Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Europa skakas av en hästköttsskandal. Tio miljoner hamburgare i Storbritannien och 7,5 ton lasagne från Findus i Sverige har återkallats. Detta sedan det som sålts som nötkött visat sig vara upp till 100 procent hästkött. Totalt omfattar skandalen minst 750 ton hästkött till ett värde av minst 50 miljoner kronor. Den franska regeringen pekar ut den sydfranska köttleverantören Spangero som en av de huvudmisstänkta, trots att företaget  bedyrar sin oskuld. Bedrägeriet utreds nu av Europol. Hästköttets vingliga väg genom Europa beskrivs så här:

“Färden börjar i Metz i norra Frankrike. Där beställer företaget Comigel ett parti kött från ett annat franskt bolag, som kontaktar en underleverantör på Cypern, som söker upp ett företag i Nederländerna, som vänder sig till ett bolag i Rumänien, som sänder hästkött till företaget i södra Frankrike, som skickar det vidare till livsmedelsföretaget i Metz, som levererar färdig lasagne till Findus, som skickar maten till butiker över hela Europa.”

Masslakt av rumänska hästar och åsnor

Någon i den långa kedjan – ingen vet ännu vem – har ändrat märkningen från hästkött till nöt. En köttgrossist i Nederländerna har, trots att han dömdes för fusk med hästkött i fjol, fått fortsätta med sin verksamhet och köpt hästkött från Rumänien, som är en av Europas största köttleverantörer. En lag som förbjuder vagnar dragna av hästar och åsnor på rumänska vägar antogs för sex år sedan. Lagen misstänks ha lett till masslakt av rumänska hästar och åsnor. Även åsnekött kan finnas i de rumänska köttleveranserna.

Mysterierna hopar sig. Ett av dem är att upp till 9 000 hästar försvinner spårlöst i Sverige varje år. Sammanlagt kan uppåt 100 000 svenska hästar ha försvunnit bara på 2000-talet. Att låta kremera eller på annat sätt göra sig av med hästkadaver kostar stora pengar. Många hästar kan i hemlighet ha transporterats till europeiska matfabriker, och svenskt hästkött kan ingå i den färdiglagade lasagnen och andra köttprodukter.

Varför är mald ko bättre än mald Brunte?

Det är faktiskt svårt, i synnerhet ur ett vegetariskt perspektiv, att förstå upprördheten kring hästköttet. Varför är mald ko bättre än mald Brunte? Är det värre att äta rumänskt hästkött än svenskt, eller tvärtom?

Ståhejet handlar givetvis om rätten att få veta vad maten innehåller för att man ska kunna ta ställning till om man vill köpa och äta den. Och den rättmätiga vreden över att ha blivit lurad.

Vi lever i en tid av hästkött

Hästköttsskandalen ger signaler om tillståndet i Europa. Hästkött är en perfekt metafor för allt som inte är vad det synes vara, och sådant har vi som bekant gott om. Raseriet handlar givetvis inte bara om köttet. Upprördheten kring hästköttsskandalen blir i mitt tycke begriplig om man fogar hästköttet till den större bilden – de lögner och låtsaskamouflage vi ständigt pådyvlas och tvingas leva med. I bildlig bemärkelse serveras Europas befolkningar hästkött varje dag. Hästköttet symboliserar falskhet, tvång och lurendrejeri, alla de bedrägerier vi utsätts för av politiker, av media, av näringsliv och fackföreningsrörelse, av hela den statliga propagandaapparaten. Vi lever i en tid av hästkött. Djupt nedgrävd i det svenska urberget ligger – om läsarna ursäktar – en hästköttskyrkogård. Omfattningen kommer vi kanske att få reda på om sådär 50 år – de av oss som lever då. Men vissa saker vet vi redan.

Statsministern portionerar ut hästkött

•   Vi har en regering som samvetslöst tvingar på oss mångkultur och massinvandring och påstår att det är bra för oss, trots att verkligheten varje dag bevisar motsatsen. Det är hästkött.

•   Vi har en statsminister som tycker att allt utom barbariet har kommit utifrån,  att sympatisörer till ett visst politiskt parti får skylla sig själva om de utsätts för våld, att Sveriges försvar är ett särintresse  och att invandring berikar Sverige.  Statsministern portionerar ut mer hästkött än jag kan påminna mig att någon tidigare har gjort i hans ställning.

•  Media är en av de i särklass största hästköttsproducenterna. Vi har en journalistkår som samvetslöst sviker sitt professionella ansvar, går maktens ärenden, ljuger för, föraktar och mobbar sitt eget folk.

Svenska kyrkan ett konfliktfyllt ormbo

•   Islam framställer sig som “fredens och kärlekens religion” fast vi dagligen kan se bevis på motsatsen. Det är hästkött.

•   Svenska kyrkan förmodas sprida kärlek och tolerans bland människor. I verkligheten är kyrkan ett konfliktfyllt ormbo som till stor del befolkas av lesbiska giftormar. Det är hästkött.

•   Vi har ett polisväsende som antas skydda landets befolkning men är fullt upptaget med att lägga ner utredningar och mala hästkött.

En hästköttsskola som släpper ut analfabeter

•   Vi har en bostadsmarknad där den så kallade allmännyttan har förvandlats till invandrarnytta. Hyreslägenheterna går med förtur till invandrare, och svenskar tvingas ta mångmiljonlån för att få någonstans att bo.

•   Skolan var en gång en förnämlig inrättning som förmedlade kunskaper för livet. Dagens hästköttsskola släpper ut allt fler elever som är funktionella analfabeter och varken kan läsa, skriva eller räkna. Varhelst vi gräver hittar vi hästkött maskerat till något annat som ser bättre ut.

Jag trodde att Gösta Hultén hade gömt sig under en sten

I den senaste debatten på Publicistklubben, cirka 23:17, hör jag med häpnad en av Sveriges absolut mest framstående hästköttsleverantörer, Gösta Hultén, häva upp sin röst.  Jag trodde i min enfald att han efter alla motgångar hade tagit konsekvenserna och slutgiltigt gått och gömt sig under en sten. Men icke.

Den ständigt missförstådde Hultén vill ta tillfället i akt och klaga på “näthatet”. På nätsajten Avpixlat säger han sig ha “råkat jävligt illa ut”. Hur då? Jo, han har drabbats av kommentarer sedan han i en debattartikel i Göteborgs-Posten den 4 augusti förra året opponerat sig mot omhändertagandet av en 16-åring i en islamistisk miljö.

“Den verkligt farliga delen av förföljelserna av troende muslimer står polisen för” hävdade Gösta Hultén i artikeln.

“Gösta Hultén borde förpassas till Kabul”

“Två dagar efteråt hade Avpixlat 95 kommentarer mot mig” rapporterar han med av indignation darrande stämma inför kollegerna på Publicistklubben.

En kommentator skrev: “Gösta Hultén tillhör landets värsta förrädare.” En annan: “Jag tycker att Gösta Hultén ska förpassas till Kabul utan lön i minst tio år och därefter få praktik i Irak lika många år. Därefter är han antingen död eller botad för tid och evighet från sina naiva drömmar.”

Stackars Gösta Hultén. En man som har gjort hästkött till sitt signum, och nu känner han sig kränkt. Djupt kränkt. Varför kan folk inte förstå att han bara menar väl när han likt en lobotomerad robot kämpar för terroristers mänskliga rättigheter och vid närmare 70 års ålder insisterar på att klänga sig kvar i sin kommunistiska naivitetsbubbla? Världen utanför bubblan börjar helt enkelt på ett upprörande sätt bli djupt obehaglig för Hultén och hans åsiktsfränder när sådana som Mats Dagerlind, krönikör på Avpixlat, får vara med i en debatt på Publicistklubben. Gösta Hultén avfyrar därför avslutningsvis ett allvarligt hot, riktat mot Dagerlind:

“Blir din ansökan om medlemskap i Publicistklubben antagen, då vill jag inte vara med i samma klubb som dig.” (Han menar: “som du”).

Det ultimata beviset för Churchills tes

Få har haft lika omfattande otur när han tänker, skriver och handlar som Gösta Hultén. Allt han rör vid har en olycklig benägenhet att förvandlas till hästkött.

”Den som inte är röd när han är ung har inget hjärta. Den som inte är blå när han är gammal har ingen hjärna” är ett uttalande som tillskrivs den brittiske politikern och Nobelpristagaren Winston Churchill (1874-1965). Jag tror att Churchill skulle le i sin himmel om han såg Gösta Hultén. Hultén måste vara det ultimata beviset för att Churchill hade rätt. Som ett av den yttersta vänsterns självutnämnda världssamveten dammsuger han Sverige på islamister som det är synd om och tar sig an den ena terroristen efter den andra, allt under “Mänskliga Rättigheters” skenheliga flagg. Där Säpo ser terrorister ser Hultén bara oskyldiga frihetskämpar. Där andra ser islamister ser han “särskilt troende muslimer”.

Målet var att tvinga regeringen att ta hem Mehdi Ghezali

Vem minns inte den kriminelle “Kubasvensken” Mehdi Ghezalis triumfatoriska hemflygning från Guantánamobasen på Kuba i s-regeringens eget jetplan Gulfstream G4 den 8 juli 2004? Det var resultatet av ett av Gösta Hulténs minnesvärda hästköttsprojekt.

Hultén var ordförande i den så kallade Guantánamogruppen som bedrev utpressning mot regeringen för att tvinga den att hämta hem Ghezali.  Ghezali råkade ha hamnat på Guantánamo av en ren tillfällighet efter att lika slumpmässigt ha tillfångatagits nära al-Qaidafästen i Pakistan den 8 december 2001 och överlämnats till amerikanska myndigheter.

Mehdi-Muhammed Ghezali, född 1979, har både svenskt och algeriskt medborgarskap. Därför var han Sveriges ansvar ansåg Gösta Hultén och spelade med sina vanliga vapen: Vifta med MR-flaggan. Skapa så stort medialt rabalder som möjligt. Inge skuld. Svenskar är duktiga på att ta på sig skuld. Vilken politiker vågar säga nej till en kriminell invandrares mänskliga rättighet att bli hämtad i regeringens jetplan? Två personer från Säpo, en psykiater och två regeringstjänstemän åkte med på hämtningsuppdraget som kostade de svenska skattebetalarna drygt 600 000 kronor. Mehdi Ghezali landar på Skavsta flygplats och tas emot som en hjälte med blommor och ovationer.

Ghezali göms undan – inga kritiska frågor

När Ghezali bärgats spricker Guantánamogruppen.  Gruppens politiker inser att de har manipulerats av Gösta Hultén. Bara en, centerpartisten Agne Hansson, tror att Mehdi Ghezali är oskyldig. Gösta Hultén för sin del har fått upp ångan och vill fortsätta befria hela Guantánamo. Han och hustrun Lena Hultén Sonne gömmer Ghezali så att inga journalister ska kunna nå honom. Som en självutnämnd propagandaminister i valfri diktatur tar sig Gösta Hultén enväldigt rätten att bestämma vilka reportrar som ska få tala med Mehdi Ghezali. Han väljer ut sin gamla SKP-kompis Nils Funcke, då på DN:s ledarredaktion, som tillsammans med SR Ekots Fredrik Furtenbach får göra exklusiva intervjuer med Mehdi Ghezali. Dock ställs inte en enda kritisk fråga om vad Ghezali har haft för sig i sex olika länder innan han greps. Och inte ett ord om talibaner eller al-Qaida.

“Så vanns den dövblinda journalistmobben”

“Och Gösta Hultén hade så långt lyckats med sin listiga kampanj. Men mediernas tryck var så stort att det snart fick bli en presskonferens i Örebro. Den var helt igenom riggad av Gösta Hultén, som viskande sufflerade Mehdi Ghezali bakom en skog av mikrofoner. Kritiska frågor avbröts eller möttes med tystnad. Gösta Hultén pekade också själv ut de tv-bolag som fick göra egna intervjuer. Så vanns den dövblinda journalistmobben och hela kungariket, för nu hade Guantánamofången talat en gång till. Och en okritisk story spreds över halva jorden” skrev journalisten Anders Carlgren i Resumé fyra år senare, i september 2009.

Grips igen – tillsammans med Munir Awad

Då har nolltaxeraren Mehdi Ghezali än en gång av en ren slump råkat hamna i ett av Pakistans fundamentalistområden och gripits tillsammans med svensk-libanesen Munir Awad,  en av de fyra invandrade svenska terrorister som i fjol dömdes till tolv års fängelse för ett planerat terrordåd mot Jyllands-Posten i Köpenhamn. Med i resesällskapet i Pakistan finns också Awads 19-åriga flickvän Safia Benaouda, dotter till ordföranden i Sveriges Muslimska Råd, Helena Benaouda,  och parets tvåårige son. Med falska resehandlingar,  knivar, en strypsnara av vajer och 10 940 dollar är de på väg att ta sig in i Punjabprovinsen. I bagaget finns också CD-predikningar “Hereafter” av den amerikansk-jemenitiske al-Qaidaledaren Anwar al-Awlaqi, som dödades i september 2011 i Jemen av amerikanska drönare. Ressällskapet uppger att syftet med resan är att fira den muslimska fastemånaden ramadan.

Gösta Hultén står med byxorna nere

När Mehdi Ghezali grips andra gången i Pakistan står Gösta Hultén med byxorna nere i höjd med fotknölarna. Hästköttet ligger i öppen dag. Men någon avbön är det inte tal om. I Gösta Hulténs egna ögon är hans omdöme lika fläckfritt som ett nytvättat lakan. I en radiointervju säger han:

“Alla som grips är inte terrorister. Vi måste försvara rättssäkerheten även för dem som har dåligt omdöme.”

Nästa skyddsling döms till livstid för terrorism

Efter motgångarna med Mehdi Ghezali tar Gösta Hultén nya tag, hej och hå. Nu har han bildat “medborgarrättsrörelsen” Charta 2008, som kritiserar rättsövergrepp i kriget mot terrorismen och senare ska visa sig vara en ytterst tvivelaktig organisation med starka kopplingar till våldsbejakande islamistisk terrorism. Nästa terrorist som Hultén sluter i sin medmänskliga famn heter Oussama Kassir,  född i Libanon 1966, kom till Sverige 1984. 1991 dömdes han till sex års fängelse för narkotikabrott.

Kassir grips den 11 december 2005 i Prag under en mellanlandning på väg till sitt gamla hemland Libanon. I maj 2009 döms han av federal domstol i New York på åtalets samtliga punkter till  livstids fängelse för terroristbrott. Han har försökt bygga ett terroristträningsläger i Oregon i USA och var en nyckelperson i att lansera al-Qaida på Internet, bland annat genom att lägga ut “terrorbibeln” – en bok med recept på bomber och råd om närstrid.

“Vänstern kan inte se skillnad på rätt och fel”

Två månader efter att Oussama Kassir dömts till livstid deltar Gösta Hultén och Per Gudmundson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, i ett seminarium under politikerveckan i Almedalen. Per Gudmundson drar en parallell till 1970-talets tyska terrorister i RAF (Rote Armee Fraktion):

“I mina ögon står Hultén och vinglar på samma gränslinje som RAF:s advokater på sjuttiotalet. Det är inte så att advokatyren har övergått till eldunderstöd, ännu. Men blicken har grumlats. De kan inte längre urskilja rätt och fel. De korrumperar en viktig debatt. Man måste kunna se skillnad mellan demokrati och totalitarism. Mellan rätt och fel. Vänstern klarade inte av det på sjuttiotalet, och vänstern klarar inte av det idag” säger Per Gudmundson.

Gösta Hultén trycker på utpressningsknappen

Den 11 augusti 2011. Media basunerar ut nyheten att egyptiern Ahmed Agiza, 49, har släppts ur fängelset i Kairo. Ett och ett halvt år tidigare, i december 2009, beslutade den svenska regeringen på inrådan av Säpo att inte låta Ahmed Agiza och Mohammed Alzery få uppehållstillstånd i Sverige.  Men redan i Ekonyheterna och tv:s morgonsoffor den här torsdagsmorgonen står det klart hur nyheten ska vinklas och paketeras för svenska folket. Här ska det frossas i stora skuld- och snyftvalsen.

Och mycket riktigt: Några dagar senare är Gösta Hultén på banan med en artikel i Svenska Dagbladet. Sin vana trogen trycker han på utpressningsknappen som går direkt till regeringen. Observera det hulténska patentgreppet skuld och skam:

“Att inte nu ställa övergreppet till rätta och låta Ahmed Agiza få återförenas med sin familj i Sverige vore en skam för Sverige som rättsstat” skriver han.

Tre miljoner kronor i skadestånd

Det “övergrepp” Gösta Hultén avser är avvisningen i samarbete mellan Säpo och CIA av Ahmed Agiza och Mohammed Alzery till deras hemland den 18 december 2001 på grund av misstänkta kopplingar till islamistiska terrororganisationer i Egypten. 1999 bodde Ahmed Agiza i det islamistisk-fundamentalistiska Iran och blev, tillsammans med 106 andra, i sin frånvaro av en egyptisk militärdomstol förklarad skyldig till att vara medlem i en förbjuden islamistisk organisation. Ett år senare, år 2000, anländer han med sin familj till Sverige på falska pass och söker politisk asyl.

Både Agiza och Alzery fick redan 2008 skadestånd för avvisningen av svenska staten med tre miljoner kronor vardera.  Det vet naturligtvis Gösta Hultén, men det nämner han inte.

Kuppen lyckades – Agiza får PUT

Trots att det våras rejält för egyptiska islamister under Muhammed Mursis ledning och Egypten borde vara ett drömland för Ahmed Agiza sitter han nu med sin fru Hanan Attia, de sex barnen och ett nätt litet startkapital på tre miljoner i Örebro, lustigt nog även Mehdi Ghezalis hemstad. I juli 2012 beviljades Agiza permanent uppehållstillstånd i Sverige.  Kuppen lyckades. Med hjälp av det osvikliga skuldvapnet lyckades Gösta Hultén kränga hästkött igen. Han har haft ovärderlig hjälp av en trogen skara do-gooders, som Thomas Hammarberg, Amnesty, Civil Rights Defenders med flera – personer och organisationer som sällan sparar någon möda för att sätta offerkoftan på grova brottslingar och smeta gullegull över.

Till attack på Vilhelm Mobergdagen

Bara några veckor före Agizaoffensiven, närmare bestämt den 2 juli 2011, har Gösta Hultén emellertid hunnit sticka emellan med lite annat jävelskap. Just den dagen arrangerar Vilhelm Mobergsällskapet tillsammans med Emmaboda kommun Mobergdagen i Rävkullen i Småland. Författaren Anders Johansson  är inbjuden att tala om sin nya bok om Vilhelm Moberg. Av obegripliga skäl är Gösta Hultén utsedd som moderator. Inför publik går han till häftig attack mot Anders Johansson. Publiken blir illa berörd, och Vilhelm Mobergdagen är förstörd.

“Jag attackerades på ett mycket obehagligt sätt både före och efter mitt föredrag. Det var med yttersta viljeansträngning som jag fullföljde mitt anförande, min omedelbara impuls var annars att lämna lokalen” sa Anders Johansson i Östran.

Charta 2008 har kopplingar till islamistisk terrorism

I styrelsen för Charta 2008 sitter förutom Gösta Hultén inte oväntat en samling andra vänsterextremister  med namn som Anita D´Orazio, “religionshistorikern” och Ship to Gazapassageraren Mattias Gardell, den somaliskfödda biologen Amina Said och Amanj Aziz som anser att “niqab/burka inte tas på för samhället utan är en handling av dyrkan som tillägnas Skaparen”.

Genom miljöpartisten Mehmet Kaplan har styrelsen en förgrening rakt in i den svenska riksdagen. Men trådar från styrelsen går också till islamistisk våldsbejakande terrorism.

För ett år sedan avslöjade Per Gudmundson på sin blogg efter omfattande research att styrelseledamoten  i Charta 2008 Anna Sundberg är identisk med konvertiten Um Anas, född i Sverige 1971, gift (i islamisk mening) med den terrordömde algeriske islamisten Said Arif och mor till två av hans barn. Hon har ytterligare två barn i ett islamiskt äktenskap med en annan algerisk man, bosatt i Lund. Själv bor hon i Stockholmsområdet  “eftersom de enda bra islamiska skolorna finns i huvudstaden”.

“En av de mest erfarna jihadisterna”

Våren 2003 grips Said Arif, Um Anas och barnen i Damaskus i Syrien. Där har de bara hunnit  bo i en dryg månad innan säkerhetspolisen slår till. Said Arif sitter i syrisk fångenskap i ett år innan han utlämnas till Frankrike. Um Anas sitter i husarrest i en månad och häkte en vecka innan hon och barnen skickas hem till Sverige. När Said Arif i juni 2004 ställs inför domstol i Frankrike kallar inrikesministeriet under Dominique de Villepin honom för “en av de mest erfarna jihadister som vårt land har mött de senaste åren”.  Han kunde knytas till två olika terroristkomplotter i Frankrike – med planer att bomba julmarknaden i Strasbourg och ryska intressen i Paris – och påstods dessutom smuggla jihadkrigare till Irak.

Said Arif grips – i Sverige

Said Arif döms 2007 till tio års fängelse för terroristbrott. Efter en uppseendeväckande strafftidsförkortning sattes han förra vintern i husarrest på ett hotell i staden Millau, i väntan på utvisning. Därifrån rymmer han. Den 21 maj förra året kunde Said Arif efter ett internationellt polissamarbete gripas – i Sverige. Här har han ju hustrun Um Anas och två barn, och här uppgavs han ha sökt asyl. Arif skickades tillbaka till Frankrike. Där bestred han sitt nya straff och fick det sänkt till sex månader. Allt detta grävde Per Gudmundson fram. Svenska media skrev inte ett ord. Huruvida Said Arif är tillbaka i Sverige och har fått asyl är okänt. Detta kommer vi inte att få läsa om i svensk press.

Um Anas svägerska också gift med en terrorist

Per Gudmundson avslöjar ytterligare en dömd terrorist nära Charta 2008. Um Anas´ svägerska är gift med den för terroristbrott dömde svenske medborgaren Bakhti Raho Moussa, född 1960 i Oran i Algeriet. Per Gudmundson skriver:

“Inte bara är styrelseledamoten själv gift med en terrorist. Även hennes svägerska är det. Den så kallade människorättsorganisationen Charta 2008 har alltså en styrelseledamot med två dömda terrorister i familjen. Svårslaget.”

MR-organisation med kopplingar till terrorism

Den organisation som uppger sig arbeta för rättssäkerhet och mänskliga rättigheter har alltså uppenbara kopplingar till islamistisk extremism och terrorism. Det är givetvis ingenting som man erkänner utåt. Gång på gång har Charta 2008 och dess ordförande Gösta Hultén gått på pumpen och gjort katastrofala missbedömningar men fortsätter med precisionen hos fjärrstyrda drönare att leta upp nya terrorister att krama.

“Hustrun till en dömd jihadist får bedriva lobbyverksamhet för slappare terroristlagstiftning i Sverige. Att föreningen inte är någon ordinär MR-organisation torde i vilket fall vara mer tydligt än någonsin” skriver Per Gudmundson.

Hur kan någon ta Gösta Hultén på allvar?

Så hur kan någon ta Gösta Hultén på allvar? Det finns minst två svar. Han har uppnått den ålder där andra människor gör misstaget att tro att man har kommit en bit i utvecklingen av sitt förstånd. Ett annat svar är att han trycker på de rätta knapparna, de som gör det möjligt att kränga hästkött som oxfilé. Skuldkänslor är en populär gren i Sverige, och just där trycker Gösta Hultén med sitt långa pekfinger. Allting är vårt fel. Alla helveten på jorden är Sveriges ansvar. Mänskliga rättigheter åt alla – även åt dem som vill spränga oss i luften.

Gösta Hultén och hans islamistvänner kommer att kränga hästkött exakt så länge som någon vill köpa det.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter