31
aug
Seneste opdatering: 1/9-15 kl. 0728
6 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Den australske udenrigsminister kommenterer, hvordan EU de facto faciliterer invasionen af Europa. Nu skal EU holde endnu et topmĂžde, som det desvĂŠrre er vanskeligt at nĂŠre nogle som helst forhĂ„bninger til. Australia tells Europe: Join ISIS strikes & you’ll solve your migrant problems

NĂ„r medier blir pĂžbler

Av HANS RUSTAD

Julia Caesars beretning om hvordan Dagens Nyheter har sendt journalister og fotografer pÄ hennes dÞr for Ä tvinge henne til Ä stÄ frem, har skapt sterke reaksjoner.

Julia Caesar sÄ seg tvunget til Ä stÄ frem med historien etter at DN ved Niklas Orrenius med fotograf kom igjen for fjerde gang, dundret i dÞren og beleiret huset hennes i lang tid. Dette var ikke et vanlig besÞk, men trakassering og intimidering.

Under pseudonymet Julia Caesar har den tidligere DN-journalisten fÄtt en stor leserskare. Det kan snaphanen.dk fortelle: Titusener klikker seg inn pÄ hennes artikler hver helg. Hvem er hun? Det har svenske kolleger lurt pÄ. DN bestemte seg for Ä gjÞre noe med det.

Det er lov Ä skrive under pseudonym. Det er faktisk mange gode grunner til Ä gjÞre det i dagens Sverige. Sverige har et voldelig og et ikke-voldelig venstre som ikke tÄler at noen utfordrer deres ideologi. De utroper dem til samfunnsfiender. Dette er et ord med historiske assosiasjoner, men det en gang borgerlige Sverige later som de ikke hÞrer historiens ekko. De er med og jakter pÄ dem og henger dem ut. Vi snakker om fysiske overfall og vandalisering. Stener gjennom ruten, Þkser i dÞren, ramponerte biler.

Hvordan er det mulig at det skicklige Sverige har kunnet utvikle seg i en slik retning, at et avishus hvor det stÄr jÞder bak, kan oppre som pÞbler?

LĂŠs mere »



 30
aug
Seneste opdatering: 31/8-15 kl. 1848
19 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Det er bestemt ikke rart at se, og jeg er bestemt ingen ven af det trusselssamfund, der har etableret sig i Sverige, men Orrenius spiller selv med truslerne som blind makker. Ingen har dog magt over pĂžblen, hvad enten den er sort eller rĂžd, og slet ikke jeg. Nu er den rĂžde pĂžbel langt den mest voldelige og talrige i Danmark og Sverige, og det ved Orrenius udmĂŠrket. RevolutionĂ€ra Fronten og AFA er hans underforstĂ„ede trussel mod dem, hans avis mĂ„tte navngive, og de er “ultra violence.” Bag enhver angst for offentlighed i Sverige, ligger angsten for deres vold. Dertil er nu ogsĂ„ kommet den indvandrede vold som hver uge krĂŠver et eller flere liv.

Orenius lyver desuden pÄ den mest almindelige mÄde, nemlig ved at fortÊlle noget af sandheden. Han har opsÞgt kronikÞren fire gange, to gange pr mail og to gange fysisk. Hvorfor ikke sige sandheden, hvis den er sÄ god og rigtig, Orrenius? Og högerextrema nÀtpublikationen Snaphanen, tro mig, der er kun svenske medier og venstreekstremister, der kan finde pÄ at kalde mig det, skÞnt de er ikke sÄ langt fra at vÊre én og samme gruppe. Det er stadig lÞgn.

Pseudonymen ”Julia Caesar” Ă€r enligt tidningen Expo flitigt citerad inom högerextrema kretsar och dess medieflora. Hon Ă€r sedan 2010 krönikör pĂ„ den högerextrema nĂ€tpublikationen Snaphanen, och har valt att hĂ„lla sin verkliga identitet hemlig. Under helgen började en text frĂ„n ”Julia Caesar” att spridas dĂ€r hon anklagar DN:s prisbelönte journalist Niklas Orrenius för att förfölja henne.

Hans intresse för ”Julia Caesar” grundar sig dels i pseudonymens stora inflytande högerextrema kretsar och dels i det faktum att skribenten valt att vara anonym. “Jag vill att hon ska berĂ€tta och höra hur hon har landat dĂ€r hon har landat. Hon hetsar mot invandrare och hĂ€nger ut mĂ€nniskor bakom anonymitetens skydd.”Niklas Orrenius menar dock att beskrivningen om förföljelse Ă€r falsk.

– Jag har knackat pĂ„ hos henne tvĂ„ gĂ„nger, med ett Ă„rs mellanrum, och skickat ett mejl, eftersom jag inte haft nĂ„got telefonnummer till henne. Jag har varit hövlig och velat ha kontakt för en intervju, det Ă€r bisarrt att lĂ€sa hennes beskrivning av detta, sĂ€ger Niklas Orrenius. Han vill inte gĂ„ in pĂ„ hur DN hanterar hoten, eller om de ska polisanmĂ€las. DN har Ă€nnu inte publicerat nĂ„got reportage dĂ€r ”Julia Ceasar” figurerar. Niklas Orrenius: “Det har varit tvĂ„ nĂ€tter med hat- och hotsamtal”. Journalisten: Mordhot mot DNs Niklas Orrenius – Se ogsĂ„ Hans Rustad: Orrenius har fĂ„tt pĂ„gang og ubehageligheter og Ingrid Carlqvist: Journalisternas dödsryckningar

“Dra igĂ„ng en bojkottkampanj mot Dagens Nyheter”
Marika Formgren skriver i dag i DN har förklarat krig blandt andet:

[..] Jag har inte lÀst alla hennes texter och kan inte gÄ i god för alla hennes formuleringar, men jag har lÀst tillrÀckligt mÄnga av hennes krönikor för att sÀga att Julia Caesar skiljer sig frÄn i princip alla andra invandringskritiska skribenter genom att vara en genuint kvinnlig röst. Och med kvinnlig menar jag i detta sammanhang moderlig, empatisk, solidarisk, full av ömhet och omsorg. Jag lÀser mycket invandringskritisk alternativmedia, och de flesta röster (oavsett skribentens kön) Àr manliga pÄ sÄ sÀtt att de oftast Àr teknokratiska och faktatunga (alla texter med tabeller och statistik som visar ekonomiska eller vÄldsbrottsliga konsekvenser av invandringen), och ibland testosteronstint manande till strid mot den elit som lÄter vÄrt land koloniseras.

LĂŠs mere »



 29
aug
Seneste opdatering: 30/8-15 kl. 2010
782 kommentarer - Tryk for at kommentere!

DN förföljare 2

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gÀrna delar av texten men iaktta gott bloggskick och lÀnka till Snaphanen!

Man svÀnger in pÄ en liten skogsvÀg och kör cirka 100 meter. Det ligger ett hus dÀr, omfamnat av skog med höga tallar och granar. Huset Àr litet med en liten trÀdgÄrdstÀppa pÄ framsidan dÀr trÀden redan fÀller sina löv och blommorna dör i den ihÄllande torkan. I det lilla huset bor jag. Stugan lÄngt ute i glesbygden Àr mitt fritidshus. Min oas. Hit kommer nÀstan ingen. Det Àr lÄngt till vÀnner och familj. HÀr kan jag arbeta i lugn och ro. Det vill sÀga: hÀr trodde jag att jag skulle kunna sitta och arbeta i lugn och ro.

Lugnet har förvandlats till en mardröm

Men det lugn jag behöver har förvandlats till en mardröm. Det finns mÀnniskor som tar sig rÀtten att slÄ sönder min trygghet och göra mitt liv till ett helvete. Jag Àr förföljd av mÀnniskor utsÀnda av en stor mediekoncern som vill tysta mig. De vill fÄ mig att sluta skriva genom att trakassera och ofreda mig, skrÀmma mig, göra mitt liv sÄ outhÀrdligt som möjligt.

Förföljelsen har pĂ„gĂ„tt i ett Ă„r. Jag har nĂ„tt en grĂ€ns, jag tĂ€nker inte finna mig lĂ€ngre. Det hĂ€r Ă€r min berĂ€ttelse om vad media och mina kolleger Ă€r kapabla till för att fĂ„ tyst pĂ„ en obekvĂ€m skribent. Dagens Stasi finns dĂ€r man minst anar det. Sök och du skall finna. Eller bli uppsökt och se sanningen om den “fria och oberoende” pressen.

Jag skriver under pseudonym för att skydda barn och barnbarn

NĂ€r jag vĂ„ren 2010 börjar skriva krönikor pĂ„ Snaphanen gör jag efter noggrant övervĂ€gande ett val som gĂ„r pĂ„ tvĂ€rs med den journalistiska regel som har varit sjĂ€lvklar för mig i hela mitt yrkesverksamma liv – den regel som sĂ€ger att man ska stĂ„ för det man skriver med sitt namn.

Jag vÀljer att skriva under pseudonym. Jag vÄndas över valet, men jag vet vilka krafter som Àr i rörelse dÀrute. Jag mÄste skydda mina barn och barnbarn. Mina allra kÀraste.

Vi har ett mycket ovanligt namn. Vi Àr ensamma om vÄrt namn i hela landet. I en vÀrld dÀr alla personuppgifter ligger öppna pÄ nÀtet gör det oss fruktansvÀrt sÄrbara. Mina barnbarn Àr Ànnu smÄ. Om nÄgonting skulle hÀnda dem eller mina barn skulle jag aldrig förlÄta mig sjÀlv.

För mig Àr yttrandefriheten helig

Mitt andra skÀl att skriva under pseudonym Àr min vetskap om vad islamistiska extremister och vÄldsgrupperingar som AFA och RevolutionÀra Fronten Àr kapabla till. Jag Àr visserligen gammal men vill gÀrna fÄ behÄlla huvudet nÄgra Är till.

Skulle jag ha gjort samma val 2010 om jag vetat vad jag vet fem Ă„r senare? Skulle jag ha skrivit “VĂ€rldsmĂ€starna”, “Fler ministrar borde grĂ„ta”, “Landet som försvann”? Skulle jag ha skrivit 200 politiska krönikor? (Detta Ă€r den 201:a).

Svaret Àr ja. För mig Àr yttrandefriheten helig. Den Àr inskriven i Sveriges grundlag, och jag Àr beredd att dö för den. Demokratin stÄr och faller med yttrandefriheten. Ett tystat folk Àr ett folk som har kapitulerat. Ju mer frustrerad jag blir över hur mina kolleger utelÀmnar, mörklÀgger och ljuger för sina lÀsare/lyssnare/tittare, desto mer besluten blir jag att berÀtta det de utelÀmnar.

“De Ă€r som förprogrammerade zombies”

Marcus Birro beskriver journalistkÄren lysande i en text pÄ Det Goda SamhÀllet:

birro

“De ser pĂ„ sig sjĂ€lva och tidningarna de jobbar pĂ„ som helt och hĂ„llet oersĂ€ttliga demokratiska stöttepelare och som sina alldeles egna sandlĂ„dor dĂ€r ingen jĂ€vel med avvikande ingĂ„ngar till livet ska fĂ„ ta allt för stor plats.”

“De gör allt i grupp. De Ă€r som förprogrammerade zombies som gĂ„r dit alla andra gĂ„r. De hatar och Ă€lskar i grupp. De tycker som alla andra. De föraktar som kollegorna föraktar. De som borde vara demokratins garanter och förkĂ€mpar har blivit en helt egen liten elit som Ă€r livrĂ€dd för det de svor att avslöja och beskriva; nĂ€mligen sanningen.”

Marcus Birro Àr inte journalist, han Àr en utanförstÄende som just dÀrför ser med klara ögon pÄ journalistkollektivet. Med flera decenniers erfarenhet av media kan jag bara instÀmma.

NÀr började journalisterna bekriga sitt eget folk?

Hur blev det sÄ hÀr? NÀr började journalisterna svika sitt uppdrag att granska makten och istÀllet smÀlta ihop med den politiska makten? NÀr kröp de upp och gosade in sig som knÀhundar i maktens knÀ? NÀr började journalisterna svika, vilseleda, bedra och bekriga sitt eget folk?

NÀr jag började arbeta som journalist i slutet av 1960-talet var det annorlunda. NÀr började det gÄ snett? NÀr blev journalisterna maktspelare pÄ politikernas planhalva? NÀr började de granska folket Ät makten? FrÄgan gnager oupphörligt i mig, men jag har svÄrt att hitta ett svar. Var det pÄ 1980- eller 90-talet? Jag kÀnner mÄnga pensionerade journalister som precis som jag kÀnner sig helt frÀmmande inför dagens journalistik. Vi förstÄr inte vad som pÄgÄr, vi avskyr det, vi Àr stÀndigt förbannade. Ibland sÀger vi till varandra att vi Àr glada för att vi Àr sÄ gamla att vi ska dö snart. Det land vi föddes, levde och arbetade i finns inte lÀngre.

Annika Hamrud vill ha mina kontaktuppgifter

Annika-Hamrud-455x455Det första som hĂ€nder Ă€r att en av mina vĂ€nner – lĂ„t mig kalla henne B – blir uppringd av frilansjournalisten Annika Hamrud. Hamrud har via efterforskningar pĂ„ B:s gamla arbetsplats tagit reda pĂ„ att B och jag Ă€r goda vĂ€nner. Hon vill ha ut mina kontaktuppgifter. B vĂ€grar naturligtvis att lĂ€mna ut dem. Det Ă€r den 27 augusti 2014, och B blir mycket förvĂ„nad över samtalet.

Annika Hamrud berĂ€ttar för B att hon tillsammans med en annan person (“vi”) har Ă„kt ut till den förort dĂ€r jag bor och ringt pĂ„ min lĂ€genhetsdörr. Jag Ă€r inte hemma. Hon har dĂ„ frĂ„gat runt bland mina grannar var jag kan befinna mig.

Jag kÀnner inte Annika Hamrud

Den 30 augusti skickar Annika Hamrud ett SMS till min vÀn B:

“Jag fick aldrig nĂ„got svar frĂ„n XX. Det komplicerar saker tyvĂ€rr.”

Jag kÀnner inte Annika Hamrud. Jag har aldrig haft nÄgon kontakt med henne. Jag förstÄr inte vad hon vill mig. Av uppgifter pÄ nÀtet framgÄr att hon tidigare har arbetat pÄ Dagens Nyheter men nu Àr frilansjournalist. Hon Àr ocksÄ HBTQ-aktivist och har tillsammans med sin fru Elisabet Qvarford gett ut en bok om Sverigedemokraterna pÄ queerförlaget Normal.

Det ska dröja ett halvÄr innan Annika Hamrud hör av sig igen.

Besök av Niklas Orrenius dagen före riksdagsvalet

Lördagen den 13 september 2014. Det Àr dagen före riksdagsvalet. VÀdret Àr strÄlande. Luften Àr sÄ dÀr glasklar som den bara Àr i september. Jag har badat i havet varje dag hittills, men i dag mÄste jag arbeta. Klockan Àr 15.55. Jag har nyss druckit eftermiddagskaffe ute i solskenet och sitter i stugan och skriver pÄ en krönika  som jag ska lÀmna manus till nÄgra timmar senare.

DÄ knackar det pÄ dörren. Jag tror att det Àr en vÀninna och öppnar dörren. DÀrutanför i min trÀdgÄrd stÄr DN-journalisten Niklas Orrenius och en fotograf. BÄda ler breda instÀllsamma leenden.

– Är det XX? frĂ„gar Orrenius.

– Ja.

– Jag heter Niklas Orrenius.

– Ja, jag kĂ€nner igen dig, sĂ€ger jag.

Jag har sett bild pÄ honom i tidningen.

GrÀnsen för hemfridsbrott Àr tröskeln

Han frÄgar om jag har tid att prata en stund. Jag sÀger nej och smÀller igen dörren. Jag Àr sÄ chockad att jag glömmer att ta ur nyckeln. De kan hur lÀtt som helst vrida om den och trÀnga sig in i huset. Det gör de inte. De Àr antagligen vÀl medvetna om att grÀnsen för hemfridsbrott gÄr just vid tröskeln till en annan persons privata bostad.
IstÀllet stÄr de kvar pÄ trappan och bankar pÄ dörren och skriker mitt namn högt. GÄng pÄ gÄng. I en evighet. Jag gömmer mig inne i huset och försöker andas. Jag Àr alldeles darrig i kroppen.

“Jag har inte fattat nĂ„got beslut om att skriva”

LĂŠs mere »



 28
aug
Seneste opdatering: 29/8-15 kl. 0110
19 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Indspilning i fuld skĂŠrm 29-08-2015 005646

Formand for Dansk FlygtningehjĂŠlp, Andreas Kamm gav d. 25 interview i Jyllands Posten: Sammenbrud truer flygtningesystem, den nuvĂŠrende flygtningekrise er permanent og vil fĂžre til et sammenbrud. Idag gav Dansk RĂžde Kors’ formanf Anders Ladekarl interview i BT: Dansk RĂžde Kors frygter kaos i Europa: Det nĂŠste bliver, at de skyder efter flygtningene. Nu mangler vi sĂ„dan set kun, at politikerne spytter lige sĂ„ klart ud. Ikke mindst dem i EU, der holder en meget ubelejlig ferie. – TV Andreas Kamm  i Deadline fra minut 23.15

Imre Kertész om Europas sjÀlvmord

Av Thomas Nydahl

I sin nya (av Ervin Rosenberg) till svenska översatta bok, Den sista tillflykten, skrÀder Imre Kertész sannerligen inte orden om det som sker med Europa i relation till och underdÄnighet inför islam. Jag Äterkommer lÀngre fram förstÄs, men vill bara ge er tvÄ citat som tÄl att tÀnkas pÄ:

“Europa kommer snart att gĂ„ under pĂ„ grund av sina förutvarande liberalism som har visat sig barnslig och sjĂ€lvmördande. Europa har alstrat Hitler, och efter Hitler stĂ„r kontinenten dĂ€r utan argument: portarna stĂ„r vidöppna för islam, man vĂ„gar inte lĂ€ngre tala om ras och religion, samtidigt som islam bara kĂ€nner hatets sprĂ„k gentemot frĂ€mmande raser och religioner.” (sidan 177)

och:

“Jag borde sĂ€ga nĂ„gra ord om politiken ocksĂ„ (…) DĂ„ skulle jag tala om hur muslimerna översvĂ€mmar, ockupererar, i klara verba, förstör Europa; om hur Europa förhĂ„ller sig till detta, om den sjĂ€lvmördande liberalismen och den stupida demokratin (…) Det slutar alltid likadant: civilisationen nĂ„r ett stadium av övermognad dĂ€r den inte bara Ă€r stĂ„nd att försvara sig, utan dĂ€r den pĂ„ ett till synes obegripligt sĂ€tt dyrkar sin egen fiende.” (sidan 180)

LĂŠs mere »



 28
aug
Seneste opdatering: 28/8-15 kl. 1648
6 kommentarer - Tryk for at kommentere!

28.8.2015 02328.8.2015 032

(Klik for helskĂŠrm)

En uge i Sverige

For fÞrste gang er antalllet asylsÞgere over 3000 = 437 om dagen. Det vil sige, at der pÄ én dag kommer lidt mindre, end der kommer til Danmark om mÄneden. Det knager og brager og kommunerne klager sig, men poltikerne undgÄr at tale om det, og hvis de endelig gÞr, er det i svÊvende, intetsigende vendinger. De agter ikke at foretage sig noget, de er fatalister. Hvis man forestiller sig, at Sverige mÄtte melde pas pÄ grund af penge- og boligmangel, ville disse mennesker stÄ i Norge og Danmark, og LÞkke og StÞjberg ville intet kunne stille op imod dem, som det ser ud nu. Det er den situation, de skal indstille sig pÄ, for dette varer ikke lÊnge endnu. Helst inden den indtrÊffer, skulle jeg mene.

LĂŠs mere »



 28
aug
Seneste opdatering: 28/8-15 kl. 1728
22 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Historiker, professor Bent Jensen i Rushy’s Roulette uge 35

Hver 3. dĂžmte for voldtĂŠgt har indvandrerbaggrund

Gruppen af indvandrere og efterkommere er langt overreprĂŠsenteret blandt dĂžmte for voldtĂŠgt, viser tal fra Danmarks Statistik. 32 irakere, 26 tyrkere og 25 somaliere er dĂžmt for voldtĂŠgt de seneste 10 Ă„r, ifĂžlge Danmarks Statistik.

I alt har 615 mennesker fÄet en voldtÊgtsdom ved en dansk domstol i perioden 2004 til 2013. Heraf er de 212 indvandrere eller efterkommere, svarende til 34,5 procent. Det er mere end tre gange sÄ stor en andel som gruppen generelt udgÞr i befolkningen, skriver metroxpress. Hver tredje dÞmte for voldtÊgt har indvandrerbaggrund. Metroexpres.

NÄr man vurderer tallene, skal man huske at ganske fÄ bliver tiltalt, og endnu fÊrre bliver dÞmt. Det kan altsÄ vÊrre stÞrre, og det tror jeg det er. OverfÞrer man det pÄ Sverige, hvor 6.700 voldtÊgter blev anmeldt i 2014, siger det at 2.233 af disse var indvandrere eller efterkommer. Men da Sveriges indvandrerandel er langt stÞrre end Danmarks, er det givetvis mange flere, mÄske halvdelen af alle 6.700. SÄ lÊnge den svenske regering holder det hemmeligt, fÄr vi det aldrig at vide.

Kent Ekeroth i BBC om massinvandringen

LĂŠs mere »