Roger Scruton: Border control must be at the heart of any EU renegotiations, Kasper Støvring: Bør Danmark følge Storbritanniens vej ud af EU?

Hvad sker der, når SD opnår 15-20% ?

De har som bekendt været oppe og kysse 14 % i en måling, i Skåne som helhed får de 18 procent. I dag foregik der det sædvanlige skuespil i Riksdagen: SD hjälpte rödgröna i „fakturastriden“. Man gör det för att lägga sig så nära SD man kan. og den lokale Sverigedemokraterna har en diger lista på förslag som fått nobben. Det fik mig til at tænke på nogle kommentarer fra søndagskronikken, som er værd at løfte op. Danskere tror, at Sverige kommer til at lade demokratiet gå sin gang, men det er der ikke noget gennem de sidste femten år, der tyder på. Et mere sansynligt scenarie ridses op her af S R Larson og andre. At betragte Sverige er, som Utlandssvensk skriver, som at se på i afmagt mens en god ven drikker sig ihjel. Svenskere, der først idag vågner op til det faktum, at Riksdagen forærer deres land bort med stor fart, må se i øjenene, at de bliver meget svære at stoppe. Hvad der taler til deres ros, er at Riksdagen endnu ikke er lykkedes med at desillusionere dem sådan på demokratiet, at de har forladt det helt:

Jag fick en glimt av Reinfeldts maktmetoder på 90-talet när han ville bli ordförande i MUF. Flera av de personer som nu sitter i hans omedelbara närhet, från Ulf Kristersson till Anna Kinberg, skulle kunna ge än mer kusliga vittnesmål om vad som hände då. Sedan dess har Reinfeldt bara förfinat sin maktutövning.

Många tycks sätta sitt hopp till att SD ska bli tredje största parti i valet nästa år. Det vore naturligtvis en klar förbättring jämfört med dagens situation, men jag tvivlar starkt på att resten av partierna kommer att tillåta ett någorlunda fritt, hemligt och demokratiskt val. Skulle de dock misslyckas i att manipulera bort en tredubbling av SD, kommer de snabbt att forma någon slags “krisregering”.

SD blir återigen utestängt och landet kommer att kastas in i en politisk kris som det aldrig repar sig från. Eftersom till och med vansinniga allianspolitiker med all sannolikhet ser den krisen annalkas kommer de att göra vad de kan för att manipulera ner SD:s framgångar till mer “hanterliga” nivåer. Därmed fortsätter Sverige på en såphal utförslöpa vars slutstation är värre än den grekerna har att förhålla sig till.

Jag tror också, att sjupartiet sannolikt bekänner färg och (öppet) bildar en samlingsregering om SD blir ett större parti. Sverige har redan i praktiken en slags samlingsregering kring vissa frågor. Beslutsamheten att agera som en samlingsregering – eller snarare en enpartistat – ang. invandringspolitiken är uppenbar.

Om jag ska utgå från mig själv så har jag full förståelse för att man inte orkar hålla på hela tiden. Det är väldigt smärtsamt att bevittna förfallet av ett land som man har starka känslor för. Möjligen kan man jämföra det med att se en nära vän supa ihjäl sig. Visst vill man hjälpa men vid någon tidpunkt tvingas man att, mer eller mindre, accepera att det inte går att hejda. Men man kan likväl inte helt sluta att bry sig.