(Wafa Sultan, Hege Storhaug og Hans G. Jansens taler i København foreligger på YouTube i løbet af 48 timer. Det er tredje gang Wafa Sultan er i København siden 2006, jeg har aldrig henvendt mig til hende før, men denne gang måtte jeg sige det til hende :

“We love you.” Corny, måske, men hvad øjeblikket inbød til. Hun græd under sin tale. Det er selvsagt ikke fotograferet. Klik fotos f. helskærm.) Sappho reportage: En kultur, der ikke respekterer halvdelen af menneskene, kan ikke sejre i det lange løb, Vi ved alt om det meste, men næsten intet om tidlig islam,Lad os beholde pigerne her og sende forældrene tilbage

Statsadvokaten var så vidt vides ikke til stede under den konference som Trykkefrihedsselskabet afholdt i Vartov søndag, for ikke bare hørtes ganske generaliserende udsagn om muslimers gøren og laden i forhold til det tildækkede køn, men arrangementets ubetingede superstar Wafa Sultan opfordrede uden blusel til, med en skærpelse af et berømt udsagn af præsident Theodore Roosevelt, at trodse myndigheders forsøg på at bremse en bydende nødvendig debat – og i det muslimske mindset som hun mener at kende bedre end europæiske anklagemyndigheder er det at “speak softly” et udtryk for svaghed.

Sultan vil i kraft af kombinationen af faglig og personlig kulturel baggrund have en ganske særlig gennemslagskraft, hvilket man også fik bekræftet på ganske ubehagelig vis da hun deltog i arrangementet med Geert Wilders i Landstingssalen forrige år: De tilstedeværende journalister nævnte hende ikke i deres smædereportager da hun jo netop var et levende dementi af skabelonhistorien om Wilders som den dumme hvide mand. Ingen tilstedeværende kunne være i tvivl om de personlige omkostninger denne kulturelle spændetrøje havde haft for hendes eget liv da hun fortalte om en tvangsgiftet nieces selvmord.

Hege Storhaug fra norske Human Rights Service kom med et af de argumenter der også kendes fra bl. a. Ayaan Hirsi Ali, men som det er aldeles umuligt at få ørenlyd for i den daglige debat fløjene imellem: At emanciperede kvinder i den muslimske verden bliver bestyrtede når de ser hvad vi i vores frie verden godvilligt lader slå rod iblandt os. En kvindelig pakistansk bekendt af hende havde således ved selvsyn konstateret de ændringer i det Oslo’ske gadebillede der var sket siden hendes forrige besøg der, og havde spontant spurgt hvorfor man dog tillod den slags. Dette er imidlertid realiteten i dagens verden. Vi ved det, og de kvinder der dagligt tæskes, voldtages, brændes, dræbes eller ætses med syre i den tredje verden ved det – der er ikke i islam nogen stopklodser der gør det muligt at imødegå barbariet. Adfærden kan nok have pendanter i andre førmoderne kulturer, men som fremhævet af professor Hans Jansen er islam unik i sin sanktionering af vold imod kvinder, ikke mindst i Koranens vers 4:34.

Hans Jansen fremlagde højst interessante detaljer om de dunkle historiske omstændigheder vedrørende islams tilblivelse: Er det således et udtryk for bemærkelsesværdige omstændigheder at to af Muhammeds koner bar navne der betød hhv. “dødfødt” og “levende”, og at der er så mange usandsynlige symmetrier i kronologien, f. eks. Aishas liv før og efter Muhammed der angiveligt var af samme varighed? Hvor muslimer kan opfatte dette som bevis på himmelske kræfters styring, er det klart at forhold som disse i vestlig tankegang ganske underminerer fundamentet under islam – og i og med at ganske mange muslimer tager ophold i vore lande har vi mildest talt en situation af betragtelig dynamik.

Om Lars Hedegaard i lyset af nylige begivenheder belagde sine ord med ekstra forbehold skal være usagt, men nu bliver dette jo mellem os og vores læsere, så hvad pokker: Islams modus operandum er, iflg. Hedegaard, gearet på stammekrig hvor magten over kvindekønnet er alfa og omega. Mænd i konkurrerende stammer/trossystemer stilles ugunstigt når deres egne kvinder ikke bare er frit bytte, men også kan tildeles firfold til islams krigere. Nøglen til at (skal vi sige dette eufemistisk) bryde denne ideologis fremtrængen er således uløseligt forbundet med at frisætte dens kvinder (Steen/LFPC). (fotos, klik for helskærm.)

Lars Hedegaard – The Place of Women in Expansionist Islam

For the reasons just mentioned, the strategic key to our defence against islamic culture, is the liberation and emancipation of muslim women. Before that happens, there is no reason to believe, that there is any democratic potential in the current turmoil in the arab world.”

Læs mere »

Seneste kapitel i Lars Hedegaard “racisme-sagen” udspillede sig i Østre Landsrets 8 afdeling i går. Jeg burde måske efterhånden også ytre mig om den sag, når jeg nu spiller en mindre birolle, hvis overhovedet er muligt at tilføje noget til de spaltekilometer, der allerede er skrevet. Måske haster det ikke, man fornemmer, der er tid nok. Jeg har aflagt vidneforklaring overfor politiet og byretten, og nu var jeg kørt 150 kilometer for at sige det samme igen, – troede jeg. Det tidligere sagte blev læst op, jeg skulle bare bifalde det eller ikke bifalde det. Jeg var på nippet til at tilføje “hvor er det dog nøjagtigt og godt refereret” eller “det er jo som at høre mig selv tale” for dog at levere noget for alle kilometrene, men dommeren lod forstå, at han allerede var færdig med mig. Jeg satte mig på tilhørerrækkerne med de 30 andre og tænkte på, hvad sådan en sag mon koster skatteyderne. Fem eller femten millioner? Bagefter var der øl i Bredgade, udtalt på gammelkøbenhavnsk lokaldialekt med det første “d” stumt. Solen skinnede, fuglene sang. “Hvor længe mon endnu?” sang en. “Hvem ender med røven på komedie?”, sang en anden selvom vi var tæt ved Amalienborg. (Steen)

Fra Sidste ord i landsretten af Lars Hedegaard

Magthaverne har til alle tider prøvet at feje ubehagelige problemer under gulvtæppet ved at forbyde folk at snakke om dem.Det kan de også sagtens gøre – især hvis de kan støtte sig til en tjenstvillig anklagemyndighed. Omkostningen er blot, at problemerne ligger inde under gulvtæppet og tager så meget på i vægt, at der med tiden opstår enorme buler, som folk falder over og først tør tale om, når det er for sent at gøre noget ved dem. Det er derfor vi har ytringsfrihed. Ytringsfriheden er – ud fra et samfundsmæssigt synspunkt – en institution, der skal sikre, at vi bliver gjort opmærksomme på problemer, før de bliver uløselige.

Ytringsfriheden er derfor grundlaget for, at vi kan have folkesuverænitet, demokrati og lighed for loven. Begynder man at regulere, hvad der må siges, og hvad der må tænkes, er det jo udtryk for, at magthaverne allerede mener sig i besiddelse af sandheden.
Al historisk erfaring viser, at sådanne velfriserede samfund må gå til grunde, fordi en alvidende og algod øvrighed aldrig har eksisteret. Erfaringen viser også, at en øvrighed, der mener sig så alvidende og algod, at den tyr til indhug i ytringsfriheden, står for fald.
Historien rummer en lang række eksempler på forfølgelser og fordømmelser af personer, hvis tanker måtte forekomme ethvert anstændigt menneske at være oplagt vanvittige, usaglige eller til fare for sædeligheden og den offentlige orden, men som alligevel – når de formastelige var blevet brændt på bålet, sat i fængsel eller på anden måde tvunget til tavshed – viste sig at indeholde en sandhed. Sidste ord i landsretten af Lars Hedegaard ( “Han har opført sig som en bombemand”, A Danish Show Trial, Yet Again.Muhammeds Piger. Politiken: Islamkritisk bog er komplet unuanceret.)

En vicestatsadvokat som en våd fuser

Det er fascinerende at iagttage hvordan der verden over benyttes de samme skabelonagtige virkemidler i forsvaret for den trængte multikultur: Vi har mange gange gjort opmærksom på den refleksmæssige opstilling af moralsk ækvivalens, hvor evigtgyldige, voldsopfordrende Koranvers antages at udlignes af tidsbundne blodigheder i det Gamle Testamente. På en eller anden måde er knebet blevet annammet og slugt råt i så godt som alle sammenhænge – akademisk som lavpandet.

Et andet trick med en betydelig udbredelse er at associere islamkritikere med, eller ligefrem tillægge dem, de samme voldelige tilbøjeligheder som de jihadister de kritiserer – medfører skrift eller tale ikke ligefrem afrevne lemmer og litervis af blod, kan man i det mindste prøve at smæde kritikeren ved association eller tillæggelse af skyld. Se f. eks. den formentlig højt betalte journalist Joe Klein, ansat ved det engang prestigefyldte, men nu hensygnende Time Magazine, der ikke lægger fingrene imellem, og springer alle mellemregninger over – pastor Terry Jones er så skyldig som en selvmordsbombemand:

“[T]here should be no confusion about this: Jones’s act was murderous as any suicide bomber’s. If there is a hell, he’s just guaranteed himself an afterlifetime membership.” Time Magazine’s Joe Klein: Qur’an-burning an “act as murderous as any suicide bomber’s”

På Snaphanen kender vi bedst til retssale fra Hollywoods court room dramas, og ved egentlig ikke om en dansk vicestatsadvokat kan være en manipulerende Karl Smart der godt ved hvad der sælger billetter i landsretten, eller om han evt. kunne være drevet af kognitiv dissonans der får ham til at projicere ubekvemme egenskaber hos dele af det klientel hvis følelser han varetager, over på anklagede. Under alle omstændigheder hørtes i landsretten i dag dette forsøg på at dele sol og vind lige på samme måde som hos Joe Klein:

[…] »Han (Lars Hedegaard, red.) har opført sig som en bombemand, der tænder lunten og går sin vej uden at sikre sig, at lunten går ud af sig selv, og at bomben ikke sprænger,« sagde [vicestatsadvokat] Bo Bjerregaard. […] »Han har opført sig som en bombemand«

Som sagt er Snaphanens redaktion generelt lovlydige borgere, og vi ved ikke rigtigt hvad der skal til for at ‘spille smart’ for landsrettens ‘cowboyrække’ – om man så må sige. Fra en lægmandsbetragtning ligner dette godt nok et ualmindeligt billigt kneb man ikke troede var en vicestatsadvokat værdig, men hvad ved vi? Vi må se hvad den høje ret falder for d. 3. maj (LFPC).

barry Rubin ser en stigende ‘mellemøstificering’ af den vestlige politiske kultur, i diametral modsætning til de våde drømme om at udfolde vestligt demokrati i Mellemøsten. Det er skræmmende at konstatere at der på trods af kommentarens fokus på amerikanske frihedsidealer går en lige linje til de europæiske angreb på ytringsfriheden, og således også til den verserende sag i landsretten (LFPC):

[…] So how has the Middle Eastern approach revolutionized Western discourse? What slogans are potent enough to shut people up instantly?

Racism! Homophobia! Islamophobia! And to a lesser extent, perhaps, Sexism! The minute you are accused of racism you are finished. There’s no effective response. […]

There are no pro-racism, pro-Islam-hating, pro-sexist, or pro-homosexual-baiting lobbies. Indeed, all of these things are at an all-time low in the West, rare to a degree unthinkable a decade ago. Yet the pretense must be that such dangerous enemies are lurking everywhere, just as Communist regimes constantly uncovered conspiracies that justified their existence and repression.

Thus, freedom of speech, rational discussion, and opposition are trumped by “higher values.” The most basic and long-held principles are quickly jettisoned in fear. Newspapers accept censorship, intellectuals embrace telling lies, and women’s rights’ groups cheer the suppression of women’s rights in Muslim societies. Those who have spent years fantasizing how they would have been heroic resistance fighters against dictatorship fold, trembling, in the face of a single letter of complaint.

Remember, victims of this tactic don’t have to be actually guilty but merely accused to be considered guilty. Consequently, and most likely of all, they would already have been intimidated into silence.

And then you are finished as completely as any Arab or Muslim accused of being a running dog of the Zionists and imperialists. In many cases, those in public life so branded might as well get a shopping cart and hang out on street corners collecting bottles to return for the deposit. […]

Public, even semi-public expressions of racism are virtually extinct in America, whatever might be inside people’s minds and hearts. The level of hostility toward homosexuals has fallen faster and further than anyone would have believed a decade or two ago. As for Islamophobia, its definition is unclear but certainly its scope has been greatly exaggerated by those who have a political interest in greatly exaggerating it.

The critical point is this: For every bit of “hate speech” or action, there are hundreds, even thousands of false, politically motivated accusations. Like the secret police in a dictatorship, the forces must seek out new crimes and conspiracies. But unlike an earlier phase of genuine efforts to promote tolerance, the strategy becomes a political one for crushing dissent and consolidating support for the prevailing ideology and rulers.

If laws restrict freedom to speak in the West on a variety of topics then people can be legally in a way making the West arguably more restrictive than Muslim-majority countries which, after all, generally solely restrict Islam from open discussion. […] Barry Rubin: How the West Is Being Turned into a Version of the Middle East

En Marineofficer blandt Afghanistans indfødte

Det kan kræve en mental indsats at acceptere at den vestlige tilstedeværelse i Afghanistan tjener et højere formål, nemlig vores egen sikkerhed. Man kan kun håbe at dette virkelig er tilfældet, men anstrengelsen er nok først og fremmest at måtte sluge den kendsgerning at landets egen kultur er udenfor rækkevidde. Allerhelst så man det primitive bjergland indhegnet af en uigennemtrængelig mur. En Marineofficer har sendt Pamela Geller nogle observationer fra sit ophold i Afghanistan (LFPC).

[…] A few days later, we walked next to some compounds in an area the Marines had never been to before. As we patrolled and secured, a group of little boys came out and watched us. In a nation with no literacy, Marines are a week’s worth of excitement and gossip. I had some candies in a bag so I passed some out as we talked with the kids about foreigners, Taliban, and peace. At that moment, 2 of the cutest little girls you have ever seen came out peeked out of the compound and immediately the little boys flew into a rage and chased them with sticks, throwing them and hitting one girl square in the back. I immediately chastened the boys and told them that what they did was not wrong, it was evil. The boys shouted back that they were “just girls!”

Two days ago, one of the linguists I work with was sitting looking like a man broken-hearted. I asked what was wrong and his friends, all full of vacant eyed smiles, said, “His fiancé killed herself!” as they all laughed except for the broken hearted one. I didn’t believe them at first because humans do not respond to tragedy in triumphant laughter. I again asked what the matter was and they again reiterated that his girl had killed herself. At this he looked up mournfully and nodded. Her parents tried to force her into a marriage with another man and she resisted. They forced, so she took poison. His friends went on to explain that it was OK because “she was just a girl and there are many others.” I stopped them as only an angry Marine can. I described to them in very insensitive language that they are all jacked up and their mood represents why their country is in the Stone Age, that this place has no heart and their souls are dead. I told them that they need to get through their heads that a woman’s life is just as important as a man’s and when a woman dies it is just as tragic as when a man dies. They looked at me as though I was explaining to them a deep secret and two of them even started nodding. Maybe there is hope. I wished the linguist affected well and was done with them. […] Afghanistan Observations

What remains, then, is to conquer Rome. The second part of the omen. “The city of Hiraq [once emperor of Constantinople] will be conquered first”, so what remains is to conquer Rome.’ This means that Islam will come back to Europe for the third time, after it was expelled from it twice… Conquest through Da’wa [proselytizing], that is what we hope for. We will conquer Europe, we will conquer America! Not through sword but through Da’wa. Yousef al-Qaradawi, MAYA Conference, 1995, Toledo, Ohio( Endnu en video: Hundreds of Muslims gathered in Rome’s famous Piazza Venezia to conduct their Friday prayers and demand religious freedom in Italy. Fotoserie på Bivouac-ID, hvor man samtidigt kan se at Roms meget store moské ligger øde hen.)

“Det er vores kristne pligt i et globaliseret samfund”
At gå under for at andre kan leve, er en kristen tanke. Også pave Benedikt har været inde på den i sin påskemesse, der også udkom på arabisk.

Germany and Europe should open their doors to refugees fleeing North African unrest and instability rather than barricading the borders, according to the Evangelical Bishop of Central Germany, Ilse Junkermann.Junkermann said in an interview that those fleeing violence in places such as Libya should be granted safety and help. “That we should help civil war refugees should not be put under question,” she said. “That is Christian duty, citizens’ duty in a global society.” Bishop says Europe must take refugees (Fra det seneste døgn: Italy: 1,000 migrants evacuated from Lampedusa, Immigration threatens to divide Europe, With help from Italy, Tunisian migrants head for France, Tunisian migrants find an unwelcome Europe.)

Vesten drukner

Jordens befolkning tæller i dag knap 7 mia. mennesker og vokser med godt 80 mio. om året. Den årlige tilvækst svarer således til Tysklands samlede befolkning. En tilvækst af denne størrelse er imidlertid af ny dato. Det kan vi få et indtryk af ved f. eks. at se på, hvor lang tid det tog at forøge jordens befolkning med 1 mia. mennesker før i tiden og i dag. Omkring 1800, dvs. for ca. 200 år siden, havde verdensbefolkningen nået den første mia., og det havde altså taget mange årtusinder. I løbet af de næste blot 130 år – dvs. til omkring 1930 – var Jordens befolkning vokset med yderligere 1 mia. Men omkring 1960 talte verdensbefolkningen 3 mia. Nu tog det altså kun 30 år at lægge yderligere 1 mia. til. På vejen frem mod de nuværende knap 7 mia. er jordens befolkning hvert 13. år blevet forøget med en mia.
Den stagnerende befolkningsudvikling i industrilandene og den hastige befolkningsudvikling i udviklingslandene siden midten af 1900-tallet har medført en stor ændring af den befolkningsmæssige balance mellem de to regioner. Medens 1/3 af jordens befolkning i 1950 boede i industrilandene, er det i dag mindre en 1/5. Af verdensbefolkningens årlige tilvækst på 80 mio. sker over 95 pct. i udviklingslandene. På grund af Afrikas langsomme fødselsnedgang vil denne verdensdel opleve en forøgelse af indbyggertallet fra en 1 mia. til godt 2 mia., dvs. mere end en fordobling i løbet af blot 40 år.

I dag bor 18 pct. af verdens befolkning i industrilandene, om 40 år er det under 14 pct. Europas andel af verdensbefolkningen vil falde fra knap 11 til godt 7 pct. Derimod vil Afrikas andel af verdensbefolkningen øges fra 15 til 22 pct. Dvs., at hver femte af jordens beboere om 40 år vil være afrikaner. Kronik: Den globale befolkningsudvikling, Poul Chr. Matthiessen, professor emer. dr. polit

Ingen snak om “retssikker asylprøvning”, “overholdelse af konventioner,” “generøs flygtningepolitik”osv, der ikke forholder sig til verdens demografi, og at den altså vil medføre egenudslettelse, bør tages alvorligt. I dag er godt 20 % af Sveriges indbyggerede indvandrede og efterkommere fra den seneste generation. Et ret konservativt skøn siger, at 9.9 % af Sveriges befolkning om kun 19 år er muslimer. Det vil sige at 20 % er inden for rækkevidde, og måske endda 30 % også i dette århundrede. Altså mod en Kosovo-lignende demografi. Hvordan forestiller den svenske Riksdag sig mon det vil spænde af ? Det gør den selvfølgelig heller ikke, det overlader den til andre som den kan skamme ud for deres beskidte fantasi. Ingen i den offentlige debat forholder sig til det simple faktum. Selv mener jeg som bekendt, – selvom det er gætværk på nogle årtiers aftsand – at Sverige allerede har passeret det punkt, hvor et fredeligt forløb virker som det sandsynligste. Men landet er kun den ekstreme illustration på det der sker lidt langsommere i resten af Europa: vores ledere fører os som lam til slagtebænken, lidt mere tøvende end før, undtagen i Sverige, naturligvis. Mine forældre var unge under besættelsen, de ville ikke tøve et sekund med at kalde disse politikere “quislinge” og “landssvigere”. Man må jo håbe for dem, at det ikke er en holdning, der breder sig ved den næring tiden kan give den.

Religionsdialog på amerikansk

Sagerne om Terry Jones’ anstrengte forhold til islam har forlængst fjernet sig fra spørgsmålet om hvad denne pastor og hans lille kirkesamfund selv repræsenterer, og ønsker at opnå med deres mediestunts. Rituel hændervasken og afstandstagen fra vulgær amerikansk cowboykristendom er formålsløs – Jones er blot katalysator og øjeblikkets brændpunkt, og enhver der har øjne og kan og vil se kan ikke være i tvivl. Videoen her er et lille mikrokosmos på noget der transcenderer cykelstyroverskæg og primitiv teologi. Og når det er sagt så klarer Terry Jones faktisk optrinnet her med stor værdighed – i modsætning til den fremmødte arabiske gadepøbel der beklageligvis opholder sig i hans land (LFPC).

One of the least known aspects of the current Libyan conflict is its brutal, racial component. Media reports claim Libyan leader Muammar Gaddafi is using black African mercenaries in his war against the rebels. In retaliation, the insurgents have targeted in violent attacks African immigrant workers living in Libya, from whom, the rebels believe, Gaddafi is recruiting his mercenaries. Before the uprising began, an estimated 1.5 million Africans resided in Libya, many as low-paid labourers, but the violence has caused a large number to flee the country or to go into hiding. […]

But another, more sinister motive lurks behind the current rebel “African hunt” than just Gaddafi’s disturbing use of African mercenaries to put down the rebellion. The ferocious animosity Libyan rebels are showing toward black Africans is actually rooted in a deeply embedded, centuries-old Arab racism the war has inflamed. This racism has its roots in the institution of Islamic slavery.

And this abomination of Islamic slavery, upon which Arab racism rests, will be difficult to eradicate. It is an ingrained, centuries-old institution that is also legal under sharia law and, according to historian Bernard Lewis, “elaborately regulated.” The case of Cairo University professor Dr. Abu Zayd, an Islamic theologian, indicates the dangers and complications of challenging sharia law’s slavery provisions. When Zayd contended that “keeping slave girls and taxing non-Muslims” was contrary to Islam, he was declared an apostate and a sharia court forcibly divorced him from his wife. He later fled to Europe to escape Islamic extremists who now wanted to kill him because of his apostate status. […] Libyan Rebels Terrorize Black Africans

U.S. Sen. John McCain, one of the strongest proponents in Congress of the American military intervention in Libya, said Friday that Libyan rebels fighting Muammar Qaddafi’s troops are his heroes. […]

“They are my heroes,” McCain said of the rebels as he walked out of a local hotel in Benghazi. […] McCain Lauds Anti-Qaddafi Forces During Libya Visit

Dearbornistan: Terry Jones har nu færre rettigheder end KKK og nazister

Frygt kan lamme et samfund. Uerkendt og bortrationaliseret frygt kan undergrave et samfund. USA er på vej imod en smertefuld læreproces (LFPC).

[…] Terry Jones was sent to jail in Michigan over a planned protest outside the largest Islamic Center in the U.S. I have seen the most vile displays of subversion, anti-Americanism, Jew-hatred and violence at anti-war rallies during the Bush years. No one said boo. It’s free speech. The KKK marches, no one says boo, it’s free speech. Monsters protest military funerals, it’s free speech. Nazis in Skokie? A-OK. But Islamic jihadis launch the most brutal and bloody attack on America on September 11, 2001, and we haven’t stopped apologizing. And now we have turned over our soul, the heart of our freedom. […] Jailed Jones Prosecutor “Un-Worthy’s” Alliances

Slyngelrettigheder og den engelske syge

Man kunne kalde dette et eksempel på det konsekvensløse samfund kørt ud i det ekstreme, men for samfundet selv er dette selvfølgelig alt andet end konsekvensløst. Os bekendt har vi ikke noget der kommer i nærheden af dette suicidale rettighedsregime i den danske socialpædagogik, men er de eksempler vi også har oplevet herhjemme med oplevelsesture og nye cykler til nogen der ikke fortjener det alligevel et udslag af det samme socialpædagogiske paradigme du jour? (LFPC)

When Winston Smith became a youth worker after leaving university, he was an idealistic liberal. But after ten depressing years of seeing disruptive children in care being indulged rather than disciplined, he’s written a devastating book exposing the truth about the anarchy in this country’s care homes.

Well past midnight, a thuggish teenager called Liam is playing music in his bedroom at full volume. Three adults have spent 20 minutes cajoling him to ‘make the right choice’: in other words, to turn it down and let everyone get some sleep.

As they’ve been trained to do, they’ve praised him for those few hours in the past week when he wasn’t causing mayhem. But none of this works. It rarely does.

Liam has an angry, vacant look in his eye. Even threats don’t work. When I tell him he risks not going to Alton Towers this weekend, as planned, he roars: ‘B******s! I’ll be f***ing going. I’d like to see you try and stop me.’ If I dare to come into his room, he adds, ‘I’ll f***ing smash you right up!’ […]

The next day, Liam refuses to go to school. Instead, he’s taken for a walk in the countryside and then a row round a lake in the grounds of a stately home.

You might think this a highly inappropriate reward for attempted murder, and you’d be right. But the care system prefers always to look on the positive side. In the paperwork we have to fill out, Liam’s relaxing day is magically transformed into an ‘educational outing’. […]

For the few minutes or hours that they aren’t misbehaving, they receive cash bribes and other awards. Violent rages go unpunished — a policy known as ‘positive reinforcement’. Far from receiving much-needed guidance, semi-feral kids are dictating the agenda. […]

There was no point arguing, because social services object to anything that even hints at criticism of the young people in our charge. Instead, we’re expected to inhabit a morally neutral universe, without judgments or standards. […]

Naturally, the residents also require rewards for things they should be doing in the first place. So, they get ‘points’ (which can be exchanged for cash) every time they apply for a job or enrol on a training course. In other words, the taxpayer has to reward unemployed teenagers simply for trying to find employment. […] The untouchables: How violence and drugs go unpunished in Britain’s care homes where all that matters are children’s rights

Blot to pluk:

Derfor er det en fejl, når visse liberale enten som Favrholdt afviser kristendommen som demokratifjendtlig eller som mange af dagens politikere mener, at vi bør have absolut religionslighed i Danmark, for den ene tro er lige så god eller skadelig for demokratiet end enhver anden.
Islam og demokrati: Det liberale og marxistiske dogme om alle religioners ligeartethed – eller endog ondartethed – blokerer for erkendelse af, at religioner netop ikke er lige, og at islam eksempelvis er meget svært forenelig med demokrati.Den islamiske orden forudsætter islams herredømme og sætter den islamiske lov over den verdslige. Kristendommen har for længst opgivet sine egne krav om direkte styring af politikken og er derfor i dag en garant for og ikke nogen trussel mod demokratiet. Sørlander går også i kødet på dem, der vil reducere menneskelig adfærd til at skyldes rent materielle, økonomiske motiver, og som mener, at økonomien kan forklare alt.

Kunstnerens rolle i demokratiet: Der er meget andet berigende i bogen, herunder nogle meget kloge bemærkninger om kunst og kulturliv i et demokrati.Hvor kunstnere i den klassiske europæiske epoke, der stort set i denne sammenhæng slutter med Leo Tolstoj, med rette kunne og ville agere som samfundenes samvittighed i kraft af deres dybere og finere indsigt i menneskelivet, har de siden senest omkring 1970 skrevet sig ud af den berettigelse ved at gøre normbrud og evig provokation til kunstens hovedkriterium.
Derfor kan den frie kunst og kultur ikke bære demokratiet. Det kan kun det ovenfor skitserede etiske ræsonnement og de pligter, det påbyder. Kai Sørlander, Den politiske forpligtelse. Det filosofiske fundament for demokratisk. Informations forlag. 280 sider, kr. 299.

UK: 70 dages fængsel for Koranafbrænding

A man who burned a Koran in front of city centre shoppers has been jailed for 70 days. Andrew Ryan, 32, stole a copy of the holy book from Carlisle Library and then set it on fire with a lighter as a crowd gathered to hear his protests in front of a monument.

Police arrested Ryan, of Summerhill, Carlisle, shortly after the lunchtime incident in English Street on January 19.

Sentencing him at Carlisle Magistrates’ Court, District Judge Gerald Chalk said: ‘This is a case of theatrical bigotry. It was pre-planned by you as you stole the book deliberately. You went out to cause maximum publicity and to cause distress.’

He told Ryan that people were entitled to protest but not in the manner he chose. The court heard the defendant had six public order convictions between 2002 and 2010 including racial chanting at a football match and assault with intent to resist arrest. […] ‘What about burning poppies?’: The cry of the man sent down for burning Koran in front of shoppers – billede: Ikke-strafbar kunst på udstilling i Glasgow

UK: Den kristne chauffør nu fjernet fra kørsel

“Upset” er et særligt fimset britisk-engelsk væselord bag hvilket bestemte grupper af slyngler kan søge tilflugt. Så vidt vides kan ordet ikke benyttes hvis man f. eks. føler ubehag over at skulle være i selskab med en indpakket kvinde hvor kun øjnene er synlige, eller hvis man mødes på gaden af skulende mænd med fugleskræmselsskæg og skilte med “sharia for the UK”. At være “upset” passer derimod som fod i hose til tidens krænkelseskultur. Engang var det utænkeligt at en mand i en lederstilling ville pryde sin væg med et billede af en kommunistisk massemorder, men vi lever som bekendt i vanvittige tider hvor fløjene er optrukket efter kriterier der trodser almindelig logik, og som var ukendte for bare et par årtier siden. Selv sådan en mand med blinde pletter for massegrave i sydamerikanske bjergområder kan i dagens verden påkalde sig at være “upset” over et lille krucifiks (LFPC).

The electrician making a stand over his Christian beliefs was yesterday thrown out of his workplace of 15 years for displaying a cross to mark Easter. […]

Senior managers told the 64-year-old grandfather he could no longer work at the depot because he had ‘upset his workmates’. He has been moved to another depot but fears he will be sacked in days.

Despite Wakefield District Housing’s ‘anti-Christian’ rules, Mr Atkinson’s boss, Denis Doody, is allowed to display a poster of communist revolutionary Che Guevara in his office. It is believed Mr Doody is one of the ‘upset’ colleagues. […]

Philip Davies, Conservative MP for Shipley, West Yorkshire, said: ‘You have to wonder if Mr Atkinson had displayed a symbol from another religion whether he would have been disciplined.’

Mr Atkinson’s ordeal began last year after bosses received an anonymous letter claiming tenants may be offended by the eight-inch cross in the van. […]

WDH promotes its inclusive policies and allows employees to wear religious symbols – including burkas – at work. […] Banished for his Christian beliefs: Now electrician who had a cross in his van is thrown out of depot

Af Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

”Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka”.

Det är den 17 maj 2001, och Mona Sahlin är integrationsminister (s) i Sverige. Hon säger de här orden i Sveriges Radios P1 Morgon.

Nästan tio år senare ska en ung kvinna ta spårvagnen hem i Göteborg efter en glad kväll på krogen tillsammans med sin bästa väninna. Men hon kommer aldrig hem. Den där kvällen blir hon våldtagen och mördad i ett svårtillgängligt skogsområde nära hållplatsen Temperaturgatan på Hisingen i Göteborg. Ett par dygn senare hittas hennes kropp dold under stora stenblock; avklädd, skändad och med svåra skador av brutalt våld.

Det är sen lördagsnatt den 25 september 2010. Eller rättare sagt tidig söndag morgon, den tid när bara tidningsbud och hemvändande kroggäster är ute. Kvinnan och hennes bästa väninna är på väg hem efter en kväll på nattklubben Valand i Göteborg. De tar 5:ans spårvagn ut mot Hisingen. På spårvagnen utsätts de för närmanden av en kraftigt byggd man. Båda avvisar honom. Vid Hjalmar Brantingsplatsen stiger väninnan av spårvagnen. Kvinnan är berusad och slumrar till lite med huvudet mot spårvagnsfönstret. Hon skulle ha stigit av vid hållplatsen Gropegårdsgatan som hon brukar. Istället fortsätter hon åka ytterligare åtta hållplatser i riktning mot Länsmansgården. Hon stiger av vid Temperaturgatan, sannolikt för att bli av med den påträngande mannen som utsätter henne för flera närmanden. Men han stiger av samtidigt som hon och följer efter henne ut på Temperaturgatans spårvagnsperrong.

Enligt kammaråklagare Stina Lundqvist har mannen kommit i kapp kvinnan vid skogsområdet, dragit in henne där och våldtagit henne. Han har dödat henne “genom att rikta upprepat trubbigt våld mot hennes huvud och kropp, trycka mot hennes mun och strypa henne”. Sedan gömmer han kroppen under en 83 kilo tung sten.

Mer än 27 år blir hon inte

Mannen ska senare via spårvägens övervakningskameror identifieras som etiopiern Ephrem Tadele Yohannes, född 19 december 1987. Kvinnan heter Elin Krantz och är 27 år gammal. Mer än 27 år blir hon aldrig. Den här natten i september kommer hon inte hem till systerns lägenhet. Två dagar senare hittas hennes döda kropp dold bland några klippblock i det svårtillgängliga skogsområdet nära hållplatsen Temperaturgatan, där hon steg av spårvagnen.

Tack vare övervakningsbilderna från spårvagnen kan polisen ett dygn senare gripa Ephrem Tadele Yohannes på Göteborgs centralstation, misstänkt för mordet på Elin Krantz. De kläder som han bär på spårvägens övervakningsfilm hittas av en fastighetsskötare, kastade i en papperskorg. Elin Krantz blod finns på Ephrem Tadele Yohannes jeans. Hennes DNA finns på hans kalsonger. Rättegång mot den åtalade har genomförts i slutet av mars.

Bilder av ofattbar ondska och grymhet

I samband med rättegången har bilder på den mördade Elin Krantz kropp lagts ut på nätet. Bilderna har väckt mycket starka reaktioner. Jag avråder bestämt känsliga personer från att se dem. De finns att se opixlade här.

Bild i pixlat skick har publicerats här på Snaphanen.

Det är bilder av ofattbar ondska och grymhet, brutalt våld, skändning och förnedring. En uppfläkt kvinnokropp i grotesk ställning med underlivet fullproppat med gräs. När jag ser de här bilderna ringer den avsuttna socialdemokratiska partiledaren Mona Sahlins ord i mina öron: ”Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka”.

Mordet på Elin Krantz skaver på mig. Bilderna gör ont. Den orätt som våra politiker begår mot sin egen befolkning blir skärande tydlig. Elin Krantz kunde vara min syster, min dotter, min väninna. Hon kunde vara vilken svensk kvinna som helst – blond, söt, tillitsfull. Hon var bara i början av ett liv där hon kanske hoppades på att träffa en man, bilda familj, få barn. Helt enkelt få leva ett liv.

I det nya Sverige kan man inte lita på någon

Ett par månader tidigare hade hon flyttat från småstaden Falköping till sin syster i Göteborg för att utbilda sig till hudterapeut. Hon hade vuxit upp tillsammans med fem syskon i en familj där sammanhållning är viktig. I den lilla staden Falköping litar man på varandra. Det är ingenting man tänker på, det bara är så i en småstad där man känner igen de flesta och känner tillit till andra människor. Storstaden Göteborg är en annan värld. Efter två månader i storstaden vet Elin Krantz ännu inte att en kvinna inte ska gå ensam hem från spårvagnen mitt i natten, i synnerhet inte om hon är blond, söt och berusad. Hon har inte insett att hon lever i det nya Sverige där man inte kan lita på någon, mer än dem man känner mycket väl.

En av debattörerna på nätforumet Flashback skriver:

”Elin var från den lilla staden Falköping.

Elin var ganska ny i den lite större staden Göteborg och bodde hemma hos sin syster.

Elin har säkert fått en god trygg uppväxt i ett vanligt svenskt medelklasshem.

Det är möjligt att Elin var blåögd och en smula naiv och trodde gott om människor.

Om Elin gav ut sitt riktiga telefonnummer till obekanta eller inte vet vi ingenting om.

Kanske vilket nummer som helst bara för att bli av med personen i fråga.

Precis som hon ville bli av med Ephrem Tadele Yohannes.

Elin hade hört talas om området som “det farliga området”.

Det är möjligt att Elin inte var så väl rustad för det nya spännande Sverige.

Som Stockholmare är jag väl rustad för det nya spännande Sverige.

Men jag hade önskat att slippa behöva vara det.

Jag kan omöjligt se att Elin gjort någonting fel.

Brottslingar tas emot med öppna armar

Den misstänkte gärningsmannen Ephrem Tadele Yohannes är född i Etiopien och invandrade till Sverige i september 2009. Han kom närmast från Virginia, USA. Av allt att döma kom han på så kallad anknytning som anhöriginvandrare efter att ha ingått eller för att ingå äktenskap med en etiopisk kvinna bosatt i Sverige. Han har två småbarn och kallas i gammelmedia ”småbarnspappan”. Och det låter ju ofarligt och rart.

Ephrem Tadele Yohannes var en av de 33 637 personer som beviljades uppehållstillstånd som anhöriginvandrare 2009. Anhöriginvandrarna utgjorde cirka 30 procent av de totalt 102 449 personer som beviljades uppehållstillstånd eller uppehållsrätt i Sverige det året. De som kommer som anhöriginvandrare får enligt reglerna tillfälligt uppehållstillstånd, TUT, för två år.

67 procent av anhöriginvandringen under 2009 grundade sin ansökan på ett nyetablerat parförhållande. Importen av äktenskapspartners från de gamla hemländerna är stor – och den ökar. Se även krönikan ”Kedjeinvandring utan slut”.

I USA har Ephrem Tadele Yohannes 2007 dömts för rattfylleri, smitningsolycka med personskador, falska uppgifter med mera till fängelse i sammanlagt 13 månader 11 dagar. Kriminell belastning kontrolleras inte av svenska myndigheter när en person söker uppehållstillstånd som anhöriginvandrare i Sverige, ej heller när någon söker asyl. Det är vanligt att det land invandraren kommer ifrån vägrar lämna ut uppgifter. Det enda som kan kontrolleras är det svenska belastningsregistret, som enbart tar upp brott begångna i Sverige. Där fanns inte Ephrem Tadele Yohannes – självklart inte, eftersom han inte vistats i Sverige tidigare. Han fick grönt ljus att invandra – liksom tusentals krigsförbrytare, terrorister, mördare, våldtäktsmän, narkotikabrottslingar och andra kriminella som ständigt välkomnas utan att ens behöva styrka sin identitet med pass eller andra ID-handlingar. Sverige tar emot dem med öppna armar.

Var Elin Krantz tillräckligt integrerad?

Jag undrar om Mona Sahlin tycker att Elin Krantz var tillräckligt integrerad i det nya Sverige? Jag undrar om hon har sett bilderna på Elin Krantz´ döda, skändade kropp? Mona Sahlin hade rätt – det gamla Sverige kommer inte tillbaka. I synnerhet inte för Elin Krantz, och inte heller för hennes familj. Mångkulturfanatikern Sahlin – vars samhällsskadliga verksamhet vi ännu inte kan överblicka hela vidden av – och andra politiker, journalister och andra som sedan decennier har arbetat hårt för det nya ”integrerade” Sverige som kostade Elin Krantz livet – är de nöjda med sitt verk? Är de stolta över det nya Sverige där flickor och kvinnor våldtas och mördas i en aldrig tidigare skådad omfattning?

Sverige toppar listan över anmälda våldtäkter i Europa. Det borde de ansvariga vara nöjda med, om man ska tro på alla floskler som ständigt hoppar ur deras munnar. Politikernas floskler handlar alltid om ”humanitet”, ”generositet” och ”solidaritet”. Om ”öppenhet” och ”olikheter som lever sida vid sida”. Tomma ord som de hoppas ska fungera som desperata besvärjelser inför en alltmer ohygglig verklighet.

Kanske lindrar flosklerna politikernas samvetsbetänkligheter – ifall de har några. Kanske bidrar de till en något minskad konsumtion av alkohol och psykofarmaka i Låtsaslandets elitskikt. Men vi blir allt fler som genomskådar de tomma orden och betraktar riksdagsdebatter och politiska utspel som den absurda teater de är. Vi hör tomheten och falskheten som skallrar bakom orden. Och vi inser vilket bedrägeri och landsförräderi vi alla är utsatta för.

Vilka riktas humaniteten mot?

Låt oss lyssna på ett litet floskelurval ur riksdagsdebatten om migrationspolitiken den 30 mars. Debatten går att höra via den här länken på Politiskt Inkorrekt.

För den som föredrar att läsa anförandena finns de utskrivna här.

Lyssna på orden och fråga er vilka all denna humanitet, generositet och solidaritet är riktade mot. Den mordmisstänkte Ephrem Tadele Yohannes seglade in i Sverige på en våg av denna välvilja, riktad mot alla utom Sveriges befolkning. Den världsomfattande humanitetens baksida, den totala ignoransen mot den egna befolkningen, kostade Elin Krantz livet. Så lyssna noga på vad de har att säga, de som formar Sveriges invandringspolitik.

”Allra helst en värld med fri rörlighet”

Fredrick Federley (c):

Centerpartiet skulle helst vilja se en värld där fri rörlighet råder och där alla kan välja att söka lyckan var helst hon önskar. Det är en lång väg tills vi kan nå det målet, men på vägen måste den svenska migrationspolitiken präglas av öppenhet, rättssäkerhet, generositet och humanitet.

I grund och botten, fru talman, handlar migrationspolitiken om ifall man ser människor som en belastning eller en tillgång. Är de en tillgång bör man anse att alla människor är en tillgång, och i så fall bör vi välkomna människor att komma till landet och hjälpa till att bygga en gemensam framtid för Sverige. Anser man däremot att människor är en belastning borde också svenska medborgare vara en belastning. Eller är det så att det beror på var man är född eller vilken religion man har om man är en belastning eller inte? Precis där tror jag att vi har kärnan i den svenska migrationspolitiska debatten nu. Det gör mig inte rädd – det gör mig skräckslagen.

”Slutmålet är att de ska välja Sverige”

Migrationsminister Tobias Billström (m):

Slutmålet för det långsiktiga arbetet är att få Afrikas, Asiens, Sydamerikas med flera världsdelars bästa och mest välmotiverade arbetskraft att välja Sverige framför andra stater.

Det är först när Sverige framstår som mer attraktivt, mer inbjudande och mer tillgängligt än andra stater som vi kan känna oss säkra på att trygga de långsiktiga förutsättningarna för välstånd och den svenska välfärden.

Fredrik Lundh Sammeli (s):

Invandrare är ingen homogen grupp som ska ses som tärande på samhället. Inom gruppen invandrare finns individer med olika livserfarenheter. Varje människa som flyr förföljelse ska också få möjlighet att vara med och bidra till samhällets bästa. Varje invandrad människa som fått medborgarskap ska också kunna känna glädje och stolthet över att vara svensk. För mig som socialdemokrat handlar migration om människor och möjligheter.

”Gör det bättre för alla och inte sämre för någon”

Maria Ferm (mp):

Sverige är ett av världens absolut rikaste länder. Vi kan rädda liv som annars inte hade gått att rädda, och vi kan vara en oas från hot, våld och förtryck – detta samtidigt som vi kan göra det allt bättre för svaga och utsatta grupper i vårt land. (…) Sverige kan hjälpa asylsökande och andra flyende till tryggheten här samtidigt som sjukvården utvecklas, vårdköerna minskar och kriminaliteten bekämpas. Att hjälpa asylsökande är att hjälpa sin medmänniska. Det är en mänsklig plikt, på samma sätt som liv räddas inom hälso- och sjukvården och kunskap ska byggas inom skolan. Det handlar om medmänskliga skyldigheter som gör det bättre för alla och inte sämre för någon. Jag är riksdagsledamot för att jag vill göra skillnad. Jag vill göra livet bättre för mina medmänniskor, och just genom överenskommelsen med regeringen kan jag hjälpa till att göra livet bättre för många.

Ulf Nilsson (fp):

Det som vi folkpartister hela tiden har brunnit för är ett EU och ett Sverige som är öppet och välkomnande mot omvärlden. Historien visar, menar jag, att det är en framtidsväg för Sverige och för Europa.

”Kärleken är gränslös”

Christina Höj Larsen (v):

Vi i Vänsterpartiet driver en solidarisk och human migrationspolitik. Vi hoppas att övriga partier inser vilket ansvar de har och förstår vad det kan kosta oss alla att köpslå om mänskliga rättigheter.

Fru talman! Ibland måste det självklara tydligen sägas mycket klart. Rätten till vård är universell och individuell. Den gäller för alla och får aldrig bli ett migrationspolitiskt instrument. Alla asylsökande och papperslösa, inte bara barn utan även vuxna, ska ges samma rätt till vård som alla andra i Sverige. Allt annat bryter mot mänskliga rättigheter. Punkt!

Barn har rätt till sin familj, och kärleken är gränslös. Därför måste försörjningskravet för anhöriginvandring avskaffas och rätten till familjeåterförening utökas.

Mordet på Elin Krantz är ett politiskt mord

Inför politikernas meningslösa floskler och Elin Krantz förlorade liv finns bara en sak att säga: Mordet på Elin Krantz är ett politiskt mord. Våldsdåd riktade mot svenskar begångna av invandrare är politiska brott. De är en konsekvens av den vettlösa invandringspolitik som Sveriges politiker i största enighet driver sedan fyra årtionden. Det är politikerna som har beslutat att dessa kriminella element ska ha rätt att bo i Sverige utan några som helst krav eller kontroll. Besluten har genomdrivits av samtliga sju gamla riksdagspartier utan att svenska folket i klartext har fått veta något om politikens konkreta innebörd eller har haft någonting att säga till om. Det är den största politiska skandalen och det största sveket genom tiderna.

Politikerna är valda för att skydda sin egen befolkning och tillvarata deras intressen. Men de skyddar alla utom sin egen befolkning. De tillvaratar allas intressen utom sin egen befolknings. Svenska politikers solidaritet med alla jordens folk är gränslös. Deras solidaritet med sina egna landsmän är noll. Genom urskiljningslös massinvandring från länder där brutalt våld är många gånger vanligare än i Norden använder politikerna den egna befolkningen som försökskaniner i sitt mångkulturella samhällsexperiment.

Elin Krantz inte det sista offret

En sådan försökskanin var Elin Krantz. Hon var framburen som offer på mångkulturens altare. Hon var tillitsfull, så som vi alla som har vuxit upp i något av de nordiska högtillitsländerna tidigare har kunnat leva i tillit till varandra.

Det kan vi inte längre. Genom den ansvarslösa importen av människor från länder där våldet är satt i system är vi tvingade att börja misstro varandra. Det innebär en total omvandling och ett undergrävande av en av de absolut viktigaste grundstenar som bär upp våra länder. Den sociala tilliten är bokstavligen livsviktig för ett lands välstånd och utveckling. Utan den rasar allting. Grekland är det främsta aktuella exemplet.

Elin Krantz är inte det första offret, och hon kommer inte att vara det sista. Många många fler unga flickor och kvinnor kommer att våldtas och mördas för en galen politisk utopis skull. Det är detta våra folkvalda har bäddat för, det är så här de vill ha det. Jag undrar om det finns någon gräns för hur många offer de anser att mångkulturen är värd? Hur många liv tycker de att denna sanslösa utopi ska få kosta?

Læs mere »