Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Med massinvandringspolitiken som medel har politiker och journalister skapat ett mentalt inbördeskrig i Sverige. Kursen har länge varit utlagd, och nu är vi där. Det är ett krig där den part som har vapnen och resurserna förnekar att det alls pågår. Men den som har ögon ser att den sammanhållning och grundläggande tillit som är absoluta förutsättningar för ett hållbart samhälle nu raseras i allt snabbare takt. I grunden finns en växande ömsesidig misstro mellan makthavare och befolkning som effektivt undergräver det förtroendekapital som Sverige som nation vilar på.

Detta är de allra allvarligaste skadeverkningarna av massinvandringen, eftersom skadan inte låter sig repareras. Landet klyvs isär. Tilliten vittrar sönder, och splittringen skär som laserknivar rakt genom släkter, familjer, vänner, arbetskamrater och andra sociala nätverk.

Inbördeskriget orkestreras uppifrån

Människor spelas ut mot varandra på ett sätt som resulterar i att enskilda individer eller grupper stöts ut ur gemenskapen. Det är viktigt att se att den här polariseringen orkestreras uppifrån, av makthavare som agerar högt ovanför folkets huvuden och statuerar exempel. Tydligare än någon annan politiker har förre statsministern Fredrik Reinfeldt (m) angett tonen i framför allt två beryktade uttalanden:

“Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.” (Sagt efter två månader som statsminister, i november 2006).

Efter knivattacken mot SD-politikern David von Arnold Antoni i Malmö 2010:

“Vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer.”

Stefan Löfven har fullföljt smutskastningen

Nuvarande statsminister Stefan Löfven (s) har fullföljt smutskastningen och demoniseringen genom att i tv-programmet Skavlan kalla SD “ett nyfascistiskt enfrågeparti”, en utsaga som han grundar på fejkhistorikern Henrik Arnstads åsikter.

Självklart får det följder när landets statsministrar tydligt deklarerar sitt förakt och sin avsky mot grupper av medborgare. Det plockas snabbt upp av medlöparna. Spärrarna släpper, det blir legitimt att hetsa och förfölja oliktänkande. Istället för att utkräva ansvar av makthavarna bekämpar människor varandra. Det är fullkomligt logiskt att makthavarnas legosoldater – de som ser sig själva som godhetens ombud på jorden – följer exemplet och krigar mot människor som avhumaniseras och bland annat kallas “hatare” och “lågpannade as” (Sydsvenskans reporter Andreas Ekström om Sverigedemokrater på twitter).

Monopol på den enda godkända moraluppfattningen

Självutnämnda åsiktspoliser och Expogendarmer har förklarat krig mot vanliga svenska medborgare utifrån att de själva anser sig ha monopol på den enda godkända moraluppfattningen. Journalister i mediekoncerner med miljardresurser bakom ryggen bedriver åsiktskrig och förföljelse mot sitt eget folk. Programledare, ledarskribenter och politiker försöker lura i oss att folkviljan välkomnar den pågående invandringstsunamin med öppna famnen. Vi ska ha helt klart för oss att vi ska hålla käften, annars…

I krönikan “Mardrömmen”  den 30 augusti berättade jag om den förföljelse jag själv under ett års tid har varit utsatt för av journalisterna Niklas Orrenius från Dagens Nyheter och Annika Hamrud från Expressen.

Den sfär där vi är som allra sårbarast

Det mentala krig som förs i offentligheten stannar inte där. Det spiller över och får direkta följder på det område där vi är som allra sårbarast, vår privata sfär – just den som borde vara garanterat trygg och åtnjuta samhällets beskydd. Föräldrar säger av politiska skäl upp kontakten med sina barn. Barn säger upp kontakten med sina föräldrar. Gamla vänskaps- och lojalitetsband kapas med kirurgiska snitt. Släkter och arbetskamrater mobbar ut människor med åsikter som inte stämmer med deras egna och som därför bekvämt etiketteras som “hat”. Långvariga, ömsesidiga relationer värderas till intet värde när åsiktspiskan viner. Det viktigaste är att bekänna sig till det system av lögner som utgör den eftertraktade politiska korrektheten.

Familjen utgör samhällets allra minsta men viktigaste byggsten. När ett samhälles styrande slår mot familjer och andra sociala nätverk så att individerna börjar hugga varandra i strupen raserar de samtidigt själva fundamentet i samhällsbygget. Det livsviktiga kitt som håller ihop samhället försvinner. Allting rasar samman. I den fasen befinner sig Sverige nu.

Vinnare och förlorare i det mentala inbördeskriget

Det som sker i åsiktskonformitetens namn trotsar all beskrivning. Alla är skräckslagna för att slag ska riktas mot dem själva. Vinnarna är samhällets toppar; politiker, journalister, myndigheter och näringsliv. De både vinner ekonomiskt och ökar sin makt och sin status genom det mentala inbördeskriget. Deras angrepp riktar sig mot vad de uppfattar som allvarliga hot mot deras fortsatta inflytande och bevarade positioner vid köttgrytorna. Detta är deras drivkrafter – INTE omtanke om Sverige eller svenska folket, om nu någon trodde det.

Den grundläggande tilliten blir ett vapen mot dem själva

Förlorarna är de delar av svenska folket som inte har vett att inlemma sig i konsensusflocken och bekänna sig till den konstruerade “värdegrunden” eller andra officiellt påbjudna åsikter. Befolkningen slits isär, ofta utan att förstå vilka destruktiva krafter som ligger bakom söndringen. Den grundläggande tillit som de känt i hela sitt liv vrids ur deras händer och blir ett vapen som riktas mot dem.

Det är ingen tillfällighet att åldringsrån är en alltmer populär brottsgren. De riktar sig specifikt mot äldre, utsatta människor som fortfarande tror att man kan lita på alla. Den tillit som är ett samhälles grundläggande styrka förvandlas till svaghet och skyddslöshet när den konfronteras med människor som formats av vålds- och lågtillitskulturer som tidigare var i stort sett okända i Sverige.

Den amerikanske statsvetaren Robert Putnam har i sin forskning visat att den sociala tilliten minskar i samhällen präglade av etnisk mångfald. Människor litar inte på varandra – inte ens inom samma etniska ursprung – , de ”hukar sig”, har färre vänner och deltar i mindre utsträckning i samhällsaktiviteter. De är dessutom mindre benägna att betala skatt till det allmänna, eftersom de på nära håll ser vart pengarna tar vägen.

Då som nu offras underklassen

Tyvärr har en stor del av befolkningen ännu inte förstått eller velat förstå vad som pågår. Svenskar är världens mest vilseförda folk.

I likhet med tredjeklasspassagerarna på den sjunkande Titanic förlitar de sig på gammelmedias propaganda och på att livbåtarna ska räcka till alla. Men mer än 1 500 människor miste sina liv i den iskalla Atlanten den där aprilnatten 1912 för att fartyget hade cirka 2 225 passagerare ombord, men bara livbåtar för 1 178 personer.

Då som nu var det främst underklassen – tredjeklasspassagerarna – som offrades. I dag är den svenska underklassen effektivt undanstoppad och osynliggjord av både politiker och journalister. Den har praktiskt taget upphört att existera. Allt fokus riktas mot invandrarnas väl och ve.

Migrationspolitiken klyver EU på mitten

Den svenska verkligheten utspelar sig både på en yttre och en inre scen. På den yttre scenen pågår en migrantinvasion utan historisk motsvarighet från tredje världen. 30-35 miljoner utomeuropéer kan vara på väg att tränga in i Europa. Vid den ungerska gränsen mot Serbien kastar horder av unga män stenar på den ungerska polisen.

EU är uppenbarligen komplett oförmöget att handskas med denna migranttsunami. Migrationspolitiken klyver EU på mitten, hälften av länderna vägrar samarbeta. Det ena landet efter det andra bygger staket, inför gränskontroller och tar gränsskyddet i egna händer.  De har gett upp hoppet om hjälp från EU och prioriterar sina egna invånares trygghet, precis som en nation ska göra.

Tvåtusen migranter per dag

Migrantinvasionen drabbar Sverige hårdast – landet som gör anspråk på att vara en “humanitär stormakt”. Det är till Sverige och till Tyskland de flesta migranter vill komma, för de erbjuder den största välfärdskakan att dela på. Förra veckan tog Sverige emot 6 400 asylsökande, alltså nästan 1 000 per dag.  I början av denna vecka har migrationsverket registrerat mer än 1 000 asylsökande per dag.

Dessutom kommer i storleksordningen 1 000 migranter per dag på genomresa till Finland via Luleå och Haparanda.  (tidskod 08:40). Sammanlagt väller alltså cirka 2 000 migranter från tredje världen just nu in i Sverige varje dag. Hittills i år har 59 000 ansökt om asyl. Migrationsverkets senaste prognos utgick från maximalt 80 000 asylsökande under året.

“En ny prognos kommer i oktober, och vi har signalerat att den siffran kan komma att revideras uppåt” säger migrationsverkets presstalesman Pierre Karatzian till Fria Tider.

Tältläger – en tidsfråga

Både migrationsverket och regeringen har tappat kontrollen. Hela systemet har kollapsat. Om invasionen fortsätter i samma takt handlar det om en halv miljon asylinvandrare per år. Till detta kommer lika många anhöriginvandrare som ska ha bostad, mat och försörjning. Sammanlagt en miljon per år – det är dubbelt så många som hela Göteborgs befolkning. Per år. Det är bara en tidsfråga innan migrationsverket måste bygga tältläger, som invandrarverket gjorde vid massinvandringen från Balkan i början av 1990-talet.

“När ser vi det verkliga sammanbrottet i Sverige? Det kan inte dröja länge. Det är tydligt att nästan hela Västeuropa håller på att gå upp i limningen, men det kommer att ske tidigare i Sverige än någon annanstans” skriver den danske författaren och historikern Morten Uhrskov Jensen på sin blogg.

Eget hus, bidrag och en egen blondin

Migrantinvasionen består till största delen av unga starka män som saknar asylskäl men betalar människosmugglare stora penningsummor för att ta sig in i Europa. Smugglarnas reklam lockar: I Sverige får man ett eget hus, en väl tilltagen ersättning och en egen blondin.

“På det hela taget kan man påstå att unga syriska män (inte bara syriska, min kommentar) lockas till Sverige genom de äldsta tricken i boken – pengar och tjejer. Det publiceras bilder på blonda skönheter och man skriver att upprörda svenska kvinnor demonstrerar eftersom de kräver män” skriver Bengt Eriksson i Östersunds-Posten. 

En öppen och förutsättningslös debatt saknas

Just genom sitt polariserade samhällsklimat och att en öppen, ärlig och förutsättningslös debatt saknas är Sverige illa rustat att klara migrantinvasionen. Sanning är en bristvara. De som vill begränsa invandringen kallas “rasister” och “islamofober” och utestängs från debatten. För att beviljas inträde i åsiktskorridoren måste man tycka att all invandring är av godo – trots att mängder av statistik, fakta och erfarenheter visar att framför allt den utomeuropeiska asylinvandringen innebär mycket stora påfrestningar på mottagarländerna ekonomiskt, socialt och kulturellt.

När politik förs mot folkets vilja

I svenska media dominerar invandrarnas perspektiv totalt. Ivern att ställa sig på “förtryckta minoriteters” sida sätter balans och kritiskt tänkande ur spel. Hur den extrema massinvandringen påverkar Sverige och svenska folket är en fråga som aldrig ställs. Svenskarna verkar helt enkelt inte finnas som folk. Med ett raskt penndrag har vi raderats från mängden av existerande etniciteter. Sverige verkar inte heller finnas, åtminstone inte för sin egen skull. Bara som mottagarland och finansiär av en invandring av extrema dimensioner.

När politik förs mot en stor grupp medborgares vilja, och alla protester i praktiken är förbjudna och förknippade med oerhörda risker – som att få sparken från jobbet, bli utesluten ur facket, förlora vänner och familjemedlemmar, bli socialt utfrusen – då vänds människors frustration och aggressivitet inåt, mot den egna gruppen.

Särskilda privilegier för invandrare

Vissa ekonomiska och sociala privilegier och riktade förmåner gäller invandrare men inte svenskar. Några exempel: rätten till bostad, generöst och riktat ekonomiskt understöd, ÄFS (Äldreförsörjningsstöd  som till 80 procent går till invandrare som aldrig har arbetat och betalat skatt i Sverige), nystartsjobb och andra subventionerade arbeten, gratis sjuk- och tandvård till asylsökande och dessutom till illegala migranter som inte ens har laglig rätt att vistas i Sverige.

Olika behandling sår frön till uppslitande konflikter

Sådana orättvisor blir naturligtvis en grogrund för uppslitande konflikter mellan olika grupper. Jämför med det tydliga utfallet av ett experiment med två apor som kan ses här.  Båda aporna är fullt nöjda med att få gurka. Men när den ena apan fortfarande bara får gurka och den andra vindruvor reagerar den första apan starkt på orättvisan.

Svenskar i allmänhet har en stark känsla för rättvisa. Det gror ett uppror därute bland diskriminerade svenskar som en dag har fått nog av att ställas åt sidan och förväntas betala för koloniseringen av sitt eget land.

Psykologisk krigföring med rädsla och skuld

För att hålla folket i schack använder den svenska makteliten exakt samma splittringsmekanismer och psykologiska krigföring som alltid tillämpas i totalitära diktaturer. De styr genom att spela på människors känslor – inte redovisa och diskutera fakta. Man skrämmer och triggar medvetet människors rädsla, som rädslan för att bli utpekad, avhumaniserad och förlora jobb, vänner och familjemedlemmar. Rädslan för att drabbas av social skam och bli utstött ur gruppen. Medlen – att demonisera och rasistförklara – har hittills varit effektiva, men har med tiden blivit så devalverade att de håller på att förlora sin verkan. Hos eliten föder det panik.

Ett annat redskap är skuld. Vi som har det så bra ska skämmas och känna oss som riktigt usla känslokalla egoister om vi inte tycker att alla människor från kapsejsade u-länder har rätt att slå sig ner i vårt land och kalasa på den välfärd som svenska folket har byggt upp under generationer. Låter man sig manipuleras av rädsla och skuld blir man ett lätt offer för propaganda.

Oppositionella människor ska tillintetgöras

När människor hängs ut av hatiska journalister i gammelmedia får de ofta sina liv slagna i spillror. Vilket är exakt medias avsikt med publiciteten. Oppositionella människor ska tillintetgöras så är vi av med dem en gång för alla. Några, som Mattias Philipson i Båstad, begår självmord sedan han fått sitt liv krossat av Expressen och Sveriges självutnämnda Stasi, vänsterextremisterna i Researchgruppen.

Röda korsmedarbetaren Barbro Feldt, 71, i Falun avled den 17 juni förra året sedan hon efter nio års ideellt arbete tvingats bort från organisationen och hängts ut som “rasist” i media.  Värdegrunden skördar liv. Mönstret går igen.

“Jag föll och föll och föll, mina barn försvann”

I en text på Facebook berättar den före detta Sverigedemokraten Eva-Marie Olsson i Malmö att hon var glad ända till den kväll och natt i augusti 2014 då en representant för bloggen IRM (Inte Rasist Men)  ringde och trakasserade henne.

“Det mediala drevet som drog igång då inför det allmänna valet var helt sanslöst i överkant, det fanns inga proportioner, den skattefinansierade pressen vittrade blod, jag framställdes grymmare än en seriemördare. Man hade ”avslöjat” en Sverigevän som varit så fräck att hon skrivit på alternativ media.

Jag föll och föll och föll, mina barn försvann då media bestämt att deras mor var Sveriges största rasist som förtjänade att försvinna från jordens yta. Det som smärtar mig mest, det är att barnen inte känner sin mamma bättre än så, media är den första statsmakten och finns under huden även på våra närmsta. Det smärtar något så oerhört.

Min yrkesbana som egenföretagare är finito och över efter femton hårda men ack så goda år, mitt arbete som politisk sekreterare övertogs av en annan. Om jag hade samlat alla mina tårar hade jag fyllt spannar till brädden, trodde aldrig att man kunde gråta så. Det kunde varit värre, man kunde ju haft en släng av ebola.”

Till dig som vill krossa alla oliktänkande

Vill du som journalist eller politiker statuera exempel och krossa benknotorna i en människa som har fräckheten att tänka själv ska du givetvis sikta mot veka livet. Målet ska vara att täppa till truten på honom eller henne för resten av livet. Det är en klar fördel om han/hon ändå inte har så många år kvar. Akta dig noga för att i sak bemöta vad han/hon har skrivit, då riskerar du att visa hur blank på sakargument du är. Ditt personliga hat är det enda som räknas. Häng i synnerhet ut honom eller henne med namn om du vet att hon/han och hans/hennes anhöriga är ensamma om sitt namn i hela landet. Då kan du lugnt luta dig bakåt och räkna med att dina offer garanterat kommer att bli hotade och utsatta för våld. Det är ju inte ditt ansvar.

Dra gärna fram en närmare 30 år gammal ovidkommande sjukdomshistoria för att få ditt hatobjekt att framstå som galen, helst med publicerande av läkarjournaler. Dem kan Researchgruppen säkert hjälpa dig att få tag i genom att hacka någon vårdcentral. Stapla så många invektiv som du kan komma på, och glöm för Guds skull inte att dra in Anders Behring Breivik i sammanhanget.

F d partiledare – missa inte tillfället att hamna i rampljuset

Om du är före detta partiledare för vänsterpartiet och heter Lars Ohly ska du inte låta detta tillfälle att få en stund i rampljuset gå dig ur händerna. Odla din gamla kommunistvana att blåljuga. Påstå på twitter  att den av Expressen uthängda personen har levt på bidrag sedan 1989 fast det är ren lögn. Ingen kommer ändå att kräva dig på några bevis. Gotta dig sedan riktigt ordentligt i dina egna lögner och ditt förakt för sjukdom och svaghet – just det som ditt parti påstår sig värna om. Njut av dina five minutes of fame, för de lär aldrig återkomma.

Thomas Bodström hoppar av förtjusning

Om du är före detta justitieminister (s) och heter Thomas Bodström ska du absolut unna dig att sitta i en till inkvisitionsdomstol omgjord tv-studio hos tv4 och hoppa av förtjusning över att Expressen har begått ett snaskigt karaktärsmord på en ideellt arbetande bloggare som råkar ha andra åsikter än du. Som jurist ska du givetvis säga att man absolut inte får publicera bilder på invandrade brottslingar – men att det är helt okej göra det och bryta mot alla pressetiska regler i karaktärsmordet på en privatperson som aldrig har begått ett enda brott.

Lågt förtroende måste vara ett mätfel

Om du heter Helena Giertta och är chefredaktör för journalisternas fackförbundstidning Journalisten är du säkert medveten om att du ligger ganska risigt till i den allmänna opinionen sedan du skrev att det låga förtroendet för journalister antagligen beror på ett mätfel.

För “hur kan annars en yrkesgrupp som är så betydelsefull, som arbetar så hårt och har så kraftfulla etiska regler ha ett så lågt förtroende bland allmänheten?”

I och med uthängningen av mig såg du ett tillfälle att få bort löjesstämpeln på dig själv och kunna strössla extra flitigt med termer som “hat” och “hatsajter”. I två ledare  i rad gick du till grovt personangrepp (1 & 2)  och öste ditt hat, som vi ska förstå är en finare sorts hat, över mig. Sedan vägrade du publicera mitt genmäle, stick i stäv med alla publicistiska regler. Så gör bara en mycket rädd människa, totalt renons på sakargument.

Det framgår att Helena Gierttas definition av “hat” är alla åsikter som inte stämmer med hennes egna åsikter.

Fortsätt som hittills – sky inga medel!

Kort sagt, om du är journalist eller politiker – håll fast vid exakt det beteende som har lett dig dit där du befinner dig i dag. Ändra ingenting. Håll skygglapparna uppe, stoppa rejäla öronproppar i öronen och ta inte in någonting av det som pågår runt omkring dig. Fortsätt att förfölja och demonisera oliktänkande. Sky inga medel! Snegla inte på någon etik, den gäller inte dig. Avfärda alla fakta som kan hota din position. Fortsätt att med splittringspolitik rasera tillit och sammanhållning i landet. Skit samma, det klarar du dig utan. Du är ju en god människa. Du vet ju vad som är bäst. För dig själv.

Vägra debattera med människor som har andra åsikter än du. Utmåla dem som galna och onda istället så är din lycka gjord. Försök vinna tid. Innerst inne vet du ju att klockan tickar. Det håller säkert ett tag. Tills verkligheten hinner ifatt dig.

Men sedan?

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter