Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Sommaren 2012 smiter den tunisiske medborgaren Nadar Khiari, 28, olagligt in i Sverige via Italien. Det sker i augusti påstår han själv, vid midsommartid enligt vittnen. Han har inga skyddsskäl och söker inte asyl. Han har inte heller för avsikt att arbeta. Nadar Khiari kommer till Sverige för att försörja sig på kriminalitet, att råna och stjäla från svenskar.

Den 18 augusti 2012 rånar han en berusad 22-årig svensk man på kontanter och en mobiltelefon värd 7 000 kronor på tunnelbanestationen Enskede Gård i södra Stockholm. Den 8 september ska Nadar Khiari ådra sig hela världens avsky  genom att råna 38-årige Johnny Granberg på Sandsborgs tunnelbanestation i södra Stockholm.

Johnny Granberg är berusad och på väg hem tidigt på morgonen efter en glad kväll. När han försöker undkomma rånaren faller han ned på tunnelbanespåret och blir liggande medvetslös. Vig som en gasell hoppar Nadar Khiari ned på spåret och rånar Johnny Granberg på allt han har av värde; mobiltelefonen, 1 500 kronor i kontanter, plånboken och en halskedja av guld. Sedan tar han ett lika vigt skutt upp från spåret, går oberörd ut genom t-banespärren och lämnar sitt offer liggande på spåret. Johnny Granberg blir överkörd av tåget och skadas allvarligt.

Ett löjeväckande lågt straff

Rånet fångas på övervakningskameror, och sex dagar senare grips Nadar Khiari i en lägenhet i Akalla i nordvästra Stockholm. Vid häktningsförhandlingen säger han gråtande att han “ångrar sig”, att han “aldrig ska stjäla mer”, att han har stulit på varuhusen för att “han inte hade pengar till mat eller för att behandla sina skadade ben”. Påståendena är perfekta för en snyftartikel i Aftonbladet. Hur någon med “skadade ben” med sådan lätthet kan svinga sig ned på och klättra upp från tunnelbanespåret berättar inte Aftonbladet.

Nadar Khiari kan enbart dömas för två fall av grov stöld till det löjeväckande låga straffet ett och ett halvt års fängelse och fem års utvisning. Den svenska brottsbalken har nämligen inte förutsett att någon med berått mod kan lämna en annan person att skadas eller dö, så det finns ingen brottsrubricering och följaktligen heller ingen påföljd för den vidrigaste delen av brottet.

Knuten till dödsmisshandel i Frankrike

Nadar Khiari är vad svenska media kallar “papperslös”. Jag vet inte vad journalisterna tror sig kunna uppnå genom detta falska epitet. Lögnaktigt är det likafullt, och allmänheten har för länge sedan avkodat “papperslös” och andra ord som ska dölja verkligheten. Den som utan tillstånd uppehåller sig i ett land är en illegal invandrare som bryter mot utlänningslagen. Punkt slut.

Självklart har Nadar Khiari ID-handlingar, men dem vill han inte visa. Då skulle saker framkomma som han inte vill ska bli kända. Han har inga asylskäl. Hans hemland Tunisien är det land där den berömda “arabiska våren” tog sin början i december 2010 och det tunisiska folket i oktober 2011 röstade fram det islamistiska partiet Ennahda och dess ledare Rashid al-Ghannushi till makten. Om Nadar Khiari i likhet med en kompakt majoritet av invånarna i andra muslimska länder vill att islam ska spela en stor roll i politiken (Pew Research 2010) borde han stortrivas med islamisternas maktställning i hemlandet och inte längta någon annanstans.

Men Nadar Khiari har ett viktigt skäl att hålla sig borta från sitt hemland och gömma sig i en avkrok av världen. Han är efterlyst för en dödsmisshandel i Frankrike i januari 2011. Genom tips från den franska allmänheten och samarbete mellan fransk och svensk polis har han nu knutits till dödsmisshandeln och ska utlämnas till Frankrike när han har avtjänat sitt straff i Sverige.

Illegala invandrare måste försörja sig på brott

Huruvida Nadar Khiari är representativ för de invandrare som uppehåller sig illegalt i Sverige är ointressant. Han är en av tiotusentals utlänningar som medvetet bryter mot svensk lag, antingen genom att trotsa avslag i samtliga rättsinstanser, eller stanna kvar när visum har gått ut, eller som Khiari helt sonika ta sig in i landet och strunta i att ansöka om uppehållstillstånd. Ingen vet hur många de illegala är. Socialstyrelsen gissar på mellan 10 000 och 50 000, men de kan lika gärna vara mångdubbelt fler.

Vad medias gråterskor inte vill inse (eftersom det reducerar den magnifika känslan av att vara en verkligt god människa) är att illegala invandrare är hänvisade till att försörja sig genom att begå brott. När man har tagit sig in i ett land illegalt är man tvungen att fortsätta sin kriminella karriär. Svartjobb eller annan form av brottslighet är vad som står till buds – om man inte som “Maria” i Ulrika Bys snyftare i lördagens Dagens Nyheter lever av andras välvilja. Och hur länge kan man göra det?

“Hon åker till en hemlig adress och plockar upp basvaror som mjöl, mjölk och grönsaker som de får till skänks” skriver DN.

De har vistats olagligt i Sverige i nio år

“Maria” och hennes man är från Nordafrika och har lyckats med bravaden att bo olagligt i Sverige i nio år. De har inga skyddsbehov och har fått ett avvisningsbeslut som de struntar i att följa. Tre av de fyra barnen är födda i Sverige. Hur tänker man när man skaffar det ena barnet efter det andra när man vistas i ett land illegalt? Och hur bär man sig åt för att få en bostad när inte ens skötsamma svenskar kan få det? Det är frågor som Dagens Nyheter inte ställer.

“Hur ska jag någonsin kunna förstå den grymma, hycklande balansgången mellan det som är lag och det som är mänskligt rimligt?” snyftar reportern Ulrika By, svårt tyngd av skuldkänslor.

Det blir nog svårt. Då måste man ju överge sitt eget hyckleri, sluta dyvla sina privata skuldkänslor på läsarna och börja förmedla allsidig och korrekt information. Ett till synes oöverkomligt steg att ta för ljugande och hycklande svenska journalister.

Gävlepolisen hittar illegala i restaurangbranschen

Brottslighet är norm bland illegala invandrare. De återfinns framför allt i tre stora svartjobbsbranscher: hotell- och restaurangsektorn, städbranschen och byggsektorn. I Gävle arbetar gränspolisen med inre utlänningskontroller bland annat genom besök på restauranger. “Varenda gång får vi träff” säger Willie Aflarenko, chef för gränspolisen i Gävle. Mellan tio och femton svartjobbande illegala per år upptäcks i Gävle bara genom kontroll av restaurangbranschen.

Den “fria rörligheten” grogrund för organiserad brottslighet

När Sverige den 19 december 1996 anslöt sig till Schengensamarbetet upphävdes gränskontrollerna inom Schengen. Den uppreklamerade tjusiga “fria rörligheten” som skulle bli så fantastisk har visat sig erbjuda en stabil grogrund för både organiserad brottslighet i form av människosmuggling, trafficking och kringresande kriminella ligor, och tusentals ogrundade asylansökningar varje år från främst västra Balkan. De olagliga inresorna i EU ökar kraftigt, och viseringsfriheten inom Schengen är starkt ifrågasatt bland annat från Sverige.

Illegala gränsöverskridanden ökade med 35 procent

Att illegalt ta sig in i ett EU-land är ingen konst. Det bevisar fallet Nadar Khiari. Självklart upptäcks bara en del av dem som passerar EU:s gränser olagligt.

“Frontex (EU:s gränskontrollorgan) statistikförde nästan 141 000 olagliga gränsöverskridningar inom EU 2011, vilket motsvarar en ökning på 35 procent jämfört med föregående år. EU:s yttre gräns passerades olagligt främst vid de yttre gränserna i Grekland, Italien och Malta. I Finland påträffades 2011 ca 3 300 personer som vistades olagligt i landet”

skriver Merit Wager på sin blogg. Om 3 300 illegala invandrare påträffas i Finland med dess restriktiva invandringspolitik på ett enda år – hur många kan det då handla om i Sverige, landet med världens mest generösa asylpolitik? Ingen vet. Frågan är om någon egentligen vill veta.

Antalet avvisningar ska öka kraftigt

Det finns inget enda land som har fri invandring. Om det fanns ett sådant land skulle jag varmt rekommendera den svenska PK-eliten att bosätta sig där för att få uppleva den fulla innebörden av sina floskler. Alla länder har regler och kontrollsystem för vilka som tillåts uppehålla sig i landet. Sverige har liksom alla Schengenländer skyldighet att kontrollera och avvisa alla som uppehåller sig i landet utan tillstånd, och det är Polisen som ska sköta det jobbet.

Sedan 2009 arbetar den svenska gränspolisen på regeringens uppdrag med det så kallade REVA-projektet, en förkortning av ”Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete”. Projektet är ett samarbete mellan Polisen, kriminalvården och migrationsverket, och syftet är att arbetet med att verkställa avvisnings- och utvisningsbeslut ska bli effektivare. Regeringen har angett att antalet avvisningar i år ska öka kraftigt jämfört med förra året.

I Extremlandet Tvärtom eskalerar vansinnet

I andra länder är det en självklarhet att lagen ska följas och illegala invandrare utvisas. Men inte i Sverige. Sverige är Extremlandet Tvärtom med ett för varje dag eskalerande kollektivt vansinne. Om Sverige vore en person skulle vårdintyg för sluten psykiatrisk vård utfärdas omedelbart. Så allvarlig är diagnosen. När inre gränskontroll och svensk utlänningslag ska tillämpas går ett ramaskri genom nationen. Det privilegierade skikt invånare som befolkar bostadsrätterna i Stockholms innerstad upplever plötsligt outhärdliga problem i sin närmiljö.

Polisens kontroller utförs delvis i Stockholms tunnelbana och blir därför på ett chockartat sätt synliga för blotta ögat för stadens boende. “Den intensifierade kontrollen i tunnelbanan har fått många stockholmare att reagera” skriver Dagens Nyheter och berättar om Jenny Lind som är initiativtagare till en Facebooksida som uppmanar folk att varna när de ser poliser i t-banan – alltså uppmuntra till lagbrott.

“En grupp som inte är beredd att inse konsekvenserna”

Protester mot det orimliga och inhumana i att följa svensk lag inlöper dagligen i media från den kulturella, politiska och mediala elit som anser sig själv bäst lämpad att avgöra vilka utlänningar som har rätt att stanna i Sverige. Närmare bestämt ska alla som vill bo i Sverige få stanna och få full tillgång till den välfärd som svenskarna har arbetat ihop.

“Dessa personer utgör en grupp som definitivt inte är beredda att inse konsekvenserna av vart deras bristande verklighetsuppfattning kan leda. Däremot har de funnit en perfekt metod för hur man förbrukar det förtroende man eventuellt kan ha vunnit i något annat sammanhang” skriver Rolf Hillegren, före detta åklagare, i en debattartikel på Newsmill.

“Oacceptabelt att stoppa mörkhyade i tunnelbanan”

När innerstadens bortskämda PK-elit skriker och stampar med foten får regeringen ångest och kalla fötter. Alltså samma regering som har anslutit sig till Schengensamarbetets regler om inre gränskontroll och utfärdat direktiv till Polisen. Hela havet stormar, och en beklämmande teater utspelar sig. Inte bara regeringen står med ett vått pekfinger uppsträckt i vindarna från den högljudda innerstadsopinionen. Alla partier utom moderaterna sällar sig till protestkören mot sina egna beslut.

Som vanligt är det integrationsminister Erik Ullenhag (fp) som skämmer ut sig mest. Han fastslår att det är “oacceptabelt att stoppa mörkhyade i tunnelbanan”.

“Är det så att människor med mörk hudfärg stoppas för ID-kontroll så är det helt oacceptabelt. ID-kontroller på grund av utländskt utseende strider faktiskt mot det regelverk som finns. Det skapar en väldig oro om det är så att människor med mörk hudfärg eller utländskt utseende uppfattar att man kan bli stoppad för ID-kontroll, så är det en situation vi inte ska ha i Stockholms tunnelbana” säger Ullenhag.

Det vore givetvis mycket trevligare för regeringen och journalisterna om Polisen ägnade sig åt att kontrollera blonda och blåögda personer med typiskt svenskt utseende. Då slapp de ju bli utpekade som rasister.

Hur står poliserna ut? Hur orkar de?

“Avblås jakten på gömda” trumpetar Dagens Nyheter på ledarplats och skriver:

“Något av det minst angelägna borde vara att leta upp och jaga bort människor ur landet. Helt säkert finns det också enskilda poliser som ogillar och skäms över att tvingas ägna sig åt detta.”

Det säger någonting om Sveriges sjuka debattklimat och den sanslösa omedvetenheten bland journalisterna när man på ledarplats kan insinuera att Polisen ska skämmas för att den gör sitt jobb. “Här uppstår osökt frågan: när hände det senast att en journalist skämdes över någon yrkesåtgärd?” frågar Rolf Hillegren, före detta åklagare, i sin artikel på Newsmill.

Inte ens Rikspolisstyrelsen ställer sig upp bakom sina påhoppade kolleger i yttre tjänst. Jag förstår uppriktigt sagt inte varför Polisen i framför allt Stockholm och Malmö inte går ut i samlad strejk för att protestera mot en orimlig arbetssituation. Maken till otacksamma arbetsuppgifter får man leta efter. Under dagliga floskelparader från den politiska och mediala godhetsmaffian och plakat, förolämpningar och talkörer från gapvänstern förväntas Polisen sköta sitt arbete. Hur orkar de? Hur står de ut?

Det skär i hjärtat på en hycklande vänsterpartist

“Det skär i hjärtat att tänka på att någon av de andra t-banepassagerarna kanske bara har ett t-stopp kvar i detta land som de flytt till för att undvika krig, tortyr och utsatthet”

utgjuter sig vänsterpartisten Ann-Margarethe Livh och fortsätter hyckleriet:

“Jag kan svära mig fri och ärligt säga att vi i Vänsterpartiet protesterat vid varje steg, men det ändrar inget. Låt oss tillsammans utkräva ansvar från dem som faktiskt beslutat om detta.”

Ann-Margarethe Livh kan förslagsvis börja med att utkräva ansvar av sina partikamrater i vänsterpartiet. Utlänningslagen antogs enhälligt av Sveriges riksdag 2005.

Ska migrationsverket ersättas av en folkdomstol?

Behövs migrationsverket och migrationsdomstolarna över huvud taget? Eller ska de ersättas av en folkdomstol som avgör vilka som får bo i Sverige?

“Å ena sidan har vi en gigantisk byråkrati för att avgöra vilka som ska få vistas i landet eller inte. Å andra sidan har vi sedan företrädare för den lagstiftande makten som fattar beslut som går stick i stäv mot fattade beslut. Det minsta man kan begära tills vidare är att det åtminstone ges ut någon samhällsinformation om vilka myndighetsbeslut och lagar som ska följas och vilka som kan ignoreras” skriver Rolf Hillegren på Newsmill.

En fråga som aldrig får något svar

Bloggaren Merit Wager har ställt samma fråga många gånger. Här i ett blogginlägg från 2009.  I ett inlägg nyligen ställer hon samma fråga. Hon har aldrig fått något svar.

“När jag frågar folk som förfasar sig över – och motsätter sig – att människor som fått avslag på sina asylansökningar ska utvisas/lämna landet, vilka andra lagar de anser att man inte ska behöva följa i Sverige, då får jag aldrig något svar. För det tycks enbart vara utlänningslagen som de tycker att man ska kunna strunta i för ”besluten är ju så dåliga och felaktiga och orättvisa och”…

“Vi ska alltså ha någon sorts ”folkdomstol” som ska bestämma att vi först ska låta migrationsverket utreda asylärenden och fatta beslut och sedan ska beslutet kunna överklagas i en migrationsdomstol som också fattar beslut, på juridiska grunder, enligt den lag som Sveriges riksdag och regering stiftat. Och därefter – efter dessa dyra processer med allt vad de innebär av kostnader för utredare, handläggare, beslutsfattare, domare, tolkar och juridiska ombud – ska folkdomstolen (till stor del bestående av journalister och politiker) ändå bestämma att asylsökande ska ges permanenta uppehållstillstånd i Sverige, om beslutet efter den rättsliga prövningen blev avslag på ansökan!” skriver Merit Wager.

Utvisade brottslingar återvänder

Hur effektiva de inre gränskontrollerna är håller de aldrig jämna steg med utvisade utlänningar som trotsar lagen, återvänder och begår brott.

“Om jag, i norra Sverige, träffat på utvisningsdömda personer som har återvänt (i strid mot förbud) hur många passerar då inte varje år tunnelbanan i Stockholm?” frågar Daniel Wall Andersson, förundersökningsledare inom polisen och före detta gränspolis, i en artikel på Newsmill.

I Norge visar siffror från Rikspolisstyrelsen, publicerade i Aftenposten, att närmare 500 utvisade brottslingar har återvänt illegalt till landet de senaste två åren och gripits för brott igen – ofta utrustade med nya namn och falska ID-handlingar. Statistiken har hemlighållits av norska justitiedepartementet men blivit offentlig genom ett överklagande.

Under 2011 fraktades 794 och under 2012 1019 straffade personer ut ur landet. Under samma tid har polisen upptäckt 497 dömda och utvisade utlänningar som återvänt till Norge och begått nya brott. Ändå blir få åtalade och straffen låga. Genomsnittsstraffet är 40 dagar i fängelse. En tredjedel fick inga straff alls. En människosmugglare sa nyligen i rätten att om han så utvisas från Norge hundra gånger tänker han ändå komma tillbaka.

Irakier stannade kvar och våldtog igen

En av återvändarna, eller rättare sagt en stannare – en 35-årig irakier – har med hjälp av DNA-teknik visat sig vara en av förövarna till en brutal gruppvåldtäkt på en 41-årig kvinna i Slottsparken i Oslo i oktober 2011.

Men historien börjar inte där. Irakiern kom som asylsökande till Norge 2003 och fick uppehållstillstånd på humanitära grunder. 2005 begick han en överfallsvåldtäkt på en 18-årig flicka i centrala Oslo. Han dömdes till fyra års fängelse och frigavs 2008. Året efter nekades han asyl och dömdes till utvisning på livstid – men stannade kvar och har haft arbete. Trots DNA-bevis nekar han till båda våldtäkterna, och han vägrar uppge namnen på de tre eller fyra andra män som tillsammans med honom begick gruppvåldtäkten 2011. Irakiern riskerar att dömas till 21 års fängelse när rättegången tas upp i Oslo tingsrätt den 18 mars.

Var femte asylsökande i Danmark begår brott

Nya siffror från Kriminalregistret och Danmarks Statistik visar att asylsökande i Danmark är 23 gånger så kriminella som befolkningen som helhet.

813 asylsökande gjorde sig skyldiga till en eller flera lagöverträdelser under 2011 och dömdes för brott. Då ska man betänka att det handlar om asylsökande, som i motsats till illegala invandrare uppehåller sig lagligt i landet och får sina behov av mat, bostad med mera tillgodosedda av staten. Men vad asylsökande och illegala har gemensamt är att de ofta är skyldiga människosmugglarna stora pengar för resan till Europa. Det kan handla om summor på 100 000 kronor eller mer – skulder som betalas tillbaka genom brottslig verksamhet. På grund av den omfattande kriminaliteten uppmanar den danska Rikspolisen nu landets polisdistrikt att frihetsberöva asylsökande även för mindre brott som butikssnatteri. Detta för att försöka förhindra fortsatt kriminalitet.

Ropen skalla – amnesti åt alla!

I Sverige fortsätter de sju gammelpartierna, i synnerhet centerpartiet, sitt självmordståg mot avgrunden. Ropen skalla – amnesti åt alla!

“Ge de papperslösa amnesti” kräver Per Ankersjö (mannen bakom centerns idégrupps förslag om månggifte och fri invandring) och Stina Bengtsson (c). Här är verklighetskontakten lika med noll. Det är fri invandring bakvägen, belöning för dem som har tagit sig till Sverige olagligt. Med ett pennstreck trollar centern fram jobben och skatteintäkterna:

“För Sveriges del skulle amnestin troligtvis innebära att tusentals arbetstillfällen flyttas över på den öppna arbetsmarknaden, vilket skulle ge ökade skatteintäkter som kan finansiera vår gemensamma välfärd.”

2005 års scenario i repris?

Jalla jalla – då är vi där igen, åtta år tillbaka i tiden. Tillbaka till 2005. Hela det året rasade en hätsk debatt om de “apatiska barnen” och allmän amnesti. En högljudd opinion piskades upp av bland andra journalisten Gellert Tamas.

I januari 2005 ställer sig samtliga riksdagspartier utom socialdemokrater och moderater bakom kravet på allmän amnesti. Den 6 april 2005 röstar riksdagens majoritet av socialdemokrater och moderater nej till förslaget. Vänstern och miljöpartiet är beredda att fälla regeringen på frågan om amnesti. För att få tyst på dem går socialdemokraterna med på en kompromiss. Det blir ingen allmän amnesti, men de flesta gömda illegala invandrare och apatiska barn får stanna genom en tillfällig asyllag.Lagen börjar gälla den 15 november 2005.

Eftersom människan sällan lär sig av sina misstag kan vi befara att den högljudda PK-elit som inte besväras av någon nämnvärd verklighetsförankring kommer att köra 2005 års scenario i repris. Den svenska folkmajoritet som anser att lagar ska följas blir gång på gång överkörd av ansvarslösa populister som låtsas bry sig om “papperslösa” men bara är intresserade av sin egen plats vid köttgrytorna. Sverige är ett mycket sjukt land med noll sjukdomsinsikt.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter