“Hele denne diskussion handler ikke om humor eller tegninger, men om magt og hvem, der skal have magten i Europa det næste århundrede” Adjiedj Bakas, forsker i TV 2 :

I anledning af den hollandske tegner Gregorius Neckshots snarlige besøg i Danmark, varmede jeg op med at se det lille TV 2 indslag fra 29 februar 2008. Det er værd at genopfriske. Når Abdul Wahid Pedersen igår sagde i KrD “Religionskritik er mobning. Blasfemi burde forbydes. Ytringsfriheden bør vige til fordel for det gensidige hensyn,så er der grund til igen at minde sig selv om, hvad det hele drejer sig om. At Pedersen ligger i magtkamp med den mest centrale værdi i folkestyret, og dermed med langt størstedelen af befolkningen, og at han ikke har tænkt sig at give op. Det handler ikke om følelser, som Pedersen er så snedig at antyde. Pedersen bruger demokratiets våben, ord. Andre våben er i anvendelse for at gennemtvinge synspunktet, som vi ved. Da det imidlertid næppe bliver i hans egen levetid, han får sin vilje, kunne han jo overveje at flytte til Holland, alternativt måske desværre Norge. Vi andre skal bare huske næste gang, og næste gang igen: det drejer sig om magt, ikke om ligegyldig æstetik, sarte følelser eller høflighed, som nogle desværre endnu bilder sig ind. Hovedsageligt repræsentanter for dem, der har deres på det tørre, eller alligevel aldrig har en tanke, de skal have udtrykt. Vil du sælge en let brugt magt til imam Petersen? Gregorius Neckshot blog(Steen)

Det er klart, at når Abdul Wahid Pedersen på den ene side erklærer at der vil blive indført shariastyre i Danmark ved muslimsk flertal, og på den anden side vil have kritik af hans herrefolksideologi kriminaliseret, så er motivfortolkning både enkel og oplagt. Det kunne han tænke sig, kunne han. Man ser sjældent eller aldrig nogen diskussion af de rent praktiske perspektiver hvis han – Jahve forbyde det – skulle få magt som han har agt. Retssystemet ville blive overbebyrdet af sager om grænseafprøvning. Det antidemokratiske tiltag ville i sig selv afføde mere modvilje mod hans religion/ideologi, og dertil kommer jo også at der er utallige både høj- og lavteknologiske måder hvorpå man kan trodse et forbud. Det sidste jeg kan forestille mig ville være at sådan et forbud ville få gravens fred til at sænke sig. Men alt dette handler om at vinde tid. Vores interesse er at få virkeligheden på dagsordenen hurtigst muligt, hans om det modsatte. Parallelt hermed bliver virkeligheden i danskernes hverdag mere og mere påtrængende, og ved et vist punkt vil ingen lovgivning kunne udrette noget som helst (LFPC).

Så bliver jødehadet ikke grovere

Man troede man havde set og hørt det meste. Den egyptiske imam Amin Al-Ansari kommenterer optagelser fra en af 2. verdenskrigs jødeudryddelseslejre på Al-Rahma TV d. 26.1.2009 (LFPC):

[…] Look what starvation [the Germans] inflicted upon them. Look what humiliation. These are people being buried alive. Does this look like a human being? He is placed in a ditch to be buried alive. This is a pile of bodies. Ibn Mas’oud was right… Look, this is a barbed wire, used to crush their bodies. He and five others will be hanged with a single chain. Concentrate on this, my brothers. Watch this. Look, they are tying five heads together. These are bodies. Here they are drilling a hole in his back with a nail. This child awaits his turn. Watch their humiliation. These are corpses, Allah be praised. The [Jews] are oppressors. They are being deported. Ibn Mas’oud was right when he said: “All the oppressors are killed by those they oppress.” These are bodies, these are dead people, these are skulls. These are the bodies of the Jews being loaded like animals. Watch this tractor clearing away the corpses of the Jews, and these are the refugees awaiting their turn to be killed. A German soldier will come now, and you will see a Jewish woman kissing his hand. Notice what humiliation, fear, and terror have struck her. See how much she is kissing his hand. Watch her humiliation. This is what we hope will happen, but, Allah willing, at the hand of the Muslims…. Egyptian Muslim cleric airs Holocaust footage, says: “This is what we hope will happen, but, Allah willing, at the hand of the Muslims”

Sygdom uden diagnose

FÖRFÄRLIG STATISTIK De flesta grova brott har blivit 7–10 gånger fler sedan 1950-talet. Grovt rån är 30 gånger vanligare än då. Denna förfärliga utveckling bagatelliseras av de ansvariga. Varför har det här fått pågå så länge? undrar civilingenjör Curt Norstedt, ledamot av Kungliga vetenskapsakademien.

För grovt rån är utvecklingen hårresande – det är nu 30 gånger vanligare!

Utvecklingen har bagatelliserats av myndigheterna och andra ansvariga instanser, vanligen genom påståendet att det inte är någon fara alls – medborgarna har bara blivit mer benägna att göra anmälningar. – Olle Wästberg, Sveriges generalkonsul, rapporterade 2004 att han kände sig säkrare i New York än i Sverige. Frekvensen av grova brott hade minskat med två tredjedelar och var långt lägre än i Sverige. Våld mörkas och bagatelliseras

Rosengård – en stat i staten

Segregation kan skapa en spiral av utanförskap och misstro mot samhället. Det framgår av en studie som idag överlämnas till regeringen. Kommunerna har en nyckelroll för att motverka kulturer som kan utgöra grogrund för våld och terrorism, anser forskarna Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos. Är det okej att plädera för att människor ska isolera sig från demokratiska värden, jämställdhet och samhällsliv – till exempel att inte gå och rösta – samt att trakassera dem som inte efterlever sådana påbud?

Dessa frågor måste ställas mot bakgrund av rapporten ”Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö”, Centrum för Asymmetriska Hot och Terrorism Studier pdf . 37 sider) , med inriktning på situationen i Rosengård, som idag överlämnas till demokratiminister Nyamko Sabuni.

Regeringen uppdrog på senhösten 2007 åt Försvarshögskolan (FHS) och Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier (CATS) att genomföra en kunskapsöversikt av förebyggande insatser mot våldsbejakande extremism och radikalisering.

I samråd med uppdragsgivaren och Malmö stad beslöts att genomföra en pilotstudie kring förhållanden i stadsdelen Rosengård, byggt på 30 djupintervjuer med skola, socialtjänst, närpolis, så kallade brobyggare och folk som jobbar ideellt med ungdomar.

Rosengård är en stadsdel i Malmö med flerbostadshus från det så kallade miljonprogrammet med cirka 22000 invånare, varav 60 procent är födda i utlandet och ytterligare 26 procent har föräldrar födda i utlandet. Arbetslösheten är utbredd; i området Herrgården är den så hög som 85 procent.

29 av 30 som svarat beskriver oberoende av varandra en allmän ökning av radikaliseringen de senaste fem åren, även om man tycker det är svårt att precisera exakt hur stor ökningen är. Det är värt att understryka att de radikala individerna är få men har en relativt stor inverkan på omgivningen.

En försvårande faktor är att på bara fem år byts halva befolkningen ut i stadsdelen. De som får arbete flyttar oftast från Rosengård.

Samtidigt beräknas det inofficiella invånarantalet till det dubbla eftersom många bor i Rosengård utan att registrera sig. Migrationsverkets sekretess gentemot kommunerna beträffande nyanlända flyktingars boende försvårar situationen ytterligare.

Trots att de upplever att radikaliseringen ökar tycker samtidigt en övervägande majoritet av respondenterna att ingenting görs i frågan. Den pågående samhällsdebatten är undermålig med små marginella slutsatser som ofta inte är grundade på att man vet hur man ska arbeta med dessa frågor.

Många letar efter beprövade verktyg men avstår oftast från diskussioner kring frågan av rädsla för att befästa eller skapa fördomar.

Samtliga respondenter, oberoende av varandra, pekar på samspelet mellan olika gemensamma externa och interna drivkrafter som grund för den ökade radikaliseringen de senaste fem åren.

Den främsta externa drivkraft som identifierades handlar om det som brukar kallas ”the single narrative”. I första hand gäller det Irakkriget och i andra hand det som många muslimer uppfattar som Västvärldens övergrepp mot muslimer i Irak, Afghanistan och i andra regionala konflikter.

Frustration och ilska i kombination med rädsla och ångest förekommer ofta hos individer med bakgrund från konflikthärdar såsom Irak, palestinska områden, Libanon och Somalia.

Den främsta interna drivkraften handlar om den extrema segregation och det utanförskap som upplevs i områden som Rosengård.

Respondenter inom skola, socialtjänst och polis återgav exempel på ungdomar som trots sin födsel och/eller uppväxt i Rosengård aldrig har lämnat sitt bostadsområde och heller aldrig sett Malmös innerstad – 20 minuter därifrån.

Segregationen leder till en ond spiral av utanförskap, arbetslöshet, misstro och bitterhet mot samhället, som i sin tur leder till ökad isolering.

Några viktiga faktorer vi funnit är trångboddhet och olika former av ”enklavisering”, liksom bristfällig introduktion av nyanlända invandrare kring demokrati, jämställdhet och värdegrund.

Bland annat förekommer grupper av ultraradikala islamistiska medlemmar med hemvist i någon av de källarmoskéer (till skillnad från den officiella muslimska församlingen) som finns i området.

Dessa predikar isolering och agerar åsiktskontrollanter samt upprätthåller en stark hotkultur, där främst kvinnor trakasseras psykiskt och fysiskt.

Nyinflyttade familjer får besök hemma av företrädare för radikala grupper som talar om för dem vilka regler som gäller i Rosengård.

Förhållningsreglerna innebär bland annat att kvinnor som aldrig tidigare burit slöja nu tvingas till det, att flickor och pojkar inte får leka tillsammans och att patriarkala maktstrukturer cementeras.

Nyinflyttade familjer som aldrig varit speciellt religiösa eller traditionella uppger att de levde friare i hemlandet än i Rosengård.

När det gäller utbildning har de kommunala skolorna problem med att hantera frågor kring kulturkrockar och påtryckningar eftersom allt fler elever väljer att hoppa av kommunala skolor till friskolor. Högstadiet på den kommunala Rosengårdsskolan har minskat från 700 till 350 elever de senaste åren.

Vissa av dessa friskolor ger en annan undervisning på arabiska än den som sker på svenska när det gäller värdegrund och demokrati. Därför är det svårt för kommunen att utöva sin tillsyn.

Tvångsgiften av flickor i högstadiet på sommaren mellan klasserna 8 och 9 är ett annat fenomen som kommer fram i vår studie.

Likaså är det problematiskt att många kulturföreningar inte är vad de uppger sig vara. I vissa fall bedriver de i själva verket religiös verksamhet med en radikal hållning. De motsätter sig aktivt all form av integrering i samhället, vilket de även uppmanar sina medlemmar att göra.

Man motsätter sig även demokratiska styrelseformer samtidigt som förtryck av kvinnor/flickor förekommer.

Enligt många respondenter sker predikningarna ofta på andra språk där ett uttalat hat mot både Sverige och västvärlden förekommer. Det är dock viktigt att understryka att väldigt få har ett våldsbejakande budskap.

Vilka slutsatser ska man då dra av denna lägesbild i vår studie? Vi har i vår rapport pekat på ett antal möjliga åtgärder, där flera med framgång använts i Nederländerna och i Danmark.

Framför allt är det två viktiga slutsatser som förtjänar att lyftas fram:

• Dels den principiella att vår demokratiska värdegrund och FN-stadgan om till exempel kvinnors rättigheter måste vara tillgänglig för alla i Sverige.

• Dels den mer praktiska att i vårt upplysta egenintresse aktivt motverka sådana subkulturer som föder politisk/religiös extremism och som i sin tur kan utgöra en grogrund för våldsbejakande radikalisering och terrorism.

Detta viktiga förebyggande arbete är alltså inte bara en angelägenhet för regeringen och statsförvaltningen. Vi har funnit att kommunerna måste vara de främsta aktörerna och ges nödvändiga förutsättningar för detta.

MAGNUS RANSTORP, forskningschef, FHS/CATS

JOSEFINE DOS SANTOS, forskningsassistent, FHS/CATS

Svenska Dagbladet ,  Rosengård fäste för ultraradikala og  Rosengård hotar demokratin

Rosengårdscentret, 2008, ©  Snaphanen

På Exilen gennemgår MING formuleringerne i artiklen:

Segregationen leder till en ond spiral av utanförskap, arbetslöshet, misstro och bitterhet mot samhället, som i sin tur leder till ökad isolering.

Är det verkligen segregationen som “leder till” det? China-towns är väl skolexempel på segregation. Man hör konstigt nog aldrig, att China-towns “leder till en ond spiral av utanförskap, arbetslöshet, misstro och bitterhet mot samhället”.

Och varför är man egentligen “bitter mot samhället”?

Det framstår som lite underligt, att någon “bitterhet” aldrig rapporteras i reportage från de länder som dessa migranter har lämnat – men när de väl har installerat sig i Sverige, så blommar denna “bitterhet” för fullt …?

Är det möjligen rapportskrivarna som (genom sina egna glasögon) tolkar respondenternas missnöje som “bitterhet” – och därigenom förespeglar att detta missnöje är s.a.s. berättigat – fastän detta missnöje nog egentligen borde beskrivas på ett lite annat sätt?

Citat:

Några viktiga faktorer vi funnit är trångboddhet..

Jaha.. och vad gör man, när folk anvarslöst skapar trångboddhet åt sig själva, genom att sätta barn efter barn till världen med NOLL eget ansvarstagande för antal kvadratmeter boendeyta per barn – det förväntas “samhället” (dvs någon annan) fixa och skattebetalarna punga ut för.

Citat:

..och olika former av ”enklavisering”..

Jaha.. och hur hindrar man folk att söka sig till grannar som är lika dem själva? Bör staten hindra sådant?

Bör staten bestämma var folk skall bo? Vilka skall isf omfattas, vilka maktmedel skulle krävas och skulle dessa maktmedel vara (tillräckligt) effektiva?

Citat:

..liksom bristfällig introduktion av nyanlända invandrare kring demokrati, jämställdhet och värdegrund.

Jaha.. och en bättre “introduktion” [sic] “av nyanlända invandrare kring demokrati, jämställdhet och värdegrund” leder självfallet till, att folk omedelbart förkastar sin gamla värdegrund.. tror inte det..

Citat:

en övervägande majoritet av respondenterna [upplever] att ingenting görs i frågan

Nej, och det finns en anledning till det. Det är omöjligt att domptera fram ett annat beteende hos folk, som förväntar sig att någon annan skall fixa allt

Citat:

små marginella slutsatser som ofta inte är grundade på att man vet hur man ska arbeta med dessa frågor

Nej, man vet inte… eftersom det inte existerar några metoder för att framgångsrikt “arbeta med dessa frågor” hos det klientel som Sveriges världsunika invandringspolitik attraherar.

—–

UlraV skrev:

..muslimer lobbar och får de inte som de vill tar de hit kärringar rent ut sagt, som kollar sina döttrars underliv, de misshandlar och dödar dem, de går till imamer istället för sociala myndigheter och de lever under sharialagarna i sin vardag i relationer. Det gäller såväl muslimer från arabländer som från Somalia.

Det är alltså det här beteendet hos det här klientelet som man låter påskina skulle gå att stävja genom en bättre “introduktion” [sic] “av nyanlända invandrare kring demokrati, jämställdhet och värdegrund”.