25
maj
Seneste opdatering: 25/5-10 kl. 1655
37 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Sproget glider: I dag hedder en trafikulykke med tre omkomne som bekendt konsekvent “et trafikuheld.” Ligeledes hedder det her “ballade” over hele linjen, når 40 unge først går til angreb på trafikken og dernæst på politiet. Hvis danske journalister yderlige vil studere diminutiv-journalistik, bør de  læse svensk. Et af de næsten daglige mord kan f.eks. ikke sjældent beskrives som “väldig tråkigt” eller “vi har mycket bråk här.”  Til gengæld er alle mord “brutale”, og det er jo ikke løgn med mindre det er et stilfærdigt giftmord. Der er for få af dem.

Gruppen – en blanding af danskere og andengenerationsindvandrere – blev anholdt på Urbanplanen på Amager i aftes.Vi fik en melding om, at en gruppe unge lavede noget ballade, de forstyrrede trafikken og stoppede bilerne. Vi sendte et par patruljer, og da de så blev angrebet med sten og flasker rykkede vi ud og anholdte de unge, siger vagtchefen ved Københavns Politi. EB og Kastede sten mod hundepatrulje. – Ifølge papirudgaven af EB var flere af de anholdte maskeret og iført skudsikre veste. Der var 70 “unge”, en del helt fra Ishøj. De 40 blev anholdt.

Jonas Vasur – »Killen i vit skjorta«

Tisdagen den 11 maj, 2010, hade Lars Vilks blivit inbjuden att föreläsa om konst och yttrandefrihet på Uppsala Universitet. Titeln var: “Konst kan i själva verket inte vara annat än våld, grymhet och orättvisa”. Som bekant slutade föreläsningen i förtid, då en kravall utbröt när filmen Allah ho gaybar visades (filmen handlar om homosexualitet och Islam och finns för övrigt att hitta på nätet). För mig var det vämjeligt inte bara att se hur en föreläsare kunde bli attackerad utan också hur människor kunde stå och heja på. Efterspelet är väldokumenterat på youtube tack vare alla kameror som privatpersoner hade med sig (varför jag inte tänker gå in på dessa händelser nu).Jag har svårt att tro att någon lämnade salen utan att må dåligt. Det här var en förlust för oss allihopa. [..]

Och det är just ökad tolerans jag eftersträvar. Därför uppmanar jag alla till ett slut på all förföljelse, såväl förföljelsen av Lars Vilks som all eventuell förföljelse av de som avbröt föreläsningen, samt av de damer som misshandlade mig med örfilar, knuff och spottloskor efteråt. Jonas Vasur,för tillfället känd på internet som “killen i vit skjorta” via Sanna Rayman , SvD. (Lars Vilks föreläsning vid Uppsala universitet, forulempningen af Vasur.)  Update: Uppsala Universitet indbyder Vilks til at gennemføre sin forelæsning.

Det rumler hos de anstændige

Det er fascinerende at følge den amerikanske kulturkonflikt, som på trods af en ganske anderledes politisk og historisk baggrund end Europa udviser slående ligheder. Herhjemme er vi jo efterhånden til ulidelighed blevet bekendt med at dele af kultureliten ingen betænkeligheder har ved at kaste vrag på hæderkronede frihedsrettigheder, så som ytringsfriheden / ‘håneretten’ (LFPC).

I have been thinking for a while that the Culture Wars are turning and that the pervasive “libo-progressivism” of our Kultur is moving slowly rightward, but several reports of the last few days have convinced me this is happening more quickly than I had imagined.

The first comes from a post by the Anchoress showing parallels between recent comments by Woody Allen and NYT columnist Tom Friedman. Both men seem to be suffering from a kind of nostalgie du fascisme as opposed to the better known and more bohemian nostalgie de la boue — yearning for the mud — popularized by Orwell and others. (I wish it were the latter).

Woody Allen told Spain’s La Vanguardia that it would be a good idea if Barack Obama could be dictator for a “few years” to overcome obstructionist Republicans. Just a few days later, Friedman fantasized, on Meet the Press yet, that the solution to America’s problems might be to be more like China. […]

What will happen next? Well, nobody knows. We are living in an extreme version of the Chinese curse about living in interesting times. In the near term, look for more desperate remarks like Friedman’s and Allen’s and be grateful for them. They are signs of weakness and insecurity from their side. […] Roger L. Simon: The Culture Wars are turning

Den svenska Hjärnridån

Hvert år på denne tid hedder det ”Svenskarna blir alltmer positiva till invandrare” i samtlige svenske medier. En sytten år gammel “nyhed”, men den får lige fede typer hvert år, den når endda udenlandsk presse via flittige oversættere. Jeg plejer at lade den gå ind ad det ene øje og ud af det andet. I år forsøger docent Lars Berglund igen at gøre indsigelser imod den rituelle “nyhed”, men nægtes optagelse af debatredaktøren på DN. Det gør han ikke  her:

”Det finns tre slags lögner: lögn, förbannad lögn och statistik”, skrev den store amerikanske författaren Mark Twain (1835 – 1910)

Alla tre lögnerna passar in på SOM-institutets undersökningsmetodik när det gäller svenskarnas inställning till flyktingar och de resultat som presenteras varje år. Läs den avslöjande artikel på  Mediacensuren.

Denna kommentar på Marie Demkers debattartikel på DN-debatt idag blev refuserad av debattredaktören, precis som jag befarade att den skulle bli. Däremot censurerar Bo G. Andersson inga allmänna klagomål och kommentarer, som saknar relevanta, akademiska fakta. Särskilt inte de läsare som säger att de skall rösta på Sd i nästa val. Bo G  Andersson, som tidigare refuserat mig i egenskap av akademiker och docent, vill väl härmed bevisa att det bara är lågklassigt folk med dålig utbildning som klagar och röstar på Sd. Det är en politiskt korrekt vanföreställning som länge florerat i hans snäva kretsar.

Marie Demkers artiklar har länge varit praktexempel på hur “Den svenska Hjärnridån” fungerar i den massmediala och akademiska världen. År ut och år in, sedan 1993, har nämligen denne politiskt korrekte vänsterakademiker, professor i statsvetenskap vid på Göteborgs Universitet, haft ensamrätt på att tolka allmänhetens inställning till den heliga invandringspolitiken. Hon får hela tiden uppträda ostörd i alla media. Ingen får kritisera eller debattera med henne. Nu är hon ute igen på DN debatt (2010-05 -24) och sprider sin sedvanliga förvirring. ”Sprid förvirring”, var den nazistiske propagandaministern Joseph Goebbels valspråk Marie Demker och SOM-institutet tycks vara hans goda lärjungar, ivrigt understödda av Mats Bergstrand på DN debatt. .

Demker konstaterar nu efter 16 – 17 år att svenskarna är mer positivt inställda till att ta emot flyktingar än någonsin. Det är särskilt märkbart i de stora städerna, påstår hon, och där bland yngre personer i synnerhet. Men det har ju sina naturliga orsaker eftersom allt fler bland de slumpvis utvalda intervjuoffren i storstäderna, efter 17 års massinvandring, är just invandrare. Och dom vill väl knappast såga av den gren de sitter på. Eller hur?

I Demkers senaste inlägg på DN debatt får man också veta att Miljöpartiet är det parti som är mest positivt till ökad invandring. Marie Wetterstrand vill t ex ha helt fri invandring. Hennes syn på Sveriges framtid kan du själv bilda dig en uppfattning om på Maria Wetterstrand i Människor och Tro fredag  21 maj 2010 i samtalet med programledaren Tithi Hahn.

Här följer först några inledande kommentarer till den årliga SOM-rapport, som Marie Demker har haft ansvaret för, och därefter kommer min kritiska artikel av hennes forskningsmetodik och de missvisande, direkt lögnaktiga, resultat som hon spridit för flera år sedan i våra massmedia. Hon har inte ändrat sig trots att hon länge känt till vilka brister hon har.

“Fp:s nya väljare skyr flyktingar” (SvD 03-06-10), “Njuggare inställning till att ta emot flyktingar” (DN 03-06-11), “Oroande siffror” (SDS 03-06-11) är några av de braskande rubriker som förekom i våra stora dagstidningar i samband med att årets opinionsundersökningar från SOM-institutet vid Göteborgs universitet, “Fåfängans Marknad”, presenterades för allmänheten.

Svenskarnas motvilja mot att ta emot flyktingar påstås nu ha ökat kraftigt i jämförelse med förra mätningen. Ökningen beskrivs såsom ett stort och oroande trendbrott eftersom 50% vill ta emot färre flyktingar idag mot 43% i förra mätningen. Och särskilt markant påstås attitydförändringen vara bland Folkpartiets väljare. “Men trots detta är folkpartiet fortfarande det mest flyktingvänliga partiet av de borgerliga partierna”, säger undersökningsledaren, docent Marie Demker (SvD 03-06-10). Lars Leijonborg och hans närmaste kan således pusta ut, trots allt.

Marie Demker har regelbundet undersökt allmänhetens inställning till flyktingmottagning under många år. De resultat hon ansett sig ha fått genom att ställa exakt samma frågor år från år presenteras nästan alltid som smått sensationella i svenska massmedia. Hon har bland annat vid flera tillfällen fått föra dem till torgs i stora artiklar på DN-debatt. Men när jag ville rikta allvarlig, saklig kritik mot Demkers metodik och de slutsatser hon dragit av undersökningen då var det stopp. Akademiker som fått privilegiet att föra fram sina åsikter på DN-debatt behöver tydligen inte riskera att bli motsagda.

Emellertid kom min artikel något senare in som krönika i Jyllandsposten (02-07-16), Danmarks största dagstidning. Och i starkt nerbantat skick publicerades den även i Dagens Forskning (Df 17:2002). Marie Demker tog då tillfället i akt att gå i svaromål. Men i sitt genmäle (Df 18:2002) undvek hon noga att gå in på några sakfrågor utan valde istället att medvetet felcitera mig.

Varför är jag så kritisk till Marie Demkers opinionsundersökningar? Jo, i motsats till henne hävdar jag bestämt att en överväldigande majoritet av svenska folket är positivt till att ta mot flyktingar som söker asyl här. Men förutsättningen är att det verkligen rör sig om flyktingar med klara skyddsbehov och inte av ekonomiska migranter, vilka endast tagit sig hit på det ena eller det andra sättet för att få tillgång till vårt välfärdssystem. Hittills har Marie Demker vägrat inse att det är stor skillnad mellan dessa två kategorier.

Både metodiken och resultatanalyserna i SOM-institutets undersökningar framstår därför som noga anpassade till en politiskt korrekt dagordning i vilken svenskarnas attityder till invandring som företeelse ständigt skall presenteras som mer positiv än vad den i själva verket är. I essäsamlingen “Varför Vetenskap?” (Studentlitteratur) bekräftar Marie Demker (och hennes två medförfattare) själv sin politiska korrekthet genom att hävda att vetenskapen får sin verkliga legitimitet genom att tjäna samhällsnyttan. “Samhället” är i detta fallet detsamma som den parlamentariska majoriteten, vilken sätter den politiska dagordningen i regering och riksdag. Med ett sådant resonemang måste således vetenskapsmännen i första hand vara lyhörda för vart de politiska vindarna blåser och därefter förse makteliten med “forskningsresultat” som legitimerar de politiska besluten. Forskarsamhällets belöning för det goda samarbetet betalas ut i form av höga tjänster och forskningsanslag. Dessutom får politiskt korrekta forskare en klart dominerande plats i rikstäckande massmedier, vilket inte minst Marie Demker är ett levande bevis för.

Men var får det fria, kritiska tänkandet plats i Sveriges nya, sköna värld?

För flera år sedan skrev jag denna kritiska artikel, som var svar på Marie Demkers tidigare debattinlägg på DN debatt 2002. Min kritik refuserades av den ansvarige debattredaktören, Mats Bergstrand, av skäl som redovisas nedan!

“Motståndet mot flyktingar har minskat” är rubriken på statsvetaren Marie Demkers inlägg på DN-debatt 2002-06-11. Samma meddelande, vilket härrör från opinionsundersökningar som gjorts vid SOM-institutet vid Göteborgs Universitet, har de senaste veckorna basunerats ut som en stor positiv nyhet i alla svenska media. Eftersom det inte förekommit något nämnvärt motstånd mot att ta emot flyktingar i modern tid undrar man naturligtvis vad det är frågan om. Och det finns all anledning att granska uppgifterna kritiskt eftersom Demker dragit mycket vittgående politiska slutsatser av sina undersökningar.

Vad baserar hon dessa politiska slutsatser på? Jo, i tio år har hon ställt ett återkommande “förslag” om flyktingmottagning till ett visst antal slumpmässigt utvalda personer. Förslaget är att vi skall: “ta emot färre flyktingar”. Då får hon lite skiftande svar, men i stort sett är det under årens lopp mer än dubbelt så många som tycker att det är ett bra förslag att “ta emot färre flyktingar” än dem som tycker att det är ett dåligt. Skälen till varför det skett vissa mindre förändringar under senare år har Marie Demker inga vetenskapliga förklaringar till. Men andelen intervjuoffer som är svenskar och som är invandrare i projektet borde ju t. ex. kunna påverka resultaten över tiden.

Av 6000 slumpmässigt utvalda är det endast 4020 som svarat. Bortfallet är således 33%! Varför så många valt att inte svara tar man inte reda på. Dessutom har 30% av dem som svarat inte velat ta ställning till om förslaget är bra eller dåligt. Hur detta kommer sig har man inte heller något svar på. Slutsatsen blir att frågor som skulle vara särskilt intressant att få svar på fortfarande är obesvarade.

Men nu noterar Marie Demker med tillfredställelse att under senare år lite fler av dem som svarat tyckt att “förslaget” var dåligt (28% mot tidigare ca 20%) än de som tyckt att det var bra (44% mot tidigare ca 50%). Därav följer hennes positiva slutsats att “motståndet mot flyktingar har minskat” i landet. Men i själva verket är de resultat som man fått varje år snarare en ren katastrof. Ty, om uppåt 50% av Sveriges befolkning skulle vara negativa till att ta emot flyktingar, d v s inte vilja ta emot människor som förföljs eller hotas till liv och lem i sina hemländer, då kan man väl i rimlighetens namn aldrig beteckna resultaten som positiva?

För att klarlägga hur SOM-institutet resonerat måste man granska dess metodik. Det visar sig då att forskarna aldrig definierat vad en flykting är, vilket lämnat fältet öppet för intervjuoffren att själva tolka vad som menas. Marie Demker har inte ens reflekterat över att det kan finnas en stor skillnad mellan flyktingar och övriga invandrare och att det därför även kan finnas en stor skillnad i opinionens attityder till dessa kategorier över tiden. Av den anledningen är både undersökningsmetodiken och slutsatserna man drar av resultaten inte tillförlitliga.

För det första är det varken relevant eller hederligt att låta “opinionen” ta ställning till om vi skall ta emot färre flyktingar eller ej, eftersom Sverige anslutit sig till de internationella konventioner som gör oss skyldiga att ta emot flyktingar. Därför har vi inget val.

För det andra är det inte vetenskapligt att utsätta människor för kravet att svara på en fråga om flyktingmottagning utan att förvissa sig om att vederbörande vet vad en flykting är. Enligt den definition på begreppet flykting (refugee) som bl a används av FNs flyktingkommissarie (UNHCR), och som stadgats i de internationella flyktingkonventionerna, har flyktingar starka skyddsbehov på grund av förföljelse eller att de hotas till liv och lem i sina hemländer. En flykting ansöker om asyl i något land och dennes skyddsbehov skall noga prövas innan asyl beviljas. Enligt FNs flyktingstatistik är det endast ca 5 – 7% av dem som kommit till Europa (inklusive Sverige) som uppfyller dessa definitioner. De övriga, som är den överväldigande majoriteten, är ekonomiska migranter (economic migrants) vilka sökt sig en bättre materiell tillvaro i det rika Europa. FN har vid flera tillfällen vädjat om att man inte skall blanda ihop dessa två kategorier eftersom det kan skada och urholka asylrätten.

I undersökningen gör man ingen skillnad mellan flyktingar (refugees) och ekonomiska migranter (economic migrants). Det får mig osökt att tänka på min gamle matematiklärare som, när en elev drog en ologisk slutsats, svarade med att säga: “Javisst, alla hästar äro djur och därför är också alla djur hästar?”. I Marie Demkers fall skulle denna logik kunna låta: – Alla flyktingar äro invandrare och därför är alla invandrare flyktingar. Är det möjligen denna logik som smittat av sig när DNs ledare 2002-06-24, á propos den svåra arbetslösheten bland invandrare, påstår att “… i stort sett alla som kommit hit sedan 1970 kommit hit som flyktingar”?

Med utgångspunkt från sin märkliga opinionsundersökning drar Marie Demker, efter diverse utläggningar om “högerpopulistiska partiers” framfart i övriga Europa på senare tid, slutsatsen att resultaten visar att “möjligheterna för ett högerpopulistiskt parti att vinna terräng i Sverige är mycket små”. Hon har säkert goda avsikter med denna slutsats. Men undersökningsresultatet, såsom det nu redovisats, pekar väl snarare i motsatt riktning eftersom nästan hälften av respondenterna tyckt att det var ett bra förslag att “ta emot färre flyktingar”?

Såsom ett typexempel på ett “flyktingfientligt” och “främlingsfientligt” parti i SOM-rapporten framhåller Marie Demker det saligen insomnade Ny Demokrati. Utan att ange några källor påstår hon att detta parti varit motståndare till att ta emot flyktingar. Under ett telefonsamtal med mig säger hon att detta “stått i en gul trycksak” som hon läst för länge sedan. Men enligt det partiprogram, som jag efter viss möda lyckades få tag på, framgår det klart och tydligt att Ny Demokrati tvärtom varit positivt till att ta emot flyktingar. Både ur forskningsetiska och allmänna synpunkter borde Marie Demker, som dessutom under vårt telefonsamtal gjorde anspråk på att vara mer vetenskapligt tillförlitlig än SIFO, ha kollat sina källor bättre.

Om Marie Demker först hade upplyst sina respondenter om att över 90% av dem som invandrat till Sverige de senaste 20 åren varken bestått av flyktingar eller arbetskraftsinvandrare och därefter ställt frågan om vi skall öka eller minska den typen av invandring då hade hon med all säkerhet fått ett helt annat resultat. En sådan frågeställning hade ur verklighetssynpunkt varit ärligare och med all säkerhet också resulterat i en ökad empati för flyktingar, vilket i sin tur förstärkt asylrätten. Dessutom hade en sådan rak fråga legat mer i linje med den frågemetodik som SIFO tillämpat i sina opinionsmätningar sedan slutet av 1950-talet. Under alla de år som SIFO ställt samma fråga har endast ca 9% av de tillfrågade velat öka invandringen. SIFO kallade därför den massinvandring som skedde under första hälften av 1990-talet för “En tickande bomb”.

Att endast lägga tonvikten vid svenska medborgares inställning till den lilla gruppen flyktingar, vilken är försumbar när man ser på den totala mängden invandrare, är således under inga omständigheter varken hederlig eller relevant. Ty, nu har ju Marie Demker i praktiken skiljt ut den svagaste och mest behövande gruppen bland invandrarna och gjort en sensation av sina märkliga resultat utan att undersökningen klarlagt vad intervjuoffren egentligen svarat på.

De slutsatser Marie Demker dragit av SOM-institutets undersökning säger därför mer om hennes egna ambitioner än om den verklighet hon säger sig ha undersökt. Av den anledningen är det mycket illavarslande när både andra forskare, massmedia och politiker okritiskt tagit SOM-institutets undersökning på vetenskapligt allvar och på så sätt förvandlat verkligheten till en politiskt korrekt desinformation.

Lars Berglund, Docent

Det främsta skälet till att refusera min artikel på DN-debatt var att jag avslutade min artikel genom att säga att andra forskare “okritiskt tagit SOM-institutets undersökning på vetenskapligt allvar och på så sätt förvandlat verkligheten till politiskt korrekt desinformation” utan att redovisa något exempel på detta.

”Är det OK om jag då gör ett tillägg om detta då”, frågade jag Bo G  Andersson.

“Ja, men jag lovar ingenting”, svarade han.

Jag gjorde då följande tillägg till artikeln. Men den refuserades naturligtvis i alla fall. Det är så “Den svenska Hjärnridån” fungerar :

”Kent Asp, professor vid Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs Universitet, har delvis tagit Marie Demkers märkliga rapport och undersökningsmetodik som utgångspunkt när han analyserat “mediebilder och folkopinioner” i samband med en undersökning som han lett på uppdrag av Integrationsverket. I skriften “Integrationsbilder” (Integrationsverkets Rapportserie 2002:02) sätter följaktligen även Kent Asp likhetstecken mellan invandrare och flyktingar. Men han går ett steg längre än Demker och låter en bestämd yrkesgrupp, journalister, ställas inför förslaget att vi skall: “ta emot färre flyktingar”. Det visar sig då att 72 % av journalisterna tyckte att förslaget var dåligt. Skillnaden mellan journalistkårens och allmänhetens åsikter var således mycket stora. Om denna skillnad beror på att de flesta journalisterna kunde skilja på flyktingar och övriga invandrare och därför var mer positiva till att ta emot flyktingar, det har Kent Asp inte reflekterat över.

Men, något som borde vara centralt i sammanhanget är massmedias hantering av flykting- och invandringspolitiken. En öppen och saklig debatt om denna har hittills effektivt förhindrats av inflytelserika personer i det svenska mediaetablissemanget. De forskare som ändå förordat en öppen och saklig kritik har tyvärr slentrianmässigt stämplats såsom främlingsfientliga och rasister. Istället beskrivs orsakerna till invandringsproblemen ständigt i termer av fattigdom, arbetslöshet, diskriminering och utanförskap. De politiskt korrekta har bestämt sig för att problemen är en klassfråga, vilken kan definieras och beskrivas på en höger-vänsterskala där alla som förordar en åtstramning när det gäller inflödet av “ekonomiska migranter” beskrivs som högerextrema eller högerpopulister. Därför är det högst sannolikt att de skillnader i opinionen som Kent Asp fått i sin mediaundersökning beror på att hela 70 % av svenska journalistkåren visat sig sympatisera med vänsterpartierna. Fil Dr Kurt Wickman beskrev nyligen detta fenomen på ett sakligt sätt i den danska tidningen Politiken (02-07-16) under rubriken “En av historiens mest statstrogna journalistkårer”. Därför är det inte så konstigt att Marie Demkers märkliga slutsatser gång på gång kritiklöst basuneras ut i pressen som en stor positiv nyhet.

Mitt förslag till SOM-institutet är: Låt respondenterna nästa gång först få klart för sig skillnaden mellan flyktingar och övriga invandrare. Ställ därefter raka och ärliga frågor om deras inställning till flykting- och invandringspolitikens olika aspekter. Först då kan man få någorlunda säkra svar på vad folkopinionen verkligen tycker i dessa viktiga frågor. Och ställ gärna följdfrågor så blir resultaten ännu mer tillförlitliga.

Den undersökningsmetodik som nu tillämpats i tio år, och de återkommande slutsatser som dragits av den, hör definitivt inte hemma i vetenskapliga sammanhang.”

Lars Berglund, docent

(Undersökningen kommer i sin helhet att redovisas i SOM-rapporten ”Nordiskt ljus” (red Holmberg & Weibull) som utkommer i juni månad.)

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Pingback: Kunstavisen » Blog Archive » Jonas Vasur – Killen i vit skjorta()

  • Nielsen
  • Victor

    Gæt, hver der har sagt dette:

    “Lars Vilks har jo tigget og bedt om at blive angrebet. Jeg har ikke ondt af den svensker, der har gjort alt, hvad han kunne, for at provokere. Ham har jeg ikke for fem flade ører sympati for.”.

    • Henrik Petersen

      Uffe Ellemann-Jensen, der åbenbart bifalder vold og forsøg på mordbrand mod Lars Vilks. Sørgeligt eftermæle for Uffe Ellemann-Jensen.

      • Han er for gammel til at lære at personligt ansvar skam også gælder de ædle vilde han har kastet sig over i sit otium. Jeg vil sige at f. eks. Ahmed Akkari og Abdul Wahid Pedersen “tigger og beder” om at blive angrebet, og at de gør alt for at “provokere”. Har jeg så en blancocheck iflg. Uffelingen til at handle derefter? Nej, selvfølgelig ikke. Kun ædle vilde kan gøres ansvarsfri. Det er faktisk ret enkelt i sin inkonsekvens, men ingen vil kunne trænge igennem hans hovne forsvarsmekanismer og forklare ham det.

        • Gunnar Biering

          Her må det være på sin plads at mindes Jens Peter Jensens karakteristik af sin fremstormende søn: “Han er for meget Ellemann og for lidt Jensen!”
          Jeg har i alle årene spekuleret som en gal over, hvad Døgnbrænderen egentlig mente med det. Jeg har nogle ideer…

      • Victor

        Ja – det er faktisk en af de mest afskyelige bemærkninger, jeg længe har set nogen politiker komme med…

        Men måske vil han gerne være dommer ved den internationale sharia-domstol. Det er i hvert fald den samme logik.

        • Håber I så Jes Stein Pedersens interview med U. E. Jensen for et par år siden i forbindelse med udgivelsen af hans bog. Jes gik hårdt til ham, og Uffe var ikke glad.

          Mange mennesker i Danmark holdt så meget af “Uffemanden”. Og det var ikke fordi, de ikke vidste, hvor han stod. Eller havde mulighed for at vide det. Det var ingen hemmelighed, selvom det ikke blev udbasuneret. Jeg var der selv i alle årene. Jeg ved det.

          Vi har været til valg om det her, selvom vi ikke kan lide det. Og vi er det stadig.

          Vi fabler allesammen om, at “EU” er et problem. Vi mangler bare at se det – for endnu har vi ikke stemt på nogen, der har villet udfordre dette “EU”. Så indtil videre er sandheden, at forestillingen om “EU” som udviklingshæmmer er baseret på ren teori og endnu en af vore dårlige undskyldninger for ikke at tage/have taget ansvar.

          Jeg tror også, “EU” (gådeøjnene betyder, at jeg er bevidst om, at hverken I eller jeg stort set ved, hvad eller hvem “EU” er) kan blive et problem. Men naturligvis tidligst, når vi indvælger folk, der har viljen til at trumfe en anden politik igennem. Og sådanne folk kan ikke samle stemmer nok. Ikke i går. Ikke i dag. Og – gud bevares, jeg tror: – heller ikke i morgen.

          Vi kan ikke vinde et stort slag, men så en lille spire. Det vil de fleste afstå fra af bekvemmelighed eller forlegenhed over at skulle gøre noget, der kunne virke ekscentrisk eller sværmerisk. Såsom at genbebo det land, de hævder de har en naturret til gennem den særlige affektionsværdi, landet har for dem. Men dette dorske flertal kan det være det samme med. De vil klynke videre og gøre som tilforn.

          – – –

    • Har Uffeman verkligen sagt detta? Den gnutta respekt jag en gång i tiden hade för honom skäms jag för idag. Har du en källhänvisning?

      • Victor

        Originallinket er ikke on-line. Men, skåning, du kender måske ikke dette lille tip: Highlight det tekststykke, du leder efter, højreklik med musen, søg med – google. Og voila. På mindre end et sekund har du dit svar.

        • Skåning

          Tyvärr inte. Jag får bara träff på en annan blogg som citerar Uffeman. Måske finns inte originalartikeln online.

      • Bjovulf
  • polinos

    ->LFPC

    Ja, det er lovlig spændende, hvad der sker i USA. Men har man læst Jonah Goldbergs fremragende “Liberal Fascism”, er man næppe overrasket over reaktionerne fra den amerikanske venstre-intelligensia. “Liberalism” i USA og fascisme – indbefattet autoritært styre, kooperative træk, racehygiejne (også det!) og alt det andet fascistiske arvegods er i virkeligheden lige så amerikansk som æbletærte.
    Som komikeren George Carlin har sagt: “When fascism comes to America, it will not be in brown and black shirts. It will not be with jackboots. It will be Nike sneakers and smiley shirts”¨.
    Jeg kan i øvrigt anbefale Jonah Goldbergs bog til alle, der er slået af forundring over, i hvor høj grad “de progressive” i Vesten synes at falde for totalitære ideer (UK og Sverige er særligt hårdt ramte, men USA er lige efter, og DK har også mere end en snert af lidelsen). Mange af ideerne er reelt fascistiske; der var faktisk engang, da fascismen blev betragtet som “progressiv”. Men læs bogen, den er i den grad en øjeåbner! Kan fås billigt på Amazon.

    • Citatet af Carlin minder mig om The Dead Kennedys’ California Über Alles: “Now it’s 1984 / knock knock knock on your front door / the denim suede police / have come for your uncool niece”.

      Jello Biafra blev jo senere slået invalid af en fra sit eget miljø der mente han havde forrådt ‘værdierne’.

      • polinos

        Jep, åh ja, Dead Kennedys… Det var tider! I øvrigt er det interessant, at punk-bevægelsen dengang ikke så meget var venstreorienteret som anti-autoritær, og ofte havde et forbløffende skarpt øje for totalitære træk, uanset kuløren. Et af mine favoritbands fra dengang, This Heat, skrev f.eks. sangen “SPQR”, der passende kunne være en anti-hyldest til den vestlige verdens sen-romerske tendenser:

        http://www.youtube.com/watch?v=-mmxo3QgC88

        Amo amas amat amamis amatis amant
        We are all romans unconscious collective
        We are all romans we live to regret it
        We are all romans and we know all
        About straight roads
        Every straight road leads home,
        Home to rome
        2 + 2 = 4
        4 + 4 = 8
        We organise via property as power
        Slavehood and freedom imperial purple
        Pax romana

        Kan det styrings-fikserede, autoritære EU (og USA) beskrives bedre?

        • Mackety

          > Polinos

          Der var en periode på Uriasposten, hvor jeg gang på gang skrev, at socialismen ingen fremtid havde. Jeg endte med sågar at trætte mig selv med mine gentagelser. Ikke desto mindre mente jeg det naturligvis og havde ikke skrevet det ellers.

          Det har været morsomt for mig, på en iøvrigt tragisk baggrund med finanskrise og arbejdsløshed, at se denne indlysende sandhed blive udbasuneret over alt i medierne med argumenter, der til forveksling ligner det, jeg selv har tænkt og af og til skrevet i de forløbne år. Man skal ikke være særligt dygtig til at læse mellem linierne, for at kunne se, at stort set alle massemedierne såvel som det store flertal af politikere, kommentatorere, økonomer etc. nu bekræfter det jeg har sagt i årevis – nemlig at socialismen ingen fremtid har. 🙂

          Dermed skal ikke forstås, at der ikke i fremtiden vil være en eller anden form for velfærdsstat, men det vil være en velfærdsstat, der går tilbage til velfærdsstatens oprindelige formål (det påståede formål) – at beskytte de svageste, fremfor som nu at være et omfordelingscirkus af astronomiske dimensioner.

          Ergo…..socialismen er død…..fremtiden har ramt os for fuld hammer og tilbage står kun for “eliten” at konstatere det indlysende, hvilket med den sneglefart “eliten” normalt erkender nye udviklinger sagtens kan tage 10-20 år.

  • polinos

    -> Mackety

    Det er muligt, socialismen er død, men det er fascismen så absolut ikke! Reelt er der tale om to nærtbeslægtede ideologier, og den klassiske socialisme og socialdemokratisme har så afgjort spillet fallit. Det er det, vi ser med sammenbruddet i PIIGS-landene netop nu, og som en ny, “rød” regering i Danmark også meget snart vil blive nødt til at erkende.
    Men hvad så?
    Jeg tror, EU vil gribe chancen og forsøge at styrke EU-institutioner på nationalstaternes vegne, angiveligt for at sikre euroen og implementeringen af fantazillion-garantipakken. Det vil indebære massive overførsler af penge fra det rigere og især bedre styrede Nord til det korrupte, dysfunktionelle og især demografisk sammenbrudte Syd. Det er selvfølgelig en politisk model, der vil føre til massiv national utilfredshed i f.eks. Tyskland.
    Og hvad så? Hvad har magthaverne tilbage at benytte sig af? Ikke andet end end fascistisk model i multikulti og “progressiv” forklædning med kooperativisme, kontrol og “blød” terror, der samtidig desperat søger at varetage storkapitalens interesser på det globaliserede frie marked – altså præcis det, vi ser i UK lige nu. Og det virker! Englænderne var engang et frit folk, der kunne “ta’ det”, når Hitlers bomber regnede ned over dem. I dag er de en flok dysfunktionelle tøsedrenge, der lader sig terrorisere af nævenyttige bureaukrater. Måske kan vi tale om “petitesse-fascisme”?
    Ked af at lyde som en lyseslukker, men alting brænder sammen lige nu: Den gældsfinansierede boble-økonomi, globaliseringen, afindustrialisering, proletariseringen af Vestens arbejder- og middelklasse, det demografiske sammenbrud, den dysfunktionelle multikulturalisme. Det er med skrækblandet fascination, jeg åbner for min computer hver morgen og læser dagens overskrifter.
    “No place to run, no place to hide, no turning around on a suicide ride,” som Pere Ubu sang i “30 Seconds over Tokyo” i 1975 – en meget passende beskrivelse af vores suicidale europæiske kultur:

    Ny seks minutters lyd-terror og en desperation, der har rod i midt-70’ernes kaos, men lige så godt kunne være skrevet til vores tid:

    http://www.youtube.com/watch?v=Rs3kKHhG4m0

    • Mackety

      “Ked af at lyde som en lyseslukker”

      Det skal du ikke være ked af. Jeg forstår så udemærket dit sortsyn og deler det selv til tider – til andre tider føler jeg mig derimod ret optimistisk.

      Som jeg ser det, så er den fascisme du nu ser buldre frem i socialismens kølvand, blot et ydre udtryk for den indre realitet, der hele tiden har eksisteret. Sagt med andre ord….hvad vi ser nu i dele af Europa, er blot et udtryk for, at socialisterne langt om længe er begyndt at være ærlige omkring deres verdensbillede og deres menneskesyn – de erkender med andre ord deres egne indre fascister og udstiller sig selv for al verden at skue.

      Det er naturligvis frygteligt for dem, der eventuelt måtte blive ofre for rødfascisterne, men det er desværre nok en nødvendig del af renselsesprocessen.

      Er der grund til sortsyn – ja, bestemt – men der er også grund til optimisme. At socialisme er fascisme er jo ingen nyhed for de, der ser verden med åbne øjne, men der er mange, der mangler at erkende dette og den erkendelse kan de kun nå gennem en proces, hvor alle parter er ærlige omkring, hvad de ønsker.

      Ærlighed er kodeordet for den nye tid, vi er på vej ind i.

      • @ Mackety

        Vi er på vej ind i det, der lidt ufuldstændigt er blevet kaldt “proletariatets diktatur”. Da proletarerne fik magt, blev de til “de professionelle”. Hvis man forstår, at den logiske konsekvens af det, fortiden kun kunne se som “proletariatets diktatur” er “de professionelles bureaukratur” (se “EU” og “kompetence”-dyrkelsen), så har man den bedst tænkelige nøgle til at forstå tiden og dens Ydrestemmestyring.

        Du har forresten ret i, at vi går mod en mere ærlig tid. Det er en historisk nødvendighed, at vi i højere grad begynder at lade vores Indrestemme få ørenlyd, hvis vi skal bevare vores dømmekraft så nogenlunde intakt. – Og det skal vi.

        – – –

  • polinos

    -> Mackety

    Helt enig. Fascisme og socialisme er skåret af samme rulle stof, og som Jonah Goldberg så tydeligt beviser i “Liberal Fascism” var ligheden engang slående; egentlig var det et langt stykke hen ad vejen kun fordi fascismen konkurrerede med kommunismen, at venstrefløjen til sidst slog hånden af fascismen; det betød ikke, at den ikke fortsat havde sympati for fascistisk tankegods. Skal man endelig sige noget, må det være, at der trods alt var anderledes – omend pervers – stil over 20’ernes og 30’ernes fascisme end den smålige, grumsede, bedsteborger-moraliserende fascisme, vi ser i de vestlige samfund i dag. Men sådan er det jo, historien gentages, først som tragedie, siden som farce. Vi er i farce-fasen lige nu, men hvem siger, vi bliver der – og gud nåde og trøste os, til den tid!

    • Mackety

      Farce, ja mon ikke. Et eller andet sted er det jo nærmest urkomisk, at vi her i landet har en “elite”, der først måtte lære på den hårde måde, at nazisme er noget lort, hvorefter de så kastede sig over kommunismen. Så døde kommunismen i 1989 – nu var det socialismen de kastede sig over – utroligt så mange krumspring de har gjort i et forgæves forsøg på at undgå den uundgåelige erkendelse, at selve deres ideologiske ophav, marxismen, er pilrådden og helt igennem umenneskelig i sin natur, nøjagtig som enhver anden lovreligion er det – og religion er, hvad marxismen i bund og grund er. Marx er deres profet, den historiske materialisme deres gud.

      Personligt afskyr jeg en hver form for religion, men tvinges jeg til at vælge, vil jeg til enhver tid vælge kristendommen, netop fordi der i kristendommen trods alt er et element af menneskelighed – i islam såvel som i socialismen/kommunismen/fascismen/nazismen er der ingen plads til at være menneske – dér tæller kun førerprincippet – med guden som den ultimative tyran, der dog i sidste ende “besynderligt” nok altid tjener en lille overklasses egoistiske interesser.

      Jeg har aldrig set det solidariske i socialismen – socialismen står derimod for mig som et udtryk for den ultimative egoisme, idet man lader som om solidariteten gælder andre, mens den socialistiske “solidaritet” reelt blot er et udtryk for uerkendt grådighed – andre folks penge er nu engang de sjoveste at lege med. Problemet er jo i bund og grund, at Marx ikke tog højde for menneskets natur og modsat hvad Marx tilsyneladende troede, er det ikke kulturen der styrer individet – derimod er det individet, der styrer sig selv gennem kulturen. Når marxister og islamister derfor erstatter kulturen med styring fra oven, så fjerner de også det eneste, der kan sikre individets civilisering. Tilbage står dyret og venter på at blive sluppet løs. Netop derfor vil alle samfund der baserer sig på ovenstyring, i stedet for selvstyring, fejle og deres umiddelbare succes vil kun så meget desto hurtigere føre til deres egen udslettelse.

      Bedre at erkende menneskets fejlbarlighed og tage højde for det – derfor er jeg hvad man kunne kalde en liberalkonservativ…….med et nationalsindet udgangspunkt.

  • Bjovulf

    At tænke sig, at vore lallenaive politikere stadig indbilder sig selv, at disse barbariske æreskulturer
    kan være berigende – helt ufatteligt!

    http://www.dailyrecord.co.uk/news/uk-world-news/2010/05/21/family-murd ered-over-marriage-dispute-during-visit-to-cemetery-in-pakistan-86908- 22275118/

    http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/8696188.stm

  • Mette

    “Bedre at erkende menneskets fejlbarlighed og tage højde for det – derfor er jeg hvad man kunne kalde en liberalkonservativ…….med et nationalsindet udgangspunkt”, skrev Mackety, og det er vel derfor, vi plejer at være enige. Han ved, hvad liberal betyder. Men ordet liberal har desværre fået en svinsk klang blandt mange danskere, der lægger noget amerikansk eller cepos-agtigt-overdrevent i det (tror jeg). I hvert fald er jeg træt af at forklare, at SÅ ond er jeg nu heller ikke, når jeg kalder mig liberal.

    Hvem skal vi så stemme på, nu hvor vi er svigtet af de oplagte partier? Hvis Liberal Alliance ikke var så forbandet indvandringspositiv, kunne det parti være en mulighed. Lene Espersens latterlige parti er absolut en umulighed. DF er en uprøvet mulighed for denne blogger, men dagens forlig med regeringen støtter jeg. Blot tror jeg ikke, at stormen rides af med så lidt. Det er som en enkelt sandsæk, når digerne er ved at give efter. Dagen har igen været hård mod værdipapirerne, og optimismen er svær at få øje på.

    Som Pittelkow skrev, er vi er en kultur på deroute. Det ses og mærkes i mange sammenhænge. Lad os tage et eksempel.

    Jeg har haft en del håndværkere i de sidste år, og ingen har gjort deres arbejde tilfredsstillende. Alle efterlod mangler, flere opførte sig død uforskammet, flere løj, og en lagde sag an mod mig, da jeg ikke ville betale for at have fået ødelagt arkitekturen på mit hus og ikke havde fået det, som tilbuddet lød på. Som Lene E nægter han at se fejl ved sit arbejde og reagerer med uskyldige blå øjne og hoven opførsel, lyver så det er til at brække sig over. Desuden fik jeg ødelagt meget andet, som advokaten ikke mener, at jeg nogensinde får erstattet. Regningen kan nemt overstige 200.000 kr. for ødelæggelser, derfor er jeg også ved at komme på kant med advokaten. Så hvis jeg skal sige min mening, fortjener en masse danskere at gå konkurs, og mens de går ledige kan de passende se at få lært deres fag og overveje deres egen uduelighed, grådighed og forhold til kunderne.

    Hvad har man tænkt sig at bruge alle de uduelige og forkælede mennesker til, som landet støt fyldes op med takket være et elendigt skolesystem, en elendig mesterlære, alt for meget slendrian og indvandringen? Mange gider end ikke at møde i skolen, gider ikke at lære at læse og skrive, gider ikke at lære noget ordentligt. I gymnasiet må man give ekstraundervisning i læsningen ,fordi der i de fleste klasser sidder en flok, der aldrig fik lært det. Osv. osv.

    Mange andre må da være lige så rasende, som jeg er i øjeblikket pga. de elendige håndværkere, hvoraf en endda kræver betaling for at have en ny lærling på slæb og ankomme i “servicebil”. Det sidste takserede han til 100 kroner, skønt jeg da er fløjtende ligeglad med, om han ankommer gående, bilende eller til fods. Da min farfar var ung tømrersvend i Aarhus, gik han en gang fra byen til Randers for at passe sit arbejde og hjem igen, indtil han var færdig. Ret hurtigt arbejdede hans firma både indenlands og udenlands med fast samarbejde med førende arkitekter, og det havde noget at gøre med ordentligt håndværk,og at et ord er et ord. Efter at være flyttet 17 gange til det bedre med min farmor, der blev smidt ud hjemmefra, da hun ville gifte sig nedad med ham og fik fat i et kongebrev, endte de på det, som ejendomsmæglere ynder at kalde “Aarhus’ måske bedste adresse”. Men fladpandede var de aldrig, opførte sig ikke som nyrige 2010 og havde reolen fyldt med skandinaviske og russiske klassikere, der alle blev læst og diskuteret. Nutidens håndværkere har det tit omvendt. De slår stort op, udsender dyre brochurer om egen fortræffelighed og opfører sig, som om kultur er en by i Rusland, og kunderne blot er til for at tilfredsstille deres grådighed.

    I kommunerne er de efterhånden rørende taknemmelige for uendelig lidt og foreslår, at folkeskolen slet ikke skal afholde eksamener, for det er slet ikke nødvendigt, påstår KL. Hvad med at forære alle, der bor her i landet et lærebrev, en ph.d eller doktorgrad ved fødslen, så behøver vi slet ingen skoler eller universiteter, og alle kan kalde sig “elite” eller i hvert fald mester. Selvovervurderingen er jo allerede i top.

    • Mackety

      Ja, vi er enige om mange ting. 🙂

      Iøvrigt som du siger, er det mærkeligt, hvordan det at være liberal er blevet til noget med, at man er kold og egoistisk. Som jeg oplever liberale mennesker, er det mennesker der i videst muligt omfang ønsker at være selvforsørgende, netop for at der skal være råd til at tage sig af dem, der vitterligt ikke KAN klare sig selv.

      Socialister derimod tænker i reglen kun på sig selv. Hver gang de stemmer, går de i stemmeboksen med henblik på at skaffe sig selv flere midler fra naboens pengepung og i farten glemmer de helt, at naboen også er dem selv. Når den liberale går i stemmeboksen, stemmer han/hun med henblik på at sikre fremtiden for familien og samfundet.

      • Mette

        Ja, det er sandt. Det er faktisk ikke ret mange år siden, at det i al sin gru gik op for mig, at jeg er til grin, fordi jeg altid har stemt for det, som jeg mente var bedst for samfundet og var stolt over, at jeg nok skulle klare mig, selv om det af og til var imod mine private interesser. .

        Det er en farlig udvikling, når de i erhvervsmæssig henseende samfundsbærende lag begynder at tabe troen på samfundet og dermed solidariteten.

        Jeg kan godt forstå de unge, der ikke ønsker at betale for at raske og rørige 60-årige går på førtidspension. Men jeg fatter ikke, at de stemmer SF og gerne vil betale for, at “hele verden” kommer til Danmark og lader sig forsørge. Det er deres fremtid, der sættes over styr i disse år, mens dette dejlige lands ressourcer systematisk undermineres og ødelægges.

  • Teknisk set hedder det færdselsuheld eller FUH i polititermer 🙂

  • Mette

    I Otto Kalkars ordbog over det gamle danske sprog 1300-1700 sættes “elle” lig med elv, og dermed er vi hos elverfolket.

    “En elv er i den nordeuropæiske folklore en potentielt skadevoldende, men i nogle tilfælde også godgørende, naturånd.”

    Det passer jo godt på Uffe Ellemann, han er så vist en mand af elverfolket, og det har hans far vel vidst. Han var måske gift med en elverpige. 🙂

    http://da.wikipedia.org/wiki/Elverfolk

  • Ole Burde

    Ordet “socialisme” blir stadig brugt meget , men hvor mange husker egetlig hvad det engang drejede sig om ?
    Fortalerne for denne “isme” har taget monopol paa en kategori af positive vaerdier og holdninger som ikke har ret meget med “ismens” generelle struktur at goere
    At vaere solidarisk med de svage i samfundet ,at foele tilfredshed ved godt udfoert arbejde UDEN forbindelse til pengevaerdien ,at vaere villig til at give afkald paa en vis maegde levestandard for at opnaa andre ting ,er postive vaerdier og holdninger som den nationalkonservative lejr ( som jeg mener de fleste af os tilhoerer ) har desperat brug for at goere til sine egne . Uden disse vaerdier er den megen snak om “samfundets sammnehaengskraft” kun varm luft .

    I en reklame for den Japanske Subaru koncern siges alt det her nasten perfekt : Den forhenvaerende Chef for hele koncernen arbejder nu med at goere rent paa toiletterne i det administrative hovedkvarter . Ind paa toilettet komer nogen af de yngre ,agressive ledelses-typer. Da de ser den aeldre mand bukker de MEGET respektfuldt for ham, og han smiler rolgt og selvsikkert til dem .

    Japan er et samfund som vi kan laere meget af . De har IKKE importeret hverken arbejdskraft eller kulturberigende asylmodtagere, men klarer sig alligevel. Forskellene i levestandard mellem de rige og ” fattige” i Japan er mindre end i noget andet industrialiseret land UDEN at der er foregaaet ekstremt store overfoersler af indkomst som i DK .
    Sammenhaengskraft….

  • Peter Krogsten

    Studenterrevyen 1962, Gris på gaflen. “Det er Danmark, det er dårligt. Det er rødgrød, det er ad helvede til”. Der startede det, den selvudråbte elites selvhad.

    En af forfatterne hed Klaus Rifbjerg, han har ikke flyttet sig en milimeter siden. Andre bagmænd var Leif Panduro (suk – også du min søn!), Jesper Jensen, Klaus Rifbjerg, Erik Moseholm, Bent Axen og Palle Kjærulf-Schmidt. De har alle været først i tyverne dengang.

    • Fantastisk. Ak, så uforandret. Kun påskuddet til hadet må have ændret sig, da ikke en eneste tyrkisk fremmedarbejder på dette tidspunkt havde landet her. Men hvad var det så? Jean-de-France’sk foragt for et lille, usofistikeret land?

      Det minder mig om en ugebladsartikel fra 1920’erne jeg engang så, hvor USA blev omtalt på en måde der mindede meget om foragten for det amerikanske i dag. Måske er der nogle kulturelle stereotyper der flagrer rundt i samfundsdebatten og som bare skifter begrundelse som tiderne skifter. Man kunne også nævne det moderne jødehad der legitimerer sig med kritik af Israel.

      • Peter Krogsten

        De var ræverøde. Sovjetstaten var det ypperste menneskeheden havd frembragt, og de fleste holdt tig lykkeligt uvidende om havd der kunne læses alles steder: Sovjetunionen var absolut førende når det galdt straffelejre, intern forvisning,terror og andet godt.
        Hadet til Danmark var en udløber af hadet til USA og specielt Vesttyskland. Sidstnævnte nåede jo ikke kasernestaten DDR til sokkeholderne når det gjaldt lykke og personlig frihed hos befolkningen, og de åd al propagandaen råt. Deri har de heller ikke flyttet sig en millimeter, og vi kan jo konstatere at cirkusdirektør P. T. Barnum havde ret, da han sagde “A sucker is born every minute”.
        Jeg gik i gymnasiet med en fyr, en af SF’s kernevælgere og senere på livstid offentligt ansat. Han kaldte alt fra Vesttyskland “Nürnbergerkram”. Da han fik bil var det en Wartburg.

        Det er en skam vi giver dem så lang snor, dem og apologeterne, for de er egentlig ret nemme at vælte omkuld i en debat.

        • Sagen er, at de “trækker sig”, hvis de møder uomgængelige argumenter. Og efterlader os som mistænkte for “fremmedhad” m. m. i omgivelsernes øjne. Da det er os, der er i defensiven, kan de besejre os, ved at undgå at komme i samtale med os, og blot bekræfte hinanden. De mener ikke noget, der ikke retter sig efter, hvad gruppen “mener”. Deres “holdninger” er blot det kit, der holder dem sammen – og gør deres fællesskab stærkt og tilfredsstillende for dem.

          De er i sandhed “social”ister, uanset hvad de så for tiden mener. Uden Indrestemme og personlig etik. De sørger for, at vi ikke kommer tæt nok på, netop fordi de egentlig er “nemme at vælte omkuld i en debat.” 😉

          Men sådan er der nogen mennesker, der er, og de udfylder med garanti en eller anden rolle i evolutionen, de også.

          – – –

      • Gunnar Biering

        Er de ikke bare efterfølgere til tidligere kulturradikale? Georg Brandes, PH? Var de ikke alle stærkt kritiske overfor de vestlige samfund? Lige fra 1880’erne over 1930’erne til 1968, hvor de fik deres nuværende dominans?
        Måske er det bare en naturlig kritisk holdning, der er gået amok? Et ungdomsoprør, der ikke bliver modent, men vokser ud over alle proportioner og bliver til permanent selvhad?

        • Peter Krogsten

          Jo, voksne der aldrig blev voksne. De er som regel offentligt ansatte, og synes hele livet bare er et spil om ord. Konsekvens er bare et af ordene, og et begreb de aldrig nogen sinde har stiftet bekendtskab med. Kvaj dig grundigt på jobbet, man gemmes lidt henne i hjørnet, og næste gang forfremmes man som planlagt.
          Mennesker på 40, der leger med de andre drenge og piger på 40, og som hellere vil være venner med deres børn end være forældre. Alt det besværlige med yngelpleje overlader man til staten, og så kan kan nøjes med luksustid med børnene, det de kalder kvalitetstid. Ungerne er ligeglade om det er kvalitetstid eller ej, de vil bare være sammen med far og mor.
          Aldersbegrebet er under forandring ja, jeg kunne gå på pension nu, men jeg bliver ved til jeg vælter, men ens modenhed som 40-årig burde være meget anderledes end som 18-årig, hvor man jo som bekendt ved alt. Som en af min “helte” yndede at sige: “Min modpart udtaler sig med en sikkerhed, der afslører et indgående ukendskab til emnet”

          Fravalget af personligt ansvar er et af de store problemer vi slås med. Jeg har skrevet lidt om det, og Martin Niemöller, på Dansk Kulturs debatside, http://www.danskkultur-debat.dk

  • Pingback: Alliancens tomme kalorier uden smag « Snaphanen()

  • Pingback: Reaktion()

  • At this time it appears like WordPress іs thе top blogging platform аvailable гight now.
    (from ѡhat I’ve read) Іs that wɦat уou are using on yߋur blog?