“S-ledaren laddar för seger” (DN tirsdag – eller var det Baghdad Bob ?) . Politiken: Socialdemokratiet får dårligste valgresultat i 100 år.
– men “Danskere var ikke parate endnu” Helle Thorning, med en svag hørm af et testamente fra Der Untergang.
Pia K: Det er fantastisk – Det er nok nødvendigt at gøre svenske læsere opmærksom på, at DF går frem for fjerde valg i træk. Det fremgår ikke ganske tydeligt af svenske medier. Valgets hovedformål syntes at være at “sætte Pia Kjærsgaard udenfor indflydelse”. Man tør sige befolkningen sendte et andet signal, det klareste, for i virkeligheden har næsten intet flyttet sig mellem “blokkene”. At S,R, Enhl. og SF alle kalder det for “en sejr”, det er bare en del af showet. En anden tendens bekræftes. Socialdemokraterne er på vej ned ad en lang slidske, for at forsvinde ud af historien som faktor i Danmark. De har gjort deres pligt, og lidt til, tør man antyde. Deres “sejr” var, at Helle Thorning ikke løb grædende af pladsen. Det kan blive småt for enhver.
Pittelkow : Socialdemokratiets vælgerskare er skrumpet varigt
Stemmeprocenten var 86.6 mod 84.4 i 2005
Fogh: Det er historisk
Betonsossen Olle Svenning har stadig ikke forstået, hvad der er på spil – og i langt alvorligere grad i Sverige. Han vælger den sædvanlige æstetisk-moralske tilgang, uforstyrret af realiteter. Man kan ikke undgå den tanke, at journalistkleresiet i virkeligheden er syge af misundelse på et frit, fungerende folkestyre, der ikke kan kues. Ikke af danske “opinionsdannere”, og da slet ikke af svenske, hvis skriverier om Danmark har tangeret ren fiktion:
Danmark är det enda av EU:s gamla medlemsländer där den traditionella borgerligheten utan reservationer förenar sig med ett främlingsfientligt parti.
De borgerliga har erövrat Danmark
Men for menige svenskere er alvoren forlængst dæmret – hinsides æstetik. Et par tilfældige reaktioner fra et debatforum på nettet:
“Grattis Danmark!”
“Härligt Danmark!!!!”
“Den svenska journalistkåren anser uppenbarligen inte, att någon kontakt med verkligheten är nödvändig.”
“In your face, svensk media”
“Så kan de kraft ede mig lære det kan de, äckliga jävla Aftonhoran.”
Hvad de er forbandede over?
The rate of immigration for the first three quarters of 2007 has so far kept pace with last year, when a record-breaking total of 95,750 people moved to Sweden.
Svenskerne ikke bare forsætter med at miste deres land. Det går stærkere og stærkere.
Immigration to Sweden maintains record pace/ Left unchanged, the last ethnic Swede should turning out the lights when leaving Sweden before too long
Expressens hovedleder kan heller ikke forsone sig med den danske befolknings frie valg – et sidste fortvivlet sidespark, politisk idioti – men kønt er det da :
En begynnande motrörelse mot den danska ”pølsefascismen”
Det mest spännande danska valet på flera årtionden slutade med en borgerlig seger. Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen knep sin tredje valseger i rad och kan därmed fortsätta regera efter sex år vid makten.
Det är en svit som den svenska borgerligheten bara kan önskedrömma om.
Det mest hoppfulla med det danska valresultatet är dock att det visar på en begynnande motrörelse mot den danska ”pølsefascismen”.
Pia Kjaersgaard gjorde visserligen ett bra val, men det gjorde också hennes främsta motståndare.
Socialistisk folkeparti på vänsterkanten – som profilerat sig starkt mot Pia K – nästan fördubblade sina mandat i folketinget.
Och ännu mer glädjande: Naser Khaders nybildade parti Ny alliance tog sig in i folketinget trots de dalande opinionssiffrorna i slutspurten.
Khader har vid sidan av sitt krav på kraftigt sänkta marginalskatter gjort invandringsfrågan till sitt huvudnummer i valrörelsen. Han vill visserligen ha ett fortsatt restriktivt flyktingmottagande, men förespråkar en humanare asylpolitik och ett slags ”green card”-system för att öppna för arbetskraftsinvandring till Danmark, något landet är i skriande behov av.
Själva syftet med Ny alliance har varit att undergräva Pia Kjaersgaards mäktiga ställning som stödparti och vågmästare.
Sent i går kväll var det ännu oklart om Ny alliance skulle lyckas i sin föresats att bli tungan på vågen i dansk politik. I så fall blir Fogh Rasmussens regering beroende av två stödpartier som är varandras huvudfiender; redan har det spekulerats i att dessa inbyggda spänningar skulle kunna resultera i ett nyval. När detta skrivs talade dock det mesta för att den sittande regeringen kommer att kunna regera vidare med Dansk Folkeparti kvar som enda stödparti.
För den svenska borgerligheten är det förstås lockande att försöka kopiera de danska högerframgångarna.
Det har funnits en betydande beundran för Fogh Rasmussen i svenska borgerliga kretsar, i synnerhet innan han hamnade i knäet på Pia K.
Det påstås exempelvis att folkpartiet inspirerades av Venstre till sin omsvängning mot hårdare krav på invandrare och det är tydligt att de nya moderaterna har tagit intryck av Fogh Rasmussens omfamning av välfärdsstaten.
Alliansen bör dock lägga band på sin eventuella entusiasm. Visst finns det mycket som Sverige kan lära av Danmark – det så kallade flexicurity-systemet på arbetsmarknaden är ett exempel. Men den danska borgerligheten har lagt sig vanskligt nära socialdemokraterna i välfärdsfrågorna och definitivt för nära Dansk Folkeparti i invandringsfrågorna.
Ett borgerligt maktinnehav som är beroende av ett främlingsfientligt parti är faktiskt inget att avundas.
