Det interessante ved Guillous reportage i Aftonbladet om sin rejse rundt i landet med SD formand Jimmy Åkesson, er at den faktisk er hæderlig og indsigtsfuld, efter svensk normal standard. Og det er ligefem velgørende at høre ham her sige, at journalister skal beskrive virkeligheden, ikke møblere rundt på den. Det tjener Guillou til ære. Det er dog stadig,som man kan høre i radioindslaget, uvant for mange svenske journalister, at censur og ignorering ikke længere appliceres konsekvent på SD. Man må tilskrive den nye, pletvise hæderlighed i  svensk journalistik, at de er klar over at de står med et parti, der sidder i Riksdagen om et år. Sådan noget har det med at lægge en dæmper på de værste excesser i “medieeliten”. Og så selvfølgelig at formand Åkesson er en virkelig kapacitet for partiet, med nærmest absolut, politisk gehør. Men selv vel inde i RD, kan vejen til indflydelse være meget lang. Man ser hvordan der behændigt regeres udenom Norges næststørste parti, FRP. (Bemærk i den skrevne reportage, at SD har partikontorer på hemmelige adresser, i kældre uden vinduer, og at deres torvmøder ikke kan annonceres i forvejen, for voldelige moddemonstranter. Partiets taler dukker op spontant, hit and run. 70 mennesker samler sig efterhånden, og så er det forbi inden mødesabotører når at ankomme.) Det er dog ikke alle der er enige med Guillou: SD har Många likheter med Hitler.

“Kønsaborter” og underkastelse

Idag lærer vi et nyt ord. Opfundet ingen andre steder end i matriakatet og overfeministernes hjemland Sverige. You couldn´t make it up! Svensk vulgærfeminisme stikker så dybt som en karse i en bakke vat, når det drejer sig om at behage voldsparate kulturer. Det antydes også her, at kønsabortturisterne er kvinder med … norsk pas.

Gravida norska kvinnor har låtit göra abort i Sverige när de fått veta könet på fostret, uppger en rådgivare till Osloregeringen i medicinska etiska frågor. Dessa resor är ett känt faktum, bekräftar en svensk professor. – Gynekologen och professorn i kvinnosjukdomar Lars Hamberg i Göteborg bekräftar för SvD att abortresorna är ett känt faktum. Han har viss förståelse för kvinnorna.

– Har de tre, fyra flickor och är från Turkiet är det rätt hårda krav på dem att föda en pojke.- I det enskilda fallet kan jag förstå problematiken. Norskor får könsabort i Sverige 

At en sådan praksis overhovedet kan komme på tale, må hænge sammen med angsten for at sige nej, med det Merit Wager for nogle månedersiden kaldte Räddhetskulturen. Af konfliktangst kan man dø, og Sverige arbejder som bekendt hårdt på det. Men også ligegyldigheden lyser ud af denne teknokratmedicus:  Man brukar inte efterfråga skälen till aborten, och ska inte behöva göra det heller. “Du ringer, vi skraber”. Det er op til 4 1/2 måned gamle fostre, ikke en visdomstand der hives ud og de fjernes ivørigt  sjældent før der er en god grund. Abortindikationen der langsomt tegner sig her, er denne: “Vi skal redde kvindens ægteskab med middelalderbøflen”. Så betænksomt! Heraf udledes let, at mine visdomstænder har flere “menneskerettigheder” end et  18 uger  gammelt pigefoster. Ræk mig lige brækspanden!

Og nu vi er ved i “ny-norskor”. Forleden fik vi at vide at 101.171 indvandrede til Sverige 2008. I Norge kan de – Fremskrittsparti eller ej- få god brug for at udføre deres egne “kønsaborter” i fremtiden :

Ny statistikk fra SSB viser at innvandringen til Norge i 2008 slår alle tidligere rekorder, for tredje år på rad. I løpet av fjoråret innvandret i alt 67.000 personer til Norge. Det tilsvarer mer enn hele befolkningen i Drammen (60 145), og nesten like mye som hele befolkningen i Finnmark fylke (72 399). HRS

Dagens gåde

Hvad er forskellen på en ung Radikal og en gammel Radikal ? Tredive år og en kønnere teint.

Unge radikale vil ryste sig fri af moder- og faderbindingerne til Marianne, Lone og Niels

Dagbladet Information og den moderate enhjørning

Skal jeg prøve at udkrystallisere hvad det er der fastholder fronterne i islamdebatten i to fastfrosne modpoler, er det dels det axiologiske kontra det deontologiske: Vi, skeptikerne/foberne, lægger vægt på at handle med tanke på dette trossystems konsekvenser, mens det kulturradikale eller venstreorienterede sind først og fremmest tænker på at handlinger skal legitimeres af  rene motiver og af anstændighed. Afgrunden er uoverstigelig, og ikke mindre af at være uerkendt. Modsætningen går igen i de to fløjes fokus på hhv. det samlede systems, islams, konsekvenser, og på de troende individers personlige kvaliteter. Endelig ser jeg en modsætning hvor ‘vi’ lægger vægt på potentialer (at man kan falde tilbage på den ureformerede religions dogmer under pres, eller i en personlig krise), mens vores modstandere projicerer nuværende (angivelige) loyaliteter ud i al fremtid. Vi er bekymrede, de mener at den hellige grav er velforvaret. Denne naivitet ser jeg også i denne (regelmæssigt tilbagevendende) solstrålehistorie om det store flertal af muslimers demokratiske sindelag.

Nu skulle man være et skarn hvis man forkaster virkeligt positive nyheder, men, beklager, dette er ikke nok. Én ting er at ‘vi’ er i vores gode ret til at forlange lige så assertive manifestationer og klar tale fra de moderate som der udgår fra dem som artiklen her ikke rigtig kan lide dominerer debatten. Med Ibn Warraqs ofte citerede ord, “der findes moderate muslimer, men islam er ikke moderat”, må skepsis være livsnødvendigt, fordi dynamikken udgår fra dogmatikken, ikke den modsatte vej. Så længe der ikke findes en ikke-supremacistisk (ingen herrefolksmentalitet) mainstreamretning af islam, er de p.t. moderate individer en dårlig garanti for fremtiden. Der skal igen mindes om at Tyrkiet i dag er 99% muslimsk, og de få tilbageværende kristne udsættes for vold og chikane – hvilket ikke formildes af at det store flertal af tyrkiske muslimer formentlig er flinke og moderate mennesker. Sagt på en anden måde, der er nogle nettokonsekvenser som vi råber højt om, mens vores modpart kun kan pege på disse moderate individer. Tag ned til Tyrkiet og fortæl dette til de forfulgte kristne (LFPC).

En ny undersøgelse slår fast, at etniske danskere og etniske minoriteter i lige høj grad bakker op om demokratiet. Det antidemokratiske mindretal blandt muslimer vil dog fortsat dominere billedet, vurderer ekspert. […]

Det var netop mediernes fokusering på de ikke-demokratiske muslimer, som gav Peter B. Andersen og Peter Lüchau lyst til at undersøge, hvad de muslimer, som ikke kommer til orde i debatten, egentlig mener. “Det er trods alt flertallet af muslimerne i Danmark,” siger Peter B. Andersen. “De udemokratiske muslimer har taget de demokratiske muslimer som gidsler, fordi de får så meget plads i pressen. Den her undersøgelse er et forsøg på at give en stemme til de anonyme muslimer, som ellers ikke ytrer sig i debatten. Langt de fleste muslimer er jo demokrater præcis ligesom de etniske danskere”. […] Danskere og minoriteter støtter demokrati lige meget. 

Josefsson skönmålar invandring

Måske er proppen på vej af ketcupflasken ?

Hanna Olehäll: Är det konstigt att Sverigedemokraterna går framåt? Det är en allmän uppfattning att det politiskt korrekta etablissemanget, landets samlade politiker- och journalistkår, ingått en överenskommelse om att sopa alla invandringsproblem under mattan och stämpla varje kritiker mot invandringspolitiken som främlingsfientlig eller rasist.

Ibland erkänner även journalister att sådana mekanismer finns bland dem. I en intervju i Helsingborgs Dagblad i fjol utmålade Janne Josefsson mediernas skildring av invandringsfrågan som det största journalistiska sveket i det här landet, i och med att det mångkulturella samhället förskönats medan människor som protesterat mot de bekymmer invandringen fört med sig stämplats som rasister.

Denna insikt har dock inte hind rat honom själv från att fortsätta vara en del av problemet i egenskap av programledare på SVT:s ”Debatt”.

Visserligen har mörkläggningen av invandringens kostnader debatterats i programmet, och Sverigedemokrater har fått medverka och ibland rentav mötts med respekt. Men bortsett från detta är programmet enkelspårigt och representativt för det politiskt korrekta etablissemanget.

Följande problem finns:

1) Programmet tar ofta upp händelser där invandrare blivit illa behandlade av svenskättade, men nästan aldrig där svenskättade blivit illa behandlade av invandrare.

Generellt sett är invandrare överrepresenterade när det gäller brottslighet, inte minst våldsbrott, och mycket av denna kriminalitet tycks främst drabba människor med svensk bakgrund. Detta har exempelvis framkommit i TV3:s ”Insiders” reportage om invandrarbrottslighet.

Men av ”Debatts” programurval att döma verkar situationen vara den omvända. En rad inslag har gjorts om negativa attityder mot invandrare inom bland annat vården och polisen.

Men ämnen som att svenska gymnasietjejer sextrakasserats av invandrarkillar i Karlskrona så att väktare fått hyras in är tydligen inte intressanta, och inte heller särbehandlingen från samhällets sida då svenskar som enda folkgrupp inte ingår i hetslagstiftningen.

2) Programmet är betydligt mer tolerant mot invandrare än mot svenskättade som uppträder illa.

När vårdpersonal eller poliser visar sig ha negativa attityder till invandrare så fördöms de, medan orsakerna till attityderna knappt diskuteras.

Men då ”Debatt” tog upp att förortsbor i Göteborg slagit ner och mordhotat oskyldiga journalister, så insinuerade programledningen att den grundläggande orsaken var att medierna svartmålat förorterna. Detta trots att Josefsson själv erkänt att medierna snarare förskönat än belyst invandringens problem.

3) Invandringen skönmålas medan man inte ens försöker förstå hur motståndarna resonerar.

Detta var i synnerhet fallet i debatten om Vellingebornas motstånd mot att ta emot så kallade ensamkommande flyktingbarn. Vad som inte framgick var att dessa ”barn” oftast är killar som uppger sig vara i övre tonåren, alltså en högriskgrupp när det gäller brottslighet. Inte heller framgick att nästan alla av dem saknar identitetshandlingar och att de därmed inte nödvändigtvis är vare sig ensamkommande, flyktingar eller barn.

Bland annat därför är kommuner i allmänhet ovilliga att ta emot just denna grupp. I stället för att belysa detta reducerades frågan till att enbart handla om ekonomi, och den enda representanten för Vellinges invandringsmotstånd som var med fick alla andra debatt örer emot sig, en feg typ av debattteknik som tillämpas just mot invandringskritiker.

Frågan är vad det politiskt korrekta etablissemanget tror att man uppnår med sin partiskhet i invandringsfrågan. Är det konstigt att Sverigedemokraterna står på randen till riksdagen i ett sådant land? Många som röstar på Sverigedemokraterna är själva invandrare som tröttnat på att etablissemanget förtiger problem i deras vardag. Faktum är att en högre andel av Rosengårdsborna röstar på partiet än av befolkningen som helhet. Men sådana ämnen kommer väl inte heller med i ”Debatt”.

 

Hanna Olehäll, 36 år, Smögen, medlem i Folkpartiet och Organisation mot mobbning