Hans Rustad, Asle Toje, Thilo Sarrazin. Klik f helskærm.

The translated interview from Die Zeit:

Thilo Sarrazin: “You Are Welcome to Ask Me What I Would Do if I Were Head of Frontex”[1]

Die Zeit: Mr. Sarrazin, what thoughts go through your mind when you see pictures of refugees in Europe?

Thilo Sarrazin: I do not see these pictures because I watch absolutely no news. The image of a person in dire straits is always bad — whether in Cambodia or on a Sooth Sea Island. But I try not to be influenced by coincidental media images.

Die Zeit: The difference between a person in need in Cambodia and a person in Budapest, Vienna or Munich is that he is closer to us and we can do something for him. Does that imply responsibility?

Thilo Sarrazin: People arriving in Vienna now are not in need, but in security. Life and limb are not threatened. They are fed and treated medically.

Die Zeit: They come to Germany to be safe, because before they were in distress.

Thilo Sarrazin: If they came by way of the Balkans, they started out in secure northern Iraq or in secure Turkey. They are already out of the dangers of war. If they decide to go to Germany, there are other reasons. It is just more pleasant to be a refugee in Hannover than in Erbil.

Die Zeit: Do you fear the immigration of these people?

Thilo Sarrazin: Everything I wrote in Germany Abolishes Itself has not only been confirmed, but is far worse.

Læs mere »

Av Thomas Nydahl

Botho Strauss har tagit till orda om det tyska mottagandet av stora folkmassor från Mellanöstern och Nordafrika. Vi som håller av hans böcker och som vårdat hans mest kända essä, Anschwellender Bocksgesang från 1993, kan alltså glädjas åt ännu en skarpt formulerad essä, också denna gång publicerad i Der Spiegel: Der letzte Deutsche. I den beskriver han sina landsmän som ”andliga nickedockor” och han säger bland annat:

”Jag lever hellre i ett döende folk än i ett som på övervägande ekonomisk-demokratiska grunder föryngras med främlingar.”

Sedan mer än tjugo år lever Botho Strauss i en inre exil i den östtyska provinsen Uckermark. Der Spiegel har bjudit in författaren att skriva om den så kallade ”flyktingkrisen” och Angela Merkels funktion som ”moralisk kompass”.

Han menar att denna kris avslöjat Tyskland som ett ”andligt ökenlandskap, som för länge sedan förlorat rätten att kalla sig själv för en kulturnation”. Sina landsmän betecknar han som ”socialtyskarna som inte är mindre rotlösa än de miljoner rotlösa som nu blandar sig med dem.”

Om tradition och rötter menar Strauss att tyskarna nu kommer att få en lektion av främlingarnas ankomst:

”Vad tradition är, kommer vi att få en lektion i, kanske den viktigaste som islams anhängare kommer att ge oss.” Och han anklagar den tyska eliten för att den använder ”innehållslösa och abstrakta begrepp som frihet och rättigheter, som utan minsta eftertanke appliceras på de nyanlända” och för att ”tillbe grundlagen istället för Tysklands andliga och litterära tradition har den tyska högern svikit landets tradition av andlig storhet, till fördel för den politiska korrektheten som gäller oavsett partitillhörighet.”

”Det är som om man med varje libertiansk åsiktsyttring, varje uppvisning av politisk korrekthet anvisar uppförandesätt som de flesta invandrare bara kan efterleva om de tar farväl av sin tro och sina seder och därmed skulle ha accepterat ytterligare rotlöshet.”

Danska Berlingske skriver att frågan om kulturell identitet är avgörande för Botho Strauss som därför inte ser några politiker som kan lyfta landet ur det självhat som andra världskriget skapade i Tyskland.

Læs mere »

“Attentatet”: Qvortrup interviewer Lars Hedegaard

Jeg efterlyste det lange interview på You Tube, og her er det. Tak til Tania.

Palle Lauring 1985: “Vi lever i dag i en folkevandringstid”

af Henrik M.Jensen

I anledning af Helle Thornings bejlen til jobbet som FN’s flygtningehøjkommisær, har DR’s “Radioklassikeren” været i arkiverne og fundet stof frem med tdl. statsminister Poul Hartling, der sad på samme post fra 1978-85

Og i en nutidig kommentar langer en af Hartlings gamle medarbejdere i FN, Søren Jessen-Petersen, ud efter Thorningregeringens ‘uanstændige’ flygningepolitik – til tonerne af Lennons sødsuppede “Imagine”. Alt sammen hvad man kunne forvente af DR.

Men til allersidst, efter ca. 44 minutter med statsradiofoniens evindelige propaganda for cafélattet multi-kulti, dukker den gamle forfatter, historiker og skolelærer Palle Lauring op som et lys i mørket med et radioforedrag, som blev holdt i 1985. Altså kort efter at daværende ombudsmand Gammeltoft-Hansen havde fået åbnet de danske grænser for alverdens asylansøgere med assistance af radikale og socialdemokrater. Mens Venstre under Ellemann stod på sidelinjen uden vilje og evne til at tænke en realistisk tanke i udlændingepolitikken af veneration for deres tdl. formand og hans høje post i FN.

Læs mere »

Av Thomas Nydahl

Jag har många barn och barnbarn och inga som helst tvivel kring frågan om oskulden. Hade jag varit ung hade jag inte heller behövt bry mig. Det är ju kvinnors oskuld man vill ha kännedom. Jaså inte det?

I den nya sköna värld där vi lever är kvinnans oskuld åter en ödesfråga. Och jag syftar inte på Svenssons töser i Eslöv eller Olssons i Hässleholm. Den kvinnliga oskuld som ska bevakas tillhör inte den skånska och svenska befolkningen. Den är i nio fall av tio en importerad kvinnofråga. Sedan TV4 avslöjade att det finns en skånsk vårdcentral som sysslar med ”oskuldskontroller” blev det en het potatis i både den mediala och den politiska världen.

Smaka först på ordet: oskuldskontroller. Hur smakar det? För mig är det uttryck för en urgammal människosyn där döttrarna lever i fädernas och brödernas diktatur. Islam kan vara ett bra svar på frågan varför det finns i Skåne. Det är nämligen precis vad det handlar om.

I Kristianstadsbladet läser jag att en vårdcentral som ägnar sig åt religiöst betingat kvinnoförtryck ligger i Malmö och kallar sig Multiclinic. Namnet ska väl antyda att vårdcentralen arbetar i ”mångkulturell anda”. De har avtal med Region Skåne och får ersättning därifrån. Det innebär att våra skattepengar används för att hålla de så kallade hederskulturerna vid liv. Det är allt annat än heder!

Læs mere »

Læs mere »

af Kirsten Damgaard, kulturpsykolog cand.pæd.psych medstifter af Forum for islamforskning (FIFO) Redaktør af artikelbibliotek om indvandring og integration www.respublica.dk

Det gibber af medfølelse i min far på 94 år, når han ser de lange rækker af trætte flygtninge. Han kom selv hjem med De hvide Busser. Først tog Sverige behjertet imod med lægecheck, medicin,mad, tøj og opvarmet husly.

Han mindes med dyb undren hvordan tyske husmødre spyttede efter de danske fanger, når kreaturvognene gjorde holdt ved jernbaneoverskæringer i småbyer på vej til KZ lejren og udkomandoer. Hvorfor denne foragt?

Mens han havde været slavearbejder i Tyskland bl.a. ved nittearbejde på en flyvemaskinefabrik, var der kommet hunderedtusinder civile tyske flygtninge til Danmark. Nogle af de civile blev interneret i Oksbøllejren. Her blev far i 1945 en del af vagten mellem den indre lejr og det ydre hegn. Tyskerne her fik både mad og lægehjælp. Fars opgave som politimand var også at passe på, at der ikke blev begået overgreb mod flygtningene fra dansk side. Danskere i nærområdet kunne ikke forventes at være positivt indstillede mod tyskere.

Fra nutidens flygtningecentre hører vi rapporter om folk med samme religion (islam), men tilhørende forskellige religiøse retninger, der i sikker europæisk varetægt kæmper mod hinanden på religiøse forestillinger. Kvinders integritet respekteres desuden ikke, de forulempes seksuelt og voldtages “af deres egne” fortæller fx tyske socialarbejder- og kvindeorganisationer.

Læs mere »