RITS studerende Sofie Peeters har lavet sit speciale om sexisme i Bryssels gader. Dokumentaren viser hvordan hun bliver chikaneret hovedsageligt af indvandrere. Dette er traileren til hendes dokumentarfilm “Femme de la rue”. I aften sendes hele dokumentaren Femme de la rue på belgisk TV. Jeg håber at kunne bringe den hele med undertekster i løbet af et par dage.
Støvring: En uge i multikulti-land
Her snart 30 år efter den fatale liberalisering af udlændingeloven i 1983 – anført af Hans Gammeltoft-Hansen og bakket op af stort set et enigt folketing – døjer vi i den grad med integrationsproblemer. Intet nyt dér. Lad os bare tage et udpluk af omtalen i den seneste uge: En enlig mor kaldes luderso og trues af bander.
På oplysningerne om, at hver anden voldtægsdømt er udlænding forklarer en ekspert, i dette tilfælde Karin Helweg-Larsen, at pigerne selv er ud om det. De må lære at tilpasse sig en arabisk kultur. Og dommerne er i øvrigt racistiske, antydes det, derfor dømmes der flere udlændinge. Eksperten kan jo også være ligeglad, hun er selv bosiddende på Strandvejen i Klampenborg og i øvrigt politisk aktiv i Enhedslisten. Så meget for endnu en af de ”upartiske” eksperter i integration og multikulturalisme. – En anonym borger fordrives med trusler fra Nørrebro, fordi han befinder sig på indvandrernes ”territorium”. – En sygeplejerske får psykologiske traumer efter at være blevet truet, da hun udførte sit hjælpearbejde på Riget.
Og så er der den sædvanlige afstumpede vold. Dog er der endnu ikke indtrådt svenske tilstande. I Sverige blev der forleden anmeldt 21 voldtægter på tre døgn. Det er tragisk. Men det mest tragiske er, at det faktisk er under gennemsnittet. Der blev sidste år anmeldt 6532 voldtægter; det er altså 18 om dagen. I et sådant klima fyrer Jyllands Posten deres skarpe kritikere af multikulturalismen, som Hans Hauge, og får i stedet bloggere tilknyttet, der er fortalere for endnu mere indvandring. Berlingske Tidende: En uge i multikulti-land
Ett år efter upploppen
Ett år efter de våldsamma upploppen i Birmingham begav sig The Independents Owen Jones till staden för att tala med människor om vad som hänt sedan dess. Han ger först en dramatisk skildring av vad som hände en 27-årig reklamman, Tom Carroll och hans flickvän, som hyrt sig en liten lägenhet i stadens centrum. De hörde hur människomassan bröt sig in, rusade i korridorerna och skrek: ”Nu tar vi de rika!” – Carroll understryker att de själva inte var det minsta rika, men att våldsmassan knappast skulle ta någon hänsyn till det. De var båda fruktansvärt rädda, mest fruktade de att massan skulle tända eld på huset.
De lyckades fly från byggnaden, men Carroll säger att han fortfarande minns massans skrik med fasa, den var mörk, den var upprörd och helt enkelt fasansfull. Carroll säger att man redan dagen före upploppen kände att något var i görningen. Han menar att de som deltog i upploppen var arbetarungar eller barn som alltid setts över axeln. De hade kunnat ställa till problem var som helst, säger han, och det var ju trots allt något som hände den långa, trista sommaren, så varför inte hänga på.
Så kom morden på de tre unga männen, den 9 augusti, då en bil mejade ner dem utanför en bensinstation i Winson Green. Independent talar med Sajid Patel som var en vän till de tre. Han beskriver dem som nära bröder, som han växte upp tillsammans med. Men han kände aldrig vrede, bara en stor och djup sorg. Trots att han själv blev ett offer för tumultet vill han inte fördöma dem som deltog i upploppen. Han menar till och med att det inte var några upplopp, utan bara ”unga som ville ha kul”. Dessa unga människor ”är fattiga, de har inga jobb, de har inga bidragspengar och då tänker de bara att de ska passa på att ta saker helt gratis, träningsoveraller och fräcka gympaskor, sådant som är alldeles för dyrt för unga människor. Ungar är hungriga här i våra trakter, överallt är de hungriga. Till och med de som gått på universiteten, som har examina, men inga jobb. Det finns ingen framtid i det här landet.”
Det som tycks förena de intervjuade, som är en handfull fler än dem jag ovan refererat till, är att de tillbakavisar mediabilden av ett Birmingham med våldsamma sociala eller andra motsättningar. De hävdar att medierna gav intryck av våld mellan svarta och asiater, eller mellan vita och andra grupper. Man ska inte prata om ras säger till exempel en man vid namn Gordon, ”skulden ligger hos den mest högerextrema regering vi någonsin haft, och det påverkar människors livskvalitet.”
Jag delar till 100% påståendet om ”ras”. Det är ett hopplöst föråldrat och oanvändbart begrepp. Och även om jag sedan kan förstå förutsättningen för hans uttalande om regeringen – eftersom social oro alltid hänger samman med djupa sociala, ekonomiska och kulturella klyftor – så är det uppenbarligen så att 2011 års upplopp saknar varje konkret förbindelse med en regeringspolitik som i allt väsentligt är identisk med den föregående Labourregeringens. Ingenting av landets utrikespolitik, med militära interventioner utomlands, har förändrats. Ingenting av landets minst sagt öppna gränser har förändrats, vilket visas av den senaste folkräkningen. Så denna Gordon tycks leta efter det halmstrå som många européer idag tror är svaret på alla frågor: ”högerextremismen” (vilket så väl överensstämmer med bruket av ordet “fascism”, vilket man regelmässigt använder för allt man tycker illa om).
En annan man, med jamaicansk bakgrund, säger att han helt tillbakavisar resonemangen om ras. Han påpekar att Birmingham har en lång historia av social oro. En tredje hänvisar till Martin Luther Kings beskrivning av upplopp som “de ohördas språk.” Kanske ligger detta närmare sanningen än alla de slappa vardagsanalyser som görs kring det brittiska styret. Att vara en människa som ingen lyssnar till är alltid att vara en människa utan möjligheter.
Underklasstillvaron är i allt väsentligt densamma idag som den var för hundra år sedan. Att ramar och utseenden för tillvaron ser annorlunda ut idag ändrar inte på det. Oavsett om man sover på halmmadrass i ett uthus eller på en sunkig madrass i ett omöblerat rum på fjortonde våningen i ett betonggetto, så är man ohörd. Och det kommer man att förbli.
Till och med butiksinnehavare som drabbades hårt av upploppen visar en förlåtande attityd, som en pakistansk matthandlare som hänvisar till att han tack vare försäkringen inte lider någon skada och därför tänkte, när massan stormade hans butik: ”ta vad ni kan och försvinn sedan.” Han säger att han aldrig skulle komma på tanken att fördöma dessa människor, ”har man chansen så tar man den. Om du ser sedlar på ett golv, visst plockar du upp dem?”
Sådana, minst sagt milt filosofiska utläggningar om upploppen, kan kanske förklara en del av stadens problem. Jag har svårt att bortse från det faktum att uttalanden som dessa visar på en tämligen sorglös inställning till både frågan om social ordning och frågan om att kunna skilja på ditt och mitt. Det är inte alla människor som har bra försäkringar. Nog blir det Tom Carrolls vittnesmål jag fäster mig särskilt vid, eftersom han så tydligt visar vari massans farlighet finns.
[…] Hele dokumentaren med undetekster via Vlad Tepes. Traileren var her den 26.7. […]
Der er muligvis tale om en helt anden gren af Helweg-Larsen familjen, men følgende fra bogen -Dødsdømt Flemming Helweg-Larens beretning-, kan vel alligevel nævnes til illustrering af en mulig baggrund for de herfra anskuet meget sære ytringer fremsat af en der familjært relateret eller ej deler slægtsnavnet Helweg-Larsen: Moderen mente ( måske i et desperat redningsforsøg), at Flemming ( Helweg-Larsen) “vel kan betegnes som lidt arveligt belastet, i det hele hendes familje må benævnes som degenererede”: Hun havde 11 søskende, og de var alle, hun selv inklusive, meget uligevægtige. En søster var sindssyg og en broder, som var emigreret til… Read more »
Jakob Levinsen er en elegant skribent, og jeg river tit hans anmeldelser og klummer ud af avisen og har dem liggende på mit skrivebord som en reminder om, at landet endnu ikke er støvsuget for mod, viden og intelligens. Her ligger sågar han hyldest til Carsten Jensen på 60 års dagen forleden, som må have bragt mangen en DF’er op i det røde felt, omend Levinsen også skriver, at “der kan være mange gode grunde til at have lyst til at vappe ham et par sømandsflade”. Her gælder det voldtægterne, norske og svenske forhold og de absurde henstillinger fra en… Read more »
Når jeg tænker på ( og bare generelt) hvad der er sket i Danmark de sidste 30 år med
vold, og hvor mange danskere måtte flygte fra deres hjem, så er jeg så vred over den
lette tone , der bruges af toppen af politikere.
De siger:” ja, der har været problemer….
Problemer, jo jo , for så lægger de ikke så meget idet, som kan bruges imod dem.
Jag har tidigare undvikit att semestra i länder där kvinnor inte respekteras. Nu har härskarna tagit miljoner ocivilicerade personer till Europa.
Inga ord kan beskriva min avsky mot de skyldiga.
Og i Danmark fremturer de radigale med mere multikultur – uanset hvor meget virkelighedens ubehagelige verden så trænger sig på, og den udlovede kulturberigelse udebliver. Skal man le eller græde? 😉 http://www.bt.dk/danmark/radikale-boern-skal-undervises-i-tolerance Radikale: Børn skal undervises i tolerance Af Morten Henriksen og Sune Gudmundsson Fredag den 27. juli 2012, 06:04 Der skal gøres en ekstra indsats i folkeskolen for at bekæmpe intolerance [ Ja, hvem er det nu lige, der er de mest intolerante, SCN? ], mener de Radikale. Unødvendigt, mener S og V. En blåstempling af det multikulturelle samfund, mener DF. [!!!] Fra de små klasser skal danske skolebørn… Read more »
De radikale bliver desværre ved med at beholde et image som de små moderate i midten, der som små nyttige bævere bygger bro imellem de krigende fløje og er ih og åh så fornuftige, mens de andre ridder deres idelogiske kæpheste i hegnet. Sandheden er en anden, det er mere end tydeligt. De radikale er skånselsløse fanatikere og besatte af deres dybt irrationelle rationalisme, der knuser alt på den slagne vej mod det evigt flygtige ideal. De er vitterligt de karikaturer de tager sig ud som og bliver stadigt værre i takt med de ulykker de anretter for hele nationen.… Read more »
Ja, præcis – det er meget svært at forstå deres rationale – og at de bare ikke vil og bare ikke på nogen måde kan bringes til at indse de meget dystre konsekvenser for den danske (vestlige) kultur og dermed det danske (vestlige) samfund for al fremtid, uanset hvor meget beviserne for det uhyggeligt fejlslagne multikulti-eksperiment hober sig op overalt – især alle andre steder end lige der hvor disse endeløst gode mennesker selv foretrækker at bo. For hvis nu kulturberigelsen virkelig var så dejlig, nødvendig og uundgåelig, som de radigale ofte ynder at påstå – uden bare den mindste… Read more »
Netop multikulturalisternes personlige afvisning, i deres levede hverdag, af den kulturelle og etniske diversitet de hylder, er og bliver årtusindets spruttende kogende gejser af hykleri og dertil en total-afsløring af deres virkelige indstilling til de klient-befolkninger de kolonisere de europæiske lande med. Det er som du skriver utroligt svært, at sætte sig ind i deres tankegang, fordi den umiddelbart består af paradoksalt modsatrettede elementer, på den ene side en infantil naivisme, der er ude af stand til at forstå bare de mest enkle facts om verdens gang og natur og tankeløst proklamerer altings godhed, på den anden en uendeligt hjerteløs… Read more »
De SVIN skulle have een på dækslet. eller have gummerne maseret. !!
Den bli’r spændende!!!
fejlstavning
Gode pointer fra Støvring (som så ofte)!
Det værste er selvfølgelig at multikulti-festen først lige er begyndt og at Europas indfødte befolkninger fortsat nægter at sparke deres selvmorderiske eliter af vognen.
Vi vil netop derfor fortsætte vores nedstigningen i helvede, med en syndflod af vold og dramatisk økonomisk-social opløsning til følge.
Det er den tredjeverdens erobring af Vesten, indefra såvel som udefra. Og typer som Karin Helweg-Larsen er gode eksempler på den hjerteløse ligegyldighed, ja åbenlyse foragt for landsmænd, menneskerettigheds-imperialisterne lægger for dagen.