Av Julia Caesar
Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Låt oss omedelbart upphöra med skitsnacket om islam som fredens och kärlekens religion. Skitsnackandets tid är förbi. De som ännu inte har förstått islams våldsamma agenda är försänkta i mycket djup sömn. Den islamistiska massakern mot journalisterna på satirtidskriften Charlie Hebdo i Paris (tio journalister och två poliser dödade, fyra svårt skadade) och det efterföljande polismordet och två gisslandramer skördade sammanlagt 17 liv.
Gärningsmännen, de algeriska andragenerationsinvandrarna och bröderna Cherif Kouachi, 32, och Saïd Kouachi, 34, sköts på fredagen till döds vid ett tryckeri i Dammartin-en-Goële där de omringats av den franska specialstyrkan GIGN. Den tredje gärningsmannen, Amedy Coulibaly, 32, med senegalesisk bakgrund, som tagit femton personer som gisslan i den judiska butiken Hyper Cacher vid Porte de Vincennes i östra Paris sköts av polis vid fritagande av gisslan. Fyra personer i gisslan hade då redan dödats av Amedy Coulibaly.
“Vi är profetens försvarare”
Alla tre gärningsmännen ingick i det så kallade Buttes-Chaumont-nätverket som rekryterade stridande till al-Qaida i Irak. I telefonintervjuer som den franska tv-kanalen BFMTV lyckades få med gärningsmännen mitt under de pågående gisslandramerna sa Cherif Kouachi:
– Vi är profetens försvarare. Jag, Cherif Kouachi, har skickats av al-Qaida i Jemen. Jag åkte dit, och det var Anwar al-Awlaki som finansierade mig.
Islamistdåden en del av al-Qaidas krig mot “otrogna”
Uttalandet ger ledtrådar till krafterna bakom dåden. De ingår i al-Qaidas krig mot “otrogna”. Anwar al-Awlaki var den mycket kände amerikansk-jemenitiske imam och chefsideolog hos al-Qaida som inspirerade bland annat några av 9/11-terroristerna i USA 2001, major Nidal Malik Hasans massaker på militärbasen Fort Hood i Texas 2009 (13 döda, 30 skadade) och Bostonbombarna bröderna Tsarnajev, 2013 (tre döda, fler än hundra skadade).
En av de mest inflytelserika hjärnorna
Anwar al-Awlaki var en av de mest inflytelserika hjärnorna i al-Qaida och en drivande kraft bakom Inspire Magazine. I en föreläsning 2008 uppmanade han till mord på dem som avbildar Muhammed. Han sa sig vilja göra jihad “lika amerikansk som äppelpaj och lika engelsk som afternoon tea”. I september 2011dödades han av en amerikansk drönare i Jemen, men hans påverkan fortsätter alltså att skörda dödsoffer fortfarande mer än tre år efter hans död.
“Satirtecknarna var inga oskyldiga civila”
Cherif Kouachi sa också i samtalet med BFMTV att de inte alls har dödat civila, eftersom de – i likhet med Sveriges Radios korrespondent Alice Petrén – inte ansåg de döda satirtecknarna som oskyldiga civilpersoner.
En stund senare var Cherif Kouachi död, skjuten av GIGN. Och SR Ekots chef Anne Lagercrantz hade tvingats be om offentlig ursäkt för Alice Petréns “felsägning”.
“Vi är i krig med islam”
Islamistdåden i Frankrike visar vad vi och i synnerhet våra politiker tydligen behöver påminnas om gång på gång: I samma ögonblick som västliga demokratier öppnar dörrarna för islam är det ajöss med yttrandefrihet, pressfrihet och annan frihet som vi ser som självklar. Alla med någon inblick i islams 1 400 år gamla historia av vidskepelse och utrotningskrig mot “otrogna” vet att det är en ideologi som är inkompatibel med demokrati och demokratiska värden.
“Terrorangreppet i Paris bevisar än en gång att vi är i krig med islam. Inte med ”islamister”, ”våldsamma islamister” eller ”islamistiska fundamentalister”, som vi hörde hela dagen på diverse tv-kanaler i går. Vi är i krig med islam” skriver chefredaktör Lars Hedegaard under rubriken “Idioternas triumftåg” i Dispatch International.
“Det är ett krig som har tvingats på oss”
“Det är inte ett krig vi har önskat oss, utan ett krig som tvingats på oss. För 1 400 år sedan förklarade en krigsherre och massmördare någonstans i Arabien krig mot envar som inte ville böja sig för hans rasande vanvett. Gör vi inte det ska vi dö. Det är kärnan i Underkastelsen – som på arabiska heter Islam.”
Av detta har Europas politiker har ingenting lärt och ingenting förstått. Istället för att göra motstånd mot en imperialistisk mördarideologi välkomnar de den i sina länder och lägger utan att darra på handen upp sina befolkningar som offerlamm på islams slaktbänk. Av obegripliga skäl anser de det viktigare att värna om en besinningslös våldsideologi från 600-talets arabiska sandöknar än om sina egna länders befolkningar. Trots oräkneliga bevis på motsatsen inbillar de sig att islam och demokrati kan samexistera.
Vilka har hat och iskyla i sina hjärtan?
Vilka är det som “har hat och iskyla i sina hjärtan”, för att citera Angela Merkels nyårstal, där hon försökte skrämma de tusentals tyskar som har anslutit sig till Pegida (Patriotiska européer mot islamiseringen av Väst) från att fortsätta demonstrera mot islamiseringen av sitt land.
Inte är det de vanliga tyskar som går ut på gatorna i fredliga demonstrationer i Dresden. Om de drabbade parisarna har iskyla i sina hjärtan beror det sannolikt på att de är fullkomligt skräckslagna.
När blir priset för “det öppna samhället” för högt?
Det är detta debatten efter jihadmassakern i Paris måste handla om: Hur många islamistiska terrordåd, hur många oskyldigt slaktade ska vi behöva räkna till innan Europas dhimmipolitiker inser elementära fakta och stoppar den pågående muslimska ockupationen av sina länder?
Hur många oskyldiga slaktade krävs innan Europas dhimmijournalister börjar besinna vad de inte bara medverkar till utan aktivt driver på? Hur många liv måste offras i frontalkollisionen mellan religionsfrihet och yttrandefrihet innan priset för “det öppna samhället” blir för högt? Ettusen? Tiotusen? Femhundratusen? Miljoner?
Stoppa invandringen från muslimska länder
I reaktionerna på islamistdåden i Frankrike finns ännu inga ansatser till relevanta politiska slutsatser av ytterligare ett massmord på yttrandefriheten och oskyldiga människor. Okunnigheten är kompakt, hyckleriet satt i system. Mörker vilar över den kontinent som har gått igenom Upplysningen. Allra mörkast är det i Sverige.
Det kommer en tid när politikerna tvingas vidta obekväma åtgärder – som att stoppa invandringen från muslimska länder. De ska bara låta ytterligare ett antal tusen människoliv gå till spillo först, innan de tvingas erkänna realiteterna och handla.
Allmänheten ska förhindras att dra relevanta slutsatser
Inte bara islam utan också journalisterna visar sina rätta ansikten i samband med islamistdåden i Frankrike. Knappt hade de mördades kroppar hunnit kallna förrän media börjat lägga ut sina vanliga desinformationsslöjor. Vid det här laget har vi lärt oss att efterspelet till varje islamistiskt terrordåd följer en uppgjord och förutsägbar liturgi. Alla läser ur samma regelbok, som verkar vara en bilaga till koranen. Så också nu.
“Islam”, “islamist”, “jihad” och “jihadist” är förbjudna ord. Svenska media kemtvättar nitiskt sitt språk och undviker med stor precision ord som får människor att förknippa islamistiska terrordåd med i-ordet. Dåden har begåtts av “män” – som bara råkade vråla “Allahu Akhbar” och att de “hämnats profeten” medan de sköt eller bombade. Allmänheten ska till varje pris undanhållas relevanta fakta och förhindras att dra korrekta slutsatser om vad islam innebär.
Nu är tid för floskler och krokodiltårar
Nu är tid för innehållslösa floskler av typen “hot mot det öppna samhället” och “fruktansvärt illdåd”.
Nu “går våra tankar till de anhöriga”.
Nu är tid för krokodiltårar över en hotad yttrandefrihet från dem som i åratal inte har gjort annat än att ägna all sin kraft åt att just begränsa yttrandefriheten för oliktänkande och med hugg och slag förfölja, stigmatisera och brännmärka oss alla som har “fel” åsikter och inte får plats i den allt trängre åsiktskorridoren.
Massakern på Charlie Hebdos redaktion riktade sig mot kolleger till de svenska journalisterna. De borde känna sig djup berörda och känna solidaritet med sina mördade kolleger. I så fall döljer de det väl. Den mediala teatern är så förutsägbar att den gör mig illamående.
Læs mere »