Pride-parader er vor tids pilgrimsvandringer, hvis vi lige ser bort fra, at pilgrimsvandringer er blevet populære blandt kristne igen. De går en meget lang og meget smuk tur til Santiago de Compostela, men Rinkeby-Husby, en kølig sommerdag i et svensk forstadshelvede, det er ikke det samme. Kun inderligheden har de tilfælles.

Den svenske presse var ude i zoologisk have, de har dog næsten intet bragt. I sandhed et besynderligt syn, men man er jo ikke rigtig interegret,  hvis man ikke  går i prideparader og er HBTQ-certificeret. Selv sossebøfler som Goran Persson og Stefan Lofven. De kan ikke se det komiske i det. Selv meget forargede, svansende antifacister, kan ses  på en video. En ven skriver fra Rinkeby:

“Just nu är jag i Rinkeby och ser på Gay pride Järva. Då jag inte går i tåget cirkulerar jag bland lokalbefolkningen. Detta är citat från vad jag hört:

“Allah akbar!” “Vi är muslimer, vad fan gör ni här!” “Bögar! Bögjävlar!”

Sen blev jag konfronterad med “Ey vafan gör du här? Du är svensk! Det här är muslimernas ställe stick härifrån!”Jag svarade “Nej det här är Sverige och jag är här. I Sverige” Då blev jag omringad av ett 10-tal aggressiva personer. Fräscht.”

Ånden er ude af flasken

Jeg taler med mine svenske venner for tiden, om hvordan vi kan læne os tilbage efter mange års arbejde og se tingene ske af sig selv. Vi behøves ikke mere. Jeg har nogle gange nævnt, hvordan de svenske flokdyr, der kalder sig journalister, mærker at skuden er ved at kæntre og bevæger sig over i den anden side af skibet. En rutineret kritiker kan dårligt følge med.

Jeg er ikke spor glad over at få ret i spådomme jeg sagde i 1999. Sverige kan aldrig repareres, det er nu kun et spørgsmål om, hvor dybt det synker. Det får jeg heldivis aldrig at se, men lad mig sige dette: De ansvarlige er en lille medie-politisk klike på højst 20 000 personer. Retsforfølg dem, mens de endnu er i live. Alle de akademiske eftersnakkere, kan man glemme. De skifter frakke overnight, når der kommer en ny mode.

I Dag står der i selveste Dagens Nyheter, at ”Invandringens effekt på skolresultat kräver krafttag”. I Svenska Dagbladet Var går välfärdens gräns? På Westerholm at Miljonerna rullar vidare. Det er ligesom da Muren faldt. En lang, tøvende anmarch, og pludselig et vandfald. Jeg kan faktisk godt holde ferie for første gang i 12 år, selvom jeg ved, det næste halve år bliver brandvarmt i Sverige. Det kommer slet, slet ikke bag på mig. Lars Bern skriver: Reinfeldt förstörde Sverige:

Detta handlar delvis om de fyra moderata kuppmakarnas (under Reinfeldts ledning) strategi att ruinera välfärdsstaten. Det var tänkt att en gång för alla få sossarna att tappa sin bas som statsbärande parti. Denna ställning har ju hela tiden vilat på att det funnits beskattningsbra tillgångar att fördela till valboskapen så att de skulle rösta på S. Om man börjar fördela välfärden till hela världen, så skulle den inte räcka till att köpa den väljarbas som S behöver för att behålla sin maktposition, var kuppmakarnas plan. Sossarna som även vill ha monopol på godhet var ett lättfångat byte, de skulle inte kunna protestera mot den här fördelningspolitiken.

Reinfeldts och de övriga kuppmakarnas misstag var att de räknade med att med en intensiv hatpropaganda kunna hindra missnöjespartier som Ny Demokrati och SD att växa sig starka. Ny Demokratis misslyckande stärkte dem i den tron. När så SD kom in i Riksdagen i valet 2010 kom den första missräkningen. Reinfeldts blinda hat mot SD och ledaren Åkesson skall ses mot denna bakgrund. Där någonstans fick hatet Reinfeldt att tappa omdömet och driva honom till det vansinniga beslutet att liera sig med Åsa Romsons parti genom beslutet att öppna alla gränser. Det gällde att straffa dem som röstat på SD och forcera välfärdsstatens ruin.