6
mar
Seneste opdatering: 7/3-12 kl. 0140
23 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Av Inger-Siv Mattson

Inger-Siv Mattson är en argsint 75-årig dam som bor i Nacka söder om Stockholm. Med jämna mellanrum bombarderar hon journalister, partiledare och andra politiker med pepprade skrivelser om missförhållanden och uttryck för det svenska politiska vansinnet. Hon kräver uttryckligen att hennes skrivelser diarieförs och att hon meddelas diarienumret. Därmed förebygger hon att hennes med säkerhet pestflaggade skrivelser hamnar i papperskorgen eller deletas i riksdag och departement.

Hennes senaste skrivelse handlar om Ganna Chyzevska, den 91-åriga kvinna från Ukraina som i samtliga instanser har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd i Sverige. Ärendet ligger nu hos Europadomstolen, som sannolikt kommer att bedöma Sveriges handläggning som korrekt. En enig kör av snyftartiklar i media har krävt att Ganna Chyzevska ska få stanna i Sverige. Folkpartiets ledare Jan Björklund gick nyligen ut i media och krävde en lagändring för att fler gamla ska få möjlighet att flytta till sina anhöriga i Sverige – utan att för ett ögonblick låtsas om att hans eget parti deltog i det eniga beslutet om en ny utlänningslag 2005.

Därmed är splittringen i alliansregeringen total. Kristdemokraterna, centern och nu folkpartiet vill ändra den utlänningslag som de själva har stiftat, moderaterna vill behålla den. Julia Caesar skrev om fallet Ganna den 30 oktober 2011.
Här är Inger-Siv Mattsons brev till politikerna:

Är det fler dementa gamla Sverige behöver? Ni har i samband med avvisningen av den 91-åriga Ganna Chyzevska sagt att ”Äldre ska få komma hit om det är här de anhöriga finns”. Vi äldre svenskar får ständigt höra att den demografiska förändringen hotar välfärds- och trygghetssystemen. En åldrande befolkning framställs som ett gigantiskt problem som måste ”hanteras”. Vi är för många, kostar för mycket och har inte vett att dö i tid för att bespara samhället kostnaderna för vår ålderdom.

Min fråga är därför: hur klokt är det att mot denna demografiska bakgrund ta hit ännu fler äldre som skall försörjas och belasta den redan hårt pressade så kallade äldreomsorgen och sjukvården? Frågan är desto mer relevant som utomeuropeiska invandrare drabbas av åldersrelaterade sjukdomar – som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar mm – betydligt tidigare i livet än infödda svenskar.

Hur mycket större kostnader kommer kommuner och landsting att få för dessa invandrares hälso- och sjukvård, medicinbehov och äldreomsorg? Jag förmodar att Ni har räknat på detta innan Ni uttalade Er. Alla skall ju enligt extremisterna i bland annat miljöpartiet, kd, centern, folkpartiet och vänstern ”ha rätt till hälso- och sjukvård på samma villkor”.

Dessutom måste skattebetalarna givetvis stå för det skattefria äldreförsörjningsstöd, ÄFS, som tillfaller alla som är 65 år eller äldre vid ankomsten till Sverige. Hur mycket mer kommer detta skattefria stöd att belasta statsbudgeten om alla äldre som har anhöriga i Sverige skall få komma hit? Jag förmodar att Ni noggrant har räknat på detta.

I Rapport den 19 oktober 2011 undvek kd:s migrationspolitiske talesman Emma Henriksson skickligt alla frågor om kostnaderna. ”Familjen är oerhört viktig att ha runt sig i slutet av livet” var hennes enda svar. Kostnaderna för skattebetalarna är som vanligt irrelevanta i sammanhanget.

Ganna Chyzevskas hälsotillstånd

Fru Chyzevska har bott i Sverige periodvis sedan 2003, då hennes make dog. Hon sägs vara ”dement, hjärtsjuk och nästan blind”. Att vara hjärtsjuk, dement och se och höra dåligt är inte ovanligt för en 91-åring. Alltså är tillståndet inte något speciellt för fru Chyzevska utan drabbar många i hennes ålder. Expressens ledarskribent frågade den 19 oktober 2011 under rubriken ”Sverige behöver en Lex Ganna”:

”Hur sjuk och gammal måste man vara för att få rätten att stanna i Sverige? Krävs det en vårdplats på ett hospice? Ett läkarintyg på att den utländske medborgaren väntas avlida inom tre månader?”

Svaret på den första frågan är att det torde vara svårt att ”få en vårdplats på ett hospice” eftersom det nästan inte finns några sådana ens för svenskar som bott i Sverige i hela sitt liv. Svaret på den sista frågan är att det vore i linje med Alliansens arbetslinje, enligt vilken svenskar skall arbeta till 75 år och sedan enligt statsministern förväntas dö inom två och ett halvt år för att inte utgöra ett hot mot välfärdssystemen och pensionerna.

När det senaste avvisningsbeslutet kom den 26 oktober 2011 försämrades fru Chyzevskas hälsotillstånd så till den grad på bara två veckor att ”en flygresa skulle medföra hennes död”. Migrationsverkets förtroendeläkare som granskade de nya uppgifterna delade inte bedömningen att fru Chyzevskas tillstånd hade förvärrats eller demensexpertens utlåtande att ”hon kan hamna i ett allvarligt förvirringstillstånd om utvisningen fullföljs”. En undersökning av fru Chyzevskas hjärta och lungor visade att ”hennes hälsotillstånd är gott i förhållande till hennes ålder”.

Har pendlat mellan Ukraina och Sverige sedan 2003

Expressens ledare konstaterade den 19 oktober 2011 att ”vi inte behöver vara medicinska experter för att inse vilka risker en 91-årig dement människa löper vid ett sådant dramatiskt miljöbyte”. Eftersom fru Chyzevska under flera år har pendlat mellan Sverige och Ukraina tycks miljöbytena inte vara något större problem – åtminstone inte på resan hit.

Fru Chyzevska har enligt uppgift klarat att leva ensam i hemlandet och erhållit hjälp från ukrainska socialmyndigheter. Eftersom hon har vistats halvårsvis i Ukraina är frågan hur hon klarade sig där? Vem följde henne till ambassad/beskickning och fyllde i hennes ansökan om besöksvisum? Klarade hon det själv trots sin ”svåra demens” och dåliga syn?

Hur dement är fru Chyzevska ?

Ganna Chyzevska har suttit i TV och hållit långa, sammanhängande utläggningar på ryska – så snabbt att till och med hennes dotterdotter som tolkade harangerna hade svårt att hinna med. Hon hade inga problem ens med ord som ”Migrationsverket”. Vi har även sett henne i TV stå framför spegeln och sätta på sig hatten och piffa till håret. Så brukar en svårt dement människa inte göra. Fru Chyzevskas medvetenhet om och bekymmer för sitt utseende stämmer dåligt med diagnosen ”svår demens” och att hon trots att hon skulle vara ”nästan blind” inte hade några problem med att spegla sig.

Varför är familjen i Sverige?

På vilka grunder fick Svetlana Otto och hennes familj permanent uppehållstillstånd i Sverige? Hur tänkte Svetlana Otto när hon lämnade sin då 72-åriga mamma vind för våg i Ukraina?

Den 7 november 2003 avslog Utlänningsnämnden för första gången Ganna Chyzevskas ansökan om bosättning i Sverige. Den 3 juni 2008 beviljades fru Chyzevska besöksvisum som sedan har förnyats ett antal gånger. Den 26 januari 2010 ansökte familjen på nytt om uppehållstillstånd för fru Chyzevska och den 27 september avslogs ansökan. Domen överklagades den 31 mars 2011, och det blev åter avslag. Ett nytt överklagande som gjordes den 15 juni 2011 resulterade i ett avslag från den högsta myndigheten, Migrationsöverdomstolen. Familjen Otto tycks ha utomordentligt svårt att förstå det tvåstaviga ordet ”avslag”.

Fräckheten är obegränsad

Vid den senaste avvisningen hoppades familjen att ”flygbolaget skulle vägra att låta henne resa med hänvisning till hennes hälsa.” Märkligt nog var hon frisk nog att resa när hon skulle hit! Den 19 oktober 2011 jublade Expressen i en ledare över att ”utvisningen tack och lov stoppades, tillrättavisad av Europadomstolen”. Enligt uppgift är domstolens tillrättavisanden inte bindande och inget Sverige behöver rätta sig efter. Svaret på frågan från domstolen ”Kommer utvisningen av Ganna Chyszevska att innebära en konkret risk för omänsklig behandling i strid med artikel 3 i Europakonventionen” måste givetvis besvaras med ett rungande ”nej”.

Dessutom är Ukraina medlem av Europarådet och har antagit resolutionen om mänskliga rättigheter. Detta torde garantera fru Chyzevska ett värdigt liv i hemlandet. Trots att hennes anhöriga har möjlighet att regelbundet hälsa på henne i Ukraina sade barnbarnet Anna Otto den 15 december 2011 i Expressen att ”vi kommer angripa varje punkt som regeringen skriver”. Fräckheten är som vanligt obegränsad hos dessa lycksökare och välfärdskarriärister.

Det är lagen som gäller

Eftersom det har gått tretton år sedan dottern Svetlana Otto bosatte sig i Sverige ”föreligger inte något beroendeförhållande” eller några ”synnerligen ömmande omständigheter som motiverar permanent uppehållstillstånd i Sverige”. Saken borde vara enkel: om en person söker uppehållstillstånd i Sverige som anhörig men inte uppfyller de krav som finns i lagen skall uppehållstillstånd inte beviljas. Enligt riksdagens krav för att bevilja uppehållstillstånd måste det till exempel ”röra sig om ett livshotande tillstånd, det måste saknas vård i hemlandet och vården i Sverige måste leda till en varaktig förbättring”. Enligt Migrationsverkets rättschef Mikael Ribbenvik ”stämmer detta sällan eller aldrig in på människor i den åldern”.

Snyftvalserna i media

En av de värsta snyftvalserna i media dirigerades föga förvånande av Aftonbladets egen gråterska Lena Mellin. Eftersom Ganna Chyzevska är ” hjärtsjuk, nästan blind och gravt dement är risken att hon blir kvar på flygplatsen i Kiev tills hon dör därmed överhängande. Gravt dementa kan inte själva betala en bussbiljett, inte ens om de har pengar. De kan inte beställa mat på en restaurang eftersom de inte kan välja, och om de mot förmodan skulle lyckas haspla ur sig en beställning kan de inte betala utan hjälp. Ganna skulle alltså gå en snabb död till mötes om hon utvisades. Hon riskerar helt enkelt att svälta, alternativt torka, ihjäl på flygplatsen om ingen förbarmar sig över henne.”

Fru Mellin hasplar ur sig: ”Om svenska myndigheter fick som de ville skulle man lika gärna kunna stoppa ner Ganna i en liten eka och putta ut henne i Östersjön”. Dagens Nyheters offentliga gråterska Pea Nilsson skrev den 16 oktober 2011 att ” hon saknar familj och nära släktingar i Ukraina och det finns inga garantier för att hon ens får en sängplats om hon tvingas lämna Sverige”. Mellins och Nilsson påståenden är givetvis kränkande mot den engagerade familjen Otto.

Enligt professorn i geriatrik Yngve Gustavsson drabbas många gamla av undernäring och uttorkning i den svenska äldrevanvården. Eftersom fru Chyzevska inte talar svenska skulle hon förmodligen få svårt att klara sig i den bristfälliga svenska så kallade äldreomsorgena levnadsåren.

”Sista länken”avskaffades 1997

Den så kallade ”sista länken” som gav äldre personer möjlighet att förenas med sina anhöriga i Sverige slopades klokt nog 1997. Migrationsminister Tobias Billström ser – lika klokt – ingen anledning att återinföra den. Att återinföra sista länken skulle ”generera kostnader inom äldrevård och medicinsk vård som Sverige inte har några resurser till. Att utvidga kretsen av människor som anses ha synnerligen ömmande omständigheter till att omfatta fler personer som är äldre skulle också medföra väldigt omfattande kostnader” konstaterade Billström i Dagens Nyheter och bedyrade den 19 oktober 2011 i Expressen: ”Jag är inte heller beredd att prioritera om. ”

En annan klok och ansvarsfull man – SD:s ledamot i socialutskottet Erik Almqvist – konstaterade i Aftonbladet den 20 oktober 2011 att ”vår utgångspunkt är att lagen inte ställer tillräckliga krav på anknytning. Vi vill inte ge asyl till synnerligen ömmande fall över huvud taget.”

Lena Mellin raljerar i Aftonbladet den 19 oktober 2011 över Tobias Billström: ”Med sällsynt tondövhet säger migrationsministern att någon ny sista länk inte ska leta sig in i lagboken. Det skulle kosta ’många, många miljarder’. ”Så talar en viking. Bunta ihop dem och slå ihjäl dem” skriver Mellin.

Sex av åtta riksdagspartier vill alltså återinföra ”sista länken” för att gamla utan släkt i hemlandet skall få rätt att dö hos familjen i Sverige”. Många svenskar får också leva och dö utan anhöriga. Det får gå bra ändå.

Migrationsminister Tobias Billström anser alltså att ”sista länkenlagen är alldeles för dyr”. Så är det givetvis. Vi har ju – som bekant – inte råd att ge våra egna gamla en värdig äldre- och demensvård. Eller för den delen palliativ vård – det vill säga värdig vård i livets slutskede – eftersom ”det saknas resurser”.

”Sverige jublar när Ganna får stanna”

”Sverige jublar när Ganna får stanna” utbrast Aftonbladet den 23 oktober 2011: ”Över hela Sverige har människor rörts i hjärtat över Gannas Chyzevskas öde.” Gråterskan Pea Nilsson i Dagens Nyheter ville inte vara sämre : ”Migrationsverkets beslut har drivit upp en storm av protester.”

Detta var en sanning med modifikationer. ”Hela Sverige” jublade inte. Vid den senaste avvisningen protesterade 400 på Facebook och runt 30-40 personer samlades på Arlanda för att protestera. Justitiedepartementet fick 2 500 mail med kritik av den planerade avvisningen ”Hela Sverige”??? ”Storm av protester”???

”Alla äldre anhöriga – föräldrar, fastrar, mostrar – ska hit”

”Du ska få hit alla (!) äldre anhöriga, föräldrar, mostrar och fastrar. Men du måste själv stå för kostnaden ” sade Er allianspartner, centerns gruppledare Anders W Jonsson i Expressen den 16 december 2011. Hur det är tänkt att fungera framgick givetvis inte. Riksdagen har för övrigt inte beslutat om någon sådan möjlighet. Många svenska gamlingar saknar också anhöriga. De får klara sig ändå.

Två statliga utredningar har föreslagit att ”anhörigkretsen bör utvidgas till gamla föräldrar om barnen lovar att står för försörjningen”. Hur mycket ett sådant ”löfte” är värt behöver man inte vara Einsteins syster för att räkna ut. Vad händer den stund familjerna inte klarar att ta hand om sina sjuka, dementa och vårdkrävande anhöriga? Vilka skall då träda in? Vilka skall stå för vård- och medicinkostnaderna? Givetvis landsting och kommuner – det vill säga skattebetalarna.

Centerns integrationspolitiske talesman Abir Al-Sahlani anser att ”Man inte ska prata om kronor och ören när det gäller människoliv”. Men det är ju just det Alliansen gör när man lägger över äldrevanvården på riskkapitalbolag!

Ta hit hela släkten – men vem ska betala?

Det som Expressen den 19 oktober 2011 kallade ”SD:s mytbildning att när man väl är på plats i Sverige är det bara att plocka hit hela släkten” är – om mp, fp, kd, c och v får bestämma på väg att besannas.

Till och med oktober 2011 hade 42 anhöriga personer över 80 år sökt uppehållstillstånd i Sverige. Vad har dessa – och de som tillkommit efter oktober 2011 – kostat kommuner och landsting, det vill säga skattebetalarna? Jag förmodar att förespråkarna för fri äldreinvandring har budgeterat för sin välvilja.

Sedan 1980 har mer än 600 000 anhöriga fått permanenta uppehållstillstånd i Sverige varav 135 032 var anhöriga till flyktingar. Enligt migrationsminister Tobias Billström är Sverige ”det tredje största asyllandet i Europa”. Expressen krävde i sin ledare den 19 oktober 2011 ”en Lex Ganna” eftersom ”den humanitära nödutgången blivit alldeles för trång”. Eftersom 97,7 procent saknar asylskäl och drygt 95 procent dessutom saknar ID-handlingar torde den ”humanitära” nödingången tvärtom stå på vid gavel.

Inger-Siv Mattson
Före detta internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • PK

    Der synes ingen ende på Sveriges elendigheder.

    Eller som pressen ser det; dets fineste stund udi medmenneskelighed.

  • Info

    PUT-SKÄL: ATT SÄTTA FÖTTERNA PÅ SVENSK MARK

    Inger-Siv! – Jag har med stor behållning i många år läst dina logiska och välformulerade inlagor till olika myndighetsinstanser, återgivna bl.a. på Jan Millds hemsidor. I det här publicerade, senaste politikerbrevet ber jag att få instämma.

    Att den mystiska, halvstatliga stiftelsen Expo med förgreningar som AFA och marxist-feministiska ”Allt åt alla” inte håller med, vet du naturligtvis. Men det finns också andra inflytelserika grupperingar, som tolkar Sveriges skyldigheter gentemot resten av världen på ett annat sätt.

    Dit hör till exempel ett nätverk med det lika besynnerliga som betecknande namnet ”Ingen är illegal”:

    http://www.ingenillegal.org/agera

    Enligt den första punkten på dess kampprogram (”Plattform”) vill nätverket

    • ”Direkt stödja människor som söker uppehållstillstånd i Sverige eller om [= som] av den svenska migrationspolitiken tvingats gå under jorden. Arbeta för permanenta uppehållstillstånd åt alla människor som befinner sig här och vill stanna kvar.”

    Låter ju bra. Men något saknas. Så här bör den sista meningen rätteligen lyda för att överensstämma med verkligheten:

    • ”Arbeta för permanenta uppehållstillstånd, fria bostäder med inredning av skälig, svensk standard samt garanterad, livstids, arbetsfri försörjning på skälig levnadsnivå genom regelbundna bidrag från svenska skattebetalare åt alla människor som lyckas sätta foten på svensk mark, oavsett anledning, och vill stanna kvar för alltid eller återvända då och då till sina hemländer.”

    Jag undrar just, om det finns någon motsvarighet till detta nätverk i Danmark eller Norge.

    • Bjovulf

      Ja, vi har blandt andet den grinagtige forening Bedsteforældre for Asyl, der ligesom det venstreekstreme parti Enhedslisten – og alle deres undergrupper af medløbere og frelste PK-tosser – mener, at det simpelthen er en menneskeret for alle og enhver at få asyl i DK, uanset hvor mange der kommer, og hvad de så end bringer med sig af barbarisk klankultur, åndsformørkede æresbegreber og
      indskrænket balladereligion fra den allermørkeste middelalder med en endeløs række af vanvittige (vansinniga) særkrav i bagagen 😉

      De har aldrig fattet – og vil bare ikke fatte! – , at det især bliver deres egne børnebørn og oldebørn,
      der for alvor kommer til at betale en høj pris for deres naive bedsteforældres (etc.) endeløse selvgodhed
      og totale uansvarlighed på andres bekostning, når den muslimske “kultuberigelse” for alvor kommer til at slå igennem i de kommende årtier.

      Ja, hvis det ikke var så dybt tragisk, så ville det jo næsten være komik på et højt plan.

      • Arvid Falk

        Bjovulf, kan du fundera en del över, varför motsvarande stolle-organisationer (som anser, “at det simpelthen er en menneskeret for alle og enhver at få asyl i DK [och Sverige], uanset hvor mange der kommer, og hvad de så end bringer med sig af barbarisk klankultur, åndsformørkede æresbegreber og indskrænket balladereligion fra den allermørkeste middelalder med en endeløs række af vanvittige (vansinniga) særkrav i bagagen”) INTE får samma inflytande i Danmark (som i Sverige)?

        PS Finansieras dessa organisationer (delvis) av skattebetalarnas pengar i Danmark?

        • Bjovulf

          Ja, jeg kan fundere over det, men jeg ved det faktisk ikke helt præcist 😉

          Jeg tror, det blandt andet har noget at gøre med svensk kontra dansk kultur – at I ( ni) i Sverige af historiske og kulturelle årsager nok er meget mere autoritetstro, end danskerne er – samt at indvandringsdebatten er startet for alvor meget tidligere i Danmark – fra ca. midten til slutningen af 90’erne – , hvor det først ser ud, som om den nu er ved at blive rigtigt varm i Sverige i disse år med ca. 15-20 års forsinkelse, selv om I også havde en ansats til det i starten af 90’erne med partiet Ny Demokrati, som desværre / tyvärr gik i sig selv
          (ansatsen altså), fordi det lykkedes de svenske
          massemedier at indbilde de fleste svenskere, at enhver kritik og seriøs debat om indvandringen og dens omfang, type og konsekvenser var højreekstrem og fremmedfjendsk. Dette lykkedes ikke i tilsvarende omfang for de danske massemedier, selv om mange ihærdige forsøg blev gjort på det.
          Men der har danskerne nok noget sværere ved at holde kæft end svenskerne, og de holder sig sandelig ikke tilbage privat, når først proppen er taget af flasken
          ( i overført betydning naturligvis 😀 ). Mange har direkte “mistet” venner og familiemedlemmer, når bølgerne gik rigtigt højt i de små hjem og til private sammenkomster – eller endog på arbejdspladser – fordi de ikke længere kunne eller ville holde kæft, når deres børn igen-igen var blevet overfaldet, deres boligkvarterter ( bostads- …) var blevet gjort utrygge eller deres børns skoler ubrugelige, hvis man ønskede sig en skolegang for sine børn under danske kulturelle normer pga. de gentagne knæfald fra de naive poltikere og rådvilde skoleledere over for muslimsk herrefolkskultur, trusler og evige provokationer og særkrav.

          Jo, de har skam også fået masser af offentligt støtte i Danmark på forskellig vis – både direkte
          og indirekte. Fx. DRC ( http://www.drcenter.dk – Dokumentations og rådgivningscenteret om racediskrimination – vel nærmest vores version af EXPO? ), som ser racisme og diskrimination
          overalt – også – og som oftest – hvor den reelt ikke findes og aldrig har gjort det, eller hvor alle
          andre bare ser en berettiget kritik af visse indvandreres tilbagestående og kvindeundertrykkende
          kulturelle normer, dårlige opførsel og deres oftest helt manglende vilje eller evne til at tilpasse sig
          og acceptere det danske samfunds spilleregler og sociale omgangsformer etc.
          Sjovt nok er deres ihærdighed mht. at spotte den reelle racisme fra visse svært integrerbare indvandrergrupper imod danskerne – og specielt andre danske minoriteter – fx. jøder eller grønlændere – så godt som ikke eksisterende, hvilket gør, at meget store dele af befolkningen overhovedet ikke kan tage dette selvbestaltede og virkelighedsfjerne center for frelste PK-holdninger seriøst og som regel bare har hånlatter, skuldertræk og foragt til overs for disse meningspaver, som – gud hjælpe mig – tror, at de er ansat til at opdrage og holdningsbearbejde den danske befolkning. Men den er altså for længst holdt op med at lytte til dem for langt de fleste danskeres vedkommende, så det er faktisk penge lige ud af vinduet / fönstret – de kunne gøre meget mere gavn på vore hospitaler – eller i et U-land for den sags skyld 😉

          For v ved faktisk udmærket, hvad sandheden er – vi bor nemlig ude i virkelighedens verden / värld midt i al denne ‘fantastiske “kulturberigelse” og dens meget negative konsekvenser for det danske samfund – forhold som vi aldrig nogensinde har udtrykt det mindste ønske om at blive påtvunget eller er blevet adspurgt om demokratisk ved et folketingsvalg eller haft mulighed for reelt at diskutere via den frie debat indtil for ganske få år siden. For det var nemlig totalt tabu at bringe den slags emner på banen helt op til midten af 90’erne – uanset at indvandringsproblemerne
          og de meget alvorlige følgevirkninger med grov kriminalitet og vanvittige / vansinniga religiøse og kulturelle særkrav og konstante provokationer og foragt
          for danske normer og værdier allerede da tårnede sig faretruende op. Det havde de dybt uansvarlige,
          naive og uvidende poltikere nemlig meget bekvemt lavet en hemmelig “gentleman” agreement om.

          Selv da debatten så alligevel begyndte / började at tage fart, så mente bla. det licensfinancierede (!)
          og dengang – om muligt – endnu mere venstreorientede DR ( = Danmarks Radio sv. ttil SVT ), at det da sandelig var deres opgave at dæmme op for og beskytte danskerne imod en påstået højrebølge ( -våg), så den slags kunne man virkelig ikke debattere for alvor eller lave reelle dybdeborende journalistiske programmer om, hvor man undersøgte tingenes tilstand og langtidskonsekvenserne til bunds.
          Og dette skete endda, selv om alle danskere med et TV eller en radio – i hvert fald i princippet 😀 –
          betaler en dyr licens til DR. Men kun de rigtige, politisk korrekte meninger kunne altså blive hørt og
          repræsenteret på en fair vis / sätt på DRs kanaler. Alle afvigende meninger, som satte spørgsmål ved indvandrings- og flygtningepoltikken – herunder især immigrationens sammensætning og størrelse –
          var pr. defintion blevet udnævnt til at være “fremmedfjendske”, “racistiske” og “højreekstreme” etc. …

          Lyder dette mon lidt bekendt for en svensker? 😉

          Jeg håber, at dette gav dig passende svar på i hvert fald nogle af dine spørgsmål / frågor, Arvid?
          Ellers er du velkommen til at stille flere.

          H.

          PS. balladereligion = bråkreligion , om du undrade? 😉

        • Morten – – –

          Ovenstående indlæg er forsøgt slettet, da det ikke var den gennemsete version, der blev pastet ind af en eller anden grund. Det lykkedes bare ikke via automatikken. Så jeg vil gerne anmode om sletning af det fyldige indlæg manuelt.

          Her er det gennemsete og rettede:

          Jeg tror også – ligesom jeg læser Bjovulf – at Sverige i Danmark kan se sin fremtid. Man kan naturligvis gisne om, hvorfor der er en forskydning i tid m. h. t. reaktionen, og mit bud er, at Sverige er så geografisk meget større, end Danmark. Det kommer let til at indebære, at man kan bilde folk i Sverige noget ind, fordi de ikke altid har begivenhederne, så at sige “lige under næsen”, som vi har det her i landet. Her kræver fornægtelse, at vi er villige til at fornægte det åbenlyse. For der er altså ikke ret langt fra Holstebro til København eller Aalborg.

          Når jeg tror det, er det også af den grund, at selv de notorisk mindre afstande i Danmark tilforn vitterligt forsinkede udbredelsen af oplysning om kendsgerningerne angående indvandringen, i modsætning til de æter-, papir-, og skolelærerbårne, statsstøttede budskaber, i befolkningen. Således lykkedes det en overgang at binde provinsboerne på ærmet, at “de rå og upolerede københavnere” i specielt brokvarterne og i omegnskommunerne på Vestegnen (Dengang: især Ishøj) bare var “dumsmarte racister”, når de beklagede sig over konsekvenserne af indvandringen. I 1986 diskuteredes det eksempelvis, om det mon ville være muligt at få indsamlere nok til at dække Københavns Nordvestkvarter i forbindelse med indsamlingen “Flygtning 86”, fordi man forventede, at de underpriviligerede indbyggere derude havde mere “usympatiske” synspunkter – og lettere greb til vold – end resten af befolkningen. Det var naturligvis vås.

          Hysteriet skabtes ikke mindst som følge af spekulationer, der gik på, om pastor Søren Krarup, Sorte Søren, mon var i stand til at “manipulere” med de i enhver henseende, ikke mindst politisk, u-skolede og -befæstede sjæle, der beboede de gamle københavnske arbejderkvarterer. Herunder altså ikke mindst Nordvest.

          I 1986 fik bemeldte Søren Krarup nemlig, som den første i Danmark, fri taletid i en duel på ord mod daværende formand for Dansk Flygtningehjælp, Thor A. Bak. Der var ikke nogen mikrofonholdende mellemmand, der kunne gribe ind, hvis pastoren gik for vidt. Så den arme Thor A. Bak havde kun sine fattige argumenter at støtte sig til. Anledningen var, at Søren krarup havde opfordret til en boykot af Dansk Flygtningehjælps indsamling “Flygtning 86” med henvisning til, at man med sit bidrag gav støtte til en organisation, der i realiteten var i færd med at blive en egennyttig og professionel industri, der så at sige “producerede” velfærdsflygtninge til fordeling på organisationens centre, til skade for det danske samfund, og til bortødelse af de gode kræfter i samfundet, der burde komme værdigere trængende medmennesker til gode.

          Når man turde lade Søren Krarup komme til orde på det pågældende tidspunkt i historien, skyldtes det navnlig to omstændigheder: Dels havde Krarup et mindre godt omdømme i vide kredse i befolkningen, fordi han i 70’erne kastede sig ud i en landsomfattende debat om korporlig afstraffelse i opdragelsen – som han tilsyneladende var tilhænger af, enten som nødvendig avelse, eller blot som revselsesret. Det var han ganske kendt for på den tid. Og med opfordringen til ikke at give til nødlidende, mente man, at han havde kompromitteret sig i tilstrækkelig grad til, at man med fordel kunne anbringe ham i rollen som ambassadør for alle indvandringsskeptikere. Man mente efter min bedste overbevisning, at man kunne belaste alle, der havde indsigelser, ved at pådutte dem Krarup om talsmand!

          Danmarks Radio fulgte op med at vise en film, om flygtninges kummerlige forhold i Kalahari-ørkenen, så enhver ved selvsyn kunne konstatere, at det ikke var for sjov, man flygtede! Speakeren, Bent Bertramsen, der introducerede filmen på det daværende statsmonopol, sagdehenvendt til seerne, efter at have vist klip fra filmen: “Man fristes til at spørge, om den mon fes ind på lystavlen – helt derovre i Seem!” Seem var Søren Krarups sogn i Jylland. Så stærkt et udtryk, tillod en programvært sig at give sin indignation, dengang der kun var een lovlig TV-kanal i kongeriget Danmark.

          Indtil Søren Krarups historiske optræden i statsmonopolet, havde debatten overvejende handlet om een ting: Skal vi konfrontere racisterne, og dermed risikere at lade dem komme til orde, så de udleverer sig selv og deres dum- og fordomsfuldhed – eller skal vi simpelthen tie dem i hjel – så de ikke får mulighed for genmæle – og dermed demonstrere/markere, at vi ikke accepterer deres menneskesyn ? Det spørgsmål var endnu ikke afklaret i 80’erne. Men det blev det altså med et slag, da Søren Krarup leverede et eksempel på – og fik mulighed for at levere et eksempel på – at det sagtens kunne lade sig gøre at føre en meningsfuld samtale om de emner, om hvilke det førhen var blevet antydet meget stærkt, at der kun kunne være een mening.

          Mange mennesker beskriver 90’er-tiåret som tyrannisk i forhold til den fri debat. Jeg betragter personligt årtiet som “befrielsens årti”. Årsagen til den forskel i oplevelsen er, at mange mennesker først i 90’erne overhovedet blev klar over, at de ikke kunne sige og mene, hvad de ville. For de havde jo indtil da haft trygge konsensus-synspunkter, som de ikke behøvede at forsvare. Da disse gik i opløsning under trykket fra realiteterne, opdagede de en ny og træls virkelighed.

          Men denne erkendelse var i virkeligheden begyndelsen til debattens frisættelse. Det var langt værre, før folk vågnede. Nemlig i 80’erne. Men det vidste de nyvakte selvsagt ikke. Og gør det måske ikke den dag i dag.

          Forhistorien til sidst: Den danske racismehetz startede i slutningen af 70’erne, og fik specielt momentum med en kampagne i Ekstra Bladet, der hed noget så sensationelt, som “Racismen marcherer i Danmark” – en overskrift, der fik det til at gibbe i folk, og fik dem til at skotte ængsteligt til naboen, for indtil da troede vi os fri for den slags fæle fænomener. Men nu fik vi altså i den grad noget andet at vide!

          Og den sluttede i det store hele, efter ca. 15 års Helvede for os afvigere, i første halvdel af 90’erne. Ironisk nok også med en kampagne i Ekstra Bladet, nemlig den i Danmark relativt mere kendte “Godhedens Pris”.

        • Utlandssvensk

          @ Bjovulf & Morten.

          Tack så mycket för era inlägg! Verkligen interessant och relevant!

          Jag och Arvid Falk har många gånger debatterat om svenskarn har varit mer eller mindre utsatta för “PK propaganda” jämfört med andra länder i Europa. Det är sannolikt omöjligt att komma fram till ett svar som vi kan enas om men min uppfattning är att likheterna är stora vad gäller försöken att påverka väljarna men att de svenska väljarna, av någon orsak, inte revolterar Vidare verkar dynamiken som ni beskriver i Danmark väldig “normal”, dvs. många länder i Europa har haft ungefär samma utveckling..

          Sen kan man även debattera varför just de svenska väljarna reagerar annorlunda, men det brukar inte vara så meningsfullt (det finns massor av olika teorier och folk blir närmast aggresiva ganska snabbt om man ifrågasätter dem). Men en extra poäng till Morten, som föreslår de långa avstånden i Sverige som en förklaring. Den har jag aldrig hört förut, men det kan mycket väl ligga en del i detta.

        • Bjovulf

          Glimrende, Morten – og tak for mange gode pointer.

          Og selv tak til Arvid 😉

          Ja, den med de store forskelle i afstande lyder meget fornuftig. Befolkningen i Stockholm eller i det nordlige Sverige lader ikke til – i gennemsnit altså! – at have nogen reel anelse om, hvor galt det nu faktisk er fat i Malmö, Göteborg og Södertälje med de omkringliggende områder med “kulturberigelsen”. Propagandacentralerne STV & TV4 samt samtlige aviser / tidninger har gang på gang fortalt dem, at næsten alle i Skåne, Göteborg og Södertälje ( som mange nu også flygter fra *) ) mv. er frådende racister og fremmedfjendske, så det tror de – de fleste
          af dem – efterhånden uden videre på, fordi de så godt som aldrig får chancen for at se eller høre andet selv, da kun et fåtal af dem faktisk kommer de andre steder eller har familie der.

          Det er også sådan ca. den måde, jeg husker det på. Det var dengang – ca. 1988 vist nok? – , hvor Uffe Ellemann-Jensen som leder af Venstre ( Et liberalt parti, Arvid 😉 ) og udenrigsminister belærte os alle, om at der skam slet ikke var nogen grund til at frygte eller være bekymret for indvandringen [ af folk fra meget fremmedartede kulturer], for de var jo ikke ret mange [ åbenbart underforstået at det skulle de da heller ikke blive? ]; kun ca. sølle 0.3 % ! 😀 [ og de ville jo nok også tilpasse sig efterhånden … – det var den tone, der lå i det sagte ].
          Bjørn Elmquist fra Det Radikale Venstre ( socialliberalt parti, Arvid – ca. Centern ) og tidligere medlem af Venstre – mente endda ligefrem (ca.) “at der ikke var nogen grund til panik, for om ikke andet så ville
          da i det mindste indvandrernes børn tage danske værdier til sig og blive danske efterhånden”. At det
          allerede på det tidspunkt ( slutningen af 90’erne? ) i vid udstrækning var nøjagtigt det modsatte, der skete, og at danske børn endog blev påtvunget at skulle respektere flere og flere muslimske normer
          og særkrav, anfægtede ikke denne tanketomme godhedsnaivist, for det havde han nemlig overhovedet
          ikke orket at sætte sig ind i.

          Man kan undre sig over, at ingen – mig bekendt i hvert fald – senere har vovet at konfrontere UEJ og BE med disse udtalelser og spurgt om de mon stadig vil stå ved dem. Det samme gælder for mange andre MF’ere og debattører med frelste PK-meninger – uden indsigt og reflektion – , som gang på gang – og helt uden bare det mindste lille kritiske spørgsmål fra journalisterne! – forsøgte at belære danskerne, om hvor berigende, lærerigt og økonomisk gavnligt det var for danskerne at tage imod disse enorme folkevandringer af folk med meget fremmedartede vaner, kultur og syn på religion og dens rolle i samfundet – herunder, hvad der kan og ikke kan laves sjov med eller diskuteres – et syn der i den grad ligger i konflikt med den danske kultur med vores satiriske, ironiske, sarkastiske, afslappede og undertiden ganske grove humor og omgangstone.

          Statsminister Poul Nyrup Rasmussen udtalte endda – vist nok i begyndelsen af sin statsministerperiode? – , hvor masseindvandringen af folk med svært integrerbare kulturer, meget fremmedartede religiøse normer og vanvittige særkrav i massevis og den tilknyttede, helt forudsigelige grove kriminalitet ( hovedsageligt rettet imod danskerne! ) og foragten for det danske samfund og dets grundværdier samt over for dansk kultur i disse kredse for alvor begyndte at tage fart, at “Nu er det jo heller ikke meningen, at danskerne skal blive fremmede i deres eget land” ?!?!?! – efter at nogle grove sager om overfald og chikane mod danskerne i et belastet boligområde ( Gellerupplanen ?) havde været meget fremme i visse aviser – , hvorefter han og RV med vedhæng igen-igen fortsatte med at gøre absolut INGENTING i praktis ved
          de allerede da massive problemer, Man kunne kun strække sig til nogle få kosmetiske småændringer,
          der skulle signalere handlekraft og forståelse for problemerne og befolkningens bekymringer, men som
          reelt ikke virkede en meter – , fordi man for alt i verden skulle holde sig gode venner med de åh-så-PK radikale folketingsmedlemer og deres frelste vælgere ( som stort set aldrig selv havde – og stadig ikke har – prøvet at have disse problemer inde på livet for alvor ) samt naturligvis hele venstrefløjen – herunder den mest virkelighedsfjerne del af hans eget parti ( Auken-fløjen, Birthe Weiss, Ole Espersen, Dorthe Bennedsen, Ritt “Antallet [af stærkt kulturfremmede indvandrere og asylsøgere ] er ikke noget problem” Bjerregaard ( ghm. endda sagt så sent som i 2001, hvor ordet “kulturberigelse” stadig blev brugt i ramme alvor, helt uden ironi og fnisen af visse tungnemme personer på venstrefløjen og blandt de radigale verdensfrelsere ).

          Den retfærdige straf for imod alle advarselslamper konstant at jokke på, ikke at ville lytte til og varetage
          bla. sine egne S-vælgeres helt vitale og legitime interesser kom så få år senere i form af et stadigt
          voksende Dansk Foleparti og kulminerede endeligt i valgnederlaget i 2001 ¤) og de efterfølgende 10
          års ørkenvandring i opposition, hvor man 3 valg i træk / rad demonstrerede, at S-toppen samt mange højerstående partisoldater ikke havde fattet en brik af, hvad der foregik ude i den danske befolkning – hvor stor den opsparede forbittrelse og frustration over venstrefløjens komplet uansvarlige indvandringspolitik
          var blevet. En del af dem har stadig ikke fattet det – eller vil bare ikke? – og det kommer formentlig til at
          koste S & co. regeringsmagten igen ved næste valg, når man ser, hvordan de nu – stik impd alle valgløfterne før valget i september 2011! – under kyndig “radigal” ledelse har travlt med at afvikle alle de yderst tiltrængte og hårdt tilkæmpede stramninger på udlændinge- og asylområdet – uden den mindste tanke
          for de enorme omkostninger og de meget alvorlige langtidskonsekvenser for sammenhængskraften og
          den danske befolknings ve og vel.

          *) http://lt.se/nyheter/1.62115-tusentals-flyr-fran-sodertalje

          Tusentals flyr från Södertälje [ Udviklingen der er kun gået til det værre siden 2009 ]

          ¤) Havde Uffe Ellemann-Jensen bare ikke haft så fandens fine fornemmelser over for Pia Kjærsgaard
          & DF, så var systemskiftet med al sansynlighed kommet allerede i 1998 i stedet for 2001. Tiden
          og befolkningen var i den grad moden til at tage skeen i den anden hånd og påbegynde de stærkt
          tiltrængte opstramninger – desværre dog alt, alt for lidt, 20-30 år for sent, bla. på grund af den ulyksalige
          og dybt uansvarlige udlændigelov af 1983, der for alvor slog Danmarks porte – og pengekassen! –
          op på vid gab – uden at man nogensinde havde fundet det umagen værd at konsultere den danske befolkning om så vigtigt et emne som den totale omkalfatring af det danske samfund og masseudsalget af traditionelle danske værdier og dansk kultur.

        • Bjovulf

          Og selv tak til Utlandssvensk naturligvis 😉

        • Arvid Falk

          @ Bjovulf, Morten och Utlandssvensk

          Stort tack för svar!

          Bjovulf skriver, att det i “Sverige af historiske og kulturelle årsager nok er meget mere autoritetstro” bland folk i gemen.

          När Sandemose formulerade etablissemangets arroganta syn på gemene man: Du ska inte tro att du är något, du ska inte tro att du vet något, du ska inte tro att du kan lära oss något, så var igenkännandet störst hos svenskarna (av Nordens folk).

          Skulle du och Morten kunna fundera lite mer konkret över VILKA historiska (och kulturella) orsaker, som ni vill lyfta fram som en förklaring till en mindre auktorietstro i Danmark? I vilken utsträckning har t.ex. den danska adeln och (därefter) det danska borgarskapet kunnat konfrontera och vingklippa absolutistiska monarker och (därefter) statens dominans?

          Medias möjlighet att dölja utvecklingen för väljarna är (precis som Morten skriver) betydligt mindre i små, tätbefolkade länder som t.ex. Danmark eller Holland.

          Bjovulf skriver, att “indvandringsdebatten er startet for alvor meget tidligere i Danmark”. Det stämmer naturligtvis – men det har funnits enskilda personer i Sverige, som har försökt lyfta frågan. Dessa har emellertid utsatts för en helt grotesk förföljelse – t.ex. Kajsa Ekholm Friedman. Hon skrev bl.a. en artikel i Sydsvenskan: “Utan nationell solidaritet ingen välfärdsstat”

          http://www.bgf.nu/nationalism/kef2.html

          Hon bemöttes med en skur av smutskastande angrepp t.ex:

          “Kajsa Ekholm Friedmans föreställning om att Sverige faller sönder till följd av invandringen för tankarna till nazisternas kvasivetenskapliga utläggningar om ‘den judiska världskonspirationen’ som roten till problemen i den tidens tyska samhälle.”

          http://www.bgf.nu/analyser/vvv/vemvet.html

          Och Kajsa Ekholm Friedmans fick se sig angripen av professorerna Bo Rothstein och Leif Lewin några dagar senare i DN, som sågade hennes argumentation som »vetenskapligt ohållbar«. Läs Expos belåtna redogörelse.

          http://expo.se/2003/folkviljan-och-manschettrasismen_254.html

          Och viktigt! och sannolikt mest betydelsefullt – studenterna mobiliserades och krävde (tillsammans med 27 lärare) att hon skulle avskedas. I Sverige har staten kraftfullt statuerat exempel genom att förfölja och (om möjligt) avskeda dem, som försökt lyfta invandringsfrågan. Kajsa Ekholm Friedmans ryggade (föga förvånande) skrämt tillbaka och har därefter varit tyst som en mus. Andra – som såg hur hon behandlades – insåg, att man fick välja mellan att ha jobbet kvar och vara tyst och inse att priset för att kritisera invandringspolitiken i Sverige var/är att få sparken m.m..

          http://www.bgf.nu/ak02/v46.html

          Varför fick inte Sören Krarup sparken?

          “Den Danske Forening er stiftet 18. marts 1987 af bl.a. fhv. dommer Ellen Larsen, og fhv. overtoldvagtmester Georg Schjørmann, historiker, landsarkivar, tidl. modstandsmand Sune Dalgård, læge, kræftforsker Johannes Clemmesen og læge Bengt Andersen. Foreningen lægger selv vægt på at initiativet til foreningen blev taget af veteraner fra modstandsbevægelsen under 2. verdenskrig, og foreningen ser sin kamp mod indvandring som en fortsættelse af modstandskampen fra 1940 til 1945. Den sammenligner sit arbejde med andre dissidenter,som har kæmpet mod højre- eller venstreorienteret totalitarisme.”

          http://da.wikipedia.org/wiki/Den_Danske_Forening

          Är samtliga dessa personer pensionärer? Utsattes de (eller deras hem) för några fysiska angrepp?

        • Morten – – –

          @ Arvid Falk

          Det er gode spørgsmål, du stiller. Søren Krarup blev ikke afskediget – men der blev forberedt aktioner mod hans gudstjenester, selvom initiativtagerne hævdede, at de kun skulle være symbolske og ikke-voldelige (man ville møde op med blomster i “den sorte præst”s kirke). Om de vitterligt blev gennemført, ved jeg ikke.

          Ellen Larsen var dommer, og udtalte, mens hun endnu var dommer, at hun syntes, man burde spørge sig, hvilken indflydelse, tilflytterne havde på vores samfund og ungdom, i anledning af den markante stigning i anvendelsen af våben, især stikvåben, som hun så, og kædede sammen med de nye kulturer. Det slap hun afsted med i første omgang.

          Da hun – jeg mener at kunne huske: efter sin pensionering – var med til at stifte Den Danske Forening, var reaktionen den, at man i vid udstrækning følte sig bekræftet i en mistanke om, at der rundt omkring i dommerstanden og politiet, skjulte sig mennesker med “dén slags sympatier”. Og det var alt andet end betryggende! Mange gøs ved tanken. – Man mente også dengang at vide, at politiet, som uniformeret korps, tiltrak fascistoide elementer, og at disse havde en indflydelse på den kultur, der var fremherskende i etaten. Man kunne dengang endnu hævde, at statistikken så ud, som den gjorde, fordi politiet simpelthen forfulgte “ikke-hvide” borgere i chikanøst øjemed! Og her handler det ikke udelukkende om, at det var sådan et flertal tænkte, men om, at det kunne man godt sige højt, uden at risikere, at folk mistede respekten for det man sagde. Navnlig denne tien siger noget om datiden, og det er jo desværre den tien, som er så svær at gøre rede for i historien, fordi den er et fravær, det er let at overse.

          Men altså: Voldelige overgreb mod og afskedigelser af enkeltpersoner har ikke været almindelige i Danmark, og slet ikke på samme måde, som man hører om dem i Sverige. – Men et intimiderende sprog, der antydede, at “selvom jeg personligt er imod vold, så kan jeg godt, rent menneskeligt, forstå de, der griber til det middel over for de, der giver udtryk for en vis slags synspunkter”. Den holdning – at man i realiteten kan bringe sig uden for sine medmenneskers solidariske beskyttelse mod vold – har naturligvis haft en intimiderende effekt. Man har helt afgjort med rette kunne føle, at “hvis jeg bliver overfaldet – så vil ingen gribe ind”.

          I hovedsagen var repressalierne af social karakter. Man var spedalsk i 80’erne hvis man havde “gale” holdninger. Men der er en stribe eksempler på vold, eller forsøg på vold.

          Og så har også vi jo vore “antifascister” og “autonome”, der slår og kaster med sten. Typer fra det miljø har rettet fysiske angreb mod Pia Kjærsgaard og Rikke Hvilshøj, f. eks. Vi kender det fænomen, at visse mennesker ikke frit kan færdes hvorsomhelst i samfundet. Muslimer truer Naser Khader og Kurt Westergaard. Blandt andre.

          Vi har dertil også brancher, hvor man mener rigtigt, såsom skuespil- og teaterbranchen, og hvor det er en kendt sag, at mener man noget andet, end det for tiden rigtige og fine, så har arbejdsgiverne “desværre ikke noget til dig i den kommende sæson”. I de brancher, hvor man er afhængig af at blive hyret og komme på kontrakt, menes der rigtigt med større ivrighed og engagement, end i de fleste andre.

          Kongehusets og stændernes historie i Danmark er helt specielt, og spiller utvivlsomt også en rolle. Jeg vender tilbage til den snarest. For den var på en bagvendt måde med til at skabe en slags – måske i visse aspekter frugtbar? – tvungen lighed mellem danskerne i det sammensatte dansk-norske kongerige.

          – – –

          P. S. Tak for et fint supplement til historien, som vi husker den, Bjovulf. Det er en rigtigt god idé at prøve at strukturere historien ud fra det, vi husker som vigtigt, for der pågår jo en kamp om historien. I 80erne var jeg meget mismodig ved udsigten til folkekaraktermord, jeg troede kunne komme til at udgøre danskernes eftermæle. Så galt får det ikke lov at gå, det indser jeg nu

        • Arvid Falk

          Morten, stort tack för svar!

          Varför fick Sören Krarup inte sparken?? Fanns det några formella hinder? Eller handlar det enbart (?) om, att hans chefer anser, att så-gör-man-inte, man sparkar inte folk pga deras politiskt kontroversiella åsikter??

          I Sverige finns en otrolig, obeskrivlig följsamhet mot överheten och/eller en vilja att lyhört och närmast svansviftande efterkomma nomenklaturans eller ledningens önskemål. Man s.a.s. kvalar in bland “rättskaffens människor” om man avskedar och i övrigt förföljer dissidenter (oavsett vilken organisation, som vi talar om). Jag försöker förstå, VARFÖR denna lyhörda och svansviftande följsamhet (mot uppifrån kommande påbud och önskemål) idag närmast anses vara en självklar norm (!) i Sverige.

          Du skrev, att “Kongehusets og stændernes historie i Danmark er helt specielt, og spiller utvivlsomt også en rolle..”. Trots att Danmark och Norge är grannländer, så vet jag tyvärr föga, om hur kungamakten (sedermera regeringen) har utmanats av konkurrenter om makten (dvs i praktiken först av adeln och därefter av riksdagen) i Danmark och Norge. Sverige har inte någon Magna Charta (efter en konflikt mellan adeln och kungen) och inte någon Glorious revolution (efter ett inbördeskrig). Sverige har inte någon amerikansk revolution eller någon fransk eller rysk revolution. Hur har makten utmanats, anpassat sig och delats i Danmark?

        • Peter Buch

          Svar eller kommentar til
          Arvid Falk
          Posted: 12 March 2012 – 14:36 –

          Magten i Danmark, der kan defineres og anskues på et utal af måder, og også er udsat for behandling og forsøg på objektive beskrivelser er- svær at gripe og sværere at holde på.
          Med et sådan forbehold er det straks lettere at begynde- et samlet begreb der indeholder og korrekt udførligt er lig magt eksisterer simpelt hen ikke.
          For få år var der et større arbejde kaldet Magtudredningen, og selv der opererede forskere med flere områder, hvori magt var defineret meget forskelligt.
          Som i det store globale perspektiv er der i Danmark store og små magter og udfoldelse af magt, de små kan være store og de store langt mindre af betydning. Alt efter situation og perspektiv.
          Rækker af succeshistorier og nederlag, der på hver deres vis kan beskrive magt, er lang og varieret så det forsøges udeladt i dette der holdes kort. Sikkert temmelig ensidigt og bestemt ekstremt.
          Det danske kongehus, tabet af provinser øst for Sundet, enevældens ophør, tab i Sønderjylland er svære at undgå at nævne men nok fundamentale begreber for forståelsen af nogle dele af baggrunden hvorpå magt i Danmark udfoldes.
          Den uhyre formelle magt der var givet enevældige var og blev- formel.
          Det reelle- real- er at der er tale om et lille område med et lille indbyggerantal. Dette gør magtens størrelse mindre end andre steder.

          Arbejdspapir, redigering ønskelig, kommer nok igen…

        • Arvid Falk

          @ Peter Buch

          Peter, jag efterlyser en liten skiss av de konflikter som etablerade en konstitutionell monarki i Danmark och hur maktdelningen därefter kom att utvecklas. Du skriver, att Danmark är “et lille område med et lille indbyggerantal. Dette gør magtens størrelse mindre end andre steder”. Man kan vända på detta och anföra, att ett litet område med en liten befolkning å andra sidan rimligen är lättare för centralmakten att övervaka och dominera.

  • Erling

    Solidt arbejde, fr. Mattson.

  • Erling

    Inger-Siv Mattson
    Före detta internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd.

    Hvis jeg forstår dette korrekt – hvis denne klumme har fået dig fyret – er der tale om mere end solidt arbejde.

    Tak.

  • Tony Ingman

    Ja det är märkligt det där, att man är aldrig för gammal och skröplig när det gäller att ta sig in i landet,
    men när man fått avslag för att få stanna uppstår alla tänkbara krämpor med kort varsel.

    Förvisso kommer denna Ganna bara att kosta en bråkdel av vad många av dom ensamkommande
    skäggbarnen kommer att kosta med livstids försörjning, men signalerna man sänder ut kan ge en
    bumerangeffekt ifall man ger efter och låter tycka synd om syndromet styra

  • Britta Due Andersen

    Tja, denne kvinde kan ikke få børn, hendes ophold forandrer ikke den demografiske udvikling i landet. Så fred være med det.
    Det er de unge, fra de varme lande, der kommer til os, der er problemet.

  • Tant_Karin

    Alldeles utmärkt skrivet. Jag följde själv debatten och funderade mycket. Jag kunde aldrig komma på vilket land jag själv skulle ha utvandrat till och där jag hade kunnat kräva att min dementa mamma, 94, och blinda pappa 97, skulle tas emot.

    Det var flera vänner och bekanta som var upprörda över att hon inte omedelbart fick stanna. Jag berättade då att hon fått hjälp av det sociala i sitt hemland. Vi var flera som efter diskussioner kom fram till att i det läget hade vi flyttat hem och tagit hand om föräldrarna själva. Vi hade haft den möjligheten som pensionärer. Jag såg också ett debattprogram i TV där barnbarnet tyckte det skulle finnas en annan prislista. Man kunde betala vad läkarvården verkligen kostade och sedan få skatteavdrag.

    Det beklagliga är ju det mediedrev som blev, och som alltid blir, ingen journalist verkade ha tagit redan på fakta. Att sen politiska partier tycker att lagen ska ändras tyder ju på en rejäl brist på verklighetsförankring. Inser de inte hur ansökningarna kommer att öka? Eller, tar de chansen att få flera väljare till sitt parti?

  • Reinfeldt har en sjuk människosyn, dom gamla kostar oss bara en massa pengar.

  • s29

    Sosialdemokraterna skapade främlingsfientligheten genom sina generösa bidragssystem,som i sin tur suger åt sig snyltare och kriminella från hela världen. Och i sin enfald tycks man tro att Sverige är nån sorts aldrig sinande källa.Girighet och inkompetens tycks vara en merit både inom politiken och journalestiken. Att FN tror Sverige kommer att vara ett u-land inom 20-år tycks inte heller avskräcka den politiska eliten.Man kan undra vad PK-eliten har för visioner om sina barnbarn,kommer dom att som genom ett magiskt under lyckas undfly fattigdom och våld?

  • Peter Buch

    Arvid Falk

    Jeg vil stadig mene at det at der i Danmark er langt mindre at have magt- i, og færre at have magt- over, er determinerende, mere end magtudøvelse er let overskueligt for en statsmagt.

    Enevælden var der blot formelt tale om, groft begrænset beskrevet, de samme kredse og personer der havde indflydelse før parlamentarismens indførsel som efter, nye personkredse, visioner, konkret indhold, men alt i alt på det plan er betingelserne for udøvelse af magt de samme som de altid har været. Den opblomstring, udvidelse og specialisering der gennem perioder er tale om for menneskelig udfoldelse gør magtudfoldelse følgeskab, den central styring- som sådan- vil jeg hævde er af mindre betydning i Danmark end andre steder. Ganske vist er Københavns magt og indflydelse i riget betydelig, men der er også- et bagland for byer.

    Man kan udover formueopgørelser, ejendomsbesiddelser og andet måle på tid.
    Jeg hævder jeg er rig, navnlig på tid, da jeg opretholder, under stadig henfald, livet på et deltidsjob.
    Perspektiv er væsentligt.
    Faktuelt var der i perioden ved enevældens afslutning en temmelig enig magtudøvende elite der med kong Frederik d. 7 som formelt overhoved enten ikke ønsker at regere eller for den store dels vedkommende er eller temmelig kvikt bliver enige om den nye formelle metode, centralstyret er formet efter, parlamentarismen.
    Her skulle komme større behandling af markeder og indflydelsessfærer. Dette her udeladt.

    Gentagelse fra tidligere – det væsentlige er borgernes magt. Ikke centralstyrets her tilføjet.

  • Pingback: Åldringsvård och den berömda Ganna | storsvitjod()