photograph-Al-Qaeda-s-9-11-mastermind-promote-hair-removal-product.html Hirsute Khalid Sheikh Mohammed featured in advert for Epila products The company said they used the militant’s picture for ‘his hair, not terrorism’ ‘The guy is quite hairy, so we thought his body was a good fit for our ad’ By Sam Webb for MailOnline Published: 11:50 GMT, 5 November 2014 | Updated: 12:58 GMT, 5 November 2014 A photo of the terrorist behind the 9/11 attacks on America has been used by a… Read more »

FraNorge
FraNorge
5 years ago

“Some of you may have heard the “mantra” as it’s called “Anti-racist is a code word for anti-white.” The problem is that it’s a Movement slogan. It implies a certain basic pre-knowledge of racial reality and the true nature and agenda of so-called “anti-racists” which most normal white people simply don’t possess, because they have never been allowed to learn these things. Everything must be extremely simple, one-dimensional, and expressed in as few words as possible. It must not contain any foreign symbols or words or anything which we need stop and explain. When you have to stop and explain… Read more »

Varmt Konservativ (kr) / Stay Ahead
Varmt Konservativ (kr) / Stay Ahead
5 years ago
SĂžren Ferling
SĂžren Ferling
5 years ago

Da jeg for Är tilbage fÞrste gang, pÄ Skirbekks netsted, lÊste denne tekst om vor tids migrationsdebat og det intellektuelle klima, den foregÄr i, mente jeg at det var det bedste, jeg havde lÊst pÄ omrÄdet.

Det mener jeg stadig. Den stÄr lige stÊrkt efter adskillige Är. Der er tÊnkt lÊngere og dybere end de fleste steder.

Falsterbo
5 years ago

Jag blev sÄ upprörd sÄ jag kunde inte lÄta bli att dela med mig av detta exempel;
(Vad det var för nÄgra förövare mÄste man sjÀlv rÀkna ut)

http://www.mitti.se/bebis-skadades-%E2%80%A8i-brutalt-ranforsok/

Angela
Angela
5 years ago

Och svenska regeringen kallar samtliga falanger i Partiet till krismöte för att tala “utmaningar” inför den förestĂ„ende invasionen. Oppositionen undantagen eftersom man inte kan tala “utmaningar” om nĂ„gon redan har lösningen. Svenska folket som drabbas av maktelitens “chockterapi” kallas icke till nĂ„got krismöte. Naomi Klein menar att reformer bĂ€st kan genomföras nĂ€r individerna i ett samhĂ€lle befinner sig i ett tillstĂ„nd av chock, och sĂ„ledes Ă€r desorienterade. Klein kallar det chockterapi att försĂ€tta samhĂ€llen i ett sĂ„dant trauma att ingen har tid eller ork att bry sig om ingrepp i politiken. Kleins tips till folk Ă€r att inte lĂ„ta sig… Read more »

Angela
Angela
5 years ago
Reply to  Angela

Har försökt fÄ in 2 lÀnkar pÄ en kommentar men det Àr omöjligt. HÀr Àr första:
http://avpixlat.info/2014/11/04/ny-asylprognos-for-2015-95-000-personer/