Så går det løs igen i denne uge. Siger „aktivisterne“ i al fald. Vi var lige ved at glemme Captin Stabbing og. co. , den kan godt tåle en reprise, der er ikke noget så fornærmende som humor. Det betyder væde, det får enhver autokrat til at græde. Genopfrisk også hvad der skete sidste år på Flotilla „peace activists“ Expressen skriver alt for venligt og neutralt om den politisk afasiramte forsamling, der – måske – snart sejler afsted: Ship to Gaza möter motstånd redan före avfärd. Världen Idag er klarere i mælet: När hyckleri stavas „Ship to Gaza.“ Sveriges bedste avis, konkurrencen er ikke så hård.(Video: Hey Jews)

Mohammed Sawalha, a key organiser of the second flotilla which is set to attempt to break Israel’s blockade of Gaza later this week, is alleged to be a Hamas operative with long-standing connections to the militant organisation. […]

In 2005, The Sunday Times reported on his appointment at Finsbury Park mosque:

‘Sawalha’s link with Hamas emerged after he was named as a co-conspirator in an American court case involving racketeering and conspiracy. […]

A 2006 BBC Panorama investigation into the activities of Islamic charities in Gaza and the West Bank also repeated these allegations. ‘Faith, Hate and Charity’ included further information on Sawalha’s role in fundraising for Hamas. According to the presenter, John Ware:

‘From London, Sawalha is said to have master minded much of Hamas’ political and military strategy. Wanted by Israel, he fled to London in 1990… In London, Sawalha is alleged to have directed funds, both for Hamas’ armed wing, and for spreading its missionary dawah. […] Flotilla organiser is alleged Hamas operative

The ITIC also has information on Sawalha:

Sawalha was a senior Hamas activist in Judea and Samaria, involved in establishing Hamas’ Judea and Samaria headquarters at the end of 1989-beginning of 1990, and had connections with Hamas headquarters in the Gaza Strip. […]Flotilla organizer has Hamas links (Just Journalism)

Malmø centrum for „hate crimes“

Malmö kan få ett internationellt centrum om hatbrott. Men först ska forskarna ta reda på vad som driver en människa att begå hatbrott. Planerna på ett centrum om hatbrott tog fart efter att Anders Wigerfelt, docent på MIM (Malmö Institute for studies of migration, diversity and welfare) på Malmö högskola i förra veckan fick miljonanslag från Vetenskapsrådet och Brottsoffermyndigheten till sin forskning om hatbrott. De två forskningsprojekten startar till hösten och fokuserar på olika saker. I ett projekt ska vi titta på vilka miljöer hatbrott kommer ifrån och metoder för att komma ifrån dem. I det andra ska vi titta på offren och deras berättelser, säger Anders Wigerfelt. Malmö kan bli centrum för hatbrott, Malmö högskola ska studera hatbrott.

Rubrikken kan misforstås, det er med vilje. I det mindste behøver forskerne ikke bevæge sig særlig langt, for at finde nogle forbrydelser at forske i. Når man selv har befundet sig i omkredsen af i alt fald seks „hade-forbrydere“, dømte eller frikendte (jeg kan nemt have glemt nogle), er begejstringen dog til at overse. Bliver svenskere selv opgraderede til at kunne være ofre, og betyder det noget i praksis for byens tilbageværende jøder?

Også i Belgien er mindreårige asylsøgere voksne

I Belgien er næsten tre fjerdedele af de unge asylansøgere, der hævder at være mindreårige, det ikke i virkeligheden, skriver avisen De Morgen. I år er 246 asylansøgere, som hævdede at være mindreårige, blevet alderstestet . Det viste sig at 166 personer (72%) var over 18 år. Mere end 840 børn og unge ansøgt om asyl i Belgien i de første fem måneder af 2011. Age falsifié chez 72% des jeunes demandeurs d’asile (Snaphanens oversættelse.) Asielzoekers liegen over leeftijd – længere artikel.

Tvind på Södermalm

Den er egentlig fra januar, men Daily Mail har taget den op idag, det er lejligheden til at notere historien om børnehaven med børn uden („socialt“) køn, hvor småbasserne titulerer hinanden „kammerat“ eller „person“. „Hold så op med at drille, person X“, hører man for sig. „Skal vi lege doktor, kammerat Y?“ Det er kun en anelse mere forrykt end det genusseri, der vælter ud af SR og SVT hver dag. (Et tilfældigt pluk fra dagens kvidrende kvindeunivers: Sommar utan män.) Navnet Egalia har børnehaven givetvis fra den norske feminist Gerd Brantenbergs bog, „Egalias døtre“ (1977). Landet Egalia er ikke som man skulle tro, det ligestillede land, det er landet hvor det kvindelige er det normale, mens manden er det kuede, underkastede køn. Småbørnene befinder sig altså i en utopisk magtkamp, som „de voksne“ fører med dem som skakbrikker.

Det er en ekstrem-venstre dagsorden, der har sejret ad Helvede til i Sverige, så svensk borgerlige ikke vover at sige ævlet imod, altså de af dem, der ikke har adopteret den bevidstløst. Vi har den ikke magen til i Danmark, til fortydelse kun for de forskere, der ville have denne kønskommunisme som fast levebrød. Børnehaven har en Genuspolicy og er HBT-certificeret af RFSL, kodesprog for swedologer og faste læsere af denne blog. – Måske min kollega vil kommentere det nærmere, jeg er allerede helt udmattet. „Jeg taler helst med børn, thi om dem tør man dog håbe, at de kan blive fornuftsvæsener, men de, der er blevne det – Herre Jemini!“ (S.Kierkegaard) Børn er robuste. Nogle mister antagelig ikke forstanden af at gå i Egalia, men de voksne må være fortabte.

På förskolan Egalia är alla kompisar. Ingen är flicka eller pojke. Hon och han blir ofta hen. I lekrummet finns spis, brödrost och kundvagn i ljust trä. I boklådan är alla titlarna noga utvalda. – Vi väljer gärna böcker med ensamstående föräldrar eller samkönade föräldrapar, säger Gabriella Martinson. [..]

Språket så viktigt på Egalia. Könsbestämmande ord som pojkar och flickor används inte. Vi säger ju inte ”Nu ska alla svenskar leka med det här”. Varför ska vi då dela upp utifrån kön? Visst har barn preferenser – men de hänger inte ihop med biologiskt kön, säger Gabriella Martinson. Istället används förnamnet, ”kompis” eller ”person”. Men vi rättar aldrig barnen, de gör aldrig fel, de gör som de lärt sig, säger Lotta Rajalin.”Hon” och ”han” är inte bannlysta men varvas med det könsneutrala ”hen”. Förskola – utan flickor och pojkar

Juli Cesar skrev i kronikken Låtsaslandet blandet andet om Egalia: Barn som medel för ideologiska mål

Alla tygdockor är mörkhyade och exakt likadana – förutom en detalj; könsorganen. De är – hör och häpna – olika. Möjligen har personalen insett att barnen ändå så småningom skulle upptäcka att de är olika.

På daghemmet Egalia använder man alltså barn som medel för att uppnå vuxnas ideologiska låtsasmål. Barn kan inte försvara sig, de är helt utlämnade. Hjälp att tidigt indoktrinera barnen till könlösa låtsasvarelser finns bland annat i böcker av Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist som också använder barn som medel för ideologiska mål och har en HBT-agenda: ”Jösta och Johan”,”Kalle med klänning” och ”Vem kan älska Ella?”.

”Kalle med klänning” är slutsåld. Det finns tydligen ett omättligt behov av litteratur om små pojkar som vill gå klädda i klänning. Jösta och Johan är två homosexuella giraffer. De vill så förfärligt gärna ha barn, men det kan de ju inte få eftersom de är likadan och likadan.