Af Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Imamen mumlar ”Bismillah, Allahu Akbar” (”i Guds namn, Gud är större”). Med ett enda snitt skär slaktaren halsen av djuret – matstrupen, luftstrupen och halspulsådrorna ända till ryggraden. Djuret förblöder till döds under svåra smärtor, en process som kan ta flera minuter. Det kallas halalslakt (på arabiska ”dhabiha”), inom judendomen kosherslakt (på hebreiska: shehitah). Genom att rabbla böner och åberopa Gud frånsvär sig imamen både sitt och slaktarens ansvar för att döda djuret. De utför bara ”Guds vilja” i enlighet med sharialag.

Det kött du äter kan mycket väl vara halalslaktat utan att du vet om det. Rituell halalslakt av lamm görs på Scans slakterier i Skara och Linköping. Eftersom slakt på obedövade djur är förbjuden i Sverige elbedövas lammen på samma sätt som vid vanlig slakt. Skillnaden är att en imam, på de muslimska kundernas begäran, är närvarande på slakteriet och ber böner under själva ”avblödningen” sedan djuret har fått halsen avskuren, det vill säga under den tid det tar för djuret att förblöda till döds.

Efterfrågan på kött som har slaktats på det här sättet är mycket stor bland de närmare en halv miljon muslimer som bor i Sverige. Det är orsaken till att Scan har släppt in imamerna på slakterierna. Här finns en stor grupp potentiella kunder att tillmötesgå. Sverige förbjöd slakt utan bedövning, så kallad skäktning, 1937 och är tillsammans med Norge, Island och Schweiz det enda land där slakt av obedövade djur är förbjuden. Veterinärförbundet avråder bestämt från slaktmetoden.

Sverige fick slåss för undantaget

Europaparlamentet beslutade förra året att grundregeln i djurskyddslagstiftningen för samtliga medlemsländer i EU ska vara att ett djur är bedövat innan det slaktas. Men – och det är viktigt – undantag gäller för religiös ritualslakt. Då får den eventuella omtanken om djuren och deras lidande stå tillbaka för religionen. Det är alltså helt i sin ordning att tortera djur om det sker i religionens namn. Efter hård kamp och med ett nödrop lyckades Sverige få EU att gå med på att behålla det svenska förbudet mot slakt på obedövade djur.

”Vi fick slåss för att få behålla vårt undantag. Det faktum att vi var nära att förlora det säger en hel del om den attityd till djuren som råder i övriga Europa” säger jordbruksminister Eskil Erlandsson (c). (Svenska Dagbladet 24 januari 2010.)

Många svenskar lever i tron att vår djurskyddslagstiftning är ohotad och alltid kommer att gälla. Men starka krafter inom Svenska kyrkan och i de politiska partierna är i dag i rörelse för att Sverige ska legalisera religiös ritualslakt på obedövade djur, alltså djurplågeri i Guds namn. Trycket är hårt från den växande muslimska minoriteten, och massmedia lierar sig som vanligt med de mest högröstade – det må vara skränande HBT-aktivister – som inte på något sätt representerar landets homo- bi- och transsexuella – eller muslimer som kräver sharialag i form av tortyrslaktat kött och andra former av anpassning till islam i alla länder som de bosätter sig i.

Djuren förblöder till döds vid fullt medvetande

Halal- och kosherslakt är en slaktmetod som skapar mycket stort lidande hos djuren. Jag tvekar inte att kalla det rent barbari. Det har inget existensberättigande i ett civiliserat samhälle över huvud taget. Religion är inget godtagbart skäl att plåga djur eller andra levande varelser. Slakten sker vanligen i en rotationsbox, så kallad Weinbergtrumma, där djurets huvud spänns fast och trumman roterar 180 grader så att djuret hamnar på rygg. Med ett enda snitt skärs djurets hals av ända till ryggraden. Men artärerna i ryggraden förser fortfarande hjärnan med blod, och djuret fortsätter att vara vid fullt medvetande under flera minuter medan det förblöder till döds. En fransk kartläggning har visat att djuret kan vara vid liv upp till elva minuter innan det dör av blodförlusten.

Troy Gibson, forskare vid Masseyuniversitetet på Nya Zeeland, har visat att djurens nervsystem reagerar med starka och ihållande smärtförnimmelser sedan nervbanorna i halsen har skurits av.

Hos obedövade kalvar som får strupen avskuren kan starka elektriska smärtimpulser registreras mer än två minuter efter snittet. När djuret bedövas med elchock eller bultpistol upphör smärtan omedelbart. Den som vill se hur halalslakt går till kan göra det här på en länk från bloggen Politiskt Inkorrekt. Känsliga läsare varnas. Det är mycket starka bilder som inte lämnar någon i tvivelsmål om djurens ångest och lidande.

Brist på kylförvaring gjordes till religion

Halal- och kosherslakt legitimeras av muslimer och judar i religionsfrihetens namn och av skäl som kallas religiösa. Rituell slakt på obedövade djur tillämpas också bland ortodoxa kristna minoriteter, bland annat i Etiopien. Låt oss fundera ett ögonblick på vad religion kan tänkas ha med mat och slaktmetod att göra. Både islam, judendom och kristendom är gamla ökenreligioner med 1 400 – 2 000 år på nacken. När profeten Mohammed levde under den arabiska sandöknens brännande sol på 600-talet var möjligheterna att förvara maten för honom och hans elva fruar ytterst begränsade. Djupfrysningsteknologin var inte uppfunnen. All mat måste vara färsk, den ruttnade på nolltid, och att äta härsket kött kunde betyda döden. Det var nödvändigt att slakta djur à la minute och tömma det på blod. Samma primitiva förhållanden rådde överallt, och i de äldsta europeiska stadslagarna fanns bestämmelser om att ”köttet själv skulle gå in i staden”.

Levnadsregler har genom hela historien upphöjts till religion, och så blev det också med reglerna om kost och hälsa. Det var det säkraste sättet att sprida information och genom religionens makt och status få människor att lyda. Religionen var och är den främsta informationsteknologin bland en befolkning som utgörs av analfabeter och inte kan tillgodogöra sig skrivna budskap. Så fick alla tre ökenreligionerna Livsmedelsverkets roll 1 400 år innan verket var påtänkt.

Religiösa levnadsregler bankas in

Nästa givna förutsättning är att om en levnadsregel med religiösa förtecken bankas in hos människor under tillräckligt lång tid ses den till slut som en sanning, ett påbud från självaste Allah. Fast ingen kan bevisa att Allah finns, och att han/hon i så fall sannolikt skulle vara mycket lindrigt intresserad av slaktmetoder och livsmedelshygien. Gammal konsumentkunskap under religiös täckmantel kan låta så här år 2010 – Ali Haddouny, charkmästare i butiken La Gazelle i Hötorgshallen i Stockholm, säger:

”När man tömmer djuret på blod försvinner en massa sjukdomar och bakterier som finns i blodet. Därför har Gud förbjudit muslimer att äta blod och därför ska djuret tömmas.” (Svenska Dagbladet 24 januari 2010.)

Varken i koranen eller i de judiska skrifterna står någonting om att djuret inte får vara bedövat. Bedövning var inte uppfunnen för 1 400 – 2 000 år sedan, så det kunde varken Mohammed eller judiska företrädare ha några synpunkter på. Det är senare tiders tolkning.

”Det finns inget likhetstecken mellan halal och att djuret inte får bedövas. Det är ett ytterlighetstänkande som inte speglar det stora flertalet muslimer” säger Namir Zetali, en av grundarna till Qibbla Halal Kött AB i Stockholm, som säljer rituellt slaktat lamm- och nötkött till hela Skandinavien. Allt kött kommer från djur som har slaktats i Sverige i enlighet med den svenska djurskyddslagen, med bedövning.

Halalslaktat kött importeras utan kontroll

Medan Sverige förbjuder ritualslakt på obedövade djur lyder importen under djungelns lag. Halalslaktat kött strömmar okontrollerat in i Sverige. Inom EU halalslaktas ungefär hälften av kycklingar, får och getter och en tredjedel av nötkreaturen utan bedövning. Siffrorna är högst ungefärliga och opålitliga, eftersom inga producenter har intresse av att lämna sanna uppgifter. I flera stora producentländer slaktas nästan alla får och lamm utan bedövning. Köttet exporteras till mängder av länder, däribland Sverige, utan att återförsäljarna eller konsumenterna får någon information genom märkning av köttet. Svenska konsumenter köper och äter alltså, utan att veta om det, kött från religiöst ritualslaktade obedövade djur som har lidit svårt när de slaktades.

”Obedövad slakt är kvalificerat djurplågeri” säger Åke Rutegård, VD för branschorganisationen Kött- och charkföretagen, KFC. Han är en av få svenska veterinärer som har arbetat på ett slakteri (i Nordafrika) där metoden används. När Svenska Dagbladets reporter Henrik Ennart ringde runt till landets största charkgrossister, bland annat Ica, Coop, Axfood och stora cateringgrossister som Martin Olsson och Servera, kunde ingen garantera att kött från djur som har slaktas obedövade inte når konsumenterna.

”Vi förlitar oss på den kontroll som finns i respektive land” säger Torbjörn Lithell, affärsområdeschef för kött hos Axfood. (Svenska Dagbladet 23 januari 2010.)

Återinför djurplågeri i Guds namn!

Ska djurplågeri i Guds namn återinföras i Sverige? Ja, det tycker fyra representanter för den elit som utger sig för att företräda Sveriges kristna i en mycket uppseendeväckande artikel på Dagens Nyheters debattsida den 23 juli.

Artikeln är undertecknad av Sven-Bernhard Fast, generalsekreterare i Sveriges Kristna råd, Caroline Krook, biskop emeritus i Svenska kyrkan, Peter Weiderud, ordförande i Sveriges kristna socialdemokraters förbund och Karin Wiborn, missionsföreståndare i Svenska baptistsamfundet.

”Sverige står ensamt i EU med förbud för kosher- och halalslakt. Tolerans borde därför vara ett politiskt renlevnadskrav vad gäller debatten om religionsfrihet i valrörelsen. Hållningen borde vara största möjliga frihet för varje religiös människa att leva ut sin religion och tradition så länge det inte kränker någon annan” skriver de kristna företrädarna som inte drar sig för att härleda den svenska lagen mot slakt utan bedövning till influenser från Nazityskland och antisemitism. I artikeln finns svepande beskyllningar om ”islamofobi”, angrepp på Sverigedemokraterna som med ”islamofobiska budskap” sägs försöka nå fyra procent (i riksdagsvalet) och påståenden att praktiserande muslimer diskrimineras dagligen. Med formuleringen ”så länge det inte kränker någon annan” avses uppenbarligen inte djuren. Djur räknas inte som levande varelser av dessa kristna godhetsföreträdare.

Aktionen var förberedd och välplanerad och vittnar om djupgående desperation i försöken att värva muslimska röster i valet. Samma dag hakar Expressen på barbaritrenden i sin ledare.

Här jämställs halalslakt på obedövade djur med kräftkokning och älgjakt, och här upprepas påståendet att Nazityskland låg bakom Sveriges lag mot skäktning.

I en ledare i Dagens Nyheter dagen därpå backar tidningens judiske chefredaktör för ledarredaktionen, Peter Wolodarski, upp kravet på att slopa förbudet mot halal- och kosherslakt på obedövade djur. Han kallar debattartikeln ”ett kraftfullt försvar för religionsfriheten att hämta tröst i”.

Läsarstorm mot Dagens Nyheter

Det tyckte dock inte läsarna av Dagens Nyheter. Under mer än en vecka efter publiceringen av debattartikeln har den starkaste proteststormen i tidningens historia rasat. Artikeln avfärdades också med sakliga argument av företrädare för djurskyddet och Veterinärförbundet.

När detta skrivs hade tidningen fått in 1 174 upprörda läsarkommentarer som kokar av vrede mot Svenska kyrkan och de kristna socialdemokraterna. En skamgräns har passerats, detta var droppen för den foglige svensken som annars tigande knyter näven i byxfickan. Var och varannan meddelar att nu lämnar man Svenska kyrkan. Så här kan det låta:

”Sossarnas nya, officiella politik är tydligen att verka för att återinföra plågsamma och oetiska slaktmetoder, grundat på en grumlig multi-kultiideologi. Att partiet får under 30 procent i opinionundersökningarna och högst troligt även i valet är inte svårförklarat! Å andra sidan förtjänar de inte mer.” Tshee.

”Nu går jag ur svenska kyrkan, det här var droppen.” Nils.

”Religionsfrihet skall först och främst tolkas som frihet FRÅN religion, dvs att religiösa dogmer inte tillåts ha inflytande över lagstiftningen. Ert påstående: “Man vet att kosher- och halalslakt är betydligt mindre plågsam än den kulturellt omhuldade svenska slakten av ripor, älgar och kräftor” är komplett nonsens.” Joacim Persson.

”Att de försöker kleta nazism på oss djurvänner för att vi är emot dessa förlegade slaktmetoder är så vidrigt och avskyvärt att jag inte längre tror att jag kan vara med i svenska kyrkan. Dessa fyra är så inne i sin kamp mot väderkvarnarna att de snart har förlorat all sans.” Xavier.

”Mitt brev om utträde ur Svenska Kyrkan ligger i posten. Om jag använt den jättesumma som jag under ett långt liv betalt in till kyrkan och köpt en pensionsförsäkring för pengarna från 20-årsåldern skulle min ekonomi nu ha varit en helt annan. Jag inser nu alltför sent vart jag i stället betalat pengarna.” Pensionär.

”Det första jag skall göra är utträde ur svenska kyrkan. Anledning: svenska kyrkan är islams budbärare och förespråkar djurplågeri som är kriminellt i Sverige. Inga djur eller fjäderfä skall plågas för en vidskeplig ideologis skull.” Berit.

”Kändes väldigt befriande när jag bara för någon månad sedan lämnade kyrkan. När jag läser detta känns det ännu bättre att stå utanför.” Niklas.

”Ärligt talat så skäms jag över att kalla mig kristen i Sverige. Bättre att hålla det privat. Inte nog med att statskyrkan har diskriminerat, dominerat och missbrukat sin makt över folk i århundraden, man verkar nu fast bestämd att botemedelt är att avskaffa spillrorna av kristendomen i landet till förmån för islam.” Johan.

”Grattis kyrkan… nu försvann 10 000 medlemmar till. Ni kanske ska prova att konvertera till islam eller judendomen? Eller nån annan religion? Undrar hur ni skulle tas emot. Prova Irak eller Iran.” Anders.

”Denna debattartikel är närmast en karikatyr av kulturmarxismens redan fula tryne. Precis den form av släpphänt förakt för vårt eget kulturarv är det som möjliggör den nya våg av judeförföljelser som vi ser i Sverige i dag. Genom att spela på vår kollektiva nazifobi släpps den verkliga nazismen in i finrummet. De första offren är invandrare som vill Sverige väl.” Pappan.

”Snacka om att förolämpa hela det svenska folkets värdegrund, ni fyra företrädare för den kristna tron. Hur kan ni? Skära halsen av obedövade skräckslagna djur i toleransens namn? Ni borde dömas att se en halalslakt eller kosherritual med öppna ögon. Skäms!” Svensk.

”Grattis! Ni har precis sett till att ytterligare två personer har lämnat svenska kyrkan genom ert ställningstagande för halalslakt.” Lotta.

Biskopens fru förordar halalslakt

Att företrädare för Svenska kyrkan och socialdemokratin förespråkar halalslakt är inget nytt. Det tycks vara en återkommande åtgärd när den politiska desperationen i arbetarrörelsen stiger. Anders Johansson, författare i Kalmar, upplevde det redan på 1980-talet. Han berättar:

”Det måste ha varit i mitten på 80-talet. Jag var kolumnist på Vestmanlands Läns Tidnings ledarsida och skrev om varjehanda. En dag fick jag veta att biskopens hustru, Marianne Ytterberg, som var riksdagsman för socialdemokraterna, hade varit delaktig i en motion som förordade halalslakt. Jag blev fruktansvärt upprörd, och är det än i dag. Det var ett attentat mot alla mina tankar om djur och människa. Det var att vrida klockan tillbaka. Som om djurskyddsrörelsen hade kämpat förgäves under hundra år. Vad skulle nästa eftergift bli? Obligatorisk slöja? Utegångsförbund för kvinnor efter klockan sex på kvällen?

Marianne Ytterberg och jag växte upp i varsitt radhus på Knektgatan i Västerås. Vi såg samma hagar där hästarna betade. Hur hade hon kommit fram till sin ståndpunkt? Vad var det som hände? Jag frågade henne gång på gång i min kolumn, och jag måste säga att redaktionen visade ett visst tålamod. Men hon förblev tyst och svarade aldrig på min fråga. Av alla attentat mot det sekulära samhället jag hittills hört talas om anser jag detta oblyga försök av en svensk riksdagsman vara det värsta. Det var så uppenbart populistiskt och stridande mot allt sanningssökande. Bara för att behaga och servilt anpassa sig till en vidskeplig föreställning, var hon beredd att införa rent djurplågeri, något som alla veterinärer tar avstånd från.
Dessa slaktmetoder är vidriga, vidskepliga och vulgära. Att det sekulära samhället inte kan stå emot sådant är ett hån mot all intellektuell hederlighet.”

Liv och död är ytterst en fråga om moral

Hur vi förhåller oss till djur och huruvida vi har rätt att döda dem och i så fall hur har ingenting med religion och religionsfrihet att göra. Vad vi äter och hur vi dödar vår föda handlar ytterst om moral. Hur ställer vi oss till liv och död, vilken respekt har vi för det levande? Med vilken rätt dödar vi andra levande varelser? Vilken respekt har vi för det liv som är hjälplöst utlämnat till oss och vår goda vilja? Det gäller inte bara djur utan alla varelser som i någon bemärkelse kan kallas svaga; barn, gamla, sjuka, utvecklingsstörda, funktionshindrade. Hur hanterar vi hjälplösheten hos dem som inte själva kan försvara sig?

Moral har till stor del sitt ursprung i religion, och gränsen mellan moral och religion är flytande. Men moral är inte avhängig någon religion. Att påstå det skulle vara detsamma som att säga att ateister och agnostiker inte har någon moral. Moral styr vårt tänkande och handlande i långt högre grad än religion, åtminstone i dagens sekulära samhällen. Normer för vad som är rätt och fel, uppförandekoder, etik, uppfattningar om vad som är goda handlingar och onda – enkelt uttryckt en gemensam kultur – växer fram organiskt i samhällen där människor lever tillsammans och slipas mot varandra under en lång följd av år.

Det som händer i dagens Europa är att kulturer och civilisationer som har vuxit fram här ur gemensamma förhållningssätt under hundratals år frontalkolliderar med de långt mer primitiva kulturer som följer med massinvandringen från främst muslimska länder. Det är i den skärningspunkten man ska se kraven på religiös ritualslakt av obedövade djur.

Djurskyddet en mätare på samhällets kulturnivå

Nära förbunden med moral är frågan om ansvar. Utan moral finns heller inget ansvar. Man kan se djurskyddet som en mätare på ett samhälles kulturnivå. Sverige har en av de mest humana djurskyddslagarna i världen – vilket i sig inte säger särskilt mycket. I ett civiliserat samhälle finns empati med djuren och en insikt i att djur, liksom människor, är levande varelser som har känslor och kan lida och känna smärta. I primitiva kulturer tillerkänns inte djur sådana egenskaper utan ses som lågt stående varelser som man kan handskas med som man vill. Inom islam ses hundar och grisar som ”orena” och får inte beröras.

Den massiva invandringen från tredje världen till Väst innebär en enorm samhällsomvandling. Ett uttryck för det är att identitetspolitiken alltsedan 1960-talet har fått fäste i Västvärlden. Grupper av invånare definierar inte längre sig själva enligt traditionella politiska kategorier av samhällsklass och på skalan rik/fattig utan enligt nya kriterier som ras, kön, sexuell läggning och religion. Gemensamt för de nya grupperna är att de påfallande ofta ser sig som offer och förtryckta, inte som individer utan som grupp. De kräver något som aldrig tidigare har ansetts vara en politisk angelägenhet: erkännande, aktning, självkänsla.

Det leder till ett politiskt klimat som bildar en gynnsam jordmån för högljudda särkrav och där olika grupper tävlar inbördes:

Vem är mest offer?
Vem är mest diskriminerad?
Vem är det mest synd om?

Respekt måste förtjänas

Staten förväntas dela ut identitet och erkännande som presenter till olika grupper av invånare, och de politiska partierna tävlar om vem som är mest tillmötesgående mot kraven från olika minoriteter. Detta är centralt i rådande mångkulturalism och utgör dess största fara, skriver Jonathan Sacks, överrabbin i Storbritannien, i boken ”The Home We Build Together. Recreating Society”. I en offerkultur ställs grupper mot varandra. I dag ses mer eller mindre alla som offer – för vår bakgrund, våra gener, våra sociala omständigheter och våra uppväxtförhållanden. Varje grupp hävdar att just deras smärta, skada, förtryck och förödmjukelse är större än andras. Mest kränkt vinner.

”Flykten från ansvar till att se sig som ett offer är den äldsta av alla mänskliga frestelser” skriver Jonathan Sacks. Han pekar på att rättigheter och ansvar hör hemma i olika system. Rättigheter omfattas av lagen. Lagar stiftas av staten. Ansvar kommer inte från staten utan från samhället, ur en kultur – och ytterst ur den enskilda människans föreställning om moral. I ett demokratiskt samhälle respekterar vi allas lika värde – inte för att vi respekterar varje livsstil, varje trosinriktning eller sätt att uppföra sig – utan för att vi håller människovärdet heligt och högaktar mänskligt liv, oavsett vad människor gör med det. Vi har lika värde, vi har frihet att vara oss själva och att tillhöra den ena eller andra gruppen. Men vi har inte rätt att kräva att andra ser upp till oss. Man vinner inte respekt genom att insistera på att bli respekterad. Respekt är någonting som man måste förtjäna.

Misstro dem som säger sig tala i Guds namn

Ska politiker ge efter för religiöst betingade särkrav, trots att de innebär en uppenbart grym hantering av djur? Hur är en lag om en religiöst betingad rättighet (en lag som stiftas av staten) i just det här fallet förenlig med det ansvar (som kommer ur vårt samhälles kultur) – det vill säga ytterst ur den enskilda människans föreställning om moral?

Stat och samhälle är olika saker. Men rättigheter och ansvar hänger ihop. Man kan inte få det ena utan att ha det andra. Ett system av rättigheter måste åtföljas av en ansvarsfull kultur, menar Jonathan Sacks och skriver:

”Utan ansvar är rättigheter en check från ett tomt bankkonto, en sång från en iPod vars batterier har tagit slut.”

Det kan aldrig vara förenligt med ett samhälles moraliska ansvar att ge efter för krav på rättigheter som tillfogar andra individer ett svårt lidande. Inte heller om individerna är djur. Vi ska i synnerhet misstro dem som påstår sig tala i Guds namn. Hycklare och skrymtare är de. Det enda namn de talar i är sitt eget, den enda drivkraften deras okristliga karriärer och ynkliga strävan efter makt.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter