1
okt
Seneste opdatering: 1/10-11 kl. 1646
10 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Man hører en ordveksling, der foregår i et TV-transmitteret teater. Stykket hedder “Mand taler til dør, døren svarer salen.” Det indbudte publikum klapper pligtskyldigt, så man skulle tro de havde betalt entre og ikke fik plus 50.000 om måneden for at sidde der. “Sverige skal ikke bryde mod internationale konventioner,” mener statsministeren det ville dreje sig for et Sverige, der ikke år efter år har europarekord i indvandring fra den 3. verden. Når knæsat statistik ikke længere gælder som argument i et parlament, så er et demokrati ved at være alvorligt udhulet. Hvor foregår de virkelige samtaler og de virkelige beslutninger i landet, for det er ikke på denne scene? Hvad er sandheden om den indvandring “der skal sikre Sveriges fremtidige velfærd (som allerede er en skygge af, hvad den var), havde det ikke været for de diskriminerende svenskere.” ?:

Utlandsfödda i Sverige är överrepresenterade 8,8 gånger i utnyttjandet av försörjningsstöd (socialbidrag) jämfört med den svenskfödda befolkningen. De utgör 14,7 procent av Sveriges befolkning men förbrukar 60,2 procent av de totala socialbidragen. Siffran skulle vara ännu högre om inte bara utlandsfödda utan även personer med utrikes bakgrund vore medräknade.

Högst är utrikes föddas överrepresentation i Växjö, där de förbrukar 78,9 procent av kostnaderna för försörjningsstöd (21,5 gånger mer än svenskarna). I Södertälje 77,8 procent, i Botkyrka 77,2 i Malmö 75,4, i Kristianstad 72,6 procent, i Stockholm 67,5 och i Göteborg 66,7 procent.

Av utgifterna i offentliga sektorn slukas nu nästan hälften, 41 procent, av kostnaderna för socialt skydd (olika sociala transfereringssystem), medan den hårdhänt nedskurna sjukvården, med en halvering av slutenvårdsplatserna på 30 år, bara drar 13 procent. Invandrarnas höga bidragsberoende drar upp de sociala utgifterna väsentligt. Søndagskronik: Befolkningsutbytet – (Video via MXp)

Schweiz: Togvagter udstyres med skydevåben

SBB (Schweizerische Bundesbahn) udstyrer fra sommeren 2012 deres sikkerhedsvagter på togene med skydevåben. Banestyrelsen lader forstå, at våbnene skal bæres skjult. De skal kun anvendes “i selvforsvar og andre nødsituationer,” hvis der ikke er andre måder at afværge en risiko for jernbanepassagerer, ansatte eller vagter.

SSB udarbejder nu en omfattende tjenestebefaling. Sikkerhedsvagter på tog får nu den samme uddannelse og samme certifiat som kantonpolitibetjente. De bliver ifølge SSB kun udrustet med pistoler efter at de har bestået en teoretisk og praktisk skydeuddannelse på en politi-skole. I SBB-meddelelsen understreges det, at sikkerhedssituationen er i togene ikke er generelt forringet i de seneste år. Enkelte personer har dog vist en øget tilbøjelighed til vold, ikke bare imod togpersonalet, men også imod andre passagerer. Med skydevåben får sikkerhedsfolkene mulighed for at reagere hensigtsmæssigt i tilfælde af eskalering. Samtidig letter det fælles operationer med andre politistyrker. SBB-Polizisten tragen ab nächstem Sommer eine Waffe.SBB-Polizisten bald mit Waffe unterwegs. (Snaphanens oversættelse)

Anwar al-Awlaki dödad av amerikansk drönare

Kommentar af Julia Caesar

President Barack Obamas administration har bekräftat att en amerikansk drönare har dödat Anwar al-Awlaki, den islamistiske terroruppviglare som satt sina fingeravtryck på flera fruktansvärda terrordåd och som var al-Qaidas röst på Arabiska halvön. Al-Awlaki dödades vid ett flyganfall. Förarlösa drönare som styrs av CIA hittade den plats där han och andra al-Qaidakrigare gömde sig, i norra Jemen nära gränsen mot Saudiarabien.

Al-Awlaki har länge stått på USA:s dödslista, trots att han var amerikansk medborgare. Han var född i New Mexico och bosatt i USA till för bara några år sedan när han återvände till Jemens bergiga ökenregioner. Han talade flytande engelska och blev ett internetfenomen genom att producera ljud- och bildinspelningar där han predikade jihad.

Anwar al-Awlaki spelade en mycket grym roll inom islamistisk terrorism och hade en diger brottslista. Han var jihadpredikant åt flera av de nitton terrorister som genomförde attackerna mot World Trade Center och Pentagon den 11 september 2001. Han inspirerade den så kallade ”kalsongbombaren”, en nigerian som skulle försöka spränga ett plan över Detroit i USA på juldagen 2009. Och det var han som var andlig ledare för Nidal Malik Hasan, den islamistiske armépsykiatern som sköt ihjäl tretton kolleger plus ett ofött barn i en massaker på Fort Hoodbasen i Texas i november 2009. Vid en hearing i den amerikanska kongressen tidigare i år sa Michael Leiter, chef för National Counterterrorism Center: ”Jag anser att al-Qaida på Arabiska halvön med al-Awlaki som ledare antagligen är det allvarligaste hotet mot USA.”

Hur Anwar al-Awlakis jihad tog sig uttryck i praktiken har jag skildrat i min bok Världsmästarna:

En novemberdag 2009 steg majoren och militärpsykiatern Nidal Malik Hasan, 39, in på USA:s största militärbas, Fort Hood i Texas där han arbetade, ropade “Allahu Akhbar” (”Gud är stor”) på arabiska och öppnade eld med två handeldvapen mot soldaterna. Tretton människor plus ett ofött barn dog i massakern och mer än 30 skadades, däribland Nidal Malik Hasan själv. Han valde Soldier Readiness Center på basen som brottsplats, den enhet där soldaterna gör sig redo för avfärd till kriget i Afghanistan och just höll på att vaccineras.

Han hade förberett dådet noga, sagt upp den bostad han hyrde, gett bort matvaror ur frysen och klätt sig i vad som för de flesta såg ut som traditionell muslimsk kaftan och mössa. Det var inte förrän senare som en kunnig person vid namn Tarek Fatah i The Ottawa Citizen påpekade att ingen arabisk man bär sådana kläder – med ett undantag: de araber som rustar sig för jihad och reser till Afghanistan för att ansluta sig till talibanerna och al-Quaida.

Hasan var född i USA i en palestinsk invandrarfamilj, hade utbildat sig vid Virginia Tech och fått sin medicinska utbildning inom försvaret. Han hade inte gjort någon hemlighet av sin extremistiska-islamistiska ståndpunkt. Tvärtom. Major Hasan stack ut. Han tillbringade de senaste åren med att gå omkring med en stor symbolisk neonskylt på huvudet som sa ”JIHADIST. AKTA ER!”

På sin ytterdörr hade han en skylt med “Allah” och ytterligare ett ord på arabiska, enligt en granne. Morgonen före massakern delade han ut exemplar av koranen till sina grannar.

Amerikanska skattebetalare hade kostat på honom en dyrbar utbildning för att han skulle bli soldat för ”uncle Sam”. Men på hans visitkort stod det ”SOA” – ”Soldier of Allah”.

Redan under den militära medicinutbildningen hade hans studiekamrater klagat hos ledningen över Hasans antiamerikanska propaganda. Men av rädsla för att framstå som ”diskriminerande” mot en muslimsk student hade de ansvariga avstått från att gå vidare med klagomålen. Han hade också till sina kolleger och på Internet uttryckt åsikten “Muslimer ska stå upp och strida mot angriparen” (det vill säga hans amerikanska soldatkolleger) och beundran för självmordsbombares ”nobla hjältemod”. Kolleger hade varnat överordnade för att Hasan var ”en tickande bomb”. Men ingen av hans överordnade drog några slutsatser av att major Hasan aktivt tog ställning för den andra sidan i ett pågående krig.

”Såg man hans ställningstagande som bara lite oförarglig multikulturell mångfald? En sorts alternativ livsstil som bara berikade den allmänna stämningen på basen?” frågar journalisten Mark Steyn retoriskt i sin blogg den 7 november 2009.

Massakern i Fort Hood blottar, menar han, en potentiellt ödesdiger spricka i hjärtat av det som USA sedan den 11 september 2001 kallar ”kriget mot terrorismen”. Medan amerikanska soldater dör i Irak och Afghanistan finns fienden hemma, i de egna leden, på den egna militärbasen.

Både amerikanska och andra media, även svenska, var påfallande återhållsamma med att berätta bakgrunden till massakern och att gärningsmannen var muslim. Trots att alla fakta visade att dådet var noga planerat dominerade hypoteser om ”akut sinnesförvirring”. Trots mängder av blinkande röda varningslampor hade den militära byråkratin missat alla signaler beträffande Nidal Malik Hasan, och media fortsatte att behandla honom med silkesvantar och låtsas som om dådet inte hade någonting med hans religion att göra. Orsaken är givetvis rädsla. Efter alla islamistiska terrordåd över hela världen finns en utbredd rädsla att ”utpeka” islam och muslimer. Alla vet att det kan bestraffas med ond bråd död.

Efter massakern framkom det att major Hasan hade frekventerat den omstridda Dar al-Hirjah-moskén i Virginia samtidigt som två av de 19 flygplanskapare som utförde terrorattackerna i USA den 11 september 2001. Den som då var imam i moskén var den radikale islamisten Anwar al-Awlaki, född i USA men med jemenitiska rötter och även handledare i jihad för en tredje av 11 septemberterroristerna. Två antiterroriststyrkor uppmärksammade mindre än ett år före Fort Hoodmassakern att major Hasan hade regelbunden e-postkontakt med Anwar al-Awlaki, som från sitt hem i Jemen ledde islamistiska on line-lektioner som uppmanade till terrorism. Men expertanalytikerna i Pentagon kom fram till att denna livliga korrespondens var förenlig med major Hasans ”forskningsintresse”, så det fanns ingen anledning till oro. Inga åtgärder vidtogs.

Efter massakern i Fort Hood utropade Anwar al-Awlaki Nidal Malik Hasan till hjälte på sin blogg:

“Nidal Hasan är en hjälte. Han är en man med samvete som inte kunde leva med motsägelsen mellan att vara muslim och att tjäna i den armé som krigar mot hans eget folk. Det är en motsägelse som många muslimer skjuter åt sidan och låtsas att den inte existerar. Ingen anständig muslim kan leva och ordentligt förstå sina plikter mot sin Skapare och sina muslimska bröder och samtidigt tjäna som amerikansk soldat. Det krig som USA bedriver mot terrorism är i själva verket ett krig mot islam. Deras arméer invaderar två muslimska länder och ockuperar indirekt de övriga genom sina underhuggare.

Nidal öppnade eld mot soldater som var på väg att sändas till Irak och Afghanistan. Hur kan det finnas någon oenighet om det förtjänstfulla i det han gjorde? I själva verket är det enda sätt som en muslim på ett islamistiskt sätt kan rättfärdiga att tjänstgöra som soldat i USA:s armé att följa i fotspåren på män som Nidal.

Broder Nidals hjältehandling visar också det muslimska amerikanska samfundets dilemma. I ökande utsträckning pressas de att ta ställning på ett sätt som tvingar dem att antingen förråda islam eller förråda sitt land. Många av dem väljer det första. USA:s muslimska organisationer har stämt in i en beklagande kör och fördömt Nidals handling.

Det faktum att det är en muslimsk skyldighet att slåss mot USA:s armé kan inte ifrågasättas. Ingen med en gnutta islamsk kunskap kan trotsa klara bevis för att muslimer i dag har rätt – snarare än skyldighet – att slåss mot amerikansk tyranni. Nidal har dödat soldater som skulle sändas till Irak och Afghanistan för att döda muslimer. De amerikanska muslimer som har fördömt hans handlingar har begått högförräderi mot den muslimska ummahn och gjort sig skyldiga till hyckleri. Må Allah ge vår broder Nidal tålamod, uthållighet och ståndaktighet och vi ber Allah att ta emot hans stora hjältedåd. Amen.”

Som ett pikant eftermäle kan berättas att när Sveriges egna jihadister-in-spe; Safia Benaouda (dotter till ordföranden i Sveriges muslimska råd, Helena Benaouda), Munir Awad och deras tvåårige son samt ”Kubasvensken” Mehdi Ghezali 2009 greps i ett av Pakistans fundamentalistområden tillsammans med åtta andra misstänkta hade de med sig 16 CD-inspelningar med predikningar av Anwar al-Awlaki, ”Hereafter”.

Innebörden i Al-Awlakis predikningar har varit att det är varje muslims plikt att alltid bedriva jihad, ”heligt krig”. Ett citat ur hans Constants on the Path of Jihad, som kallas ”the virtual bible för lone wolf Muslim extremists”:

“Jihad tar inte slut för att en person försvinner. Jihad måste oåterkalleligt fortsätta eftersom det inte är beroende av någon särskild ledare eller individ…Jihad är världsomspännande. Inga gränser eller hinder kan stoppa det. Budskapet kan inte spridas utan jihad. Om ett särskilt folk eller nation är klassat som fiender i sharia följer klassificeringen dem över hela jorden. Islam kan inte anpassas för att passa villkoren där du befinner dig, till exempel i Europa.”

Al-Awlaki är ytterligare en av de tongivande inom al-Qaida som nu är undanröjda av USA.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • LN

    Nu får det min själ vara nog!
    Sparka ut den nuvarande oduglige statsministern!
    – – – – – – –
    Under en officiell frågestund i Sveriges riksdag torsdag 29 september 2011 förolämpade statsminister Fredrik Reinfeldt oprovocerad dels (1) Sverigedemokraterna, dels (2) deras representant Björn Söder, vilkens fråga till statsministern var artig, detaljerad om än med avseende på den språkliga kvaliteten långt ifrån perfekt, dels (3) hela det svenska folket, med att totalt ignorera vad frågeställaren sagt och i stället i vanlig ordning raljant framföra de sedan tidigare kända flosklerna om bland annat de gåtfulla “internationella konventionerna” – men, inte nog därmed, statsministern avslutade sin stupida harang med följande:
    det är så roligt att säga att det är så fånigt.

    Ordagrannt återgivet från riksdagens videoinspelning (det skriftliga protokollet har annat innehåll) uttryckte sig parterna sålunda:

    Söder:…Min fråga till statsministern blir då: är den kostsamma typen av invandring något som statsministern kan tänkas motverka, och i så fall hur?

    Reinfeldt: Fru talman, vi skall minnas att Sverigedemokraterna får ibland väldigt svårgenomträngliga sifferberäkningar, bygger hela sitt regeringsalternativ på påståenden om enorma besparingar som skall följa till följd av att vi skall bryta mot internationella konventioner – det är så roligt att säga att det är så fånigt.

    Troligen i ett fåfängt försök att redigera bort statsministerns “fånigförklaring” av såväl Sverigedemokraterna som deras samma dag presenterade undersökning av nyinvandringens kostnader (minst 106 mijarder under budgetperioden), har resten av Reinfelts visdomsord enligt protokollet försvunnit från videoinspelningen – med undantag av just
    “fånigförklaringen”.
    http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx?op=anf&a nf=1111109290082364912

  • En politik på bidrag håller aldrig , Reinfeldt är hårt pressad , nu när även Moderater vill ha bort han :p

  • Santor

    De er kommet så langt i deres vanvid at de ikke kan vende om uden at fremstå som de utroværdige politikere de i virkeligheden er.

    Point of no return.

  • Børge

    Jeg har altid sagt det, og Reinfeldt bekræfter fuldt og helt. Fjenden er ikke den nassende krigeriske muslim. Fjenden er naboen, din bror, hende, der sover ved siden af dig.

    Og de gør det ikke, fordi der er dumme. Nej de gør det af skinbarlig ondskab.De vil hellere selv dø, end at det går dig godt.

    • Hilmar

      Hej Børge.
      Jeg forstår din bitterhed over landsforrædernes katastrofale svigt.
      Og jeg er enig med dig i at visse af disse islamofile medløbere finder deres motiv i et selvhad som de projicerer tilbage på Danmark og Vesten ved at hjælpe fjenden – ofte ved at føde hans børn!
      Men i din analyse glemmer du måske lidt, at mange af landsforræderne er blevet gennem-indoktrineret af kulturrelativistisk propaganda igennem hele deres liv, fra vugge til grav.
      Desuden er mange sat i en økonomisk situation hvor arbejdet optager så megen tid og energi, at der simpelthen ikke er overskud til at reflektere over samfundets demografiske og kulturelle udvikling (trædemøllen). Dette betyder igen, at deres børn overlades til TV og marxistiske pædagoger = mere indoktrinering.
      Vi kender alle fænomenet, at det ofte er fra de lavere socialklasser protester mod det multikulturelle samfund udspringer. En tendens de islamofile og elitært globalistiske massemedier sjældent undlader at påpege, ofte i et slet skjult forsøg på at diskreditere indvandringsmodstanden.
      Dette kan have mange årsager. Én kan være den såkaldte “Barbara Streisand-effekt“, altså det velkendte forhold, at nogle af de mest lalleglade halleluja-humanister ofte findes i etnisk homogene enklaver blandt de mest velhavende grupper i samfundet. Mennesker der synes at multikulti-eksperimentet er underholdende og spændende, fordi de frivilligt tilvælger det som et eksotisk krydderi når de har lyst til at vise personligt overskud og hjertets godhed på deres intolerante medborgeres bekostning. I samme øjeblik det eksotiske bliver for berigende og påtrængende i al sin ellers farvestrålende fascination har disse godheds-paver mulighed for at fravælge det ligeså hurtigt som de tilvalgte det. De kan trygt vende tilbage til deres enklave af etnisk homogenitet for at lade op til en ny omgang skinhellig multikulti-missionsarbejde blandt de forfulgte uskyldigheder i de “socialt belastede områder“, og en ny omgang from moralisering blandt de uoplyste og intolerante gammeldanskere.
      En anden forklaring kunne være, at mange af de knap så velsituerede halleluja-humanister i socialklasserne lige under Barbara Streisand-typen simpelthen ikke har overskud (tidsmæssigt; moralsk; intellektuelt) til at overveje konsekvenserne af masseindvandringen. De kan være stresset ud pga. overarbejde og uoverskuelige papfamiliers byzantinske forviklinger. Desuden kan der være tale om et ikke ubetydeligt gruppepres fra familie, kolleger og naboer om uafladeligt at “være tolerant“. I en sådan tilværelse hvor social status og accept fra diverse konsensus-definerede fællesskaber er livsvigtige kan selv små fejltrin eller afvigelser i verdensanskuelse betyde, at man fryses ud af det gode selskab eller endda, at man ligefrem mister sin stilling på det “tolerante” og “værdibaserede” arbejdsmarked. Der er mennesker derude der dagligt balancerer på en social knivsæg af menings-tyranni og konsensus-trance.
      Den tredie hovedgruppe af medløbere findes blandt de laveste socialklasser. Det er her vi finder de næsten ufatteligt tragiske skæbner af etnisk danske, men aldeles kulturløse unge piger; dem vi ser på gaderne i selskab med “kultur-berigerne“. Der vil oftest være tale om piger fra hjem uden familiestruktur i traditionel forstand. Det er disse unge piger som samfundet så at sige ofrer på multikulturalismens alter. De hjernevaskes af vuggestue, børnehave, skole og TV fra deres spædeste barndom til at opsøge og ønske en “berigende” partner. De tilbyder sig pligtskyldigt i næsten hypnotisk trance for at blive brugt og smidt væk af “berigerne“. De foragtes af danske medborgere netop for den adfærd de er blevet programmeret til at udvise af samfundets institutioner. Den manglende kulturelle ballast i disse pigers opvækst efterlader dem ganske forsvarsløse overfor multikulti-indoktrineringen. Det er disse piger vi af og til hører omtalt i etnisk neutralt formulerede, overfladiske artikler i formiddagspressen om indespærring, brændemærkning, udsmidning af biler på motorvejen, eks-kæresters knivstikkerier og selvfølgelig; den næsten nu tilvante og rutinemæssige gruppevoldtægt.
      I samme hovedgruppe, men måske et eller to niveauer over pigerne finder vi den ufaglærte danske mand i alderen fra ca. 20-60 år. I hans tilfælde vil der ofte være tale om, at han lige akkurat kan bibeholde sit arbejde ved en imponerende grad af, ikke bare hårdt og opslidende arbejde, men også en ligeså imponerende grad af social balancegang og multikulturel selvkontrol i dagligdagen. Jeg har set utallige eksempler på ufaglærte arbejdspladser hvor én eller flere “berigere” ganske uforskammet og åbenlyst tyranniserer deres noget mindre selvhævdende etnisk danske kolleger med selvtilfreds herrefolks-mentalitet. Her skal man huske på, at mange etnisk danske mænd er vokset op i den førnævnte institutionaliserede indoktrineringsmaskine med østrogen-dunstende pædagoger (m/k) og skatteyderbetalt multikulti-TV. Resultatet af denne vugge-til-grav hjernevask er, at de uundgåelige magt-kampe på multietniske og multikulturelle ufaglærte arbejdspladser ofte udkæmpes af de etnisk danske menige medarbejdere med begge hænder metaforisk bundet på ryggen. Den ene hånd surret fast af de psykologisk internaliserede budskaber fra årtiers vugge-til-grav 24/7/365 skatteyderbetalt multikulti-propaganda og den anden stramt bundet op af arbejdsgiverens EU-dekreterede og statsautoriserede kvote-forpligtelser om et vist minimum af “beriger“-repræsentation i medarbejderstaben.
      Disse omstændigheder gør, at den pligtopfyldende Pedersen-på-gulvet i de værste tilfælde stilles overfor et valg mellem pest eller kolera: han kan enten sige fra overfor de statsstøttede, aggressivt selvhævdende eksotiske “kolleger” hvilket med stor sandsynlighed vil føre til fyring og arbejdsløshed pga. “manglende interkulturel forståelse”. Eller han kan fortsætte med at bide de daglige ydmygelser i sig for at kunne fortsætte med at betale skat til det system der har sat ham i dilemmaet til at begynde med, og som til stadighed arbejder på at “berige” hans arbejdsplads yderligere.

      Så min konklusion, Børge, må være, at der ganske vist findes danskere hvis landsforræderi kan tilskrives et egentligt ondskabsfuldt projiceret selvhad, og at disse hovedsageligt skal findes blandt “Barbara Streisand-typen” som har mulighederne, midlerne og det sociale overskud til at hjælpe deres fædreland, men som blot mangler karaktér og hæderlighed til at gøre det.
      Min pointe er også, at mange andre danskere, som måske i deres ydre adfærd udviser et landsforræderi, i virkeligheden befinder sig i ganske overordenligt komplicerede sociale spændetrøjer som gør det svært, og i nogle tilfælde nært umuligt at gøre op med deres omgivelsers forventninger uden at det får drastiske konsekvenser for deres samfundsmæssige status. Her tænker jeg særligt på pigen-bag-på-knallerten og Pedersen-på-gulvet.

      Men jeg er enig med dig i, at i de tilfælde hvor man har midlerne og en priviligeret tilværelse med fritid og overskud nok til at stille sig til rådighed for en national (og generel vestlig) modstand mod tvangsglobaliseringen og det kollektive demografiske selvmord uden eksistentialistisk eller socialt katastrofale konsekvenser for sin familie eller sig selv, og så alligevel vælger at hykle i sikkerhed i sine etnisk homogene enklaver, eller måske ligefrem aktivt arbejde for en acceleration af befolkningsudskiftningen, så er der tale om egentligt landsforræderi.

      • Børge

        Tak Hilmar for et langt og godt svar.

        Jeg er enig med dig i det meste, og jeg synes, at du har mange fine slutninger. Især betragtningerne over “Barbara Streisand-effekt“ ‘en.

        Under alle forhold bringer det mig tilbage til et idéelt samfunds basale reguleringsmekanismer, der selvfølgelig er baseret på menneskets fundamentale egenskaber, og fra hvilke vi har fjernet os helt
        – uden mulighed for at komme tilbage. Og vi har gjort det bevidst – det er min pointe. Deraf kommentaren om ondskaben.

        Vi er alle farvede, af det liv vi har levet – af vore erfaringer. Det har gjort mig ordknap. Så tak for uddybningen.

  • elwee

    Reinfeldt är trängd nu.
    Hans uppgörelse med (mp) förorsakade en minskning på 5.2 % i senaste opinionsundersökningen.
    Han får svårare och svårare att förklara sina beslut ..
    Men det värsta av allt för honom är att han strider mot sanningen i invandringsfrågan och den fienden har alltid varit för mäktig!

  • Det svenske establishment, personificeret i Reinfeldt, docerer med kold pædagogisk arrogance den ophøjede multikulturs hellige åbenbaringer til lille dumme, beskidte, racistiske, svinske svensson, der har sendt SD op til slottet for at udbede sig en forklaring på hvorfor hans land skal foræres væk til kalifatets pjaltehær.

    Det er som taget ud af brødrene Grimm eller Hr. Andersen.

    Men der bliver næppe nogen lykkelig slutning.

  • Emeritus

    O.T. – Lidt om værdier og rødder.
    Som en kommentar til ‘internationale’ (kap dine rødder og gå ‘global’ – enten som socialist, islamist, asylsøgende, studerende, kunstner, virksomhed eller politiker) præsenterede DR et royalt program, hvor kronprinsparret uddelte nationale priser til kulturelle stjerneskud. Det program fulgte jeg. Salen, hvori det hele foregik, var fyldt. Så de fremmødte forventede at blive underholdt. Vi fik bl.a. et indblik i kronprinsparrets kulturelle privatsfære. På sin vis et underholdningsprogram, men for mig blev det mere end det. Arrangementet blev nemlig anderledes interessant, end jeg havde forventet – og næppe tilsigtet.

    Kvaliteten i valgene af prisbelønnede var høj. Det fik en af prismodtagerne til helt berettiget at udbryde, at han var stolt og beæret over at komme til at høre med i den kreds, som var blevet modtagere af disse priser. En anden prismodtager følte, at fædrelandet nu var med hende, når hun med denne pris som anerkendelse kunne rejse ud i verden og præsentere sin kunst for alverden. Nøglebemærkninger i en tid, hvor politikere og erhvervsliv i den vestlige verden står sammen om at undergrave national identitet og følelsen af at høre til et sted i verden – et sted at komme fra.

    Det er selvfølgelig meget smukt som tanke, at hele verden står os åben, men komplet ligegyldigt, hvis vi ingen rødder har.

    Endnu en nøglebemærkning gik rent ind som kommentar til, hvad rod og ‘go global’ kan betyde. To prismodtagere blev interviewet på scenen. En cellist og en sangerinde. Begge turnerede de allerede over hele verden. Han sagde, at de to på en måde levede det samme liv: nemlig et liv i en kuffert og på skiftende hotelværelser. Hvad er nu deres fælles, skjulte pointe. En bagside, som en dag måske kommer til at hænge dem ud af halsen. Den pointe, at deres privatliv er blevet reduceret til noget absolut anonymt og upersonligt. Ingenting. For glæden ved livet leves i deres verden kun ikonisk eller offentligt som performance på scenen – alt andet er forvandlet til kalender og logistik.

    Meget tankevækkende fik vi oven i købet et indslag, hvor koncertpianisten, Nikolaj Koppel akkompagnerede cellisten. Det gjorde han smukt. Men man skal i den forbindelse huske på, at Nikolaj i sin tid fravalgte både hotelværelser og kuffert!

    Jihadisten går også global ligesom sangerinden og cellisten, men kun indtil han finder et egnet marked, hvor han kan eksplodere og ved hjælp af denne ene, ultimative performance nå det publikum, hvor han kan gøre en forskel.

    Med venlig hilsen

  • Frank P

    Som jeg har skrevet det tidligere, så kommer vi alle til at dingle fra lygtepælene, der er ABSOLUT intet håb, når psykopater som Reinfeldt er med i spillet. Og Reinfeldt udgør en hel ideologi, det er både venstre- og højrefløj, det er selvhadets essens. Farvel Europa! Farvel farvel! God dag til borgerkrig, sult og katastrofer.