8
sep
Seneste opdatering: 9/9-12 kl. 1316
70 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Den mentala järnridån faller allt snabbare över Sverige. Utrymmet för en ärlig debatt i den offentliga sfären krymper hörbart för varje dag. En efter en tystnar de intressanta, levande rösterna. Istället får vi en ljudmatta av politiskt korrekt och fullständigt ointressant babbel. Precis som i diktaturer har propagandamegafonerna och ett gapigt C- och D-lag tagit över det offentliga samtalet. De som har till uppgift att värna yttrandefriheten har smält ihop med den politiska makten och blivit de ivrigaste ridåhalarna. Drevet går mot människor som djärvs ha åsikter som inte är officiellt sanktionerade. Priset för ett förfluget ord eller en av etablissemanget icke godkänd åsikt kan bli mycket högt: att få sitt liv förstört. Hur länge ska rädslan få styra? ”Skrämseltaktiken fungerar bara så länge vi låter oss skrämmas” skriver Helena Edlund, präst i Svenska kyrkan.

Det svenska debattklimatet är i dag så nära DDR man kan komma i ett land som till formen är en demokrati. Mer och mer av det offentliga samtalet förvandlas till regisserad teater som luktar damm och död. Replikerna är intresselösa och uppgjorda i förväg. Stora samhällsområden, som en huvudlös invandringspolitik, statsfeminism och islams infiltration av det svenska samhället och Svenska kyrkan är genom en tyst överenskommelse mellan politiker och journalister bannlysta från allmän diskussion. Alla går som katten kring het gröt. Alla vet vad gröten består av, men ingen låtsas om det. De Röster som släpps fram bevakar gränserna för vad som får sägas. Oliktänkande skräms systematiskt till tystnad.

Rösterna styr våra liv mer än vi vill inse

I det offentliga rummet omges vi av Röster. Rösterna styr våra liv mer än vi vill inse. Rösterna anger tonen. Det Rösterna säger blir tillåtet också för oss andra att säga. Det Rösterna inte säger ska vi förstå att vi också ska tiga med. Rösterna omkring oss blir Rösterna också inuti oss. Yttre kontroll internaliseras som inre kontroll. I avsaknad av Gud och med ihåliga pappfigurer som politiska ledare är Rösterna den norm vi har att hålla oss till.

Vilka Röster är det vi får höra i dagens Sverige? Vilka släpps fram? Vilka stoppas? Var finns de sanna, intressanta Rösterna som stimulerar till samtal och får oss att tänka? Var finns Rösterna som överraskar oss? De som har något att säga utöver vardagsbruset av plattityder verkar ha försvunnit in i konsensusgrötens gråa töcken.

Någon släpper fram, någon stänger ute

Rösterna lever sina liv i ett utrymme som har skapats av någon och som begränsas av någon. Någon, någonstans, bestämmer vad som får sägas och vad som inte får sägas. Någon rycker i trådarna. Någon släpper fram. Någon stänger ute. Ordergivningen sker effektivt, alla rättar in sig i ledet. Alla bevakar varandra hysteriskt, som hyenor. Minsta lilla felsteg så är man rökt. Straffet för ett förfluget ord är först en offentlig och förnedrande pudel, sedan avstängning eller uteslutning.

Rösterna i public service styrs av ohöljda vänstersympatier, populism och rädsla. 82 procent av journalisterna i den förmenta saklighetens och opartiskhetens högborg, Sveriges Radio, sympatiserar med vänsterpartierna (socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet). På Sveriges Television är siffran 83 procent. Självklart styr de privata politiska sympatierna programutbudet.

Kulturredaktionen vräker ut kulturmarxism

Eventuell strävan att ge lyssnare och tittare ett varierat utbud med hög kvalitet verkar ha begravts på ambitionernas kyrkogård. Hur försvarar licensfinansierade Sveriges Radio att en groteskt överdimensionerad och vänskapskorrumperad kulturredaktion år ut och år in får vräka ohöljd kulturmarxism över lyssnarna? Skandalösa 84 procent av radions kulturjournalister sympatiserar med det rödgröna blocket (socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet) enligt den senaste undersökningen av professor Kent Asp, SOM-institutet vid Göteborgs universitet.

Låt oss torrt konstatera att det märks. I kulturradion kan man till exempel få höra Radioteaterns marxistiska chef Stina Oscarson kritisera USA för att de dödade Usama bin Ladin i Pakistan i maj 2011.  USA borde ha satsat på dialog med bin Ladin och al-Qaida istället, anser hon. Stina Oscarson tror starkt på dialog.

”Min sanning” – rena DDR-listan

Den gångna veckan inledde SVT en ny säsong av en programserie med den löftesrika titeln ”Min sanning”. Under åtta tisdagskvällar ska åtta personer berika tittarnas liv genom att prata om sig själva i en hel timme. Vilka Röster ska vi få höra? Håll i er nu, den här DDR-listan är symtomatisk för Sverige:

Jan Guillou, 68 år, gammal maoist, journalist och författare.
Maud Olofsson, 57 år, avsutten näringsminister och före detta ledare för centerpartiet.
Robert Aschberg, 60 år, gammal maoist, tv-profil.
Gudrun Schyman, 64 år, kommunist, före detta ledare för vänsterpartiet, ”feminismens klarast lysande stjärna” som glatt eldar upp 100 000 kronor som stöd för lågavlönade kvinnor.
Jan Myrdal, 85 år, den insiktslösa kommunismens arketyp, den evige gossen Ruda som aldrig erkänner ett fel.
Jeanette Bonnier, 78 år, Bonnierkoncernens största delägare.
Kjell-Olof Feldt, 81 år, före detta finansminister (s).
Carin Götblad, 56 år, före detta länspolismästare i Stockholm och listans junior.

Men var i all världen är Helle Klein?

Har Sverige verkligen inget annat att bjuda än en samling avdankade kommunister och socialdemokrater samt en likaledes avdankad centerpartistisk före detta minister? Jodå. Men de Rösterna släpps inte fram. I så fall vore det ju inte DDR-tv.
Här ställer man sig oroligt frågan: VAR ÄR HELLE KLEIN?  Och Göran Greider?

Hur kan över huvud taget en programserie göras utan de här två oumbärliga Rösterna ur vänsterns vaxkabinett med klippkort till SVT:s morgonsoffor, Studio Ett och God morgon Världens paneler? Är det möjligt att något enda program i public service får vara en Klein- eller Greiderfri zon?

De bjuds in för att de låter käften gå

Liksom Rösterna i ”Min sanning” bjuds de här två Rösterna in av en enda orsak: de låter käften gå. Med någon av dem i studion riskerar man inte det som är alla producenters fasa – en tyst sekund. Man riskerar å andra sidan inte att något substantiellt blir sagt, men det är ju heller inte meningen. På Helle Kleins meritlista står att hon har varit ledarskribent på Aftonbladet, är prästvigd, har fått sparken från Kyrkans Tidning och driver den extremt islamflirtande sajten Seglora smedja. Hon har fått rasism på hjärnan. Prognosen ser inte ljus ut. Det måste vara tungt att gå omkring och bära på övertygelsen att alla svenskar är rasister. Men det är sådana Röster som släpps fram och tillåts överrösta alla andra i det av skuldkänslor svårt tyngda Sverige. Helle Kleins aggressiva stil kan ses i en diskussion om ”vardagsrasism” i SVT:s morgonsoffa här. I Panelen i senaste P1 God morgon Världen är hon i sitt esse och skriker och överröstar Dagens Nyheters politiske redaktör Peter Wolodarski och Carl Rudbeck, krönikor på Sydsvenska Dagbladet.

”Allt tröttare paneler med allt mindre att säga – den här panelformen måste väl ändå vara så urvriden den kan vara vid det här laget?” skriver Annina Rabe i en tv-krönika i Svenska Dagbladet.

Hon plockar ur det elitskikt hon känt sedan barnsben

I det första ”Min sanning” fick vi se Jan Guillou med förtjusning tala om sig själv och hur hemskt det var att bli beskylld för att vara KGB-agent.  Programledare är Cecilia Bodström, dotter till före detta TCO-ordföranden och utrikesministern, senare utbildningsministern Lennart Bodström (s)  och syster till förre justitieministern Thomas Bodström (s).

När vi vet det förstår vi möjligen valet av Röster bättre. Hon plockar ur det elitskikt hon har känt sedan barnsben. Cecilia Bodström koketterar, snurrar i stolen, lägger huvudet på sned och ser ut att vara fullt kapabel att sluta Guillou i sin famn och trösta honom för Svenska Dagbladets sågning av hans senaste bok.  Inga besvärliga frågor ställs.

Rösterna behöver en skampåle – piska mig mer!

I det masochistiska Sverige har Rösterna ett ständigt och desperat behov av en skampåle. Där ska folket nitas fast tills det skäms: Piska mig mer! Jag förtjänar det. Jag är en så usel människa. Det är mitt fel, mina fördomars fel, att massinvandringen inte är den succé som politikerna har förespeglat oss. Antagligen är jag rasist.

I drygt ett år har Anders Behring Breivik tjänstgjort som skampåle. När han fick sin dom i augusti kastades Sverige in i ett skampålelöst tillstånd. Fullkomligt oacceptabelt. Medias dramaturgi kräver omedelbart en ny skampåle. Det blev Forserum, den lilla orten i Nässjö kommun där somalier påstår sig ha blivit trakasserade av den rasistiska ortsbefolkningen. När Forserum sjönk ihop som en punkterad sufflé blev skampålen en 15-årig afghansk flykting som inte vill utvisas tillbaka till Italien, som han ska enligt Dublinkonventionen.

Fallet fyllde sin mediala funktion i två hela dagar. Fullt pådrag, drevet går tills journalisterna får som de vill. Who´s next? Vilken blir nästa skampåle? De förbrukas allt snabbare. Skrupelfri utpressning är en av journalisternas metoder för att utöva makt över invandringspolitiken och annan politik. Skampålen, anklagelsen mot alla som inte gör som journalisterna vill, är givetvis en projektion av den egna ondskan som Rösterna inte vill kännas vid hos sig själva.

Public service håller på att dö sotdöden

Med Mats Svegfors som radiochef har Rösterna gått in i rädslans paradigm. Sveriges Radio förfaller inför våra öron. Detsamma gäller Sveriges Television under ledning av Eva Hamilton. Public service håller hörbart på att dö sotdöden. Ängslan och politisk korrekthet tar stryptag på kreativiteten. Till skillnad från pressen (de tidningar som inte uppbär statligt presstöd) behöver public service aldrig ta några marknadsmässiga hänsyn. De kan göra hur usla program som helst och ändå sitta tryggt på sina stolar medan licenspengarna rasslar in.

När public service presenterar en nyhet är närvaro av Maktens Röster, det vill säga regeringsmakten, numera obligatorisk, oavsett ämnet. I SR Ekot, P1 Morgon, God morgon Världen och Studio Ett, liksom i SVT Rapport, Aktuellt och Agenda intervjuar medieetablissemanget politikeretablissemanget. Av outgrundliga skäl ses inte regeringen som en part med egna intressen utan på något förunderligt sätt som objektiva ”experter” som ska förklara för det fåvitska folket hur allting ligger till. För regeringsledamöter, generaldirektörer och en mängd andra institutioner ligger röda mattan ständigt utrullad till SR:s och SVT:s studios och de stora tidningarnas debattsidor.

”Expo hjälper gärna till”

Vi lyssnare/tittare ska vara små snälla barn och lyssna andäktigt till tant/farbror ministerns Röst när hon/han förklarar för oss vad som gäller. En yttring av samma tendens är att anlita Röster som har uppenbara partsintressen i olika frågor men framställs som objektiviteten personifierad. Stiftelsen Expo har klippkort till radio- och tv-studios. En generalorder om Expomedverkan verkar ha utgått till landets nyhetsredaktioner. I ett förslag till riktlinjer på Helsingborgs Dagblad efter valet 2006 fanns den här rekommendationen till tidningens journalister:

”Skriv aldrig om SD:s pressmeddelanden, motioner eller andra utspel utan kritiska frågor. Ifrågasätt siffror, fakta och påståenden. Ta reda på vad som gäller innan du gör intervjun. Läs på! Quick response och Expo hjälper gärna till.” (Ur Björn Hägers bok ”Problempartiet”.)

Det stannade vid att vara ett förslag. Tidningen kom häpnadsväckande nog fram till att den ska vara kritiskt granskande mot alla partier.

Spanarna klafsar runt i ett träsk av trivialiteter

Under många år missade jag aldrig att lyssna på ”Spanarna” i P1 på lördagsmornarna. Jag tyckte att de var spirituella.  Under ledning av Ingvar Storm spanar tre personer in i framtiden och gör förutsägelser. I spanarstallet ingår Gabriella Ahlström, Göran Everdahl, Jessika Gedin, Johan Hakelius, Jonas Hallberg, Sissela Kyle, Per Naroskin, Calle Norlén och Helena von Zweigbergk.

Jag har slutat lyssna på Spanarna. Det är inte de högt begåvade och kultiverade Rösterna det är fel på. Det är Spanarnas programkoncept som är problemet. Här får absolut ingenting sanningsenligt eller angeläget sägas. Det är inte här lyssnarna får ta del av ärliga förutsägelser om att Sverige är på väg åt helvete. Spanarna är orkestern som oberört skämtande och fnissande spelar vidare på det sjunkande Titanic. Så fort det bränns det allra minsta kastar sig Ingvar Storm in och leder samtalet tillbaka in i det meningslösa tramsandets trygga vrår. Spanarna fortsätter år efter år att klafsa runt i ett träsk av trivialiteter.

Ståuppkomik för 180 000 på Säpos personalfest

Enskilda Spanare kan också stå till tjänst med ståuppkomik mot lämpligt arvode. I juni 2011 hade Säpo en personalfest med James Bondtema för 5,3 miljoner kronor. (Varför inte ett aktuellt självmordsbombartema?)  Fakta om kostnaderna för festen avslöjades nyligen i Dagens Nyheter. På festen underhöll Spanaren och skådespelerskan Sissela Kyle Säpos personal med ståuppkomik. Arvodet var 180 000 kronor. TV4-profilen Jenny Strömstedt höll ett föredrag för 50 000 kronor. Sammanlagt kostade underhållningen en halv miljon kronor.

Svenska myndigheter dansar och ler. Skattebetalarna står för notan. Det är den miljonrullande före detta Säpochefen Anders Danielsson som nu är generaldirektör för migrationsverket och begär ytterligare 8,1 miljarder för att klara att ta emot halva Afrika och Mellanöstern.

Mångkulturpropagandan trappas upp

Samtidigt som programutbudet i public service tunnas ur är en tydligt avläsbar tendens att den mångkulturella propagandan trappas upp. Inget enda program är längre fredat från mångkulturella ambitioner. Röster som talar bruten och knagglig svenska är en daglig plåga. Antagligen står det något tjusigt formulerat i SR:s och SVT:s programpolicy om att ”programutbudet ska spegla det mångkulturella Sverige och väl tillgodose invandrade minoriteters behov och önskemål”. Nånting sånt. Men att ta upp konkurrensen med al-Jazeera i lägenheterna bakom parabolerna blir inte lätt.

Inte ens matlagningen får vara i fred. Under sommaren har SR:s matlagningsprogram ”Meny” gjorts mångkulturellt i åtta veckor på temat ”Mat i exil”. Den kurdiske journalisten och författaren Mustafa Can har tillsammans med Ozan Sunar och andra mångkulturella Röster lärt lyssnarna att laga mångkulturell mat. Hur det har fallit ut i köket hos Doris i Pajala ska vara osagt.

27 procent invandrare i ”Sommar”

”Sommar” brukar vara pålitlig radio. Eller? En undersökning av årets Sommarpratare, 59 stycken, visar följande sammansättning av Röster:

• 8 idrottsstjärnor
• 17 skådespelare/artister
• 4 politiker
• 20 journalister, författare, konstnärer, kulturpersoner
• 2 vetenskapsmän/forskare
• 8 företagare/entreprenörer

Skidåkerskan Anja Pärson kom i det första Sommar den 23 juni ut som lesbisk. Och? Det skulle liksom bära resten av sommaren. Det gjorde det inte. Idrottsstjärnor är sällan pratglada. Artister och skådespelare brukar inte heller ha mycket att säga utöver egocentriska anekdoter. Ängslan och politisk korrekthet präglade även det här urvalet av Röster.

Sexton av Sommarrösterna är invandrare eller utlänningar, lika med 27 procent. Producenterna har säkert suttit och svettats vid miniräknaren: ”Vi har väl lika stor andel invandrare som i befolkningen som helhet?” Ja, med råge. Det som ska vara ”lättlyssnat i hängmatten” har blivit ännu en public service-arena där mångkulturen ska bankas in i svenska folket. När de kontroversiella, de utmanande Rösterna väljs bort återstår bara anpasslighetens öken och ointressanta program.

Religionsprogram lobbar för islam

P1-programmet ”Människor och tro” ska enligt sin egen beskrivning finnas i ”skärningspunkten mellan religion och politik”. Inofficiellt har programmet i folkmun länge kallats ”Människor och islam”. Den påtagligt inkompetenta redaktionen (Åsa Furuhagen, Tithi Hahn och Sören Wibeck) tolkar sitt uppdrag som att med alla tillgängliga medel lobba för islam och osynliggöra eller motarbeta Sverige som ett kristet/sekulärt land. Resultatet är en kväljande soppa av naivt islamfjäsk, förljugenhet och öppet förakt för troende kristna.

”Människor och Tro i SR är ett journalistiskt misslyckande. Programförkortningen ”MOT” tycks ha blivit programmets eget motto: Att vara mot så mycket som möjligt när det handlar om religion, och särskilt kristen religion” skriver journalistveteranen Siewert Öholm på bloggen Churchmill.

”Var kyrkan verkligen rätta platsen att sörja på?”

Han tar kyrkans roll i bearbetningen av Anders Behring Breiviks terrordåd som exempel.

”För oss som följt nyhetsrapportering och andra program intensivt under året, har det varit både uppenbart och förvånande hur mycket kyrkan betytt i bearbetningen både av sorg och katastrof. Kyrkan stod redo när tiotusentals människor sökte tröst och begriplighet. Minnesgudstjänsten i Oslo Domkyrka, 2011, fullkomligt dallrade av andlighet, sorg, förtvivlan och tro. Det kristna kyrkorummet blev en naturlig plats för både sorg och förtröstan. Även för de drabbade som inte delade kristen tro eller religion. Norska kyrkans viktiga och erkända arbete för att stödja människor osynliggjordes totalt. Istället ägnade man sig åt att problematisera om kyrkorummet verkligen var den rätta platsen att minnas terrorns offer. Samma typ av kritiska vinkel tycks däremot aldrig drabba islam. Redaktionen lider av islamförbländning” skriver Siewert Öholm.

På juldagsmorgonen fick lyssnarna en imam i örat

Under inflytande av det officiella Sveriges knäfall för islam sköts religion numera som en pseudoekumenisk och flummig röra av SR:s så kallade ”livsåskådningsredaktion” med Örebrobaserade producenten Martin Dyfverman som chef. På själva juldagen, kristendomens heligaste dag, fick den förre frikyrkopastorn, numera imamen Abd al Haqq Kielan, (född som Leif Karlsson i Eskilstuna)  breda ut sig i radion. En grov provokation mot landets alla kristna.

Abd al Haqq är en frekvent Röst i livsåskådningsredaktionens alla program. I morgonandakten söndagen den 19 augusti fick han frikostigt utrymme att berätta om sin fasta under ramadan och hur andlig han känner sig när han fastar. Samma dag fick lyssnarna utstå massiv ramadanpropaganda och höra att muslimer under fastan minsann hjälper de fattiga och svältande i moskén i Malmö. Att muslimsk omtanke enbart gäller muslimer och inte ”otrogna” höll redaktionen tyst med.

”Men höjdpunkten nåddes när imamen (?) Kerim Hrustanovic avslutade med bön på arabiska och till Allah. I bönen bad Hrustanovic, nu på svenska, också om islams framgång i våra hjärtan och i vår omgivning. Kristen majoritetstolkning är, i motsats till en del av synkretismivrarna, att islams Gud inte är den kristne Guden, Fadern, Sonen och Anden. Brända kyrkor i Egypten, Syrien, Pakistan och förföljelser av kristna i Afrika är tillräckliga praktiska bevis för detta” skriver Siewert Öholm på Churchmill.

Svenska kyrkan politiseras och splittras

Rösterna i SR:s förvirrade religionsbevakning speglar Svenska kyrkans andliga förfall. I takt med politiseringen av kyrkan och det naiva flirtandet med islam mår Svenska kyrkan allt sämre. Medlemmarna flyr, stickor och strån ryker i inre strider som sällan når utanför kyrkväggarna. Men ibland händer det att en Röst når ut. På Tryckfrihetssällskapets sajt berättar Helena Edlund, präst i Svenska kyrkan, vad som hände när hon skrev ett par artiklar i Kyrkans Tidning om Svenska kyrkans identitet.

Hon ställde bland annat frågan varför kyrkans företrädare inte vågar stå för sin kristna särart i möten med islam. Bakgrunden var att församlingar (till exempel Sofia församling i Stockholm) har anställt imamer för församlingsmedlemmarnas pengar (”för att visa att båda religionerna är lika bra”) och att Svenska kyrkan har valt att stryka delar av trosbekännelsen för att inte kränka muslimer.

”Många har upplevt bestraffningar för att de ifrågasatt exempelvis lämpligheten i att läsa koranen under gudstjänster eller att ha bekännande muslimer som faddrar under kristna dop. Artikeln beskrev också mekanismerna som används för att tysta ovälkomna röster och åsikter” skriver Helena Edlund.

Den som tvivlar på att angelägna Röster tystas och förföljs i Sverige ska absolut läsa hennes berättelse.

”Jag beskylldes för att vara rasist och mycket mer”

Efter artiklarna i Kyrkans Tidning brakade helvetet löst, berättar Helena Edlund:

”Det tog hus i helvete. Enligt diverse journalister, kyrkopolitiker och svenskkyrkliga dignitärer så kränkte jag genom mina artiklar både islam och muslimer. Lustigt nog meddelade ingen muslim att han eller hon upplevde sig kränkt. Däremot var det tydligen fullständigt legio att kränka mig. Jag beskylldes i media för att vara rasist, främlingsfientlig, bakåtsträvare, murbyggare, nazist, högerextremist och mer därtill. Vissa kollegor slutade hälsa. En journalist från Kyrkans Tidning ringde för att intervjua mig om vilket parti jag röstade på.

I det tysta var dock reaktionen en helt annan. Jag fick hundratals mail, där alla utom två var positiva. Kommentarsfälten på nätet visade samma statistik. Blommor anlände från andra kristna kyrkor och församlingar. Kollegor ringde och mailade och alla sa samma sak, ”tack för att du säger det här, jag tycker likadant men vågar inte stå upp för det”. Präster från hela landet berättade om sina upplevelser – och sin rädsla. Det var deras berättelser som ledde fram till min tredje artikel med rubriken ”Konsten att tysta en präst”.

Där skriver Helena Edlund: ”Det är inte en uppgift för Svenska kyrkan att företräda andra religioners intressen.”

”Jag var inte beredd på det förgörande hatet”

”Ett antal gånger har jag fått frågan om jag inte var beredd på att det skulle bli reaktioner och konsekvenser av mitt skrivande. Naturligtvis var jag det. Att den som uttrycker en obekväm åsikt drabbas av repressalier var ju själva poängen i mina texter. Ironiskt nog bevisade mina belackare min teori, just genom att agera enligt bestraffningsmallen jag beskrivit. Vad jag däremot inte var beredd på, var hatet. Det oresonliga, totala och förgörande hatet. Hatet som inte vilar förrän man ligger komplett stilla, tyst och oskadliggjord. Jag var inte beredd på att jag skulle få göra erfarenheten att det fanns människor som, om möjligheten fanns, utan att tveka skulle ha ställt upp mig mot en vägg och arkebuserat mig – enbart på grund av att jag yttrat åsikter de inte delade.”

”Främlingsfientliga teologer får inte prästvigas”

Det gick så långt att Kyrkans Tidning på ledarplats krävde att personer med Helena Edlunds politiska åsikt skulle stoppas från att prästvigas.

”Stiften måste säkerställa att främlingsfientliga teologer i framtiden inte antas för prästvigning. Utvisningshotade som söker sig till kyrkan för stöd ska självklart inte behöva riskera att möta en prästvigd sverigedemokrat. Det är inte en fråga om att inskränka någons yttrandefrihet. Blivande präster måste vara lämpade för sitt ämbete. Till kyrkans kärnverksamheter idag hör aktivt stöd till flyktingar. Den verksamheten är oförenlig med sverigedemokratiska värderingar” skrev Maria Küchen i ledaren.

Inkvisitionsdomstolen heter Helle Klein

I Helena Edlunds berättelse fattas en pusselbit som hon taktfullt nog inte nämner. En av dem som utöver Maria Küchen har lett förföljelsen av Edlund och utsett sig själv till inkvisitionsdomstol är hatets prästinna i egen hög person – Helle Klein. På sin hemmaplan Seglora smedja har hon tidigare bland annat upplåtit utrymme åt den dömde terroristen Munir Awads svärmor Helena Benaouda  att skriva om hur fantastisk den muslimske mannen är.

Många fler Röster kommer att höras

Helena Edlund omplacerades på sitt jobb. Men hennes Röst är inte tystad. Många fler Röster kommer att göra sig gällande, gör det redan via Internet. Helena Edlund formulerar det så här:

”Fler och fler tecken syns i skyn som tyder på att människor börjar kvickna till. Likriktningen och inskränkningarna har blivit alltför tydliga. Sverige må vara ett land där den tysta rädslan styr. Men skrämseltaktiken fungerar bara så länge vi låter oss skrämmas. Det går att bestraffa en, eller tio, eller femtio. Men tusen? Tiotusen? Nu viskar alltfler röster att kejsaren är naken, och när de som varit tysta så länge, inte längre är det – då kommer det att hända saker.”

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • XY

    Underbara citeringar av Helena Edlund. Förskräckligt hur en så tillsynes timid och ärlig person kan bli något slags ofrivillig vridpunkt för primitiva projektioner av kollegors och olika tjänstemäns brister…

    Jag tror nämligen inte att det verkligen rör sig om hat grundat i skiljaktiga ståndpunkter; isället är de presenterade, milda ståndpunkterna så naturgivna att det är korrupt att alls invända mot dem…

    Det är just bristen på uppbackning eller intuition, lyhördhet och bejakande av det naturgivna, tillkortakommandet i att bejaka det sunda, som är kollegornas och offentlighetens kärna till projicerat självhat. Det är så lågt och basalt att alla inblandade i detta osunda skådespel omedelbart borde inse detta och äcklas av att agera på tvärs mot denna insikt. Kanske överskattar jag det mänskliga förnuftet eller den intellektuella hedern.

  • nobody

    Ack Moder-Svea! (Magnus Uggla): http://www.youtube.com/watch?v=RX3IxqV9DUY

  • elwee

    Underbart formulerat igen Julia.
    När jag för ett tag sedan fick frågan av en arbetskamrat: “Kan du inte vara lite politiskt korrekt för en gångs skull?”, så tänkte jag inte så mycket på det.

    Men efteråt gick det upp för mig att även de politiskt korrekta är medvetna, eller har iaf en aning, om att de är vilseförda, att MSM och politiker ljuger för dem, att verkligheten inte motsvaras av det nyhetsutbud som finns och att det gör ont när någon berättar ovedersägliga sanningar och kan backa upp det med t ex statistik.
    Fördämningarna spricker allt snabbare och reparations-kittet börjar ta slut … Snart kommer sanningar att välla ut och jag funderar ibland på hur den stora massan kommer att reagera när sveket som de utsatts för under årtionden blir uppenbart.
    Kommer de att bli ursinniga?
    Kommer de att skämmas och gömma sig för världen?

    Oavsett vilket så kommer lögnernas tidsera att vara över och finns det någon rättvisa så är det lögnernas överstepräster som stoppas undan …

  • Erling

    I kulturradion kan man till exempel få höra Radioteaterns marxistiska chef Stina Oscarson kritisera USA för att de dödade Usama bin Ladin i Pakistan i maj 2011.

    Det er minsandten også dybt betænkeligt, det behøver man ikke være marxist for at mene.

    Det burde være helt elementært at myndighederne i en retsstat ikke render rundt og myrder mistænkte, og det eneste der redder Obama fra at have gjort sig skyldig i deciderede nazi-metoder er, at bin Laden ikke var amerikansk statsborger.

    Til gengæld har han snydt de efterladte for closure og resten af USA’s befolkning for en udredning af forløbet omkring 9/11 fra hestens egen mund.

    Rent politisk var det også en brøler: man har skabt en martyr, hvor man ved en retssag havde haft chancen for at paradere en glatbarberet og ydmyget bin Laden for verdensoffentligheden, så islamister verden over havde set ham rejse sig op når den vantro (kvindelige) dommer beordrede ham til det, og sætte sig igen når han fik besked på det. Hvis man endelig skulle have tyet til DDR-metoder, burde man have waterboardet ham indtil han var parat til at frasige sig Muhammed og al hans væsen for rullende kameraer.

    • Pukas

      Håller till stor del med – det är naturligtvis oerhört lätt att komma på riktigt farliga avvägar här. Men USA är nu tyvärr inte ensamt om fysisk eliminering utomlands av motståndare till sina nationella intressen även om upprördheten i vår massmedia samt s.k. ledande kretsar då är närmast obefintlig – Israel dock undantaget.

    • Grunden til at de ikke tog ham levende er, at islam så ville blive eksponeret for det det er. Og det kan vi jo ikke have, vel?…

      Forstil dig retsagen mod Breivik, hvor tusinder og atter tusinder render rundt og protesterer verden over, til støtte for ham. Det kunne sgu se kønt ud ikke.

      Det tænkte amerikanerne nok også…

    • Erling, jeg gider næsten ikke, for jeg mener, at det var dig, der luftede præcis de synspunkter for et års tid siden. Du rokker dig ikke, vi andre rokker os ikke. Men du skal alligevel ikke stå uimodsagt:

      Bin Laden var ikke “mistænkt”, han var ubestridt skyldig – han har endda selv indrømmet det.

      Han var stadig aktiv terrorleder – derfor kombattant, og det var helt legitimt at dræbe ham. Man behøver ikke retssager for at skyde på en aktiv fjende, der stadig arbejder på at begå nye forbrydelser, når omstændighederne er så usædvanlige som her – de facto beskyttelse af kredse i Pakistan.

      Det er dit luftige postulat, at han nu er martyr – man hører aldrig om ham i propagandaen. Og din teori om “closure” – man har ikke hørt andet, end at familierne til de myrdede kontorfolk har fået en udmærket afslutning.

      Du overhaler S-SF-R venstre om i denne sag, mens Søren Pind ejendommeligt nok sikkert er enig med dig. Din snak om water-boarding til at fremtvinge erklæringer er ikke heldig for dig.

      • Erling

        Bin Laden var ikke “mistænkt”, han var ubestridt skyldig – han har endda selv indrømmet det.

        Og hvad så? Selv om du gik rundt og pralede med, at det var dig der havde skudt Olof Palme, ville du stadig have krav på en retssag. Og offentligheden ville have krav på at få udredt hvad der var op og ned i den sag, om du havde medskyldige, hvor du havde fået din gun fra, om nogen havde betalt dig osv.

        Han var stadig aktiv terrorleder – derfor kombattant, og det var helt legitimt at dræbe ham. Man behøver ikke retssager for at skyde på en aktiv fjende, der stadig arbejder på at begå nye forbrydelser, når omstændighederne er så usædvanlige som her – de facto beskyttelse af kredse i Pakistan.

        ‘Terrorleder’, ‘kombattant’, ‘aktiv fjende’, ‘forbryder’… Sikken masse diskursive krumspring, din særprægede retsopfattelse kræver af dig. Var han soldat eller kriminel? ‘Terrorist’ er ikke nogen sær-kategori, hverken når det gælder retten til habeas corpus eller beskyttelse under Geneve-konventionen, der ikke siger noget om at der er dødsstraf for at være fjende af USA.

        Og der er ikke nogen særlov i hverken amerikansk eller international retshåndhævelse, der siger at man godt må sende mordkommandoer ind i et venligtsindet land, hvis målet er ‘terrorist’ eller hvis ‘omstændighederne’ er ‘usædvanlige’.

        Den normale fremgangsmåde er at USA beder Pakistan om at udlevere ham. Det havde de dårligt kunne nægte, da USA jo vidste præcist hvor han opholdt sig.

        Du overhaler S-SF-R venstre om i denne sag.

        Hvordan er det venstreorienteret at gå ind for retsstatsmetoder?

        • Erling,
          vi vægter forskelligt. Jeg mener, at “offentligheden” først og fremmest har krav på at få stoppet massemordere – retssag kommer i anden række, hvis jeg skal vægte.

          Jo, “terrorist” er netop en særlig kategori mellem soldat og kriminel. Der er ingen klare regler – man må bruge udfyldende fortolkning, og sin sunde fornuft.

          Du taler om “dødsstraf for at være fjende af USA”. Der er ikke tale om en “fjende”, men om en massemorder. Og det er der som bekendt dødsstraf for i USA, Pakistan og en række andre lande.

          Du taler om, at USA bare kunne have bedt Pakistan om at udlevere ham. Det må være din spøg.

        • Erling

          @Gunnar Biering
          Jeg mener, at “offentligheden” først og fremmest har krav på at få stoppet massemordere – retssag kommer i anden række, hvis jeg skal vægte.

          Så vægter du forkert. Det var samme argumentation Göring brugte ved Nürnberg, da han skulle forklare koncentrationslejrene.

          Jo, “terrorist” er netop en særlig kategori mellem soldat og kriminel.

          Pladder.

          Der er ingen klare regler – man må bruge udfyldende fortolkning, og sin sunde fornuft.

          “Udfyldende fortolkning”? “Sund fornuft”? Jamen, så det er jo heldigt at det er the good guys der står for fortolkningen og fornuften. Lad os håbe det bliver ved med at være det, for nu er præcedens skabt.

          Kender du citatet: Quis custodiet ipsos custodes?

          Du taler om “dødsstraf for at være fjende af USA”. Der er ikke tale om en “fjende”, men om en massemorder. Og det er der som bekendt dødsstraf for i USA, Pakistan og en række andre lande.

          Hov! Nu er han pludselig kriminel igen. Det er ikke let, det med de udflydende fortolkninger, hva’?

          Julian Assange er mistænkt for spionage, een af de alvorligste forbrydelser i amerikansk lov, og een af de eneste føderale forbrydelser der kan give dødsstraf, og terrorist er der mange der, ved deres sunde fornufts fulde brug, kalder ham. Han gemmer sig i een eller anden bananrepublik. Har USA også ret til at sende en L-gruppe ud efter ham?

          Du taler om, at USA bare kunne have bedt Pakistan om at udlevere ham. Det må være din spøg.

          Det er ikke min skyld at USA har allieret sig med en terrorstat.

    • rksmrgs

      Jag håller med, jag tycker också det var ett misstag. Man hade kunnat nå mycket större effekt genom att behandla honom helt enligt “protokollet”, formellt, korrekt, minutiöst, skrupelfritt. Men Obama var i ett läge där han behövde visa dådkraft och hårdhet. Och då blev det som det blev.

      • Morten – – –

        Det ville have været vanskeligt at henrette ham – eller det modsatte. Jeg er stensikker på, at mulighederne er blevet analyseret minutiøst, indtil der har været konsensus blandt beslutningstagerne/rådgiverne. Var han blevet stillet for retten, havde sagen kørt endnu, og i horribel grad overskygget alle andre anliggender. Pyha.

        – – –

      • Erling

        Man hade kunnat nå mycket större effekt genom att behandla honom helt enligt “protokollet”, formellt, korrekt, minutiöst, skrupelfritt.

        Helt enig. Det havde virket meget bedre – mere ydmygende – at lade ham få lov til at gå perp walk med fodlænker og orange kedeldragt mens journalisterne råber spørgsmål til ham – sine ira et studio.

      • Erling,
        du er åbenbart en meget klog mand. Du har svaret på de spørgsmål, som universitetsjuristerne stadig diskuterer:

        https://sis.ku.dk/kurser/viskursus.aspx?knr=125051

        “Det diskuteres bl.a., hvilke beføjelser FN’s Sikkerhedsråd har til at bemyndige terrorbekæmpelse og om en stat, der har været udsat for et terrorangreb kan bruge væbnet magt mod terrorister i udlandet, ligesom det diskuteres, hvorledes folkeretten regulerer konkrete terrorbekæmpende væbnede operationer. Der fokuseres i den forbindelse bl.a. på samspillet mellem menneskerettighederne og den humanitære folkeret. Hvilke begrænsninger lægger de internationale menneskerettigheder og den humanitære folkeret på den stat, der ønsker at afhøre, frihedsberøve eller rette et målrettet dødeligt angreb mod en mistænkt terrorist?”

        • Erling

          Erling, du er åbenbart en meget klog mand.

          Tak.

  • främlingsfientliga
    Apropå Kyrkans Tidnings ledarstick:

    ”Stiften måste säkerställa att främlingsfientliga teologer i framtiden inte antas för prästvigning…”

    Och… vilka är ‘främlingsfientliga? Det handlar om dem som är antingen SD-positiva eller ‘bara’ allmänt invandrings- och samhällskritiska.

  • Pingback: Aftonbladet sjunker | Petterssons gör skillnad()

  • Rune

    “Någon, någonstans, bestämmer vad som får sägas och vad som inte får sägas. Någon rycker i trådarna. Någon släpper fram. Någon stänger ute. Ordergivningen sker effektivt, alla rättar in sig i ledet.”
    —————————————————-
    Någon eller några? Vilka är de? Sverige är ett litet land och dessa några/någon kan inte vara så många?
    De som arbetar på etermedierna och tidningsredaktionerna borde ju veta något, eller ha vissa aningar om varifrån de styrs?
    Det verkar som att det finns någon slags central som bestämmer vad som får komma fram.
    Jag för min del märkte det för första gången i efterspelet av Estoniaförlisningen och i undertryckandet av “Nya Partiets” budskap.

    • Bernt

      “Någon rycker i trådarna”: EU. Julias beskrivning torde vara giltig för vad som pågår i flera länder i Europa.

      • Robin Shadowes

        Man får gå till mindre grupperingar av dessa eliternas maktfullkomliga män och kvinnor. CFR, Trilaterala och Bilderbergarna främst. Därifrån sipprar det sedan ner till EU och FN som verkställer besluten.

    • Angela

      Ja det vet dem mycket väl och alla som sitter i EU också. Marionetterna träffas på alla toppmöten och då menar jag inte bara alla G-(angster)-möten med olika siffror utan Bilderberg, Davos, Tällberg , Trehundras kommitteé, RAND, m fl fl som Berndt och Robin Shadows skriver. Följ pengarna så ser du klicken av miljardärerna. Dokument utifrån brukar leverera bra dokumentärer. I en av de sista visades Grekland och hur de manipulerades. Goldman Sachs. Där beskrevs hur man först fifflade med bokföringen och ALLA visste om det i Bryssel därför att det ingår i agendan och sedan hur samme bank spekulerade mot landet. Hahaha….EU är ett projekt i globalisternas/imperialisternas agenda. Man kan inte annat än skratta. Jag har skrivit mycket om det men mycket censureras när det är aktuellt. En del slinker igenom . Runda bordet grundat av Rotschildt, med bl a svenskar som ingår i systemet med Gyllenhammar som för övrigt också pratar Sommar, snickrade ihop räddningspaketen till bankerna , ja precis de bankerna som alla har kopplingar till USA: riksbank eller centralbank som inte alls är statlig utan privatägd av desamma med släktingar och vänner i miljardärsklubben som styr och ställer med oss och i slutänden håvar in pengarna och vi blundar och betalar.

  • Invandrare1957

    Tack Julia. Radion den lyssnar man knappt på längre. Sommarpratarna var mitt favoritprogram för en 5-10 år sedan. Men det är bara extrema personer som är med i sommarpratarna homosexuella eller invandrare som jobbar för sitt Sverige. 10 år sedan så förvann folkligheten i radio o tv. Människorna ska formas så dom passar in i samhället det samhälle som en elit vill ha. Samma på arbetsplatsen där gäller företagets policy speciellt i kommunala bolag där ska man formas in i ledet.

    Därför som jag inte skriver under mitt rätta namn för jag står inte för den rätta åsikten. Lättare på ett stort bolag med flera tusen anställda där är man mera anonym. Sverige är ett sjukt land som har en moderatkomunist som styr landet. Det ska med alla medel förstöras före år 2014 för Reinfeldt är nog ganska säker att han inte sitter kvar. Utan han räknar kallt med att sossarna ihop med MP kommer att förvalta hans politik.

    Det som är sorgligt att det finns ingen skillnad mellan dom politiska partierna enda skillnade är hur mycket skatt vi ska betala men det spelar ingen roll för pengarna kommer inte skattebetalarn till godo. Börjar snart bli dags att fly diktaturen Sverige den enda åsiktens land. Resten smyger man med i feghetens tecken.

  • Regimkritiker

    Lysande som vanligt. Men vi som hänger i dessa kommentarfält måste gå från anonymt prat till handling. Det första steget är att påverka folk i vår omgivning (vänner, släktingar, kollegor). Men vreden är nu så stor att det känns som att nästa steg måste bli direkta aktioner. Jag skulle gärna ställa mig utanför SVT/Aftonbladets personalingång med plakat och skrika. Men jag vill absolut inte göra det om arrangörerna är nazzar. Jag vill uppmana alla som är aktiva i smygnazistiska organisationer att lämna dessa. De är fulla av infiltratörer från AFA/Expo och om du varit aktiv i en nazzerörelse är du bränd för evigt i det offentliga Sverige.

  • Anonym

    Mycket, mycket bra som vanligt, Julia. Hjärntvätten av svenska folket har pågått under läng tid. Jag tänker bland annat på SVT-producerade underhållningsprogram där alltid kameramännen klipper in åskådare med invandrarbakgrund, strategiskt utplacerade invandrare, tex bakom programledare eller tävlingsdeltagare för största möjliga exponering. Detta för att banka in den svenska mångkulturen i svenska folkets medvetande. I Ute på stanreportage gällande allmänna ämnen ska alltid invandrare utfrågas, helst ska majoriteten utfrågade ha invandrarbakgrund. Gäller det brottslighet, där de flesta av oss på denna site vet att det med största sannolikhet är invandrare som ligger bakom, undviker SVT att visa invandrare. Ni kommer väl ihåg “Gustav” i Rinkeby? När problemskolor tas upp i nyhetsinslag, filmas det hela alltid i fotknölsperspektiv. Här ska den hjärntvättade befolkningen hållas ovetande.

    • Anonym

      Fast jag tror att grabben med Rinkebydialekt fick heta Johan i SVT:s reportage.

  • Regimkritiker

    Det misslyckade kronförsvaret 1992 är ett annat exempel på svenskt group-think och hur fegt konsensustänkande och konflikträdsla gör att hela det offentliga Sverige rusar åt fel håll och alla kritiska röster tystas.

    http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-the-sky-is-the-limit -sa-chefen-for-riksbanken

  • Svartrocken

    … och det är ingen som ser parallellen med hur man med hat och utfrysning bemött “kvinnoprästmotståndare” och “icke-HBTq-korrekta”?

    • Julia Caesar

      @ Jo absolut! Svenska kyrkan är en varböld som stinker. Jag är inte klar med den än på länge. Det här är bara toppen på isberget. Kom gärna med konkreta tips!

      Vänliga hälsningar
      Julia Caesar.

      • Utlandssvensk

        @Julia,
        Fallet Åke Green är en av de absolut mest internationellt uppmärksammade händelserna i Sverige de senaste 10 åren. Jag har i olika sammanhang skrivit en del om yttrandefrihetsaspekter på det fallet men man kan utan tvekan hitta ett flertal olika infallsvinklar, inte minst vad gäller hur Svenska kyrkan agerade.

      • Invandrare1957

        Ser fram emot det. Allt som blir politiskt styrt verkar börja stinka i Sverige för fel människor försöker göra karriär då. Dom fega ja sägarna blir stöddiga då det är dom farligaste människorna.

      • Pukas

        Men Svenska Kyrkan olika skikt befolkas väl om jag inte är helt felunderättad till närmast 100% av s.k. pursvenskar- och undrar f.ö om inte numera kvinnorna utgör majoriteteten – och således tvinga vi (snart) ur landet utflyttade återigen konstatera att det är något fundamentalt troligen genetiskt betingat “fel” utibland svenskeriet.
        Har för mig att det i Finland var Svenska Folkpartiet med landets förra Europa- och invandringsminister (denna taburett är numera borttagen) Astrid Thors i spetsen som mest propagerade för att öppna landets gränser mera för utökad flyktingmottagning. Ytterligare en kvinnlig SFP:are är även den nuvarande justitieministern Anna-Maja Henriksson
        som deklarerat (dock kanske mera pliktskyldigast ty hon ger faktiskt ett tämligen förnuftig intryck i övrigt och speciellt kanske då i jämförelse med motsvarande wannabe-politiker denna sida Östersjön)
        På alla håll i landet har man inte öppnat dörren såsom många kommuner i Österbotten gjort. Till exempel år 2011 torde antalet mottagna kvotflyktingar beklagligt nog stanna betydligt under 700. Så kan vi inte ha det. Det är naturligtvis viktigt att Finland också i praktiken kan leva upp till det vi lovat.

        Utfrag ur partiets valmanifest 2011:
        • verka för att nästa regering ska fortsätta det arbete med utveckla integreringen av invandrare och flyktingar som den nuvarande
        regeringen påbörjat
        • att antalet flyktingar vi tar emot står i relation till vår möjlighet att bära vår del av ansvaret för det globala flyktingproblemet – Finland kan ta emot fler flyktingar

        Om nu inte arvsmässigheter till stor del inverkar – vilka andra orsaker kan då ligga bakom denna helt verklighetsblinda och katastrofförande altruism? Knappast någon menar väl att en MENA-person (eller dennes senare avkomma) som “flyr” till EU plötsligt metamorferar till mellanmjölks-svensk i sin inställning till andra grupper i samhället eller för den delen till “fattiga och förtryckta” i något av jordens alla otaliga U-länder? Nja. trodde inte det heller.

        PS!
        Och just nu sänds i SVT2 för femtielftegången grov flyktingporr av värsta sorten, dvs Ensamkommande flyktingbarn del 37, med “no questions asked”! Naturligtvis!

        Efter en lång och farlig flykt kom Ali, Reza, Mortaza, Aster, Hanna, Amin och Hadi till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Några får stanna, andra inte. Vi följer sju unga människor som lämnat allt.
        Serien är främst avsedd att användas till indoktrinering och hjärntvätt i Samhällskunskap för grundskolans årskurser 7-9 men går även ut över hela svenska folket. Som bonus även inkluderande icke-TV-licensbetalare. Varsågoda!

        Nej, tror jag inte att det rent av att det går för mig här… Mja, det var nog mer knopp-proppen som gick känns det som – den 273:e reprisen.

        • Bernt

          Bra exempel du tog upp där med finlandssvenskarna, dom vill vara lika goda som svenskarna i Sverige, upplever jag det. Och visst är det så att man blir mera svensk i utlandet än när man är hemma; många finlandssvenskar känner sig kanske mera som svenskar i utlandet än som finländare.

        • Krille

          Protest. Jag är finlandssvensk och vi känner nog oss INTE som svenskar, hur mycket svenska vi än talar. Finland är och förblir vårt fosterland. Att vi däremot sneglar alltför mycket mot hur man i Sverige gör, det kan jag hålla med om.

        • Johan

          Det är väl snarare så att finlandssvenskarna är uppfostrade till att inte identifiera sig med Sverige, så om de flyttar till Sverige blir de antagligen mer finländska än om de bor kvar i Finland? Jag har i varje fall aldrig hört något annat än negativt från finlandssvenskar när det gäller något som har med Sverige att göra.

      • xx

        Hej Julia.

        Skriver här, långt ner i arkivet, eftersom jag inte vet hur mycket av kommentaren som syns.

        Du gjorde en (i alla stycken utmärkt) sammanredigering av mina kommentarer en sommarmånad för ett tag sedan. I den, och i originalkommentarerna förekommer ett textavsnitt som bland annat refererar till mina barns politiska ställningstagande. Skulle du kunna vara så oerhört vänlig och raderar detta stycke, både från originalkommentaren och ur din redigering av densamma. Liksom även det som refererar till min släkts dito.

        Plus, givetvis, denna kommentar.

        Tack på förhand.

        M Capensis

  • M

    “Kom gärna med konkreta tips!”

    http://bloggardag.blogspot.se/ är en guldgruva. Om du läser arkivet några månader tillbaka så handlar mycket om Stasi-spionen.

    http://www.svd.se/kultur/understrecket/gustaf-wingren-en-stridbar-och- omstridd-teolog_5855953.svd är en helt fantastisk understreckare om den teolog i Lund som det ibland, (av Dag och andra i hans kommentarsfält) spekuleras måste ha varit den person som gynnat Stasi-spionen i hans svenska karriär. Wingrens eget liv så som det skildras i understreckaren, kan läsas som en allegori över den svenska kyrkans fall. Det slutar med att han skiljer sig från sin fru och gifter sig med en tokig maoist, tillika syster till Inga Thorsson.

    Cirkeln är sluten: från Stasi till den högsta socialdemokratiska samhällstoppen. Nu vet jag inte om det någonsin kommer att gå att leda ett sådant samband i bevis, men min egen misstanke är att det vimlar av sådana kopplingar i svensk efterkrigshistoria, och att det är därför man inte vill se arkiven öppnade från något politiskt läger.

  • Pukas

    @Snaphanen
    Varför går det inte att redigera sina inlägg längre – hittar inte någon “knapp” för detta längre!

    • Er det stadig er problem, så kontakter jeg teknikken ?

  • Tony

    Att det fria ordet sitter trångt i Svenska kyrkan har nog en hel del att göra med att
    flera ärkebiskopar besitter klara vänstersympatier. K.G hammar var en, Eva Brunne en annan.
    Men att skrapa med foten för det medeltida Islam kommer att bli Svenska kyrkans fall, inte alls
    konstigt att medlemmarna flyr kyrkan, vem vill länkas samman med alla stolligheter som Islam
    står för?

  • Y. F. Nordstrøm

    Man får vara tacksam att man inte är kulturell, när man hör det här:

    Stina Oscarson – Kulturpolitikens uppgift

    http://www.youtube.com/watch?v=JtTrWxsBcxE

  • Magnus A

    Då jag kritiserat en och annan krönika (antydda teorier om Estonia och vissa överdrifter om brottsstatistik) vill jag säga att denna är en av de rakt igenom lika angenäma som angelägna! Mer än instämmer rakt över!

    Eller instämmer dessvärre kanske inte i det sista, att likriktningen snart löses upp. I alla fall inte i SVT/SR, utan försämringen där fram tills idag tror jag består en bra tid framöver. Dock intressant att se hur Anna Dahlbergs fantastiskt nog praktiskt inriktade ledare, om ökade redan stora invandringen, kommer att tas emot i media och politik. Misstänker att journalister och Expo-fränder kämpar febrilt med hur man ska bemöta detta, men att Anna får ta emot hur mycket som helst av uppmuntran från olika håll (även av invandrare, om nu nån tror jag drivs av hat mot dem). Men hon får kanske även antydningar från att hon passerat en gräns och ska passa sig, även om min erfarenhet är att Expo är tysta tills de ta till storsläggan, och efter att de slagit till med den vägrar de all kommunikation med offret.

    En taktik från vänster och Expo kan komma att bli att detta är ett förebud att alliansen kommer att ändra politik, och sådant skrammel riskerar kanske att få alliansen att dra öronen åt sig, så att dahlberg inte skapar den debatt i politiken som är hur välkommen som helst. MEdierna, och främst SVT, har ett ansvar, men där vet vi numera att söndagarnas Agenda “sätts” av rätt övertydliga Lars Ohly-vänsterjournalister. :/

    Då centrala media lär tysta och ifrågasätta tror jag det är det viktigt att alliansen själva plockar upp Dahlbergs “stafettpinne” i form av att diskutera läget. Dahlberg “helomvända” (ja, det vet vi i och för sig inte eftersom vi inte kan säga vad hon inte vågat säga tidigare) ledare om en stramare invandringspolitik kan jag tänka mig mycket kom efter vd hon hört från kommunpolitiker, och det är sådant som även når ledningen för alliansens partier, så jag tror ändå att “bollen nu kan börja att rulla” s a s mot en förnuftigare position.

    Annar torde Poohl m fl taktisera ett arbete där de kontaktar maximalt med nyckelpersoner och förklarar hur det går om de håller med Dahlberg. Att långsamt kväsa det hon skrev, inte med storsläggan men genom att beskriva att Dahlberg ger SD fördelar så att “deras rasistiska politik” få gehör hos fler, och att det är så “Breivik-partier” som DF, Sannfinnländarna och Wilders parti vuxit fram. Häg röst där som ska blckera alliansens partiledare… En debatten lär förr eller senare ända komma, och viktigt — för vårt samhälle och demokrati — att nu dialektiska dynamiken i den omedelbara debatten inte leder till reträtt. Att den fakta som pekar på utbrett fusk och att det inte är omoralisk att göra en invandring samhället ej klarar stramare.

    Någonstans få man kanske även ignorera inkvisatorerna. “Inte mata dem”, som man säger om troll. Kanske.

    (Invandringen har många dimensioner och jag anser inte att “våldtäkter” är den stora dominerande frågan; inte alls. Men den bristande moralen i ekonomisk invandring och problemet med att man kulturellt (inklusive religiöst) defragmenterar samhället för mycket med för stor invandring anser jag är betydligt mer centrala problem. Kostnaderna med extremt stor invandring från vissa områden, där bidragsinvandring jämte våra välfärdssystem är orsak, finns förstås också. Ändå har folk i hela historien vandrat och vandring på ett sunt och hållbart vis har jag inget emot.)

    (Så har man knackat ner ännu en möjligen meningslös monologkommentar? Inte för knäpp hoppas jag…)

  • Jonas Bohman

    Stort tack för en mycket välskriven artikel. Se till att sprid denna artikel till alla dina kompisar, så folk vaknar någon gång. Länka, länka…..

  • Naymlap

    Så träffande Julia kan formulera sig, det är en ren fröjd att läsa vad du skriver. Att jämföra Sveige med DDR är nästan skymf mot ehmalige DDR. Jag har mer än 30 års erfarenhet av DDR, som inte på något sätt var en mönster stat men, jämförelse med Sveige tycker jag nog att, det kan gå jämt ut. I Sveige har vi lite mer pengar “än så länge”, vi har bananer det hade inte ostis. Annars måste jag
    erkänna att, Sveige är på sätt och vis ett land, som äcklar mig så till den milda grad att, jag får lust att spy.

    • Utlandssvensk

      @Naymlap,
      Jag spenderade en vecka i DDR 1985 och tycker också att det är relevant att jämföra med dagens Sverige.

      Det som slår mig som en avgörande skillnad är att merparten av befolkningen i DDR föreföll vara medveten om att allt inte stod rätt till samt att statspropagandan uppenbarligen inte var att lita på. I Sverige verkar man dock ha lyckats med alla diktaturers våta dröm, dvs. att få befolkningen att verkligen tro på propagandan….

      • Mats (Malmo)

        Där har du säkert helt rätt – merparten av DDR-befolkningen föreföll vara medveten om att allt inte stod rätt till. Jag besökte också DDR många gånger – privat brevvän – från 60-tal till slutet – så var det. Ja, därom finns mer att berätta när jag tänker efter.

  • Nostradamus_i_norr

    Följande mycket läsvärda och träffsäkra allegori är skriven av signaturen dubium på http://genusnytt.wordpress.com/2012/03/10/jag-hoppar-av-forelasningen- hos-tryckfrihetssallskapet/

    “Sverige kommer aldrig att greppa det här med yttrandefrihet eftersom även de som säger sig förespråka yttrandefrihet alltid lägger in sina egna reservationer i diskussionen, och klankar ner på någon annans åsikt. I Sverige (och i västvärlden) så har det blivit standard att per definition döma ut åsikter baserat på vad de handlar om, och vem som framför dem. Det handlar aldrig om att ta till sig åsikten och granska den. Debattklimatet kanske kan liknas vid en stege där man klättrar nedåt, på varje pinne sitter en grupp pippifåglar och kacklar om vissa åsikter, samtidigt som de bajsar på den gruppen som sitter på pinnen under. Ju längre ner på stegen man kommer, blir åsikterna mera ogillade av alla ovanför. På översta pinnen sitter de “politiskt korrekta” som kacklar allra högst och värst samt bajsar på alla andra under sig.

    På marken under stegen sitter sådana pippifåglar som jag, som inte fördömer någon av de ovanvarandes åsikter utan istället bemöter och betraktar alla åsikter sakligt och vetenskapligt. Alla pippi-fåglarna ovanför bajsar (därför?) på oss i gemensam ansträngning. Till viss del sker det också en ackumulation av åsikter, från andra pinnen och nedåt. Ingenting ärvs från första pinnen, de har sin egen fina rena pinne. De låtsas att den inte ens sitter ihop med resten av stegen. Men det som tycks på andra pinnen, ärvs ofta ner till tredje pinnen. Där tycker man ytterligare något, som de på andra pinnen är rädda för att associeras med. Tredje pinnen tar i sin tur avstånd från den fjärde, och så fortsätter det nedåt likadant.

    De på översta pinnen har den finaste fjäderdräkten (under fjädrarna är de dock ganska skabbiga), och den finaste pinnen. De är också väldigt ettriga och högljudda. De kacklar att alla på alla pinnarna under är helt knasiga, fula och dumma och deras åsikter varierar från obildade till vansinniga. Det är bara på översta pinnen man inte är sådan. Det är också bara på översta pinnen man FAKTISKT har knasiga åsikter på riktigt. Tar du del av vad någon långt ner på stegen säger istället för att döma ut dem per automatik på förhand, så är det oftast en vetenskaplig och saklig framställning av information du får ta del av. Sedan kan man själv undersöka uppgifterna och bedöma om de är riktiga eller ej.

    Får du däremot höra något från den översta stegen så brukar det vara en massa rent irrationellt strunt som bokstavligen inte ens betyder någonting. De argumenterar alltid dogmatiskt med känsloargument, floskler, smutskastning och groteskt fräcka lögner. Jag har aldrig sett någonting sakligt eller vetenskapligt komma från den pinnen. Därför satte jag mig på marken istället.

    Nu väntar jag på att alla ni andra också skall komma ner till marken istället för att fortsätta sitta och bajsa på varandra, sedan sågar vi av stegen. Ingenting gör pippifåglarna på översta stegen gladare än om vi fortsätter bajsa på varandra, och låter dem fortsätta bajsa på oss istället för att enas mot dem och såga ner stegen.”

  • Bo

    Det kanske är så att när Anna Hedlund ser sig i spegeln, känner hon sig nöjd och får självförtroende och vågar tala sanningen.

    När Helle Klein ser sig i spegeln, hon som inte vet om hon är man eller kvinna, kristen eller ogudaktig, hon blir allas antagonist mot alla, för hon vet inte hur hon skall vara.

    Hennes skönhetsideal när det gäller yttre skönhet, torde väl kunna ettikeras som “Åkerman” eller “Volvo BM”. När det gäller den inre skönheten, är nog hennes ideal mer lika som “Mao”, “Stalin”, “Pol Pot” etc. Hon vill ha diktatur.

    En på det hela taget extremt obehaglig människa på alla sätt man kan tänka sig, som dessutom utger sig för att vara kristen, men som i själva verket är antikrist.

    Siewert som är man och inte så fåfäng, bryr sig kanske mer om sin inre skönhet. Jag uppskattar honom på många sätt, för han har en inre skönhet tror jag.

  • Bo

    Helena Hedlund har nog sopat bort en del av mina fördomar om kvinnliga präster, eller präster överhuvudtaget.

    Hon är väl inte så typisk tyvärr.

    Jag skall dock lämna Svenska kyrkan och spara några slantar. Jag stödjer inte frivilligt med pengar, förgörandet av den kyrka och kultur jag föddes in i, och propaganda för en totalitär dödskult som Islam är.

  • Bo

    Det här får ni gärna censurera och lägga till handlingarna:

    Ett rent personangrepp på en offentlig person, offentliga personer skall tåla lite ris.

    Det kan hon tåla, kommunisten som vill skapa ett kommunistiskt diktatursamhälle:

    Om Helle Klein:

    *Hon är så djävla ful, så att när hon gick in i vedboden, så gick sågbocken gå ut.
    *Hon fick bästa pris för design, när hon besökte en tillverkarmässa för grävmaskiner, de trodde att hon var ett utställningsföremål.
    *När hon besökte tandläkaren, sade han att han bara hade standardmaskiner och kunde inte behandla henne.
    *När hon föddes blev det en mycket komplicerad förlossning. Inte för att det blev en sätes-bjudning, utan för att det blev en hak-bjudning.

  • Tony

    En liten skillnad mellan gamla DDR och nya DDR(Sverige) är att inte Polisen möter en med
    K-pist, fast skulle man råka passera Rosengård, där dom nya makthavarna huserar kan man
    nog få uppleva samma sak, skjutglada som dom är!

    • Utlandssvensk

      Hade poliserna k-pist i DDR? Det kommer inte jag ihåg. Däremot fanns det en påtaglig närvaro av militär, vilka givetvis var tungt beväpnade. Detta påminner mycket om t.ex dagens Frankrike där jag upplever att det också finns gott om välbeväpnade soldater, t.ex på järnvägsstationerna. Även i Schweiz, där jag bor, är det väldigt vanligt med fullt beväpnade soldater. Fast skillnaden är såklart att militären i Frankrike och Schweiz inte tjänstgör som fångvaktare åt befolkningen…..

      För övrigt var det mitt intryck att risken för att utsättas för våldsbrott i gamla DDR var minimal jämfört med dagen Sverige. Sen stöder jag självklart inte DDR systemet i övrigt, men rätt ska vara rätt. Om jag skulle tvingas välja mellan att bo i DDR anno 1985 eller dagens Sverige (utan rätt att lämna landet) skulle det faktiskt vara ett svårt val……..

      • Tony

        Ja givetvis menade jag militär, man såg dom långt innan färjan hade kommit in i hamnen!

    • Angela

      Nej naturligtvis inte. Bra att du tar upp det för det är en av orsakerna att folk inte förstått hur illa det är. Idag har vi helt andra tekniker. Krig ser inte ut som förr. På DDR tiden fanns inte bredband eller bloggar. Och nu är det öppna gränser. Kriget är mycket mer sofistikerat idag och har TOTALT ändrat utseende i alla dess delar och det kommer att ta tid innan folk upptäcker det. Förstår det. För de lever fortfarande kvar i gamla mallar och referensramar för vad som är krig, invasion och fientliga handlingar. Folk har helt enkelt inte hängt med i utvecklingen. Först nu hör de talas om FRA och samarbetet med USA. Ytterst få har förstått hur allvarligt det är fastän Snowdon blåser för fullt i sin visselpipa.

      Jag hoppas folk i väst vaknar innan det är för sent. Hur många har begripit att Putin räddade oss från ett tredje världskrig nu i Syrien? Inte många. Hur många pratar om det? Nej, nästan ingen har begripit. Många är tyvärr så låsta i politiska eller ideologiska ramverk att de inte ser utanför och det är därför det är så bra att skrämmas med ord. Det behövs inga k-pistar längre. Det räcker med att skrika PANG du är rasist! Pang du är islamofob! PANG du är främlingsfientlig! PANG du är homofob! Och folk faller ned döda som sillar och flyter sakta med strömmen av alla döda fiskar ut ur kulisserna.

      • Angela

        Jag kan t o m säga att Putin som jämt får så mycket skit över sig faktiskt räddade ansiktet på Obama. Det var storstilat. Obama besökte Sverige i all hast för att dölja fadäserna. Det var vid det tillfället som Putin räddade ansiktet på Obama. Det är mycket jag skulle kunnat säga om det. Nämns Putin någon gång som kandidat till fredspriset? Fast i princip tycker jag inte att någon av dem skall ha det utan priset skall delas ut till vanliga människor. Man skall inte ge till personer som har fredsarbete som jobb. Nej , naturligtvis inte för de är noga planerade de med och löper in i agendan och uppfostran av folken.

        Steen det var bra med inslaget om Wilders som jag läste för en stund sedan. Det är lätt att i mediebruset att få saker serverade utan att se det. Man kanske ser det, hör det men om man inte “riktigt förstår” vad man har i sin hand förstår man det inte riktigt. Man får så att säga några pusselbitar men kan inte lägga ihop dem eller förstår inte riktigt vad man skall ha dem till , och då blir det ingen kunskap. En AHA-upplevelse. Men man kan få den sedan eftersom något ytterligare tillfaller och då tar man ett kumulativt språng. WOW!

        Jag känner mig ibland som Wilders jag tror att människor förstår vad jag säger men glömmer att de inte har alla pusselbitar och känner att jag tjatar och tjatar utan att någon reagerar. Tänkte på det nu. Om du visste hur många gånger jag har nämnt detta om SOFISTIKERAT krig. Har trott att alla begripit. Julia har begripit hon skriver om det nu i denna krönika. Tack Julia och tack Steen. Vi har fortfarande en rejäl chans att få folk att inse det allvarliga.

        Hoppas bara att så många som möjligt får tillgång till detta och börjar lägga ihop pusselbitarna. Kampanjen mot SD nu är just det en kampanj och ingen slump.

  • christina wegel

    Ja, JC är en nödvändig motröst. Dock, kritiken mot att yttrandefriheten är beskuren håller inte så länge alternativa medier finns. Det rödgröna greppet om “public service” kommer inte att vara för evigt. Fördelen med flockmentaliteten bland journalistkåren är ju att när riktningen väl ändras, kommer det att gå desto snabbare. Anna Dahlberg i Expressen förebådar en viss nyorientering. Och det kommer fler sådana uttryck för, låt vara ytterst försiktig, självrannsakan före nästa val. Verkligheten knackar på dörren.

    • Angela

      Du har rätt utom i att yttrandefriheten inte skulle vara beskuren. Så länge de alternativa medierna tystas, kommentatorer tystas, skräms , förlöjligas, hånas så är de beskurna. Bloggar har stängts , kommentatorer har hackats. Bara under sista halvåret. Dessutom stängs alla möjligheter i medierna för kommentering. Inringare till public service bemöts på särskilda sätt. Medan man samtidigt använder en stor del av sändningstiden till att tala om att de inte trakasseras. Eller placerar dem sist eller andra knep eller tjuvtricks.

  • Pingback: Verbazing | E.J. Bron()

  • Tusen tack! Denna artikel är bland de allra viktigaste och bästa artiklar jag någonsin läst.

    • Ja, Anna Dahlbergs ledare er en lille reminder om andre tider, for os der tyder i vindretninger. Hvor mange svenske journalister kan tage så diskrete varsler?

      • Anna Dahlbergs ledare var ett ovanligt sanningsenligt inlägg men mesigt jämfört med den brutala verkligheten för oss originalsvenskar.

        • “Originalsvenskar” var ett roligt tillskott till ordfloran om oss som “fanns här från början” eller hur man nu ska uttrycka sig i ett politiskt korrekt sammanhang. Ett original är ju alltid ett original, och en kopia en kopia!

          Snälla alla! Sprid länken till denna artikel på er Facebooksida, mejla den, berätta om den osv så att fler får möjlighet att läsa krönikan.

        • Angela

          Snälla det finns bara en sorts svenskar. Låt INGEN döpa om er. Det finns inga “etniskt”, “ny”, “pur”, “original” svenskar. Fråga människor som vill göra er till något annat vilka dessa andra är? Kommer de från en annan planet eller har Billström en liten låda under skrivbordet för svensktillverkning med en ok-stämpel precis som tomten i Tomtens julverkstad? Med en stämpel som människor skall stämplas i baken med . Nej tack. Svenskar föds av svenskar och inget annat. Precis som alla andra har sitt folkslag. Det är det som är folks identitet. Och det är inskrivet i FN-stadgarna om folks rättigheter.

          En svensk är original, pur, etnisk det behövs inga förstärkningar. En svensk är en svensk för att svensken är en svensk och inget annat. Ny-svenskar finns inte. Kommer aldrig att finnas. All tillblivelse blir till genom man och kvinna. Vad jag vet avlas fortfarande svenskar av svenskar och inte av britter eller fransmän för då blir de britter och fransmän i stället. Svenskar eller vilket folkslag som helst blir till genom parning. Inte ens makteliten kan producera nysvenskar i någon maskin. Inte ens på migrationsverket. Och det kan inget annat land heller. Människor tillverkas än så länge i sängen av ett han och honkön. Man och kvinna. Allt annat är bluff! BACKA aldrig till deras språkbruk för då får ni fortsätta backa.

          Angrepp skall bemötas. Det kallas nödvärn och det är allas rättighet att försvara sig. Det är en mänsklig och demokratisk rättighet. Låt inte de som vill förgöra er spela på er planhalva. Detta som pågår i Sverige och västvärlden är mobbing. Mobbing skall ALLTID bemötas! Krig, trakasserier, mobbing är samma sak och har samma mekanismer.

  • HH

    Ja, Julia är ett fenomen i sina analyser. Eja, om vi hade fler! Men jag tycker inte om “lustigheter” som gör narr av människors utseenden. Gå gärna hårt åt åsikterna, men inte det fysiska.
    På siten här om ll sept 2001 har jag skrivit en runa om ett idag i Sveriges radio P1 häpnadsväckande förhör.. ursäkta intervju med Lars Vilks. Jag trodde öronen skulle ramla av. Som gammal journalist skäms jag!
    Jag har mejlat till Sveriges radio och förklarat att den dag radio och TV (som jag inte har, inte mina barn heller!) blir skattebelagd har vi hamnat på en annan sida av tryckfriheten. Jag gjorde en jämförelse med den modiga Britt Wadner som fick fängelse för sina försök till yttrandefrihet, så jag vet nog vartåt det lutar. Den dagen demolerar jag min radio och skickar innehållet som present till Sthlm.
    1974 åkte jag genom DDR – vacket landskap men det stördes vid ankomsten med färjan av soldater med k-pistar och hundar… Den vidare färden mot Väst-Berlin uppvisade ett vackert landskap. Var inte Napoleon där en gång och härjade och pekade ut vad han ville ha?
    Jadå, bananer har vi! Och jag köper gärna kravmärkta!

    • Julia Caesar

      @ HH:

      Var hittar du “lustigheter som gör narr av människors utseende” i min text? Exempel, tack!

      Vänliga hälsningar
      Julia Caesar.

      • HH

        Nej Julia, det gör inte du! Men det var kommentarer bl a om Helle Klein och hennes utseende. Jag tycker inte det är relevant helt enkelt. Du skriver så bra och analyserat att jag, precis som alla andra, finner dina artiklar belysande och informativa på ett sätt jag aldrig ser annars i dagspress eller hör i radion.
        Tack för dig! En ljusglimt i det förljugna mörkret!

  • wigerto

    Ser fram mot den dagen då det börjar “hända saker”. Själv jobbar jag jag hela tiden. så gott det går mot den dagen, jag tror den snart kommer, annars blir man tokig tror jag, fast jag vill vara klok och tror jag är det också och så förbli.

  • Pingback: “Farlig” präst « Jan Millds blogg()

  • Pingback: Problempartiet – en recension « Snaphanen()

  • Nils Nordlund

    Det var många ord, hela haranger, men mycket liten anknytning till det verkligt allvarliga: Sveriges största demokratiska tillkortakommande någonsin, långt mera nedtystat än något som nämns i ordsvallet. Här är det frågan om makthavare med blod på händerna och en prestige, som minte tål dagens ljus. Jag skickar med en kommentar till programmet “Filosofiska Rummet”:

    Jag tillhör inte era regelbundna lyssnare, men råkade på nätet komma in på programmet om demokratin. Jag fick lite vatten på min kvarn om den censur, som ett deltagande i ett orättfärdigt krig medför. Det gamla talesättet säger: “Det första offret i ett krig är Sanningen”.

    Det var ett mycket abstrakt program med få konkreta exempel – “romerna” och den “arabiska våren” och faktiskt snuddade man vid ett lands inträde i ett krig. Jag spetsade öronen, men var det återigen konspirationsteorier, när jag besviket inte fick höra något om Afghanistan. Kommenteringsfunktionen är stängd, men inte heller där hade någon tillåtits att kommentera vårt deltagande i ett orättfärdigt krig för första gången på 200 år, en pinsam milstolpe i vår Historia.

    Jag skrev för en tid sedan en kommentar till Nils Horners reportage om granatäpplen och opium i Afghanistan. Då försvann omedelbart alla kommentarer och ingen på Sveriges Radio ville lämna någon förklaring. “Din kommentar var inte rumsren”, sa min bror. Censur? Om jag hade bott i Afghanistan, så hade jag fängslats, torterats och säkerligen dödats vid det här laget.

    Jag vet inte mer än någon annan. Jag har bara sammanställt några elementära fakta. Men det färdiga pusslet förefaller ändå att vara tabu. Psykförsvaret?

    Kriget har med rätta kallats för “Asiens tredje opiumkrig”. Det har kostat oss skattebetalare lika mycket som Nuonaffären, men har dessutom inneburit ett fruktansvärt lidande, en social misär och inskränkningar i yttrande- och pressfriheten – allt utanför lag och rätt. Det räcker med att ta upp opiumaspekten för att förstå vad militären, myndigheter och politiker tvingat in oss i.

    Afghanistan har ett unikt strategiskt läge, som genom alla tider varit oemotståndligt för länder och härskare med ambitionen att erövra Världen. Men landet är speciellt också därför, att det nästan har monopol på opiumodling. 90% av allt heroin kommer från Afghanistan.

    Den förra regeringen, som störtades av USA:s aggression, hade medverkat till att landet befriades från en tidigare ockupation och, framförallt, till att ett ovanligt elakartat feodalvälde störtades, bestående av krigsherrar, feodalhövdingar och opiumhandlare. Den hade använt sin religiösa fundamentalism till att förbjuda odlingen av vallmo och missbruket av opium. Man fick bort 95% av all sådan odling.

    Det enorma missnöjet bland de avsatta despoterna var en förutsättning för USA:s anfall och ockupation. Dessa såg nu USA som befriare och alla feodala missförhållanden har återvänt. Det odlas mer opium än någonsin. 20% av folket är missbrukare, dvs 6 miljoner, en siffra som vi känner igen från Förintelsen. Och även nu kan man räkna med att dom som vet, ändå kommer att säga: “Det hade jag ingen aning om!” Detta kan också jämföras med det svenska alkoholmissbruket på 1800-talet. Knappast någon svensk saknar hemska exempel i sin släkt.

    Och världsmarknaden översvämmas av afghanskt heroin. I Sverige flödar det in. Det finns mer heroin än det finns missbrukare, och priset har aldrig varit så lågt. Men ungdomar får prova gratis. Vi sår en draksådd för enorma skattebelopp.

    Kriget och ockupationen har gjort Afghanistan till världens fattigaste och mest korrumperade land tillsammans med några andra med liknande erfarenheter (Östtimor, Kongo och de ockuperade delarna av Palestina).

    USA har nyligen anordnat ett val i landet med endast personer ur feodalklassen som valbara. Dessa har underdånigt och skamligt lovat att skriva under ett “säkerhetsavtal”, som även i fortsättningen gör landet till ett amerikanskt protektorat. Och ingen kan tro, att infrastrukturen är sådan, att det behövs två månader, för att summera rösterna. Däremot förstår vi, att det för fortsatt våld och ockupation behövs kontroll, analys och manipulation.

    För några år sedan visades en dokumentärfilm i Svt, där man bl.a. fick se hur små barn tröstades med kulor av råopium, när de grät av hunger. I 1800-talets Sverige tröstades svältande barn med en tygbit indränkt med alkohol. Men Sveriges regering uppträder som psykopater och manar till mera krig. Ett demokratiproblem?

    Krigspropagandan bryter ner all hederlig yttrande- och pressfrihet. För första gången i Historien har ett brutalt och laglöst krig getts filantropiska och altruistiska motiv. Man förtränger och censurerar krigsförbrytelserna och missbrukskatastrofen. Man lyfter istället fram kvinnors rättigheter och barnens skolgång, men detta har eftertryckligt avvisats av befolkningsexperten Hans Rosling. Han har i sina spektakulära föredrag övertygande visat statistik, som förklarar att sådant som familjestorlekar och skolor löser sig mer eller mindre automatiskt, om bara folk tillåts leva utan krig och ockupation, men med en ekonomisk utveckling. Hur många 10.000 år av påstått “talibanvälde” skulle det behövas, för att motsvara den ondska som Sverige, USA och ett 40-tal andra länder åsamkat Afghanistan? 100.000-tals har dödats, ännu fler har torterats och utsatts för utomrättsliga fängslanden. 9 miljoner har drivits på flykten. Den påstådda “hjälpen” är kosmetika jämfört med det militära våldet.

    Jag vet inte, om ni någon gång tagit upp detta i Filosofiska Rummet. Det har i så fall inte satt några spår. Tillsammans med tidigare krig och häxbränningar är detta det värsta brott mot Mänskligheten, som Sverige är ansvarigt för. Har det då något med demokrati att göra?

    Förlåt, att jag stör. Det var inte illa menat.

    Mvh,

    Nils Nordlund