Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Kuva ett folk. Vräk in hundratusentals invandrare, år efter år, – mest i hela Europa – från så avlägsna och inkompatibla kulturer som möjligt. Dumpa dem i hundratal i små byar på landsbygden som ändå är uträknade och reducerade till snygga kulisser för urbaniseringsracet. Tvinga svenska folket att försörja dem. Få dem att inse att de inte har någonting att säga till om. Skräm dem till tystnad. Gör klart för dem att det är invandrarna som är det nya frälset som ska åtnjuta privilegierna. Stämpla alla som protesterar som rasister. Förfölj dem, brännmärk dem, stigmatisera och frys ut dem. Mörklägg fakta och kväv all seriös diskussion. Se till att medias lojalitet med den politiska makten är absolut vattentät. Inga sprickor får finnas.

Välkomna och belöna att media blåljuger, som Henrik Brors i en DN-artikel om att invandringen går med vinst  – och ropa alltid hurra när lögnerna gynnar politikernas agenda. 

Voilà – så skapas ett klimat där vanmakten växer tills människor brister och vreden imploderar. Det är där de glada grisarna på bilden kommer in. Jag återkommer till dem.

“Piska min gamla mamma hårdare!”

Kuva ett folk. Men tro aldrig att det håller för alltid. Inget förtryck i något enda land varar för evigt. Även svenskar, ett av jordens mest dresserade folk, har en gräns, och någonting säger mig att vi börjar närma oss den. En viskning är bara en viskning, men många viskningar kan växa till rop, som kan växa till ett dån.

“Det dånar uti rättens krater” (citat ur arbetarrörelsens kampsång Internationalen).  Men när “utbrottets timma slår” riktar sig vreden MOT arbetarrörelsen, mot den vänsterregering som bildats av Stefan Löfven (s) tillsammans med extremisterna i miljöpartiet. En regering som fortsätter att härja landet som en farsot i föregångaren, mångkulturfanatikern Fredrik Reinfeldts fotspår.

“Piska min gamla mamma hårdare, Löfven!” skriver Dag Öhrlund på sin blogg. 

“Skit i att hon sitter i rullstol, är halvblind och inte klarar sig utan daglig hjälp. Skit också i att hon har jobbat och betalat skatt från det att hon var 17 tills hon vid över 90 års ålder lade ner sin lilla firma på grund av synfel. Hon har alltså jobbat långt mer än du har gjort och någonsin kommer att göra.”

“Skit i att det är hon som betalar din lön”

Dag Öhrlunds vrede gäller att s-mp-regeringen vill ge kommunerna rätt att kräva högre avgifter för hemtjänst. Enligt socialdepartementet kommer mer än var fjärde pensionär – Sveriges allra fattigaste  – att drabbas.

Kommunerna får ta ut en avgift på mellan 1 780 och 1 854 kronor i månaden av pensionärer som har hemtjänst. Men Stefan Löfvens socialistregering vill skinna pensionärerna hårdare och höja taket med 220 kronor per månad. Det handlar om att kamma in 148 miljoner till kommunernas kassor, för att de ska ha råd med vi-vet-vad.

” Toppen, Löfvén – piska upp min 93-åriga mamma mera, bara! Skit i att hon är en av dem som byggde det du kallar välfärd. Skit i att det var hon som betalade din skolgång, dina bussresor och dina eventuella sjukbesök. Skit i att det är hon som faktiskt betalar din lön i dag. Piska henne hårdare, Stefan! Gamla idioter kan inte få nog av uppfostran” skriver Dag Öhrlund.

“Att spotta alla skröpliga garantipensionärer i ansiktet”

Dag Öhrlund är inte ensam om att vara förbannad. Bloggen fnordspotting skriver:

“Genom sitt arroganta bemötande av en grupp som till skillnad från de röststarka barnfamiljerna faktiskt är i behov av stöd, gör socialisterna det glasklart att deras vackra och högtidliga ord om solidaritet inte är vatten värda.

En sådan politik är inte godhjärtad, omtänksam eller solidarisk. En sådan politik är kleptokratisk, hjärtlös, cynisk och klientelistisk. En regering som bedriver en sådan politik drar sig varken för att offra de svagaste i samhället eller för att i massiv skala försöka köpa sig röster för andras pengar. Att en regering som bedriver en sådan politik har mage att kalla sig själv för “solidarisk” är att spotta alla skröpliga garantipensionärer i behov av hemtjänst i ansiktet.”

Grisuppror mot asylförläggning

Grisar är trevliga och intelligenta djur. Nyttiga dessutom, rent oumbärliga för Sveriges livsmedelsförsörjning som annars är minst sagt otillräcklig. Vi är inte ens till hälften självförsörjande med livsmedel. Sett utifrån detta faktum är Sverige redan överbefolkat.

Grisar kan också vara användbara i ett folkligt uppror mot invandringspolitiken. Bybor i den lilla byn Gullberg i Marks kommun utanför Borås har i ett brev till migrationsverket informerat om att de tänker anlägga en grisfarm intill en planerad asylförläggning. Bygden är sedan gammalt utpräglad jordbruksbygd.

“Här har det gått djur i 400 år”

En ombyggd, nästan hundraårig byskola har tagits över av en asylentreprenör som vill inhysa 60 asylsökande i byggnaden. Byn togs på sängen av planerna. Bybor i ”Intresseföreningen för Gullbergs fortlevnad” förutser kulturkrockar och andra problem och protesterar i brev och överklaganden mot asylförläggningen.

En anonym talesman för gruppen bakom grisfarmsinitiativet tillfrågas av Fria Tider  om de hoppas att grisarna ska avskräcka och svarar:

“Exakt, exakt!”

Han tror inte att migrationsverket kommer att försöka stoppa grisfarmen.

“Nej, det tror jag inte. Det är ju landsbygd, här har det gått djur i fyrahundra år.”

Migrationsverket: “Inga synpunkter”

Grisinitiativet är oantastligt.

“Migrationsverket har inte några synpunkter på vilken typ av verksamheter som pågår runt boendena” säger Stefan Bergman, enhetschef på mottagningsenheten på migrationsverket i Borås. Verkets presschef Fredrik Bengtsson går längre än så.

“Jag tycker att det här är ett dåligt system” säger han till Fria Tider.  “Lagen om offentlig upphandling stämmer inte med verkligheten, det vi har att behöva hantera.”

Han säger att migrationsverket måste följa lagen. Det innebär att ett besked om ett asylboende kan slå ned som en bomb, både för de drabbade kommunerna och för de omkringboende. Ingen av de drabbade har några möjligheter att påverka. Det är asylbaronerna i boendebranschen, Bert Karlsson och andra, som styr, och migrationsverket går snällt i deras ledband.

Grisar lider inte av islamofobi

Grisar lider såvitt känt inte av islamofobi och har knappast några synpunkter på att vara grannar med en asylförläggning. Muslimer, som utgör minst 70 procent av samtliga asylsökande, lider däremot påfallande ofta av grisfobi. Koranen förbjuder i fyra suror muslimer att äta griskött.

“Förbjudet för eder är det självdöda, blodet, svinets kött och sådant varöver någon annans namn än Guds åkallats.” (Sura 5:4).

Varför griskött ses som orent framgår inte av koranen. Men istället för att reflektera över sambandet mellan grisköttsförbud och bristande livsmedelshygien i 600-talets heta arabiska sandöknar accepterar muslimer att ett påhittat väsen antas ha synpunkter på vad de ska äta.

“En muslim underkastar sig Guds bud frivilligt utan att behöva känna till den bakomliggande anledningen för den gudomliga regeln” skriver en muslimsk nätsajt.

I det längsta har svenskarna funnit sig

Vad gör man när den bygd där man bor och kanske har bott i hela sitt liv förvandlas totalt av ett antal asylsökande som är klart disproportionerligt mot antalet ortsbor? När man inte har möjlighet att påverka någonting? Eller när landet översvämmas av romska tiggare och inga politiker har civilkurage nog att ta itu med invasionen?

I det längsta har svenskarna funnit sig. Knutit nävarna i byxfickan och morrat vid köksbordet, medvetna om att de är totalt överkörda, berövade alla möjligheter till politiskt inflytande utom den symboliska valsedeln vart fjärde år. Kommentarsfälten på Internet är en säkerhetsventil, och politikerna är väl medvetna om deras mentalhygieniska funktion. Annars hade de tagits bort för länge sedan.

En tyst folkrörelse på youtube

Samtidigt är Internet den faktor vars effekter varken media eller politiker riktigt hade räknat med. Att ett – hittills – ocensurerat medium skulle få så enorm betydelse för människors möjligheter att bli politiskt medvetna genom tillgång till obegränsad kunskap på nätet är en för etablissemanget obekväm insikt. Nätet håller snabbt på att utmanövrera etablerade medias ingrodda system av folkuppfostran, mörkläggning och lögner.

På youtube pågår till exempel en tyst folkrörelse där privatpersoner lägger ut klipp som avslöjar sådant som gammelmedia förtiger. Här statsminister Stefan Löfvens substanslösa svammel om romska tiggare, kreativt bildsatt med bilder från ett tiggarläger utanför Stockholm.

Här kan man också i en video  se en karavan av stora rumänska bussar från bussbolaget Atlassib med släpvagnar som angör Cityterminalen i centrala Stockholm och släpper av hundratals romska tiggare. Tiggarcharter till Sverige, hur organiserat som helst.

Tiggare fick däcken sönderskurna

I Bredbyn, en liten ort med knappt 1 200 invånare i Örnsköldsviks kommun, har den inreste bulgariske tiggarentreprenören Dimitar Gitsov fått två av däcken på sin buss sönderskurna. Tillsammans med sin fru Ivanka Ivanova och bussen fylld med andra landsmän har han kört ända från Bulgarien till Bredbyn för att tigga av befolkningen i Örnsköldsvik.

Dimitar Gitsov är en man i arbetsför ålder som ser välmående ut i dyr mockapälsjacka. Men lokaltidningen Örnsköldsviks Allehanda ifrågasätter inte varför han har packat sin buss full med bulgarer och kommit till Örnsköldsvik för att tigga. Istället väljer reportern Hasse Tavér att göra en snyftare och låta Dimitar Gitsov beklaga sig.

– Det är katastrof för oss som inte har några pengar, säger Dimitar Gitsov.

Här är det meningen att vi ska gråta över Dimitar Gitsovs däck och helst betala nya åt honom så att han kan fortsätta tigga i Örnsköldsvik. Det finns inget försvar för skadegörelse på privat egendom. Men jag efterlyser lite balans och kritiska frågor. Utan pengar – hur kan man äga en buss för hundratusentals kronor? Hur kan man ha nya däck för 5 000 kronor, och hur betalar man bensinen för den långa resan från Bulgarien till Örnsköldsvik? Dessutom har Dimitar Gitsov och hans tiggargäng uppenbarligen kommit till Örnsköldsvik i syfte att tillskansa sig så mycket som möjligt av lokalbefolkningens tillgångar, förhoppningsvis på ett ärligt sätt.

Ensamkommande – en mångmiljardindustri

Det här vill media inte att vi ska veta: De som söker asyl i Sverige som ensamkommande “barn” har blivit en mångmiljardindustri. Åttatusen beräknas komma till Sverige i år. Varje individ kostar mellan 3 000 och 6 000 kronor per dygn. Totalkostnaden i år bara för mottagandet är mer än 8 miljarder kronor. En sanslös kostnad för en så liten grupp. Jämför med de 148 miljoner som regeringen vill pungslå pensionärerna på genom höjda avgifter för hemtjänst.

Mångmiljardindustrin kring de ensamkommande “barnen” känner stora delar av den svenska allmänheten – de som betalar kalaset – inte till. Media mörklägger och undanhåller information. Om fler kände till vad som pågår skulle marken sannolikt skaka både under migrationsverket, media och ansvariga politiker.

I Sverige görs åldersbestämningar bara i undantagsfall, men det är väl känt från undersökningar i våra grannländer att de som kallas “ensamkommande barn” i verkligheten oftast är unga män som kan vara 30 år gamla eller mer. Mellan 66 och 75 procent av dem som ålderstestats i Finland, Norge och Danmark är mer än 18 år gamla och har alltså sökt asyl på falska grunder.

68 850 kronor i månaden för en etta

Att söka asyl som “barn” är helt enkelt en gräddfil in i Sverige, en gräddfil som flödar av mjölk och honung. De ensamkommande unga männen är den grupp som det vräks i särklass mest resurser på av alla. I andra änden av skalan finns de 225 000 pensionärer som lever under EU:s fattigdomsgräns.

Expressen har nyligen avslöjat att Mölndals kommun hyr små enrumslägenheter av företaget Caremore Migration AB åt ensamkommande – för 68 850 kronor per lägenhet och månad.  Skattebetalarna står för notan. Mölndal är den kommun i Sverige som får mest pengar av migrationsverket (det vill säga skattebetalarna) för att ge boende och omsorg till ensamkommande barn och ungdomar. Förra året fick Mölndals kommun 273 miljoner kronor. Kommunen köper tjänsterna från privata bolag.

Okej att göra en marknadsmässig vinst”

Caremores hyrespålägg är 665 procent i förhållande till vad de själva får betala. Bolaget är nystartat och gjorde under sina första tio månader 200 000 kronor i vinst – per månad.

“Jag tycker det är okej att göra en marknadsmässig vinst” säger Caremores ägare Rickard Weber.

Skattebetalarna är i vanlig ordning inte tillfrågade om de har lust att finansiera detta mångmiljonslöseri. Kommunstyrelsens ordförande i Mölndal, Marie Östh Karlsson (s), säger:

“Det här inte okej, men vi har ingen annan lösning nu. Mölndal har inte rustat sig tillräckligt mycket, och vi har inte haft några andra alternativ.”

“Svenska myndigheter naiva”

Mängder av personer ur olika kategorier är involverade i industrin och lögnerna kring de ensamkommande “barnen” och tjänar pengar på att geschäftet fortsätter i stort sett utan kontroll. Migrationsverkets så kallade “miggor” rapporterar sedan många år på Merit Wagers blogg. Men eftersom verksamheten är deras levebröd håller de flesta berörda tyst.

Ett undantag är Annika, en kvinna i 50-årsåldern som sedan två år arbetar som god man åt den här gruppen. Hon menar att det är hennes plikt att berätta, men för att hon ska kunna göra det måste hennes identitet anonymiseras. Hon reagerar dels mot hur de unga männen ljuger och manipulerar systemet, dels mot att svenska myndigheter är så naiva i sina kontakter med dem.

“De är inga barn, de är bortskämda unga män”

“Jag gillar inte oärlighet, och nästan alla ljuger. De ljuger om sin ålder, de ljuger om sin bakgrund, de ljuger om att de är fattiga. De är inga barn, de är bortskämda unga män” säger Annika i en intervju i Nya Tider.

” Jag gissar att 90 eller 95 procent av dem jag träffat ute på boendena är äldre än 18. Ofta betydligt äldre. Jag fattar inte varför det inte görs ordentliga åldersbestämningar. Det finns ju metoder. Men det görs helt enkelt inte. Jag blir galen på det.”

Migrationsverkets åldersutredningar beskriver Annika som ”en ren fars”. De asylsökande straffas heller aldrig ifall de blir påkomna med lögner.

De kräver dyra märkeskläder

De ensamkommande gäller för att vara fattiga. Annika måste skriva noll inkomst på alla papper som skickas till överförmyndaren, ansökningar om pengar till kläder med mera. Men “barnen” har oftast sprillans nya telefoner, i-Phones och Samsungs senaste modeller. De kräver dyra märkeskläder, ingenting annat duger.

Mängder av Annikas upplevelser går stick i stäv med den allmänna bilden av fattiga flyktingar. De unga männen ger intryck av att vara vana vid välstånd, till och med lyx. Ensamkommande unga män som vägrar att äta maten på boendet och kräver att få en egen kock som lagar maten åt dem. Ensamkommande unga män som blir upprörda och aggressiva över att få ”skitkläder” – det vill säga inte märkeskläder.

“De suger verkligen ut så mycket de kan”

De skryter om fina bilar de har haft i hemlandet – och visar att de kan köra bil vid påstådda 16 års ålder.

“De brukar skratta åt min bil också, för de tycker den är så sopig” berättar Annika.

“Det som irriterar mig är hur mycket de utnyttjar oss, de suger verkligen ut så mycket de kan. Och i många fall är detta människor som är allt annat än fattiga. Man märker det på deras kläder och deras sätt att de är vana vid att ha det gott ställt. De kan komma hit i märkeskläder och med i-Phones och sedan har de mage att bara kräva mer och mer.Det värsta är att de är så otacksamma, ingenting duger åt dem.”

“Du är Stockholmsmanipulerad”

Reportern Niklas Källner sitter i den gamle bergsprängaren Bo Perssons hemsnickrade bar i Ställdalen.

“Du är Stockholmsmanipulerad” säger Persson till Källner. “Jag märker att du är det.”

Tålmodigt förklarar han varför han och andra Ställdalenbor inte tycker om att få sin hembygd förvandlad till oigenkännlighet. Bo Persson är en av dem som protesterar mot att byn har fått ta emot oproportionerligt många asylsökande, 230 stycken i ett samhälle med cirka 500 invånare. Ett av resultaten är att SD fick 36,1 procent av rösterna i riksdagsvalet.

Om Södermalm i Stockholm skulle ta emot lika många i proportion till folkmängden blir det 35 000 nyanlända asylsökande. Per år.

Pratar med vanligt folk, det måste vara ett misstag

Niklas Källner åker runt och pratar med vanligt folk på landsbygden, långt från Söders surdegsbakande balkongbiologer (= miljöpartister). Han signalerar uppriktigt intresse för dem han pratar med, han lyssnar verkligen. Det är så ovanligt att jag spontant tänker att det måste vara ett misstag. SVT har beställt eller erbjudits en tv-serie av Fredrik Skavlans produktionsbolag Monkberry. Det kändes tryggt. Skavlan är ju pålitlig – duktig på att vara infam mot Jimmie Åkesson och låta Stefan Löfven oemotsagd kalla Sverigedemokraterna för “neofascister”.

Och så får de “Delat land”, som har körts i tv1 varje dag den gångna veckan. Vilken besvikelse. Men beställd vara måste betalas. Surt!

“Landsbygden är helt övergiven”

Det jäser på landsbygden. De som bor där känner sig med rätta bortglömda och överkörda. Allting kretsar kring städerna. På landet läggs servicen ner, kommunikationer och annan infrastruktur fungerar inte, och regeringen klämmer åt ytterligare genom att höja skatten på bensin och diesel med 44-48 öre per liter. 

Niklas Källner åker till Örkelljunga, Agunnaryd, Ställdalen, Dorotea och Lekvattnet. Ställen där PK-eliten sällan eller aldrig sätter sin fot. Han talar med krisande mjölkbönder  och människor bosatta i södra Småland, svårt plågade av kringåkande utländska ligor som stjäl deras åkgräsklippare och jordbruksmaskiner. Invånarna installerar larm, sensorer och kameror, de hjälps åt i grannsamverkan mot brott. En har skaffat en “mördarhund”. Tillsammans vaktar de den lokala matbutiken mot inbrott. Polisen är långt borta.

“Landsbygden är helt övergiven” säger en av de boende, Sven Alfredsson. (10:32).

“Vi ska finnas till för stadsbornas semester”

Niklas Källner pratar med invånarna som sedan tre år ockuperar sjukstugan i Dorotea i protest mot stängningen.

Han pratar med de unga männen som blir kvar på landsbygden och roar sig med att busköra sina bilar och spruta avgaser på tiggare.

Han lyssnar på Anette Back Olsson som driver en fårgård i byn Lekvattnet i norra Värmland och hittills i år har haft tre angrepp av varg på sina får.

“Det känns som att vi pratar för döva öron. Vi på landsbygden ska finnas till här när de (stadsborna) vill komma på semester , det är så mysigt och så fint, och de vill så gärna komma och vara med när det blir lamm. Vi ska finnas till när de vill komma till oss. Men övriga året ska vi inte finnas” säger hon.  (Cirka 8:00).

Johan Croneman får krupp

Mer behövs inte för att Dagens Nyheters tv-recensent Johan Croneman ska få krupp. Att vanliga människor får komma till tals i tv är bara för mycket. De är ju bosatta på landet, i “avkrokar snart ingen längre minns”, långt från Söder där han själv bor.

Efter två avsnitt “där landsbygdens missnöje gror så till den milda grad att man sitter och blir smårädd – inte för sanningen utan för de eventuella slutsatserna vi förväntas dra” lider Croneman svårt. Särskilt hemskt tycker han det är att Niklas Källner “inte sällan låter intervjuoffren själva få stå för påståendena, och gärna HELT OEMOTSAGDA”.

Källner har därmed begått en journalistisk dödssynd. Han har inte förstått att det är han som ska påstå saker, uppfostra sina intervjupersoner och säga emot dem om de påstår något som inte stämmer med åsikterna på Söder, platsen för Sveriges mest vitala åsiktsdiktatur.

Croneman hötter med vänsterpekfingret:

“Niklas Källner ger sig in i ett tok­minerat politiskt landskap, och har ingen aning om hur han skall ta sig därifrån. Farliga grejer! På gränsen till osändbart.”

Ett land format av politiker besatta av politiska utopier

Det Sverige som är. Sverige som det har blivit. Där gamla människor sänds i svält och vanvård, och miljarder slösas på unga bortskämda muslimska män. Där landsbygdens folk inte räknas mer än som råvaruleverantörer och statister vid stadsbornas semester, och dem man dumpar asylsökande hos utan att fråga om tillåtelse. Det Sverige där tiggare och kriminella anses mer skyddsvärda än människor som har slitit i hela sitt liv för att bidra till välfärden.

Ett land format av politiker som har varit och är besatta av politiska utopier och vanliga, fega tjänstemän som insåg galenskapen men inte vågade säga emot. De brukar kallas nyttiga idioter och är de första som ställs upp mot väggen när en annan maktkonstellation tar över. Då har de spelat ut sin roll och behövs inte längre.  Politiker som har avgått med döden eller avgått från sitt uppdrag  och överlåtit åt oss att leva med konsekvenserna av deras gärningar.

Vi är många som inte längre känner igen oss

Vi är många som inte längre känner igen oss i Sverige. Många. Vi är många som av olika skäl (barn, barnbarn, sjukdom, ålder, sociala nätverk, arbete) tyvärr är förhindrade att lämna det land som vi har varit med och byggt upp men som inte längre känns som vårt. Vi kan gråta, rasa, avreagera oss på nätet, skriva på Facebook, tala med andra som känner likadant. Stå med fötterna fast förankrade i jorden och protestera oss blårandiga mot avvecklingen av vårt land. Vi kommer åtminstone, till skillnad från många andra, att kunna se oss i spegeln in i det sista, utan att väja med blicken.

“Vore jag ensam hade jag lämnat Sverige redan”

Nasrin Sjögren kom som flykting från Iran till Sverige. Hon ser på vårt land med andra ögon än många av oss som är födda här. Och det hon ser skrämmer henne.

“Några som inte älskar er har tagit makten över ert land. Över er. Vore jag ensam hade jag förmodligen lämnat Sverige redan. Med tungt hjärta och sorg i blicken, som efter att ha tagit avsked av en döende kärlek, som har slutat svara på tilltal och inte längre känner igen vare sig vem jag är eller det liv vi en gång delade. Men nu har jag barn. De ska inte tvingas ut i den rotlöshetens melankoliska öken som jag har tvingats vandra i under hela mitt liv”

skriver hon i en text på samtiden.nu som jag starkt rekommenderar alla att läsa i sin helhet.

“De försöker stjäla er stolthet och ert livsmod”

En rotlös människa som föraktar det egna är lätt att manipulera. Ett sådant folk går dit överheten pekar utan att ifrågasätta eller protestera. Det gäller alla folk. Svenskar i lika hög grad som perser. När de säger er att ni ingen kultur har: tro dem inte. När de säger er att det enda av värde kommer utifrån: tro dem inte. När de säger er att ursvenskt är endast barbariet: tro dem inte. Tro dem inte!

De försöker stjäla er stolthet och med det ert livsmod. Tro dem inte, när de kommenderar er att öppna era hjärtan! De försöker stjäla era plånböcker och köpa er tystnad med de pengar ni själva har tjänat ihop i ert anletes svett. (…)

“Några som inte älskar er har tagit makten”

Under tiden utlovas allt åt alla som aldrig har tjänat landet eller har någon som helst moralisk rätt att göra anspråk på ert gemensamma arv. Allt åt alla som tigger, smugglar och ljuger sig över nationsgränsen och genom livet i ert land. Ert hem och er plats på jorden. Genom årens lopp har jag engagerat mig för många olika folk och deras rätt till anständighet, självständighet och ett eget land: Tibet, Kurdistan, Palestina, Israel… Och nu: Sverige.

Svenskarna är en minoritet i världen. Ett litet, vackert, generöst, jordnära, tålmodigt och naivt folk som är vana vid att lyda överheten i tron att den vet och vill deras bästa. Det är möjligt att det har varit befogat i forna tider. I vilket fall är den tiden förbi nu. Några som inte älskar er har tagit makten över er. Vakna och ta tillbaka makten medan tid är. Ni förtjänar ett öde bättre än det som blev mitt. Era barn förtjänar bättre. Precis som mina barn.”

“Låt er inte offras en och en”

“Låt er inte offras en och en” skriver Nasrin Sjögren.

“Gå samman och rusta till ett fredligt krig. Vägra rösta igen på något enda av de partier som har bespottat det folkstyre de är satta att respektera. Det enda som tillåter förtrycket att fortsätta är att ni låter det ske. Arbetarrörelsen för hundra år sedan visste det. Som Joe Hill sade: sörj inte, organisera er!”

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter