Af Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gÀrna delar av texten men iaktta gott bloggskick och lÀnka till Snaphanen!
En man gÄr till prostituerade. Det Àr inget sÀrskilt med det, han gör vad mÄnga andra mÀn gör. Men just den hÀr mannen rÄkar vara justitieminister. Och dÄ Àr hans horbesök inte bara pinsamma. De kan innebÀra risker för landets sÀkerhet. NÀr media rapporterar om saken Àr en av modern tids största svenska politiker- och medieskandaler, GeijeraffÀren, ett faktum. Den bomb som exploderar i media ska plöja djupa spÄr i de inblandades liv och komma att skapa krevader fortfarande flera decennier senare.
Makt Ă€r en av de farligaste droger en mĂ€nniska kan rĂ„ka ut för. Den Ă€r svĂ„rt beroendeframkallande och sĂ€tter pĂ„fallande ofta omdömet ur spel. Det senaste exemplet Ă€r socialdemokraternas partiledare HĂ„kan Juholt. En politiker som i folkmun kallas âLjugholtâ kan aldrig bli statsminister. Varje gĂ„ng politiker ertappas med fingrarna i syltburken förundras medborgarna över att politikerna aldrig lĂ€r sig. Hur tĂ€nker de egentligen? Men den som berusar sig med makt tappar snabbt markkontakten och börjar tĂ€mligen omgĂ„ende se sig sjĂ€lv som höjd över alla regler och den hederlighet som avkrĂ€vs andra. MĂ€nniskor med makt kapslar gĂ€rna in sig i en inbillad oĂ„tkomlighetsbubbla. NĂ€r den spricker â för det gör den förr eller senare â Ă€r deras hĂ€pnad ofta Ă€nnu större Ă€n allmĂ€nhetens. För aldrig nĂ„gonsin kunde de tro att deras svinaktiga beteende skulle avslöjas.
Vad fÄr en journalist skriva?
Justitieministern som gick till horor och den före detta statsministern som blÄljög för att försvara honom och sig sjÀlv skulle komma att utlösa ett av modern tids största politiska och journalistiska dramer. Justitieministern hette Lennart Geijer (s), (1909-1999), och det som kom att kallas GeijeraffÀren kastar fortfarande nÀstan 35 Är senare ett skarpt ljus över journalistikens eviga dilemma: vad fÄr en journalist skriva? FÄr man skriva sanningen? Eller ska högt uppsatta personer skyddas frÄn obehagliga avslöjanden?
GeijeraffÀren bjuder ocksÄ pÄ en tidlös lÀrdom: röj aldrig nÄgonsin en kÀlla! En förbittrad kÀlla kan ta en gruvlig hÀmnd. Outlevda vendettor i intellektuella kretsar utkÀmpas numera i bokform, och det ska nog bÄde akutsjukvÄrden och andra vara tacksamma för. Men det krÀver som sagt noggrannhet med kÀllorna.
Rikspolischefens vÄndor
Den 22 augusti 1976. Det Àr snart riksdagsval, och valrörelsen pÄgÄr för fullt. Om bara ett par veckor ska ett 44 Är lÄngt i stort sett oavbrutet socialdemokratiskt maktinnehav komma att brytas av en borgerlig valseger. Den 49-Ärige Olof Palme (1927-1986) kommer att avlösas pÄ statsministerposten av Thorbjörn FÀlldin (c). Men om detta svÀvar givetvis Palme liksom resten av regeringen i lycklig okunnighet just den hÀr augustidagen.
Landets rikspolischef Carl Persson, 56 har bett att fĂ„ trĂ€ffa statsminister Olof Palme och hans statssekreterare Thage G. Peterson. Hans Ă€rende Ă€r delikat: han lĂ€mnar över en ytterst kĂ€nslig promemoria som handlar om justitieminister Lennart Geijer och hans kontakter med prostituerade kvinnor. I den memoarbok frĂ„n 1990 som Carl Persson skrev tillsammans med journalisten Anders Sundelin, “Utan omsvep, om ett liv i maktens centrum”, berĂ€ttar han om sin vĂ„nda inför att vĂ€nda sig till statsminister Olof Palme med uppgifterna kring Lennart Geijers roll i den sĂ„ kallade bordellhĂ€rvan.
“Jag förstod att hur jag Ă€n handlade skulle jag bli kritiserad för att ha handlat fel. Om jag underrĂ€ttade Olof Palme och det hela lĂ€ckte ut i massmedia skulle jag bli bespottad och beskylld för att ha farit med skvaller; om jag inte underrĂ€ttade Palme och det lĂ€ckte ut – risken var överhĂ€ngande – skulle regeringen angripa mig för att jag kĂ€nt till pĂ„stĂ„endena men underlĂ„tit att tala om det” skriver Carl Persson.
Olof Palme kÀnner till Geijers horaffÀrer
Lennart Geijer Ă€r justitieminister sedan 1969, men hans ânotoriska fruntimmersaffĂ€rerâ Ă€r kĂ€nda Ă€nda sedan han var jurist pĂ„ TCO under tidigt 1960-tal. Olof Palme kĂ€nner till dem, han har till och med inför personer i sin nĂ€rmaste omgivning uttryckt bekymmer över vad hans justitieminister hĂ„ller pĂ„ med. Rikspolischefens PM Ă€r alltsĂ„ ingen nyhet för Palme.
Men nu Ă€r det som sagt snart val, och Olof Palme sĂ€ger att han inte tĂ€nker göra nĂ„got Ă„t saken just nu. Först ska man klara av valet. Sedan kan man ta itu med frĂ„gan. En horskandal med en minister inblandad – till rĂ„ga pĂ„ allt en justitieminister – tĂ€tt inpĂ„ ett val Ă€r inget drömscenario. Turligt nog Ă€r det dessutom sĂ„ att Lennart Geijer ska fylla 67 Ă„r nĂ„gra veckor senare. Han kommer att gĂ„ i pension oavsett valutgĂ„ngen, och som pensionĂ€r kan han gĂ„ till hur mĂ„nga horor han vill, om han inte behĂ„ller nĂ„gra offentliga uppdrag.
âHar han fortfarande hĂ„l i kalsongerna?â
Rykten om Lennart Geijers och andra politikers kontakter med prostituerade har florerat sedan polisen i maj 1975 efter lĂ„ngvarigt spaningsarbete grep âbordellmammanâ Doris Hopp (1930-1998). Hon Ă€gnade sig inte Ă„t bordellverksamhet i vanlig mening men drev i mĂ„nga Ă„r ett callgirl-nĂ€tverk med flickor som förmedlades per telefon till kunder i samhĂ€lleliga toppositioner: affĂ€rsmĂ€n, politiker, höga tjĂ€nstemĂ€n, journalister, lĂ€kare, jurister, skĂ„despelare, en hög officer vid försvarsstaben och utlĂ€ndska diplomater. Hon dömdes till tvĂ„ Ă„rs fĂ€ngelse för grovt koppleri.
Om sina kunder ville hon dock inte tala nÀr hon efter gripandet satt i KronobergshÀktet i Stockholm. Mellan tvÄ förhör frÄgar förhörsledaren henne om hon har haft landets justitieminister som kund.
âDu kan vĂ€l frĂ„ga honom om han fortfarande har hĂ„l pĂ„ kalsongernaâ svarar Doris Hopp.
Flera journalister grÀver i Geijers horkontakter
Som ny justitieminister hade Lennart Geijer 1969 tillsatt en sexualbrottsutredning. I enlighet med 1960-talets grÀnslösa och uppluckrade tidsanda vill han ha strafflindring och avkriminalisering för flera sexualbrott som vÄldtÀkt, incest och koppleri. NÀr utredningen lÀggs fram 1976 möts den av proteststormar. Poliser som har observerat justitieministern i horsvÀngen i samband med ordinarie horspaning misstÀnker att han har privata motiv för sin liberala syn pÄ prostitution. Misstanken Àr naturligtvis en potentiell politisk mina, ty detta hÀnder sig under en tid dÄ socialismen gör ansprÄk pÄ att företrÀda moralen, till skillnad frÄn den moraliskt lÄgtstÄende överklassen och högern.
Ănda sedan Doris Hopp greps 1975 har flera journalister i tysthet grĂ€vt i Lennart Geijers kontakter med prostituerade. Ska man avslöja en justitieministers horaffĂ€rer bör man ha ordentligt pĂ„ fötterna, det inser alla. HĂ€r finns hela paletten av aspekter och komplikationer inbakade; politiska, moraliska och pressetiska, för att inte tala om de rent mĂ€nskliga.
âKommer det nĂ„t scoop snart?â
Sedan rikspolischefen Carl Perssons PM har överlÀmnats till statsministern i augusti 1976 förflyter femton mÄnader i stillhet innan helvetet brakar loss. Och dÄ Àr det en annan journalist Àn de som lÀnge har grÀvt i Àmnet som publicerar historien. Han heter Peter Bratt, Àr 33 Är och har tillsammans med Jan Guillou fyra Är tidigare avslöjat IB-affÀren, som har skakat om Sverige rejÀlt.
Han har suttit ett Ă„r i fĂ€ngelse, dömd för spionage i samband med IB-affĂ€ren, vilket har gett honom en kombinerad martyr- och hjĂ€ltegloria, beroende pĂ„ frĂ„n vilket hĂ„ll man ser det. I sin memoarbok âMed rent uppsĂ„tâ berĂ€ttar han att han alltid har drömt om att arbeta pĂ„ Dagens Nyheter. 1975 har han tagit sig in pĂ„ DN via förortsredaktionen, han har avancerat till en reportertjĂ€nst med uppgift att bedriva undersökande journalistik om ekonomisk brottslighet, och nu kĂ€nner han trycket att leva upp till ryktet som den store journalisten och avslöjaren. Lyckas han inte leva upp till förvĂ€ntningarna stĂ„r en jantelagsstinn âVad-var-det-vi-saâ-kör beredd i kulisserna.
âNĂ„, kommer det nĂ„t scoop snart?â kunde nĂ„gon kollega sĂ€ga i korridorerna pĂ„ DN.
NÀr skiten hamnar i flÀkten
GeijeraffÀren har fortfarande nÀstan 35 Är senare laddningen hos ett olÀkt trauma. Förutom den saligen avlidne Lennart Geijer stÄr tvÄ mÀn i förgrunden av historien: journalisten och kÀllan. Journalisten heter som sagt Peter Bratt. KÀllan i GeijeraffÀren heter Leif GW Persson. 1977 Àr han 32 Är gammal och anstÀlld vid rikspolisstyrelsen, dÀr han arbetar i rikspolischefen Carl Perssons nÀrhet.
Det som nu utspelar sig ska komma att bli en av de mĂ€rkligare skandalerna i modern tid och totalt vĂ€nda upp och ned pĂ„ inte bara Lennart Geijers utan ocksĂ„ pĂ„ Leif GW Perssons, Peter Bratts och flera andra personers liv och resultera i svĂ„rlĂ€kta sĂ„r hos de inblandade. Med början torsdagen den 17 november 1977 finner sig bĂ„de Peter Bratt och Leif GW Persson inkastade i en centrifug som snurrar runt med orkanstyrka. âSkiten hamnar i flĂ€ktenâ som Leif GW Persson uttrycker det. Hans sjĂ€lvbiografi âGustavs grabbâ har nyss landat pĂ„ bokhandelsdiskarna, Peter Bratts bok âMed rent uppsĂ„tâ utkom 2007. âGustavs grabbâ Ă€r framför allt en berĂ€ttelse om författarens klassresa, men en stor del av boken upptas av en rykande uppgörelse med GeijeraffĂ€ren och â i synnerhet â med Peter Bratt.
âBlĂ„mĂ€rkena har jag fortfarande kvarâ
âDet Ă€r pĂ„ nĂ„got sĂ€tt som om den hĂ€r historien aldrig tar slut. Att den bara fortsĂ€tter och att den plötsligt kan ta ny fart igen trots att personerna som den handlar om ofta redan Ă€r döda eller i vart fall pĂ„ god vĂ€gâ skriver Leif GW Persson. För hans del Ă€r det sĂ„ enkelt och praktiskt att det inte har hĂ€nt nĂ„got sĂ€rskilt innan Peter Bratt dimper rakt ner i knĂ€et pĂ„ honom. âBlĂ„mĂ€rkena har jag fortfarande kvar.â
I boken tar han heder och Àra av Peter Bratt, Bratt Àr inte bara en dÄlig journalist utan en dÄlig mÀnniska, faktiskt en av de allra sÀmsta Leif GW Persson nÄgonsin har trÀffat, och dÄ har han ÀndÄ varit brottsforskare under drygt fyrtio Är.
âOch högre vitsord Ă€n sĂ„ kan jag inte ge honom med tanke pĂ„ alla skurkar och vanliga skitstövlar som jag stött pĂ„ under mitt rika yrkesliv.â
Rikspolischefen vÀgrar kommentera
Det som hÀnder den dÀr torsdagen i november 1977 Àr att Peter Bratt ringer till Leif GW Persson för att stÀmma av en nyhet som han har pÄ gÄng. Peter Bratt sÀger att han kÀnner till Carl Perssons PM. Han vet ocksÄ att rikspolischefen har kontaktat regeringen pÄ grund av detta, och att det gjordes medan Lennart Geijer fortfarande var justitieminister. Leif GW Persson bekrÀftar uppgifterna.
Men Peter Bratt har inte sett PM:et, han har bara muntliga uppgifter. Det Àr hans svaga punkt, det Àr pÄ den han kommer att falla. För att kunna publicera behöver han fÄ saken bekrÀftad av tvÄ av varandra oberoende kÀllor. Det fÄr han inte. NÀr han ringer rikspolischefen Carl Persson vill denne varken bekrÀfta eller dementera, han vÀgrar att kommentera saken. Samtalet slutar med att en pressad Carl Persson lÀgger pÄ luren.
âVad gör vi nu?â sĂ€ger Carl Persson. Han stĂ€ller av nĂ„gon anledning frĂ„gan till Leif GW Persson, som har stĂ„tt bredvid honom i rummet under hela samtalet.
Dagens Nyheter publicerar scoopet
Ingenting slĂ„r vittringen av ett scoop. Att hejda en journalist som har fĂ„tt upp vittringen pĂ„ ett stort avslöjande Ă€r ungefĂ€r som att försöka stoppa ett expresstĂ„g i hög fart. Inför lockelsen av ett nytt scoop vĂ€ljer Peter Bratt att tolka Carl Perssons vĂ€gran att kommentera som en bekrĂ€ftelse pĂ„ att uppgifterna stĂ€mmer â och lyckas intala ansvariga chefer att han verkligen har fĂ„tt dem bekrĂ€ftade. Tidningens chefredaktör Hans-Ingvar Johnsson Ă€r kĂ€nd för att vara en försiktig general, och han Ă€r tveksam till publicering. Han konsulterar tidningens advokat och kolleger som han litar pĂ„. TjĂ€nstgörande nyhetsredaktören Sven Ăste (1925-1996) har tĂ€nt pĂ„ alla cylindrar. Han Ă€r en Ă€rrad veteran med stor auktoritet, belönad med Stora Journalistpriset 1966 för sin bevakning av Vietnamkriget. Nu lĂ€gger han upp en strategi för att hĂ„lla Hans-Ingvar Johnsson sysselsatt sĂ„ att han inte ska fĂ„ tillfĂ€lle att tĂ€nka efter.
âKarlfan Ă€r en vingelpetter, han Ă€r ingen handlingsmĂ€nniska, han letar bara efter svagheter. Hade han fĂ„tt tid att leta hade han sĂ€kert hittat nĂ„gonting att haka upp sig pĂ„ och stoppat artikeln för i kvĂ€ll. Man mĂ„ste elda pĂ„ i nĂ„got hörn, annars blir det ingen brasaâ,sĂ€ger Sven Ăste senare pĂ„ kvĂ€llen.
Ăste och Peter Bratt hetsar fram publiceringen av artikeln och river ner Hans-Ingvar Johnssons motstĂ„nd med det ultimata argumentet:
âKvĂ€llstidningarna Ă€r pĂ„ historien. Vi mĂ„ste skynda oss.”
Varenda journalist, varenda redaktion vill vara först med en nyhet. Dagens Nyheter publicerar artikeln men med ett felaktigt Ă„rtal – Carl Persson hade inte överlĂ€mnat sitt PM 1969 utan 1976. Dessutom finns ett par detaljfel i texten. Dagens Eko toppar sin lunchsĂ€ndning med samma nyhet, fast med rĂ€tt Ă„rtal. Kollegerna pĂ„ DN:s redaktion skĂ„lar för Bratts scoop: âWeÂŽre in the news again!â
âVi kunde inte tro att Palme skulle ljugaâ
Nyheten Ă€r sensationell. Nationen hĂ„ller andan. Sedan utbryter katastrofen. Det vĂ€rsta som kan intrĂ€ffa i en journalists liv och, enligt vad Leif GW Persson nu gĂ„r ut med, Ă€ven i hans â det hĂ€nder. Olof Palme, som efter valnederlaget Ă„ret innan Ă€r oppositionsledare (s), gĂ„r omedelbart ut och dementerar Dagens Nyheters artikel, aggressivt och kategoriskt. Han fullkomligt pulvriserar den. Alltihop Ă€r lögn och förtal. DĂ€remot sĂ€ger han mĂ€rkligt nog inte ett ord om Dagens Eko.
PĂ„ Dagens Nyheters redaktion slĂ„r Olof Palmes dementi ned som blixten. Katastrofen Ă€r ett faktum, nederlaget Ă€r totalt. Detta Ă€r det absolut vĂ€rsta som kan hĂ€nda en tidning som gör ansprĂ„k pĂ„ att vara seriös, och det gör Dagens Nyheter. Peter Bratt kallas in till chefredaktör Hans-Ingvar Johnsson. âScoopetâ Ă€r fullstĂ€ndigt punkterat. Hur otroligt och naivt det Ă€n kan verka i dag Ă€r det pĂ„ 1970-talet otĂ€nkbart att en av landets frĂ€msta politiker medvetet skulle kunna ljuga.
âVi hade ingenting mer att komma med. Vi kunde inte tro att Palme skulle direkt ljuga. NĂ€r han valde att ljuga stod vi försvarslösa, vi saknade bevisning att stödja oss pĂ„. Det Ă€r lĂ€tt att i dag sĂ€ga att vi pĂ„ DN borde ha förutsett det. Men det ingick inte i vĂ„r förestĂ€llningsvĂ€rld dĂ„, att Palme kunde handla som han gjordeâ skriver Peter Bratt.
Dagens Nyheter tvingas krypa till korset
