(Video fra boglanceringen i Cepos med bla. Søren Krarup, Kasper Støvring og Simon Emil Ammitzbøll. Den sidste breder sig desværre alt for meget, men videoen er værd at se for de to første. Krarups meget stærke indledning (fra minut 6:45) og hans afslutning, samt Støvring og kommentatorer som Svend Ove Gade og Morten Uhrskov. Det må være ganske interessant for Karup at se sine snart tredive år gamle synspunkter brede sig længere ind over midten af dansk politik, i dette tilfælde liberalisterne, men jeg ser ingen grund til, at det stopper ved dem. Den ‘reaktionære’ Krarup ender med at blive den visionære og ‘progressive’, og redder Danmark sig nogenlunde udenom ulykker, andre europæere er skrevet op til, er han en af de første, vi skal takke.)

Moral förklädd som politik

Av Eva Agnete Selsing 

Utlänningspolitiken är en het potatis och har varit det sedan vi fick Utlänningslagen 1983. Det är nu 30 år sedan, och därför har Kasper Elbjørn och jag redigerat och skrivit en antologi om invandringen till Danmark och den fortlöpande debatten i ämnet. I lördagens krönika skrev Elbjørn, som är liberal, om den liberala synen på invandring. Här blev det än en gång tydligt att det (också) finns skilda uppfattningar i ämnet inom borgerligheten. Elbjørn uttrycker sina förbehåll inför den “fasta och rättvisa” utlänningspolitiken, som han menar var för hård och bröt mot liberala principer.

Och nyckelordet här är “principer”: det liberala förhållningssättet till invandringsfrågan bottnar i en universell moralisk princip om att alla ska kunna bosätta sig var de vill. Och det låter ju trevligt. Men lika sympatisk som denna liberala princip är, lika paradoxalt är det att ha ett universialistiskt förhållningssätt till nationalstaten och dess gränser. Nationalstaten har gränser och är därför redan från utgångspunkten anti-universell. Därför kommer de liberala till korta när de har universialistiska moralprinciper som utgångspunkt i en diskussion om gränser och öppenhet i en stat som den danska.

När lagen infördes 1983 var det bara med moraliska argument som grund – om än i första hand från vänsterflygeln. Det politiska etablissemanget ansåg att Danmark hade en etisk plikt att öppna gränserna och ge rättigheter till dem som korsade den. Asylsökare fick inte ses som siffror i statistiken. Inte som en mängd vars storlek politiker ska ha inflytande över. När VK-regeringen tog över 2001 var själva tanken på ett “antal” flyktingar kättersk. Att sätta siffror och mål sågs som ett uttryck för att vi hade lämnat den moraliska sfären och trätt in i den profana, politiska. Att vi hade valt bort medmänskligheten och i stället följde en ond, borgerlig nyttoparameter i invandringsfrågan.

Så ingen tog ställning till vilka konsekvenserna blev. Vilka människor som kom hit. I vilken grad de nykomna lät sig assimileras. Och är det någonting vi har lärt av den lagen måste det vara att moral förklädd till politik inte fungerar. Det är två skilda sfärer, med mycket olika juridiska förutsättningar. Att öppna gränserna på vid gavel ökar inte friheten i ett litet, kulturellt homogent samhälle.

Vi har ett konkret politiskt problem som vi vill lösa med utlänningslagstiftningen: vi vill gärna ha duktiga, välkvalificerade människor hit men är mindre intresserade av att öppna dörren för människor som i grunden inte vill bli delaktiga i vårt samhälle. Men så har bilden av invandringen sedan 1983 dessvärre inte sett ut, och det kan bara skyllas på den rättighetsuniversialism som både de liberala och vänsterflygeln är anhängare av – särskilt i form av internationella konventioner som gör det omöjligt för ett enskilt land att fritt utforma sin egen politik.

Det är mycket enkelt: vi ska kunna sortera i invandringen så att den passar in i det samhälle vi har. Moral förklädd som politik gav oss den ödesdigra lagen 1983. Och ändå tar många liberaler fortfarande till moraliska dogmer som svar på ett politiskt problem. Det ger säkert en varm känsla i magen men är inte nödvändigtvis bra för friheten. Lärdomen från 1983 måste vara att vi inte kan fatta förnuftiga beslut i konkreta frågor enbart utifrån moralens abstrakta premisser.

Oversat fra Moral forklædt som politik av Julia Caesar

Mediene avskaffer seg selv

Nye tall viser et dras­tisk fall i opp­slut­nin­gen om tra­di­sjo­nelle medier. I Sve­rige vel­ger seks av 10 bort TV-nyhetene. Fire av ti leser ikke en mor­gen­avis, hver­ken på papir eller nett. Dette er resul­ta­tet av en under­sø­kelse gjort av Nor­di­com ved Gøte­borgs uni­ver­si­tet, som ble pre­sen­tert onsdag. Man skulle tro den ville fått stort opp­slag, men nei. Selv i svenske aviser, er det en notis fra TT:

Sex av tio väl­jer bort tv-kanalernas nyhets­pro­gram. Fyra av tio läser ingen mor­gon­tid­ning, var­ken på pap­per eller på nätet. Det fram­går av medie­baro­me­tern från Nor­di­com vid Göte­borgs uni­ver­si­tet som pre­sen­te­ra­des på onsdagen. På fem år har mor­gon­tid­nings­läsan­det min­skat från 72 till 61 procent. Tit­tan­det på tv-nyheter har gått från 55 till 38 procent sedan bör­jan av 2000-talet. Bland unga, där föränd­rin­garna är som störst, ser 12 procent på tv-nyheter.

Dette er kata­stro­fale tall. At mediene gjem­mer dem bort kan bare bety at de for­tren­ger virkeligheten.

Aften­pos­ten har en stolpe­sak om at første­ama­nu­en­sis Erik Wil­berg ved BI under årskon­fe­ran­sen til Medie­be­drif­te­nes lands­for­ening i Dram­men ons­dag spådde nye kost­nads­kutt og oppsigelser.

– Det vil gå ytter­li­gere ned­over, og det vil komme ube­ha­ge­lig ras­kere enn det vi har trodd, sier eks­per­ten i medieøkonomi.

Vil bedrif­tene og arbeids­mil­jøet tåle nye ned­skjæ­rin­ger så tett på den siste omstil­lin­gen, som var betydelig?

Det er et dår­lig tegn at mediene gjem­mer bok så kata­stro­fale tall som den svenske under­sø­kel­sen viser. Tren­den er den samme i Norge: pub­li­kum ven­der mediene ryg­gen. En ting er tek­no­lo­giske end­rin­ger og over­gang til digi­tale platt­for­mer. Men denne under­sø­kel­sen for­tel­ler at folk hel­ler ikke fin­nes der. At 12 pro­sent av de unge ser tv-nyhetene lover dår­lig for den poli­tiske debat­ten og demo­kra­tiet i fremtiden.

Den største grun­nen til fra­fal­let er imid­ler­tid ikke tek­no­lo­gisk utvik­ling. Det er et mediene har snudd pub­li­kum ryg­gen, eller enda verre: dri­ver aktiv pro­pa­ganda mot dem. I leng­den er det uhold­bart, og nå viser resul­ta­tene seg. Document.no