En af verdens ældste byer beboet i 6000 år, græske og romerske efterladenskaber, nu reduceret til grus, hvor man ikke er klar over hvem der bekæmper hvem og hvad de dør for. Dokumentaren er lige kommet her til formiddag. Ghosts of Aleppo (Part 1 og 2)

The Barbarians Within Our Gates

Arab civilization has collapsed. It won’t recover in my lifetime.

Hisham Melhem, chef for Al-Arabiya*S Washington-kontor skriver om en verdensdel i opløsning:

Læs mere »

IS offentliggør ny video: Fange nævner Danmark. De kan det der med video. Lyssætningen er som i det bedste DR studie. At USA og fem arabsie lande netop de seneste morgentimer har indledt et massivt bombardement af IS bla. hovedkvarteret i Raqqa  i Syrien med jagerfly og Tomahawk-missiler og Assads velsignelse, er ikke nået af komme med i dette afsnit.  Så havde det lydt lidt anderledes, hvis de involverede er i live. Mange hellige krigere er sendt på deres livs jomfrurejse i nat. Vi er nu fedtet ind i islams  interne opgør igen, og takket være folkevandringerne og geniale politikere, vil vi få det helt ind på livet.  Eller døden. US and five Arab countries blitz terror group’s Syrian base by launching FIFTY bombing missions in massive wave of strikes from both sea and air.

Norsk økonom: Red svenskerne fra sig selv

Der er sikkert mange  danskere, der har undret sig over at svenske politikere og journalister lød så klicheagtige og hjælpeløse i debatter om den eksempelløse indvandring i valgkampen, som de gjorde var. De to svenske politikere og Peter J Olsson fra Kvällsposten hos Krasnik i Deadline, var pinefulde at overvære. Noget er selvfølgelig “willful ignorance”, de kunne sagtens vide, at de har forhøjet visse svenske kriminalkategorier 4000 %, men når de indtil Reinfeldts tale i ramme alvor kunne påstå, at  Vestens højeste indvandring fra den 3 verden gjorde dem rigere, på trods af hvad enhver erfarede om velsfærdsstatens elendighed med deres egne øjne, så er det fordi de ikke vidste bedre, det gjorde vel heller ikke noget, at skrønen var politisk bekvem. De er nemlig uvidende, de ved ikke, hvad de har gjort, derfor vil de heller ikke stoppe.

En eminent interessant kronik af lektor Elin Ørjasæter, der aldrig ville komme i en svensk avis, også af den grund at Sverige foruden at være det mest ideologiske land i Norden, også fordi de er ude intellektuelle ambitioner. 1968 sejrede dem ihjel og nu er der kun folket, verkelighetens folk, at håbe på, og det er i forvejen temmelig sent og trægt med dem. Sverige er ikke en humanitær stormagt, for det er ikke humanisme, der foregår. Det er en moralsk stormagt, det er den religiøse arv, der lever videre som pseudo.

Både statsråder og opposisjonspolitikere hevdet i den svenske valgkampen at «innvandring är lönsamt». Hvordan hadde de kommet frem til det? Lesing av sammenlignende forskning om innvandring gir det deprimerende svaret: Svenske politikere aner ikke hva de snakker om. Svenske forskere leverer nemlig ikke relevante data.

Svenskene baserer sine data på flytting, ikke på opprinnelse. Deres data handler om «utenlandsfødte», slik at barn født i utlandet av svenske foreldre kommer med i innvandrerbefolkningen. Dermed får de et dårlig mål for innvandring med hele 11 prosentpoeng feilregistrering.

Dansker og nordmenn, derimot, har for lenge siden laget et sentralt register som kobler befolkningen til foreldres fødeland. «Vi oppfatter den norske og danske definisjonen som best egnet for sammenligninger av innvandrernes deltagelse i utdanning og arbeid», skriver Lars Østby og Silje Vatne Pettersen i artikkelen «Innvandrere i Norge, Sverige og Danmark» i Samfunnsspeilet.

Mens de danske og norske forskere er bekymret for velferdsstatens finansiering i lys av innvandringen, slår svenskene fast i samme rapport, etter sitt eget mangelfulle bidrag: «Ser vi på dessa resultat, finnes ingen anledning til oro för finansieringen av välfärdsstatens kostnader med nuvarande innvandring och integration.» Svenske forskere er ikke bare ubekymret, de er bombastisk ubekymret på sviktende tallgrunnlag.

Norge bør bygge opp en forskningsstiftelse for Sverige. Det bør ansettes folk fra etablerte norske og danske fagmiljøer. Som broderfolk bør vi finansiere driften. Svenskene trenger nemlig hjelp. Langt fremskreden ideologisk blokkering gjør dem ute av stand til å hjelpe seg selv. Kronikk: Svenskene forstår ikke sin egen innvandring

On Saturday 20th September 2014, at the invitation of the English Defence League, Liberty GB leader Paul Weston gave a passionate speech at Downing Street, London.

Hamed Abdel-Samad: ISIS er ægte islam

Muslimske terrorplots fyger os om ørerne. Forleden i Australien, hvor parlamentet skulle angribes, i Canada hvor en muslim fik 24 års fængsel for bombefabrikation og landsforræderi, i Belgien hvor et antal terroranslag er forpurret, våben og eksplosiver er fundet, blandt andet et angreb på EU-Kommissionen. Mehdi Nemmouche planlagde “et massivt angreb på Bastilledagen i Paris.

Karussellen kører hurtigere og hurtigere, hvis politikerne bemærker det strammer til, lader de sig ikke mærke  med det. Hvad  har de planglagt, den dag en dansk Syrienjihadist rejser sig fra sin terapibriks og halshugger civile? Skyd først med den ene hånd, gør 20.000 muslimer til danskere med den anden, det er ikke forbundne kar. Kun Enhedslistens venstrefløj er imod de næste bombninger i den muslimske verden, og EU har sørget for, der aldrig bliver krig mere.

“Vestlige politikere har nu skaffet en situation, hvor man ikke ved, når man vågner, om nogle terrorister er sluppet igennem overvågningsnettet. Alligevel hælder disse dagligt mere islam – potentielle dødsfjender –  ind i Europa. Det vil naturligvis gå galt, som PET også kom til at sige: Terroren vil lykkes en dag igen, som den gjorde i London 2007 og Madrid 2004. (Nye trusler fra IS: Dræb alle borgere fra koalitionslandene, In the Name of Allah the Beneficent the Merciful Indeed Your Lord Is Ever Watchful.)

Vi har jo valgt at vende ryggen sprogligt til vores tyske nabo, Europas  vigtigste land Tyskland, det er derfor kun et mindretal der kan nyde den lysende begavede og modige politolog, Hamed Abdel Samad, der burde være landskendt i Danmark. Her er han oppe imod den troende muslim Khola Maryam Hübsch, og jeg fik næsten ondt af hende, men da vi lever i en tid, hvor naivitet er dødelig, tog jeg mig i det. Hun er en mytoman og en drømmer, der f.eks. ikke kender forskel på offensiv og defensiv jihad, men ofrene kan selvfølgelig være ligeglade, da resultatet er det samme. Hvis man vil nyde det hele, er det her: Friedensprediger oder Glaubenskrieger: Ist der Islam gefährlich? – log in mit Hamed Abdel-Samad, 60 minutter.

The Ottowa terrorist plot

Som nævnt ovenfor.

Læs mere »

Jeg håber svenskere kan følge med i undertekstningen. Jeg har tilladt mig at gøre titlen til rigtig tysk. Med hilsner til kvindefængslet i Ystad. Når man hører, hvordan Göran Persson udlagde valgresultatet i Agenda i går, er man jo kisteglad for at valget er overstået og håber kun for Sveriges skyld, der kommer nyvalg. Ikke for min egen, tak. Mobildækningen er skyld i SD-stemmerne (!) Det er stadig kun på blogs udenfor MSM, at valganalyserne tangerer virkeligheden. Denne, denne eller denne.

Salafist News

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Vilken chock! Jag är fruktansvärt upprörd över valresultatet. Vad är det för människor som röstar på ett parti med ett så vidrigt förflutet? Vilken människosyn har de egentligen? Mina vänner känner precis likadant. Alla är lika upprörda som jag. På Facebook uppmanar vi alla som röstade på det här partiet att defrienda oss. Vi är inte deras vänner längre. Vi är 94,3 procent som inte röstade på detta avskyvärda parti. Vi är i majoritet, det är vi som bestämmer. Vi kommer aldrig att ta i partiet ens med tång. Vi är beredda att gå i högljudda manifestationer mot valresultatet! Vi ska skrika, skramla, tuta i vuvuzelor och bröla i saxofon!

Sverige är i chock. Krisbearbetning pågår. Vänsterpartiet fick, chockerande nog, 5,7 procent av rösterna i riksdagsvalet. 5,7 procent till kommunisterna! Partiledaren Jonas Sjöstedt har visserligen snygga gångkläder, kan äta med kniv och gaffel, har en fru som arbetar på UD och bor ståndsmässigt på Östermalm – en uppgift som inte återfanns på vänsterpartiets valsedlar.

Men trots ett mångårigt förflutet i Kommunistisk Ungdom (KU) har han aldrig kallat sig kommunist, utom en gång när han rökte hasch. “Men en gång är ju ingen gång” skriver journalisten och Östeuropakännaren Kjell Albin Abrahamson när han porträtterar Jonas Sjöstedt i boken “Låt mig få städa klart” om den svenska kommunismen.

“Vänsterpartiet har förlorat sitt politiska raison d’être”

Oavsett vad partimedlemmarna kallar sig representerar de en politik som genom hela historien har byggt sin maktutövning på tvång och förtryck mot oliktänkande, som har totalitär diktatur som metod och mål, som byggde Berlinmuren och Gulag, avskaffade yttrandefriheten och har begått historiens största och blodigaste massmord på minst 100 miljoner människor – vissa forskare säger 150 miljoner.
Kjell Albin Abrahamson skriver:

“Att så många inom vänsterpartiet fortfarande kallar sig för kommunister är i ett europeiskt perspektiv en stor skam för Sverige. Med alla sina små och stora lögner har vänsterpartiet förlorat sitt politiska raison d’ être. Vänsterpartiet har gjort upp med sin historia i samma omfattning som Moskva har gjort sig av med Leninstatyer. När jag bodde i Moskva på den sovjetiska tiden fanns där 70 Leninstatyer. I dag finns det 68. Vänstern är sedan länge oförmögen att formulera en vision, och därför har partiet reducerat sig själv till professionella nejsägare.”

Vilket vi har sett prov på i vänsterpartiets paroller i valrörelsen om “Nej till vinster i välfärden”.

De erkänner aldrig offentligt att de har gjort fel

Supernarcissisten gjorde redan på valnatten som han länge planerat, tog sin hatt, rock och 341 833 förlorade röster och avgick, saknad av ingen. Det var inte roligt att leka kejsare längre när alla såg att han är naken. Var tredje ny SD-väljare kom från moderaterna, 16 procent kom från socialdemokraterna. Nästan hälften, 45 procent av SD:s väljare, har alltså vänt ryggen åt de två största partierna, s och m. Fredrik Reinfeldt tillämpade den modell som den berömde brittiske torypolitikern Enoch Powell (1912-1998) förutspådde 1977 när han blev tillfrågad om framtiden efter hans Rivers of Blood-tal 1968:

Politiker erkänner aldrig offentligt att de har gjort något fel. För att slippa ta en obekväm fajt låter de bara allting få pågå – trots att de vet att det kommer att sluta i katastrof. När kraschen kommer är de antingen döda eller har smitit iväg någonstans utom skotthåll och slipper få skulden för vad de ställt till med. (Hvordan tænker politikerne egentlig?)

Närmare en miljon väljare är alltså rasister

Men i Sverige handlar chocken över valresultatet inte om att ett kommunistiskt parti fick 5,7 procent av rösterna. Det valresultatet slinker ner lika lätt som en bit gåslever nedsköljd med rysk champagne. Chocken gäller heller inte att Fredrik Reinfeldt avgår och slipper undan ansvar efter att ha ägnat åtta år åt att förstöra Sverige genom massinvandring.

Den offentliga chocken är att Sverigedemokraterna fick 12,9 procent, och att partiet nu är Sveriges tredje största med 49 mandat i riksdagen. SD har vuxit på ett sätt som saknar historisk motsvarighet. Mer än 800 000 väljare, närmare bestämt 801 178 personer, röstade på Sverigedemokraterna. En ökning med 461 568 röster sedan förra valet. Närmare en miljon svenska väljare är alltså rasister enligt den officiella uppfattning som dunkas ut i media.

“Vi känner inte en enda Sverigedemokrat”

“Ingenting verkar bita på dem, vare sig man tar debatten eller vägrar att ta den, vare sig man attackerar dem eller ignorerar dem, vare sig man tårtar dem eller vänder ryggen åt dem. Inte ens hela den tredje statsmaktens samlade ansträngningar lyckas kväva dem.”

(Bengt Ohlsson i Dagens Nyheter). Han vittnar om den sociala isolering och det utanförskap som präglar “de tredje hippaste kvarteren i världen” där han bor, kulturvänsterns och journalisternas tillhåll på Södermalm i Stockholm:

“Känner vi några sverigedemokrater? frågade femtonåringen i somras. Men det gör vi ju inte. Vi känner inte ens någon som känner en sverigedemokrat.”

I enlighet med Pythagoras’ sats står chocken över SD:s valframgång i direkt proportion till tjockleken på skygglapparna hos dem som har lyckats hålla verkligheten ifrån sig år efter år. Överraskningen är total. Medan SD-väljarna jublar pågår ett plågsamt sorgearbete bland de sju massinvandringspartiernas väljare och företrädare.

“Ett nationellt krisläge”

“Det är smärtsamt att vakna i dag” skriver kulturjournalisten Kristina Lindquist i Dagens Nyheter under rubriken “Fascismen är Sveriges tredje största parti”. Kristina Lindquists smärta gäller att Sverigedemokraterna mer än fördubblade sitt valresultat från valet 2010 och blev valets enda vinnare bland sju förlorarpartier.

“Valnatten är så kort nuförtiden, det rasslar till bland distrikten och siffrorna slår mot huvud och tinningar: Tretton procent, tredje största parti och möjligen vågmästare i riksdagen” klagar hon.

Ja, det är värre än så: Att 13 procent av väljarna har lagt sin röst på ett fascistiskt parti är ETT NATIONELLT KRISLÄGE.

Hur ska vi omvända SD-anhängarna?

Elise Karlsson, litteraturkritiker i Svenska Dagbladet, har samma tröttsamma utgångspunkt; extremvänster. Hon bekymrar sig för hur man ska lyckas omvända de som nu röstade på SD. Hur man ska kunna tala dem till rätta. Eftersom de är rasister och inte förstår sitt eget bästa, det vill säga Elise Karlssons bästa. Hon skriver:

“Siffrorna har gjort att många nu frågar sig hur man ska göra för att få färre att stödja Sverigedemokraterna framöver. Det är en fin tanke. Problemet är bara att vi ju redan har haft där samtalen de senaste åren, parallellt med allt annat arbete som gjorts. Även jag. Min valdagsmorgon gick åt till att diskutera SD med två av partiets försvarare. Men jag tror att det får räcka med sådana diskussioner för mig nu.”

“Många säger att den taktik som använts hittills uppenbarligen har varit misslyckad. Att vi som inte är Sverigedemokrater därför ska sluta demonstrera vår motvilja mot dem öppet. Sätta oss ner och prata med dem. Om var och en av oss talar med en anhängare av Sverigedemokraterna till nästa val så kommer röstsiffrorna att sjunka.”

Dessa oxytocinstinna kvinnliga kulturskribenter

Elise Karlsson har verkligen försökt, framgår det. Men det är som förgjort. SD-anhängare lyssnar inte på henne, de tror inte på etablerade medier, politiker, vetenskap eller statistik. Eller på Elise Karlsson. Nu ser hon bara en utväg: INTE att diskutera invandringen – det vore att gå alldeles för långt – utan lösa problemet genom att “arbeta emot den oro som finns i grunden”.

Å dessa oxytocinstinna unga kvinnliga kulturskribenter längst ute på vänsterkanten! Saliga är de i sin tro, sin skuldmarinerade moraliserande upperclass-attityd och sin tillbedjan av trossatser für die Ûbermenschen. Här handlar det om ceremoniella besvärjelser och religiös liturgi, ett mässande för syndiga församlingar över vilka moralens självutnämnda gudinnor svänger fördömelsens rökelsekar. Det är faktiskt ett under att de inte spricker av sin egen godhet.

Öppna era hjärtan och tugga i er verkligheten!

Kristina Lindquist, Elise Karlsson och alla andra som brutalt har fått skygglapparna avslitna har det svårt nu. Det är naturligtvis särskilt traumatiskt för kulturvänstern att så oväntat konfronteras med verkligheten. Här har de gjort allt för att avskärma sig från den i sina isolat på Södermalm, i Vasastan och Gamla Stan. Och ändå tränger den sig obönhörligt på.

Jag har bara ett råd att ge: Öppna era hjärtan och tugga i er verkligheten! Ju förr desto bättre. Ni har inte en chans att undkomma, så ett tidigt accepterande är att rekommendera. Vad gjorde ni medan människorna utanför era reservat följde samhällsutvecklingen, tänkte, reflekterade, diskuterade och drog slutsatser av att varken de själva eller deras åsikter räknades? Av att ses som rasister utan existensberättigande?

“Med självgoda hånskratt har ni använt all er makt”

Roger Sahlström skriver i Dispatch International, med raseri riktat mot journalistkåren. Den har inte bara svikit landsbygden utan hela svenska folket, skriver Sahlström – “eftersom ni inte har skött ert jobb, nämligen att granska makten. I stället har ni gått hand i hand med makten, och skapat er en maktposition i samhället som ni brutalt utnyttjar. I dag är det ni i medierna som bestämmer vilka som ska hängas ut och göras non grata i samhället.”

“Det stora misstaget ni gör är att ni tror att alla andra har det precis som ni. (…) Utan insikt har ni i många år pratat om de hemska Sverigedemokraterna. Ni har smutskastat och påstått att deras väljare är lågutbildade, lallande dårar som bara inbillar sig saker. Ni har dissat och faktiskt pissat på alla de människor ute i landet som drabbats av nerdragningar och konkurser. Samhällen som fått sin sociala välfärd nedmonterad, små byar ni inte kan namnen på, här ute finns det vanliga folket som har drabbats av invandringspolitiken. Ni har helt ignorerat dem. Med självgoda hånskratt som stinker surdeg har ni använt all er makt för att jaga och dumförklara dem.”

 “Från era privilegierade skrivbord pekar ni ut människor som inte delar era idéer. Ni tar ifrån dem deras sociala liv, inkomster och möjligheter att verka i samhället och debatten. Till er hjälp har ni använt starkt vänsterorienterade grupper som likt Stasi och SS ringar in och registrerar människors privatliv. Det är inte inbillning, jag är en av dem som drabbats.”

“Vi försökte häckla ihjäl dem”

“Medan vi på kultursidorna och i seminarierummen diskuterade Tintin, ”Lilla hjärtat” och fördomsfulla godispapper, växte Sverigedemokraterna till 13 procent. Medan vi över en ekokaffe försökte hitta tecken på strukturell rasism hos varandra växte en folkrörelse fram”

skriver Bengt Ohlssons kollega Jonas Thente i Dagens Nyheter.

“Vi försökte häckla ihjäl dem, prata över huvudet på dem, skuldbelägga dem, jämföra dem med slavägare och rabbla akademiska lånord. Det fungerade bevisligen inte.”

69 procent röstade inte på socialdemokraterna

Læs mere »

(Åkesson, Linus Bylund, shariaprofessoren, ex-muslimen Sam Solomon og Kent Ekeroth, Kbh. 2010)

Af KATRINE WINKEL HOLM

Et af de mennesker, i hvis sko jeg nødigst vil være, er ugens svenske valgvinder, Jimmie Åkesson fra Sverigedemokraterne. Jeg har mødt ham en enkelt gang, hvor jeg havde fornøjelsen af at have ham til bords ved en middag.

Det slog mig dengang, at han virkede som en meget velovervejet, moderat person, langt fra de grove ekstremistmærkater, han påduttes, men også som en superkontrolleret, for ikke at sige en lille smule kedelig mand. Bagefter tænkte jeg, at det nok er godt, at han er sådan. En farverig Søren Pind-type ville nok ikke holde længe på den post, for Sverigedemokraternes leder kan ikke tillade sig at sætte så meget som én lilletå forkert, før hele ulvekobbelet af journalister falder over ham. For når det gælder Åkesson, er der ingen plads til nåde eller overbærenhed endsige tilgivelse.

Det er en virkelig uriaspost, han har påtaget sig ved at blive partiformand for Sverigedemokraterne. Han imponerer mig, men jeg misunder ham ikke. Tænk bare på valgkampen.

Et par dage før valget forsøgte Sveriges svar på DR, Radio Ekot, helt åbenlyst at begå karaktermord på ham. Den licensfinansierede public service-station havde brugt mange ressourcer og uvisse metoder på at gennemgå hans private bankkonti og kunne herefter afsløre, at den pletfri mand trods alt havde en plet: Han brugte store summer på netcasinoer! Herefter blev han stemplet som ludoman, altså som en utilregnelig person, som man selvfølgelig ikke kunne stemme på.

Det gjorde mange svenskere alligevel, men forargelsen over denne højst menneskelige svaghed var enorm.

Og hadet til ham lever i bedste velgående.

Jeg gik dagen efter valget ind på hans Facebook-profil og opdagede, at den flød over med had-kommentarer af groveste art.

Nu er det ingen hemmelighed, at Facebook til tider er en åben kloak, og at primitive meningstilkendegivelser flyder frit i dette forum. Men dem, der skrev til Åkesson og ønskede ham alt ondt, var unge, veluddannede kvinder og mænd. Den slags, der normalt er hævet over bodegasprog og plumpe bemærkninger.

Men når det gjaldt SD-lederen, blev alle hæmninger lagt til side.

Det værste var, at de tydeligvis selv troede på det, de skrev: At Åkesson var en racist og nazist, som man burde bekæmpe, ligesom man – lige bortset fra svenskerne – bekæmpede Hitler.

Mange svenskere, nogle undersøgelser tyder på et flertal, er stort set af samme holdning. De nærer lige så stor tillid til det officielle Sveriges påstande om Sverigedemokraterne, som tyskerne gjorde til Goebbels’ propaganda.

Ergo løfter ingen et øjenbryn, når de venstreekstreme sortskjorter overfalder sverigedemokrater i gaderne, når sverigedemokrater mister deres stillinger, fordi deres partitilhørsforhold kommer offentligt frem, og når man ikke vil leje lokaler ud til deres møder.

Det er det egentligt uhyggelige og det, der gør, at jeg er glad for, at jeg ikke er i Jimmie Åkessons sko.

Selv når skællene langsomt falder fra svenskernes øjne, og de ligesom danskerne opdager, at deres indvandringskritiske parti er noget helt andet end det, de har fået at vide, og at det faktisk er dem, der er blevet belogen und betrogen, vil hadet stadig være der. Det er jo ikke sådan at udrydde.

Og min sparsomme erfaring siger mig, at det går voldsomt til, når selvgode mennesker hader.

Det var, ikke at forglemme, selvgode menneskers had, der førte til det politiske mord på Hollands svar på Jimmie Åkesson, Pim Fortuyn.

Lad os derfor håbe, at der bliver passet rigtigt godt på Jimmie Åkesson. Jeg tror, at der er brug for det.

Opprinnelig som “klumme” i Jyllands-Posten

via Document.no

Dan Park ‘s gallerists privatadresse angrebet med æg

Seks måneders ubetinget fængsel til kunstneren Dan Park og en betinget dom og store dagbøder til gallerist Henrik Rönnquist, der i juli udstillede Dan Park i Galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmø, er angiveligt ikke nok for kritikerne af Dan Parks kunst. I dag er Henrik Rönnquist’s privatadresse blevet angrebet med æg. To uidentificerede mænd har kastet æg op på Henrik Rönnquist’s altan og det ene af vinduerne i hans lejlighed.

“Sådan går det, når man synes om ytringsfrihed, kunstnerisk frihed og demokrati i dagens Sverige. Jeg kan ikke længere bo i dette land,”

siger Henrik Rönnquist, der nu leder efter en bolig i København.

Der er tidligere blevet kastet en brosten igennem et af Galleri Rönnquist & Rönnquist’s vinduer og malet graffiti på facaden af galleriet i Generalsgatan.Dagens æggekasteri mod Henrik Rönnquist’s privatadresse er anmeldt til politiet. Den Fri med foto