Tal av Olof Palme, Kungariket Sveriges Statsminister, vid massmötet i Skolstaden “26 juli” i Santiago de Cuba (återget av Kubas ambassad i Stockholm)

2000-2-10

Tal av Olof Palme, Kungariket Sveriges Statsminister, vid massmötet i Skolstaden “26 juli” i Santiago de Cuba, med anledning av hans besök i vårt land, den 29 juni 1975,

“Den Första Kongressens År”.

Herr Premiärminister (Applåder)

Vännen Juan Almeida (Applåder)

Kära kubanska vänner (Applåder)

Får jag börja med att uttrycka min stora glädje över att ha fått möta Oriente och dess människor under mitt besök på Kuba. Jag vill genom er här tacka för det varma välkomnandet som vår delegation har fått i er provins (Applåder).

Er provins, Kubas folkrikaste, har stolta traditioner i kampen för frihet, bröd och rättvisa (Applåder). Här ljöd frihetsropet i Yara (Applåder), här landsteg Marti (Applåder), här grundlades Batistadiktaturens fall (Applåder). För folket i Oriente, liksom för hela det kubanska folket, har detta också varit en lång historia av strider och umbäranden. Det är för oss alla en stor glädje att idag se denna kamp föras vidare i det fredliga arbetet att höja provinsens och hela nationens välstånd (Applåder).

Igår var Moncada en bastion för förtrycket. Här torterades. Här förtrampades människosvärdet. Här mördades. Därför blev Moncada också en symbol för förtrycket. Därför blev Moncada också de kubanska revolutionärernas första angreppsmål (Applåder).

Idag finns i Moncada en skola. Här lär sig barn att läsa och skriva (Applåder). Här läggs grunden till framtiden. Därför är Moncada idag också en symbol över Kubas fredliga framsteg (Applåder).

Förr eller senare kommer också den blodiga chilenska regimen att försvinna.

Det finns tror jag viktiga lärdomar i detta förhållande, i Moncadas förvandling. Igår en garnison, idag en skola. Den ena lärdomen är att förtryckarna till slut störtas, att folkets krav ej kan förkvävas. Varken terror, tortyr eller det oupphörliga förtrycket kan slå ned krav på frihet, social rättvisa och nationellt oberoende (applåder).

Så var det på Kuba igår. Så är det i Vietnam och Portugal idag (Applåder). Så blir det i Chile imorgon! (Applåder) Ty förtryckarna bär inom sig fröet till sin egen förstörelse.

Och därför, förr eller senare kommer också den blodiga chilenska regimen att försvinna (Applåder). Som vår gemensamma vän, Chiles lagliga president, Salvador Allende (Applåder) sade i sitt sista tal:

“De har styrkan, de kan kuva oss, men samhällsprocesser stoppas varken med brott eller med den råa styrkan. Historien är vår. Och det är folken som gör historien.” (Applåder).

Och därför står vi solidariska med Chiles folk. En dag blir det åter fritt (Applåder).

Den andra lärdomen är att när väl förtryckarna störtats så måste det fredliga samhällsbyggandet ta vid. Det är ofta ett grått och slitsamt arbete, ett envetet och kontinuerligt reformarbete som fordras för att bryta den interna underutvecklingen och det externa beroendet. Det kan i längden endast ske under människornas egen aktiva medverkar (Applåder).

På Kuba är revolutionen ännu inte två årtionden gammal. Men ni har ändå åstadkommit mycket. Kuba, ett blockerat land, intar på utbildningens och hälsovårdens område den första platsen i hela Latinamerika (Applåder). Detta har skett under stora personliga uppoffringar. Jag förstår den stolthet ni kubaner måste känna, när ni ser era barn gå i skolan, och de sjuka och gamla få vård. Och ni har med stor kraft och framgång utrotat arbetslösheten (Applåder).

“Det här har varit ett fascinerande besök genom det spontana och varma mottagande som visats oss, de intressanta lösningar på problemen vi fått taga del av samt Fidel Castros vidsynthet. Det har verkligen varit intressant att få tala med honom. När jag nu återvänder hem beklagar jag att jag inte stannat här en längre tid.

I Sverige har vi haft en annan utveckling än på Kuba

I Sverige har vi haft en annan utveckling än på Kuba. Vi har en annan historisk bakgrund och andra villkor. Vi har fört vår kamp för demokrati, för social rättvisa och ekonomisk utjämning. Sverige var för ett par generationer sedan ett av Europas fattigaste länder, ett hårt klassamhälle. Genom politisk och facklig kamp har människorna i Sverige förändrat sitt samhälle. Den tidiga kapitalismens brutala otrygghet har lämnat plats för en välfärdsstat (Applåder). Vi lärde oss att vårt samhälle kunde förbättras och omdanas på grundval av de många människornas medverkan.

En av den svenska arbetarrörelsens ledare uttryckte på 1920-talet denna princip och målsättning på följande sätt:

“En socialistisk revolution är en långvarig nydaningsprocess, vars kärna är det uppbyggande, outtröttliga arbetet. Det socialistiska samhället skapas icke medelst dekret från ovan, det måste organiskt växa fram i samhällsmedborgarnas arbete (Applåder). Ett regeringsdekret blir mer än en lysande såpbubbla först i det ögonblick då samhällets egna utvecklingstendenser och medborgarnas arbete gjuta innehåll däri.” (Applåder) I Sverige har vi haft en lång erfarenhet av samhällsbygge.

Vi har haft god tid för vår omdaning av samhället. Och vi är långt från att vara färdiga.

Vi fortsätter nu att placera arbetet för full sysselsättning i förgrunden (Applåder), ty arbetets villkor styr människornas inbördes förhållanden och präglarsamhället som helhet. Därför spelar frågan om produktionens organisation en huvudroll för människornas frigörelse. Därför vill vi förverkliga den ekonomiska demokratin, engagera hela folket i samhällsomvandlingen och låta den tekniska och ekonomiska utvecklingen underordnas människornas behov (Applåder). Vi vill lägga beslutanderätten över produktionen och dess fördelning i hela folkets händer och frigöra medborgarna från beroende av varje slags maktgrupper utanför dess kontroll (Applåder).

Vi står således i början av den stora uppgiften att demokratisera det ekonomiska livet. Medvetna, kritiska och aktiva människor är en förutsättning för att besluten om gemensamma angelägenheter skall fattas i folkflertalets intresse. Genom ökat deltagande i samhällsomdaningen vidgas den enskildes överblick, ökas hans kunskaper och utsträcks hans ansvarskänsla från det privata till att även omfatta medmänniskorna och det samhälle i vilket han ingår (Applåder). Därigenom kan människorna själva ta ansvaret för sin framtid, omskapa de materiella villkoren och bygga en gemenskap av fria och självständiga människor (Applåder).

Jag har mött en kontinent där kraven på en förändring ljuder starka

Detta är första gången en svensk regeringschef besöker Latinamerika (Applåder). Jag har mött en kontinent där kraven på en förändring ljuder starka (Applåder). Vad dessa länder begär är något ganska självklart: att själva få forma sin framtid, att skapa välstånd för sina folk på grundval av egen förmåga och egna naturresurser (Applåder). I denna världsdel finns omätliga rikedomar i form av mänskliga och materiella resurser. Att frigöra dessa slumrande resurser är en väldig uppgift.

En grundläggande förutsättning är att de används för de egna folkens välfärd. Det program för en ny ekonomisk världsordning, som FN:s generalförsamling antagit, är ett viktigt steg på väg mot ett världsomfattande samarbete mellan stater på rättvisa villkor. I Latinamerika tillhör Kuba de länder som länge gått i bräschen för sådana krav (Applåder), och för en strävan till ekonomisk frigörelse, “la segunda independencia” (Applåder).

Kära vänner, jag kan försäkra er att en växande svensk opinion med intresse och sympati följer denna strävan till interamerikansk solidaritet och oberoende. Det är en utveckling som borde välkomnas i alla länder, inte motarbetas (Applåder). Ty så länge orättvisor, utsugning och misär råder kan ingen verklig fred och avspänning i världen uppnås (Applåder).

Får jag sluta med att tacka för att ha fått detta tillfälle att tala till Er, tillsammans med Fidel Castro, på denna historiska plats.

Leve vänskapen mellan Sverige och Kuba! (Applåder och leverop)

Leve solidariteten mellan folken!

(Applåder och leverop)

Viva Cuba independiente!

(Applåder och leverop)