Muhammedvåbenet mod de kristne i det pakistanske helvede
En af de selvindlysende sandheder der ikke desto mindre aldrig er trængt igennem hos den anden fløj i Muhammedkonflikten herhjemme: Det er forkert, det er et problem, at muslimer er så nærtagende over for kritik af Muhammed. Længere er den ikke. Nærtagenheden og den deraf følgende voldelighed kan iagttages i sin yderste konsekvens i disse dage i Pakistan, hvor primitive horder er i et stående beredskab for at opføre sig svinagtigt, og hvor dette endda kan udnyttes i familiestridigheder. Via Gates of Vienna (LFPC).
Two Christian women were beaten and publically humiliated by Muslims in Pakistan by an angry mob over accusations of blasphemy. According to local media reports, the two women and their families are now in hiding for fear of being killed. […]
According to the family, the allegations stem from a dispute between Amina, a Muslim, and her sister-in-law Zahira, a Christian, in an East Lahore locality. The two got into an argument on January 11. While the disagreement appeared to have been settled, on January 12, after her husband Zahid had gone to work, Amina walked out onto the street and started shouting that Zahira had defamed Muhammad, the founder of Islam.
A short while later, a group of men led by Muhammad Sameer, a member of an Islamic religious organization, forced their way into the house and started beating Zahira, said another of her brothers, Sohail. […]
Sameer added that he was very proud of his wife’s participation in the mob beating. “She beat Zahira more than anyone else. Her hand is so swollen that she hasn’t been able to make rotis (bread) since the day of the incident. I’ve been getting my meals from a restaurant,” he said. Pakistan: Muslims proud of beating Christians
Lex Loughner: Amerikansk ytringsfrihed må “i lænker” for “ordenens” skyld
Det kører bare derudaf. Læs denne skændige klumme i the Guardian, og se hvordan Loughners udåd kommer som forløsningen på længe oparbejdet had til Fox News og andre der bryder med den anstændige tone som defineret af Simon Jenkins. Dette er det næste skridt: Nu tages inspirationen fra Fox og andre for en givet ting. Jenkins vil som konsekvens heraf også sikre at sindssyge ikke kan forledes af uhøvisk tale – når nu Jared Loughner ikke rigtigt har vist sig som en klassisk højreekstremist. Lysene slukkes i Europa i disse år (LFPC).
The ugly American is back. Can the handsome one do anything about it? […]
Today’s culprit is freedom of speech, or at least the speech of the American right and its broadcast cheerleaders. Shock-jock radio presenters feed on biased television news to present a view of the world divided between goodies and baddies. The baddies are always on the brink of victory and must be confronted with virile aggression. Language that might not disturb a balanced mind can clearly stimulate and legitimise an unbalanced one.
The vitriol and inaccuracy of the campaign against Obama’s public health reforms last year were like those against abortion and homosexuality. To many Europeans, the echo across the Atlantic came from a people isolated from the outside world and unable to handle today’s social and scientific progress. The debate was infused with nastiness and xenophobia, as if the US was a land composed of tribes bred only to hate the outside world, and often themselves. […]
Freedom of speech, like freedom of traffic, can only be defined by the curbs and regulations that make it real. The right wing seeks to curb WikiLeaks, and the left seeks to curb “hate speech”. The right wants the freedom to finance unlimited political propaganda, and the left wants the freedom of unlimited access to state secrets. […]
But sometimes, as Obama said, there is a yearning “to try to impose some order on the chaos”. If American politics is now going the way of wounding, not healing, it needs the tonic of order. It is the great paradox of democracy. Free speech cannot exist without chains. Simon Jenkins: Free speech can’t exist unchained. US politics needs the tonic of order
Loughner: “This is my genocide school”
Retssagen mod Jared Loughner må afdække om der er den mindste skygge af inspiration for hans handling i Sarah Palins eller the Tea Partys retorik. På nuværende tidspunkt er svaret benægtende. Enhver der på et tidspunkt i deres liv har haft kontakt til psykotikere vil genkende tankeverdenen i denne ubehagelige video som Loughner postede på YouTube d. 23.9. sidste år – politik har dette intet at gøre med, og de ord han benytter her vil det være mere end vanskeligt at hæfte en politisk tendens på. Med mindre der viser sig en rygende pistol der peger mod Palin & co. må man konstatere at nogen har udnyttet situationen maksimalt til politiske formål. Nogen beklagelse eller selvransagelse skal man næppe vente (LFPC).
[…] ‘This is the school that I go to. This is my genocide school, where I’m going to be homeless because of this school. ‘I haven’t forgot the teacher that gave me the B for freedom of speech.’
Loughner continues his tour of the school, at one point entering the building where his sociology class used to be and looking into the cafeteria.
He pauses in front of the campus bookstore, his image reflected in the glass. ‘The bookstore, the bookstore, the bookstore,’ he says. ‘They’re controlling the grammar.’
Calling the college a ‘scam’, he finishes the video with: ‘All the teachers that you have are being paid illegally and have illegal authority over the Constitution of the United States under the 1st Amendment.
Hvilke tilfældigheder, der afgør hele nationers fremtid. Portræt af en statsmand.
Denne dokumentar fra marts 2008 om Enoch Powells tale fra 1968, har den samme kvalitet som god litteratur. Den udvider sig og skifter ens synsvinkel ved hvert gensyn, derfor får den en reprise her efter tre år. Der er skæbne i den, og ikke kun Powells.
Dennegang ser jeg ikke bare en profetisk statsmandsfigur, der med rette foragtede Edward Heath, men også en kantet, ubøjelig, ægte intellektuel, som med sin uforsonlighed umuliggjorde og arkiverede enhver realistisk diskussion i England i en generation, og dermed gjorde det hele meget værre for de følgende generationer. Omtrent som Glistrup i Danmark 17 år senere.
Powell forærede multikulturalisterne en overvældende, politisk sejr ved sin mangel på timing. Thatcher, der var Powells beundrende discipel, turde knapt berøre emnet i firserne. Major, Blair og Brown overkompenserede ved at drukne England i multikultur. Efter Thatcher kommer episoder i England, der kun kan lignes med borgerkrig, med BBC´s egne ord.
Engelske arbejderes massive støtte til Powell, vidste vi intet om i Danmark dengang. 1968 handlede ikke om at vide noget. Powell havde statsmandsstof i sig, Glistrup intet der bare lignede, men det nytter ikke nogen at have ret årtier for tidligt: Sandheden er nyttig, men ikke for den, der siger den. Problemer erkendes først, når de ikke mere kan løses, siger Niccolo Machiavelli, skrev Henrik Gade Jensen om Enoch Powell. I dag er morderne og revolutionær islam forlængst trådt ind på scenen, den ene ekstremisme vandt over den anden, og ingen med viden og fantasi, tør længere forestille sig Englands fremtid.
Overraskelsen i denne film er, at BBC giver Enoch Powell vidtgående oprejsning – fra Rushdie over Bradford 2oo1 til London 2005. Indsigterne kan først diskuteres nu 42 år senere, hvor Glistrup blot lammede en åben, dansk debat i 10-12 år. Churchill ville forebygge en tragedie i 1935, Powell ville forebygge én i 1968. Spørgsmålet er, hvor megen forebyggelse, der overhovedet forekommer i politik, om ikke de allerfleste politikere blot er kustoder for kræfter, der er større end dem selv.
“All political careers end in failure,” sagde Powell, og i dag balancerer England på kanten af omfattende etnisk-religiøs vold, for hver eneste morgen man vågner, og ikke kun England, – men Sverige, Holland, Belgien, Frankrig, Tyskland. Politikernes fiasko, er en fiasko på vegne af millioner. – Kenan Malik, Roger Scruton og politikere fra samtiden og nutiden medvirker. Se den her, når DR 2 nu ikke ville vise den. At se den igen i dag, er at få en slags historisk mening i det hele. – (Vi skrev en nekrolog over Glistrup i 2008, det var ikke alle der forstod den i den ånd, den var skrevet. Scroll lidt.)
The supreme function of statesmanship is to provide against preventable evils. In seeking to do so, it encounters obstacles which are deeply rooted in human nature. One is that by the very order of things such evils are not demonstrable until they have occurred. Telegraph: Enoch Powell’s ‘Rivers of Blood’ speech.
A woman who lied about being gang raped in Somalia to claim more than £250,000 in benefits had moved to Britain after boasting it was the ‘land of easy money’.
Ayan Abdulle was jailed this week after investigators discovered that the story she used to win asylum – and later UK citizenship – was a pack of lies. […]
Abdulle, who also used the fake name Amina Muse and is from Somalia, was living in Gothenburg when the authorities insisted immigrants learn Swedish if they wanted to continue to claim handouts. She told a friend she couldn’t be bothered and moved to England where she knew it would be far easier to collect benefits.
She made up a story to gain asylum and gave herself and five of her six children false names and dates of birth, fraudulently claiming benefits on both the real and invented identities. And she somehow managed to continue claiming benefits in Sweden for three years after leaving. […]
Between June 2004 and May 2010, Abdulle, who was living in Neasden, North-West London, claimed £261,358.14 in handouts.
The cash came from almost every welfare benefit possible, including income support, disability living allowance, carers’ allowance, jobseekers’ allowance, housing benefit, council tax benefit, tax credits and child benefit. […]
Videoen: En helt anden historie, og så alligevel, for den siger noget om prioriteter og kontraster i disse år: Canadiske radiomyndigheder har med 25 års forsinkelse opdaget at Dire Straits’ hit Money For Nothing indeholder diskriminerende ytringer: “That little faggot” (LFPC).
Dire Straits’ “Money for Nothing” can no longer be played in Canada in its original form since the Canadian Broadcast Standards Council has deemed the song offensive.
‘Grooming’: Toni-Marie og Abid Mohammed Saddiques ‘Rape Rover’
Interessant førstehåndsberetning om det hektiske liv med charmerende “asiatiske” gutter, og masser af stoffer, alkohol, pistoler – og gruppevoldtægt. Ud over den åbenlyse legitimering af misbruget i kultur og religion kan man også gætte på at fraværet af risikoen for blodhævn og klanfejder gør britiske piger til nemmere og mere attraktive ofre, end hvis det drejede sig om piger fra førmoderne kulturer. Her dog en undtagelse der – det skal være indrømmet – varmer ens hjerte: Saddique blev således tildelt en brækket kæbe af en slægtning til Toni-Marie Redfern (LFPC).
Pretty teenager Toni-Marie Redfern thought she’d found the perfect boyfriend. Polite, handsome, and seven years her senior, he drove a silver BMW, wore designer suits and bought her dinner at her favourite pizza café. […]
During their relationship, Saddique gave her a copy of the Koran to read secretly in her bedroom and told her she should cover her head with a scarf when she went out, in keeping with his Muslim faith.
As Toni-Marie recalls now: ‘On one of my first nights out with Saddique and Liaqat, I was taken to a seedy flat of one of the gang where they were sniffing coke. There was another girl there who was grabbed by the throat by Liaqat. Looking back now, it should have scared me to death.’ […]
Ironically, but in a step typical of the double standards of such sexual predators, Saddique tried to stop her wearing low tops. ‘He said I was supposed to wear things that covered my arms and he encouraged me to convert to Islam.’ […]
She explains: ‘In one of the last conversations I had with him, he referred to his Land Rover as the “Rape Rover”. That is when I knew I had to escape. I’d had enough.’ […]
Once, Toni-Marie went out to sit in his car to explain to him that their relationship was over. He sped off with her and dumped her in her dressing gown in the middle of the night in a road three miles outside Derby. Her family found her and took her home.
UK: Tal ikke om islamisering, eller samfundsfreden bryder sammen
Hver dag byder på denne slags historier: Der er omstændigheder der ikke bliver klart fremlagt, men som umisforståeligt viser dem der vil se hvem der har fat i den lange ende. Der er egentlig ikke brug for bloggere som os til at tilbyde uddybning og fortolkning, for det hele står der jo allerede. I en lille by i Kent, Storbritannien, klapres der tænder over en 80-årig dames artikel i et kirkeblad. Via Gates of Vienna (LFPC).
AN anti-Islamic article aiming to “liven up” a church magazine has sparked outrage after it branded the religion a “threat”.
Muriel Clark’s controversial piece on “Islamisation” in the monthly Hildenborough Keys has been slammed for urging residents to take a stand against Muslims coming into this country.
The 80-year-old divorcee claimed in her column for the St John’s Church publication that young Christian schoolchildren were being brainwashed with Islamic ideology.
Both magazine editor Nick Hawkins – who admitted toning down the original submission because it was “too extreme” – and the Reverend John Chandler this week defended the piece, which was sent out to all homes in Hildenborough.
But residents and the West Kent Muslim Association (WKMA) have called it “unacceptable” and “harmful to the community”. WKMA president Nasir Jamil said: “We strongly condemn these views.
“Islamisation is a very sensitive issue. Her views are a bit extremist and it’s a bit out of the blue. It really hurts us. “How can they publish it, especially to a small community? It creates a bad impression that Muslims are extremists.”
Tonbridge Green Party‘s Steve Dawe said he hoped the article – which sits alongside more benign offerings about coffee mornings and whist drives – was a one-off. He said: “I hope those responsible indicate this was a mistake, and will never occur again.
Queensland brukar normalt sett kallas ”The Sunshine State” och Brisbane där vi snart bott i trettio år betecknas vanligtvis som ”Beautiful one day – Perfect the next”. Nu har båda dessa slogans kommit på skam. Denna årstid brukar vi normalt njuta av härlig subtropisk sommarvärme och ligga och plaska i poolen eller vid Pacifics surf. Denna sommar undrar vi alla, inte minst turisterna; hur kunde det bli så här katastrofalt? Vart tog solen vägen? Framför allt – hur ska det bli framöver?
Stora delar av Queensland står nu under vatten, det vill säga ett område lika stort som Frankrike och Tyskland tillsammans! Regnet öser ner sedan veckor tillbaka och sköljer över hela städer. Befolkningen i vissa fall tvångsevakueras från sina hus. Envisa stannar för att senare behöva räddas med helikopter från hustak. Infrastruktur dränks av överfyllda floder som sväller till nivåer till över 20 meter från det normala. Brisbanes närmaste vattendamm vid Wivenhoe är fylld över kapacitet, 140 procent! Vatten tränger sig nu ut vid de öppna dammluckornas sidor och vräker ner i Brisbane River som slingrar sig genom staden.
Ifølge Niels Erik Hansen fra racisme-centret har vi kun en 5-6 af den slags sager i Danmark om året, men når vi nu snart – takket være det Konservative såkaldte Folkeparti – får en rød regering, er der SF ére der har lovet os lidt flere. Det bliver et fremskridt for den høviske tale i landet, og det er en ægte konservativ dyd. – Vi har tidligere omtalt Zemmour: “Mélancolie française – Frankrig har beseglet sin skæbne”. Her er bemærkningerne, der kan koste Zemmour penge og personlig frihed:
“French immigrants are more closely monitored than others because most drug dealers are blacks or Arabs… It’s a fact.” “Employers have the right to refuse Arabs or blacks.”
Journalist Eric Zemmour (…) vigorously defended his position, insisting he was not a “provocateur” but an honest observer of reality. “When you describe reality, you are criminalized,” the journalist said regretfully, his jaws clenched and his tone combative. “I do not provoke and I am for freedom of expression,” declared Eric Zemmour, one of the most famous “polemicists” in France, who believes that anti-racist organizations do nothing except “criminalize words that do not bow down to political correctness.”
“Reality does not exist for these gentlemen,” he added, speaking of the organization leaders. “They have to take refuge inside the ideologies they created thirty years ago (…) Those who leave are treated as provocateurs at best, or as Nazis at worst.” Eric Zemmour On Trial – Der er ikke faldet dom endnu kl 15, men vi holder øje med det.
Japanerna väljer bort mångkulturen
Frågan är inte vilka, utan snarare vad, som ska rädda Japan ifrån de demografiska utmaningar landet står inför. Invandring har inte varit en tänkbar lösning för japanerna, trots en minskad befolkning som lett till omfattande problem i landet. Detta har varit särskilt tydligt i invandringspolitiken. Under 2006 beviljades 34 flyktingar och 2010 har 30 individer fått uppehållstillstånd. I detta fall 30 burmeser som ska fördelas på tre år fram till år 2013. Japan är det första rika land vars befolkning minskar, där världens minsta andel av barn är under 15 år och största andel är över 65 år. Detta beror på att den moderna japanska kvinnan inte vill skaffa barn i samma utsträckning som tidigare. Framgång mäts monetärt snarare än hur många döttrar och söner hon har fött. Om trenden står sig, kommer befolkningen att minska från 128 miljoner till omkring 90 miljoner inom 50 år. Detta leder naturligtvis till problem för landets ekonomi och sysselsättning. [..]
Ska man då tycka att japanerna är rasister eller nazister och att dem är helt fel ute? Nej. Jag förstår japanerna. De ska vara stolta över sin kultur och ska i största möjliga mån sträva efter att behålla det unika som fortfarande finns kvar i detta fantastiska ö-rike. Mer löjligt blir det om vi svenskar ska börja lära upp japanerna, om någon över huvudtaget ska börja lära ett av världens mest beundransvärda folk hur man ska leva och handla.
Ta kriminaliteten exempelvis. Japan är ett av världens säkraste länder. Det är väldigt sällsynt att skåda ett slagsmål, trots sena nätter i nattvimlet, mitt i Tokyo. Småbrottslighet existerar överhuvudtaget inte. Våldtäkter, misshandel, knivbrott, skottlossningar och oprovocerat våld finns knappt alls och visar sitt uttryck i brottsstatistiken. Detta kan emellertid tyda på att det till vissa delar finns en mycket organiserad kriminell rörelse som är mer omfattande än i många andra länder. Men det är en organisation som vuxit fram under flera hundra år och som i dag i det närmaste styrs som ett företag och verkar i symbios med polisen. Den organiserade brottsligheten håller småbrotten borta från gatan och i gengäld låter polisen dem administrera den beskärda del av droger, prostitution och spel som oundvikligen dyker upp i alla mänskliga samhällen. Den organiserade brottsligheten ger sig inte på någon utan anledning. Det är en hederssak. Jessica Axelsson. Studerar på Meiji University i Tokyo
USA: ‘Retssag’ mod Koranen
Desværre er anklagemyndigheden den famøse pastor Terry Jones fra Gainesville, Florida, kendt verden over for sin ikke-afbrænding af samme værk for nylig. Det havde formentlig været bedre hvis initiativet havde været ledet af Jones’ navnebror fra Monty Python, men selvfølgelig håber man en dag at der et eller andet sted i den civiliserede verden vil blive udtalt en form for autoriseret dom over denne bog for dens tilskyndelse til jødehad, kvindediskrimination, vold og drab på vantro, og løgn og bedrag. Dette har vi stadig til gode, og trods åbenlyse sikkerhedsaspekter ved en sådan sag kan det virke utænkeligt at så meget had og undergravende virksomhed til tid og evighed kan gå fri for rettens ord i en eller anden form. Bemærk i øvrigt den foreslåede strafudmålings slående lighed med en lignende kampagne forestået af kunstneren Firoozeh Bazrafkan (LFPC).
The Rev. Terry Jones, who made an international name for himself last year when he announced he was going to burn the Quran at his Gainesville church, now is staging an “International Judge the Quran Day.”
“Yes, we’re going to do it,” Jones said on a YouTube address announcing the event. “We have decided to do it on March 20 starting at 6 p.m. It’s your opportunity, all you so-called peaceful Muslims. On that day the Quran will be put on trial.
“We are accusing the Quran of murder, rape, deception,” he said, “and being responsible for terrorist activities all over the world.” […]
“They say the Quran is a book of peace and a religion of peace,” he said. “We are asking them to present to us a defense person who will try to defend the Quran.” […]
He said a jury of about 30 people, made up of Christians and Muslims, will decide. “If found guilty,” he said, “there are four forms of punishment: burning, drowning, shredding or firing squad.” […] Rev. Jones to hold ‘Judge the Quran Day’
Socialdemokrat: ”Är allt våld fel?
Insändare av Varmt Konservativ: Hur desperata och radikaliserade är vanliga socialdemokrater i mittfåran?
I en artikel i SSU:s organ Tvärdrag 5/2008 vill Jens Lundberg, som redan i rubriken ställer frågan ”Är allt våld fel?”, slå ett slag för Frantz Fanon, en av inspiratörerna bakom 70-talets terrorvåg i Europa och som bland mycket annat hävdade att ”sanning är det som kan bidra till att störta regimen”. Artikelförfattaren summerar sina intryck av Fanon med följande ord:
”Men det är inte för att förstå historien som det är viktigt att läsa Fanon, det är för att förstå att det inte är enskilda misstag i kapitalismens natur som skapat kolonialismen, rasismen och andra förtryck. Det är inbyggt i dess natur och nya orättvisor och förtryck kommer att uppstå till dess att det ersätts. Fanon menar att våld krävs för att åstadkomma denna förändring. Ett är säkert, samma våld som Fanon demaskerade för snart 50 år sedan används fortfarande för att upprätthålla samma orättvisa system.” (Tvärdrag)
Det här är ingen småsak. I SSU:s tidskrift, inte i SKP:s, inte i Vänsterpartiets, kan man ta del av uppfattningen att marknadsekonomin och demokratin upprätthålls med våld, även i Sverige får man anta, och det antyds att författaren håller med Fanons slutsats att det krävs revolutionärt våld för att krossa ”kapitalismen”.
Som om inte det skulle räcka, här finns även ett glättigt resereportage från de indiska maoistiska naxaliternas värld och en artikel om Ulrike Meinhof med den käcka titeln ’Ulrike med hela världen’, som på en och samma gång tycks alludera på en titel på ”ett standardverk” om politisk islam, ’Bin Ladin i våra hjärtan’, och utgöra förlaga till Al Qaidas nya livsstilsmagasin, Inspire.
Även Per Wirtén, chefredaktör för idétidskriften Arena och flitig gäst i kulturradion har ägnat en hyllning till Fanon:
”Jag önskar att jag slapp Frantz Fanon. Men han tvingar sig alltid på. Och varje gång sliter han sönder mina förhoppningar om den goda politiken och reformismen. Dystert hör jag Dagens eko om nya självmordsbomber I Bagdad, krigshot mot Iran och varje gång står han där med sin förfärande uppriktighet. ”Dream on,” säger han med ett sarkastiskt leende och försvinner bort.”
När delar av vänstern blickar framåt tycks man samtidigt blicka bakåt till dessa rötter:1919 United States anarchist bombings och Wall Street bombing.Samtidiga bombningar i åtta olika städer. Känns tillvägagångssättet bekant? Vem är det som inspirerar vem i denna korsbefruktningens tid?
I et ørige der på et tidspunkt i historien er røget ud af en helt særegen tangent er de ideologiske referencerammer uvægerligt også anderledes. Hvor liberale hos os er kendetegnet ved en infantilt naiv tro på at mennesket er godt af natur og klarer sig bedst ved et minimum af statslig regulering – f. eks. af bevægelser af mennesker henover forne landegrænser – er britiske liberale i hvert fald på nogle punkter helt ureflekteret indforståede med statslig indblanding i de mest intime forhold. Ligestillingsministeren kan umuligt have stillet sig selv de påtrængende spørgsmål ‘er dette rigtigt?’ og ‘er dette en krænkelse af menneskets værdighed og frihed?’. Ting man ellers ville have troet lå en ‘liberal’ på sinde (LFPC).
Millions of teachers, nurses and policemen could be asked to disclose their sexuality, religion and race as part of a new Coalition equality drive.
Lib Dem equalities minister Lynne Featherstone says all public sector organisations should consider sending ‘diversity monitoring forms’ to staff to prove they are treating all sections of society fairly. […]
I Dagens Nyheter skriver idag Erik Ullenhag om hur viktigt det är att man inte kollektivt skuldbelägger “svenska muslimer”. En ödets ironi har gjort att man samma dag publicerar en intervju med en f.d. och en nuvarande hustru till den terrorgripne Sahbi Zaloutis som idag omhäktas “på sannolika skäl misstänkt för förberedelse till terroristbrott”.
“Han är en normal muslim, säger Sahbi Zaloutis fru” heter det i artikeln, “Han gillar skogen och att träna. Han plockar kantareller och lagar mat.” Eftersom Ullenhag är så mån om att vi ska skilja på “normala” och “terrormisstänkta” uppstår det här ett slags religiös och politisk rundgång. Är det normalt att sitta häktad, misstänkt för terroristbrott? Är det normalt att finnas i en krets av våldsfixerade islamister med konkreta attentatsplaner? Många har sagt det förut, bland annat Pernilla Ouis, så jag upprepar det bara: grundproblemet finns i religionen, i Koranen och dess budskap. Thomas Nydahl.(Misstänkt terrorsvensk Sahbi Zalouti omhäktad i dag. – Tre chefer på Säpo har utsatts för dödshot efter att Taimour Abdulwahab sprängde sig till döds.)
Man glemte nær Lena Sundström, der fik Guldspaden for gravende journalistik sidste år. På debatforummet Flashback, som blandt andet Jyllands Posten har gjort kendt, graver de videre. Som vi så med selvmordsbomberen, hans kone og de JP-anholdte, er det ikke så svært at gøre det bedre end de statssubventionerede svenske medier, og bliver amatørdetektiverne de ved med at producere resultater, så tager de mere over en dag. De er de frie markedskræfter. Her er nogle spørgsmål som Lena Sundström kan tænke videre på, så hun kan få en spade til i år. Der er allerede uafdækket stof nok nu til en hel gravko af guld og svensk presse har flere ressourcer end dansk. Brug dem. Vi låner et par replikvekslinger fra et forum, der både har poltiet og journalister som medlæsere:
För att riktigt inse hur sjukt mediaklimatet är, ska man försöka sätta sig in i hur bisarrt resultatet blivit om dansk press kontaktat Sverige bästa grävande journalist, Guldspadevinnare och Danmarksexpert Lena Sundström. Eller “Bullen
Helena Benouda slipper de flesta knepiga frågor [i DN], som borde ha ställts. Några exempel:
Den 44-årige tunisiern har uppgetts haft en anställning vid Södermalmsmoskén, stämmer det?
Hur många av de inblandade har kopplingar till eller besöker Södermalmsmoskén?
Hur ser Helena Benouda på att olika “muslimska människorättsorganisationer” lyfter fram Munir Awad som utsatt för rättsövergrepp?
Känner och umgås hon med familjen Thwany ( vars dotter Mona var gift med Taimour som sprängde sig på Bryggargatan ), som bor några minuter ifrån henne i Hässelby? Känner Safia någon av döttrarna?
Vad känner hon för Lars Vilks?
Vad menar hon med att “-Jag anser att extremismen ökar på båda sidor.” På vilket sätt har muslimerna i Sverige drabbats av extremister?
Helena Benouda nekar inte till att Munir Awad är hennes svärson – alltså är han gift enligt muslimsk lag, att paret står som ogifta på olika adresser är klar indikation på bidragsbedrägeri.
Annars bekräftar Benouda bilden av en oärlig och slingrande företrädare för muslimerna i Sverige i intervjun. Hon och Safia är drabbade, Munir är kanske oskyldig.
SVT viste denne dokumentar onsdag kl 20, så jeg måtte forføje mig hen til en vens fjernsyn for at overvære den. Der var jo ikke noget nyt for regelmæssige iagttagere, men det var interessant at se et halv års tid kogt ind til en kraftig fond. Glimrende underholdning som psykologisk teater, havde det ikke været fordi indsatsen – landet, velfærden og til syvende og sidst den sociale ro – er så høj. Repræsentanterne for de gamle partier opfører sig som pattebørn, går baglæns i retorikken, og de er kun ved begyndelsen af deres march. Deres argumenter er ikke hentet fra det konkrete, de kommer til at tabe overfor realiteterne, nogle af dem ser sikkert allerede at de har malet sig ind i et hjørne, men de håber vel deres omverdensbillede holder et par mandatperioder endnu. Der er mange interessante øjeblikket i dokumentaren, man skal prøve at se den med svenske øjne. De emner og begreber SD fører ind i Riksdagens “beskyttede værksted”, er chokerende for medlmmerne at høre: velfærdstab, splittelse af landet, kultur-kollision. Helt nye begreber at nævne ved navn, og SD erne er ikke fri for at nyde at provokere den let chokérbare forsamling.
Det overordnede indtryk er, at programmet er glimrende reklame for Sverigedemokraterne, og det vil adskillige avisledere sikkert også have ondt af i morgen. Men tiderne er skiftet, SVT kan ikke behandle et så dramatisk stof meget anderledes. Man kan næsten se på det, hvordan SVT har ræsonneret: “SD er i Riksdagen, der bliver de, det løb er kørt. Vi har ikke behandlet dem ordenligt før i tiden journalistfagligt set, det er på tide at vaske den plet af”. Programmet oser af angst for, at nogen igen skal kunne sætte en finger på public services forvaltning af upartiskhed. Man bemærker dog at det slutter med Lucia den 13, to dage efter selvmordsattentatet i Stockholm, der ikke nævnes.
Baglæns går det for den gamle garde, de unge SD’er følger efter forlæns, de er nådesløse og de ser også ud til at nyde forestillingen. Den bliver lang, det bliver som at skulle overvære hele Wagners Ringen på en uge, en udtrukken pinsel for nogle af os. Man kan i et andet klip her, se Fredrik Reinfeldts enestående uforskammethed og arrogance. Han må nyde den, mens han kan, den er ikke fremtidssikret. SD´s potentiale er vel mindst som Fremskridtpartiet i Norge, og det pikante er, at Reinfeldt og mange andre måske ved det. Men ingen lader til at have den fjerneste idé om, hvordan det skal forhindres. Den nuværende defensive benægter-strategi holder maksimalt til 2014, men ingen tænker så langt ud i fremtiden. Reinfeldt kommer til at dele magt med SD, hvis han er i politik så længe, men nu sidder han bare som en provinsprokurator og venter på at ulykkerne rammer ham, i stedet for at tackle dem præventivt og offensivt. “Hvad er han låst af?”, det er 1000 kroners spørgsmålet. Hvorfor gør han sig til en “sitting duck” for en udvikling enhver amatør kan se ? Hele udsendelsen her i SVT Play, min. 58:21.
Industriel immigration
Ett kriminellt nätverk som smugglat tusentals flyktingar, mestadels afghaner, till Europa har sprängts. Ett av de större slutmålen var Sverige där nätverket hade medhjälpare.Efter att ha utrett nätverket i nästan två år har den europeiska polisorganisationen Europol gripit 26 personer, huvudsakligen i Italien men även i Frankrike och Tyskland. Enligt Europol smugglade nätverket sannolikt in cirka 200 personer per månad från augusti 2008 fram till i dag. Ungefär var femte flykting tros ha varit minderårig. Smuggelrutten gick från Afghanistan via Pakistan, Iran och Turkiet till Grekland och därifrån till Rom. De favoriserade slutdestinationerna var Norge, Sverige och Storbritannien. Nätverket höll sig med medhjälpargrupper i många länder bland annat i Sverige, uppger Europol. Nätverk smugglade hit afghaner
Mainstreammediernes brødnid
Interessant historisk perspektivering af de amerikanske mainstreammediers hadefulde retorik vendt mod konservative opkomlinge som Fox eller talk radio, og med adskillige eksempler på den “udslettelsesretorik” som førstnævnte også excellerer i, hvilket ligesom har været fortrængt i de sidste par dages Palin rage. Og ironisk nok er dette i the Wall Street Journal (LFPC).
[…] The campaign of vilification against the right, led by the New York Times, is really about competition in the media industry–not commercial competition but competition for authority. When Bob Schieffer and Steny Hoyer were growing up, the New York Times had unrivaled authority to set the media’s agenda, with the three major TV networks following its lead.
The ensuing decades have seen a proliferation of alternative media outlets, most notably talk radio and Fox News Channel, and a corresponding diminution of the so-called mainstream media’s ability to set the boundaries of political debate.
Its authority dwindling, the New York Times is resorting to authoritarian tactics–slandering its competitors in the hope of tearing them down. Hoyer is right. Too many news outlets are busy “inciting people . . . to anger, to thinking the other side is less than moral.” The worst offender, because it is the leader, is the New York Times. Decent people of whatever political stripe must say enough is enough. James Taranto: The Authoritarian Media via Ed Driscoll: All the News that’s Fit to Edit Like a Ransom Note
UK: Ansatte skal indgive skriftlig erklæring om intime forbindelser på jobbet
Kun i Storbritannien eller Sverige, og heldigvis for det, men disse lande er jo bare rendyrkede tilfælde af den klientgørelse af ansatte der også hærger herhjemme (handlingsplaner, transaktionsanalyse, pegepindspsykologi …), og her skæres det da ud i pap at det at en ‘borgerlig’ regering er kommet til ikke medfører nogen revolution længere nede i fødekæden. Borgerlighed i den oprindelige betydning eksisterer ikke længere, og ordet kan vel stort set defineres som ‘lidt flere slips’ i dagens verden. Men eksemplet her er godt nok stygt (LFPC).
[…] Fenland District Council, in March, Cambridgeshire, has proposed a policy under which ‘intimate behaviour during work time’ could be classed as gross misconduct and lead to disciplinary action.
The proposal also suggests workers should declare any ‘close personal relationship’ to their manager ‘in writing’, if the new rules get the green light. […]
The ‘Draft People Policy: Relationships at Work’ plan was drawn up by Sam Anthony, the council’s head of human resources and organisational development. Councillors are due to discuss it at a meeting later this month.
The proposal, outlined on the council’s website, says: ‘…it is necessary for the council to ensure that all employees behave in an appropriate and professional manner at work (sic)…[…]
The proposal adds: ‘Any employee who embarks on a close personal relationship with a colleague working in the same team must declare the relationship to his/her manager in writing…
Der er gader og pladser i en by, man uvilkårligt og ubevidst søger henimod, og dem man undgår. Det ville man kunne se, hvis en GPS registrerede ens færden. Det er ikke kun deres skønhed, det er alt muligt der falder sammen i et enkelt punkt. Min GPS ville vise Købmagergade, Løvstræde, Niels Hemmingsensgade, Jorks Passage, Frue Plads, Store Kannikestræde, Frue Plads og Fiolstræde. Og ikke mindre om vinteren end om sommeren. Her er Paludans Antikvariat og café i Fiolstræde lige overfor Universitetsbiblioteket og få meter fra Ludvig Holbergs gamle professorbolig og Domkirken. (Klik foto f. helskærm)
Men det behøver ikke at være middelalderbyen. Det kan være Strandvejen ved von Rosens gamle administrationsbygning til Tuborg, eller Trianglen med Bien af P.V.Jensen Klindt (Grundtvigskirken), et af byens snurrigste huse, som alle har set titusinde gange uden at se det. Men hvis det en dag var væk, ville enhver opdage, at Trianglen så bare var et ordinært gadekryds og ikke et landemærke, hvis særlighed man har overset.
Mailadresse:snappost(snabel a)yahoo.dk Regarding use of my copyrighted photos on the blog, please contact the mail above.
Mobile Pay ved køb af fotografier.
-Bogen ”Det frie ord” er udgivet af Ole Hasselbalch 2019 på Den Danske Forenings forlag.
-Bogen er på 312 sider og koster 295 kr + porto. (Porto Danmark 44 kr og Udland 79 kr)
-Bestil på danskeren@danskeren.dk og husk navn, adresse og telefonnr. og modtag bogen bilagt faktura.
"Axel Artke har skrevet en fin og helstøbt bog om dansk kultur. Vidste man det ikke i forvejen, så ved man ikke så lidt mere om, hvad der er danskhed og dansk kultur efter endt læsning."
-Morten Uhrskov
”Dansk kultur i korte træk” kan købes på
bogsalg@danskkultur.dk Pris: 132 kr inkl. forsendelse.
Annonce
Malerfirmaet Mester Jakob
-22 års erfaring
-Centralt i København
Tlf. 26 71 91 70
Disse og mange andre spørgsmål – herunder om forskellene i intelligens, seksualitet, kriminalitet og opdragelse – giver denne letlæste bog af den verdenskendte psykolog, professor Philippe Rushton svarene på.
Den er letlæst, men ikke desto mindre videnskabeligt veldokumenteret.
