Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Gedenkstätte Berliner Mauer, Bernauer Straße (click for full screen)
Behovet av syndabockar har varit konstant sedan människan uppstod som art. Skyldig eller oskyldig saknar betydelse. Syndabockens funktion är att tjänstgöra som dumpningscontainer för dem som inte förmår härbärgera sina egna tillkortakommanden.
Sanningen den värsta fienden
I en annan tid hade Peder Nøstvold Jensen antagligen tvingats tömma giftbägaren. Vår tids metoder att stöta ut sanningssägare ur samhällsgemenskapen är aningen mer sofistikerade än i antikens Grekland. Men mekanismerna är desamma. Oberoende av tidsepok tycks sanningen vara den fiende som människan skyr mer än något annat.
Sokrates var långt före sin tid och ansågs ha “förlett ungdomen”. För det fick han plikta med döden. Det brott som Peder Jensen, 40, anses ha begått är värre än så. Under pseudonymen Fjordman har han oförtröttligt, år efter år, i fler essayer än han själv kan räkna till, upplyst allmänheten om vad islam innebär.
Det är oförlåtligt. Utan tvekan gör det Peder Jensen till en farlig människa. Att han inte i en enda bisats någonsin har uppmanat till terror väcker ett extra raseri hos dem som vill tillintetgöra honom. Han snuvar dem på angreppspunkter. De halkar på honom som på teflon.
När jag hittade essayerna fann jag en skatt
Jag har läst Fjordmans islamkritiska essayer sedan 2008-2009. När jag hittade dem på nätet tyckte jag att jag hade funnit en skatt. Jag hade nyligen börjat se vad mångkultur, massinvandring och islam gjorde med Sverige. Efter många år av okunnighet var jag i ett slags chocktillstånd. Jag sökte febrilt efter information och kunskap, bara för att upptäcka att det var en bristvara, som dessutom verkade vara försatt i blockad av hela den offentliga världen.
När jag läste vad den okände norrmannen skrev var det med en stark känsla av igenkännande och bekräftelse. Den mystiske Fjordman – det var det enda namn jag hade på honom – delade generöst med sig av kunskap som jag saknade och behövde.
En enda lojalitet: sanningen
När jag åtta år senare läser hans nyutkomna bok “Vitne til vanvidd” (Vittne till vanvett) förstår jag varför Peder Jensen anses som farlig i sitt hemland Norge men också i andra länder. Han är gediget kunnig, klarsynt, orädd och i besittning av en mognad som åtskilliga dubbelt så gamla kan avundas honom.
Men det som gör honom till ett verkligt hot är att han har en lojalitet som är överordnad allt annat. Det är sanningen han är lojal mot. I en tid av grasserande sanningsfobi har han därmed skaffat sig ett av de värsta handikapp man kan ha. Som om det inte vore nog anser han sig dessutom ha en moralisk skyldighet att upplysa allmänheten om det han vet. Han talar om plikt, plikten att varna Europas befolkning för hotet från islam innan det är för sent.
I vanvettets epicentrum
Sanningsfobin skördar offer. När författarhistoria ska skrivas kommer sannolikt norrmannen Peder Nøstvold Jensen, dansken Lars Hedegaard och några till att stå jämsides med den indisk-brittiske författaren Salman Rushdie som vår tids tydligaste sanningsoffer. De har en sak gemensamt: de har alla kritiserat islam. Det gör man inte ostraffat i 2000-talets Europa.
I sitt relativt unga liv ska Peder Jensen inte bara bli vittne till vanvett, som bokens titel säger. Han ska komma att oförskyllt kastas rakt in i vanvettets epicentrum, som projektionsskärm för känslor av skuld, skam, raseri och misslyckande som i synnerhet journalister och politiker själva inte förmår bära.
En masspsykos håller landet i ett järngrepp
När 32-årige Anders Behring Breivik den 22 juli 2011 begår massmord på 77 personer drabbas Norge av ett nationellt trauma som ska komma att prägla landet för lång tid framåt. Den norska befolkningen grips av chock och en form av masspsykos som fortfarande håller landet i ett järngrepp. Sannolikt skulle varje annat fredligt land som utsätts för något liknande reagera likadant.
Skadorna efter Anders Behring Breiviks massmord går djupt. Chocken är dubbel. Dels över terrorattentatet i sig. Och så insikten att det inte var utländska terrorister som gick till attack. Det var en infödd norrman. En av de egna. ABB riktade ett fruktansvärt angrepp mot sitt eget land, sitt eget folk.
Norge totalt oskyddat och oförberett