Seneste opdatering: 7/5-14 kl. 0543
29 kommentarer - Tryk for at kommentere!
(© 2014 Fjordman, Gates of Vienna & Snaphanen.dk)

In early 2014 Jan Tullberg, a researcher with a background from the Stockholm School of Economics, published a book about the impact mass immigration is having on Sweden. He estimated the costs of immigration to be around 250 billion Swedish kroner annually, roughly 7% of Sweden’s Gross Domestic Product (GDP) for 2013.

This is substantially higher than earlier estimates presented by professor Bo Södersten in 2003 of 40-50 billion kroner annually, and professor Jan Ekberg in 2009 of 45-60 billion kroner annually. The number of immigrants and their descendants keeps rising fast every year. However, Tullberg added certain indirect costs that were largely excluded from previous studies, such as increased crime and special education needs for immigrants.

Rapes vs. immigration rates in Sweden, 1980-2008.  Residence permits granted during the year — The number of reported rapes in the years 1980-2008 (Source Migration Board, BRÅ) Granted residence during the year — (red) Number of reported rapes during the year Original article (Swedish). Grafik Affes Statistik-blogg

I cannot vouch for the accuracy of this number suggested by Jan Tullberg. However, if you divide 250 billion kroner by 9.7 million people, it amounts to nearly 26 thousand kroner per inhabitant per year. That’s nearly an average monthly wage in Sweden, before tax.

Yet this sum includes every single person living in Sweden, from babies to recent immigrants. The sum becomes even higher if you divide it by the number productive native citizens. If this is correct, it means that every native Swede starts his year by dedicating all of January to pay for a mass immigration that could render him a minority in his own country in a few decades. Only in February does he start earning money for himself. And these costs keep going up.

Predictably, Jan Tullberg’s book and its explosive content were met largely with silence from the established media, even though 2014 is a year of national elections in Sweden. This was also the case in 2013 when the ethnologist Karl-Olov Arnsberg and the journalist Gunnar Sandelin published their book Invandring och mörkläggning (“Immigration and Cover-up”), where they described sensitive facts about immigration. As the writer Elin Ørjasæter noted in Norway, the book by Arnsberg and Sandelin has sold thousands of copies, despite having met a near-total blackout from the heavily censored Swedish mainstream media.

The May 2013 riots in certain immigrant-dominated suburbs of Stockholm and other Swedish cities raised eyebrows abroad. While I found them disturbing, I cannot say that I was totally surprised by them. I had consistently warned about such a likely outcome under this pen name for nearly a decade.

A year later, there are still fears that similar riots could return at any moment. The underlying problems have not been resolved, and immigration continues at full speed. Other Swedish cities such as Gothenburg (Göteborg) and Malmö have been plagued by public gang shootings and the rise of foreign mafias on a scale that would have been unthinkable in Scandinavia just a few short years ago.

Some of this growing instability is threatening to spill across the border. Sweden’s diversity problems are gradually becoming a security threat to neighboring countries. There have been several documented cases where people from an immigrant background have traveled from Sweden to Norway to carry out crime there.

In 2012, a court found four Muslim men guilty of terrorism for planning an assault on the offices of the newspaper Jyllands-Posten in Copenhagen, Denmark. They were the Swedish citizens Munir Awad, Omar Abdalla Aboelazm and Sahbi Ben Mohamed Zalouti, plus one Tunisian national. These men were arrested in December 2010. Jyllands-Posten has been the intended target of several Islamic-inspired terror attacks since it published some rather innocent cartoons of Islam’s founder Mohammed in September 2005.

This particular plot to “kill as many people as possible” was uncovered and prevented through competent work by the security intelligence agency PET in Denmark together with its Swedish counterpart Säpo. However, there will probably be more such Islamic terror attempts in the future, and it is questionable whether the security services will be able to prevent all of them.

The business daily Finansavisen in Norway has concluded that immigration to Norway cost 210 billion Norwegian kroner under PM Jens Stoltenberg’s left-wing coalition government, between 2005 and 2013. This estimate may well be too low. I a series of carefully researched articles published in 2013,Finansavisen came to the conclusion that the non-Western immigrants who came to Norway in 2012 alone will cost the country 63 billion kroner, when all is said and done. On average, every single non-Western immigrant will cost native tax payers 4.1 million Norwegian kroner, with Somalis topping the list as the most costly nationality.

The only immigrants that were a net gain to the economy came from other Western countries, especially Western Europe and North America. Norway has for instance seen an influx of young Swedish nurses. These are culturally speaking closely-related peoples. It is far more difficult to assimilate Pakistanis, Kurds or Arabs.

The claim that non-Western immigration is beneficial to the economy is just plain wrong. Some big companies may gain short-term benefits from access to cheap labor, and left-wing political parties can import voters from Third World countries, who overwhelmingly tend to vote for left-wing parties. Yet for society as a whole in the long term, non-Western immigration is a net drain, not a net gain. Muslim immigration is a particular liability because it brings with it a whole set of additional problems not usually seen among Chinese or Thai immigrants.

These highly revealing numbers about the huge costs of mass immigration were barely talked about during the national election campaign in Norway in 2013. They were largely met with silence, usually by the very same journalists who claim that is no bias or censorship on subjects related to immigration. The reporters for the state broadcaster NRK were among the worst.

The costs are presumably higher in Sweden than in Norway since Sweden has accepted more non-Western immigrants that any other Nordic country. Moreover, unlike Norway, Sweden does not have substantial wealth derived from oil and natural gas. The large and growing costs related to mass immigration have already become a significant burden on society. The famous Swedish welfare state is no longer what it once was.

A study from 2014 revealed that eight of ten Swedes now believe they won’t get a pension that will cover their living expenses after retiring. At the same time, numbers from early 2014 indicated that Sweden is in the middle of its largest population increase in generations. Most of this is due to immigration from countries such as Somalia and Syria.

Native Swedes are running out of money, partly because this have to fund their own colonization. They will be a minority in their own country in a few decades, if present trends continue, and they are paying lots of money to finance this population replacement. The same could be said about other European countries, from The Netherland or Germany to Britain.

The costs of mass immigration take different forms, direct and indirect. Those that are simplest to measure in monetary terms are social benefits and welfare payments. These have been demonstrated time and again in different studies from different Western countries to be very substantial.

A decline in social trust is another effect. This is harder to measure, but likely to be significant. The Scandinavian and Nordic countries owe parts of their wealth to high levels of social capital, for instance high levels of trust and low levels of corruption. This is a cultural achievement supported by a largely homogeneous populace with shared values. This great reservoir of social capital is now being willfully and systematically squandered by current immigration policies. By rendering the population less homogeneous and mass importing people from more cynical and repressive clannish cultures, you lower levels of trust and increase corruption.

Another type of cost is the rise of organized and violent crime. Many people now feel less safe in the streets, which is a serious negative consequence of open borders policies.

Last, but not least, comes the highest price of all: The loss of homeland. While spending billions needlessly on social benefits for foreigners may be annoying, you cannot put a price tag on being displaced in your own country by other nations and seeing your cultural heritage being disparaged and dismantled.

These negative effects are now being felt by the natives from Greece to Ireland and from Finland to France.

Former US President Dwight D. Eisenhower made a famous speech in 1961 where he warned against the military-industrial complex.

If you put together all those who are today engaged in feeding, sheltering and settling asylum seekers and other newcomers, we are dealing with a sizable industry of people, from interpreters to lawyers. Perhaps we can call this the asylum-industrial complex or the immigration-industrial complex. Huge resources are spent on keeping up an ideology and an immigration policy that could ultimately render the native population a minority in their own country. This is currently taking place not just in one country, but in dozens of countries across an entire continent: Europe.

It will be left to future historians to determine how such a massive and dangerous social experiment on hundreds of millions of people could be presented as something good and inevitable, and how the gradual destruction of the most creative civilization in human history could be lauded as a positive achievement.

Se også for nylig: Sweden’s Totalitarian Face, Fjordman: Churchill, Hitler and Islam eller tilbage til maj 2013: Bogen om Fjordman – introduktion til ukendt land

Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?


Posted: 6 maj 2014 - 22:56 - Svar

Tycker att Fjordman skriver lite som åt något slags thrillerskapande håll, eller som någon form av spänningsskapande, med en slags fiendebeskrivning, som främst verkar vilja rikta sig mot alla farliga invandrare, och främst och först då kanske mot islam.

Men de som nog egentligen är de farligaste människorna för befolkningarna i de skandinaviska nationalstaterna och i övriga nordeuropeiska nationalstater, det är nog ändå främst deras egna politiker och journalister?

Dessa som tillsammans med ett internationaliserat, multinationellt och globaliserat näringsliv, samt bankindustri och massmedieindustri, livsmedelsindustri, musikindustri osv., vill trycka på och förespråka eller propagera för en överdriven invandrings- och folkblandningspolitik?

Det är främst dessa intressesfärer som driver på denna politik. Bl.a. då med hjälp av sina experter, genom sina tankesmedjor och sina journalister, genom sina lobbygrupper, sina kurser och föreläsningar och sina professorer, osv., där de då framför sina krav, sina önskningar och sina viljor ut över nationalstaternas lydiga, lyhörda, följsamma, lättövertalade och välavlönade politiker och journalister och låter dem tydligt förstå att den politiken är den bästa, den förnuftigaste, den klokaste, den förståndigaste och den mest mänskliga, den roligaste, den mest solidariska och mest toleranta politiken osv.

Vad har då dessa politiker och journalister egentligen för möjligheter att kunna sätta någonting emot det?

Vad har journalister, och massmedier i övrig för möjligheter att kunna sätta emot sådan massiv information och upplysning, som förmedlar så entydiga och övertygade viljor och önskningar med sådan enveten och infernalisk propaganda från sådant inflytelserikt håll?

Inte så mycket i praktiken?

Befolkningarna har själva därmed inte heller så särskilt stora möjligheter att kunna sätta någonting emot denna politik, utan att därmed riskera bli både arbetslösa och stämplade som fientliga, hatiska, omänskliga, rasistiska, intoleranta, dumma, korkade, elaka och osolidariska osv. osv.

Inte heller de invandrade människorna kan sätta så mycket emot denna politik.

Detta därför att allting omkring själva politiken, alla beslut, alla kostnader och alla ersättningar osv., är ingenting som dessa invandrade människor själva har besluta om.

    T. Snorrason

    Posted: 7 maj 2014 - 00:19 - Svar

    Hvad der undrer mig mere er, hvor er den svenske (og også øvrige europæiske fagbevægelser) fagbevægelse i dette politiske spil?
    Det er først og fremmest deres medlemmers tilværelse og beboelsesområder, der ødelægges ved den massive import af mellemøstlige og afrikanske “flygtninge”.
    Omkostningerne ødelægger ethvert tidligere socialt gode, man har opnået gennem tiderne, skoler, sygehuse osv. Overalt må der skæres ned for at betale for vanviddet, og det er den almindelige borger og arbejder, der betaler via skatten.
    Hvorfor kæmper fagbevægelserne ikke længere for deres medlemmers interesser?


      Posted: 7 maj 2014 - 08:25 - Svar

      T. Snorrason:…”Hvorfor kæmper fagbevægelserne ikke længere for deres medlemmers interesser?”…

      Förmodligen beror detta på att stora delar av LO och fackföreningsrörelsen själva är s.k. – socialister -, och – socialdemokrater – . De är itutade att – …”Internationalen för alla lycka bär”…, osv?

      Dvs. de är själva fullproppade med floskler om – internationell solidaritet -, och att – arbetarrörelsen skall s.k. vara – solidarisk- , och ställa upp och hjälpa alla arbetare också på ett internationellt plan?

      De är kanske i själva verket egentligen kommunister, och på så vis internationalister, och har ingen känsla kvar för det naturliga för människan, varken för familj, för släkt, för tradition, för språk, för kultur, för identitet, för religion och för natio, för folk och nation?

      De tror sig därmed kanske om att vara – befriade – ?

      Eller kanske de tror sig om att kunna komma att bli just – befriade – ?

      De förstår inte bättre om psykologiska och existentiella faktorer om och kring människan som just – varelse – ? Om människans behov av identitet, av hemmakänslor och nödvändiga känslor av att kunna känna igen – sig själv – , och kunna känna samhörighet till, känna identifiering till, de människor som liknar dem själva.

      Denna likhetskänsla och samhörighetskänsla till, handlar om betydligt fler komponenter och faktorer än endast – ekonomiska faktorer – , men det förstår inte socialister och kommunister.

      Fackföreningsrörelsen handskas mest med ekonomiska faktorer och den är så hjärntvättad att den inte begriper någonting annat än just ekonomiska faktorer.
      Den är egentligen själv som de värsta kapitalister och krassa materialister, om uttrycket tillåts, fastän så att säga från det andra och motsatta hållet.

      Men de är ändå just exakt lika giriga och lika hungriga på att få – mer, mer, mer -, som de målar ut just deras s.k. – motståndare – , (kapitalism), för att vara….

      Fackföreningsrörelsen är förmodligen lika mycket motståndare till nationernas bevarande som det internationella och multinationella näringslivet är.

      Fackföreningar följer hack i häl på detta internationella näringsliv, och kan förmodligen inte göra någonting annat.


        Posted: 7 maj 2014 - 12:52 -


        Kompletterande och korr av tidigare text: …”De förstår inte bättre om psykologiska och existentiella faktorer om och kring människan som just – varelse – ? Om människans behov av identitet, av hemmakänslor och nödvändiga känslor av att kunna känna igen – sig själv – , och kunna känna samhörighet till, känna identifiering till, de människor som liknar dem själva.”..

        Kanske är det fel att mena att dessa politiker och journalister inte – förstår – , dessa fundamentala behov och tendenser, som är just likartade hos alla människor. De förstår nog egentligen detta, därför att de flesta av dessa propagandister, politiker och journalister, praktiserar verkligen själva praktiserar dessa teser, i sin egen vardagliga praktik, just i de vardagliga val som de gör, samt i val av livspartner, i val av boendeområden, i val av sällskap och umgänge osv. De flesta väljer just sina – likar – , och sina – likasinnade – , som sällskap.

        Men, de vill inte låtsas om att så är fallet?

        De vill inte låtsas förstå detta fenomen?

        De föredrar att göra sig förblindade för dessa grundläggande sociala, etniska, kulturella, språkliga och traditionella faktorer som påverkar alla människors känslor av – hemma – ?Detta påverkar alltså även dem själva.

        Men de väljer att göra sig blinda och döva för denna verklighet?

        De väljer att också inte uttala denna verklighet, därför att de tror att det går emot deras – ideologi, deras – ism, och deras inbillade ideal, som de alltså inte själva praktiserar?

        De tror förmodligen, och med rätta, att de då skulle fasa ut sig själva från t ex sitt politiska parti, eller från sin arbetsplats på någon redaktion, om de formulerade dessa realiteter? De är istället tvingade till att låtsas instämma i andra formuleringar och floskler, vilka de alltså inte ens själva praktiserar i sin egen vardag och egna liv.

        Detta är inte bara ett självbedrägeri. Det är också bedrägeri, förräderi och svek, både mot sig själva men också mot sina landsmän.

        Det är också svek och förräderi mot invandrare, som eventuellt tror på dessa floskler, men som kanske dagligen kanske uppleva att de inte stämmer i just praktiken? Detta som de då så gärna, intensivt uppbackade av dessa falska och förblindade politiker och journalister som så gärna vill vräka ur sig floskler och rasist- och främlingsfientlighetsanklagelser, mot hela samhällen, som då också invandrade gärna just därför vill tolka såsom varande just en – strukturell diskriminering och rasism – , från en majoritetsbefolkning till vilket land de än har invandrat till?

        Detta blir den självklara tolkningen, trots att det i själva verket är just så som de allra flesta människor runt hela jordklotet faktiskt fungerar just i praktiken.

        Alla människor känner sig just mest – hemma – , med sina likar och gelikar.

        Sådant är just människovänligt att faktiskt tillerkänna absolut alla människor och att vilja visa hänsyn och förståelse inför, att också att politiskt vidta korrekta politiska beslut, som också visar prov på att vilja erkänna dessa för absolut alla människor fundamentala behov och realiteter.

        Att sticka huvudet i sanden, eller att hålla för ögon, näsa och mun, eller att försöka låtsas som det regnar, det är inte någon vidare funktionell eller anständig hållning.

        Och särskilt inte om man är politiker eller journalist.


      Britta Due Andersen

      Posted: 7 maj 2014 - 09:39 - Svar

      Ja, 3F burde virkelig være mere kritisk. De kan se, hvor galt det kan gå i multikulturelle lande med stor indvandring af fattige ufaglært som eks. USA. England følger vel godt med. Jeg har altid været stolt over, at ufaglærte i Danmark kunne have en acceptabel levestandard, når jeg i udlandet har fortalt om Danmark.
      Jeg tror virkelig angsten for at falde ved siden af fællesskabet i LO og dermed også med Socialdemokratiet er en kæmpe drivkraft. Ingen vil lyde “fremmedfjendske”. Denne frygt ligger og lurer konstant.

        T. Snorrason

        Posted: 7 maj 2014 - 10:34 -

        Hvad er der “fremmedfjendsk” i at sikre sine medlemmer bedst mulige levevilkår?
        Det er vel, hvad man er medlem af en fagforening for?
        Den import af fremmede, der finder sted, er for størstedelen ubrugelig som arbejdskraft – eller direkte vil ikke i arbejde under diverse “religiøse påskud – og bidrager dermed ikke til fællesskabet og forringer dermed det såkaldte velfærdssamfund.
        LO bør snart indse, at det ikke har mange interesser sammen med vor tids Socialdemokrati og SF, i hvert fald har LO´s medlemmer ikke.
        Måske en årsag til de gamle fagforeningers stadige frafald af medlemmer.

Robert R

Posted: 6 maj 2014 - 23:16 - Svar

Det er uhyggeligt at se et land stille og roligt begå selvmord, måske ikke kun et land men et helt kontinent.
Skulle et land forsøge at holde sig uden for denne folkevandring, så vil det efterhånden blive sværere og sværere at holde stand, når nu nabolandene efterhånden bliver mere og mere multietniske.


Posted: 6 maj 2014 - 23:19 - Svar

Som Morten Uhrskov beskriver i dag Antallet af ikke-vestlige indvandrere vokser meget mere end forventet.

Danmark er dog lykkeligvis i en senere uvikling end andre ordeuropæiske lande. Det giver os en kortvarig respit. (henstand). Ser vi den?

Det er værd at tilføje, at for snart 12 år siden, i august 2002, opgjorde økonomi-lektor fra Gøteborg, Lars Jansson udgifterne for Sverige til 267 milliarder. Af grunde, I må spørge Svenska Dagbladet om, har de slettet hans kronik fra nettet.

Oj, sidan kunde inte hittas

Nej, da, tænk engang. Jeg har bevaret noget her



Posted: 6 maj 2014 - 23:36 - Svar

Takk for en strålende artikkel, Fjordman ! Heia Ålesund !


Posted: 7 maj 2014 - 00:17 - Svar

Så har den skiftet adresse. Jeg trækker mine paranoide ord i mig, men jeg har desværre samlet grunde op til at nære, hømm – paranoia.

Men Ulf Nilsons recension af ‘Exit folkhemssverige; en samhällsmodells sönderfall’.” i Sundsvall Tidning 2005 er borte, not ? Man kan læse “Det raserade folkhemmet”her hos Jan Milld

“‘Vi’ kommer att få det sämre, inte bättre. Det gäller inte minst den stora grupp som ibland kallas ’40-talister’, ibland ’68:or’ och (av Per Nuder) ‘köttberget’. Eftersom medelåldern för pension i Sverige ligger just under 59 år har många i denna stora och dominanta generation redan lämnat arbetsmarknaden. Fler följer – i ett läge där arbetslösheten envist stiger och försöken att sopa den under mattan blir alltmer patetiska. Vad är plusjobb om inte bluffjobb? Vad är förtidspension, förlåt aktivitetsersättning, om inte arbetslöshetsunderstöd på livstid?

Så det är kört: allt färre måste oundvikligen försörja allt fler. Det kommer att gå därför att det måste gå, men det kommer inte att gå bra och en av anledningarna är invandringspolitiken.

“Personligen tror jag att vi redan gått över stupet. Sverige är kört (givetvis a l l s i n t e bara beroende på invandringen). Det finns invändningar, ibland allvarliga, mot somliga av de resonemang som förs. Ändå borde ‘Exit folkhemssverige’ läsas av alla beslutsfattare, även i invandrarvärlden.

Och varför inte i skolorna?”

Dette er 12 år siden, og Ulf Nilson er gået i pensions-hi som Expressens kølerfigur for en glorværdig fortid. Han har solgt ud, men jeg kan ikke rigtig bebrejde ham, selvom hans høje alder burde have løftet ethvert tryk fra hans skuldre og givet ham intellektuel frihed, som man nu ser så mange andre pensionister som Tullberg Sverige benytte sig af.

Der er svenske journalister i 40 års alderen, der prioriterer karrieren over ubehagelig sandheder, jeg kender glimrende til nogle af dem , men jeg har svært ved at sætte mig til dommer over deres valg. Jeg kunne ikke drømme om at ‘oute’ dem. De vælger for sig selv, jeg vælger ikke for dem. Hvad jeg mener om dem på regnskabets dag, er en anden sag, jeg slet ikke er nødt til at publicere. Man tager sit parti Mit parti er samvittigheden og “ubehagelige” fakta.


Posted: 7 maj 2014 - 04:25 - Svar

En rimeligt fair anmeldelse af Akkaris bog i en svensk avis –
så har man set det med 😉

Ett avsked till islamismen

Ledare Ivar Arpi

3 maj 2014 kl 01:26, uppdaterad: 4 maj 2014 kl 23:58 Gästledare

Det har gått åtta år sedan Mohammedkarikatyrerna. I dagarna utkom Ahmed Akkari, en av de drivande personerna bakom krisen, med boken ”Min afsked med islamismen”. Akkari var 2005 en av de islamister som agiterade mot Jyllands-Posten. Denna bok är hans avbön och har fått stor uppmärksamhet i Danmark och Norge.

Efter att karikatyrerna publicerades i Jyllands-Posten den 30 september 2005 dröjde det till februari 2006 innan protesterna bröt ut i Mellanöstern. Varför tog det nästan ett halvår?

Svaret är att det krävdes att Ahmed Akkari och en liten grupp islamistiska imamer från Danmark, med kopplingar till bland annat Muslimska brödraskapet, åkte på turné i Mellanöstern. Utan denna grupps ihärdighet hade det inte blivit någon kris.

Men även i Sverige leder både gammal vana och naivitet till att journalister och politiker gång på gång lånar ut en megafon till de allra mest högljudda som gör sådana anspråk, typer som Ahmed Akkari. Några få får representera många.

Svenska journalister vänder sig som regel till representanter för Islamiska förbundet, Islamic Center i Malmö eller Sveriges muslimska råd (Medierna P1, 1/3).

Akkari har sett Muslimska brödraskapet på nära håll, och enligt honom har de särskilt goda relationer med Socialdemokraterna i Sverige. [!!!] Och Islamiska förbundet, som av många anses vara en del av Muslimska brödraskapets internationella gren, har bland annat genom sin ordförande Omar Mustafa kontakter ända inne i Socialdemokraternas innersta. [!!!] Därför är det beklämmande att just Islamiska förbundet, med sina syster- och dotterorganisationer, enligt P1 Medierna agerar som företrädare för muslimer i 69 procent av alla artiklar som skrivs om islam.


    Posted: 7 maj 2014 - 04:34 - Svar

    Islamkritik lockar invandrargrupper till Sverigedemokraterna

    http://www.svd.se/kultur/islamkritik-lockar-invandrare-till-sd_3499946 .svd

    Paula Bieler konstaterar nöjt att SD börjar bli mer accepterat. Hon är glad att public service inte längre talar om ”främlingsfientliga” Sverigedemokraterna.

    Hon talar om vikten av att man som invandrare blir svensk, men utan att riktigt definiera vad svenskhet är.

    – Jag tror på assimilation och på nationalstaten. Människor som kommer till Sverige ska känna till den svenska kulturen och bli en del av vårt samhälle. [!!!]

    Är då ens Paula Bieler själv tillräckligt svensk? Hennes föräldrar kommer från Polen. Farmor var en lokal ”kommunistpamp”. Pappa är jude och flydde till Sverige två år efter studentrevolten 1968. Mamma kom efter som anhöriginvandrare.

    – Det var faktiskt pappa som bad mig kolla upp SD. När jag läste partiets program och politik kände jag igen mig. De stod för samma värderingar som jag.


Posted: 7 maj 2014 - 10:04 - Svar

En hastig saltomortal. I svensk radio P1 har man nu på onsdagsmorgonen riksdagsdebatt. Det som slår mig mest är brösttonerna från hr Reinfeldt och det mycket genomskinliga undanglidandet.

Om jag inte var för sömnig i början där hr Reinfeldt uttalade sig om krig och fred så satte jag mig ändå käpprakt upp i sängen. Hr Reinfeldt påstår att det sista land vi haft krig med skulle vara – Norge! Om jag missat ordet grannland i sammanhanget ber jag hr statsministern om ursäkt. Men annars måste denne mans historiska kunskaper vara skrala – eller också är han skrämd av Putin.

Det sista land Sverige hade krig med var Ryssland. “Träffen i Sävar” som den kallas och uppgörelsen i Ratan (finns monument där) är minnesvärda platser som hr statsministern uppenbarligen inte har en susning om. Vi miste ju Finland i sammanhanget. Någon i hr Reinfeldts omgivning som vet?

Stridigheterna med Norge tillhör en tid med en viss svensk kung. Gissa vilken, hr Reinfeldt?

Sen stängde jag av radion. Gossarna och flickorna som leker politiker i Sveriges riksdag ger mig svåra våndor. När blir de vuxna med vuxnas ansvar och vokabulär?


    Posted: 7 maj 2014 - 13:09 - Svar

    Nja. Ratan var den sista krigshandling Sverige var inblandad i på svensk mark. Men 1814 drog den svenska armén under ledning av kronprinsen Jean Baptiste Bernadotte ut i krig mot Norge, där norrmännen slutligen besegrades den 14 augusti 1814 strax utanför Kristiania.


Posted: 7 maj 2014 - 13:32 - Svar

Islamister indtager dansk fodboldklub

http://ekstrabladet.dk/nyheder/samfund/article2274420.ece?utm_source=t iny&utm_campaign=tiny

Hizb ut-Tahrir-medlemmer har taget magten i Brøndbys ældste fodboldklub: Ekspert advarer mod, at organisationen har direkte adgang til unge mennesker.


Posted: 7 maj 2014 - 13:48 - Svar

Stort tack rksmrgs! Min fadäs kostar mig en ursäkt till hr Reinfeldt. Han och du har bättre minne än jag!

Ett lappkast till. Av en dansk vän har jag fått ett stort antal av Fogtdals Danmarkshistorie “Illustreret Tidende” en helt makalös i bild och text om Danmarks historia som kanske inte är så väl känd hos oss svenskar. De stora dragen kan vi ju, men allt det andra…

Här får jag t ex en intressant sak om min högt vördade Kierkegaard och hans Regine. Och en bild på den sistnämnda. Vacker kvinna.

Sedan ett nummer om Johanne Luise Heiberg och hur hon “leger med Henrik Hertz fölelser” – ja Hertz kände jag ju till sen tidigare.

MEN i nr 2 2006 kommer det! “Imamernes kvindesyn” och imamens uttalande; “Kvinder der bruger kosmetik, kommer ikke i Himmelen”.

Jag tror aldrig jag läst något vedervärdigare! Stackars Danmark. Stackars Sverige!

Leave a Comment