3
maj
Seneste opdatering: 5/9-17 kl. 1635
29 kommentarer - Tryk for at kommentere!

2013 peder (2)

Av Thomas Nydahl – recension i Dispatch International, Foto: ”Fjordman någonstans i Danmark 2013” av Snaphanen

Simen Sætre: Fjordman. Portrett av en antiislamist (Cappelen Damm, Oslo 2013).

Det var nättidningen Realisten som i en farlig tradition av ryktesspridning trumpetade ut den falska uppgiften som snabbt spreds i medierna: Gärningsmannen på Utøya den 22 juli 2011 är identisk med Fjordman – bloggaren som ingår i ett globalt anti-jihadistiskt nätverk.

På Realisten visste man om att Anders Behring Breivik var gärningsmannen och de påstod att det var han som skrev under namnet Fjordman ”på de antimuslimska och sionistiska bloggarna Gates of Vienna och Jihad Watch”. Stickordet ”sionistiska” borde ha räckt för att man skulle ha blivit misstänksam, och det måste ha varit en chock för mannen bakom pseudonymen. Han heter Peder Nøstvold Jensen och hade inget som helst med massmördaren att göra, varken med honom som person eller med hans gärningar.

Nu har boken om Fjordman utkommit i Norge och jag vill inleda denna artikel med att säga några ord om hur jag ser på min uppgift. Jag har recenserat litteratur i mer än 35 år i svenska dagstidningar, kulturtidskrifter och min egen blogg. Min erfarenhet är rimligt stor. När man recenserar en bok är det viktigt att skilja på bokens ämne och dess kvaliteter. Det vore ju orimligt om jag satte mig och recenserade Peder Nøstvold Jensen. Det skulle kräva av mig att jag läste in mig på allt han skrivit. Det skulle också innebära att jag fick gå i polemik med Fjordman där jag inte är enig med honom. Det är inte min uppgift.

Att jag intresserar mig för boken beror självklart på vad som hände i Norge när Anders Behring Breivik genomförde sitt attentat i Oslo och massmorden på Utøya, när medierna ville ge Fjordman en ansenlig skuld för det inträffade. Resonemanget som fördes var att Breivik läst och instämt i Fjordmans essäistiska texter och att Fjordman genom att formulera dem hade legitimerat massmorden. För mig var det en grotesk uppfattning, och jag polemiserade mot den redan de aktuella dagarna.[1] Skälet till det var i sin tur att jag själv hade uppfattningar om islam och islamismen som delvis kunde jämföras med Fjordmans. Skulle jag vara ansvarig om en svensk dåre gick lös med vapen på sina landsmän? Det är en motbjudande tanke.

Inför läsningen av Simen Sætres bok ställde jag mig själv ett antal viktiga frågor om hur författaren presenterar Jensen i relation till massmorden och till den globala anti-jihadrörelsen. Utifrån sådana frågor vill jag skriva om boken. Och sist i texten presenterar jag några invändningar som Peder Nøstvold Jensen själv haft och som han meddelat i mail till mig.

Boken innehåller rätt så omfattande avsnitt om Jensens bakgrund, liksom om hans två föräldrars politiska engagemang på vänsterkanten. Den berättar också utförligt om Jensens bildningsväg, hans studier i arabiska i Kairo och arbete med den internationella övervakningsgruppen TIPH i Hebron efter Osloavtalet mellan Israel och palestinierna. Jag hade gärna resonerat om allt detta eftersom det är mycket intressant, men jag koncentrerar mig på det som måste betraktas som bokens huvudsakliga ärende, nämligen den essäskrivande anti-islamisten som valde att vara anonym inför sin internationella läsande publik, och som steg ut ur anonymiteten därför att massakern i Norge mer eller mindre tvingade honom att göra det.

Det sker inte ofta här i Sverige att vi får läsa en tämligen saklig och brännande aktuell bok som denna. Det mesta vi matas med är litteratur som skrivits utifrån en bestämd tes, som ska beläggas. Vi har inte minst sett det i hatböcker om Danmark, om islamkritiska personer och om invandringskritikerna. Varje gång en sådan bok utkommer, ställer sig den svenska offentlighetens tjänstehjon på tå och hurrar. Samtidigt och med samma argument. När däremot en annan sida av ämnena avhandlas i bokform tigs de ihjäl. Det är ett verifierbart faktum.

Boken om Fjordman ter sig inte skriven för att bevisa en tes (och ändå kommer några att tolka den så). Trots att den innehåller kritiska ord och ironiska vändningar om hans texter så tycks den öppen i sitt anslag, den är vare sig konspiratorisk eller avsiktligt placerad i en politiskt korrekt kontext. Sitt läsvärde har den i en attityd som man möjligen kunde kalla sökande. Författaren anstränger sig att ta reda på fakta. Han läser och ställer frågor.

Han rentav reser i Fjordmans spår för att se samma miljöer – också i Mellanöstern och New York – och ställa frågor till människor som delat hans erfarenhet, som på Amerikanska universitetet i Kairo. Han deltar i konferensen med Pamela Geller och hennes krets den 11 september 2012 i New York (där han också bjuder på några frejdiga ögonblicksbilder av EDL-ledaren Tommy Robinsson och konstnären Lars Vilks).

Det viktiga i Fjordmans essäistik är förstås ett grundläggande försvar av några sociala värden och normer som numera befinner sig i fritt fall. Han ser att västländerna inte bara nivelleras utan att de kanske redan som nationalstater är borta i den mening vi en gång föreställt oss dem. Det är förstås fråga om en konservatism som inte vill bevara utan återvända till något annat.

Fjordman är tydlig på dessa punkter. Och han betraktar den politiska klassen som ansvar för och skyldig till ett medvetet raserande av västerländsk civilisation. Han håller den också ansvariga för den mer dåraktigt omfattande invandringen från öken-, stam- och klankulturer som i islams namn vill omvandla nationella demokratier till teokratiska enklaver. I det har de all tänkbar hjälp från ett naivt och okunnigt etablissemang i politik och medier. Det får också Fjordman att ställvis ifrågasätta om demokratin är den enda rätta styresformen, eftersom den medgivit relativismen som politisk princip (allt duger, inget är bättre eller sämre än något annat) och han säger att demokratin inte är ”något dåligt redskap, men bör kanske inte vara det enda vi har i verktygslådan”.[2] Från Jensens tidiga skrivande lyfter Sætre fram hans kritik av feminismen, familjeupplösningen och att vuxenvärlden kapitulerat för en kultur där popmusiken och konsumismen blivit vägen till det auktoritetsupplösta och infantila, eviga ungdomsidealet.

”Några personliga erfarenheter hade inspirerat honom att skriva om anti-vit rasism. Han hade ändå tvekat och dröjt. ”Ras”? Han tyckte inte om ordet. Sådan var han uppfostrad. Han hade försökt skriva om det, men lagt det åt sidan och låtit det ligga i över ett år. Skulle inte en diskussion om ”ras” bara förstöra kampen mot islam?”,

skriver bokens författare, och en bit längre fram citerar han Fjordman från 2007:

”Jag kan inte längre rakt ut säga att (ras) inte betyder något… Och om det betyder mer än ingenting, måste det tas i beaktande.”[3]

Hade frågan ställts till mig, som den ställs i citatet, om huruvida det skulle förstöra ”kampen mot islam ” skulle mitt svar utan dröjsmål ha blivit ”Jo, just det”! Rasideologierna hör inte hemma här anser jag. Det gör däremot religion, etnicitet/nationalitet och kultur. Oavsett vad kommer jag att insistera på det och det är just därför jag aldrig skulle komma på tanken att närma mig de politiska grupperingar i Sverige som har sina rötter i grumligt rastänkande, vilket Sætres bok påminner mig om. Hans Rustad på norska Document.no har också argumenterat emot dessa idéer, då han menat att rasbegreppet är som att hänga upp en utomhuslampa i mörkret: ”mye rart kommer flyvende”.

*

Jag har frågat Jensen om han har några konkreta invändningar mot Sætres bok. För det första säger han att de flesta uppgifterna i den är korrekta. Ändå tycker han att författaren har fel när han påstår att Jensen vill ”stoppa all invandring”. Det menar han inte. Däremot vill han begränsa all invandring, också den icke-muslimska. Den muslimska måste däremot stoppas helt, ”till 100%”, säger Jensen. Och så fortsätter han:

”Jag har heller aldrig skrivit att alla som är födda med ett muslimskt namn ska utvisas, det skulle ju också drabba människor som Ibn Warraq, Ali Sina, Wafa Sultan och Ayaan Hirsi Ali. Däremot ska allt utövande av sharia och jihad förbjudas i alla västländer.”

Jensen vänder sig också emot att författaren skrivit att han tagit ”tystnaden i hemstaden Ålesund som en komplimang”. ”Jag har aldrig sagt eller tänkt detta”, säger Jensen,

”det är någon som författaren själv har hittat på. Jag räknar med att tystnaden beror på respekt för mina föräldrar och andra släktingar där, och det uppskattar jag. Men jag har aldrig någonsin varit så dum att jag trott att folk i min hembygd ser annorlunda på mina politiska uppfattningar än resten av Norge.”

Det har varit lärorikt för mig att läsa den här boken. Jag har fått en journalistiskt någorlunda anständig berättelse skriven utifrån en nyfikenhet (kanske är det den anständighetsnivån som gjort norska media-människor frustrerade, det är uppenbart att de tycker att han är alldeles för ”snäll” och ”förstående” gentemot Jensen). Författaren är jämnårig med Jensen och har liknande internationella erfarenheter. Jag tror att han genom att utgå ifrån en personlig synvinkel också blir trovärdigare än den som bara söker det spektakulära. Det kunde, har Jensen själv konstaterat, ha blivit mycket värre[4]. Han vet att det finns ett helt segment av det norska samhället som hatar honom. Om en sådan hatande människa skrivit boken hade den inte varit vatten värd. Nu tycker jag att man kan läsa den som en introduktion till en världsbild och en samhällskritik som för de flesta människor ännu är terra incognita. Det säger jag trots att boken ibland, särskilt i den sista delen som skildrar ett möte med Jensen i Stuttgart och innehåller en längre intervju, brister i respekt och försöker få honom att framstå som en nörd.

[1] nydahlsoccident.blogspot.se den 26 juli 2011 under rubriken ”Skulle jag avstå från kritik av moderniteten och islamismen?”

[2] I originaltexten: ”noe dålig redskap, men bør kanskje ikke være det eneste vi har i verktøjkassen”.

[3] Citatet i original: ”Noen personlige erfaringer hadde inspirert ham til å skrive om anti-hvit rasisme. Han hade likkevel nølt. ”Rase”? Han mislikte ordet. Slik var han oppdratt. Han hadde forsøkt å skrive om det, men lagt det til side, og hadde det ligget i over et år. Ville ikke en diskusjon om ”rase” bare ødelegge kampen mot islam?” skriver bokens författare, och en bit längre fram citerar han Fjordman från 2007: ”Jeg kan ikke lenger si rett ut at (rase) ikke betyr noge… Og hvis det betyr mer enn ingenting, må det tas med i betraktningen.”

[4] Bokens första citat, hämtat från Snaphanen 23 oktober 2012: ”Jeg er naturlig nok ikke begeistret for alt som står i den, men Sætre har tross alt kommet med en forholdene noenlunde balansert fremstilling. Jeg kan tenke meg en god del journalister som ville ha gjort en vesentlig verre jobb på dette feltet.”

Anmeldelsen findes også på engelsk: The book about Fjordman – an introduction to unknown lands (Foto: På Davids Samling)

davids samling 2012

Behovet for Fjordman består i Norge, eller skulle man sige – behovet for Breivik, den formodede universalnøgle til at låse al modstand mod multikultur op. Den har dog vist sig, også at låse andre døre op: Det er ikke gået med hverken modstanden eller Arbeiderpartiet, som alle troede efter 22. juli 2011, opinionen har bevæget sig den modsatte vej. Breiviks forbrydelse kan blegne, skamridningen af den kan endda blive en boomerang.

Forleden spurgte endnu en artikel Er Fjordman fascist? og man læser, for at få et svar og en begrundelse. Artiklen svarer “ja, til dels”, men begrundelsen udebliver stort set. Han har “kritiseret demokratiet”, får vi at vide, det har han til fælles med fascismen, men det har Aristoteles og Kierkegaard også. Var de fascister? Han er national, og det er chauvint i det norske etablissement. Er han for en kooporativ stat, førerskikkelser, racebiologi og erobringskrige? Jensen svarer selv på kritik i Aftenbladet i dag:

Oss torturister imellom
AV: Peder Jensen Alias Fjordman

Skribent Sigve Indregard omtaler meg som «Den siviliserte fascist» i sin anmeldelse av Simen Sætres biografi om meg («Fjordman. Portrett av en antiislamist»), mens kommentator Sven Egil Omdal i Stavanger Aftenblad kaller meg for «Den vennlige fascisten». Jeg er altså stadig fascist, men biografien om meg må ha hatt en slags positiv effekt, siden jeg nå er blitt en vennlig og sivilisert fascist.

Omdal hevder at jeg har «forsøkt å flykte fra ansvaret, landet og oppmerksomheten». Han bruker ordet «ansvarlig» flere ganger om meg i forbindelse med Breiviks massakre. Jeg konfronterte ham direkte på Twitter om hva han mente med «ansvar» her. Han svarte ikke.

Jeg stakk ellers ikke av. Faktisk gikk jeg, på tross av at jeg ikke hadde gjort noe kriminelt og ble utsatt for ganske kraftig demonisering, rett inn i løvens hule og meldte meg frivillig for norske politimyndigheter ikke mindre enn to ganger, på et tidspunkt da verken politi eller presse ante hvem jeg var.

Fordi han misliker meningene mine

Omdal sammenligner meg videre med «torturisten som spiller Chopin og er glad i sin hund». Sven Egil Omdal har vært leder for Norsk Journalistlag i tillegg til Pressens Faglige Utvalg (PFU) og var tidlig i 2013 nevnt som en mulig kandidat til å bli ny generalsekretær i Norsk Presseforbund, selv om denne prestisjefylte jobben ikke gikk til ham. Denne ledende personligheten i norsk presse synes altså at det er ok å sammenligne folk han aldri har møtt med smilende torturister som lytter til klassisk musikk, mens de drar ut neglene på andre mennesker eller driver med lignende aktiviteter. Dette får han publisert i en av landets største aviser, utelukkende fordi han misliker meningene til en bestemt person.

Reiser prinsipielle spørsmål

Jeg begynner å bli såpass vant med at de villeste påstander publiseres om meg at jeg ikke lenger tar slikt særlig personlig, men eksempelet reiser noen prinsipielle spørsmål. Når dette er nivået de etablerte massemediene selv legger seg på, med hvilken rett kan de da kritisere debattene på uavhengige nettsider for å være usaklige, personfokuserte eller hatefulle?

Facebook Comments


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

29
Deltag i debatten...

avatar
13 Comment threads
16 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
6 Comment authors
Morten - - -AhaAllan HansenPeter Buchsteen Recent comment authors
  Subscribe  
newest oldest most voted
Notify of
trackback

[…] Se også for nylig: Fjordman: Churchill, Hitler and Islam eller tilbage til maj 2013: Bogen om Fjordman – introduktion til ukendt land […]

trackback

[…] Sætre sagde endda til Peder Jensen i forbindelse med portrætbogen, at han ikke vidste noget videre om hans emner, men at han var politisk imod skriverierne […]

trackback

[…] være betydelig. Simen Sætre misbrugte Fjordmans tillid. Han brød løfter op opfandt citater, Jensen aldrig har sagt, så nu kan det vare mange år, inden en ny journalist får chancen. Jeg vil anbefale en […]

Allan Hansen
Guest
Allan Hansen

@ Morten.
Du er vist en ny kylling i gården.
Prøv lige, at tage en lille tur rundt
i Snaphenens data bank.
Prøv at klik i nogle af de mange
links ude til højre. Så tager vi ” augmenterne,,
derfra. Ring igen om et par år.

Lev Vel.

P.S Mest af alt læs – hvad Bernard Lewis skriver:

The Crisis of islam: 2003.
og Islam and the West.
Så tager vi den derfra!

Morten - - -
Guest
Morten - - -

Nej. Det er ikke mig, der påstår, at jeg er uenig med Bernard Lewis. Og slet ikke, at jeg er fundamentalt uenig.

– – –

Peter Buch
Guest
Peter Buch

God tur!

Allan Hansen
Guest
Allan Hansen

@ Morten.
Som bekendt er Bernard Lewis en af verdens ældste
nulevende historiker med speciale i Mellemøsten.
Han kommer til den modsatte konklusion nemlig:
Det gik galt fra starten!
Det vil sige hvad, der begyndte med vold og løgne
endte i Allahs det levende helvede – et samfund for
svin og hunde.

Morten - - -
Guest
Morten - - -

Kære Allan – jeg lader mig ikke dupere af autoriteter. Det nytter ikke at sige: “Jamen, hvis det nu er sådan – hvorfor siger Bernard Lewis det så ikke?” Du bliver nødt til at møde mig med argumenter i stedet for autoriteter. I øvrigt mener jeg, at dét, næsten alle forskere forholder sig til – enten de er sig det bevidst eller ej – er det indeværende islamiske oprør. De skriver med det som baggrund, og det er det, der får dem til at skrive om, at det “gik galt”. Havde der været fred i den islamiske verden, og ingen… Read more »

Peter Buch
Guest
Peter Buch

Steen

Ses vi mandag?
Til paneldebat om presse- og kunstnerisk frihed i et globalt perspektiv.

I panelet sidder:

David J. Kramer, Direktør, Freedom House
Freedom of the Press 2013

Rikke Frank Jørgensen, Seniorrådgiver, Institut for Menneskerettigheder
Access to Information

Biljana Tatomir, Vicedirektør, International Media Support
Global Trends from the Media Development Perspective

Ole Reitov, Direktør, Freemuse – The World Forum on Music & Censorship
Artistic Freedom of Expression

Jacob Mchangama, Direktør, Freedom Rights Project og Chefjurist, CEPOS
The Challenges for Free Speech

Tid og sted:
Mandag d. 6. maj kl. 14:00-17:00
Auditoriet, Institut for Internationale Studier
Strandgade 71, st.
1401 København K.

-fra min indbydelse via Cepos…

Peter Buch
Guest
Peter Buch

Jeg håber, jeg nu er blevet regristreret som onlineabbonnent på Dispatch international.

Det er mig en fornøjelse at læse indhold derfra som denne posts boganmeldelse af Thomas Nydahl.

Morten - - -
Guest
Morten - - -

Der gik ikke noget galt, Allan. De islamiske kulturer er stadig nøjagtigt lige så langt fremme, som de var i oldtiden (islamisk oldtid slutter ikke med Roms fald i 407 – hvorfor skulle den det?). Der skete det, at de regionale oldtidscivilisationer blev statiske (og principielt endnu er det) efter et helt naturligt, evigt gentagent mønster, og at den nye, dynamiske periode – middelalderen – begyndte i Europa. Nej: I Nordvesteuropa, blandt germanerne. Jo tættere et vestligt folkeslag har levet på germanerne, jo mere direkte berørt er de af udviklingen. Fra middelalderen frem til denne tid, den aktuelt moderne, er… Read more »

Aha
Guest
Aha

Og det har hæmmet islams potentiale?

Morten - - -
Guest
Morten - - -

Om oprøret eller det faktum, at islam er ude af trit med moderniteten skulle have virket dæmpende/hæmmende? Begge disse to er naturligvis stærkt eksplosive faktorer.

– – –

Aha
Guest
Aha

Det må være tungt for vestlige muslimer at forklare alt det der. Er du selv muslim?

Morten - - -
Guest
Morten - - -

Tillader du, at jeg checker ud? Jeg er ikke så god til langtrukne “dialoger” i åbenlyst destruktivt øjemed (gab).

– – –

Allan Hansen
Guest
Allan Hansen

Hvad gik galt? For centuries, the world of Islam was in the forefront of human achievement — the foremost military and economic power in the world, the leader in the arts and sciences of civilization. Christian Europe was seen as an outer darkness of barbarism and unbelief from which there was nothing to learn or to fear. And then everything changed. The West won victory after victory, first on the battlefield and then in the marketplace. In this elegantly written volume, Bernard Lewis, a renowned authority an Islamic affairs, examines the anguished reaction of the Islamic world as it tried… Read more »

Bergfast
Guest
Bergfast

Man kan ha kritiska synpunkter på islam men frågan är om det är en framkomlig väg att kunna förändra någonting vad gäller invandringspolitiken. På Newsmill skrev nyligen Christina Zedell, Willy Viitala, Leif Magnusson och Tobias Hübinette en artikel om – Att vara svensk är inte att vara vit -. För en tid sedan läste jag också en artikel i Kyrkans Tidning, som ville uttrycka att – Alla människor dömer inte andra människor – efter håren – , som med den artikeln kanske också verkade vilja göra sig till tals mot – elakhet och ondska -. En annan skribent på Newsmill,… Read more »

Bergfast
Guest
Bergfast

Korrigering av sista meningen:….” Hur människofientlig, och också mångfaldsfientlig, den i själva verket än är”….

…..skulle kanske hellre egentligen vara:….Hur människo- ovänlig, och också mångfalds-ovänlig, den personen i själva verket än är….

Detta gäller om man alltså verkligen vill vara just – människo-vänlig – , och också just – mångfalds-vänlig- , vilket i och för sig kanske inte alla människor verkligen vill vara….

(Men, som ju just många förespråkare för den nuvarande invandringens storlek, hastighet och utformning ofta ändå verkar vilja mena sig vara….och också verkligen verkar tror sig om att verkligen vara……….)….

bergfast enda läsare och fan
Guest
bergfast enda läsare och fan

vem tror du läser vad du pruttar ut?

Bergfast
Guest
Bergfast

Uppenbarligen är vederbörande (avundsjuke, ilskne, oförmögne, begränsade och personfokuserade?), kommentator tydligen i alla fall en sådan läsare.

Mycket nöje till läsandet av mina kommentarer. Som man samtidigt naturligtvis kan välja att (och kanske också bör välja att?), avstå från att läsa, om man kanske känner att man mår bättre av det.

Bergfast
Guest
Bergfast

Att göra analyser, beräkningar och mätningar och att göra allmänna generaliseringar kring hur olika folkstammar och s.k. raser divergerar sinsemellan mellan generellt sett olika höga I.Q.- nivåer, samt generella olika karaktärsegenskaper, eller andra former av jämförelser mellan olika folkslag, är egentligen fullkomligt ovidkommande och därför värdelösa aktiviteter. Det är ett tankespår som leder åt ett felaktigt håll. Att det finns olika folkslag på jorden, (tack gode Gud för det), som man har givit beteckningen – ras – , är inte någonting – ont – i sig. Ordet – ras – har givits just för att man kan se olikheter, som… Read more »

Bergfast
Guest
Bergfast

Förtydligande av sista meningen:

…”Det väsentliga i sammanhanget är behoven som finns hos alla människor att kunna känna sig – hemma – , vilka förutsättningarna för är desamma hos de flesta folk, partier, -ismer, religioner och nationer, (som beskrevs i min förra långa kommentar…).”…

Da Capo
Guest
Da Capo

Hallå! Var tog kommentaren vägen?

Da Capo: Der er desværre kun mig til at slippe kommentarer igennem, der hænger. Så til alle – der kan gå op til otte timer imellem at jeg er her og gør det. Beder om forståelse for, at der er et liv uden for cyberspace – ikke mindst i sommeren, som kommer nu. Når jeg er væk, prøver jeg at holde øje med dem og godkende dem via mobilen med nogle timers mellemrum. *Steen

DC
Guest
DC

Allt har sin ibland dolda men förnuftiga och naturliga förklaring utom att s.k.civiliserade människor i tredje årtusendet är hemfallna åt övertygelsen att “Allah” är större och M. är hans profet. Tack, Steen.
Sköna Nyhavnsbilleder. Hur bär du kameran?Allt har sin ibland dolda men förnuftiga och naturliga förklaring utom att s.k.civiliserade människor i tredje årtusendet är hemfallna åt övertygelsen att “Allah” är större och M. är hans profet. Tack, Steen.
Sköna Nyhavnsbilleder. Hur bär du kameran?

Da Capo
Guest
Da Capo

En annan aktuell bok som kanske vore värd en insiktsfull recension – inte minst i D.I. – särskilt sedan vi tagit del av Raymond Ibrahims och Robert Spencers samtal i denna ‘snapphanen-video’: http://snaphanen.dk/2013/04/30/raymond-ibrahim-crucified-again/ vore följande: The myth of the muslim tide av Doug Saunders Nämde Saunders lägger i följande länkar ut texten om boken och vad den handlar om, nämligen indirekt att Fjordman, Robert Spencer, Barom Bodissey, Bill Warner, Ulfkotte, Sarrazin, Pamela Geller, snaphanen Steen, Thoralf Alfsson och i all blygsamhet, jag själv – ja, hela Counterjihad-rörelsen är ute och cyklar – och inte minst, måste ha cyklat helt vilse.… Read more »