Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Drömmer du om en egen bostad? Har du stått i bostadskön i 15-20 år och tycker att det snart borde vara din tur? Är du pensionär och vill byta till en mindre lägenhet för att få lägre hyra? Eller är ni en trångbodd barnfamilj som behöver större?

Glöm det. Nästa offer som svenska folket tvingas till i den heliga massinvandringens namn är rätten till en bostad. Politikerna har till sin oerhörda överraskning upptäckt att det inte finns bostäder till de mer än 100 000 utlänningar som släpps in i Sverige varje år.

Behovet dubbelt så stort som tillgången

Under förra året invandrade 126 966 personer. Samtidigt påbörjades byggandet av 38 500 nya lägenheter.  Siffrorna går inte ihop. Men det är inte antalet bostäder som är huvudproblemet. Det är det importerade behovet av bostäder som följer med massinvandringen som har skapat en kris som blivit alltmer akut.

“Det är inte byggtakten som är för låg. Det är efterfrågan på lägenheter som är för hög” skriver Markus Jonsson i en ledare på Samtiden.

I år behövs 23 100 platser ute i kommunerna för nyanlända migranter. Fram till slutet av nästa år kommer det att behövas cirka 14 100 bostäder. Men det finns bara cirka 11 700 platser i kommunerna. Behovet är alltså dubbelt så stort som tillgången.

Asylsystemet har totalhavererat

Asylsystemet har totalhavererat. Bloggskribenter och invandringskritiker har varnat i flera år, för döva öron. Onsdagens SVT Uppdrag granskning vittnar om haveriet. Samir, 25 år, från Syrien sitter liksom tusentals andra migranter fast i ett ekorrhjul där man måste ha bostad för att få delta i etablering. Men för att få bostad måste man ha en inkomst. Och för att få en inkomst måste man ha en bostad.

I februari satt 9 313 personer med beviljade uppehållstillstånd fast på asylförläggningar för att de inte kan ta sig vidare till en egen bostad. Minst 6 500 bostäder behövs för att akut lösa den jättepropp som de 9 313 personerna bildar i mottagningssystemet. Då har inte den svenska befolkningens behov av bostäder räknats in över huvud taget.

Vill inte bo på landsbygden

Det finns lediga bostäder, men de ligger ofta i glesbygdskommuner som Ånge och Bräcke, med bristfälliga kommunikationer till hälso- och sjukvård, sfi eller praktikplatser, konstaterar Boverket i en färsk rapport som är rena sprängladdningen men har smugit förbi ganska obemärkt i media. Men på landsbygden vill invandrare inte bo. Eller som Boverket formulerar det:

“Nyanlända som blir anvisade en kommunplats i glesbygdskommuner tenderar att avstå från att flytta dit.”

Det handlar med andra ord inte om någon absolut nöd – utan om preferenser. Invandrare vill bo i städer, med släkt och vänner från sina gamla hemländer.

Nu råder fullt panikläge

Nu råder fullt panikläge i landet där politikerna är så berusade av sin illusoriska godhet att de vägrar förhålla sig till realiteter. Genom att i decennier föra en ansvarslös massinvandringspolitik har beslutsfattarna kört rakt in i bergväggen och tagit hela Sveriges befolkning med sig i kraschen. De överlåter på oss att sopa upp resterna och försöka reda upp en situation som de kallar “utmaning” – men i själva verket är en katastrof.

Var ska man göra av alla tiotusentals människor som har importerats i syfte att putsa på den humanitära stormaktens gloria? Var ska de bo? Vilka jobb ska de ha? Det skulle politikerna ha tänkt på innan de öppnade såväl sina hjärtan som våra plånböcker och Sveriges gränser för i princip fri invandring. Men de var så upptagna med att skänka bort landet att tanken inte slog dem. Antagligen är det rasistiskt att ens ställa frågan.

“Är det ingen som har tänkt?”

Samir, 25, lyssnar på Uppdrag gransknings reporter Lina Makboul när hon berättar att det inte finns några bostäder. (Tidskod 48:10.) Han sitter på det före detta mentalsjukhuset Restad i Vänersborg, som är ombyggt till asylförläggning. Han förstår ingenting.

“Jag hör nyheter om att de vill ta emot 50 000 eller 100 000 flyktingar i år. Har de inte tänkt?” frågar han med uppriktig förvåning.

“De som sa att vi ska ta emot så här många flyktingar, kände de inte till bostadsbristen? Pratar de inte med varandra? Är det ingen som har tänkt?”

En ihoprafsad panikprodukt

Boverkets rapport är en panikprodukt beställd av desperata politiker och ihoprafsad på kortast möjliga tid (tio veckor, inklusive julhelgen). Med de förutsättningarna skapas inga genomarbetade förslag. Hafset som norm sprider sig från regeringskansliet.

Det uppskattade totala behovet för utlänningar som beviljats uppehållstillstånd av olika skäl (inklusive inresta anhöriga) uppgår till cirka 38 500 bostäder om året i år och 2016 – om hushållsstorleken för de nyanlända är densamma som för befolkningen i övrigt (vilket den inte är, invandrare har större familjer, min anmärkning) skriver Boverket.

Alltså exakt lika många bostäder som började byggas under förra året. Alla går åt till nyanlända migranter, det blir inte en enda lägenhet kvar till den svenska befolkningen. Totalt behövs 77 000 bostäder i år och nästa år, enbart till invandrare.

“Bygger om hela fastigheten till simhall”

“Migga_X”, en av de tjänstemän som arbetar på migrationsverket och debatterar anonymt på nätet, skriver på Twitter:

“Om man har en stor vattenläcka är lösningen inte att i panik bygga om hela fastigheten till simhall. “

Men det är just det Stefan Löfvens socialdemokratiska-miljöpartiregering är i full färd med att göra. Hela Sverige ska bli en simhall där vattnet flödar okontrollerat och landet dränks. Den sista gnuttan förnuft kastades över bord för mycket länge sedan. Nu kastas också den sista resten av rudimentär respekt för den infödda befolkningens behov och rättigheter. Allt för att vidmakthålla en utopisk och havererad invandringspolitik.

Metoder som skulle ha glatt Josef Stalin

För att kunna köra över befolkningen så att det visslar och ge invandrare en gräddfil till egen bostad föreslår Boverket vad de kallar “aktiv bostadsförmedling”. Nu ska metoder som skulle ha glatt Josef Stalin användas för att lösa den omöjliga situation som politikerna har försatt sig och sin befolkning i.

Bostäderna ska ges med förtur till nyanlända migranter. Kommuner med mer än 10 000 invånare måste inrätta en bostadsförmedling, och både allmännyttan och privata hyresvärdar ska vara förpliktade att rapportera in samtliga lediga hyresrätter till förmedlingen. Att anmäla lediga lägenheter blir “ett grundkrav”. Bostäderna ska alltså inte längre fördelas efter kötid i bostadskön. De som har stått i kön i många år kommer att bli akterseglade av nyanlända invandrare.

“Så glöm köerna och skaffa ett bra tält. Det lär ju vara svårt att vräka folk som bor i parker och på andras tomt så… Hur man än vrider och vänder på saken är våra politiker humanister, fast inte för dem som råkar vara födda här” skriver bloggen Iniskogen. 

Ingen kötid och noll inkomst ger förtur

Landets största bostadsförmedling i Stockholm fördelar hyresbostäder efter två kriterier: kötid och inkomst. Det spelar ingen roll hur många år du har stått i kö om din inkomst är lägre än hyresvärdens krav. Vanliga krav är att inkomsten ska vara tre eller fyra gånger högre än hyran. Krav på en årsinkomst på 400-500 000 kronor är inte ovanliga.

“Aktiv bostadsförmedling” ska fungera precis tvärtom: ingen kötid och noll inkomst ger förtur. Enda kriteriet för att få en bostad är att man är invandrare. Hyran betalas av de skattebetalare som invandraren går förbi i kön. Lockbetena för hyresvärdarna blir “en kombination av premier och statlig hyresgaranti”.

Jag kallar det här “aktiv bostadskonfiskation”. Det är ett betydligt mer rättvisande namn än “aktiv bostadsförmedling”.

Att neka en hyresgäst är diskriminering

Kommunerna ska fråntas möjligheten att kunna protestera mot att staten beslagtar deras bostadsbestånd genom att det kommunala självstyret begränsas, föreslår Boverket. Inför att tvinga en hyresvärd att hyra ut till invandrare tvekar verket en aning – “det är kanske inte rätt väg att gå”.

Men, skriver verket, “i det fall någon som är ny på bostadsmarknaden inte får hyra en viss anvisad lägenhet – utan att det finns någon egentlig grund för detta – kan omständigheterna vara sådana att hyresvärden gör sig skyldig till diskriminering i strid med 2 kap. 12 § diskrimineringslagen (2008:567).”

Möjligheten att påverka valet av hyresgäster sätts alltså ur spel för både privata hyresvärdar och allmännyttan. Äganderätten till fastigheterna innebär inga rättigheter, bara skyldigheter. Stalins kollektivisering av bostäder och jordbruk under 1920-30-talen verkar ha inspirerat Boverket.

“Rapporten en social bomb”

I en brasklapp som andas viss vånda över det obekväma uppdraget skriver verket:

“Man måste ha klart för sig att detta kan skapa konkurrerande intressen mellan svaga grupper.”

Vilken klarsyn.

Den socialdemokratiske bloggaren Johan Westerholm kallar rapporten “en social bomb som Boverket lagt i regeringens knä”.

“Får uppleva vad det innebär att gilla olika”

Bloggen fnordspotting förutser “högst kännbara negativa konsekvenser för allmänheten”.

“En intressant konsekvens av Boverkets förslag är emellertid att allmänheten inte längre kommer att kunna gömma sig bakom floskler. När invandringen inte längre förblir en angelägenhet för de miljonprogramsområden som etniska svenskar för länge sedan lämnat, utan tvärtom blir en angelägenhet även för de attraktiva stadsdelarna, kommer många för första gången uppleva vad det i praktiken innebär att gilla olika.

Det kommer innebära en rejäl överraskning för många som trodde att ta ställning var någonting man gjorde genom att gilla en sida på Facebook, skriver fnordspotting.

Baracker och bodar – nybyggd slum

För att snabbt skapa bostäder för tiotusentals migranter räcker det inte med aktiv konfiskation av befintliga bostäder mitt framför näsan på den svenska befolkningen. Boverket föreslår så kallade modulhus (baracker och bodar) som kan smällas upp snabbt på lediga markplättar i kommunerna. På ett halvår ska uppåt 6 000 modulhus stå färdiga.

Om barackerna ska ha någon betydelse måste de byggas i storstäderna där jobben finns. Där är markkostnaderna höga och de kommunala planprocesserna ofta långdragna. Kostnaden för bodarna varierar beroende på utförande och ligger enligt Boverket på mellan 70 000 och 240 000 kronor per bod på cirka 24 kvadratmeter. Då saknar de enklaste bodarna ventilationssystem och VA-installation. Toaletter och dusch placeras i separata baracker.

12 miljarder per år för kåkstäder

“En mer hållbar bostad kostar i Stockholmsområdet runt 40 000 kronor per kvadratmeter att producera i ett flerfamiljshus” skriver s-bloggaren Johan Westerholm på ledarsidorna.se .

“Om vi gör ett antagande, att dessa kåkstäder kommer byggas trots historiska och internationella erfarenheter om tilltagande social oro och kriminalitet till halva kostnaden, så kommer prislappen för 2015 knäcka alla tidigare kända kalkyler med råge.”

Johan Westerholm beräknar kostnaden för baracker på 17 kvadratmeter åt 10 000 migranter, inklusive vatten, avlopp och el till runt 4 miljarder kronor.

“För kåkstäder med en mycket begränsad livslängd och inte med en standard som kommer medge längre boendetider. Och än så länge har vi inte byggt vare sig vägar, skolor eller några vårdcentraler. Detta är bara siffran för 2015. Under åren 2016-18 kommer volymerna att tredubblas om vi räknar lågt. Vi landar då, exklusive vägar, skolor och vårdcentraler på 12 miljarder kronor per år utöver migrationsverkets och arbetsförmedlingens behov” skriver han.

Den slum som man ägnat decennier åt att utrota

Regeringen står alltså beredd med uppkavlade ärmar att skapa en ny slum. Just det som regeringens största parti, socialdemokraterna, ägnade decennier från 1932 och framåt åt att utrota. Nu återinför man slummen på importbasis och diskriminerar med berått mod den inhemska befolkningen på bostadsmarknaden.

Orsak: politikerna gör precis vad som helst för att kunna fortsätta vad både regering och den självkastrerade så kallade “oppositionen” anser vara överordnat allt annat; att behålla och helst öka massinsläppet av människor från dysfunktionella u-länder. De skyr inga medel.

Monteringsbara skjul i platta paket

Vi ska inte bli förvånade om regeringen Löfven med den islamistiske bostadsministern Mehmet Kaplan (mp)  nappar på Ikeas monteringsbara flyktingskjul, “Better shelter”som levereras i platta paket och som flyktingarna själva ska kunna sätta ihop på plats utan särskilda verktyg.

Det tar bara fyra timmar att montera ett skjul. Boytan är 17,5 kvadratmeter, vilket beräknas vara tillräckligt för att kunna hysa upp till fem personer. Husen beräknas hålla i tre år. (Bilden: “Better Shelter”-tält i Kawergosk, Irak.)

En typisk svensk maktkupp utan att folk förstår

Det som sker är en typisk svensk maktkupp som genomförs utan att svenska folket är tillfrågat eller ens förstår vad som sker – “åtminstone inte förrän det är för sent att backa utvecklingen” skriver fnordspotting.

“En sådan revolution genomförs av naturliga skäl inte med buller och brak, en sådan revolution genomförs inte med plakatbudskap, tal och parader. En sådan revolution genomförs i små smygande steg. En sådan revolution genomförs i det tysta, genom rapporter, utredningar, betänkanden och riksdagsbeslut i vilka verkligheten döljs i knastertorra eufemismer inbäddade i ett strikt, akademiskt och lågmält språkbruk. Boverkets rapport är ett typexempel på detta, det revolutionära budskapet till trots har den knappt gjort något avtryck alls i debatten än så länge.”

En bostadsmarknad på kokpunkten

Bloggaren Göran Fröjdh skriver om en bostadsmarknad som i storstäderna ligger på kokpunkten, där efterfrågan på bostäder är 30 procent större än utbudet, och var femte bostadsrättslägenhet säljs före visning. I februari låg slutpriserna för lägenheter på Södermalm i Stockholm i snitt 17 procent över utrop, enligt Mitt i Stockholm. En liten 18-kvadratare i Finntorp, Nacka, gick nyligen för rekordpriset 1,5 miljoner – 84 000 kronor per kvadratmeter.

“Och ändå är det bara början. För nu, när Finansinspektionen gett besked om hur det kommande amorteringskravet – som är tänkt att införas från den 1 augusti – ska se ut, pumpas bubblan upp till enorma proportioner. Unga i storstadsområden som vill flytta hemifrån, får nöja sig med att hyra i andra, tredje eller fjärde hand, om de inte har turen att ha välbeställda föräldrar med ett par miljoner på fickan som kan köpa dem en biljett förbi den stelfrusna bostadskön.”

Hur mycket mer behövs?

Politikerna tar rätten till bostad från sin egen befolkning. Människor tvingas skuldsätta sig med miljontals kronor för att få någonstans att bo. Vuxna barn kan inte flytta hemifrån. “Valet” står mellan att skuldsätta sig ännu mer och köpa bostadsrätter åt dem (om man kan) eller köpa tält åt dem (om man har skral kassa).

Vi plundras på miljarder som går rakt ner i kriminella invandrares fickor.

Hur mycket mer behövs för att svenska folket ska vakna upp och revoltera mot politiker som behandlar oss som avskräde? Observera ett betalande avskräde, för det är vi som tvingas finansiera vansinnet.

“Nu kommer det. Ducka”

Johan Westerholm skriver på ledarsidorna.se: 

“Kollapsen är här nu. 2015 kommer vara det år vi ser hur asyl- och migrationspolitiken kollapsar under trycket. Det enda jag egentligen undrar över är vad som händer först – ett större epidemiskt sjukdomsutbrott eller att någon faller offer för våld. Internt flyktingboendet eller genom en grannsamverkan som löpt amok. Vi kommer inte kunna skaka fram 15 000 sängar med dräglig standard under tak inom den tid vi har på oss, inte heller hinner vi dimensionera vare sig arbetsmarknad, skol- och utbildningsplatser, vård eller polisväsende för det som kommer. Vi har inte tiden längre. Den har vi förbrukat.

Vi är framme vid stationen nu. Nu kommer det. Ducka.”

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter