By Fjordman

I have just seen the film American Sniper, directed by Clint Eastwood, about Chris Kyle and his experiences as a very efficient sniper in Iraq. I was not initially planning to see it, but then I heard that it had been denounced by left-wing filmmaker Michael Moore. That is a recommendation in my book.

Chris Kyle had flaws just like the rest of us. He was not a saint. However, I do not doubt that he considered himself a true patriot. What my strongest impression was after seeing this film is how much the genuine patriotism of Western citizens is abused by the rotten Western ruling elites.

In one scene in the film, the character of Kyle, played by Bradley Cooper, explains why he is in Iraq. He wants to fight them (militant Muslims) in the Middle East, so that he will not have to fight them in New York or San Diego. That is an admirable sentiment. I understand his will to fight enemies who had attacked his country.

What Chris Kyle did not understand is that the natural patriotism of many Americans after the Jihadist attacks of September 11, 2001 was quickly hijacked. A decade and a half later, the number of radical Muslims in New York, Los Angeles, Toronto, London, Sydney, Paris, Berlin or Rome is higher than ever. That is because Muslim immigration continues unabated. After the deadly attacks in New York, Madrid, London and Paris, Western leaders publicly declared that Islam is a religion of peace. Muslim immigration continued as before.

Læs mere »

Adolf Eichmann’s arabiske venner

Douglas Murray skriver om Bettina Stangneths bog Eichmann Before Jerusalem. The Unexamined Life of a Mass Murderer. Eichman var ikke den går bureaukrat, som han fremstillede sig selv som, og som han lykkedes med at overbevise Hannah Arendt om, han var en troende nazist på en historisk opgave, at udrydde verdens jøder. Bogen handler også om den bog, Eichman begyndte på i 1956, Die anderen sprachen, jetzt will ich sprechen [The Others Spoke, Now I Want to Speak!]:

Western culture has, for Eichmann, been irrevocably Judaised. And so Eichmann looks to a different group, to the ‘large circle of friends, many millions of people’ to whom this manuscript is aimed:

Læs mere »

BBC fejrer 70 års dagen for befrielsen af Auschwitz sådan her: Two days before Holocaust Memorial Day, BBC asks: “Is the time coming to lay the Holocaust to rest?” Pat Condell spytter klart og langt i dag, og hvis man vil læse en af de uldne personer, han tordner imod, er der en af de evindelige seniorforskere her.

Reinfeldts otte år med nultilvækst

För bara några år sedan hyllades den svenska ekonomin som den kanske starkaste i Europa. Sverige klarade eurokrisen 2010 bättre än de flesta länder, både i termer av tillväxt och statsskuld. […]

Det är mot bakgrund av detta en kalldusch att se att BNP per capita under perioden 2006-2014 växte med endast 0,3 procent per år. Under den senare halvan – 2010 till 2014 – låg tillväxt per capita på föga imponerande 0,0 procent per år. Efter allt skryt, beröm och självbelåtenhet visar facit att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg lyckades leverera åtta år av nolltillväxt eller några tiondels procent per år. [..]

Mellan 2006-2013 växte real BNP per capita med 0,2 procent i Sverige årligen. Det ger plats 19 av 34 i OECD där genomsnittlig tillväxt låg på 0,3 procent….Men när Alliansen bildades var löftet till väljarna knappast att leverera snabb tillväxt av befolkningen och nolltillväxt av välståndet. Krönika av Tino Sanandaji: Reinfeldts BNP-kalldusch

Mona Sahlin på vild flugt

Doktorand David Rexvid skrev forleden Förövaren ska inte behandlas som offer i SvD, der er så god, så jeg glippede med øjnene. SAhlin er som bekendt “regeringens nationella samordnare mot våldsbejakande extremism”, en post hun har benyttet til at lægge røgslør ud over hvem, Sverige virkelig skal agte sig for. Lidt plidder om Breivik her, og lidt pladder og psykologhjælp til islamister her, lidt pludder og højreekstremisme, som et blik på Europols statistik kunne have afkræftet.

Læs mere »

Av Julia Caesar

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har utsetts till Sveriges viktigaste opinionsbildare. Han får tätplatsen på den lista som varje år sedan 1974 ställs samman av tidskriften DSM. Jimmie Åkesson kom dessutom som nummer ett med mycket bred marginal. Han fick nästan dubbelt så många röster som tvåan, Lena Mellin, Aftonbladet. Jimmie Åkesson fick 1 114 röstpoäng. Lena Mellin fick 614.

“Något liknande har aldrig inträffat” skriver DSM:s chefredaktör Jan Gillberg.

Fjolårets etta, Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski, halkade ner till åttondeplatsen. De röstande är journalister med politisk inriktning – ledarskribenter, politiska reportrar och debattörer. Jan Gillberg förklarar Jimmie Åkessons tätplacering med att han har röstats fram av tre olika kategorier röstande:

1.) De som mer eller mindre starkt ogillar honom och vad han står för men ändå måste medge att han och SD har påverkat debatt/opinion. Exempelvis satte Olle Wästberg Åkesson som nummer 1. Detta med motiveringen (som återges i DSM):

“Jimmie Åkesson har – tyvärr – förändrat det politiska landskapet.”

 

Læs mere »

“Vi är så olika som man kan vara”

Sverige är ett av världens mest extrema länder, visar en kartläggning av värderingar i världen. Svenskarna känner sig generellt sett trygga, jämställda och tycker migration är bra. Sverige är ett av världens mest extrema länder

For tre dage siden gjorde Sveriges Radio denne forbløffende opdagelse, men den er sand. SR’s konklusioner er dog yderst mangelfulde, hvad der også er typisk for SR. De kan servere ‘farlige’ nyheder, men de får lov at stå og blafre alene.

Læs mere »

Af Robert Redeker, Le Point, 10 januar 2015

Tag ikke fejl: Som Giordano Bruno og Giulio Cesare Vanini, der blev brændt levende på Inkvisitionens bål i 1600-tallet, således døde Charb, Cabu, Wolinski, Maris og Tignous fra Charlie Hebdo en heltedød. Det samme skete med Georges Politzer, den kommunistiske filosof og modstandskæmper, der blev henrettet i fæstningen Mont Valérien (i Paris-forstaden Surenes, o.a.) i maj 1942, mens han sang la Marseillaise.

De døde som helte, og de døde for os præcis som modstandsfolkene fra 1940 til 1944. De døde for at vi kunne fortsætte. Også de to politifolk, som vi ikke skal glemme, døde som helte og for os.

De døde helt åbenlyst for friheden. Alligevel undgår kommentarerne at sige, at de døde for Frankrig – for en bestemt opfattelse af Frankrig som et åndfuldt land med en strålende, boblende og uafhængig intelligens. “Ånd” er et ord med en særlig mening i Frankrig. Det er meget forskelligt fra en filosofisk, metafysisk eller teologisk mening. Betydningen fremgår af udtrykket “åndrig”. La Bruyère, La Fontaine, Voltaire, La Mettrie, Vauvenargues, Rivarol havde ånd, som også udfoldes i fransk samtalekunst.

Charlie Hebdos tegnere, der faldt for obskurantisters kugler, var denne ånds arvtagere. De videreførte denne tradition og det, der er mest originalt i Frankrigs åndsliv.

Der er ingen tvivl om, at morderne hadede Frankrig som en åndfuld civilisation. Eller rettere: De hadede de to Frankrig’er. Det ene er knyttet til en tro, som de afviser – d.v.s. det kristne Frankrig, som har sine rødder i kong Klodevigs dåb (for halvandet årtusind siden, o.a.). Det andet er den åndrige intelligens, der sætter ordenes ild og jern til de ømme punkter – sådan som det blev gjort af Voltaire, de La Mettrie, Guitry og Charlie Hebdo.

Læs mere »