Oversat fra Segunda vida siria en Suecia i El Pais i Sverige. ĂversĂ€ttning: Stig Carlsson.
Stegen mÄste vara korta. Annars kan man falla framstupa pÄ isflÀck. SmÄ, smÄ steg. Detta mÄste man lÀra sig i JÀmtland, en provins i centrala Sverige tÀckt av snö. Hit kommer tusentals syriska flyktingar, som sökt sig till landet i norr. De anlÀnder med det de stÄr och gÄr i. Förvirrade av kriget och desorienterade efter att ha korsat halva Europa med hjÀlp av smugglare utan skrupler.
Nu Àr det dags att börja frÄn noll och bygga ett andra liv lÄngt bort frÄn minsta spÄr av slÀktgemenskap. Det kalla Sverige öppnar sina dörrar pÄ vid gavel i motsats till övriga lÀnder i Europa.
Matsalen i Grytan, en gammal militÀrförlÀggning i JÀmtland, kan liknas vid Förenta Nationernas smÀrtpunkt. HÀr Àr syrierna i stor majoritet, men det finns ocksÄ flyktingar frÄn Somalia, Irak, Eritrea, Palestina och en marockan. De delar pÄ bord utan dukar i den gamla militÀrbaracken, nu privatiserad och ombyggd. Ett tillfÀlligt logi för de som flyr frÄn sina nationella infernon. Migrationsverket och Àgarna till anlÀggningen i den snöiga skogen stÄr för tre mÄl mat om dagen, elementÀr svenskundervisning och all den frihet, som en isolerad inkvarteringsplats mitt i ingenstans Àr i stÄnd att erbjuda.
PÄ menyn:Kyckling med ris och mandariner. Inget exotiskt. Men att samlas till mÄltid Àr Ätminstone ett sÀtt att döda tiden. Dagarna blir evigheter i vÀntan pÄ dokument, som ger möjlighet att flytta till en mera permanent bostadsort och att komma i kontakt med Arbetsförmedlingen och verkligen börja det nya livet i Sverige. De ÄlÀgger de sig att inte bli otÄliga. Det gÀller i bÀsta fall veckor men ofta mÄnader.
“HĂ€r trĂ€nar vi oss i konsten att vĂ€nta,” sĂ€ger Ronza Shihabi,en leende syrianska pĂ„ 28 Ă„r.I februari har hon och hennes man, Fadi Diab 25 Ă„r, fĂ„tt en tid för att ordna tillstĂ„nd. Tills dess bor de i ett rum med vita vĂ„ningssĂ€ngar. För att komma ut lite tar de promenader ner till nĂ€rmsta byn. De ser hur dagarna blir allt kortare och de kommer att klara sig igenom temperaturer under noll. För ögonblicket har Shihabi bytt ut sin hijab mot en yllemössa med skĂ€ra rĂ€nder.
För tvÄ mÄnader sedan beslutade sig paret för att fly. I ett halvÄr hade de flyttat frÄn kvarter till kvarter för att undvika bomb-
ningarna.
” I de sĂ€kra omrĂ„dena mĂ„ste man betala skyhöga hyror i förskott,” förklarar Shihabi, en dataingejiör, som var chef för en filial till telekommunikationsföretaget Syriatel i Yarmouk, det stora palestinska lĂ€gret i Damaskus. En av de mest hemsökta platserna i kriget. Shihabi var tvungen att arbeta till sista dagen innan flykten. Regimen envisas med att upprĂ€tthĂ„lla en falsk normalitet i Damaskus trots nĂ€stan tre Ă„r av krig och mer Ă€n 100000 döda, och trots att statisterna skyndar till sina arbeten dödsförskrĂ€ckta och utan att veta om de överlever nĂ€sta dag. “De tvingade mig att gĂ„ till jobbet, dĂ€rför att för dem (Regeringen) var det ett sĂ€tt att visa, att jag stödde regimen.”
Detta var outhÀrdligt. DÀrför flyr alla, som har minsta möjlighet. Oavsett hur och vart.NÀr Shihabi och Diab fick klartecken för giftermÄl och framför allt pengar frÄn sina familjer, gifte de sig och flydde sÄ snabbt som möjligt till Sverige med lÀtt bagage och anlÀnde veckan dÀrefter.
“Det var en formalitet. Jag hade alltid drömt om att gifta mig i vitt, men det blev inte sĂ„. Inte ens den hĂ€r dagen kunde vi vara lyckliga.”
Det unga parets familjer tog ut sina besparingar för att betala smugglarna, som skulle föra dem till Europa för ungefÀr 12000euro. De var lyckosamma. De andra familjemedlemmarna mÄste stanna kvar i helvetet, eftersom pengarna inte rÀckte till mer Àn tvÄ maffiabiljetter. De var tvungna att resa av ett tungt vÀgande skÀl. Diab hade blivit inkallad. I januari skulle han instÀlla sig vid Bachar el Asads blodiga armé.
Shihabi och Diab anlÀnde till Damaskus flygplats bedjande och med huvudet mellan benen. Sedan mÄnader tillbaka utspelar sig pÄ den hÀr vÀgstrÀckan nÄgra av de blodigaste striderna mellan rebellerna och regimtrogna. SlutmÄlet var utan tvekan Sverige.
De kĂ€nde ingen, men i YarmouklĂ€gret, liksom i övriga Syrien, vet alla att den svenska regeringen kommer att ta emot dem med öppna armar. “De Ă€r de enda som sĂ€ger till oss: Kom, kom, och som ger oss permanent uppehĂ„llstillstĂ„nd”. De nygifta flög frĂ„n Damaskus till Kairo och dĂ€rifrĂ„n med landsvĂ€g till Alexandria, dĂ€r de steg i flyktingbĂ„ten.
“Vi gömde oss bakom nĂ„gra byggnader, och nĂ€r smugglarna skrek: Nu! sprang vi och satte oss i bĂ„ten. 150 fick plats. Alla syrier. De reste hoppackade. Det fanns inget utrymme. “Det började lĂ€cka in vatten i bĂ„ten. Vi var dödsförskrĂ€ckta.”
BĂ„ten förliste och syrierna fick Ă„terigen se döden i vitögat. De var pĂ„ drift i tvĂ„ dagar. “Vi tittade pĂ„ havet. Och himlen.” Ett samtal frĂ„n smugglarens satellittelefon rĂ€ddade dem. Vid horisonten dök tvĂ„ passbĂ„tar upp och rĂ€ddade dem. De steg iland i Siracrusa pĂ„ Sicilien. DĂ€r mötte polisen och de blev internerade i ett italienskt flyktingcenter. En ny smugglare erbjöd sig att hjĂ€lpa dem dĂ€rifrĂ„n och föra dem till Rom för 300 euro. De tvekade inte.DĂ€rifrĂ„n med buss till Milano och sedan till Tyskland.
Vid det hĂ€r laget hade Shihabi tagit av sig sin hiyab och mĂ„lat ansiktet mera neutralt för att likna en europeisk kvinna.FrĂ„n MĂŒnchen for de till Malmö i Sverige. En vĂ€n som hade gjort en liknande resa hjĂ€lpte dem till rĂ€tta genom att dirigera dem med en mobiltelefon. Det Ă€r omöjligt resa i Europa med Mellanösternutseende och de gjorde ingenting utan noggranna instruktioner. 11 oktober 2013 kom de till Sverige. Vi visste, att hĂ€r var vi i sĂ€kerhet, att de skulle ta hand om oss. Invandrings-
myndigheten sa, att vi inte skulle oroa oss. Vi fick bo pÄ hotell i tre dagar och sedan fördes vi till Grytan. Shahabi drömmer om att ta hit sin mor och sin bror, som lider av depression. Hon drömmer ocksÄ om hitta ett arbete inom sitt omrÄde och att bli gravid.
Hennes och Diabs fall Àr inte bland de mest tragiska, inte ens mÀrkligt. Ett av tusentals. Omöjligt att sÀga hur mÄnga. Bara till Sverige kommer det 1300 varje vecka i sÄdana hÀr omstÀndigheter. MÄnga andra försöker i andra lÀnder i Europa, inklusive Spanien, dÀr syrier redan Àr den nÀst största gruppen, som försöker komma in genom Mellilla. I Spanien söker inte ens majoriteten asyl. De vet, att det dröjer mer Àn ett Är och under tiden. mÄste de finna sig i bedrövliga villkor. De som kan fortsÀtter sin lÄnga resa mot norra Europa.
Den verkliga utmaningen var att nÄ svenskt territorium. Dublinförordningen, som berör européerna, sÀger, att asylsökande politiska flyktingar endast kan söka asyl en gÄng och bara i första mottagningsland. Hur de har kommit dit eller om de lever eller dör under vÀgen Àr inte nÄgot som internationella lagar tar hÀnsyn till. Resultatet Àr, i frÄga om konflikter som Syrien, att tiotusentals mÀnniskor just i detta ögonblick riskerar livet i nÄgon bÄt pÄ Medelhavet. Eller stelfrusna pÄ natten i nÄn skog flyende undan polishundar i Grekland, Bulgarien eller Turkiet. En kuslig fÀrd, en rysk roulett, dÀr mÀnniskosmugglarna hÄller i trÄdarna.
Dussintals intervjuer med syrier över hela Sverige Ă€r tillrĂ€ckligt för att med viss sĂ€kerhet skissera upp huvudvĂ€garna som de passerar genom det alternativa Europa nĂ€r de försöker överleva utanför lagen. Som Michel Daoud, en frisör som deserterade frĂ„n armĂ©n och nu Ă€r rĂ€dd för att islamisterna frĂ„n Frente al Nustra skall döda hans familj. Med vatten upp till knĂ€na vadade han i sju timmar över en mĂ€ktig europeisk flod, och sedan gick han igenom en skog med en uppblĂ„sbar bĂ„t pĂ„ axeln. Och som endast Ă„t torrt bröd i 20 dagar och tillbringade 4 dagar under en fuktdrypande bro, skakande av köld. Han trodde, att han skulle dö. Och nu kommen till Sverige Ă€r han rĂ€dd för att bli tokig. Han drömmer om sin far, om sin mor och att han befinner sig i Grekland utan mat och hĂ„ller pĂ„ att dö av kyla. “Mitt huvud exploderar”
Eller som en Ă€ldre syrisk kvinna i strikt sorgklĂ€dsel, som reste 13 dagar med en lastbil till Sverige, instĂ€ngd i det mörka lastutrymmet. “Jag betalade 9000 euro. Jag visste inte, nĂ€r det var dag eller natt.” Eller en ung flicka med sorgsna ögon som flydde frĂ„n Homs, 24 Ă„r, och som Ă€nnu Ă€r rĂ€dd för att uppge sitt namn, ty hon Ă€r rĂ€dd för att regimen skall förfölja hennes mor. Hon presenterade sig pĂ„ Stockholms flygplats med ett mexikanskt pass utan att kĂ€nna nĂ„gon, men hon hade lĂ€st pĂ„ Internet, att hĂ€r fanns det mat och tak över huvudet. Eller som Mohamed Amin, som efter sju dagar pĂ„ öppet hav trodde att han skulle dö av törst, medan han skakade av köld. Och som sedan Ă„kte Europa runt i ett busskrĂ€lle tillsammans med tiotals syrier med gardinerna fördragna och utan att stanna en enda gĂ„ng för att inte vĂ€cka misstankar. Eller Jimmi Neme, ekonomen frĂ„n Alepo, som slĂ€ngdes i ett grekiskt fĂ€ngelse i tvĂ„ och en halv mĂ„nad efter att polisen hade gripit honom i en skog, dĂ€r han lĂ€mnats av smugglaren.
Alla syriska asylsökande har rÀtt till permanent uppehÄllstillstÄnd i Sverige. Detta beslutade den svenska regeringen i september efter att ha kommit till slutsatsen att kriget i Syrien inte skulle ebba ut pÄ kort sikt, och följaktligen mÄste den sÄ snart som möjligt legalisera alla syrier, som satte sin fot i Sverige. Med uppehÄllstillstÄndet i handen erbjuder regeringen ett mycket generöst mottagningsprogram. En mÄnadslön pÄ ungefÀr 750 euro enligt aktuella fall, svenskundervisning och hjÀlp med att skaffa lÀgenhet och senare ett arbete och framför allt har de rÀtt att ta hit sina familjer pÄ laglig vÀg genom konsulatet. DÀrför Àr vÀntan i Grytan, trots snön och de andra ledsamheterna, nÄgot lÀttare Àn i andra delar av vÀrlden, dÀrför att hÀr vet de att med ett fÄtal undantag kommer alla att fÄ permanent uppehÄllstillstÄnd. Det Àr en frÄga om tid och uthÄllighet.
Officiell statistik visar, att 20% av den svenska befolkningen har sitt ursprung i utlandet, vilket innebÀr det högsta procenttalet av alla nordiska lÀnder. Den nya flyktingvÄgen har vÀckt den eviga frÄgan. Hur mycket invandring tÄl Sverige?
