Av Finn O. Sommerlund
I maj sände Sveriges Radio P1 ett avsnitt i programserien Filosofiska rummet med rubriken Tredje världskriget. I programmet diskuterade historikerna Wilhelm Agrell, Kristian Gerner och Lina Sturfelt, med utgångspunkt i de två världskrigen, riskerna för ett tredje världskrig. Samtalet berörde definitionsfrågor kring konflikter och världskrig och hur vi bör se och värdera de pågående krigen i Mellanöstern idag.
Inledningsskedet av ett världskrig
Programmet uppmärksammades av bland andra Aftonbladet som följde upp sändningen med en intervju med historikern Wilhelm Agrell, som publicerades i tidningen i juni. I Aftonbladets artikel utvecklar Wilhelm Agrell sin ståndpunkt att vi redan befinner oss i inledningsskedet av ett tredje världskrig. Agrell menar att konflikten mellan västvärlden och olika muslimska terrorgrupper, bland andra den Islamska staten IS, bör ses som ett pågående världskrig. En konflikt som troligen bara har börjat och som med största sannolikhet kommer att sprida sig och dra in fler och fler länder. Agrell varnar speciellt för vår oförmåga att förstå magnituden av konflikten då den har startat gradvis och bara relativt sakta trappas upp.
I oktober genomför Nato sin största övning sedan 2002. 36 000 soldater ska öva för att möta hotet från den Islamiska Staten IS, till land, till sjöss och i luften. Ett antal alliansfria länder inklusive Sverige kommer att delta i övningen. Bild: General Hans-Lothar Dornröse, överste befälhavare för Allied Joint Force Command Brunssum. Ett av Natos två europeiska insatskommandon. (Reuters)
I vår föreställningsvärld ska ett framtida tredje världskrig komma att stå mellan stormakter som förklarar krig mot varandra och en därpå följande mobilisering. Att ett världskrig kan komma smygande och trappas upp steg för steg har vi inte varit mentalt förberedda på.
Det förefaller enligt Agrells resonemang inte heller omöjligt att Sverige kan bli indraget i ett eskalerande storkrig. Enligt Agrell är framförallt konfliktspridningens oförutsägbarhet farlig. Han nämner också det han kallar resandeproblematiken: Öppna gränser och terrorister som tar sig in till Europa via asylsystemet kan snart göra tidigare stabila europeiska länder instabila. Om IS lyckas etablera sig i Europa kan vi enligt Agrell komma att få uppleva krigshandlingar som går långt utöver det vi idag ser i form av enskilda attentat.
Potentiella faror i Sverige
Att IS med största sannolikhet kommer att lyckas etablera sig i Europa och utföra terrordåd i någon form bör stå klart för de flesta bedömare. Då hundratusentals asylsökande varje år tar sig in i Europa utan ID-handlingar är det inte ens en utmaning för IS att skicka in sina terrorister. De reser helt enkelt in och etablerar sig med hjälp av asylsystemet.
Svenska myndigheter rapporterar att ett fyrtiotal krigsförbrytare och terrorister har försökt att ta sig in i Sverige det senaste halvåret. Antalet allmänfarliga individer, som har lyckats ta sin in i landet, kan befaras vida överstiga det antal som har fastnat i det grovmaskiga kontrollnätet. Därtill kommer en stor minoritet muslimer i Sverige, runt en halv miljon, där en inte obetydlig andel sympatiserar med IS. Enligt danska uppskattningar sympatiserar var fjärde ung muslim i Danmark med islamismen.
Antalet potentiellt militanta muslimer i Sverige lär vara svårbedömt men säkerhetspolisen räknar dem i alla fall i hundratals. Det faktum att runt 300 muslimer från Sverige redan har rest till Syrien för att där ansluta sig till IS gör att den siffran känns grovt underskattad. I de stora europeiska länderna, Storbritannien, Frankrike och Tyskland, uppgår antalet potentiellt militanta islamister enligt säkerhetskällor till tusentals.
I Sverige diskuteras nu åter igen om landet ska bidra med JAS-plan för att bekämpa IS. Därmed skulle Sverige förstärkt markera mot IS och som en aktivare part, i betydligt högre grad än tidigare, dra på sig IS-terroristernas uppmärksamhet. Kombinationen av att förklara krig mot den Islamiska Staten samtidigt som Sverige härbärgerar hundratals IS-sympatisörer, bildar tillsammans med en stor muslimsk minoritet i landet, som med sin numerär utgör en bred rekryteringsbas för muslimsk nationalism och revanschism, en mycket akut fara för det svenska folket.
”Huvudansvariga myndighetschefer för invandringsadministrationens tillkortakommanden och de konsekvenser det får för Sverige och dess befolkning.” T.v. Mikael Ribbenvik, ställföreträdande generaldirektör och operativ chef för det svenska Migrationsverket. T.h. Anders Danielsson, Generaldirektör. Foto Joachim Kepner
Den etniska faktorn
Det Agrell nämner i radiosändningen men som Aftonbladet väljer att inte ta upp i sin artikel, är den etniska faktorn som destabiliserande parameter och orsak till krig. Agrell tar upp den så kallade identitetspolitiken som drivs hårt i Sverige och som bland annat inrymmer särrättigheter för nationella, och påstått nationella, minoriteter. Enligt den politiskt korrekta doktrinen ses Sveriges invånare inte längre som individer utan som gruppmedlemmar tillhörande olika etniciteter och religioner eller tillhörande grupper med särskilda sexuella läggningar. Denna politik, tillsammans med massinvandringspolitik och mångkultur, där assimilering motarbetas, är en destabiliserande faktor för landet.
Sverige och propagandan
