Nu er jeg ikke så¨indsat i kunstverdenens interne sprog, som jeg har været, men jeg hæfter mig ved ordet ‘rättshaverist’ i Kulturnytts anmeldelse af Lars Vilks’ udstilling. Det findes jo på dansk – rethaverisk (trættekær, kværulantforrykt), man hører det bare aldrig. Måske er det så enkelt, at der er mange flere rethaverister i Sverige, for ellers er det sådan, at man meget lettere kan blive stemplet som en. Hunde har jeg mere forstand på, og dem foretrækker jeg ukastrerede.

Mekanismerna bakom Rondellhunden och målningarna i Malmö är knappast någon dunkel ideologi – även om projektet ofta exploateras av sådana krafter, inte minst av galleristen. Nej, man bör hellre se rondellhundsprojektet i ljuset av Vilks tidigare arbeten, som Nimis och Arx i Kullabergs naturreservat. Dessa olovligen uppförda skulpturer orsakade febril aktivitet hos myndigheterna på 80- och 90-talet, och Vilks införlivade de rättsliga och byråkratiska processerna i verken, som idag är moderna klassiker.

Samma typ av rättshaveristisk besatthet genomsyrar även Rondellhunden, där protesterna, skriverierna och SÄPO-skyddet blir en del av det större verket. Jag har svårt att se var det ska sluta och hur Vilks ska få ihop det hela. Det är för stort avstånd mellan den värld som Vilks verkar inom – samtidskonsten – och den värld där rondellhunden springer omkring bland debattsidor och kommentarsfält, okopplad och okastrerad. Det är förbluffande att se någon lägga så mycket tid och energi på ett projekt som kostar så mycket och ger så lite. Lars Vilks på galleri Rönnquist & Rönnquist, SR 9 juli 2013 hvor Vilks er fotograferet med Björn Söder (SD) – surprise.

AB interviewer ‘dissidenten Rune Engelbreth’

Förra året blev 50 179 personer nya medborgare i Sverige, och 3 267 blev nya medborgare i Danmark. Ändå är det i Danmark och inte i Sverige som det ständigt pågår en debatt om “de främmande” – så uttrycker man sig i Danmark – om invandring och mångkultur. Det skulle inte märkas om varenda en av de nya medborgarna flyttade in i Köpenhamn. Det skulle knappt märkas om de migrerade till Århus. Hur kommer det sig då att danskarna är besatta av “de främmande”? Hur kommer det sig att den politiska debatten sedan över tio år cirklar kring invandrare som hot och problem?

Jag blir medveten om vilken liten rännil av människor som når Danmark när jag äter lunch på restaurang Sommersko ett stenkast från Strøget. Mitt emot mig sitter Rune Engelbreth Larsen, journalist, debattör och dissident i ett politiskt klimat där alla, från höger till vänster, är ense om att invandrare, det är något vi måste älta i tid och otid. Ständigt dessa invandrare! Motorn i utvecklingen är det främlingsfientliga Dansk folkeparti, vars taktik Sverigedemokraterna försöker kopiera.

Danmark har en vacker tradition som säger att Folketinget, parlamentet, ska godkänna nya medborgare. Det sker en gång per år. Veckan innan har Folketinget välkomnat 2013 års medborgare, 685 personer. 685. Peter Kadhammer: Han pekas ut som terrorist i danska skandalannonsen, Aftonbladet.

Det er i sig selv komisk, at Kadhammer udnævner en fast kommentator ved Politiken til dissident. Dissidenter er nogle man har i Sverige, Aftonbladet gør hvad de kan for at producere dem, og Engelbreth bliver ikke dissident af at tilhøre de 17 % af den danske befolkning, der ønsker en lempeligere fremmedpolitik. (Se prof. Viby Mogensen 83 pct. af befolkningen er imod lempelser eller vil have strammet yderligere op, kronik 9. oktober 2012.) Vi kalder Engelbreth for et demokratisk mindretal, tidligere formand for et ekstremistisk parti, som opnåede 0.3 procent af stemmerne ved valget i 2005. Er det mon hans fortid som satanist, der gør ham til dissident i AB’s øjne, hvem ved?

Der er flere ting, Kadhammer må fortie for at få pengene til at gå op. Den omtalte, potentielle terrorist er imamen Abu Labans søn, Taimullah Abu Laban, antisemit og medlem af Hitzb ut Tahrir, der er forbudt i mange lande og burde være forbudt i endnu flere.

Imamen, salafisten Abu Laban, der igangsatte Muhammedkrisen og blev smidt ud af tre muslimske lande for radikalisme, syntes selv at hans søn var for radikal. De skrækkeligt racistiske danske politikere syntes at begge var tip top som danske borgere. Sønnen har erklæret Danmark, Vesten og ‘kuffar’ erobringskrig, vi skal altså skamme os over ikke at ville være hans landsmænd, mener Peter Kadhammer. Hvorfor skal det være en hemmelighed for Aftonbladets eventuelt tilbageværende læsere? Her er nogle af de udtalelser, Kadhammer skjuler for sine læsere:

Den unge Taimullah Abu Laban er frontfigur i bevægelsen Hizb Ut-Tahrir og allerede tilbage i 2011 beskrev BT, hvordan den Abu Laban junior gav udtryk for ekstreme synspunkter rettet mod jøder og Israel, som han blandt andet har kaldt en torturstat og en menneskefjendsk kujonstat.

Han har tidligere opfordret til at dræbe jøder, fordi de angiveligt forstår ‘kun sværdet’ og mener, at muslimernes fjender, som han betegner som USA, England og Rusland, skal besejres. I en tale med titlen ‘Gaza befries’, der tidligere var at finde på Hizb Ut-Tahrirs hjemmeside, skrev Taimullah Abu Laban:

Der kan ikke være fred i Palæstina, før jødestaten bliver udslettet. Så længe denne illegitime og beskidte terrorstat eksisterer, så kan der ikke være fred. Nu er han dansker: Se Abu Labans søns vilde udtalelser, Læs Abu Labans groteske citater.

Den unge Abu Laban siger også, at ‘jihad’ – den hellige krig – skal føres som en angrebskrig, hvor lande med kristne skal erobres. De kristne, der accepterer at konvertere til islam, skal forflyttes til ‘de hellige muslimske områder’, mens de, der ikke ønsker, skal pålægges en særlig ‘skat for kuffar’, vantro, og de, der nægter at betale skatten, skal ‘bekæmpes’. ‘Drag ud til kamp, med let eller tung udrustning, og lav Jihad med jeres ejendom og liv, for Allahs sag’, hedder det i et foredrag.” Zenia Stampes konventionsislamist (?): Jihad skal føres som en angrebskrig, hvor kristne lande erobres.