Af Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gÀrna delar av texten men iaktta gott bloggskick och lÀnka till Snaphanen!
TerrordĂ„den i Norge den 22 juli sĂ€nder chockvĂ„gor inte bara över Norge utan över hela vĂ€rlden. Sjuttiosex döda, varav merparten ungdomar, i en massaker som saknar motsvarighet pĂ„ vĂ„ra breddgrader under fredstid. Ord som âufatteligâ rĂ€cker inte för att beskriva en tragedi som Ă€r bortom normal mĂ€nsklig fattningsförmĂ„ga. Som alla terrordĂ„d vĂ€cker Ă€ven detta avsky och bestörtning över att sĂ„ satanisk grymhet kan rymmas i en mĂ€nsklig hjĂ€rna.
Men var tragedin omöjlig att förutse? Ăr den omöjlig att förstĂ„? Nej. Grunden för extremistiska terrordĂ„d Ă€r för lĂ€nge sedan lagd genom politikens utformning i de nordiska lĂ€nderna â en splittringspolitik som bygger pĂ„ en hejdlös och potentiellt explosiv blandning av vitt skilda kulturer, religioner och etniciteter. Historien slutar inte med Anders Behring Breiviks masslakt pĂ„ sina egna landsmĂ€n. Vi kommer att fĂ„ uppleva fler terrordĂ„d; vĂ€nsterextremistiska, islamistiska, högerextremistiska – och dĂ„d som begĂ„s till synes utan nĂ„gon begriplig orsak alls.
Europas befolkning Ă€r hĂ„rt pressad av de kulturella, sociala och ekonomiska pĂ„frestningar som massinvandringen frĂ„n framför allt muslimska lĂ€nder innebĂ€r. FrĂ„n historien vet vi att alla försök att fĂ„ islam och kristendom att leva sida vid sida har resulterat i krig, förföljelse, blodiga konflikter och död. Om de styrande eliterna framhĂ€rdar i att driva samma politik som hittills mot folkets vilja, samtidigt som de predikar ensidig tolerans och öppenhet â dĂ„ fortsĂ€tter man ocksĂ„ att tillhandahĂ„lla en konfliktfylld jordmĂ„n för fler terrordĂ„d.
Det Ă€r inte klĂ€dsamt nĂ€r just de som i Ă„rtionden har drivit fram det mĂ„ngkulturella samhĂ€llet nu stĂ„r som fĂ„gelholkar över terrordĂ„den i Norge. De om nĂ„gra har anledning att inse att âdet ovĂ€ntadeâ hĂ€nder och kommer att hĂ€nda igen. OvĂ€ntat Ă€r det bara för den som lever med tjocka skygglappar och inte har haft modet eller viljan att avlĂ€sa och reflektera över de dramatiska och konfliktfyllda samhĂ€llsförĂ€ndringar som massiv utomeuropeisk massinvandring har medfört i vĂ„ra lĂ€nder. Eller som inte kan avlyssna debattklimat och politiska och andra ideologiska strömningar i sin samtid, allt som pĂ„gĂ„r dĂ€r vanliga mĂ€nniskor lever sina vanliga liv, vid köksbord och pĂ„ arbetsplatser i det sĂ„ kallade folkdjupet.
Fluffiga utopier har manövrerat ut verkligheten
Den mĂ„ngkulturella politiken utgĂ„r ifrĂ„n att mĂ€nniskan bara Ă€r ett tomt skal, med psykologen och författaren Steven Pinkers ord ett âoskrivet bladâ som gĂ„r att forma och anpassa till vad som helst.
De enda egenskaper som förutsĂ€tts följa med i leveransen Ă€r tolerans och godhet. Allt annat, som kulturellt och etniskt ursprung, politisk, religiös eller annan ideologisk övertygelse, har relativiserats bort. Fluffiga utopier har tillĂ„tits manövrera ut verklighet och kunskap om mĂ€nniskans natur. Men mĂ€nniskan Ă€r inget oskrivet blad som lĂ„ter sig skrivas med vad som helst som för tillfĂ€llet anses ideologiskt lĂ€mpligt. Vi Ă€r biologiskt anpassade till den region dĂ€r vi föds, vi Ă€r bĂ€rare av olika kulturer, ideologier, religioner och andra sammanhang. Vi Ă€r kort sagt olika. Drömmen om âden nya mĂ€nniskanâ hör hemma i de gamla kommunistiska skrĂ€ckvĂ€ldena Sovjet, Kina och DDR. DĂ€r trodde man pĂ„ allvar sig kunna stöpa om den mĂ€nskliga naturen till kommunistiska idealmedborgare i den totalitĂ€ra staten. Hur det gick vet vi.
Jag tror att vi Àr mÄnga som Àr djupt berörda av terrordÄden i Norge men inte förvÄnade över att de kunde hÀnda. Det kunde lika gÀrna ha hÀnt i Sverige, dÀr de samhÀllsförÀndringar som Anders Behring Breivik sagt sig vilja bekÀmpa (mÄngkultur, utplÄning av den egna kulturen och islamisering) pÄ mÄnga sÀtt har gÄtt Ànnu mycket lÀngre Àn i Norge.
Ondskan finns
Ondskan finns. Den finns i mĂ€nniskan, lika sjĂ€lvklart som godheten. Ingen Ă€r renodlat ond eller god. Vi rymmer bĂ„da, och alla nyanser dĂ€remellan, inom oss. ĂndĂ„ blir vi lika chockade varje gĂ„ng ondskan visar sitt nakna ansikte. I synnerhet svenska politiker verkar tro sig kapabla att radera ondskan ur det mĂ€nskliga kĂ€nsloregistret, i enlighet med drömmen om det oskrivna bladet. Trodde vi att den skulle utrotas i takt med civilisationens utveckling? Lite beprövad svensk social ingenjörskonst som quick fix sĂ„ ordnar sig allt?
SĂ„ enkelt löser man inga problem. Det vi mĂ„ste börja med att besinna Ă€r att brutala terrordĂ„d kan hĂ€nda igen. Att det kommer att hĂ€nda igen. Och mĂ€nniskor kommer att sĂ€ga samma sak som de brukar sĂ€ga nĂ€r terrordĂ„d och andra tragedier intrĂ€ffar: âInte trodde vi att sĂ„nt kunde hĂ€nda i Sverige/Norge/Danmark.â I trygghetsnarkomanernas Sverige ingĂ„r inte terrordĂ„d i förestĂ€llningsvĂ€rlden. ĂndĂ„ Ă€r det bara ett drygt halvĂ„r sedan den irakiske sjĂ€lvmordsbombaren Taimour Abdulwahab, 29, sprĂ€ngde sig i luften mitt i julhandeln i Stockholms city. Det var bara teknisk klantighet som gjorde att han inte tog mĂ€ngder av andra mĂ€nniskor med sig i döden. NĂ„got borde vi ha lĂ€rt oss.
âMoraliska argument biter inte pĂ„ omoraliska motstĂ„ndareâ
âNorgeattacken Ă€r en av flera som kommer i Europa och det fĂ„r ni lĂ€ra er leva med sĂ„ lĂ€nge ni ger politikerna frikort att riskera era liv hur de vill. Sveriges misstag Ă€r att inbilla sig att moraliska argument biter pĂ„ en fullkomligt omoralisk motstĂ„ndareâ skriver Jan Kallberg, svensk debattör boende i Texas, USA, pĂ„ Dagens PS.
âDet Ă€r lika poĂ€nglöst att söka moraliskt nedmontera politiskt vĂ„ld med argument eftersom de som utför vĂ„ldet redan har slutat lyssna. Mot hemodlad extremism har vi svĂ„rt att skydda oss eftersom de har lĂ€ttare att röra sig i samhĂ€llet och enskild som bestĂ€mmer sig för att göra terroristgĂ€rningar utan samverkan med andra. Det Ă€r svĂ„rt att avslöja nĂ„gon som inte talar med nĂ„gon.
DĂ€remot, om vi möter internationell terrorism Ă€r det en motstĂ„ndare som ser mjukhet som vekhet och en blotta, en motstĂ„ndare som helt ignorerar varje mĂ€nsklig moralisk grund i syfte att ha ihjĂ€l för ett politiskt mĂ„l. SĂ„ nĂ€r det svenska samhĂ€llet ignorerar terrorismen i en kĂ€llarlokal nĂ€ra dig bygger det pĂ„ tron att nĂ„gon form av moralisk insikt skall kliva in och förĂ€ndra de skĂ€ggiga alternativt helrakade mĂ€nnen i kĂ€llarlokalen sĂ„ att de kramas pĂ„ Fryshuset och börjar lĂ€sa feminism pĂ„ ABF. Det kommer aldrig att intrĂ€ffa. Det Ă€r tragiskt naivt. Det Ă€r nĂ€stan motbjudande naivt.â
Marionetterna gör jobbet
Anders Behring Breivik kan kÀnna sig nöjd. Den 32-Ärige norske massmördaren har lyckats med sin plan. Isolerad i hÀktet behöver han som en demonregissör bara sitta passiv medan marionetterna gör resten av jobbet Ät honom, precis som han har förutsett.
Om han inte vore avskuren frĂ„n all mediekonsumtion skulle han antagligen njuta ohĂ€mmat av det som nu pĂ„gĂ„r i media nĂ€r journalister och diverse andra âexperterâ lika lydigt som förutsĂ€gbart axlar sina roller och bidrar till ökad polarisering och splittring. I Sverige med frontalfigurer som Lisa Bjurwald, Annika Hamrud, Daniel Poohl och Alexander Bengtsson frĂ„n vĂ€nstertidningen Expo, Anna-Lena Lodenius och Lena Sundström, som verkar se sig sjĂ€lva upphöjda till objektiva âexperter pĂ„ frĂ€mlingsfientlighetâ och anlitas som sĂ„dana av media, trots att det Ă€r uppenbart att de har en egen politisk agenda. Drevet gĂ„r. HĂ€xjakten Ă€r i full gĂ„ng. Hyckleriet nĂ„r nya höjder. Det sunda förnuftet lyser med sin frĂ„nvaro, liksom den eftertanke William Shakespeare talar om i Hamlets tredje akt:
âSĂ„ gĂ„r beslutsamhetens friska hy
I eftertankens kranka blekhet över.â
âHögern Ă€r som skrĂ€mda rĂ„ttorâ
Det Ă€r eftertanke vi behöver. Tid för reflexion och begrundan. Men nĂ€r vargflocken kĂ€nner vittring av blod finns ingen plats för eftertanke. HĂ€r yppar sig ett fantastiskt tillfĂ€lle att positionera sig sjĂ€lv och legitimera sin sjĂ€lvpĂ„tagna expertstatus. I den svenska statsradion sitter vĂ€nsterextremisten och SD-hataren TĂ€ppas Fogelberg som programledare och kallar högern, det vill sĂ€ga allting till höger om honom sjĂ€lv, för âskrĂ€mda rĂ„ttorâ i direktsĂ€ndning av Ring P1.
âHögern Ă€r ju som skrĂ€mda rĂ„ttor! Till och med Sverigedemokraterna börjar snart bli invandrarkramare i pur rĂ€dsla för att sammanblandas med det hĂ€r (terrordĂ„det i Norge). RĂ„ttorna kryper ned frĂ„n ljuset.â
Allting Ă€r med andra ord Sverigedemokraternas fel. Precis som vanligt. Om ett terrordĂ„d intrĂ€ffar i Norge Ă€r det Sverigedemokraternas fel. Om en irakier sprĂ€nger sig till döds i Stockholm Ă€r det Sverigedemokraternas fel. Sverigedemokraterna Ă€r sedan valet 2010 ett demokratiskt invalt parti i riksdagen med 5,7 procent av vĂ€ljarnas röster, men de har effektivt utestĂ€ngts frĂ„n politiskt inflytande av övriga sju partier. ĂndĂ„ Ă€r allting pĂ„ nĂ„got mĂ€rkligt sĂ€tt deras fel. Tala om hĂ€xprocesser och sandlĂ„detaktik.
Och samma drev gör allt för att genom höggradigt patologisk guilt by association dyvla över skuld pĂ„ de kĂ€llor Anders Behring Breivik nĂ€mner vid namn i sitt 1 516 sidor tjocka manifest. Han nĂ€mner att han tycker om opera â Mozart, Verdi, Wagner. AnstĂ€ndigheten krĂ€ver att rĂ€fst och rĂ€ttarting utkrĂ€vs av dessa döda kompositörer. Ăr de prostituerade kvinnor som han har frekventerat ocksĂ„ medskyldiga till hans brott?
âUnder fernissan finns det primitiva barbarietâ
âTerrordĂ„det pĂ„minner oss om att vĂ„r civilisation Ă€r en tunn fernissa, och under den finns det primitiva barbariet. VĂ€ldigt nĂ€raâ skriver bloggaren Dick Erixon pĂ„ Dagens PS.
âI Dagens Nyheter fĂ„r Lisa Bjurwald oemotsagd sprida insinuationer och anklagelser mot alla som andas att det kan finnas problem med multikulturalismen. Genom att diskutera integrationen har man stimulerat till terror. Detta synsĂ€tt underkĂ€nner John Stuart Mills argument för en öppen och fri debatt. Lisa Bjurwald omyndigförklarar alla i samhĂ€llet, eftersom det uppenbarligen inte kan hantera en öppen debatt utan att tillgripa vĂ„ld. Hennes stĂ„ndpunkter leder logiskt till att allmĂ€n censur ska införas och en totalitĂ€r stat upprĂ€ttas som hĂ„ller ordning pĂ„ medborgarna, sĂ„ att de inte för “fel” debatter.
Det Ă€r sjĂ€lvfallet en avgrundsdjup skillnad pĂ„ att öppet diskutera integrationens misslyckanden i syfte att finna lösningar inom den demokratiska beslutsapparaten, och att avrĂ€tta dem som inte delar de egna Ă„sikterna. Att medierna nu försöker sudda ut den hĂ€r skillnaden Ă€r allvarligt. Det skadar det öppna samhĂ€llet. Och dĂ€rmed gĂ„r man Breiviks Ă€renden.â
Gigantisk evakuering av skuld
NĂ€r en tragedi som den i Norge intrĂ€ffar utlöser det chock- och krisreaktioner inte bara hos de nĂ€rmast berörda. TerrordĂ„det sĂ€nder tryckvĂ„gor av chock ut över hela vĂ€rlden. En yttring av kris och chock Ă€r skulden. Skuld Ă€r en av mĂ€nniskans mest outhĂ€rdliga kĂ€nslor. Den som överlever en katastrof dĂ€r mĂ„nga andra omkommer drabbas ofta av smĂ€rtsamma skuldkĂ€nslor â âvarför fick just jag överleva?â De ungdomar som klarade sig levande frĂ„n massakern pĂ„ Utöya kan inte förvĂ€ntas jubla av lycka över att de överlevde. Inte Ă€n. Först mĂ„ste de ta sig igenom skulden â som lĂ€ggs ovanpĂ„ den tunga sorgen över förlusten av vĂ€nner som mördades.
Den som anar att han/hon har ansvar och skuld för nÄgot gör ofta allt för att bli kvitt den obehagliga kÀnslan genom att evakuera skulden, vrÀka den pÄ nÄgon annan. Det som nu pÄgÄr i media Àr evakuering av skuld i gigantisk omfattning, i bÄde Norge, Danmark och Sverige. HÀxjakt pÄgÄr pÄ allt och alla som kan associeras med Anders Behring Breivik, i synnerhet systemkritiska bloggar som han uppger att han har lÀst. I Norge document.no, i Danmark Snaphanen och Uriasposten, i Sverige Politiskt Inkorrekt. Syndabockar utses pÄ löpande band i lika ohederliga som desperata försök att rentvÄ sig sjÀlv frÄn skuld och delaktighet. Det Àr gyttjebrottning pÄ sÄ lÄg nivÄ att skammens rodnad borde fÀrga kinderna pÄ alla dem som nu kryper fram ur sina hÄlor med smutskastning som verktyg för att uppnÄ politiska mÄl. De som nu tjuter med ulvarna Àr samma mÀnniskor som inte ens stÄr ut med att andra mÀnniskor har andra Äsikter Àn de sjÀlva. I sin iver att korsfÀsta bloggvÀrlden kastar de all eventuell kvarvarande hederlighet över bord.
BloggvÀrlden Àr en reaktion pÄ ett inavlat debattklimat
Men det Àr inte Internet och bloggvÀrlden som har skapat det rÄdande debattklimatet. BloggvÀrlden Àr en reaktion mot det inavlade debattklimat som i minst fyra Ärtionden har styrts med jÀrnhand av en politisk och massmedial elit. Allra vÀrst Àr det i Sverige. Denna elit med sina stÀndiga pÄbud om tolerans tolererar inga andra Äsikter Àn sina egna och skyr inga medel att hÄlla oliktÀnkande borta frÄn debattens arenor. Det Àr denna elits förgrundsfigurer, de som med största sjÀlvklarhet har tillskansat sig bÄde tolkningsföretrÀdet och megafonerna, som nu försvarar sina positioner genom energisk evakuering skuld. De skulle aldrig medge att de vill förhindra debatt i Àmnen dÀr de sjÀlva anser sig sitta inne med den absoluta sanningen. Men de Àr i praktiken yttrandefrihetens vaktkonstaplar och dödgrÀvare, uppfyllda av sin egen rÀttfÀrdighets salighet.
I Sverige sköts debatten huvudsakligen av ett begrÀnsat antal proffstyckare som lÄtsas debattera med varandra men i praktiken Àr eniga om det mesta i enlighet med det rÄdande konsensustÀnkandet. NÄgon har sagt att om vÀrlden störtade samman och hela befolkningen försvann ned i ett brÄddjup skulle debattproffsen inte mÀrka nÄgon skillnad. De skulle bara fortsÀtta debattera med varandra som om ingenting hÀnt.
Gammelmedia mörklÀgger
Ingen av de systemkritiska bloggar som Behring Breivik citerar i sitt manifest har sÄvitt jag kan se nÄgonsin uppmanat till vÄld. DÀremot skildrar och kritiserar de konsekvenserna av massinvandringspolitik och anpassning till islam i de berörda lÀnderna, som en kraftigt ökande och alltmer brutal vÄldsbrottslighet dÀr invandrare frÄn framför allt Mellanöstern och Nordafrika Àr pÄtagligt överrepresenterade, en havererad integration, importerad heders- och skamkultur, barn- och tvÄngsÀktenskap, islams syn pÄ kvinnor som andrahandsvarelser, Europarekord i anmÀlda vÄldtÀkter (i Sverige), ett snabbt vÀxande antal bidragsförsörjda etniska enklaver som lever i sjÀlvvald avskildhet frÄn det övriga samhÀllet och stÀndiga nedskÀrningar i vÀlfÀrden till följd av invandringens oredovisade kostnader.
Det hĂ€r Ă€r en verklighet som gammelmedia inte har lust att rapportera om. Bloggar och nĂ€tsajter tar det ansvar att spegla historiens största samhĂ€llsomvandling som etablerade media vĂ€grar ta. Hellre Ă€n att riskera att ses som âfrĂ€mlingsfientligaâ smusslar gammelmedia undan sanningen och bokför invandringspolitikens sociala, kulturella och ekonomiska kostnader pĂ„ mörklagda konton. Att följa med i de ideologiska svĂ€ngarna i den statligt anbefallda mĂ„ngkulturalistiska politiken Ă€r för dem oĂ€ndligt mycket viktigare Ă€n att ge sina lĂ€sare/lyssnare/tittare korrekt och saklig information. Vi har aldrig nĂ„gon gĂ„ng i historien haft en journalistkĂ„r som sĂ„ till den grad sviker sitt professionella ansvar.
âDet största journalistiska sveketâ
LĂŠs mere »
