I dag publicerer prof. Karl Olof Arnstberg et lille essay, som jeg gerne vil sprede. Man kan læse eller høre det her på fem minutter.

1996 publicerade den amerikanske statsvetaren Samuel P. Huntington sitt magnum opus, ”The Clash of civilizations and the remaking of world order”. Den tes han driver är att det finns nio civilisationer i världen och att dessa värderingsmässigt bekämpar varandra. Det är alltså inte ekonomier som konkurrerar, vilket är grundtanken i marxismens materialism, inte heller är det ideologier eller nationalstater utan det är det mest omfattande, civilisationer i form av kulturer, religioner och levnadssätt sammantaget. De civilisationer Huntington urskiljer är:

Väst, kristen, Öst, ortodox, Islamisk, Buddistisk, Hinduisk, Afrikansk, Latinamerikansk, Kinesisk, Japansk

Mångkulturen är förödande

Huntington lyfter också fram mångkulturen som förödande. Det går inte att skapa ett land med ”många civilisationer”, det vill säga ett land utan kulturell kärna. Historien visar att inget land som är uppbyggt på detta sätt särskilt länge kan bestå som ett sammanhängande samhälle: ”Ett USA med många civilisationer kommer inte att vara USA, det kommer att vara Förenta Nationerna”. Huntingtons varning får avsluta den här krönikan:

Den centrala frågan för västvärlden är om den, helt oberoende av yttre utmaningar, kan stoppa och vända de interna förfallsprocesserna. Kan västvärlden förnya sig eller kommer en ihållande intern förruttnelse helt enkelt att påskynda dess undergång och/eller underordning under andra ekonomiskt och demografiskt mer dynamiska civilisationer? Långt mer betydelsefulla än ekonomi och demografi är problemen med moraliskt förfall, kulturellt självmord och politisk splittring i västvärlden.

Civilisationernas krig