8
jun
Seneste opdatering: 10/6-15 kl. 2225
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

For 11-12 Ă„r siden skrev historikeren Torben S. Hansen kronikken Klan kontra Civillisation i Berlingske (her pĂ„ svensk). Idag skriver Lars Åberg den fremragende Folk flyr frĂ„n brödraskap till nationalstatens vĂ€lfĂ€rd. Nu kan der langt om lĂŠnge skrives nogenlunde frit i Sverige, men det kommer for sent til at betyde noget for Sveriges fremtid.

I og for sig kom Torben Hansen’s kronik og mange andre heller ikke til at betyde noget. Politikere og journalister havde en anden dagsorden, der ikke var befolkningens og som stadig ikke er rationel. Politikerne har forladt befolkningerne, ikke omvendt. Nu er det kun et spĂžrgsmĂ„l om, hvor stor vi taber til dem. Hen over dens hoved er i dag Hver femte af de 29-Ă„rige unge i dagens Danmark er enten indvandrere eller efterkommere af indvandrere. Dette er et kup imod demokratiet, skĂžnt et meget mindre, end det en svensk forsamling af kupmagere har foretaget. Jeg deltager fĂžlgelig ikke i flere valg, fĂžr Dansk Samling stiller op, og jeg igen kan fĂžle mig reprĂŠsenteret. Man er gĂ„et hen og blevet Den Radikale Taber, selvom jeg ikke fĂžler mig radikaliseret af radikale politikere, men hvilke radikaliserede er de ikke ved at skabe?

[..] NÀr systemet nu knakar i fogarna, med alltmer urholkade pensioner och stora brister i vÄrden och skolan, hörs röster som hÀvdar att orÀttvisorna hÀr och i vÀrlden i stort bara kan försvinna om nationsgrÀnserna löses upp. Men de mÄnga som flyr till Europa gör det för att de söker sig till fungerande statsbildningar, bort frÄn förhÄllandena i sina hemlÀnder.

Flykten gÄr frÄn klansamhÀllets opÄlitlighet till nationalstaten med dess vÀlfÀrdsinstitutioner. Hela det socialdemokratiska projektet, som ocksÄ förvaltats av borgerliga regeringar, Àr satt under press. PÄ ganska kort tid har detta samhÀllsexperiment i en skyddad del av vÀrlden fÄtt sina förutsÀttningar Àndrade. Det finns inte nÄgon plan för hur landet ska klara av den stora invandringen frÄn regioner med helt andra, eller sönderslitna, mönster. Den strukturella vÀlviljan kan inte lÀngre dölja svÄrigheterna. Det tycks vara slut med vardagslivets förutsÀgbarhet. Sverige liknar alltmer sin omgivning, med tÄg som inte gÄr som de ska och med vÀxande ekonomiska klyftor som paras med ett bestÀmt intryck av att jÀmlikhets­idealens dagar Àr förbi.

Det Ă€r en samhĂ€llsvision som har brustit, splittrats och kanske till och med ödelagts. Övertygelsen om att ha skapat jordklotets mest rĂ€ttvisa samhĂ€lle har ersatts av skuldbelagd vĂ€rderelativism. Vi har fĂ„tt en renĂ€ssans för vĂ€lgörenhet och ett nytt stort parti som profiterar pĂ„ den urholkade tryggheten.

Korruption var tidigare nÄgonting som hörde odemokratiska regioner och vÀrldsdelar till. Nu sprids uppfattningen, sannolikt pÄ goda grunder, att man pÄ en rad olika nivÄer kan skaffa sig fördelar genom pengar, kontakter, slÀktskap och hot. Tilliten till systemet krymper. De former av beroenden som kÀnnetecknar klansamhÀllet Àter sig in i vÀlfÀrdssamhÀllets vÀvnader.

I Storbritannien har det nyligen avslöjats hur borgmÀstaren i Londonstadsdelen Tower Hamlets, Lutfur Rahman, köpt röster, förskingrat offentliga medel och ljugit om att hans politiska opponenter skulle vara rasister. Rahmans valkampanj byggde pÄ idén att bangladeshiska invandrare Àr en klan skild frÄn det brittiska samhÀllet. Vad han vÀdjade till var deras kÀnsla av brödraskap. Sannolikheten Àr stor för att det ocksÄ i Sverige finns kommunpolitiker som odlar klientelism genom att gynna föreningar som lovar att bidra med röster i de lokala valen.

Man ska kanske inte övertolka Khemiris text om att ringa sina bröder, men rörelserna och skiftningarna under vardagens yta Àr vÀrda att tas pÄ allvar. Dagligen syns tecknen pÄ en vÀxande förtroendeklyfta med sprickbildningar i sÄdant som nyligen framstod som fast samhÀllsmateria; en gradvis utvidgning av de Àmnen och omrÄden som Àr öppna för förhandling, för förmÄner som ytterst grundar sig pÄ att systemets företrÀdare inte vill fÄ besvÀr, tvivlar pÄ sin roll eller hoppas undvika beskyllningar för diskriminering.

Tillhörigheten i en klan, en slÀkt, en familj eller grupp med sammanflÀtade förestÀllningar kan vara svÄr att förhÄlla sig till för dem som vÀxt upp med individualismen och tryggheten som ideologiskt ramverk. Varför leva kvar innanför bröd­raskapets grÀnsdragningar i ett samhÀlle som har sÄ mycket större frihet att erbjuda? NÄgra tjÀnar pÄ det, för andra handlar det om tvÄng, men det enklaste svaret Àr: dÀrför att det gÄr, om man vill. VÀlfÀrdssystemet Àr mer tolerant Àn klankulturen. Och nÀr klanen och dess normer tar plats i systemet tycks det offentliga Sverige inte ha nÄgon att ringa till. Folk flyr frÄn brödraskap till nationalstatens vÀlfÀrd.


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?


Comments are closed.