Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Gedenkstätte Berliner Mauer, Bernauer Straße (click for full screen)

Behovet av syndabockar har varit konstant sedan människan uppstod som art. Skyldig eller oskyldig saknar betydelse. Syndabockens funktion är att tjänstgöra som dumpningscontainer för dem som inte förmår härbärgera sina egna tillkortakommanden.

Sanningen den värsta fienden

I en annan tid hade Peder Nøstvold Jensen antagligen tvingats tömma giftbägaren. Vår tids metoder att stöta ut sanningssägare ur samhällsgemenskapen är aningen mer sofistikerade än i antikens Grekland. Men mekanismerna är desamma. Oberoende av tidsepok tycks sanningen vara den fiende som människan skyr mer än något annat.

Sokrates var långt före sin tid och ansågs ha “förlett ungdomen”. För det fick han plikta med döden. Det brott som Peder Jensen, 40, anses ha begått är värre än så. Under pseudonymen Fjordman har han oförtröttligt, år efter år, i fler essayer än han själv kan räkna till, upplyst allmänheten om vad islam innebär.

Det är oförlåtligt. Utan tvekan gör det Peder Jensen till en farlig människa. Att han inte i en enda bisats någonsin har uppmanat till terror väcker ett extra raseri hos dem som vill tillintetgöra honom. Han snuvar dem på angreppspunkter. De halkar på honom som på teflon.

När jag hittade essayerna fann jag en skatt

Jag har läst Fjordmans islamkritiska essayer sedan 2008-2009. När jag hittade dem på nätet tyckte jag att jag hade funnit en skatt. Jag hade nyligen börjat se vad mångkultur, massinvandring och islam gjorde med Sverige. Efter många år av okunnighet var jag i ett slags chocktillstånd. Jag sökte febrilt efter information och kunskap, bara för att upptäcka att det var en bristvara, som dessutom verkade vara försatt i blockad av hela den offentliga världen.

När jag läste vad den okände norrmannen skrev var det med en stark känsla av igenkännande och bekräftelse. Den mystiske Fjordman – det var det enda namn jag hade på honom – delade generöst med sig av kunskap som jag saknade och behövde.

En enda lojalitet: sanningen

När jag åtta år senare läser hans nyutkomna bok “Vitne til vanvidd” (Vittne till vanvett) förstår jag varför Peder Jensen anses som farlig i sitt hemland Norge men också i andra länder. Han är gediget kunnig, klarsynt, orädd och i besittning av en mognad som åtskilliga dubbelt så gamla kan avundas honom.

Men det som gör honom till ett verkligt hot är att han har en lojalitet som är överordnad allt annat. Det är sanningen han är lojal mot. I en tid av grasserande sanningsfobi har han därmed skaffat sig ett av de värsta handikapp man kan ha. Som om det inte vore nog anser han sig dessutom ha en moralisk skyldighet att upplysa allmänheten om det han vet. Han talar om plikt, plikten att varna Europas befolkning för hotet från islam innan det är för sent.

I vanvettets epicentrum

Sanningsfobin skördar offer. När författarhistoria ska skrivas kommer sannolikt norrmannen Peder Nøstvold Jensen, dansken Lars Hedegaard  och några till att stå jämsides med den indisk-brittiske författaren Salman Rushdie som vår tids tydligaste sanningsoffer. De har en sak gemensamt: de har alla kritiserat islam. Det gör man inte ostraffat i 2000-talets Europa.

I sitt relativt unga liv ska Peder Jensen inte bara bli vittne till vanvett, som bokens titel säger. Han ska komma att oförskyllt kastas rakt in i vanvettets epicentrum, som projektionsskärm för känslor av skuld, skam, raseri och misslyckande som i synnerhet journalister och politiker själva inte förmår bära.

En masspsykos håller landet i ett järngrepp

När 32-årige Anders Behring Breivik den 22 juli 2011 begår massmord på 77 personer drabbas Norge av ett nationellt trauma som ska komma att prägla landet för lång tid framåt. Den norska befolkningen grips av chock och en form av masspsykos som fortfarande håller landet i ett järngrepp. Sannolikt skulle varje annat fredligt land som utsätts för något liknande reagera likadant.

Skadorna efter Anders Behring Breiviks massmord går djupt. Chocken är dubbel. Dels över terrorattentatet i sig. Och så insikten att det inte var utländska terrorister som gick till attack. Det var en infödd norrman. En av de egna. ABB riktade ett fruktansvärt angrepp mot sitt eget land, sitt eget folk.

Norge totalt oskyddat och oförberett

Læs mere »

Meet Swedish street artist Dan Park. Some of his work is crude and some is thought provoking. Of course, Park is a leftist. I think everyone in Sweden is. To meet our next interviewee, artist named Lars Vilks, police told us to go to the Malmo train station and wait in the coffee shop until we were phoned with instructions. It was like being in a Cold War spy movie.

How Sweden has stopped its citizens discussing the refugee influx

Det er et emne The Mail tager op, der har interesseret mig længe. Det startede i 2001, da jeg opdagede at jeg ikke kunne få ét ord indført i nogen svensk avis. Jeg fik ikke engang et automatsvar, som man får hvis man bliver refuseret i en dansk. Jeg havde uden besvær skrevet i enhver dansk i 35 år, så jeg vidste det ikke skyldtes mine manglende evner.

Da jeg havde diskuteret det med velskrivende svenskere, opdagede jeg at deres og mine synspunkter slet ikke kunne publiceres. Det var første gang jeg opdagede, at svenske journalister kunne lyve lige så tosset de ville, og at ingen kunne modsige dem. Man kunne have ikke-personer og ikke-begivenheder i et europæisk naboland – eller er Sverige europæisk? Man producerede rigtige dissidenter. Der var slet og ret politisk censur, der er intet andet passende ord.

Læs mere »

Pelle och Veronica går på teater. De ser “SCUM-Manifestet” av Valerie Solanas. Der er ikke megen satire, der både er morsom, begavet, og som vover den politiske pels. Slet ikke i Sverige. Kunstnere er, modsat af hvad de tror om sig selv, ikke modigere end gennemsnittet, blot mere indbildske om hvad der kun er egen konformitet..  Svenska Narrativ:

Manifest

Læs mere »

Vi kunne have hjulpet ofrene for islam. I stedet har vi i stor stil hjulpet bødlerne.

Køb af Fjordmans bog udenfor Norge

Jeg får spørsmål fra lesere i Sverige og Danmark om hvordan de kan kjøpe min norske bok Vitne til vanvidd. Jeg kan sende signerte eksemplarer også til postadresser utenfor Norge. Å sende 1 signert bok som B-post til Sverige, Danmark eller en adresse i EU koster 380 norske kroner. Pengene kan betales til en norsk bankkonto eller via PayPal. Man kan kjøpe e-bøker via det som heter Haugen bok, men jeg anbefaler ikke at noen bosatt utenfor Norge kjøper papirbøker der. Haugen bok tar altfor mye penger for porto til andre land. Svenske og danske lesere kan heller forsøke å bestille papirbøker på internett via Tanum eller Adlibris.

Klar tale: Necla Celek om koranen

Læs mere »

af Henrik M.Jensen (Ill. Uwe Max Jensen)

En forsvarsadvokat, som bl.a. er kendt for at forsvare adskillige islamiske terrorister, har fået retten med på et navneforbud for sin klient BH, den mand som er mistænkt for mordforsøget mod Lars Hedegaard. Navneforbuddet skal iflg. advokaten beskytte BH og hans familie.

BH er der allerede skrevet meget om, og det gælder også hans navn, som har været offentliggjort i adskillige tyrkiske og arabiske medier, hvor det med et par klik på musen kan søges og findes.

Så lad mig i stedet skrive om BH’s advokat., som jeg, for ikke at støde den fintfølende mand på manchetterne, vælger at omgive med et navneforbud. Også for en sikkerheds skyld, for man ved jo aldrig rigtigt med “avekatte”…

Som det gamle ord siger: “Dyden i midten, sagde Fanden, han sad mellem to advokater”.

Læs mere »

(Jeg vil fortsætte med at skabe frit) – Jeg opdagede den spanske kunstner Abel Azcona i januar 2013, det var en video, han kaldte “Stening”, hvor han lod sig stene nøgen af forbipasserende på et spansk torv. ‘Lapidación’. Videoen er fjernet mange steder, hvad der sætter tankene i gang, for vi synes ikke at have problemer med at se ægte steninger. Disse er jo oppe i tiden i Danmark igen nok så meget takket været geniale, islam-lærde danske politikere, som “danske imamer”.

Jeg anbefalede ham til nogle venner, og det hele førte til, at Azcona seks måneder efter sad i Krudttønden på Østerbro og spiste en side af en koran. Hvad der kunne være sket allerede da, havde ingen af os fantasi til at forestille os, men det har vi unægtelig nu. Han fascinerer mig, og det er ikke tit, jeg bliver fanget ind af en samtidig kunstner.

Jeg har fulgt ham på Twitter lige siden, og han er en helt usædvanlig passioneret og kompromisløs kunstner, og så er han helt bogstaveligt “a son of a whore”, hvilket  også skinner igennem hans værk. Billedet er fra Twitter idag, og giver en ide om passionen. Det kunne ikke være dansk, vel?   Vel?

“Don’t fuck with the past”

TV-serien 22.11.63 kører netop i øjeblikket i U.S.A. Den er bygget på Stephen King’s bog “The Rabbit Hole”, og kredser selvfølgelig om Kennedy-mordet, men på en usædvanlig, nyskabende måde: En litteraturlærer får muligheden for at rejse i tiden til før november 1963 og forhindre mordet.

Her er mange måske stået af, men det vil være helt forkert. Tidsrejser er gået fra Sci- Fi til at være noget, seriøse videnskabsmænd beskæftiger sig med, (teorien om ormehuller), den fjerde dimension er ikke noget man griner af længere.

Man har at gøre med en film, der egentlig mest er historisk, filosofisk fabulerende. Den fungerer på flere forskelige planer, den er begavet, velspillet og den er fuld god tresser-Americana, som jeg selv husker det fra en måneds tid i U.S.A. i 1965. Den giver et akkurat billede af tidens kulisser og Kennedy-mordets fakta. Det må man ikke sige, fordi King ikke er lidderadur, men jeg siger det alligevel. (Jeg fandt nogle timer senere Berlingskes anmeldelse af romanen fra 2013, og den og jeg er næsten ordret enige.)

22.11.63 har masser af plot i modsætning til “Den Danske Pige”, jeg så for en måneds tid siden. Den har ikke andet end to omend meget usædvanlige skæbner, og nogle forelskede turistscener af København. Den er mærkelig tom for nødvendighed og dramatisk indhold. Historien kan ikke bære en film. Den er en kulisse af prætentiøs tomhed, men HBTQ folket og deres politiske cheerleaders vil elske den alligevel. Alt har sit taknemmelige publikum. Se de første tre afsnit af 22.11.63.

Læs mere »