Regeringen måste erkänna att svenska muslimers mänskliga rättigheter kränks.

Før valget i 2006 gik Mahmoud Jamil Aldebe, formand i Sveriges muslimska förbund, ud med et brev til samtlige riksdagspartier Ett öppet brev till alla svenska politiska partier som deltar i årets val. Kravene var horrible og blev afvist over en bank, og viste kun hvad enhver der ville, kunne vide på forhånd: At islam er grundlæggende politisk og at det ligger i dens DNA at gribe efter den politisk magt. Det viste naturligvis også, at Aldebe hverken kendte Sverige eller sin egen besøgelsestid. Tiden var ikke moden. En halv mio. muslimer kan lave larm, men de kan endnu ikke intimidere Riksdagen, selvom den er rigeligt timid. Med lidt fingerspidsfornemmelse havde Aldebe vidst, at den vil bakke helt af sig selv. Tiden er på hans side.

Om to årtier er tiden moden, og fra da vil indfødte svenskere begynde at miste magten i deres land. Ikke først og fremmest på grund af islams styrke og klogskab, men på grund af Riksdagens 40- årige forrædderi. Et andet beskrivende ord for disse Quislinges hærgen, er ikke muligt hvis man føler sig forpligtet af virkeligheden. Det kan ikke undgås, alene med den demografi, der er en kendsgerning i dag. Der er sat dato på, uanset hvad kommende politikere beslutter på udlændingeområdet. Man kan hade mig for at sige det, men så må man vende tilbage til denne tekst om tyve år og se, om man ikke er blevet klogere i mellemtiden. Jeg kan godt vente, og jeg tager mig ikke af folk der føler, i stedet for at vide.

Svenske muslimer kan imidlertid ikke så let styre deres dominans-gen allerede i dag, så nu er de på banen igen med nye krav. Denne gang går de uden om Riksdagen og direkte til og direkte til FN:s rasdiskrimineringskommitté (ICERD) med krav der er urimelige og indtil videre, uopfyldelige. En flagrant demonstration af illoyalitet over for den stat og det folk, der huser og føder dem. Deres „rettigheder i Sverige er krænkede‟, i Sverige of all places. De lugter blod, det vil sige ‚svaghed‛, og en genvej til politisk magt.

Sabatina James forudsagde i forgårs, at islams casus belli når den tid kommer, vil være, at de er „diskriminerede,‟ og det kan man trygt bide spids på nu i 2013. Uanset enhver dialog og indrømmelse, vil nogle agressorer bruge diskrimination som grund. En af medunderskriverne er Helena Benaouda, hvis svigersøn Munir Awad afsoner tolv år for terror i København. Det er et varsel om kommende tider, men ingen i den mediepolitiske klasse vil tage uheldsvangre varsler. De håber, de er pensionerede, når det går løs, for så uvidende og fantasiløse som de lyder, kan man ikke være undtagen med vilje. Et par smagsprøver fra Svenska muslimer vänder sig till FN för möjlighet till upprättelse!

Boendesegregation och ”Islamic banking” – Svenska myndigheter bör anta en handlingsplan för att ta itu med boendesegregationen. Denna plan bör vara ordentligt finansierad och omfatta konkreta åtgärder, såsom avlägsnande av rättsliga hinder för islamisk bankverksamhet som underlättar för muslimer att bli bostadsrätts- och villaägare.

Medias roll för islamofobin – Staten genom sina olika funktioner, såsom justitiekanslern, måste försäkra att medieorganisationer uppfyller sin skyldighet att vara rättvisa, noggranna, och balanserade och att rätten till yttrandefrihet balanseras av respekt för enskildas rättigheter och anseende. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt kommentarsfälten på Internetmedier. Staten bör också stödja ökad representation av människor med olika bakgrunder på olika positioner inom public service medier. För detta ändamål bör Sveriges television ta bort det diskriminerande förbudet mot huvudduk för nyhetsuppläsare.

Säkerhet för muslimska samfund – Regeringen bör anslå medel för muslimska samfunds säkerhet precis som den har gjort i syfte att främja judiska samfunds säkerhet. Regeringen bör ta notis om de muslimska samfundens önskningar och deras större storlek vid fastställandet av formerna och storleken på anslagen. Svenska muslimer vänder sig till FN för möjlighet till upprättelse!

Der er ikke så få, der i dag har lugtet, hvor vinden bærer hen. Vi har fått nog, nu flyttar vi från Malmö och skapar en gated community.

Vi som nu ska lämna Malmö vill inte längre betala skatt till denna kommun. Vår lojalitet är bruten och vi känner ingen solidaritet med grupper som inte är solidariska mot oss. Nu tycker vi att de kan skaffa medel till sina enklaver , så skapar vi egna “enklaver” som vi tar ansvar för. Vi vill bosätta oss i ett samhälle eller skapa ett eget, där man värdesätter bildning, vetenskap, kultur,utbildning och kunskap.

Här ska konstnärer fritt kunna uttrycka sig utan att drabbas av dödshot eller förföljelse. På denna plats ska vi, som tycker lika, kunna leva och bo. Där ska vi arbeta och utveckla idéer och skapa vårt eget välstånd. Vi vill flytta till en en ort där vi kan bygga en mur runt vårt samhälle till skydd mot rån, stölder och inbrott. Denna mur ska även skydda mot vansinneskörningar i trafiken och mot bränder i bilar och hus. Kalla gärna detta samhälle för gated community, det bryr vi oss inte om. Det är så vi vill bo. Vi vänder oss medvetet bort från en stad som vi fått nog av.Vi vänder oss bort från den politik, som med mångkulturalismen som ideologi – har slagit sönder vår sammanhållning.

Sent ska syndarna vakna, kan man tycka. Först bedriver de en politik som slår sönder ett sammanhållet land och därefter börjar man lovorda sammanhållningens fördelar. Det är både paradoxalt och för sent. Sverige är idag ett splittrat land och så länge som man hyllar mångkulturalismen som politisk idelogi , så kommer det att förbli så. Vi har fått nog, nu flyttar vi från Malmö och skapar en gated community