3
nov
Seneste opdatering: 3/11-13 kl. 2254
66 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

fullsattRapporterna kommer nästan varje vecka. Människor på jakt efter ett bättre liv drunknar när människosmugglarnas rangliga, sjöodugliga båtar förliser på Medelhavet. Eller också dör de av uttorkning i öknen. Trycket mot Europas gränser ökar för varje dag. Enligt Frontex korsade 72 000 personer EU:s yttre gränser illegalt under förra året. Mer än 40 procent av dem som söker asyl gör det i EU, bara 7 procent i USA.

Motståndet växer sig allt starkare i de europeiska befolkningarna som aldrig har tillfrågats om de vill ha denna invasion och kolonialisering av sina länder. Om inte kraftfulla åtgärder vidtas för att skydda Europa från miljoner illegala immigranter blir det första som händer att asylsystemet brakar ihop. I Sverige är det snart en realitet. Sedan Sverige som enda land i världen utlovat PUT (permanent uppehållstillstånd) till alla syrier håller hela mottagningssystemet på att krascha. Tvåtusen asylsökande i veckan väller in i landet, och bostäderna är slut.

I EU – antidemokratins högborg, kolossen på förgyllda lerfötter – är sprickan redan djup mellan å ena sidan EU-parlamentet och kommissionen, företrädd av verklighetsfrämmande godhetsprofeter som Cecilia Malmström (fp), och på den andra sidan de flesta av medlemsländernas mer verklighetssinnade regeringar.

Till skillnad från svenska politiker har de europeiska kollegerna nämligen klart för sig på vilkas uppdrag de arbetar. Klyftorna är så djupa att det antagligen bara är en tidsfråga innan hela EU:s migrationspolitik spricker. Det kan inte ske fort nog. Om inte de europeiska nationerna återtar makten över sin egen invandringspolitik kan vi snart säga adjö till det Europa vi känner och bli en nordligare filial till Afrika. God natt Europa, en världsdel med en mångtusenårig högtstående civilisation, kultur och välstånd.

Utvecklingen spränger alla kalkyler

Sverige är på bristningsgränsen. Oavsett vad politikerna tycker kommer migrationsverket snart att tvingas hänga upp skylten “FULLSATT”. Lilleputtlandet som berömmer sig av att vara världssamvete och humanitär stormakt  spränger alla kalkyler och tar i år emot uppemot 60 000 asylsökande. Till detta kommer en hämningslös anhöriginvandring (30 862 personer förra året), invandring av mestadels okvalificerad arbetskraft (19 936 personer) och diverse andra grupper. Antalet beviljade PUT var förra året 111 090. Det rekordet kommer att slås med bred marginal i år.

2 000 asylsökande i veckan strömmar in i Sverige

Alla bägare har en droppe som till slut får den att rinna över. Sveriges droppe kom den 3 september. Den dagen kablas en sensationell nyhet ut i etern: Sverige ger som enda land i världen PUT till alla syrier som med hjälp av människosmugglare tar sig hit. Ett totalt ansvarslöst och fullkomligt groteskt beslut. Rent hypotetiskt har alltså 22 miljoner syrier rätt att få PUT i Sverige bara de lyckas ta sig hit. En oemotståndlig signal som blixtsnabbt har spritt sig över världen och fått omedelbara effekter. Nu strömmar 2 000 asylsökande i veckan in i Sverige. Inflödesrekorden slås på löpande band. De flesta kommer från Syrien (eller påstår sig komma från Syrien), är statslösa eller från Eritrea.

En anställd på migrationsverket skriver på Merit Wagers blogg:

“Syrierna har behov av skydd och då ska vi vara generösa. Tyvärr är de flesta asylsökande inte i behov av skydd utan försörjning. Det system vi har för att bereda skydd åt förföljda personer fungerar inte längre. Det svenska asylsystemet har blivit en mjölkko för kriminella och gjort det väldigt dyrt och svårt för dem som verkligen är i behov av skydd, att få det.”

Problem kallas regelmässigt “utmaningar”

Det svenska mottagningssystemet är pressat till bristningsgränsen av de praktiska konsekvenserna av PUT-utspelet. Det vore klädsamt om politikerna erkände de problem som de själva har skapat. Istället yrar de om “utmaningar”. Alternativt “stora utmaningar”. Vi ser den ena politikern och politiskt korrekta tjänstemannen efter den andra, med intill nirvana tjatig förutsägbarhet tala om att vi står inför “stora utmaningar”.

Här får vi gå till den nysvenska floskelordboken för att dechiffrera vad de menar. Detta är vad “utmaning” betyder: asylkaos, svår bostadsbrist, arbetslöshet, galopperande socialbudgetar, dränerade välfärdssystem, systematiska nedskärningar i ursprungsbefolkningens sociala och ekonomiska rättigheter, skottlossningar, gruppvåldtäkter och andra importerade grova våldsbrott, splittring i parallellsamhällen och en ständigt växande rädsla och otrygghet. Sammantaget ett välfärdssamhälles undergång.

“Utmaningar” har blivit ett mantra som används för att förneka verkligheten. Att erkänna att man har ställt till med gigantiska problem vore att tappa ansiktet. Hellre tappar politikerna ett helt land.

Man kan inte bo i en utmaning

I ordvalet “utmaning” ligger implicit påståendet att problemen är möjliga att lösa. Det är lögn. Alla problem går inte att lösa. Bostäderna är slut, och det går inte att snyta bostäder till 2 000 asylsökande i veckan ur näsan. Ingen kan bo i en “utmaning”, inte ens i “en stor utmaning”. “Utmaning” betyder att politikerna har målat in sig så långt det går i ett hörn och inte har en aning om hur de ska ta sig därifrån.

För den som har ögon och vill se är det uppenbart att svenska politiker utgör en totalt verklighetsfrämmande sekt som för länge sedan har slängt allt förnuft överbord och eldad av hallucinatoriska trosföreställningar är i full färd med att köra landet i botten. Fredrik Reinfeldt (m) och hans alliansregering är smärtsamt medvetna om att de kommer att förlora nästa års val och satsar allt på en crescendoartad final på sju års vanstyre.

Fantastisk inkomstkälla för smugglare

I veckan hittades 92 döda kroppar i Nigers öken, de flesta barn. De tros ha dött i början av oktober på väg från Niger mot Algeriet, en vanlig migrantrutt och en av flera vägar mot det hägrande slutmålet Europa. FN:s biståndsorganisation OCHA  beräknar att 30 000 ekonomiska flyktingar har passerat genom Agadez i Niger mellan mars och augusti i år. På årsbasis blir siffran minst 60 000 migranter bara längs den rutten. De utgör en fantastisk inkomstkälla för människosmugglare, som valde att lämna de här migranterna i öknen sedan deras bilar gått sönder. Nitton av de 21 migranter som överlevde lyckades ta sig till den algeriska staden Tamanrasset. Där skickades de tillbaka till Niger.

“Vi måste ta vårt ansvar”

Just de här migranterna lyckades inte ta sig till Sverige, som per capita toppar mottagandet av asylsökande i Europa. De hann aldrig bli “utmaningar”. Svenska folket är oerhört trött på att ständigt höra politikerna övertrumfa varandra i påståenden om att vi måste “ta vårt ansvar”. Nej, det måste vi inte.

Lampedusa-The-Revenue-Guard-Corps-help-landing-migrants

Vems är ansvaret för att afrikanska migranter sätter sig i sjöodugliga, överfyllda båtar för att ta sig till EU? Det är naturligtvis människornas eget ansvar. De väljer själva att göra den riskfyllda resan över Medelhavet. De europeiska länderna ber dem inte att komma hit. Skulden ska inte kletas på Europa. Att människor lämnar sina icke-fungerande länder istället för att bygga upp dem är varken Sveriges eller något annat europeiskt lands ansvar.

När svenska politiker använder ansvarsargumentet är det ett desperat försök att vädja till en hårdexploaterad och för länge sedan förbrukad solidaritet hos svenska folket. Avsikten är att försköna och legitimera en vanvettig politisk agenda: att utan krav på ID-handlingar släppa in hundratusentals migranter från havererade låg-IQ-länder och tvinga svenska skattebetalare att försörja dem på livstid. Lägg märke till att FN-organet OCHA kallar de som omkom i Nigers öken “ekonomiska flyktingar”. Det är en korrekt benämning. De flyr inte från våld och krig, de flyr från fattigdom och vill ta del av Europas välstånd.

Högst födelsetal i de fattigaste länderna

Niger, som migranterna kom ifrån, är ett av världens absolut fattigaste länder. Nästan halva statsbudgeten finansieras av utländskt bistånd. Samtidigt har Niger det högsta födelsetalet i hela världen. I genomsnitt föder varje kvinna 7,6 barn, vilket är nästan fem gånger högre än det europeiska genomsnittet 1,6 barn per kvinna. En av orsakerna är utbredd polygami. Landet har muslimsk majoritet, och koranen sanktionerar fyra fruar per man. Niger väntas fyrdubbla sin befolkning på mindre än 40 år, till år 2050, enligt en rapport från amerikanska Population Reference Bureau.

Afrika mer än fördubblar sin befolkning på 37 år

Mönstret är detsamma i världens mest underutvecklade länder. Sju av tio länder som har högst födelsetal ingår också i de tio som har listats som bottenländer av FN:s Human Development Index.  I flera länder i Afrika och Asien kommer befolkningen att fördubblas, tredubblas eller fyrdubblas på bara 37 år, till 2050. Kenya ökar från 44 till 97 miljoner, Somalia från 10 till 27 miljoner, Nigeria från 174 till 440 miljoner, Kongo från 71 till 182 miljoner, Egypten från 85 till 137 miljoner, Pakistan från 196 till 290 miljoner.

Africa

Hela Afrika har ett genomsnittligt födelsetal på 5,2 barn per kvinna. Varje år föds 38 miljoner barn. Kontinenten mer än fördubblar sin befolkning, från en miljard i dag till 2,4 miljarder 2050. Allra snabbast går befolkningsexplosionen söder om Sahara.

De flyr från sin egen oförmåga

Trots gynnsamt klimat och stora naturtillgångar tycks Afrikas invånare helt inkapabla att skapa fungerande samhällen. Ingen kan ärligt påstå att någon ljusning kan skönjas, trots att miljarder och åter miljarder i utländskt bistånd vräks över kontinenten. När man ser vilka länder migranterna kommer ifrån blir det tydligt vad de flyr från. För det är vad de livsfarliga expeditionerna handlar om: flykt från konsekvenserna av islam, från överbefolkning och social upplösning. Migranterna flyr från följderna av att de skaffar fler barn än de kan försörja. De flyr från följderna av en ideologi som de själva har valt att inrätta sina liv efter och som ödelägger vartenda land där den får fäste. De flyr från sin egen oförmåga att skapa välstånd och bra liv. Budskapet till Europa är:

“Ta hand om oss, för vi klarar inte att ta hand om oss själva.”

Tyvärr visar erfarenheten att de tar med sig huvudorsakerna till den nöd som de flydde från i sina hemländer; islam och det höga barnafödandet.

Båtolyckorna ett mått på desperation

Båtolyckorna i Medelhavet är ett mått på desperationen i de dysfunktionella länder som migranterna lämnar. I den största olyckan, utanför den lilla italienska ön Lampedusa i början av oktober, dog mer än 300 personer från främst Eritrea och Somalia. Strax innan hade tretton personer dött i en annan båtolycka utanför Lampedusa. I mitten av oktober dog omkring 30 illegala migranter sedan libyska milismän, som tog betalt för att smuggla dem ut ur landet, sköt mot deras båt. Under hela förra året beräknas 1 700 personer ha drunknat i Medelhavet. I media kallas de “båtflyktingar”. Men de flesta är inte flyktingar i någon annan bemärkelse än vad FN-organet anger: ekonomiska flyktingar. Flykting i ordets rätta betydelse är man bara om man enligt FN:s flyktingkonvention har asylskäl, och det har inte merparten av de afrikanska migranterna. Fattigdom är inte asylskäl i något enda land.

Ett drömscenario för Europas do-gooders

Den enes död, den andres bröd. De senaste veckorna har vi fått se utspel från den politiska eliten som söker sin like i cynism. Med några veckors perspektiv är det uppenbart att båtolyckorna i Medelhavet i oktober var exakt vad den europeiska och i synnerhet den svenska Godhetseliten väntat på. Denna elit är för sitt liv beroende av tragedier som kan användas för att dels legitimera deras politiska agenda (allt åt alla), dels rättfärdiga deras av skattebetalarna finansierade goddagspiltstillvaro i Bryssel, Strasbourg och på Söder- och Östermalm.

En extra bonus är att olyckorna behändigt kan utnyttjas till att öka på Europas påstådda skuld för Afrikas misär. Mer än 300 människors död i en sjöoduglig båt utanför Lampedusa  – som migranterna själva hade tänt eld på – var ett drömscenario för Europas do-gooders att exploatera för egna syften.

Vitaliserande effekt på Godhetseliten

Cecilia-Malmström-at-BrusselsOlyckans vitaliserande effekt var fullt iakttagbar. Snabbare än någon hann blinka hoppade Godhetseliten fram ur sina guldkantade EU-hålor: Ceciliorna Malmström och WikströmBirgitta Ohlsson, alla (fp), och Thomas Hammarberg (s), 71,  till för ett och ett halvt år sedan Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och en av Europas mest haussade föredettingar med sin främsta arena i svenska media.

Den fanatiska Cecilia Malmström (inkomst: 20 miljoner kronor efter skatt för fem år som EU-kommissionär) tog genast tillfället i akt att legitimera sin existens genom att kräva fler sätt att öka den illegala migrationen och förvandla illegala immigranter till legala genom helt orealistiska metoder:

“Jag önskar att vi kunde upprätta asylcenter även utanför EU, men medlemsländerna är inte beredda att göra det. Inget av medlemsländerna.”

“Det är en fråga om ledarskap”

När SR Ekot  den 25 oktober frågar Cecilia Malmström hur EU:s ledare kan välkomna fler flyktingar till Europa samtidigt som allt fler européer inte gör det svarar Malmström i näbbig ton att “det är en fråga om ledarskap”. Det handlar med andra ord om att med totalitära metoder tvinga på Europas befolkningar en migrationspolitik som de inte vill ha. Så beter sig diktatorer. Så här har Cecilia Malmström hållit på i fyra år, och hon står alltmer ensam och isolerad i EU. I praktiken är hon maktlös och gör sig till internationellt åtlöje med utspel sprungna ur den vänsterliberala fantasivärld som håller henne igång. I båtolyckornas efterföljd får vi också höra den andra Cecilian, med efternamn Wikström, i en typisk “sa Bill till Bull”-kommentar:

“Det här är inte värdigt EU, vi måste hitta lagliga vägar hit.”

EU-minister Birgitta “Avskaffa Sverige” Ohlsson, ännu en av dessa politiker som aldrig har förstått på vems uppdrag hon arbetar, stämde givetvis in i godhetskören, här i full frihet i SVT:s morgonsoffa:

“För det första måste vi skapa fler lagliga, legala, vägar för människor att komma in i den europeiska unionen.”

Det måste vi som sagt inte.

Uppfostra EU till svenskt självmordsbeteende

Sveriges migrationsminister Tobias Billström (m) säger det han brukar säga. Han spelar sin roll och låtsas som vanligt att det är Sveriges och hans sak att uppfostra politikerna i de andra EU-länderna till samma självmordsbeteende som Sverige:

“Det är inte acceptabelt att så få av medlemsstaterna har avtal om att ta emot kvotflyktingar. Om alla stater tog emot lika många som Sverige gör så skulle man på årsbasis kunna erbjuda 100 000 platser minst. Målet är väldigt enkelt. Det ska vara alla 28 stater. Punkt.”

Ett tips till Tobias Billström: Det kommer aldrig att ske. Lägg ner!

Båtolyckorna fungerar som Godhetsfilter

Båtolyckorna fungerar som ett Godhetsfilter som skiljer ut de Verkligt Goda Människorna från oss andra uslingar. När tragedier inträffar – och de kommer att fortsätta inträffa – får PK-elitens tillvaro äntligen en mening. För en gångs skull känner de sig behövda och betydelsefulla. Tragedier hjälper de här deformerade maktmänniskorna att få kontakt med sina känslor.

Godhetseliten vill visa att den har hjärta. Här handlar det inte om hjärna, förnuft och eftertanke. Att ha hjärta innebär att i munnen på varandra vråla samma budskap: det måste öppnas fler legala vägar in i Europa! Agendan är inte ny. Men som de kvalificerade skådespelare godhetsmannekängerna är vet de att de måste invänta rätt tillfälle att göra entré och avfyra sina repliker. Krav på ännu mer afrikansk invasion av Europa kräver en rejäl båtolycka som fond.

Alice Petrén springer runt som ett skållat troll

I public service är det fullt pådrag. Sveriges Radios Sydeuropakorrespondent Alice Petrén ställs nu inför en verklig utmaning. När hon äntligen har masat sig från Palermo till Lampedusa springer hon runt som ett skållat troll för att försöka hitta Lampedusabor som förfasar sig över en “fascistisk” lag och över andra Lampedusabors och den italienska regeringens fruktansvärda rasism och främlingsfientlighet.

“Fartygsolyckan är en skam” är en av rubrikerna. “Först låter man dem dö till havs, sedan bärgar man dem” säger en man på puben Moby Dick som Alice Petrén har den otroliga turen att hitta.

Utmåla alla européer som rasister

Jag föreställer mig att det på denna hårt drabbade lilla ö med bara 6 000 invånare kan finnas en och annan plågad person som är beredd att uttrycka sin oro och vrede över att tusentals afrikanska migranter väller in på ön, varje vecka, år ut och år in. Men Alice Petrén lyckas trots som man förstår hårda ansträngningar bara hitta en enda, en snabbköpskassörska som säger:

“Vi är fattiga här på Lampedusa. Livet är hårt, vi klarar inte att ta hand om dem. Skolorna fungerar inte, sjukvården fungerar inte, handikappade får ingen hjälp.”

Något mer djupgående vittnesbörd om hur det känns att bo på en av Europas mest utsatta migrantdestinationer får SR:s lyssnare inte ta del av. Alice Petrén utövar SR:s och hela PK-elitens agenda: utmåla alla européer som rasister.

De verkliga orgierna står Cecilia Uddén för

De verkliga snyftorgierna står radions Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén för. Hennes främsta meriter är att hon är uppvuxen i Kairo och talar arabiska. När hon bevakade presidentvalet i USA hösten 2004 stängdes hon av från sin tjänst i två veckor efter att ha brutit mot kravet på opartiskhet genom att ogenerat ställa sig på demokraternas sida.

Den 13 augusti 2011 ledde hon P1-programmet Sommar och spelade en raplåt (tidskod 21:10) med sönerna Arthur och Edgar Mannheimer. Hon presenterar låten med titeln “We spit on SD”. Men tre dagar tidigare har låten laddats upp på youtube med titeln “Barack Obama”.  Programmet anmäldes till Granskningsnämnden men friades. Vi tar det en gång till: En anställd i public service spelar i Sveriges radio en låt där hennes söner framför att de spottar på ett demokratiskt invalt parti i Sveriges riksdag. Och programmet frias av Granskningsnämnden.

Senare samma år poserade Uddén glatt på bild med två egyptiska salafister som hon står och håller om. Under den föregående intervjun hade salafisterna uttryckt att kvinnor som har sex utanför äktenskapet bör stenas till döds.

Cecilia Uddén undervisar Egyptens ambassadör

Jag är en mycket luttrad mediekonsument. Men Cecilia Uddéns radioinslag om syriska migranter som förlist i en överfylld båt utanför Egyptens kust får mig att undra hur hon egentligen mår. Vecka 43 snyftar Cecilia Uddén i varenda sändning i P1 om den förlista båten och dess passagerare – 170 personer ombord på en båt byggd för 50 personer.

Enligt egyptisk lag betraktas de illegala migranterna som en säkerhetsrisk och sätts i häkte i Alexandria i väntan på utvisning. Det kan inte Cecilia Uddén tolerera. Hon vet som vanligt bäst. En storgråtande kvinna, Soha Arifi, 42-årig sjuksköterska från Syrien, förlorade tre av sina fyra döttrar när båten sjönk. Soha hade självklart Sverige som mål. Hennes tragedi är naturligtvis ohygglig. Men det ursäktar inte att Cecilia Uddén fullständigt faller igenom och börjar agera som Soha Arifis juridiska ombud. Hon anser sig vara rätt person att läxa upp den egyptiske ambassadören Badr Abdelaty, talesman för Egyptens utrikesministerium, och tala om för honom hur Egyptens migrationspolitik ska skötas.

“Glad över att vi har en sån skicklig reporter i Kairo”

uddenBadr Abdelaty säger att de måste respektera lagen och reglerna och att människor som varken har pass eller visum inte tillåts att stanna i landet. Cecilia Uddén frågar anklagande om en kvinna som förlorat tre barn utgör en säkerhetsrisk. Sedan bryter hon ihop och spelar upp ett martyrdrama värdigt Radioteatern.

“Ingen, INGEN hjälper dem! Och det enda du talar om är respekt för lagen!” snyftar Uddén. Ambassadören stänger av hennes bandspelare, ger henne en näsduk och förklarar att intervjun är slut. Ridå. När samma Soha Arifi dyker upp storgråtande även i söndagens SVT Agenda och där intervjuas av ett tredje massmedium, brittiska BBC, och Cecilia Uddén dessutom själv anlitas som något slags migrationsexpert av Agenda börjar jag undra över Uddéns roll. Hon säger:

“De flesta syrier vet att om man lyckas ta sig till Sverige, så kan man få permanent uppehållstillstånd. Och det talar nästan alla syriska flyktingar om.”

Cecilia Uddéns snyftningar föranleder också en stor artikel i Svenska Dagbladet.  Per Eurenius, utrikeschef på Sveriges Radio, säger att det är ovanligt att en reporter visar känslor på det sätt Cecilia Uddén gör.

“Jag är verkligen glad över att vi har en sån skicklig reporter i Kairo. Att vi sänder den här sortens reportage är väldigt viktigt för att svenska radiolyssnare ska förstå vår tid.”

Sverige har världens mest förljugna journalistkår

Vad är Sveriges roll i detta?

• Sverige lider av humanitärt storhetsvansinne.

• Sverige är landet med de mest högljutt falsksjungande godhetsprofeterna, typ Cecilia Malmström.

• Sverige är landet där hyckleriet firar triumfer.

• Sverige är landet med världens mest politikerlojala och förljugna journalistkår. Alice Petrén och Cecilia Uddén är bara två av otaliga exempel på att det som pågår i svenska media är en gigantisk förskjutning av skuld utifrån illusionen att det är Sveriges och svenskarnas fel att inte alla människor i hela världen har det lika bra. Journalisterna driver en anklagelse- och moralindustri för att försvara sin plats i Godhetseliten. Det är vämjeligt.

Det pågår ett accelererande befolkningsutbyte

Resultatet är att Sverige håller på att krackelera under ett asyltryck som saknar motsvarighet. Världens mest ansvarslösa och dåraktiga invandringspolitik går allt snabbare mot ett sammanbrott. Det pågår ett statligt beslutat befolkningsutbyte som accelererar för varje år. Med nedmontering i den här takten blir Sverige av allt att döma den första välfärdsstaten i historien som avskaffar sig själv alldeles frivilligt.

befolkning_gammal_def_0_44_2000_2012

Under förra året fick EU-länderna in sammanlagt 332 000 asylansökningar, en ökning med tio procent sedan 2011.  Fördelningen är påfallande skev – 70 procent av alla ansökningar gjordes i fem medlemsländer: Tyskland, Frankrike, Sverige, Storbritannien och Belgien. Per capita toppar Sverige. Till och med oktober i år har 43 407 personer sökt asyl i Sverige.  Det är lika många som under hela förra året och alltså en kraftig ökning. Migrationsverket har skrivit upp prognosen för hela 2013 till 56 000. Nästa år sprängs alla fördämningar. Då väntas upp till 69 000 asylsökande. Det är värt att påpeka att migrationsverkets prognoser regelmässigt överträffas med bred marginal.

Sverige är på bristningsgränsen

Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson följer lydigt PK-formuläret och kallar i verkets senaste prognos anstormningen för “en stor utmaning.”  Översatt betyder det att Sverige är på bristningsgränsen. I SR Ekots lördagsintervju  erkänner han att det inte finns några bostäder och att “det är ett strukturellt problem” – men verkar märkligt ointresserad av hur asylanstormningen ska hanteras i praktiken.

Var ska alla bo, med ett inflöde på 2000-2500 personer i veckan? Desperationen hos verkets personal är påtaglig i ett inslag i SVT Rapport, tidskod cirka 11:45.  Lägenheterna är för länge sedan slut, och migrationsverket dammsuger landet på möjliga boenden. Nu handlar det om vandrarhem, nedlagda kontor, gymnastiksalar, båtar, före detta behandlingshem, lägergårdar och – oljeplattformar. Martin Helander, kapacitetsplanerare, formulerar det förtvivlade läget på typiskt svenskt understatementvis:

“Fortsätter det så här så kan det bli knepigt till våren.”

Tolkat till realspråk betyder det att katastrofen är mycket nära.

Finns det någon övre gräns?

Det svenska invandringsvansinnet har nu gått så långt att till och med journalisterna har börjat ställa frågor om det finns någon övre gräns för hur många asylsökande Sverige klarar att ta emot. Mig veterligt är det första gången det händer. Och då har det gått VÄLDIGT långt. I SR Studio Ett  får verksamhetschefen vid migrationsverket Mikael Ribbenvik frågan om det finns någon övre gräns för hur många Sverige kan ta emot. I samma program får Johanna Sjö, politiskt sakkunnig hos migrationsminister Tobias Billström (m) samma fråga. Båda svarar nej. Mikael Ribbenvik kan inte annat, han är tjänsteman, och det är inte migrationsverket som sätter gränser, det är regeringens uppgift. Men Johanna Sjö arbetar alltså för regeringen, och hon svarar så här på frågan om det finns något stopp:

”Nej. Jag tror att vi alla ser och blir gripna av de berättelser som är nu från Medelhavet, från Syrien, från Egypten.”

Ännu en som smiter från sitt uppdrag och hellre visar att hon har hjärta. Migrationsminister Tobias Billström får samma fråga i SVT Agenda. Han smiter också:

”Det är inte vi som behöver göra mindre, det är andra stater som behöver göra mer.”

Strategin att smita från den högst berättigade frågan kanske håller ett litet tag. Men inte länge till. Invandring lyder inte under någon naturlag. Sverige har precis som alla andra länder en reglerad invandring,  fast det är svårt att tro det när man ser hur den fungerar i praktiken.

“En oansvarig europeisk elit bär ansvaret”

Författaren och filosofen Kai Sörlander skriver i Jyllands-Posten:

“Flyktingtragedin vid Lampedusa ska inte bara tillskrivas den tröstlösa situationen i de länder som folk flyr från. Den ska också tillskrivas en oansvarig europeisk elit som driver politik utifrån en illusion om att de europeiska länderna kan och ska bära konsekvenserna av sociala sammanbrott i andra delar av världen.”

Problemet är, anser han, att flykting- och människorättskonventioner gör asylmottagande till en rent juridisk fråga som bara tar hänsyn till asylsökarnas situation och fullständigt ignorerar frågan om mottagarländerna har förmåga att ta emot flyktingarna.

“En försmak av Europas tragedi”

“Det är en självpåtagen blindhet inför verkligheten. Tar man hänsyn till att det finns en social gräns för hur många flyktingar ett demokratiskt land kan ta emot utan att bryta samman är det inte självklart att det är riktigt att göra det lättare för flyktingar att ta sig till Europa.”

Kai Sörlander påpekar att det inte är den politiska eliten som bär konsekvenserna av sina egna beslut. Den har råd att bo på behörigt avstånd från invandrartäta områden och skubbar istället över problemen på den svagaste delen av befolkningen – de gamla, de sjuka, de fattiga – de som bor där inga andra vill bo. Om de skulle drista sig till att protestera mot att plötsligt befinna sig i en filial till Mogadishu eller Bagdad blir de hånade som rasister och främlingsfientliga av den elit som själv lever på samhällets gräddhyllor.

“Om eliten inte kommer ut ur sin illusion och börjar föra en politik som har en realistisk syn på vad de europeiska länderna har ansvar för blir tragedin vid Lampedusa bara en försmak av Europas tragedi.”

Av Julia Caesar
Tidligere kronikker af samme forfatter


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?