Av Finn Sommerlund
Alliansens och Miljöpartiets politiker är nöjda med sig själva. Under endast två mandatperioder har de genom att öppna gränsen för en massiv invandringsvåg från utomeuropeiska länder lyckats med att fullständigt gettofiera förorterna i Sveriges tre största städer. Därtill har man förvandlat ytterligare runt 200 bostadsområden jämnt fördelade över landet till utanförskapsområden. Knappt några av Sveriges tätorter har förblivit opåverkade. Vissa svenska bostadsområden kan idag mäta sig med multietniska problemområden i Frankrike och Storbritannien. Vad få svenska väljare känner till är att staten arbetar på ytterligare satsningar för att etniskt underminera befolkningsstrukturen även på den svenska landsbygden.
Länsstyrelserna – statens verktyg
Länsstyrelserna, som är regeringens företrädare i länen, upprättar handlingsplaner för att etablera utomeuropeiska invandrare på landsbygden. Detta är tänkt att ske genom praktikplatser på svenska jordbruk och utbildningsinsatser enkom för utomeuropéer, varifrån svenska ungdomar är utestängda, samt i ett senare skede genom subventionerade löner för lantarbetare med utomeuropeisk invandrarbakgrund.
Drömmar om landsbygden
I år infördes ett nytt landsbygdsprogram i Sverige. Genom stöd och bidrag ska programmet skapa förutsättningar för utveckling av landsbygden. Länsstyrelsens uppgift är att säkerställa att stöden och bidragen gör så stor nytta som möjligt. Den berättigade frågan är, till nytta för vem och för vad?
”Behoven av att hitta bostäder och sysselsättning för nytillkomna är stort i landet. I år förväntas det komma upp till 69 000 asylsökande personer till Sverige. Många från krigets Syrien. Låt dem bli en del av vår svenska landsbygdsutveckling”,
skriver en medarbetare på Landsbygdsnätverkets kansli.
I rapporten Drömmar om landsbygden framkommer snart att intresset för att flytta ut på landsbygden är tämligen ljumt bland de intervjuande asylinvandrarna. Flertalet av dem har dessutom endast haft kontakt med landsbygden i sina hemländer genom sina far- och morföräldrars berättelser. Invandrarna i de intervjuade grupperna är alltså urbaniserade redan i andra eller tredje generationen. Så mycket om att ta tillvara på så kallad grön kompetens. Som om man inte visste det redan innan så får man det snabbt bekräftat: Drömmarna är klåfingriga politikers och tjänstemäns. Inte invandrarnas och inte den svenska lantbefolkningens.
Grön kompetens. Blivande svenska lantarbetare? Foto ur Länsstyrelsens rapport Drömmar om landsbygden.
”Lyckad matchning” – för miljonbelopp
De enligt Regeringskansliet mer lyckade satsningarna på att försöka integrera asylinvandrare med så kallad grön kompetens på landsbygden återfinns i Regeringskansliets rapport Lyckad matchning. Dessa statligt sanktionerade projekt bär så osympatiska namn som Öppna gränser och För en mångkulturell landsbygd. Av 76 projekt uppges nio ha rönt vissa framgångar. Dessa framgångar redovisas i detalj i rapporten och summeras till att ha lett till ett sjuttiotal anställningar. Kostnaden för endast dessa nio mer lyckade projekt summerar sig till minst 14 miljoner kronor enligt rapporten. Om alla 76 projekt kostade lika mycket som de nio mer lyckade projekten så skulle den totala kostnaden för dessa 76 projekt uppgå till över 118 miljoner kronor. Slår man ut det på sjuttio personer som fick jobb så uppgår kostnaden till över 1,6 miljoner kronor per jobb. Då handlade det ändå varken om avancerade utbildningar, avancerade jobb eller långvariga anställningar som projektdeltagarna erhöll. Flertalet anställningar upphörde igen efter kort tid.
I rapporten står att alla medverkande ”verkar ha haft roligt”. Ekonomiskt har projekten dock med säkerhet inte varit roliga för skattebetalarna. Rapporten är ett exempel på ren dagisverksamhet för vuxna biståndsromantiker och vilsna invandrare från tredje världen. I många avseenden en tragisk läsning. Deltagarna hade säkert förväntat sig ett arbete efter utbildningen som de kunde bygga sin framtid på. De enda som har fått ut något av projekten är nog de svenska projektledarna som kan stoppa ytterligare en pk-fjäder i hatten och ta sig vidare till nästa nivå i integrationskarriären medan de lämnar projektdeltagarna bakom sig i arbetslöshet.
”Om inte den svenska landsbygden attraherar fler personer med utländsk bakgrund kommer vi, utifrån tillgänglig statistik, i bästa fall stagnera. Vill vi att landsbygden ska utvecklas, växa och bli konkurrenskraftig ur ett globalt perspektiv måste vi få del av nyskapare från olika delar av världen”, fantiserar en projektledare på Hushållningssällskapet. Foto ur Länsstyrelsens rapport Drömmar om landsbygden.
”Invandrargruppen har en gynnsammare åldersstruktur än den svenska befolkningen”
Länsstyrelsernas utredare kartlägger med entusiasm utomeuropeiska invandrares förkunskaper och intresse för lantarbete samtidigt som staten ignorerar svenska ungdomar och arbetslösa som genom sin kulturella anknytning till den svenska jorden och naturen både har bättre förkunskaper och är bättre lämpade för en framtid på den svenska landsbygden än vilka invandrargrupper som helst.
Svenska väljare ska förledas att tro att dessa projekt handlar om godvillig integration av skyddsbehövande asylsökande. I verkligheten handlar det dock om ett målmedvetet befolkningsutbyte. Detta tydliggörs bland annat genom att staten och dess uppdragstagare genomför kartläggningar av den etniska befolkningssammansättningen på landsbygden, som till största del fortfarande är svensk samt genom offentliggörande av diverse rapporter som kommer fram till så cyniska slutsatser som att olika invandrargruppers åldersstruktur skulle vara mer gynnsam än den svenska befolkningens. Invandrargrupper skulle så vara mer lönsamma att satsa på än på den svenska befolkningen.
Tongångar om att den svenska befolkningen har en ogynnsam åldersstruktur återgår i flera medier. Medierna går som bekant i sjuklöverns ledband och bereder genom opinionsbildning väg för dess agenda. Nu kan man fråga sig vilka befolkningsgrupper som är mer eller mindre lönsamma i samhället. Men den svenska befolkningen har full rätt att i jämförelse vara hur olönsam den vill, om den så vore, då svenskarna är hemma i det här landet. Ett faktum som regeringen förnekar i och med grundlagsändringen som föreskriver mångkultur. Det betyder i praktiken att svenskarna inte ska kunna hävda äganderätt till sitt land och statens tillgångar i egenskap av sin svensketniska tillhörighet och i enlighet med i internationella konventioner fastslagna regler. Sveriges industriella och näringslivsföreträdare bryr sig uppenbarligen inte om denna fråga då deras personliga bankkonton tyvärr verkar vara viktigare för dem än Sveriges och det svenska folkets framtid. En framtid som de och den förra Alliansregeringen i bästa fall har förpassat till en pappershög i ett sidorum till EU-parlamentet men i värsta fall har sålt ut till utländska spekulanter av det större formatet.
Arrangerad propagandabild ur en av Länsstyrelsens rapporter. Fåren hålls i av Länsstyrelsen förvaltade naturreservat för att beta och hålla landskapet öppet. Djurhållningen på heden är så att säga improduktiv kuriosa. Ungefär som fotomodellen i bilden och övriga statister i sjuklöverns nya mångkulturella Sverige.
Læs mere »