Av Julia Caesar:
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Rapporterna kommer nästan varje vecka. Människor på jakt efter ett bättre liv drunknar när människosmugglarnas rangliga, sjöodugliga båtar förliser på Medelhavet. Eller också dör de av uttorkning i öknen. Trycket mot Europas gränser ökar för varje dag. Enligt Frontex korsade 72 000 personer EU:s yttre gränser illegalt under förra året. Mer än 40 procent av dem som söker asyl gör det i EU, bara 7 procent i USA.
Motståndet växer sig allt starkare i de europeiska befolkningarna som aldrig har tillfrågats om de vill ha denna invasion och kolonialisering av sina länder. Om inte kraftfulla åtgärder vidtas för att skydda Europa från miljoner illegala immigranter blir det första som händer att asylsystemet brakar ihop. I Sverige är det snart en realitet. Sedan Sverige som enda land i världen utlovat PUT (permanent uppehållstillstånd) till alla syrier håller hela mottagningssystemet på att krascha. Tvåtusen asylsökande i veckan väller in i landet, och bostäderna är slut.
I EU – antidemokratins högborg, kolossen på förgyllda lerfötter – är sprickan redan djup mellan å ena sidan EU-parlamentet och kommissionen, företrädd av verklighetsfrämmande godhetsprofeter som Cecilia Malmström (fp), och på den andra sidan de flesta av medlemsländernas mer verklighetssinnade regeringar.
Till skillnad från svenska politiker har de europeiska kollegerna nämligen klart för sig på vilkas uppdrag de arbetar. Klyftorna är så djupa att det antagligen bara är en tidsfråga innan hela EU:s migrationspolitik spricker. Det kan inte ske fort nog. Om inte de europeiska nationerna återtar makten över sin egen invandringspolitik kan vi snart säga adjö till det Europa vi känner och bli en nordligare filial till Afrika. God natt Europa, en världsdel med en mångtusenårig högtstående civilisation, kultur och välstånd.
Utvecklingen spränger alla kalkyler
Sverige är på bristningsgränsen. Oavsett vad politikerna tycker kommer migrationsverket snart att tvingas hänga upp skylten “FULLSATT”. Lilleputtlandet som berömmer sig av att vara världssamvete och humanitär stormakt spränger alla kalkyler och tar i år emot uppemot 60 000 asylsökande. Till detta kommer en hämningslös anhöriginvandring (30 862 personer förra året), invandring av mestadels okvalificerad arbetskraft (19 936 personer) och diverse andra grupper. Antalet beviljade PUT var förra året 111 090. Det rekordet kommer att slås med bred marginal i år.
2 000 asylsökande i veckan strömmar in i Sverige
Alla bägare har en droppe som till slut får den att rinna över. Sveriges droppe kom den 3 september. Den dagen kablas en sensationell nyhet ut i etern: Sverige ger som enda land i världen PUT till alla syrier som med hjälp av människosmugglare tar sig hit. Ett totalt ansvarslöst och fullkomligt groteskt beslut. Rent hypotetiskt har alltså 22 miljoner syrier rätt att få PUT i Sverige bara de lyckas ta sig hit. En oemotståndlig signal som blixtsnabbt har spritt sig över världen och fått omedelbara effekter. Nu strömmar 2 000 asylsökande i veckan in i Sverige. Inflödesrekorden slås på löpande band. De flesta kommer från Syrien (eller påstår sig komma från Syrien), är statslösa eller från Eritrea.
En anställd på migrationsverket skriver på Merit Wagers blogg:
“Syrierna har behov av skydd och då ska vi vara generösa. Tyvärr är de flesta asylsökande inte i behov av skydd utan försörjning. Det system vi har för att bereda skydd åt förföljda personer fungerar inte längre. Det svenska asylsystemet har blivit en mjölkko för kriminella och gjort det väldigt dyrt och svårt för dem som verkligen är i behov av skydd, att få det.”
Problem kallas regelmässigt “utmaningar”
Det svenska mottagningssystemet är pressat till bristningsgränsen av de praktiska konsekvenserna av PUT-utspelet. Det vore klädsamt om politikerna erkände de problem som de själva har skapat. Istället yrar de om “utmaningar”. Alternativt “stora utmaningar”. Vi ser den ena politikern och politiskt korrekta tjänstemannen efter den andra, med intill nirvana tjatig förutsägbarhet tala om att vi står inför “stora utmaningar”.
Här får vi gå till den nysvenska floskelordboken för att dechiffrera vad de menar. Detta är vad “utmaning” betyder: asylkaos, svår bostadsbrist, arbetslöshet, galopperande socialbudgetar, dränerade välfärdssystem, systematiska nedskärningar i ursprungsbefolkningens sociala och ekonomiska rättigheter, skottlossningar, gruppvåldtäkter och andra importerade grova våldsbrott, splittring i parallellsamhällen och en ständigt växande rädsla och otrygghet. Sammantaget ett välfärdssamhälles undergång.
“Utmaningar” har blivit ett mantra som används för att förneka verkligheten. Att erkänna att man har ställt till med gigantiska problem vore att tappa ansiktet. Hellre tappar politikerna ett helt land.
Man kan inte bo i en utmaning
I ordvalet “utmaning” ligger implicit påståendet att problemen är möjliga att lösa. Det är lögn. Alla problem går inte att lösa. Bostäderna är slut, och det går inte att snyta bostäder till 2 000 asylsökande i veckan ur näsan. Ingen kan bo i en “utmaning”, inte ens i “en stor utmaning”. “Utmaning” betyder att politikerna har målat in sig så långt det går i ett hörn och inte har en aning om hur de ska ta sig därifrån.
För den som har ögon och vill se är det uppenbart att svenska politiker utgör en totalt verklighetsfrämmande sekt som för länge sedan har slängt allt förnuft överbord och eldad av hallucinatoriska trosföreställningar är i full färd med att köra landet i botten. Fredrik Reinfeldt (m) och hans alliansregering är smärtsamt medvetna om att de kommer att förlora nästa års val och satsar allt på en crescendoartad final på sju års vanstyre.
Fantastisk inkomstkälla för smugglare
I veckan hittades 92 döda kroppar i Nigers öken, de flesta barn. De tros ha dött i början av oktober på väg från Niger mot Algeriet, en vanlig migrantrutt och en av flera vägar mot det hägrande slutmålet Europa. FN:s biståndsorganisation OCHA beräknar att 30 000 ekonomiska flyktingar har passerat genom Agadez i Niger mellan mars och augusti i år. På årsbasis blir siffran minst 60 000 migranter bara längs den rutten. De utgör en fantastisk inkomstkälla för människosmugglare, som valde att lämna de här migranterna i öknen sedan deras bilar gått sönder. Nitton av de 21 migranter som överlevde lyckades ta sig till den algeriska staden Tamanrasset. Där skickades de tillbaka till Niger.
“Vi måste ta vårt ansvar”
Just de här migranterna lyckades inte ta sig till Sverige, som per capita toppar mottagandet av asylsökande i Europa. De hann aldrig bli “utmaningar”. Svenska folket är oerhört trött på att ständigt höra politikerna övertrumfa varandra i påståenden om att vi måste “ta vårt ansvar”. Nej, det måste vi inte.
Vems är ansvaret för att afrikanska migranter sätter sig i sjöodugliga, överfyllda båtar för att ta sig till EU? Det är naturligtvis människornas eget ansvar. De väljer själva att göra den riskfyllda resan över Medelhavet. De europeiska länderna ber dem inte att komma hit. Skulden ska inte kletas på Europa. Att människor lämnar sina icke-fungerande länder istället för att bygga upp dem är varken Sveriges eller något annat europeiskt lands ansvar.
När svenska politiker använder ansvarsargumentet är det ett desperat försök att vädja till en hårdexploaterad och för länge sedan förbrukad solidaritet hos svenska folket. Avsikten är att försköna och legitimera en vanvettig politisk agenda: att utan krav på ID-handlingar släppa in hundratusentals migranter från havererade låg-IQ-länder och tvinga svenska skattebetalare att försörja dem på livstid. Lägg märke till att FN-organet OCHA kallar de som omkom i Nigers öken “ekonomiska flyktingar”. Det är en korrekt benämning. De flyr inte från våld och krig, de flyr från fattigdom och vill ta del av Europas välstånd.
Högst födelsetal i de fattigaste länderna
Niger, som migranterna kom ifrån, är ett av världens absolut fattigaste länder. Nästan halva statsbudgeten finansieras av utländskt bistånd. Samtidigt har Niger det högsta födelsetalet i hela världen. I genomsnitt föder varje kvinna 7,6 barn, vilket är nästan fem gånger högre än det europeiska genomsnittet 1,6 barn per kvinna. En av orsakerna är utbredd polygami. Landet har muslimsk majoritet, och koranen sanktionerar fyra fruar per man. Niger väntas fyrdubbla sin befolkning på mindre än 40 år, till år 2050, enligt en rapport från amerikanska Population Reference Bureau.
Afrika mer än fördubblar sin befolkning på 37 år
Mönstret är detsamma i världens mest underutvecklade länder. Sju av tio länder som har högst födelsetal ingår också i de tio som har listats som bottenländer av FN:s Human Development Index. I flera länder i Afrika och Asien kommer befolkningen att fördubblas, tredubblas eller fyrdubblas på bara 37 år, till 2050. Kenya ökar från 44 till 97 miljoner, Somalia från 10 till 27 miljoner, Nigeria från 174 till 440 miljoner, Kongo från 71 till 182 miljoner, Egypten från 85 till 137 miljoner, Pakistan från 196 till 290 miljoner.
Hela Afrika har ett genomsnittligt födelsetal på 5,2 barn per kvinna. Varje år föds 38 miljoner barn. Kontinenten mer än fördubblar sin befolkning, från en miljard i dag till 2,4 miljarder 2050. Allra snabbast går befolkningsexplosionen söder om Sahara.
De flyr från sin egen oförmåga
Trots gynnsamt klimat och stora naturtillgångar tycks Afrikas invånare helt inkapabla att skapa fungerande samhällen. Ingen kan ärligt påstå att någon ljusning kan skönjas, trots att miljarder och åter miljarder i utländskt bistånd vräks över kontinenten. När man ser vilka länder migranterna kommer ifrån blir det tydligt vad de flyr från. För det är vad de livsfarliga expeditionerna handlar om: flykt från konsekvenserna av islam, från överbefolkning och social upplösning. Migranterna flyr från följderna av att de skaffar fler barn än de kan försörja. De flyr från följderna av en ideologi som de själva har valt att inrätta sina liv efter och som ödelägger vartenda land där den får fäste. De flyr från sin egen oförmåga att skapa välstånd och bra liv. Budskapet till Europa är:
“Ta hand om oss, för vi klarar inte att ta hand om oss själva.”
Tyvärr visar erfarenheten att de tar med sig huvudorsakerna till den nöd som de flydde från i sina hemländer; islam och det höga barnafödandet.
Båtolyckorna ett mått på desperation
Båtolyckorna i Medelhavet är ett mått på desperationen i de dysfunktionella länder som migranterna lämnar. I den största olyckan, utanför den lilla italienska ön Lampedusa i början av oktober, dog mer än 300 personer från främst Eritrea och Somalia. Strax innan hade tretton personer dött i en annan båtolycka utanför Lampedusa. I mitten av oktober dog omkring 30 illegala migranter sedan libyska milismän, som tog betalt för att smuggla dem ut ur landet, sköt mot deras båt. Under hela förra året beräknas 1 700 personer ha drunknat i Medelhavet. I media kallas de “båtflyktingar”. Men de flesta är inte flyktingar i någon annan bemärkelse än vad FN-organet anger: ekonomiska flyktingar. Flykting i ordets rätta betydelse är man bara om man enligt FN:s flyktingkonvention har asylskäl, och det har inte merparten av de afrikanska migranterna. Fattigdom är inte asylskäl i något enda land.
Ett drömscenario för Europas do-gooders
Den enes död, den andres bröd. De senaste veckorna har vi fått se utspel från den politiska eliten som söker sin like i cynism. Med några veckors perspektiv är det uppenbart att båtolyckorna i Medelhavet i oktober var exakt vad den europeiska och i synnerhet den svenska Godhetseliten väntat på. Denna elit är för sitt liv beroende av tragedier som kan användas för att dels legitimera deras politiska agenda (allt åt alla), dels rättfärdiga deras av skattebetalarna finansierade goddagspiltstillvaro i Bryssel, Strasbourg och på Söder- och Östermalm.
En extra bonus är att olyckorna behändigt kan utnyttjas till att öka på Europas påstådda skuld för Afrikas misär. Mer än 300 människors död i en sjöoduglig båt utanför Lampedusa – som migranterna själva hade tänt eld på – var ett drömscenario för Europas do-gooders att exploatera för egna syften.
Vitaliserande effekt på Godhetseliten
Olyckans vitaliserande effekt var fullt iakttagbar. Snabbare än någon hann blinka hoppade Godhetseliten fram ur sina guldkantade EU-hålor: Ceciliorna Malmström och Wikström, Birgitta Ohlsson, alla (fp), och Thomas Hammarberg (s), 71, till för ett och ett halvt år sedan Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och en av Europas mest haussade föredettingar med sin främsta arena i svenska media.
Den fanatiska Cecilia Malmström (inkomst: 20 miljoner kronor efter skatt för fem år som EU-kommissionär) tog genast tillfället i akt att legitimera sin existens genom att kräva fler sätt att öka den illegala migrationen och förvandla illegala immigranter till legala genom helt orealistiska metoder:
“Jag önskar att vi kunde upprätta asylcenter även utanför EU, men medlemsländerna är inte beredda att göra det. Inget av medlemsländerna.”
“Det är en fråga om ledarskap”
När SR Ekot den 25 oktober frågar Cecilia Malmström hur EU:s ledare kan välkomna fler flyktingar till Europa samtidigt som allt fler européer inte gör det svarar Malmström i näbbig ton att “det är en fråga om ledarskap”. Det handlar med andra ord om att med totalitära metoder tvinga på Europas befolkningar en migrationspolitik som de inte vill ha. Så beter sig diktatorer. Så här har Cecilia Malmström hållit på i fyra år, och hon står alltmer ensam och isolerad i EU. I praktiken är hon maktlös och gör sig till internationellt åtlöje med utspel sprungna ur den vänsterliberala fantasivärld som håller henne igång. I båtolyckornas efterföljd får vi också höra den andra Cecilian, med efternamn Wikström, i en typisk “sa Bill till Bull”-kommentar:
“Det här är inte värdigt EU, vi måste hitta lagliga vägar hit.”
EU-minister Birgitta “Avskaffa Sverige” Ohlsson, ännu en av dessa politiker som aldrig har förstått på vems uppdrag hon arbetar, stämde givetvis in i godhetskören, här i full frihet i SVT:s morgonsoffa:
“För det första måste vi skapa fler lagliga, legala, vägar för människor att komma in i den europeiska unionen.”
Det måste vi som sagt inte.
Uppfostra EU till svenskt självmordsbeteende
Læs mere »