Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Det mullrar i de svenska kommunerna. Om man lägger örat till marken hörs ett dån som förebådar ett kommande skalv. I flera decennier har Sveriges invandringspolitik saknat verklighetsförankring. Någonstans kommer det att brista. Naturlagar gäller även invandringspolitik. I all perverterad utveckling finns en punkt där allting kraschar. Vi ska inte räkna med att politikerna självmant kommer att ändra kurs. De har målat in sig i ett hörn och effektivt bakbundit sina egna händer med epitet som ”rasist” och ”främlingsfientlig”. Det behövs en katalysator, en utifrån kommande kraft som får allting att brisera.

Just en sådan kraft har politikerna, utan att själva inse det, bjudit in i landet: somalierna. Med sin totala brist på anpassning till det svenska samhället och alla andra samhällen som de flyttar till är somalierna den katalysator som Sverige i sin nöd länge har ropat efter. De kommer som gudasända och är helt enkelt droppen som får bägaren att rinna över. Den försörjningsbörda som den somaliska invandringen tvingar på svenska folket skapar så stora sprickor i det svenska samhället att invandringsvansinnet inte längre går att dölja eller bortförklara. Nu återstår bara den bistra sanningen.

Nittio procent av somalierna lever på försörjningsstöd

I min förra krönika, ”Blåsningen”, beskrev jag de allt högre nödropen från kommuner som sviktar under trycket av den somaliska anhöriginvandringen.  Eftersom somalier sällan kommer ut på arbetsmarknaden och kan försörja sig själva blir de en extraordinär påfrestning för de mottagande kommunerna. Nittio procent lever på försörjningsstöd.

Kostnaderna uppgår till miljardbelopp, och belastningen på skattebetalande kommuninvånare är enorm. I exempelvis Katrineholm har bara 4 procent av somalierna fått arbete. 96 procent lever på bidrag. Invandrarna utgjorde 2010 en minoritet på 13,9 procent av Katrineholms befolkning men fick 56,8 procent av försörjningsstödet. Bilden är ungefär likadan i alla de kommuner som nu skriker på hjälp, förutom några där det är ännu värre ställt, som Växjö, Nässjö, Borlänge och Söderhamn.

Avtalet med mp kommer att fälla regeringen

Innan sådana här nödrop kommer ut i offentligheten har det gnällts rejält off the record i kommunerna i flera år. Kommunpolitiker försöker i det längsta hålla masken och visa lojalitet mot partikamraterna på riksnivå. Lika stark är drivkraften att bevara en självbild av ”solidaritet” och ”godhet”. När maskerna rämnar och problemen görs offentliga har splittringen redan gått långt. Det är bara början av en smärtsam anpassning till verkligheten vi ser nu. Det kommer mer, mycket mer. Den borgerliga alliansregeringens överenskommelse med miljöpartiet om att underlätta anhöriginvandring från Somalia kommer att visa sig som det desperat ödesdigra misstag den i verkligheten är. Missnöjet pyr framför allt bland de moderata väljarna.

Överenskommelsen är den murbräcka som förr eller senare kommer att kosta alliansregeringen den makt som den så ivrigt trängtar efter att behålla. Regeringen vet det, och panikåtgärderna har redan börjat avlösa varandra. Någon väg tillbaka finns inte. Händerna är som sagt bakbundna och repen vältvinnade. Har man tagit fan i båten får man ro den i land och försöka muta kommunerna till lydnad och tystnad genom att strö ut ett lämpligt antal miljarder av skattebetalarnas pengar.

Erik Ullenhag lever i sagornas värld

I torsdags kom nyheten att kommuner som tar emot somaliska anhöriginvandrare ska få dela på 1,3 miljarder kronor i bidrag från staten. Pengarna ska delas ut under fyra år. Dessutom ska de somalier som kommer hit ha rätt till etableringsstöd, det vill säga statlig försörjning i två år och därefter full rätt att leva på kommunalt försörjningsstöd och slippa arbeta. Att de somalier som redan befinner sig i Sverige ska försörja de anhöriga de tar hit är inte ett alternativ som finns ens på papper. Kravlösheten är total.

”Flyktingpolitiken är ett NATIONELLT åtagande” betonade integrationsminister Erik Ullenhag (fp), utan att antyda att det är kommunerna som får bära bördan av åtagandet.

Erik Ullenhag lever i sagornas värld. Markkontakt noll. Han har regeringens särskilda uppdrag som lögnhals och propagandaminister. Det är ingen slump att just han har valts till det uppdraget. En avgörande kvalifikation är att han i likhet med historiens övriga propagandaministrar inte besväras av innehav av något samvete. Hans inre är alldeles blankt, lika nollställt som det lilla renskrubbade gosseansiktet. På den plats där samvetet skulle ha suttit har han ett arkiv fyllt till brädden med politiskt korrekta lögner. Vid behov plockar han bara fram några floskler ur arkivet och försöker se ut som om han själv tror på det han säger. En enastående skådespelarprestation i sitt slag.

Vi ska akta oss för Erik Ullenhag

Erik Ullenhag uttalar besvärjelser. Som den här:

”Målsättningen är att människor som kommer till Sverige vill och kan arbeta och lära sig det svenska språket. Jag tror att vi ska akta oss för att hamna i en situation där vi förutsätter att exempelvis somalier inte ska kunna komma i arbete.”

Amen! ”Målsättningen är att människor kan och vill arbeta…” Målsättningen? Och om de varken kan eller vill? Det som var och en kan se med egna ögon, att somalier sällan kommer i arbete, och kanske inte ens vill arbeta – det ska vi akta oss för att förutsätta. För min del tror jag att vi ska akta oss för Erik Ullenhag. När regeringens politik faller samman blir det Ullenhag som får gå först. Men han behöver inte känna sig ensam. Han kommer att få sällskap av bland andra statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och näringsminister Annie Lööf (c).

Södertälje: Raseri över orättvisan

Knappt hade regeringen kastat ut mutpaketet förrän sprickorna i kommunerna djupnade ännu mer. Kommunalrådet Boel Godner (s) i det svårt mångkulturberikade Södertälje rasar över orättvisan.

”Regeringens stöd för kommuner som tar emot somalier känns som en direkt provokation mot Södertälje” säger hon. ”Jag blev oerhört upprörd när jag hörde att hela stödet skulle gå till kommuner som tar emot somalier. Och att man motiverade det med att det är så svårt för dem att få jobb. Södertälje har den högsta kostnaden för försörjningsstöd i landet och hälften av stödet går till irakier som inte fått jobb.”

”Regeringen struntar i Södertälje”

Boel Godner hade hoppats och trott att Södertälje skulle kunna få del av regeringens integrationssatsning. Kommunen har tagit emot 8 000 irakier, och fortfarande kommer anhöriga till dem och bosätter sig i Södertälje. Ytterst få kommer ut på arbetsmarknaden. Kostnaden för försörjningsstöd till utrikes födda i Södertälje under 2010 var drygt 252 miljoner kronor.

”Regeringen är ju väl medveten om att detta gett oss stora extrakostnader och andra påfrestningar. Men regeringen struntar i Södertälje. Det är ju helt orimligt att Södertälje och några andra kommuner ska bestraffas för att vi tagit ett större ansvar än andra kommuner”

säger Boel Godner. Nyligen var hon ett av Södertäljes rödgröna kommunalråd som publicerade en debattartikel där de ber att få slippa ta emot fler invandrare och flyktingar.

Antalet somalier blir sexsiffrigt

1960 fanns det inte i någons föreställningsvärld att tiotusentals somalier skulle komma att bosätta sig i Sverige. Då fanns inte en enda somalier i landet, och det är bara drygt femtio år sedan.1970 var de sexton stycken. 1980 hade de ökat till etthundra. 1990 var de 1 441. År 2000 var de 13 082. 2010 var de 37 846. Hur många de kommer att bli är det ingen som vet, men antalet kommer med säkerhet att bli sexsiffrigt inom en nära framtid. Sverige tar nämligen emot flest somalier i Europa, och somaliska kvinnor föder i genomsnitt 6,3 barn.

Medan antalet asylsökande somalier i övriga Europa sjunker, stiger det lavinartat i Sverige. Tiotusentals somaliska anhöriga väntas få uppehållstillstånd i Sverige i år och nästa år, men ingen vet egentligen hur många som kommer.

Det svenska klimatet gör dem sjuka

Vad är det som lockar somalierna till Sverige? Ja, inte är det klimatet. Det är givetvis de generösa och kravlösa svenska välfärdssystemen med möjligheter till livstidsförsörjning som utgör en oslagbar magnet både för somalier och andra invandrargrupper. Det solfattiga svenska klimatet gör somalierna sjuka. Alla jordens befolkningar är av evolutionen adapterade till den miljö där de föds. Mörkhyade personer är naturligt anpassade till ett varmt och soligt klimat. När de flyttar till en solfattig miljö på andra sidan jordklotet är de inte rustade för livsbetingelserna där. Det visar sig bland annat i att autism är 3-4 gånger vanligare bland somaliska barn bosatta i Sverige än bland svenskfödda barn.  Man talar om en ”autismepidemi” bland de somaliska barnen. Misstankarna att skadorna beror på D-vitaminbrist hos mödrarna växer sig allt starkare.

”För lite solljus kan vara en avgörande faktor bakom den dramatiska ökningen av autism i Sverige. Skillnaderna i sol mellan Sverige och Somalia kan mycket väl vara orsaken till att autism bland somaliska barn har blivit så mycket vanligare i Sverige än i det gamla hemlandet ”

skriver läkarna Susanne Bejerot och Mats Humble.  Inte bara är det svenska klimatet extremt solfattigt – de somaliska kvinnorna går dessutom omkring i tygtält som hindrar solljuset från att nå huden och bilda D-vitamin.

Somalier lyckas sämst av alla invandrargrupper

Somalier är över hela världen den invandrargrupp som har lägst utbildning (flertalet är analfabeter), lägst deltagande i arbetslivet, lägst grad av egenföretagande, som tar emot mest socialhjälp, har sämst ekonomi och är sämst integrerade. Även i Storbritannien, som har haft somaliska invandrare i mer än 100 år, är problemen fortfarande stora i den somaliska gruppen med kronisk arbetslöshet, dåliga bostäder, analfabetism och ensamstående mödrar med många barn.

”Vad tusan gör 16 943 somalier egentligen i Danmark?” frågade Sören Espersen i danska Jyllands-Posten  sedan ett stort skattebedrägeri avslöjats i Danmark där 92 procent (248 av 269 undersökta) av somalierna undanhöll miljonbelopp från beskattning.

Men det var inte i första hand skattebedrägeriet som föranledde Sören Espersens fråga. Det var det faktum att somalier i Danmark – precis som i Sverige – lever i ett parallellsamhälle som är isolerat från det danska samhället och där islam, familjen och klanen styr. De bor i ghetton där de fortsätter med sina somaliska liv utan kontakt med den infödda befolkningen. Varje år skickar de miljontals kronor hem till sina klaner i Somalia. Det är där de har sin lojalitet, inte mot sitt nya hemland.

”Jag undrar varför vi överhuvud taget har somalier boende här i landet när de inte har det minsta intresse för Danmark eller för det danska folket. Jag undrar varför Danmark underhåller och försörjer en stor grupp människor som bara har förakt till övers för oss och vårt sätta att leva” skrev Sören Espersen

.Bara tre av tio klarar grundskolan

Den bästa och mest djupgående beskrivning av somalier som har gjorts i Sverige är Christer Lövkvists artikelserie i Göteborgs-Posten från 2007.Det han fann var bland annat:

• Att varannan somalisk kvinna inte lever med sina barns far. Skenskilsmässor är mycket vanliga för att få mer bidrag.
• Att bara tre av tio somaliska ungdomar har fullständigt betyg från nionde klass i grundskolan.
• Att var femte ung somalisk man har varit misstänkt för våldsbrott.
• Att nästan hälften av somalierna hade noll i arbetsinkomst 2005.
• Att en stor andel av de somaliska männen missbrukar drogen kat.

Katalysatorer för en ohållbar invandringspolitik

Det ser ju inte särskilt hoppfullt ut. Somalier medför mycket stora påfrestningar för alla samhällen där de slår sig ner. Men om man ser somalierna som katalysatorer för en ohållbar invandringspolitik, en grupp som kommer att få allting att rasa fortare än vi kunnat tro? Då kommer saken i ett annat läge. I ett samhälle där PK-stinna politiker och journalister ursinnigt förnekar fakta trots att de står rakt framför näsan har somalierna, sig själva ovetande, ett angeläget uppdrag som de är oslagbart väl kvalificerade för: att punktera den svenska invandringspolitiken.

Ju fler de blir, desto mer effektivt kommer de att slå hål på alla floskler och myter om vilken berikande jättevinst invandringen är för Sverige. Med deras hjälp kommer det inte längre att gå att mörklägga den beska sanningen. Skygglappar hjälper inte längre. Allt kommer att bli tydligt och klart.

Allt svårare att stå till svars för dubbelmoral och hyckleri

Vi kan förutse att flyttlassen med mångkulturförespråkande nöjesprofiler, Expomedarbetare, människorättsaktivister, invandringsexperter, antirasister, journalister, författare och politiker gissningsvis inte kommer att öka lavinartat till somalietäta bostadsområden i exempelvis Katrineholm, Flen, Eskilstuna, Örebro, Borlänge, Växjö, Ludvika, Nässjö, Lindesberg eller Söderhamn. Där väntar annars utomordentligt goda möjligheter att få uppleva mångkulturen inpå bara kroppen.

Tvärtom, ”the white flight” från invandrartäta områden kommer istället att fortsätta öka i omfång och intensitet. Det kommer att bli allt svårare för de mångkulturvurmande PK-eliterna att stå till svars för sitt hyckleri och sin dubbelmoral. Och samtidigt allt svårare för kommunpolitikerna att få sina budgetar att gå ihop, trots de statliga mutmiljarderna.

Vi kan luta oss tillbaka, somalierna gör jobbet

På kortare tid än någon kunnat tro kommer somalierna att göra det jobb som invandringskritiker länge har stretat med i motvind och störtskurar av rasismbeskyllningar. Nu behöver vi bara luta oss tillbaka och låta somalierna göra jobbet. Under deras inverkan kommer Sveriges floskulösa invandringspolitik att falla ihop som ett korthus och den offentliga lögnen ligga och sprattla naken och avslöjad. Sverigehatande politiker kommer att bytas ut mot andra som ser det som sin uppgift att värna Sverige och den svenska befolkningen.

Vi har all anledning att vara tacksamma mot somalierna.

Tidligere kronikker af samme forfatter.