Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gÀrna delar av texten men iaktta gott bloggskick och lÀnka till Snaphanen!
I Ärtionden var socialdemokraterna Giganterna. Det enda parti som rÀknades. De satt vid makten i 44 oavbrutna Är, frÄn 1932 till 1976. De byggde folkhemmet och miljonprogrammet. De byggde vÀlfÀrden. Nu nÀr de Àr tillbaka i regeringsstÀllning river de genom oförmÄga, massinvandring och svikna löften i rekordfart ner vad deras föregÄngare byggde upp. VÀljarna flyr, och partiet sjunker mot 26-27 procent i de senaste opinionsmÀtningarna.
Om socialdemokraterna fortsÀtter sin katastrofala politik kommer de snart att sjunka under 25-procentstrecket. UnderifrÄn nÀrmar sig Sverigedemokraterna som en raket med 19,5 procent i senaste opinionsmÀtningen frÄn YouGov.
Ett scenario i helvetets förgÄrdar
Socialdemokraternas mÄl i riksdagsvalet förra Äret var att fÄ 35 procent av vÀljarnas röster. De fick bara 31,01 procent  och bildade en minoritetsregering med miljöpartiet som partner och med stöd av vÀnsterpartiet.
Det Àr antagligen sÄ ett scenario i helvetets förgÄrdar ser ut. Att samarbeta med de ansvarslösa extremisterna i mp kan sÀkert driva vem som helst till vansinne, men det förklarar inte varför Stefan Löfven gÄng pÄ gÄng viker sig för kraven frÄn detta lilla skitparti pÄ 5-6 procent.
En inkompetent pajasregering
Efter Ätta Är i opposition mot Fredrik Reinfeldts borgerliga alliansregering skulle socialdemokraterna efter valet Àntligen visa vad de gÄr för. Det Àr precis vad de har gjort i sju mÄnader. De första mÄnaderna kunde de ostraffat visa upp vilka galenskaper och misslyckanden som helst. VÀljaropinionen lÄg som fastgjuten en bra bit över 30-procentstrecket. VÀljarna klamrade sig fast vid den flÀmtande lÄgan av sitt sista hopp.
Men nÄgonting har hÀnt. Nu kan inte ens den mest hÀngivna sosse undgÄ att se vad mer Àn ett halvÄrs socialdemokratiskt maktinnehav innebÀr: en inkompetent pajasregering under ledning av en statsminister som inte har en susning om vad han sysslar med, som styrs som en marionett av dÄliga rÄdgivare och som lÀgger sig platt för de förvuxna pubertetsynglen i miljöpartiet.
Genom decemberöverenskommelsen, DĂ, har oppositionen kastrerat sig sjĂ€lv och sitter som tama knĂ€hundar vid Stefan Löfvens och Ă
sa Romsons fötter. I praktiken Ă€r det ett enda parti -sjupartiet – som styr Sverige och ett enda parti som driver opposition, Sverigedemokraterna. Demokratin Ă€r satt ur spel. VĂ€ljarna har körts över sĂ„ det visslar.
Under nÀstan 40 Är byggdes folkhemmet
Under nÀstan 40 Är, frÄn 1932 till 1969, byggde socialdemokratin folkhemmet. Utan de förutsÀttningar som ett blomstrande nÀringsliv bjöd hade det varit ett omöjligt projekt. Efter andra vÀrldskrigets slut 1945 var den svenska infrastrukturen i stort sett den enda som var oskadad i Europa, och hjulen snurrade fram till tidigt 70-tal i en oavbruten högkonjunktur som möjliggjorde satsningar pÄ vÀlfÀrden.Partiledarna som byggde folkhemmet hette Per Albin Hansson (1932-46) och Tage Erlander  (1946-69). Olof Palmes  (1969-86) roll Äterkommer jag till.
“VĂ„rt vĂ€lstĂ„nd var nĂ„got unikt”
“Politisk makt utgĂ„r frĂ„n förmĂ„gan att uppfatta samhĂ€llsproblem i tiden och kunna formulera adekvata svar pĂ„ mĂ€nniskors oro och frĂ„gor. Detta var Socialdemokraterna oerhört bra pĂ„ under decennier. Det började med jĂ€mlikhet och solidaritet och fortsatte med kortare arbetstid, barnbidrag, skola för alla, vĂ€lfĂ€rd, arbetsmiljölagar osv. Under 1900-talet kom vi alla att tĂ€nka socialdemokratiskt. Som synonymt med vĂ€lfĂ€rd kunde de flesta till och med fördra höga skatter – vĂ„rt vĂ€lstĂ„nd var nĂ„got unikt och nĂ„got att vara stolt över” skriver Christer Isaksson, politisk skribent och författare, i Expressen.
Hans artikel publiceras den 5 december 2014. TvĂ„ dagar tidigare har socialdemokraternas budget röstats ner i riksdagen. Statsminister Stefan Löfven har utlyst ett extraval till den 22 mars. Men nĂ„got extraval blir det inte. IstĂ€llet blir det ett i en vĂ€xande rad av löften han kommer att svika.Â
“Socialdemokraternas makt över tĂ€nkandet Ă€r över”
“Socialdemokraternas makt över svenskarnas politiska tĂ€nkande Ă€r över. Makthegemonin Ă€r förbi. Vi vĂ€ljare har slutat tĂ€nka socialdemokratiskt. I en global och öppen vĂ€rld Ă€r svenska vĂ€ljare friare i tanken Ă€n för 20 eller 10 Ă„r sedan. Den utvecklingen lĂ€r fortsĂ€tta. Andra politiker och partier utgĂ„r inte lĂ€ngre frĂ„n en socialdemokratisk vĂ€rldsbild nĂ€r politik ska formuleras” skriver Christer Isaksson.
Valet 2014 var sista chansen för socialdemokraterna att kunna Ă„terupprĂ€tta rollen som ledande parti i svensk politik och inför svenska vĂ€ljare. DĂ€rav Stefan Löfvens iver – för att inte sĂ€ga desperation – i september inför regeringsprojektet. En förlust i valet, följt av utanförskap i ytterligare fyra Ă„r, skulle för lĂ„ng tid, kanske för evigt, hota socialdemokraterna som stort parti, menar Christer Isaksson.
“Löfvens försök att Ă„terupprĂ€tta (S) misslyckades grovt”
“Vi har inte lĂ€ngre ett parti i Sverige som stĂ„r över de andra. Det finns inte lĂ€ngre ett parti som kan sĂ€ga: Vi Ă€r inte ett parti som alla andra! Ăvriga partier agerar numera utan att snegla pĂ„ eller anpassa sig till Socialdemokraterna. Detta gĂ€ller frĂ„n moderater till vĂ€nsterpartister. Det gĂ€ller inte minst Sverigedemokraterna. Denna faktor Ă€r en viktig del av Sveriges nya politiska landskap och den spelplan som politiker har till förfogande. Stefan Löfvens försök att Ă„terupprĂ€tta Socialdemokraternas betydelse misslyckades grovt. Med extravalet i mars ges en repris av sista chansen.”
Stefan Löfven tog inte den chansen (risken), eftersom han insÄg att resultatet i ett extraval skulle bli Ànnu sÀmre Àn i det ordinarie riksdagsvalet.
Hög tid att göra upp med grandiosa förestÀllningar
Det Ă€r hög tid för socialdemokraterna att göra upp med grandiosa förestĂ€llningar om sin egen betydelse, sin suverĂ€nitet och omnipotens. De borde senast pĂ„ 1970-talet ha stĂ€llt sig frĂ„gan “Vad gör vi för fel?” – och vĂ„gat svara Ă€rligt. I verkligheten stĂ„r de nu lika avklĂ€dda som kejsaren i H C Andersens “Kejsarens nya klĂ€der” med “skadat sjĂ€lvförtroende, skev sjĂ€lvbild och försĂ€mrad förmĂ„ga att lĂ€sa kartans detaljer”. (Christer Isaksson).
SAP uppstod som en genuin folkrörelse bland arbetare som krĂ€vde bĂ€ttre villkor. En folkrörelse som har slutat bry sig om och arbeta för sitt eget folks bĂ€sta har förlorat sin legitimitet och undertecknat sin egen dödsdom. Det Ă€r vad som har hĂ€nt SAP. Partiet har inte lĂ€ngre nĂ„gon ideologi, inga talanger, inget engagemang i svenska folket. Det sluttande plan partiet befinner sig pĂ„ leder bara Ă„t ett hĂ„ll – utför.
27,7 procent – lĂ€gsta noteringen sedan 1991
Den socialdemokratiska partieliten kan börja sin realitetsanpassning med att begrunda resultaten av de senaste opinionsundersökningarna. PĂ„ arbetarrörelsens stora dag, första maj, publicerades resultaten av DN/Ipsos opinionsmĂ€tning. Den ger socialdemokraterna 27,7 procent â den nĂ€st lĂ€gsta noteringen nĂ„gonsin pĂ„ första maj. Opinionsstödet har bara varit lĂ€gre vid ett tillfĂ€lle. Det var 1991. Regeringspartnern mp fĂ„r 6,8 och SD 14,6 procent – högsta noteringen nĂ„gonsin i Ipsos mĂ€tningar.
Novus 27,1, YouGov 26,2, Inizio 27,3 procent
I den senaste opinionsmÀtningen frÄn Novus rasar socialdemokraterna stort med 3,9 procent till 27,1 procent, medan Sverigedemokraterna noterar nytt rekord med 15, 8 procent. Mp fÄr 6,8 procent.
I senaste YouGov ligger socialdemokraterna pĂ„ den rekordlĂ„ga nivĂ„n 26,2 procent – en minskning med 2,9 procent frĂ„n 29,1 procent mĂ„naden innan. Ăven hĂ€r slĂ„r SD nytt rekord med 19,5 procent. Mp fĂ„r 5,6 procent.
Senaste Inizio visar ocksÄ tillbakagÄng för socialdemokraterna till 27,3 procent (-1,5), och det enda oppositionspartiet SD slÄr nytt rekord med 16,4 (+ 0,1). Mp fÄr 6,4 procent.
45 miljoner kronor i partistöd
Inte bara vĂ€ljarna utan ocksĂ„ medlemmarna vĂ€nder sig frĂ„n SAP. Partiet lyckades visserligen hanka sig upp obetydligt över 100 000-strecket vid senaste Ă„rsskiftet (101 674 medlemmar), en ökning med 4 278 sedan 2013. 1990 var siffran 1 034 000. Men antalet medlemmar Ă€r mest en skylt att visa upp. De har inte lĂ€ngre nĂ„gon ekonomisk betydelse, eftersom partierna fĂ„r statligt partistöd – i socialdemokraternas fall 37 329 600 kronor i Ă„r.
Dessutom delas det sÄ kallade kanslistödet ut. Det bestÄr av ett grundstöd pÄ 5 803 200 kronor till varje riksdagsparti, plus ett tillÀggsstöd pÄ 16 350 kronor per mandat till regeringspartierna samt 24 300 kronor per mandat till övriga riksdagspartier.  Socialdemokraterna med sina 113 mandat kan alltsÄ totalt kvittera ut nÀstan 45 miljoner (44 980 350 kronor) av skattebetalarnas pengar, helt oberoende av hur mÄnga medlemmar de har.
Vidgad klyfta mellan elit och massa
HÄkan Arvidsson, universitetslektor i historia vid Roskilde universitet, skriver i en recension av tvÄ böcker om socialdemokratin i Svenska Dagbladet att han tycker att bÄda författarna (Kjell-Olof Feldt och Carl Hamilton) förbiser ett problem som med Ären blivit allt tydligare inom svensk socialdemokrati och som drabbar nÀstan alla stora och framgÄngsrika rörelser, nÀmligen en vidgad klyfta mellan elit och massa och i dess efterföljd en smygande nepotism.
Rörelsen skulle enligt Sveriges förste socialdemokratiske statsminister Hjalmar Branting (1860-1925) alltid vara trogen âvĂ„ra bĂ€sta stĂ€mningars lĂ€ngtanâ.
“I stĂ€llet kan man se hur Ă€mbeten gĂ„r i arv, hur det fifflas med traktamenten och hur elitens privilegier ökar. Med den barlasten Ă€r det svĂ„rt formulera en vĂ€gande kritik mot marknadens girighet. För min del tror jag att detta Ă€r en viktig del av den svenska arbetarrörelsens nuvarande svĂ„righeter” skriver HĂ„kan Arvidsson.
Den som tydligast har beskrivit slĂ€kt- och vĂ€nskapskorruptionen inom SAP Ă€r Anders Isaksson i boken “Den politiska adeln”.
Stefan Löfvens brutna löften
LĂŠs mere »