Douglas Murray taler en del om Sverige. Denne uge modtog Danmark 11.000 “flygtninge”, de passerede i al fald uhindret ind over grænsen. Sverige modtog 10.000.  Til Norge 2.500 – i alt 23.500 på en uge (!) Mange har stadig ikke forstået, hvad der foregår. Jens Rohde (V) f.eks. Hvor mange måneder behøver de i grunden? Jeg tænker på, hvad John Cleese sagde i Stockholm i vinter:

I think the world is crazier now, than it’s ever been. I can take very little seriously now. I realized sometime ago, that almost nobody in charge have any idea what they are really doing.

Hnerik Gade Jensen havde forleden en kronik om magtens bivirkning, at miste forbindelsen til realiterne.

Skånekrönikan: Hamidullahs dröm

”Här hoppas jag att få hjälp med det jag behöver, med mat och med skola.”

Orden är Hamidullahs. Han sägs vara 15 år och enligt Sydsvenskan ”ratade han Tyskland för Sverige”

Hamidullah Haidari är bara en av tusentals afghaner som kommit till Malmö den senaste tiden. Enligt Svenska Afghanistankommittén läggs nu landet öde. Hela byar saknar unga män. De flesta har dragit till Sverige. Hamidullah Haidari sålde tre får och två kor för att förverkliga sin dröm. Genom sättet Sydsvenskan framställer honom får man en stark känsla av att det anses normalt att människor betraktar Europa som ett gratis smörgåsbord. ”Nej, jag ratar Tyskland” – och så ”väljer” vederbörande den godaste mackan på bordet, nu som då alltså Sverige! Här kan man ju få både mat och skola. Det är ett motbjudande spektakel.

Parallellt med detta drama, som chockat inte bara Malmöborna utan hela det svenska samhället, har ett annat pågått, det som började med att myndigheterna äntligen och efter många om och men tömde det stinkande zigenarlägret på ockuperad mark i centrala Malmö. Att de sedan fortsatte till Stadshuset och bosatte sig i en gångtunnel tycks ha gått de flesta förbi. Så länge gränserna är vidöppna lär man inte bli av med problematiken. Den har definitivt flyttat in i Sverige och så länge den får hjälp av en vänster som projiceras sina egna visioner på dem har de också en socialpolitisk argumentation på sin sida.

Dessa både skeenden har fått mig att grundligt tänka igenom vad som pågår i vårt land. Och vad som pågår runt om i Europa. Den brittiske författaren Leo McKinstrey skräder inte orden i sin krönika i förra veckan

”Åtskilliga millenier krävdes för att bygga den europeiska civilisationen men dess pågående förstörelse har bara krävt några få år, genomförd av en kader av oansvariga, opatriotiska och bedrägliga politiker ledda av den tyska kanslern Angela Merkel. Genom att förklä sina vandalism som medkänsla och sin feghet som moralisk överlägsenhet, har dessa ledare skapat en invandringskris så djup att själva den europeiska kulturen och dess arv nu befinner sig under dödligt hot. Den tragiska paradoxen i besattheten vid fri rörlighet och avskaffandet av nationella identiteter är att Europa i varje betydelse kommer att upphöra att existera detta århundrade. I takt med att den sociala revolutionen accelererar kommer traditionella värden som demokrati, frihet och solidaritet att ersättas av konflikt, sekterism, förtryck och intolerans.”

När jag läser hans ord blir jag först stum. Efter en liten stunds eftertanke inser jag att han dessvärre har alldeles rätt, och att vi ser det ske framför våra ögon, nu i dessa dagar. Den fria rörlighet som alla talade om som en avgörande positiv kvalitet i samband med murens fall och den sovjetkommunistiska världsdelens totala sönderfall, har visat sig bli en fri entré för allt det vi borde ha tackat nej till. Sverige är inte bara Hamidullah Haidaris våta dröm. Tillsammans med honom kommer alla de andra. Sverige är fullt säger ministrar nu. Men problemet började inte med Hamidullah Haidari och de andra på Malmö Central. Det fanns sedan många år som ett etablerat faktum i vårt land. Men de nu vidöppna gränserna försvårar problemet timme för timme, dygnet runt, vecka efter vecka. Och när moderaterna nu manar sossar och miljöpartister att ”tillfälligt införa gränskontroller” gör de sig till åtlöje. Tror moderatledningen verkligen att vi glömt att det var just de som i allians med de gröna genomförde katastrofala flyktingöverenskommelser så sent som 2011?

Medan det svenska samhällsbygget rasar ihop står många förtvivlade och grundlurade människor bredvid, till synes utan minsta möjlighet att påverka skeendet. Så ser det samhälle ut som fått en politikerklass så verklighetsfrämmande att allt den gör blir asocialt och destruktivt. Det som drabbar nationen tycks inte sippra in i deras reservat, varken i regeringskansliet eller i riksdagen. Man kunde gråta för mindre.
Thomas Nydahl